Post 9739 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1969:12 ·
Visa register
Lag (1969:12) om internationell vägtransport
Departement: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 1969-01-24
Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:361
Övrigt: Endast den svenska texten finns med i bilagan.
1 § Denna lag tillämpas på sådan vägtransport som regleras i
konvention-en den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid
internationell godsbefordran på väg (CMR).
Som svensk lag ska gälla originaltexterna av artiklarna 1-41 i
konventionen, med de ändringar som har gjorts genom det den
5 juli 1978 antagna ändringsprotokollet, och artiklarna 1-6 i
det den 20 februari 2008 antagna tilläggsprotokollet.
Originaltexterna ska ha samma giltighet.
Originaltexterna tillsammans med en svensk översättning finns
som bilaga 1 och 2 till denna lag. Lag (2019:1194).
2 § Regeringen kan efter överenskommelse med främmande stat och under
förutsättning av ömsesidighet förordna, att befordran av gods på väg
i lokal gränstrafik mellan Sverige och den staten skall vara helt
eller delvis undantagen från tillämpning av konventionen. Lag
(1978:137).
3 § På en fraktsedel som upprättas i Sverige får fraktförarens
och avsändarens underskrifter vara tryckta. Stämpel får
användas i stället för underskrift.
En elektronisk fraktsedel som upprättas i Sverige ska
undertecknas med en sådan avancerad elektronisk underskrift
som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk
identifiering och betrodda tjänster för elektroniska
transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av
direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen. I stället
för en avancerad elektronisk underskrift får en avancerad
elektronisk stämpel enligt samma artikel användas.
Lag (2019:1194).
4 § Försäljning enligt artikel 16 tredje stycket av gods som finnes i
Sverige skall ske på offentlig auktion eller, om sådan icke lämpligen
kan äga rum, på annat betryggande sätt. Såvitt det är möjligt skall
fraktföraren i god tid underrätta den som äger förfoga över godset om
tid och plats för försäljningen.
5 § Vid tillämpning av artikel 29 och artikel 32 första stycket skall
grov vårdslöshet likställas med uppsåt.
6 § Talan som enligt artikel 31 första stycket kan upptagas i Sverige
får väckas, utom vid domstol som är behörig enligt rättegångsbalken,
vid domstolen i den ort där godset mottogs för befordran eller vid
domstolen i bestämmelseorten.
Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid
Stockholms tingsrätt. Lag (1978:137).
7 § En ansökan om att en utländsk dom som enligt artikel 31
tredje och fjärde styckena kan verkställas i Sverige ska
förklaras verkställbar görs till den tingsrätt som regeringen
föreskriver. Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in
1. domen i original eller i kopia som bestyrkts av en
myndighet, och
2. en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen
meddelats, att domen avser en tvist om befordran som omfattas
av konventionen samt att den har fått laga kraft och kan
verkställas i nämnda stat.
De handlingar som avses i första stycket ska vara försedda
med ett bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara
utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av
chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen
meddelats. Om en handling i ärendet inte är skriven på
svenska, danska eller norska, ska även en översättning av
handlingen till svenska ges in. Översättningen ska vara
bestyrkt av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av
en svensk notarius publicus.
Om en dom förklaras verkställbar, verkställs domen på samma
sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.
Vid handläggning i domstol av ett ärende om
verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen
(1996:242) om domstolsärenden. Lag (2014:918).
8 § Har upphävts genom lag (1985:178).
Övergångsbestämmelser
2014:918
1. Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea hovrätt
och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i hovrätten
före ikraftträdandet.
Bilaga 1
Artiklarna 1-41 i konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet
vid internationell godsbefordran på väg (CMR) i deras lydelse
enligt ändringsprotokollet den 5 juli 1978
CHAPTER I
Scope of application
Article 1
1. This Convention shall apply to every contract for the
carriage of goods by road in vehicles for reward, when the
place of taking over of the goods and the place designated for
delivery, as specified in the contract, are situated in two
different countries, of which at least one is a Contacting
country, irrespective of the place of residence and the na-
tionality of the parties.
2. For the purposes of this Convention, "vehicles" means motor
vehicles, articulated vehicles, trailers and semi-trailers as
defined in article 4 of the Convention on Road Traffic dated
19 September 1949.
3. This Convention shall apply also where carriage coming
within its scope is carried out by States or by governmental
institutions or organizations.
4. This Convention shall not apply:
(a) to carriage performed under the terms of any international
postal convention;
(b) to funeral consignments;
(c) to furniture removal.
5. The Contracting Parties agree not to vary any of the provi-
sions of this Convention by special agreements between two or
more of them, except to make it inapplicable to their frontier
traffic or to authorize the use in transport operations
entirely confined to their territory of consignment notes
representing a title to the goods.
Article 2
1. Where the vehicle containing the goods is carried over part
of the journey by sea, rail, inland waterways or air, and,
except where the provisions of article 14 are applicable, the
goods are not unloaded from the vehicle, this Convention shall
nevertheless apply to the whole of the carriage. Provided that
to the extent that it is proved that any loss, damage or delay
in delivery of the goods which occurs during the carriage by
the other means of transport was not caused by an act or
omission of the carrier by road, but by some event which could
only have occurred in the course of and by reason of the
carriage by that other means of transport, the liability of
the carrier by road shall be determined not by this Convention
but in the manner in which the liability of the carrier by the
other means of transport would have been determined if a
contract for the carriage of the goods alone had been made by
the sender with the carrier by the other means of transport in
accordance with the conditions prescribed by law for the car-
riage of goods by that means of transport. If, however, there
are no such prescribed conditions, the liability of the
carrier by road shall be determined by this Convention.
2. If the carrier by road is also himself the carrier by the
other means of transport, his liability shall also be de-
termined in accordance with the provisions of paragraph 1 of
this article, but as if, in his capacities as carrier by road
and as carrier by the other means of transport, he were two
separate persons.
CHAPTER II
Persons for whom the carrier is responsible
Article 3
For the purposes of this Convention the carrier shall be
responsible for the acts and omissions of his agents and
servants and of any other persons of whose services he makes
use for the performance of the carriage, when such agents,
servants or other persons are acting within the scope of their
employment, as if such acts or omissions were his own.
CHAPTER III
Conclusion and performance of the contract of carriage
Article 4
The contract of carriage shall be confirmed by the making out
of a consignment note. The absence, irregularity or loss of
the consignment note shall not affect the existence or the va-
lidity of the contract of carriage which shall remain subject
to the provisions of this Convention.
Article 5
l. The consignment note shall be made out in three original
copies signed by the sender and by the carrier. These signa-
tures may be printed or replaced by the stamps of the sender
and the carrier if the law of the country in which the
consignment note has been made out so permits. The first copy
shall be handed to the sender, the second shall accompany the
goods and the third shall be retained by the carrier.
2. When the goods which are to be carried have to be loaded in
different vehicles, or are of different kinds or are divided
into different lots, the sender or the carrier shall have the
right to require a separate consignment note to be made out
for each vehicle used, or for each kind or lot of goods.
Article 6
1. The consignment note shall contain the following
particulars:
(a) the date of the consignment note and the place at which it
is made out;
(b) the name and address of the sender;
(c) the name and address of the carrier;
(d) the place and the date of taking over of the goods and the
place designated for delivery;
(e) the name and address of the consignee;
(f) the description in common use of the nature of the goods
and the method of packing, and, in the case of dangerous
goods, their generally recognized description;
(g) the number of packages and their special marks and
numbers;
(h) the gross weight of the goods or their quantity otherwise
expressed;
(i) charges relating to the carriage (carriage charges, sup-
plementary charges, customs duties and other charges incurred
from the making of the contract to the time of delivery);
(j) the requisite instructions for Customs and other
formalities;
(k) a statement that the carriage is subject, notwithstanding
any clause to the contrary, to the provisions of this
Convention.
2. Where applicable, the consignment note shall also contain
the following particulars:
(a) a statement that trans-shipment is not allowed;
(b) the charges which the sender undertakes to pay;
(c) the amount of "cash on delivery" charges;
(d) a declaration of the value of the goods and the amount
representing special interest in delivery;
(e) the sender's instructions to the carrier regarding in-
surance of the goods;
(f) the agreed time-limit within which the carriage is to be
carried out;
(g) a list of the documents handed to the carrier.
3. The parties may enter in the consignment note any other
particulars which they may deem useful.
Article 7
1. The sender shall be responsible for all expenses, loss and
damage sustained by the carrier by reason of the inaccuracy or
inadequacy of:
(a) the particulars specified in article 6, paragraph 1, (b),
(d), (e), (f), (g), (h) and (j);
(b) the particulars specified in article 6, paragraph 2;
(c) any other particulars or instructions given by him to
enable the consignment note to be made out or for the purpose
of their being entered therein.
2. If, at the request of the sender, the carrier enters in the
consignment note the particulars referred to in paragraph 1 of
this article, he shall be deemed, unless the contrary is
proved, to have done so on behalf of the sender.
3. If the consignment note does not contain the statement
specified in article 6, paragraph 1 (k), the carrier shall be
liable for all expenses, loss and damage sustained through
such omission by the person entitled to dispose of the goods.
Article 8
l. On taking over the goods, the carrier shall check:
(a) the accuracy of the statements in the consignment note as
to the number of packages and their marks and numbers, and
(b) the apparent condition of the goods and their packaging.
2. Where the carrier has no reasonable means of checking the
accuracy of the statements referred to in paragraph 1 (a) of
this article, he shall enter his reservations in the con-
signment note together with the grounds on which they are
based. He shall likewise specify the grounds for any
reservations which he makes with regard to the apparent
condition of the goods and their packaging. Such reservations
shall not bind the sender unless he has expressly agreed to be
bound by them in the consignment note.
3. The sender shall be entitled to require the carrier to
check the gross weight of the goods or their quantity
otherwise expressed. He may also require the contents of the
packages to be checked. The carrier shall be entitled to claim
the cost of such checking. The result of the checks shall be
entered in the consignment note.
Article 9
1. The consignment note shall be prima facie evidence of the
making of the contract of carriage, the conditions of the
contract and the receipt of the goods by the carrier.
2. If the consignment note contains no specific reservations
by the carrier, it shall be presumed, unless the contrary is
proved, that the goods and their packaging appeared to be in
good condition when the carrier took them over and that the
number of packages, their marks and numbers corresponded with
the statements in the consignment note.
Article 10
The sender shall be liable to the carrier for damage to
persons, equipment or other goods, and for any expenses due to
defective packing of the goods, unless the defect was apparent
or known to the carrier at the time when he took over the
goods and he made no reservations concerning it.
Article 11
1. For the purposes of the Customs or other formalities which
have to be completed before delivery of the goods, the sender
shall attach the necessary documents to the consignment note
or place them at the disposal of the carrier and shall furnish
him with all the information which he requires.
2. The carrier shall not be under any duty to enquire into
either the accuracy or the adequacy of such documents and
information. The sender shall be liable to the carrier for any
damage caused by the absence, inadequacy or irregularity of
such documents and information, except in the case of some
wrongful act or neglect on the part of the carrier.
3. The liability of the carrier for the consequences arising
from the loss or incorrect use of the documents specified in
and accompanying the consignment note or deposited with the
carrier shall be that of an agent, provided that the
compensation payable by the carrier shall not exceed that
payable in the event of loss of the goods.
Article 12
1. The sender has the right to dispose of the goods, in par-
ticular by asking the carrier to stop the goods in transit, to
change the place at which delivery is to take place or to de-
liver the goods to a consignee other than the consignee indi-
cated in the consignment note.
2. This right shall cease to exist when the second copy of the
consignment note is handed to the consignee or when the
consignee exercises his right under article 13, paragraph 1;
from that time onwards the carrier shall obey the orders from
the consignee.
3. The consignee shall, however, have the right of disposal
from the time when the consignment note is drawn up, if the
sender makes an entry to that effect in the consignment note.
4. If in exercising his right of disposal the consignee has
ordered the delivery of the goods to another person, that
other person shall not be entitled to name other consignees.
5. The exercise of the right of disposal shall be subject to
the following conditions:
a) that the sender or, in the case referred to in paragraph 3
of this article, the consignee who wishes to exercise the
right produces the first copy of the consignment note on which
the new instructions to the carrier have been entered and
indemnifies the carrier against all expenses, loss and damage
involved in carrying out such instructions;
b) that the carrying out of such instructions is possible at
the time when the instructions reach the person who is to
carry them out and does not either interfere with the normal
working of the carrier's undertaking or prejudice the senders
or consignees of other consignments;
c) that the instructions do not result in a division of the
consignment.
6. When, by reason of the provisions of paragraph 5 (b) of
this article, the carrier cannot carry out the instructions
which he receives, he shall immediately notify the person who
gave him such instructions.
7. A carrier who has not carried out the instructions given
under the conditions provided for in this article, or who has
carried them out without requiring the first copy of the con-
signment note to be produced, shall be liable to the person
entitled to make a claim for any loss or damage caused there-
by.
Article 13
1. After arrival of the goods at the place designated for
delivery, the consignee shall be entitled to require the
carrier to deliver to him, against a receipt, the second copy
of the consignment note and the goods. If the loss of the
goods is established or if the goods have not arrived after
the expiry of the period provided for in article 19, the
consignee shall be entitled to enforce in his own name against
the carrier any rights arising from the contract of carriage.
2. The consignee who avails himself of the rights granted to
him under paragraph 1 of this article shall pay the charges
shown to be due on the consignment note, but in the event of
dispute on this matter the carrier shall not be required to
deliver the goods unless security has been furnished by the
consignee.
Article 14
1. If for any reason it is or becomes impossible to carry out
the contract in accordance with the terms laid down in the
consignment note before the goods reach the place designated
for delivery, the carrier shall ask for instructions from the
person entitled to dispose of the goods in accordance with the
provisions of article 12.
2. Nevertheless, if circumstances are such as to allow the
carriage to be carried out under conditions differing from
those laid down in the consignment note and if the carrier has
been unable to obtain instructions in reasonable time from the
person entitled to dispose of the goods in accordance with the
provisions of article 12, he shall take such steps as seem to
him to be in the best interests of the person entitled to
dispose of the goods.
Article 15
1. Where circumstances prevent delivery of the goods after
their arrival at the place designated for delivery, the
carrier shall ask the sender for his instructions. If the con-
signee refuses the goods the sender shall be entitled to
dispose of them without being obliged to produce the first
copy of the consignment note.
2. Even if he has refused the goods, the consignee may never-
theless require delivery so long as the carrier has not re-
ceived instructions to the contrary from the sender.
3. When circumstances preventing delivery of the goods arise
after the consignee, in exercise of his rights under
article 12, paragraph 3, has given an order for the goods to
be delivered to another person, paragraphs 1 and 2 of this
article shall apply as if the consignee were the sender and
that other person were the consignee.
Article 16
1. The carrier shall be entitled to recover the cost of his
request for instructions and any expenses entailed in carrying
out such instructions, unless such expenses were caused by the
wrongful act or neglect of the carrier.
2. In the cases referred to in article 14, paragraph 1, and in
article 15, the carrier may immediately unload the goods for
account of the person entitled to dispose of them and
thereupon the carriage shall be deemed to be at an end. The
carrier shall then hold the goods on behalf of the person so
entitled. He may however entrust them to a third party, and in
that case he shall not be under any liability except for the
exercise of reasonable care in the choice of such third party.
The charges due under the consignment note and all other
expenses shall remain chargeable against the goods.
3. The carrier may sell the goods, without awaiting in-
structions from the person entitled to dispose of them, if the
goods are perishable or their condition warrants such a
course, or when the storage expenses would be out of
proportion to the value of the goods. He may also proceed to
the sale of the goods in other cases if after the expiry of a
reasonable period he has not received from the person entitled
to dispose of the goods instructions to the contrary which he
may reasonably be required to carry out.
4. If the goods have been sold pursuant to this article, the
proceeds of sale, after deduction of the expenses chargeable
against the goods, shall be placed at the disposal of the
person entitled to dispose of the goods. If these charges
exceed the proceeds of sale, the carrier shall be entitled to
the difference.
5. The procedure in the case of sale shall be determined by
the law or custom of the place where the goods are situated.
CHAPTER IV
Liability of the carrier
Article 17
1. The carrier shall be liable for the total or partial loss
of the goods and for damage thereto occurring between the time
when he takes over the goods and the time of delivery, as well
as for any delay in delivery.
2. The carrier shall however be relieved of liability if the
loss, damage or delay was caused by the wrongful act or
neglect of the claimant, by the instructions of the claimant
given otherwise than as the result of a wrongful act or ne-
glect on the part of the carrier, by inherent vice of the
goods or through circumstances which the carrier could not
avoid and the consequences of which he was unable to prevent.
3. The carrier shall not be relieved of liability by reason of
the defective condition of the vehicle used by him in order to
perform the carriage, or by reason of the wrongful act or ne-
glect of the person from whom he may have hired the vehicle or
of the agents or servants of the latter.
4. Subject to article 18, paragraphs 2 to 5, the carrier shall
be relieved of liability when the loss or damage arises from
the special risks inherent in one or more of the following
circumstances:
(a) Use of open unsheeted vehicles, when their use has been
expressly agreed and specified in the consignment note;
(b) the lack of, or defective condition of packing in the
case of goods which, by their nature, are liable to wastage or
to be damaged when not packed or when not properly packed;
(c) handling, loading, stowage or unloading of the goods by
the sender, the consignee or persons acting on behalf of the
sender or the consignee;
(d) the nature of certain kinds of goods which particularly
exposes them to total or partial loss or to damage, especially
through breakage, rust, decay, desiccation, leakage, normal
wastage, or the action of moth or vermin;
(e) insufficiency or inadequacy of marks or numbers on the
packages;
(f) the carriage of livestock.
5. Where under this article the carrier is not under any
liability in respect of some of the factors causing the loss,
damage or delay, he shall only be liable to the extent that
those factors for which he is liable under this article have
contributed to the loss, damage or delay.
Article 18
1. The burden of proving that loss, damage or delay was due to
one of the causes specified in article 17, paragraph 2, shall
rest upon the carrier.
2. When the carrier establishes that in the circumstances of
the case, the loss or damage could be attributed to one or
more of the special risks referred to in article 17, para-
graph 4, it shall be presumed that it was so caused. The clai-
mant shall however be entitled to prove that the loss or dam-
age was not, in fact, attributable either wholly or partly to
one of these risks.
3. This presumption shall not apply in the circumstances set
out in article 17, paragraph 4 (a), if there has been an
abnormal shortage, or a loss of any package.
4. If the carriage is performed in vehicles specially equipped
to protect the goods from the effects of heat, cold,
variations in temperature or the humidity of the air, the
carrier shall not be entitled to claim the benefit of article
17, paragraph 4 (d), unless he proves that all steps incumbent
on him in the circumstances with respect to the choice,
maintenance and use of such equipment were taken and that he
complied with any special instructions issued to him.
5. The carrier shall not be entitled to claim the benefit of
article 17, paragraph 4 (f), unless he proves that all steps
normally incumbent on him in the circumstances were taken and
that he complied with any special instructions issued to him.
Article 19
Delay in delivery shall be said to occur when the goods have
not been delivered within the agreed time-limit or when,
failing an agreed time-limit, the actual duration of the car-
riage having regard to the circumstances of the case, and in
particular, in the case of partial loads, the time required
for making up a complete load in the normal way, exceeds the
time it would be reasonable to allow a diligent carrier.
Article 20
1. The fact that goods have not been delivered within thirty
days following the expiry of the agreed time-limit, or, if
there is no agreed time-limit, within sixty days from the time
when the carrier took over the goods, shall be conclusive evi-
dence of the loss of the goods, and the person entitled to
make a claim may thereupon treat them as lost.
2. The person so entitled may, on receipt of compensation for
the missing goods, request in writing that he shall be
notified immediately should the goods be recovered in the
course of the year following the payment of compensation. He
shall be given a written acknowledgement of such request.
3. Within the thirty days following receipt of such noti-
fication, the person entitled as aforesaid may require the
goods to be delivered to him against payment of the charges
shown to be due on the consignment note and also against
refund of the compensation he received less any charges
included therein but without prejudice to any claims to
compensation for delay in delivery under article 23 and, where
applicable, article 26.
4. In the absence of the request mentioned in paragraph 2 or
of any instructions given within the period of thirty days
specified in paragraph 3, or if the goods are not recovered
until more than one year after the payment of compensation,
the carrier shall be entitled to deal with them in accordance
with the law of the place where the goods are situated.
Article 21
Should the goods have been delivered to the consignee without
collection of the "cash on delivery" charge which should have
been collected by the carrier under the terms of the contract
of carriage, the carrier shall be liable to the sender for
compensation not exceeding the amount of such charge without
prejudice to his right of action against the consignee.
Article 22
1. When the sender hands goods of a dangerous nature to the
carrier, he shall inform the carrier of the exact nature of
the danger and indicate, if necessary, the precautions to be
taken. If this information has not been entered in the
consignment note, the burden of proving, by some other means,
that the carrier knew the exact nature of the danger
constituted by the carriage of the said goods shall rest upon
the sender or the consignee.
2. Goods of a dangerous nature which, in the circumstances
referred to in paragraph 1 of this article, the carrier did
not know were dangerous, may, at any time or place, be
unloaded, destroyed or rendered harmless by the carrier
without compensation; further, the sender shall be liable for
all expenses, loss or damage arising out of their handing over
for carriage or of their carriage.
Article 23
l. When, under the provisions of this Convention, a carrier is
liable for compensation in respect of total or partial loss of
goods, such compensation shall be calculated by reference to
the value of the goods at the place and time at which they
were accepted for carriage.
2. The value of the goods shall be fixed according to the
commodity exchange price or, if there is no such price,
according to the current market price or, if there is no
commodity exchange price or current market price, by reference
to the normal value of goods of the same kind and quality.
3. Compensation shall not, however, exceed 8.33 units of
account per kilogram of gross weight short.
4. In addition, the carriage charges, Custom duties and other
charges incurred in respect of the carriage of the goods shall
be refunded in full in case of total loss and in proportion to
the loss sustained in case of partial loss, but no further
damages shall be payable.
5. In the case of delay, if the claimant proves that damage
has resulted therefrom, the carrier shall pay compensation for
such damage not exceeding the carriage charges.
6. Higher compensation may only be claimed where the value of
the goods or a special interest in delivery has been declared
in accordance with articles 24 and 26.
7. The unit of account mentioned in this Convention is the
Special Drawing Right as defined by the International Monetary
Fund. The amount mentioned in paragraph 3 of this article
shall be converted into the national currency of the State of
the Court seized of the case on the basis of the value of that
currency on the date of the judgement or the date agreed upon
by the Parties. The value of the national currency, in terms
of the Special Drawing Right, of a State which is a member of
the International Monetary Fund, shall be calculated in
accordance with the method of valuation applied by the In-
ternational Monetary Fund in effect at the date in question
for its operations and transactions. The value of the national
currency, in terms of the Special Drawing Right, of a State
which is not a member of the International Monetary Fund,
shall be calculated in a manner determined by that State.
8. Nevertheless, a State which is not a member of the In-
ternational Monetary Fund and whose law does not permit the
application of the provisions of paragraph 7 of this article
may, at the time of ratification of or accession to the
Protocol to the CMR or at any time thereafter, declare that
the limit of liability provided for in paragraph 3 of this
article to be applied in its territory shall be 25 monetary
units. The monetary units referred to in this paragraph
corresponds to 10/31 gram of gold of millesimal fineness nine
hundred. The conversion of the amount specified in this par-
agraph into the national currency shall be made according to
the law of the State concerned.
9. The calculation mentioned in the last sentence of paragraph
7 of this article and the conversion mentioned in paragraph 8
of this article, shall be made in such a manner as to express
in the national currency of the State as far as possible the
same real value for the amount in paragraph 3 of this article
as is expressed there in units of account. States shall com-
municate to the Secretary-General of the United Nations the
manner of calculation pursuant to paragraph 7 of this article
or the result of the conversion in paragraph 8 of this article
as the case may be, when depositing an instrument referred to
in article 3 of the Protocol to the CMR and whenever there is
a change in either.
Article 24
The sender may, against payment of a surcharge to be agreed
upon, declare in the consignment note a value for the goods
exceeding the limit laid down in article 23, paragraph 3, and
in that case the amount of the declared value shall be
substituted for that limit.
Article 25
1. In case of damage, the carrier shall be liable for the
amount by which the goods have diminished in value, calculated
by reference to the value of the goods fixed in accordance
with article 23, paragraphs 1, 2 and 4.
2. The compensation may not, however, exceed:
(a) if the whole consignment has been damaged, the amount
payable in the case of total loss;
(b) if part only of the consignment has been damaged, the
amount payable in the case of loss of the part affected.
Article 26
1. The sender may, against payment of a surcharge to be agreed
upon, fix the amount of a special interest in delivery in the
case of loss or damagc or of the agreed time-limit being
exceeded, by entering such amount in the consignment note.
2. If a declaration of a special interest in delivery has been
made, compensation for the additional loss or damage proved
may be claimed, up to the total amount of the interest
declared, independently of the compensation provided for in
articles 23, 24 and 25.
Article 27
1. The claimant shall be entitled to claim interest on
compensation payable. Such interest, calculated at five per
centum per annum, shall accrue from the date on which the
claim was sent in writing to the carrier or, if no such claim
has been made, from the date on which legal proceedings were
instituted.
2. When the amounts on which the calculation of the
compensation is based are not expressed in the currency of the
country in which payment is claimed, conversion shall be at
the rate of exchange applicable on the day and at the place of
payment of compensation.
Article 28
1. In cases where, under the law applicable, loss, damage or
delay arising out of carriage under this Convention gives rise
to an extracontractual claim, the carrier may avail himself of
the provisions of this Convention which exclude his liability
or which fix or limit the compensation due.
2. In cases where the extra-contractual liability for loss,
damage or delay of one of the persons for whom the carrier is
responsible under the terms of article 3 is in issue, such
person may also avail himself of the provisions of this Con-
vention which exclude the liability of the carrier or which
fix or limit the compensation due.
Article 29
1. The carrier shall not be entitled to avail himself of the
provisions of this chapter which exclude or limit his
liability or which shift the burden of proof if the damage was
caused by his wilful misconduct or by such default on his part
as, in accordance with the law of the court or tribunal seized
of the case, is considered as equivalent to wilful misconduct.
2. The same provision shall apply if the wilful misconduct or
default is committed by the agents or servants of the carrier
or by any other persons of whose services he makes use for the
performance of the carriage, when such agents, servants or
other persons are acting within the scope of their employment.
Furthermore, in such a case such agents, servants or other
persons shall not be entitled to avail themselves, with regard
to their personal liability, of the provisions of this chapter
referred to in paragraph 1.
CHAPTER V
Claims and actions
Article 30
1. If the consignee takes delivery of the goods without duly
checking their condition with the carrier or without sending
him reservations giving a general indication of the loss or
damage, not later than the time of delivery in the case of
apparent loss or damage and within seven days of delivery,
Sundays and public holidays excepted, in the case of loss or
damage which is not apparent, the fact of his taking delivery
shall be prima facie evidence that he has received the goods
in the condition described in the consignment note. In the
case of loss or damage which is not apparent the reservations
referred to shall be made in writing.
2. When the condition of the goods has been duly checked by
the consignee and the carrier, evidence contradicting the
result of this checking shall only be admissible in the case
of loss or damage which is not apparent and provided that the
consignee has duly sent reservations in writing to the carrier
within seven days, Sundays and public holidays excepted, from
the date of checking.
3. No compensation shall be payable for delay in delivery
unless a reservation has been sent in writing to the carrier,
within twenty-one days from the time that the goods were
placed at the disposal of the consignee.
4. In calculating the time-limits provided for in this Article
the date of delivery, or the date of checking, or the date
when the goods were placed at the disposal of the consignee,
as the case may be, shall not be included.
5. The carrier and the consignee shall give each other every
reasonable facility for making the requisite investigations
and checks.
Article 31
1. In legal proceedings arising out of carriage under this
Convention, the plaintiff may bring an action in any court or
tribunal of a contracting country designated by agreement
between the parties and, in addition, in the courts or tribu-
nals of a country within whose territory:
(a) the defendant in ordinarily resident, or has his principal
place of business, or the branch or agency through which the
contract of carriage was made, or
(b) the place where the goods were taken over by the carrier
or the place designated for delivery is situated,
and in no other courts or tribunals.
2. Where in respect of a claim referred to in paragraph 1 of
this article an action is pending before a court or tribunal
competent under that paragraph, or where in respect of such a
claim a judgement has been entered by such a court or tribunal
no new action shall be started between the same parties on the
same grounds unless the judgement of the court or tribunal
before which the first action was brought is not enforceable
in the country in which the fresh proceedings are brought.
3. When a judgement entered by a court or tribunal of a
contracting country in any such action as is referred to in
paragraph 1 of this article has become enforceable in that
country, it shall also become enforceable in each of the other
contracting States, as soon as the formalities required in the
country concerned have been complied with. These formalities
shall not permit the merits of the case to be re-opened.
4. The provisions of paragraph 3 of this article shall apply
to judgements after trial, judgements by default and
settlements confirmed by an order of the court, but shall not
apply to interim judgements or to awards of damages, in
addition to costs against a plaintiff who wholly or partly
fails in his action.
5. Security for costs shall not be required in proceedings
arising out of carriage under this Convention from nationals
of contracting countries resident or having their place of
business in one of those countries.
Article 32
1. The period of limitation for an action arising out of
carriage under this Convention shall be one year. Never-
theless, in the case of wilful misconduct, or such default as
in accordance with the law of the court or tribunal seised of
the case, is considered as equivalent to wilful misconduct,
the period of limitation shall be three years. The period of
limitation shall begin to run:
(a) in the case of partial loss, damage or delay in delivery,
from the date of delivery;
(b) in the case of total loss, from the thirtieth day after
the expiry of the agreed time-limit or where there is no
agreed time-limit from the sixtieth day from the date on which
the goods were taken over by the carrier;
(c) in all other cases, on the expiry of a period of three
months after the making of the contract of carriage.
The day on which the period of limitation begins to run shall
not be included in the period.
2. A written claim shall suspend the period of limitation
until such date as the carrier rejects the claim by notifi-
cation in writing and returns the documents attached thereto.
If a part of the claim is admitted the period of limitation
shall start to run again only in respect of that part of the
claim still in dispute. The burden of proof of the receipt of
the claim, or of the reply and of the return of the documents,
shall rest with the party relying upon these facts. The
running of the period of limitation shall not be suspended by
further claims having the same object.
3. Subject to the provisions of paragraph 2 above, the
extension of the period of limitation shall be governed by the
law of the court or tribunal seised of the case. That law
shall also govern the fresh accrual of rights of action.
4. A right of action which has become barred by lapse of time
may not be exercised by way of counter-claim or set-off.
Article 33
The contract of carriage may contain a clause conferring
competence on an arbitration tribunal if the clause conferring
competence on the tribunal provides that the tribunal shall
apply this Convention.
CHAPTER VI
Provisions relating to carriage performed by successive
carriers
Article 34
If carriage governed by a single contract is performed by
successive road carriers, each of them shall be responsible
for the performance of the whole operation, the second carrier
and each succeeding carrier becoming a party to the contract
of carriage, under the terms of the consignment note, by
reason of his acceptance of the goods and the consignment
note.
Article 35
l. A carrier accepting the goods from a previous carrier shall
give the latter a dated and signed receipt. He shall enter his
name and address on the second copy of the consignment note.
Where applicable, he shall enter on the second copy of the
consignment note and on the receipt reservations of the kind
provided for in article 8, paragraph 2.
2. The provisions of article 9 shall apply to the relations
between successive carriers.
Article 36
Except in the case of a counter-claim or a set-off raised in
an action concerning a claim based on the same contract of
carriage, legal proceedings in respect of liability for loss,
damage or delay may only be brought against the first carrier,
the last carrier or the carrier who was performing that por-
tion of the carriage during which the event causing the loss,
damage or delay occurred; an action may be brought at the same
time against several of these carriers.
Article 37
A carrier who has paid compensation in compliance with the
provisions of this Convention, shall be entitled to recover
such compensation, together with interest thereon and all
costs and expenses incurred by reason of the claim, from the
other carriers who have taken part in the carriage, subject to
the following provisions:
(a) the carrier responsible for the loss or damage shall be
solely liable for the compensation whether paid by himself or
by another carrier;
(b) when the loss or damage has been caused by the action of
two or more carriers, each of them shall pay an amount propor-
tionate to his share of liability; should it be impossible to
apportion the liability, each carrier shall be liable in
proportion to the share of the payment for the carriage which
is due to him;
(c) if it cannot be ascertained to which carriers liability
is attributable for the loss or damage, the amount of the com-
pensation shall be apportioned between all the carriers as
laid down in (b) above.
Article 38
If one of the carriers is insolvent, the share of the com-
pensation due from him and unpaid by him shall be divided
among the other carriers in proportion to the share of the
payment for the carriage due to them.
Article 39
1. No carrier against whom a claim is made under articles 37
and 38 shall be entitled to dispute the validity of the
payment made by the carrier making the claim if the amount of
the compensation was determined by judicial authority after
the first mentioned carrier had been given due notice of the
proceedings and afforded an opportunity of entering an
appearance.
2. A carrier wishing to take proceedings to enforce his right
of recovery may make his claim before the competent court or
tribunal of the country in which one of the carriers concerned
is ordinarily resident, or has his principal place of business
or the branch or agency through which the contract of carriage
was made. All the carriers concerned may be made defendants in
the same action.
3. The provisions of article 31, paragraphs 3 and 4, shall
apply to judgements entered in the proceedings referred to in
articles 37 and 38.
4. The provisions of article 32 shall apply to claims between
carriers. The period of limitation shall, however, begin to
run either on the date of the final judicial decision fixing
the amount of compensation payable under the provisions of
this Convention, or, if there is no such judicial decision,
from the actual date of payment.
Article 40
Carriers shall be free to agree among themselves on provisions
other than those laid down in articles 37 and 38.
CHAPTER VII
Nullity of stipulations contrary to the Convention
Article 41
1. Subject to the provisions of article 40, any stipulation
which would directly or indirectly derogate from the
provisions of this Convention shall be null and void. The
nullity of such a stipulation shall not involve the nullity of
the other provisions of the contract.
2. In particular, a benefit of insurance in favour of the car-
rier or any other similar clause, or any clause shifting the
burden of proof shall be null and void.
CHAPITRE PREMIER
Champ d'application
Article premier
1. La présente Convention s'applique à tout contrat de
transport de marchandises par route à titre onéreux au moyen
de véhicules, lorsque le lieu de la prise en charge de la
merchandise et le lieu prévu pour la livraison, tels qu'ils
sont indiqués au contrat, sont situés dans deux pays dif-
férents dont l'un au moins est un pays contractant. Il en est
ainsi quels que soient le domicile et la nationalité des
parties.
2. Pour l'application de la présente Convention, il faut
entendre par "véhicules" les automobiles, les véhicules
articulés, les remorques et les semi-remorques, tels qu'ils
sont définis par l'article 4 de la Convention sur la
circulation routière en date du 19 septembre 1949.
3. La présente Convention s'applique même si les transports
rentrant dans son champ d'application sont effectués par des
Etats ou par des institutions ou organisations gouver-
nementales.
4. La présente Convention ne s'applique pas:
a) aux transports effectués sous l'empire de conventions
postales internationales,
b) aux transports funéraires,
c) aux transports de déménagement.
5. Les Parties contractantes s'interdisent d'apporter par voie
d'accords particuliers conclus entre deux ou plusieurs d'entre
elles toute modification à la présente Convention, sauf pour
soustraire à son empire leur trafic frontalier ou pour
autoriser dans les transports empruntant exclusivement leur
territoire l'emploi de la lettre de voiture represéntative de
la marchandise.
Article 2
1. Si le véhicule contenant les marchandises est transporté
par mer, chemin de fer, voie navigable intérieure ou air sur
une partie du parcours, sans rupture de charge sauf,
éventuellement, pour l'application des dispositions de
l'article 14, la présente Convention s'applique, néanmoins,
pour l'ensemble du transport. Cependant, dans la mesure où il
est prouvé qu'une perte, une avarie ou un retard à la livrai-
son de la marchandise qui est survenu au cours du transport
par l'un des modes de transport autre que la route n'a pas été
causé par un acte ou une omission du transporteur routier et
qu'il provient d'un fait qui n'a pu se produire qu'au cours et
en raison du transport non routier, la responsabilité du
transporteur routier est déterminée non par la présente
Convention, mais de la façon dont la responsabilité du
transporteur non routier eût été déterminée si un contrat de
transport avait été conclu entre l'expéditeur et le
transporteur non routier pour le seul transport de la mar-
chandise conformément aux dispositions impératives de la loi
concernant le transport de marchandises par le mode de trans-
port autre que la route. Toutefois, en l'absence de telles
dispositions, la responsabilité du transporteur par route sera
déterminée par la présente Convention.
2. Si le transporteur routier est en même temps le
transporteur non routier, sa responsabilité est également
déterminée par le paragraphe premier comme si sa fonction de
transporteur routier et sa fonction de transporteur non
routier étaient exercées par deux personnes différentes.
CHAPITRE II
Personnes dont répond le transporteur
Article 3
Pour l'application de la présente Convention, le transporteur
répond, comme de ses propres actes et omissions, des actes et
omissions de ses préposés et de toutes autres personnes aux
services desquelles il recourt pour l'exécution du transport
lorsque ces préposés ou ces personnes agissent dans l'exercice
de leurs fonctions.
CHAPITRE III
Conclusion et exécution du contrat de transport
Article 4
Le contrat de transport est constaté par une lettre de
voiture. L'abscence, l'irrégularité ou la perte de la lettre
de voiture n'affectent ni l'existence ni la validité du
contrat de transport qui reste soumis aux dispositions de la
présente Convention.
Article 5
1. La lettre de voiture est établie en trois exemplaires
originaux signés par l'expéditeur et par le transporteur, ces
signatures pouvant être imprimées ou remplacées par les
timbres de l'expéditeur et du transporteur si la législation
du pays où la lettre de voiture est établie le permet. Le
premier exemplaire est remis à l'expéditeur, le deuxième
accompagne la marchandise et le troisième est retenu par le
transporteur.
2. Lorsque la marchandise à transporter doit être chargée dans
des véhicules différents, ou lorsqu'il s'agit de différentes
espèces de marchandises ou de lots distincts, l'expéditeur ou
le transporteur a le droit d'exiger l'établissement d'autant
de lettres de voiture qu'il doit être utilisé de véhicules ou
qu'il y a d'espèces ou de lots de marchandises.
Article 6
1. La lettre de voiture doit contenir les indications sui-
vantes:
a) le lieu et la date de son établissement,
b) le nom et l'adresse de l'expéditeur,
c) le nom et l'adresse du transporteur,
d) le lieu et la date de la prise en charge de la marchandise
et le lieu prévu pour la livraison,
e) le nom et l'adresse du destinataire,
f) la dénomination courante de la nature de la marchandise et
le mode d'emballage, et, pour les marchandises dangereuses,
leur dénomination généralement reconnue,
g) le nombre des colis, leurs marques particulières et leurs
numéros,
h) le poids brut ou la quantité autrement exprimée de la
marchandise,
i) les frais afférents au transport (prix de transport, frais
accessoires, droits de douane et autres frais survenant à
partir de la conclusion du contrat jusqu'à la livraison),
j) les instructions requises pour les formalités de douane et
autres,
k) l'indication que le transport est soumis, nonobstant toute
clause contraire, au régime établi par la présente Convention.
2. Le cas échéant, la lettre de voiture doit contenir, en
outre, les indications suivantes:
a) l'interdiction de transbordement,
b) les frais que l'expéditeur prend à sa charge,
c) le montant du remboursement à percevoir lors de la
livraison de la marchandise,
d) la valeur déclarée de la marchandise et la somme représen-
tant l'intérêt spécial à la livraison,
e) les instructions de l'expéditeur au transporteur en ce qui
concerne l'assurance de la marchandise,
f) le délai convenu dans lequel le transport doit être
effectué,
g) la liste des documents remis au transporteur.
3. Les parties peuvent porter sur la lettre de voiture toute
autre indication qu'elles jugent utile.
Article 7
1. L'expéditeur répond de tous frais et dommages que
supporterait le transporteur en raison de l'inexactitude ou de
l'insuffisance:
a) des indications mentionnées à l'article 6, paragraphe 1,
b), d), e), f), g), h) et j),
b) des indications mentionnées à l'article 6, paragraphe 2,
c) de toutes autres indications ou instructions qu'il donne
pour l'établissement de la lettre de voiture ou pour y être
reportées.
2. Si, à la demande de l'expéditeur, le transporteur inscrit
sur la lettre de voiture les mentions visées au paragraphe 1
du présent article, il est considéré, jusqu'à preuve du
contraire, comme agissant pour le compte de l'expéditeur.
3. Si la lettre de voiture ne contient pas la mention prévue à
l'article 6, paragraphe 1, k), le transporteur est responsable
de tous frais et dommages que subirait l'ayant droit à la
marchandise en raison de cette omission.
Article 8
1. Lors de la prise en charge de la marchandise, le trans-
porteur est tenu de vérifier :
a) l'exactitude des mentions de la lettre de voiture relatives
au nombre de colis, ainsi qu'à leurs marques et numéros,
b) l'état apparent de la marchandise et de son emballage.
2. Si le transporteur n'a pas de moyens raisonnables de vé-
rifier l'exactitude des mentions visées au paragraphe 1, a) du
présent article, il inscrit sur la lettre de voiture des
réserves qui doivent être motivées. Il doit de même motiver
toutes les réserves qu'il fait au sujet de l'état apparent de
la marchandise et de son emballage. Ces réserves n'engagent
pas l'expéditeur, si celui-ci ne les a pas expressément ac-
ceptées sur la lettre de voiture.
3. L'expéditeur a le droit d'exiger la vérification par le
transporteur du poids brut ou de la quantité autrement
exprimée de la marchandise. Il peut aussi exiger la vérifi-
cation du contenu des colis. Le transporteur peut réclamer le
paiement des frais de vérification. Le résultat des véri-
fications est consigné sur la lettre de voiture.
Article 9
1. La lettre de voiture fait foi, jusqu'à preuve du contraire,
des conditions du contrat et de la réception de la marchandise
par le transporteur.
2. En l'absence d'inscription sur la lettre de voiture de
réserves motivées du transporteur, il y a présomption que la
marchandise et son emballage étaient en bon état apparent au
moment de la prise en charge par le transporteur et que le
nombre des colis ainsi que leurs marques et numéros, étaient
conformes aux énonciations de la lettre de voiture.
Article 10
L'expéditeur est responsable envers le transporteur des
dommages aux personnes, au matériel ou à d'autres mar-
chandises, ainsi que des frais, qui auraient pour origine la
défectuosité de l'emballage de la marchandise, à moins que, la
défectuosité étant apparente ou connue du transporteur au
moment de la prise en charge, le transporteur n'ait pas fait
de réserves à son sujet.
Article 11
1. En vue de l'accomplissement des formalités de douane et
autres à remplir avant la livraison de la marchandise,
l'expéditeur doit joindre à la lettre de voiture ou mettre à
la disposition du transporteur les documents nécessaires et
lui fournir tous renseignements voulus.
2. Le transporteur n'est pas tenu d'examiner si ces documents
et renseignements sont exacts ou suffisants. L'expéditeur est
responsable envers le transporteur de tous dommages qui
pourraient résulter de l'absence, de l'insuffisance ou de
l'irrégularité de ces documents et renseignements, sauf en cas
de faute du transporteur.
3. Le transporteur est responsable au même titre qu'un
commissionnaire des conséquences de la perte ou de l'utilisa-
tion inexacte des documents mentionnés sur la lettre de
voiture et qui accompagnent celle-ci ou qui sont déposés entre
ses mains; toutefois, l'indemnité à sa charge ne dépassera pas
celle qui serait due en cas de perte de la marchandise.
Article 12
1. L'expéditeur a le droit de disposer de la marchandise,
notamment en demandant au transporteur d'en arrêter le
transport, de modifier le lieu prévu pour la livraison ou de
livrer la marchandise à un destinataire différent de celui
indiqué sur la lettre de voiture.
2. Ce droit s'éteint lorsque le deuxième exempaire de la
lettre de voiture est remis au destinataire ou que celui-ci
fait valoir le droit prévu à l'article 13, paragraphe 1; à
partir de ce moment, le transporteur doit se conformer aux
ordres du destinataire.
3. Le droit de disposition appartient toutefois au destina-
taire dès l'établissement de la lettre de voiture si une
mention dans ce sans est faite par l'expéditeur sur cette
lettre.
4. Si, en exerçant son droit de disposition, le destinataire
ordonne de livrer la merchandise à une autre personne, celle-
ci ne peut pas désigner d'autres destinataires.
5. L'exercice du droit de disposition est subordonné aux
conditions suivantes:
a) l'expéditeur ou, dans le cas visé au paragraphe 3 du
présent article, le destinataire qui veut exercer ce droit
doit présenter le premier exemplaire de la lettre de voiture,
sur lequel doivent être inscrites les nouvelles instructions
données au transporteur, et dédommager le transporteur des
frais et du préjudice qu'entraîne l'exécution de ces
instructions;
b) cette exécution doit être possible au moment où les
instructions parvienent à la personne qui doit les
l'exploitation normale de l'entreprise du transporteur, ni
porter préjudice aux expéditeurs ou destinataires d'autres
envois;
c) les instructions ne doivent jamais avoir pour effet de
diviser l'envoi.
6. Lorsque, en raison des dispositions prévues au
paragraphe 5, b) du présent article, le transporteur ne peut
exécuter les instructions qu'il reçoit, il doit en aviser
immédiatement la personne dont émanent ces instructions.
7. Le transporteur qui n'aura pas exécuté les instructions
données dans les conditions prévues au présent article ou qui
se sera conformé à de telles instructions sans avoir exigé la
présentation du premier exemplaire de la lettre de voiture
sera resonsable envers l'ayant droit du préjudice causé par ce
fait.
Article 13
1. Après l'arrivée de la marchandise au lieu prévu pour la
livraison, le destinataire a le droit de demander que le
deuxième exemplaire de la lettre de voiture lui soit remis et
que la marchandise lui soit livrée, le tout contre décharge.
Si la perte de la marchandise est établie, ou si la
marchandise n'est pas arrivée à l'expiration du délai prévu à
l'article 19, le destinataire est autorisé à faire valoir en
son propre nom vis-à-vis du transporteur les droits qui
résultent du contrat de transport.
2. Le destinataire qui se prévant des droits qui lui sont
accordés aux termes du paragraphe 1 du présent article est
tenu de payer le montant des créances résultant de la lettre
de voiture. En cas de contestation à ce sujet, le transporteur
n'est obligé d'effectuer la livraison de la marchandise que si
une cautian lui est fournie par le destinataire.
Article 14
1. Si, pour un motif quelconque, l'exécution du contrat dans
les conditions prévues à la lettre de voiture est ou devient
impossible avant l'arrivée de la marchandise au lieu prévu
pour la livraison, le transporteur est tenu de demander des
instructions à la personne qui a le droit de disposer de la
marchandise conformément à l'article 12.
2. Toutefois, si les circonstances permettent l'exécution du
transport dans des conditions différentes de celles prévues à
la lettre de voiture et si le transporteur n'a pu obtenir en
temps utile les instructions de la personne qui a le droit de
disposer de la marchandise conformément à l'article 12, il
prend les mesures qui lui paraissent les meilleures dans
l'intérêt de la personne ayant le droit de disposer de la
marchandise.
Article 15
1. Lorsque, après l'arrivée de la marchandise au lieu de
destination, il se présente des empêchements à la livraison,
le transporteur demande des instructions à l'expéditeur. Si le
destinataire refuse la marchandise, l'expéditeur a le droit de
disposer de celle-ci sans avoir à produire le premier exem-
plaire de la lettre de voiture.
2. Meme s'il a refusé la marchandise, le destinataire peut
toujours en demander la livraison tant que le transporteur n'a
pas reçu d'instructions contraires de l'expéditeur.
3. Si l'empêchement à la livraison se présente après que,
conformément au droit qu'il détient en vertu de l'article 12,
paragraphe 3, le destinataire a donné l'ordre de livrer la
marchandise à une autre personne, le destinataire est sub-
stitué à l'expéditeur, et cette autre personne au desti-
nataire, pour l'application des paragraphes 1 et 2 ci-dessus.
Article 16
1. Le transporteur a droit au remboursement des frais que lui
cause sa demande d'instructions, ou qu'entraîne pour lui
l'exécution des instructions reçues, à moins que ces frais ne
soient la conséquence de sa faute.
2. Dans les cas visés à l'article 14, paragraphe 1, et à
l'article 15, le transporteur peut décharger immédiatement la
marchandise pour le compte de l'ayant droit; après ce
déchargement, le transport est réputé terminé. Le transporteur
assume alors la garde de la marchandise. Il peut toutefois
confier la marchandise à un tiers et n'est alors responsable
que du choix judicieux de ce tiers. La marchandise reste
grevée des créances résultant de la lettre de voiture et de
tous autres frais.
3. Le transporteur peut faire procéder à la vente de la
marchandise sans attendre d'instructions de l'ayant droit
lorsque la nature périssable ou l'etat de la marchandise le
justifie ou lorsque les frais de garde sont hors de proportion
avec la valeur de la marchandise. Dans les autres cas, il peut
également faire procéder à la vente lorsque, dans un délai
raisonnable, il n'a pas reçu de l'ayant droit d'instructions
contraires dont l'exécution puisse équitablement être exigée.
4. Si la marchandise a été vendue en application du présent
article, le produit de la vente doit être mis à la disposition
de l'ayant droit, déduction faite des frais grevant la mar-
chandise. Si ces frais sont supérieures au produit de la
vente, le transporteur a droit à la différence.
5. La façon de procéder en cas de vente est detérminée par la
loi ou les usages du lieu où se trouve la marchandise.
CHAPITRE IV
Responsabilité du transporteur
Article 17
1. Le transporteur est responsable de la perte totale ou
partielle, ou de l'avarie, qui se produit entre le moment de
la prise en charge de la marchandise et celui de la livraison,
ainsi que du retard à la livraison.
2. Le transporteur est déchargé de cette responsabilité si la
perte, l'avarie ou le retard a eu pour cause une faute de
l'ayant droit, un ordre de celui-ci ne résultant pas d'une
faute du transporteur, un vice propre de la marchandise, ou
des circonstances que le transporteur ne pouvait pas éviter et
aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier.
3. Le transporteur ne peut exciper, pour se décharger de sa
responsabilité, ni des défectuosités du véhicule dont il se
sert pour effectuer le transport, ni de fautes de la personne
dont il aurait loué le véhicule ou des préposés de celle-ci.
4. Compte tenu de l'article 18, paragraphes 2 à 5, le
transporteur est déchargé de sa responsabilité lorsque la
perte ou l'avarie résulte des risques particuliers inhérents à
l'un des faits suivants ou à plusieurs d'entre eux:
a) emploi de véhicules ouverts et non bâchés, lorsque cet
emploi a été convenu d'une manière expresse et mentionné dans
la lettre de voiture;
b) absence ou défectuosité de l'emballage pour les
marchandises exposées par leur nature à des déchets ou avaries
quand elles ne sont pas emballées ou sont mal emballées;
c) manutention, chargement, arrimage ou déchargement de la
marchandise par l'expéditeur ou le destinataire ou des
personnes agissant pour le compte de l'expéditeur ou du
destinataire;
d) nature de certaines marchandises exposées, par des causes
inhérentes à cette nature même, soit à perte totale ou
partielle, soit à avarie, notamment par bris, rouille,
détérioration interne et spontanée, dessiccation, coulage,
déchet normal ou action de la vermine et des rongeurs;
e) insuffisance ou imperfection des marques ou des numéros de
colis;
f) transport d'animaux vivants.
5. Si, en vertu du présent article, le transporteur ne répond
pas de certains des facteurs qui ont causé le dommage, sa
responsabilité n'est engagée que dans la proportion où les
facteurs dont il répond en vertu du présent article ont
contribué au dommage.
Article 18
1. La preuve que la perte, l'avarie ou le retard a eu pour
cause un des faits prévus à l'article 17, paragraphe 2, in-
combe au transporteur.
2. Lorsque le transporteur établit que, eu égard aux circon-
stances de fait, la perte ou l'avarie a pu résulter d'un ou de
plusieurs des risques particuliers prévus à l'article 17,
paragraphe 4, il y a présomption qu'elle en résulte. L'ayant
droit peut toutefois faire la preuve que le dommage n'a pas eu
l'un de ces risques pour cause totale ou partielle.
3. La présomption visée ci-dessus n'est pas applicable dans le
cas prévu à l'article 17, paragraphe 4, a), s'il y a manquant
d'une importance anormale ou perte de colis.
4. Si le transport est effectué au moyen d'un véhicule aménagé
en vue de soustraire les marchandises à l'influence de la
chaleur, du froid, des variations de température ou de
l'humidité de l'air, le transporteur ne peut invoquer le
bénéfice de l'article 17, paragraphe 4, d), que s'il fournit
la preuve que toutes les mesures lui incombant, compte tenu
des circonstances, ont été prises en ce qui concerne le choix,
l'entretien et l'emploi de ces aménagements et qu'il s'est
conformé aux instructions spéciales qui ont pu lui être
données.
5. Le transporteur ne peut invoquer le bénéfice de l'artic-
le 17, paragraphe 4, f), que s'il fournit la preuve que toutes
les mesures lui incombant normalement, compte tenu des
circonstances, ont été prises et qu'il s'est conformé aux
instructions spéciales qui ont pu lui être données.
Article 19
Il y a retard à la livraison lorsque la marchandise n'a pas
été livrée dans le délai convenu ou, s'il n'a pas été convenu
de délai, lorsque la durée effective du transport dépasse,
compte tenu des circonstances et, notamment, dans le cas d'un
chargement partiel, du temps voulu pour assembler un charge-
ment complet dans des conditions normales, le temps qu'il est
raisonnable d'allouer à des transporteurs diligents.
Article 20
1. L'ayant droit peut, sans avoir à fournir d'autres preuves,
considérer la marchandise comme perdue quand elle n'a pas été
livrée dans les trente jours qui suivent l'expiration du délai
convenu ou, s'il n'a pas été convenu de délai, dans les
soixante jours qui suivent la prise en charge de la mar-
chandise par le transporteur.
2. L'ayant droit peut, en recevant le paiement de l'indemnité
pour la marchandise perdue, demander, par écrit, à être avisé
immédiatement dans le cas où la marchandise serait retrouvée
au cours de l'année qui suivra le paiement de l'indemnité. Il
lui est donné par écrit acte de cette demande.
3. Dans les trente jours qui suivent la réception de cet avis,
l'ayant droit peut exiger que la marchandise lui soit livrée
contre paiement des créances résultant de la lettre de voiture
et contre restitution de l'indemnité qu'il a reçue, déduction
faite éventuellement des frais qui auraient été compris dans
cette indemnité, et sous réserve de tous droits à l'indemnité
pour retard à la livraison prévue à l'article 23 et, s'il y a
lieu, à l'article 26.
4. A défaut soit de la demande prévue au paragraphe 2, soit
d'instructions données dans le délai de trente jours prévu au
paragraphe 3, ou encore si la marchandise n'a été retrouvée
que plus d'un an après le paiement de l'indemnité, le trans-
porteur en dispose conformément à la loi du lieu où se trouve
la marchandise.
Article 21
Si la marchandise est livrée au destinataire sans encaissement
du remboursement qui aurait dû être perçu par le transporteur
en vertu des dispositions du contrat de transport, le trans-
porteur est tenu d'indemniser l'expéditeur à concurrence du
montant du remboursement, sauf son recours contre le
destinataire.
Article 22
1. Si l'expéditeur remet au transporteur des marchandises
dangereuses, il lui signale la nature exacte du danger
qu'elles présentent et lui indique éventuellement les pré-
cautions à prendre. Au cas où cet avis n'a pas été consigné
sur la lettre de voiture, il appartient à l'expéditeur ou au
destinataire de faire la preuve, par tous autres moyens, que
le transporteur a eu connaissance de la nature exacte du
danger que présentait le transport desdites marchandises.
2. Les marchandises dangereuses qui n'auraient pas été connues
comme telles par le transporteur dans les conditions prévues
au paragraphe 1 du présent article peuvent à tout moment et en
tout lieu être déchargées, détruites ou rendues inoffensives
par le transporteur, et ce sans aucune indemnité; l'expéditeur
est en outre responsable de tous frais et dommages résultant
de leur remise au transport ou de leur transport.
Article 23
1. Quand, en vertu des dispositions de la présente Convention,
une indemnité pour perte totale ou partielle de la marchandise
est mise à la charge du transporteur, cette indemnité est cal-
culée d'après la valeur de la marchandise au lieu et à
l'époque de la prise en charge.
2. La valeur de la marchandise est déterminée d'après le cours
en bourse ou, à défaut, d'après le prix courant sur le marché
ou, à défaut de l'un et de l'autre, d'après la valeur usuelle
des marchandises de même nature et qualité.
3. Toutefois, l'indemnité ne peut dépasser 8,33 unités de
compte par kilogramme du poids brut manquant.
4. Sont en outre remboursés le prix du transport, les droits,
de douane et les autres frais encourus à l'occasion du trans-
port de la marchandise, en totalité en cas de perte totale, et
au prorata en cas de perte partielle; d'autres dommages-in-
térêts ne sont pas dus.
5. En cas de retard, si l'ayant droit prouve qu'un préjudice
en est résulté, le transporteur est tenu de payer pour ce
préjudice une indemnité qui ne peut pas dépasser le prix du
transport.
6. Des indemnités plus élevées ne peuvent être réclamées qu'en
cas de déclaration de la valeur de la marchandise ou de dé-
claration d'intérêt spécial à la livraison, conformément aux
articles 24 et 26.
7. L'unité de compte mentionnée dans la présente Convention
est le Droit de tirage spécial tel que défini par le Fonds
monétaire international. Le montant visé au paragraphe 3 du
présent article est converti dans la monnaie nationale de
l'Etat dont relève le tribunal saisi du litige sur la base de
la valeur de cette monnaie à la date du jugement ou à la date
adoptée d'un commun accord par les parties. La valeur, en
Droit de tirage spécial, de la monnaie nationale d'un Etat qui
est membre du Fonds monétaire international, est calculée
selon la méthode d'évaluation appliquée par le Fonds monétaire
international à la date en question pour ses propres
opérations et transactions. La valeur, en Droit de tirage spé-
cial, de la monnaie nationale d'un Etat qui n'est pas membre
du Fonds monétaire international, est calculée de la façon
déterminée par cet Etat.
8. Toutefois, un Etat qui n'est pas membre du Fonds monétaire
international et dont la législation ne permet pas d'appliquer
les dispositions du paragraphe 7 du présent article peut, au
moment de la ratification du Protocole à la CMR ou de
l'adhésion à celui-ci, ou à tout moment ultérieur déclarer que
la limite de la responsabilité prévue au paragraphe 3 du
présent article et applicable sur son territoire est fixée à
25 unités monétaires. L'unité monétaire dont il est question
dans le présent paragraphe correspond à 10/31 de gramme d'or
au titre de neuf cents millièmes de fin. La conversion en mon-
naie nationale du montant indiqué dans le présent paragraphe
s'effectue conformément à la législation de l'Etat concerné.
9. Le calcul mentionné à la dernière phrase du paragraphe 7,
et la conversion mentionnée au paragraphe 8, du présent
article doivent être faits de façon à exprimer en monnaie
nationale de l'Etat la même valeur réelle, dans la mesure du
possible, que celle exprimée en unités du compte au paragraphe
3 du présent article. Lors du dépôt d'un instrument visé à
l'article 3 du Protocole à la CMR et chaque fois qu'un
changement se produit dans leur méthode de calcul ou dans la
valeur de leur monnaie nationale par rapport à l'unité de
compte ou à l'unité monétaire, les Etats communiquent au
Secrétaire général de l'Organisation des Nations Unies leur
méthode de calcul conformément au paragraphe 7, ou les résul-
tats de la conversion conformément au paragraphe 8, du présent
article, selon le cas.
Article 24
L'expéditeur peut déclarer dans la lettre de voiture, contre
paiement d'un supplément de prix à convenir, une valeur de la
marchandise excédant la limite mentionnée au paragraphe 3 de
l'article 23 et, dans ce cas, le montant déclaré se substitue
à cette limite.
Article 25
1. En cas d'avarie, le transporteur paie le montant de la
dépréciation calculée d'après la valeur de la marchandise
fixée conformément à l'article 23, paragraphes 1, 2 et 4.
2. Toutefois, l'indemnité ne peut dépasser :
a) si la totalité de l'expédition est dépréciée par l'avarie,
le chiffre qu'elle aurait atteint en cas de perte totale;
b) si une partie seulement de l'expédition est dépréciée par
l'avarie, le chiffre qu'elle aurait atteint en cas de perte de
la partie dépréciée.
Article 26
1. L'expéditeur peut fixer, en l'inscrivant à la lettre de
voiture, et contre paiement d'un supplément de prix à
convenir, le montant d'un intérêt spécial à la livraison, pour
le cas de perte ou d'avarie et pour celui de dépassement du
délai convenu.
2. S'il y a eu déclaration d'intérêt spécial à la livraison,
il peut être réclamé, indépendamment des indemnités prévues
aux articles 23, 24 et 25, et à concurrence du montant de
l'intérêt déclaré, une indemnité égale au dommage supplémen-
taire dont la preuve est apportée.
Article 27
1. L'ayant droit peut demander les intérêts de l'indemnité.
Ces intérêts, calculés à raison de 5 pour 100 l'an, courent du
jour de la réclamation adressée par écrit au transporteur ou,
s'il n'y a pas eu de réclamation, du jour de la demande en
justice.
2. Lorsque les éléments qui servent de base au calcul de
l'indemnité ne sont pas exprimés dans la monnaie du pays où le
paiement est réclamé, la conversion est faite d'après le cours
du jour et du lieu du paiement de l'indemnité.
Article 28
1. Lorsque, d'après la loi applicable, la perte, l'avarie ou
le retard survenu au cours d'un transport soumis à la présente
Convention peut donner lieu à une réclamation extra-
contractuelle, le transporteur peut se prévaloir des disposi-
tions de la présente Convention qui excluent sa responsabilité
ou qui déterminent ou limitent les indemnités dues.
2. Lorsque la responsabilité extracontractuelle pour perte,
avarie ou retard d'une des personnes dont le transporteur
répond aux termes de l'article 3 est mise en cause, cette per-
sonne peut également se prévaloir des dispositions de la
présente Convention qui excluent la responsabilité du
transporteur ou qui déterminent ou limitent les indemnités
dues.
Article 29
1. Le transporteur n'a pas le droit de se prévaloir des dis-
positions du présent chapitre qui excluent ou limitent sa
responsabilité ou qui renversent le fardeau de la preuve, si
le dommage provient de son dol ou d'une faute qui lui est
imputable et qui, d'après la loi de la juridiction saisie, est
considérée comme équivalente au dol.
2. Il en est de même si le dal ou la faute est le fait des
préposés du transporteur ou de toutes autres personnes aux
services desquelles il recourt pour l'exécution du transport
lorsque ces préposés ou ces autres personnes agissent dans
l'exercice de leurs fonctions. Dans ce cas, ces préposés ou
ces autres personnes n'ont pas davantage le droit de se préva-
loir, en ce qui concerne leur responsabilité personnelle, des
dispositions du présent chapitre visées au paragraphe 1.
CHAPITRE V
Réclamations et actions
Article 30
1. Si le destinataire a pris livraison de la marchandise sans
qu'il en ait constaté l'état contradictoirement avec le trans-
porteur ou sans qu'il ait, au plus tard au moment de la
livraison s'il s'agit de pertes ou avaries apparentes, ou dans
les sept jours à dater de la livraison, dimanche et jours
fériés non compris, lorsqu'il s'agit de pertes ou avaries non
apparentes, adressé des réserves au transporteur indiquant la
nature générale de la perte on de l'avarie, il est présumé,
jusqu'à preuve contraire, avoir reçu la marchandise dans
l'état décrit dans la lettre de voiture. Les réserves visées
ci-dessus doivent être faites par écrit lorsqu'il s'agit de
pertes ou avaries non apparentes.
2. Lorsque l'état de la marchandise a été constaté contra-
dictoirement par le destinataire et le transporteur, la preuve
contraire au résultat de cette constatation ne peut être faite
que s'il s'agit de pertes ou avaries non apparentes et si le
destinataire a adressé des réserves écrites au transporteur
dans les sept jours, dimanche et jours fériés non compris, à
dater de cette constatation.
3. Un retard à la livraison ne peut donner lieu à indemnité
que si une réserve a été adressée par écrit dans le délai de
21 jours à dater de la mise de la marchandise à la disposition
du destinataire.
4. La date de livraison ou, selon le cas, celle de la con-
statation ou celle de la mise à disposition n'est pas comptée
dans les délais prévus au présent article.
5. Le transporteur et le destinataire se donnent réciproque-
ment toutes facilités raisonnables pour les constatations et
vérifications utiles.
Article 31
1. Pour tous litiges auxquels donnent lieu les transports
soumis à la présente Convention, le demandeur peut saisir, en
dehors des juridictions des pays contractants désignées d'un
commun accord par les parties, les juridictions du pays sur Je
territoire duquel :
a) le défendeur a sa résidence habituelle, son siège principal
ou la succursale ou l'agence par l'intermédiaire de laquelle
le contrat de transport a été conclu, ou
b) le lieu de la prise en charge de la marchandise ou celui
prévu pour la livraison est situé,
et ne peut saisir que ces juridictions.
2. Lorsque dans un litige visé au paragraphe premier du
présent article une action est en instance devant une
juridiction compétente aux termes de ce paragraphe, ou lorsque
dans un tel litige un jugement a été prononcé par une telle
juridiction, il ne peut être intenté aucune nouvelle action
pour la même cause entre les mêmes parties a moins que la
décision de la juridiction devant laquelle la première action
a été intentée ne soit pas susceptible d'être exécutée dans le
pays où la nouvelle action est intentée.
3. Lorsque dans un litige visé au paragraphe 1 du présent
article un jugement rendu par une juridiction d'un pays
contractant est devenu exécutoire dans ce pays, il devient
également exécutoire dans chacun des autres pays contractants
aussitôt après accomplissement des formalités prescrites à cet
effet dans le pays intéressé. Ces formalités ne peuvent
comporter aucune revision de l'affaire.
4. Les dispositions du paragraphe 3 du présent article s'app-
liquent aux jugements contradictoires, aux jugements par dé-
faut et aux transactions judiciaires mais ne s'appliquent ni
aux jugements qui ne sont exécutoires que par provision, ni
aux condamnations en dommages et intérêts qui seraient pro-
noncés en sus des dépens contre un demandeur en raison du
rejet total ou partiel de sa demande.
5. Il ne peut être exigé de caution de ressortissants de pays
contractants, ayant leur domicile ou un établissement dans un
de ces pays, pour assurer le paiement des dépens à l'occasion
des actions en justice auxquelles donnent lieu les transports
soumis à la présente Convention.
Article 32
1. Les actions auxquelles peuvent donner lieu les transports
soumis à la présente Convention sont prescrites dans le délai
d'un an. Toutefois, dans le cas de dol on de faute considérée,
d'après la loi de la juridiction saisie, comme équivalente au
dol, la prescription est de trois ans. La prescription court :
a) dans le cas de perte partielle, d'avarie ou de retard, à
partir du jour où la marchandise a été livrée;
b) dans le cas de perte totale, à partir du trentième jour
après l'expiration du délai convenu ou, s'il n'a pas été
convenu de délai, à partir du soixantième jour après la prise
en charge de la marchandise par le transporteur;
c) dans tous les autres cas, à partir de l'expiration d'un
délai de trois mois à dater de la conclusion du contrat de
transport.
Le jour indiqué cidessus comme point de départ de la
prescription n'est pas compris dans le délai.
2. Une réclamation écrite suspend la prescription jusqu'au
jour où le transporteur repousse la réclamation par écrit et
restitue les pièces qui y étaient jointes. En cas
d'acceptation partielle de la réclamation, la prescription ne
reprend son cours que pour la partie de la réclamation qui
reste litigieuse. La preuve de la réception de la réclamation
ou de la réponse et de la restitution des pièces est à la
charge de la partie qui invoque ce fait. Les réclamations
ultérieures ayant le même objet ne suspendent pas la
prescription.
3. Sous réserve des dispositions du paragraphe 2 ci-dessus, la
suspension de la prescription est régie par la loi de la
juridiction saisie. Il en est de même en ce qui concerne
l'interruption de la prescription.
4. L'action prescrite ne peut plus être exercée, même sous
forme de demande reconventionnelle ou d'exception.
Article 33
Le contrat de transport peut contenir une clause attribuant
compétence à un tribunal arbitral à condition que cette clause
prévoie que le tribunal arbitral appliquera la présente
Convention.
CHAPITRE VI
Dispositions relatives au transport effectué par transporteurs
successifs
Article 34
Si un transport régi par un contrat unique est exécuté par des
transporteurs routiers successifs, chacun de ceux-ci assume la
responsabilité de l'exécution du transport total, le second
transporteur et chacun des transporteurs suivants devenant, de
par leur acceptation de la marchandise et de la lettre de
voiture, parties au contrat, aux conditions de la lettre de
voiture.
Article 35
1. Le transporteur qui accepte la marchandise du transporteur
précédent remet à celui-ci un reçu daté et signé. Il doit
porter son nom et son adresse sur le deuxième exemplaire de la
lettre de voiture. S'il y a lieu, il appose sur cet
exemplaire, ainsi que sur le reçu, des réserves analogues à
celles qui sont prévues à l'article 8, paragraphe 2.
2. Les dispositions de l'article 9 s'appliquent aux relations
entre transporteurs successifs.
Article 36
A moins qu'il ne s'agisse d'une demande reconventionnelle ou
d'une exception formulée dans une instance relative à une de-
mande fondée sur le même contrat de transport, l'action en
responsabilité pour perte, avarie ou retard ne peut être
dirigée que contre le premier transporteur, le dernier
transporteur, ou le transporteur qui exécutait la partie du
transport au cours de laquelle s'est produit le fait ayant
causé la perte, l'avarie ou le retard l'action peut être
dirigée à la fois contre plusieurs de ces transporteurs.
Article 37
Le transporteur qui a payé une indemnité en vertu des
dispositions de la présente Convention a le droit d'exercer un
recours en principal, intérêts et frais contre les
transporteurs qui ont participé à l'exécution du contrat de
transport, conformément aux dispositions suivantes:
a) le transporteur par le fait duquel le dommage a été causé
doit seul supporter l'indemnité, qu'il l'ait payée luimême ou
qu'elle ait été payée par un autre transporteur;
b) lorsque le dommage a été causé par le fait de deux ou
plusieurs transporteurs, chacun d'eux doit payer un montant
proportionnel à sa part de responsabilité; si l'évaluation des
parts de responsabilité est impossible, chacun d'eux est
responsable proportionnellement à la part de rémunération du
transport qui lui revient;
c) si l'on ne peut déterminer quels sont ceux des trans-
porteurs auxquels la responsabilité est imputable, la charge
de l'indemnité due est répartie, dans la proportion fixée en
b), entre tous les transporteurs.
Article 38
Si l'un des transporteurs est insolvable, la part lui in-
combant et qu'il n'a pas payée est répartie entre tous les
autres transporteurs proportionnellement à leur rémunération.
Article 39
1. Le transporteur contre lequel est exercé un des recours
prévus aux articles 37 et 38 n'est pas recevable à contester
le bien-fondé du paiement effectué par le transporteur exer-
çant le recours, lorsque l'indemnité à été fixée par décision
de justice, pourvu qu'il ait été dûment informé du procès et
qu'il ait été à même d'y intervenir.
2. Le transporteur qui veut exercer son recours peut le former
devant le tribunal compétent du pays dans lequel l'un des
transporteurs intéressés a sa résidence habituelle, son siège
principal ou la succursale ou l'agence par l'entremise de
laquelle le contrat de transport a été conclu. Le recours peut
être dirigé dans une seule et même instance contre tous les
transporteurs intéressés.
3. Les dispositions de l'article 31, paragraphes 3 et 4,
s'appliquent aux jugements rendus sur les recours prévus aux
articles 37 et 38.
4. Les dispositions de l'article 32 sont applicables aux re-
cours entre transporteurs. La prescription court, toutefois,
soit à partir du jour d'une décision de justice définitive
fixant l'indemnité à payer en vertu des dispositions de la
présente Convention, soit, au cas où il n'y aurait pas eu de
telle décision, à partir du jour du paiement effectif.
Article 40
Les transporteurs sont libres de convenir entre eux de
dispositions dérogeant aux articles 37 et 38.
CHAPITRE VII
Nullité des stipulations contraires
a la Convention
Article 41
1. Sous réserve des dispositions de l'article 40, est nulle et
de nul effet toute stipulation qui, directement ou in-
directement, dérogerait aux dispositions de la présente
Convention. La nullité de telles stipulations n'entraîne pas
la nullité des autres dispositions du contrat.
2. En particulier, seraient nulles toute clause par laquelle
le transporteur se ferait céder le bénéfice de l'assurance de
la marchandise ou toute autre clause analogue, ainsi que toute
clause déplaçant le fardeau de la preuve.
KAPITEL 1
Tillämpningsområde
Artikel 1
1. Denna konvention tillämpas på varje avtal om godsbefordran
med fordon på väg mot betalning, när orten för godsets motta-
gande till befordran och bestämmelseorten, såsom de angivits i
avtalet, är belägna i skilda stater, av vilka åtminstone den
ena är en fördragsslutande stat. Vad nu sagts gäller oavsett
parternas hemvist och nationalitet.
2. I denna konvention förstås med "fordon" sådana motorfordon,
sammansatta fordon, släpfordon och påhängsvagnar, som avses i
artikel 4 i konventionen den 19 september 1949 rörande väg-
trafik.
3. Denna konvention gäller även när befordran som faller inom
dess tillämpningsområde utförs av stater eller statliga
inrättningar eller organisationer.
4. Denna konvention tillämpas inte
a) på befordran, som utförs i enlighet med internationella
överenskommelser om postbefordran;
b) på begravningstransport;
c) på befordran av flyttsaker.
5. De Fördragsslutande Parterna förbinder sig att inte genom
särskilda överenskommelser mellan två eller flera av dem
avtala om annan ändring i denna konvention än som avser att
från dess tillämpning undanta gemensam gränstrafik eller att
för befordran, som uteslutande utförs inom deras territorier,
medge användning av fraktsedel som är bärare av rätt till
godset.
Artikel 2
1. Fraktas fordon med pålastat gods under del av befordringen
till sjöss, med järnväg, på inre vattenväg eller med
luftfartyg utan att godset - frånsett fall då artikel 14 är
tillämplig - lossas från fordonet, tillämpas denna konvention
trots det på befordringen i dess helhet. I den mån det visas,
att förlust, minskning eller skada eller dröjsmål med godsets
utlämnande, som inträffat medan godset befordrades på annat
sätt än på väg, inte orsakats av åtgärd eller underlåtenhet av
vägfraktföraren utan härrör av händelse, som kunnat inträffa
endast under sådan befordran och på grund av att befordringen
skett på annat sätt än på väg, bestäms vägfraktförarens ansva-
righet inte enligt denna konvention utan på det sätt på vilket
den andre fraktförarens ansvarighet skulle ha bestämts, om
avtal slutits mellan avsändaren och sistnämnde fraktförare om
befordran enbart av godset i enlighet med de tvingande lag-
regler, som gäller för befordran av gods med det ifrågavarande
transportmedlet. Saknas sådana regler, bestäms emellertid väg-
fraktförarens ansvarighet enligt denna konvention.
2. Är vägfraktföraren också fraktförare med avseende på det
andra transportmedlet, bestäms vägfraktförarens ansvarighet i
enlighet med första stycket som om dennes verksamhet som väg-
fraktförare och dennes verksamhet som fraktförare med avseende
på det andra transportmedlet utövats av två skilda personer.
KAPITEL II
Personer för vilka fraktföraren ansvarar
Artikel 3
Vid tillämpning av denna konvention är fraktföraren ansvarig
för vad en anställd eller annan som fraktföraren anlitar för
befordringen företar eller underlåter i tjänsten eller för
uppdragets fullgörande. Fraktföraren svarar därvid såsom för
egen handling eller underlåtenhet.
KAPITEL III
Slutande och fullgörande av fraktavtal
Artikel 4
Fraktavtalet ska bekräftas genom fraktsedel. Att fraktsedel
inte har upprättats eller inte har föreskrivet innehåll eller
har gått förlorad inverkar inte på avtalets existens eller
giltighet, och avtalet förblir underkastat bestämmelserna i
denna konvention
Artikel 5
1. Fraktsedeln ska upprättas i tre originalexemplar, vilka ska
undertecknas av avsändaren och fraktföraren. Underskrifterna
får vara tryckta eller ersatta med avsändarens och fraktför-
arens stämplar, om lagen i den stat där fraktsedeln upprättas
tillåter detta. Det första exemplaret överlämnas till avsänd-
aren, det andra åtföljer godset och det tredje behålls av
fraktföraren.
2. Ska godset lastas på skilda fordon eller är det fråga om
olika godsslag eller om skilda partier, har avsändaren eller
fraktföraren rätt att begära, att skilda fraktsedlar upprättas
för varje fordon, godsslag eller parti.
Artikel 6
1. Fraktsedeln ska innehålla följande uppgifter:
a) ort och dag för upprättandet;
b) avsändarens namn och adress;
c) fraktförarens namn och adress;
d) ort och dag för godsets mottagande till befordran samt
bestämmelseorten;
e) mottagarens namn och adress;
f) gängse benämning på godsets art och på förpackningssättet
samt, i fråga om farligt gods, dettas allmänt vedertagna
benämning;
g) antalet kollin, dessas särskilda märkning och nummer;
h) godsets bruttovikt eller annan uppgift om dess mängd;
i) kostnader hänförliga till befordringen (frakt, tilläggs-
avgifter, tullavgifter och andra kostnader som uppkommer under
tiden från avtalets ingående till godsets utlämnande);
j) erforderliga anvisningar beträffande tull och andra for-
maliteter;
k) meddelande att befordringen är underkastad bestämmelserna i
denna konvention utan hinder av att annat kan vara avtalat.
2. I förekommande fall ska fraktsedeln också innehålla följ-
ande uppgifter:
a) förbud mot omlastning;
b) de kostnader som avsändaren åtar sig att betala;
c) efterkravsbelopp som ska uppbäras vid godsets utlämnande;
d) godsets deklarerade värde samt belopp motsvarande särskilt
intresse av leveransen;
e) avsändarens anvisningar till fraktföraren rörande för-
säkring av godset;
f) avtalad tid inom vilken befordringen ska vara fullgjord;
g) förteckning över handlingar som överlämnas till frakt-
föraren.
3. Parterna får i fraktsedeln införa de ytterligare uppgifter
som de anser påkallade.
Artikel 7
1. Avsändaren svarar för all kostnad och skada som fraktfö-
raren åsamkas till följd av oriktighet eller ofullständighet
hos
a) uppgifter som avses i artikel 6 första stycket b), d), e),
f), g), h) och j);
b) uppgifter som avses i artikel 6 andra stycket;
c) annan uppgift eller anvisning som avsändaren lämnar för
fraktsedelns upprättande eller för att införas i denna.
2. Har fraktföraren på avsändarens begäran i fraktsedeln
infört uppgift eller anvisning som anges i första stycket, an-
ses fraktföraren ha handlat för avsändarens räkning, om annat
inte visas.
3. Innehåller fraktsedeln inte meddelande som avses i
artikel 6 första stycket k), svarar fraktföraren för all
kostnad och skada som därigenom åsamkas den som har rätt att
förfoga över godset.
Artikel 8
1. Vid mottagandet av godset ska fraktföraren undersöka
a) riktigheten av fraktsedelns uppgifter om antalet kollin
samt om dessas märkning och nummer;
b) godsets och förpackningens synliga tillstånd.
2. Kan fraktföraren inte med skäliga medel undersöka
riktigheten av de i första stycket under a) nämnda
uppgifterna, ska denne på fraktsedeln teckna förbehåll om
detta och ange grunden för förbehållet. Fraktföraren ska också
ange grunden för varje förbehåll som denne gör i fråga om
godsets och förpackningens synliga tillstånd. Sådant förbehåll
gäller inte mot avsändaren, om denne inte uttryckligen har
godkänt det på fraktsedeln.
3. Avsändaren har rätt att begära att fraktföraren undersöker
godsets bruttovikt eller på annat sätt angivna mängd.
Avsändaren kan även kräva en undersökning av kollinas
innehåll. Fraktföraren har rätt att kräva ersättning för kost-
naderna för sådan undersökning. Resultatet av undersökningen
ska antecknas på fraktsedeln.
Artikel 9
1. Fraktsedeln ska, såvida annat inte visas, gälla som bevis
om att fraktavtal slutits, om avtalsvillkoren och om
fraktförarens mottagande av godset.
2. Om fraktföraren inte har tecknat förbehåll på fraktsedeln
samt angivit grunden för detta, ska, om annat inte visas,
godset och dess förpackning antas ha varit i gott synligt
tillstånd, när fraktföraren mottog godset samt antalet kollin,
dessas märkning och nummer antas ha överensstämt med uppgift-
erna i fraktsedeln.
Artikel 10
Avsändaren svarar gentemot fraktföraren för skada på person,
materiel eller annat gods och kostnader som uppkommit till
följd av bristfällig förpackning av godset, om inte bristfäl-
ligheten var synlig eller känd för fraktföraren, när denne
mottog godset, och fraktföraren underlät att göra förbehåll om
det.
Artikel 11
1. Till uppfyllande av de tullbestämmelser och andra offent-
liga föreskrifter som ska iakttas innan godset utlämnas till
mottagaren ska avsändaren foga nödvändiga handlingar till
fraktsedeln eller ställa sådana handlingar till fraktförarens
förfogande samt lämna fraktföraren de upplysningar som denne
begär.
2. Fraktföraren är inte skyldig att undersöka, huruvida dessa
handlingar och upplysningar är riktiga eller fullständiga.
Avsändaren svarar gentemot fraktföraren för skada som uppkom-
mer till följd av att sådan handling eller upplysning saknas
eller är ofullständig eller oriktig, utom då fel eller försum-
melse ligger fraktföraren till last.
3. Fraktföraren bär samma ansvar som en kommissionär för
följderna av att de handlingar som är omnämnda i fraktsedeln
och som åtföljer denna eller överlämnats till fraktföraren går
förlorade eller används oriktigt. Ersättningen som ska utges
av fraktföraren får dock inte överstiga vad som skulle ha
utgått, om godset gått förlorat.
Artikel 12
1. Avsändaren har rätt att förfoga över godset, särskilt genom
att begära hos fraktföraren att godset stoppas under beford-
ringen, att bestämmelseorten ändras eller att godset lämnas ut
till annan än den som angivits i fraktsedeln.
2. Denna rätt upphör, när det andra exemplaret av fraktsedeln
överlämnas till mottagaren eller denne gör gällande sin rätt
enligt artikel 13 första stycket. Från denna tidpunkt ska
fraktföraren rätta sig efter mottagarens anvisningar.
3. Rätten att förfoga över godset tillkommer dock mottagaren
så snart fraktsedeln upprättats, om avsändaren infört
föreskrift om detta i fraktsedeln.
4. Har mottagaren under utövande av sin rätt att förfoga över
godset gett anvisning om att det ska lämnas ut till annan
person, har denne inte rätt att anvisa annan mottagare.
5. Förfoganderätten får utövas endast under följande villkor:
a) att avsändaren eller, i fall som avses i tredje stycket,
mottagare som vill utöva denna rätt företer det första exem-
plaret av fraktsedeln, på vilket de nya anvisningarna till
fraktföraren tecknats, samt gottgör fraktföraren för kostnad
och skada som följer av anvisningarnas utförande;
b) att utförandet av de nya anvisningarna är möjligt vid den
tidpunkt när de når den som ska efterkomma dem och varken
hindrar den normala utövningen av fraktförarens verksamhet
eller medför skada för avsändare eller mottagare av annan
sändning;
c) att anvisningarna inte leder till delning av sändningen.
6. Kan fraktföraren på grund av bestämmelserna i femte stycket
b) inte följa en anvisning, ska fraktföraren omedelbart under-
rätta den som meddelat anvisningen.
7. Fraktförare som underlåtit att följa anvisning, vilken
meddelats enligt bestämmelserna i denna artikel, eller som
utfört sådan anvisning utan att begära, att det första ex-
emplaret av fraktsedeln företes, är ansvarig gentemot den som
därigenom åsamkats skada.
Artikel 13
1. Sedan godset kommit fram till bestämmelseorten får
mottagaren begära att fraktföraren mot kvitto lämnar ut det
andra exemplaret av fraktsedeln samt godset till denne. Har
godset gått förlorat eller har det inte kommit fram vid ut-
gången av den i artikel 19 nämnda fristen, äger mottagaren
gentemot fraktföraren i eget namn göra gällande de rättigheter
som följer av fraktavtalet.
2. Mottagare som gör gällande den rätt som denne har enligt
första stycket, ska betala det belopp som framgår av frakt-
sedeln. Vid tvist om detta är fraktföraren inte skyldig att
lämna ut godset, om mottagaren inte ställer säkerhet.
Artikel 14
1. Är eller blir det av någon orsak före godsets ankomst till
bestämmelseorten omöjligt att fullgöra avtalet på det sätt som
fraktsedeln anger, ska fraktföraren begära anvisning från den
som enligt artikel 12 har rätt att förfoga över godset.
2. Om emellertid omständigheterna medger att befordringen
utförs på annat sätt än fraktsedeln anger och fraktföraren
inte har kunnat inom skälig tid erhålla anvisning från den som
enligt artikel 12 har rätt att förfoga över godset, åligger
det fraktföraren att vidta de åtgärder som synes fraktföraren
bäst tillgodose dennes intresse.
Artikel 15
1. Föreligger efter godsets ankomst till bestämmelseorten
hinder för dess utlämnande, ska fraktföraren begära anvisning
från avsändaren. Vägrar mottagaren att ta emot godset, har av-
sändaren rätt att förfoga över detta utan att förete det
första exemplaret av fraktsedeln.
2. Även om mottagaren har vägrat att ta emot godset har denne
rätt att begära dess utlämnande så länge fraktföraren inte har
fått annan anvisning från avsändaren.
3. Uppstår hinder för utlämnandet efter det att mottagaren med
utövande av sin rätt enligt artikel 12 tredje stycket gett
anvisning om att godset ska lämnas ut till annan, ska vid
tillämpning av första och andra styckena av förevarande artik-
el mottagaren anses som avsändare och den andre som mottagare.
Artikel 16
1. Fraktföraren har rätt till ersättning för kostnad som denne
haft för att inhämta anvisning eller efterkomma mottagen an-
visning, om kostnaden inte uppkommit till följd av frakt-
förarens fel eller försummelse.
2. I fall som avses i artikel 14 första stycket eller artik-
el 15 har fraktföraren rätt att genast lossa godset för dens
räkning som har rätt att förfoga över godset. Efter lossningen
ska befordringen anses avslutad. Fraktföraren ska därefter
förvara godset åt den andre. Fraktföraren har dock rätt att
anförtro godset åt tredje man och svarar i sådant fall endast
för att denne väljs med tillbörlig omsorg. Godset häftar
alltjämt för de belopp som framgår av fraktsedeln samt för
varje annan kostnad.
3. Fraktföraren har rätt att sälja godset utan att invänta an-
visning från den som har rätt att förfoga över det, om godset
är utsatt för snar förstörelse eller dess tillstånd ger anled-
ning därtill eller kostnaden för dess förvaring inte står i
rimligt förhållande till dess värde. Fraktföraren har också
rätt att i annat fall sälja godset, om denne inte inom skälig
tid från den som har rätt att förfoga över godset erhållit
annan anvisning som fraktföraren skäligen får anses skyldig
att efterkomma.
4. Har godset sålts med tillämpning av denna artikel, ska
köpeskillingen efter avdrag för de kostnader för vilka godset
häftar tillställas den som ägde förfoga över godset.
Överstiger dessa kostnader köpeskillingen, har fraktföraren
rätt till ersättning för mellanskillnaden.
5. Förfarandet vid försäljning bestäms av lag eller sedvana på
den ort där godset finns.
KAPITEL IV
Fraktförarens ansvarighet
Artikel 17
1. Fraktföraren är ansvarig för sådan förlust eller minskning
av godset och sådan skada på det som inträffar under tiden
mellan godsets mottagande till befordran och dess utlämnande
samt för dröjsmål med utlämnandet.
2. Fraktföraren är dock fri från ansvarighet, om förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet orsakats antingen av fel
eller försummelse av den berättigade eller av sådan anvisning
från denne som inte föranletts av fraktförarens fel eller
försummelse eller av godsets bristfälliga beskaffenhet eller
av förhållande, som fraktföraren inte kunnat undvika och vars
följder fraktföraren inte kunnat förebygga.
3. Fraktföraren kan inte till befrielse från ansvarighet åbe-
ropa vare sig bristfällighet hos det fordon som fraktföraren
använder för befordringen eller fel eller försummelse av den
från vilken fraktföraren kan ha hyrt fordonet eller anställda
eller medhjälpare som den sistnämnde anlitar.
4. Under de förutsättningar som anges i artikel 18 andra till
femte styckena är fraktföraren fri från ansvarighet, om för-
lusten, minskningen eller skadan härrör av den särskilda risk
som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden:
a) användning av öppet fordon utan presenning, när detta
transportsätt uttryckligen avtalats och angivits i frakt-
sedeln;
b) felande eller bristfällig förpackning av gods, som på grund
av sin beskaffenhet är utsatt för minskning eller skada när
det inte är förpackat eller är bristfälligt förpackat;
c) handhavande, lastning, stuvning eller lossning av godset
som ombesörjts av avsändaren, mottagaren eller person, som
handlar för avsändarens eller mottagarens räkning;
d) sådan beskaffenhet hos visst slag av gods som medför att
godset är särskilt utsatt för fara att gå förlorat, minskas
eller skadas, i synnerhet genom bräckning, rost, inre själv-
förstöring, uttorkning, läckage, normalt svinn eller angrepp
av skadeinsekter eller gnagare;
e) ofullständig eller felaktig märkning eller numrering av
kollina;
f) befordran av levande djur.
5. Är fraktföraren enligt denna artikel inte ansvarig för viss
eller vissa av de omständigheter som medverkat till förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet, svarar denne endast i
den utsträckning som de förhållanden för vilka fraktföraren
enligt denna artikel är ansvarig har medverkat till förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet.
Artikel 18
1. Bevisskyldigheten för att förlust, minskning, skada eller
dröjsmål orsakats av förhållande som anges i artikel 17 andra
stycket åvilar fraktföraren.
2. Visar fraktföraren att förlust, minskning eller skada att
döma av föreliggande omständigheter kan härröra av en eller
flera av de särskilda risker som nämns i artikel 17 fjärde
stycket, ska den antas härröra därav. Motparten har dock rätt
att föra bevisning om att förlusten, minskningen eller skadan
i verkligheten inte vare sig helt eller delvis är att
tillskriva sådan risk.
3. Antagande enligt andra stycket gäller inte i fall som avses
i artikel 17 fjärde stycket a), när det är fråga om onormalt
stor minskning eller om förlust av hela kollin.
4. Sker befordringen med fordon som är utrustat med särskild
anordning för att skydda godset mot inverkan av värme, kyla,
temperaturväxlingar eller luftens fuktighet, har fraktföraren
inte rätt att till befrielse från ansvarighet åberopa
bestämmelsen i artikel 17 fjärde stycket d), om fraktföraren
inte visar att alla åtgärder blivit vidtagna, som med hänsyn
till omständigheterna åvilar denne i fråga om val, underhåll
och användning av anordningen, samt att de särskilda anvis-
ningar som kan ha meddelats fraktföraren har följts.
5. Fraktföraren har inte rätt att till befrielse från ansvar-
ighet åberopa bestämmelsen i artikel 17 fjärde stycket f), om
fraktföraren inte visar att alla åtgärder blivit vidtagna, som
med hänsyn till omständigheterna normalt åvilar denne, samt
att de särskilda anvisningar som kan ha meddelats fraktföraren
har följts.
Artikel 19
Dröjsmål med utlämnandet föreligger, när godset inte har
lämnats ut inom avtalad tid eller, om särskild tid inte har
avtalats, när tiden för befordringen överskrider vad som med
hänsyn till omständigheterna skäligen bör medges en omsorgs-
full fraktförare. I fråga om dellast ska därvid särskilt
beaktas den tid som krävs, för att i sedvanlig ordning samla
full last.
Artikel 20
1. Om godset inte har lämnats ut inom trettio dagar efter
utgången av avtalad tid eller, om särskild tid inte avtalats,
inom sextio dagar från det fraktföraren mottog godset till
befordran, äger den berättigade anse godset som förlorat utan
att behöva förebringa annan bevisning om detta.
2. Den berättigade kan, när denne tar emot kompensation för
att godset har gått förlorat, skriftligen begära att
omedelbart bli underrättad om godset skulle komma till rätta
inom loppet av ett år från det att ersättningen betalades ut.
Skriftlig bekräftelse på att sådan begäran framställts ska
lämnas till den berättigade.
3. Inom trettio dagar från det att den berättigade har fått en
sådan underrättelse som nu sagts kan denne begära att godset
lämnas ut till honom eller henne mot betalning av de belopp
som framgår av fraktsedeln och återbetalning av den
kompensation som har erhållits, minskad med den kostnads-
ersättning som kan ha inräknats däri men utan inskränkning i
den rätt till kompensation för dröjsmål med utlämnandet som
kan föreligga enligt artikel 23 och, i förekommande fall,
artikel 26.
4. Framställs inte en begäran enligt andra stycket eller
lämnas inte någon anvisning inom den i tredje stycket nämnda
trettiodagarsfristen eller kommer godset inte tillrätta förrän
mer än ett år förflutit från det att ersättningen betalades
ut, har fraktföraren rätt att förfoga över godset i överens-
stämmelse med lagen på den ort där godset finns.
Artikel 21
Har godset lämnats ut till mottagaren utan uttagande av efter-
krav, som fraktföraren skulle ha uppburit enligt fraktavtalet,
är fraktföraren skyldig att hålla avsändaren skadeslös intill
efterkravets belopp, utan inskränkning av fraktförarens rätt
att rikta krav mot mottagaren.
Artikel 22
1. Överlämnar avsändaren gods av farlig beskaffenhet till
fraktföraren, ska avsändaren underrätta fraktföraren om farans
särskilda art och, om nödvändigt, ange de försiktighetsmått
som ska vidtas. Har sådan underrättelse inte tagits in i
fraktsedeln, ankommer det på avsändaren eller mottagaren att
på annat sätt styrka, att fraktföraren hade kännedom om den
särskilda arten av den fara som var förbunden med befordringen
av godset.
2. Gods av farlig beskaffenhet som, i den situation som avses
i första stycket, fraktföraren inte kände till var farligt får
fraktföraren när och var som helst lossa, förstöra eller
oskadliggöra utan att bli ersättningsskyldig. Avsändaren är
ansvarig för all kostnad, förlust eller skada som uppkommer
till följd av godsets avlämnande till befordran eller till
följd av dess befordran.
Artikel 23
1. Är fraktföraren på grund av bestämmelserna i denna kon-
vention skyldig att utge ersättning för förlust eller minsk-
ning av gods, beräknas ersättningen efter det värde godset vid
tiden för dess mottagande till befordran hade på den ort där
det mottogs till befordran.
2. Godsets värde bestäms efter börspriset, eller om sådant
pris saknas, efter marknadspriset eller, om inte heller sådant
pris finns, efter det gängse värdet av gods av samma slag och
beskaffenhet.
3. Ersättningen får dock inte överstiga 8,33 beräkningsenheter
per kilogram av förlorad bruttovikt.
4. Här utöver ska frakt, tullavgifter och andra kostnader med
anledning av befordringen återbetalas, till fullo vid förlust
och proportionsvis vid minskning, men annan skada ersätts
inte.
5. Skada till följd av dröjsmål är fraktföraren skyldig att
ersätta intill fraktens belopp.
6. Ytterligare ersättning kan krävas endast om godsets värde
eller särskilt leveransintresse angivits enligt artikel 24
eller artikel 26.
7. Den beräkningsenhet som anges i konventionen är den sär-
skilda dragningsrätten såsom den definieras av Internationella
valutafonden. Det belopp som anges i tredje stycket av denna
artikel ska räknas om till domstolslandets myntslags värde den
dag då domen meddelas eller den dag som parterna kommer
överens om. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i
särskilda dragningsrätter ska, för en stat som är medlem av
Internationella valutafonden, bestämmas enligt den beräknings-
metod som ifrågavarande dag tillämpas av valutafonden för dess
verksamhet och transaktioner. Värdet av en stats nationella
mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter ska för en stat som
inte är medlem av Internationella valutafonden beräknas på det
sätt som den staten bestämmer.
8. En stat, som inte är medlem av Internationella valutafonden
och vars lag inte medger att de bestämmelser som anges i
sjunde stycket i denna artikel tillämpas, får dock, vid
ratifikationen av eller anslutningen till protokollet till CMR
eller när som helst därefter, förklara att den ansvarsgräns
som gäller enligt tredje stycket av denna artikel inom dess
område ska vara 25 monetära enheter. Denna monetära enhet mot-
svarar 10/31 gram av guld av 0,900 finhet. Omräkningen av det
belopp som anges i detta stycke ska ske enligt den ifråga-
varande statens lag.
9. Den beräkning som nämns i sista meningen i sjunde stycket
av denna artikel och den omräkning som nämns i åttonde stycket
av denna artikel ska göras så att resultatet i statens natio-
nella mynt så långt som möjligt ger uttryck för samma real-
värde för beloppet utryckt i beräkningsenheter enligt tredje
stycket av denna artikel. När en stat deponerar ett instrument
enligt artikel 3 i protokollet till CMR och varje gång som
beräknings- eller omräkningsmetoden ändras, ska den staten
underrätta Förenta Nationernas generalsekreterare om den metod
för beräkning som staten tillämpar enligt sjunde stycket av
denna artikel respektive om resultatet av omräkningen enligt
åttonde stycket av denna artikel.
Artikel 24
Avsändaren äger mot betalning av överenskommen tilläggsavgift
i fraktsedeln uppge högre värde på godset än som motsvarar det
i artikel 23 tredje stycket föreskrivna ansvarighetsbeloppet,
och i sådant fall gäller det uppgivna värdet i stället som
sådant belopp.
Artikel 25
1. Vid skada på godset ska fraktföraren ersätta värdeminsk-
ningen, beräknad efter det enligt artikel 23 första, andra och
fjärde styckena bestämda värdet av godset.
2. Ersättningen får dock inte överstiga:
a) om hela sändningen minskat i värde till följd av skadan,
det belopp som skulle ha utgått om sändningen gått förlorad;
b) om bara en del av sändningen minskat i värde till följd av
skadan, det belopp som skulle ha utgått, om denna del gått
förlorad.
Artikel 26
1. Avsändaren kan genom anteckning i fraktsedeln och mot
betalning av överenskommen tilläggsavgift fastställa ett be-
lopp, som motsvarar det särskilda intresset av riktigt ut-
lämnande om godset går förlorat, minskas eller skadas eller
avtalad tid för utlämnandet överskrids.
2. Har särskilt leveransintresse uppgivits kan, vid sidan av
ersättning som avses i artiklarna 23, 24 och 25, ersättning
krävas intill beloppet av det uppgivna intresset för den
ytterligare skada som visas ha uppkommit.
Artikel 27
1. Den som är berättigad till ersättning har rätt att kräva
ränta på ersättningsbeloppet. Ränta beräknas efter fem procent
om året och löper från den dag då skriftligt anspråk på
ersättning avsändes till fraktföraren eller, om sådant anspråk
inte framställts, från den dag då talan väcktes.
2. Är belopp som ligger till grund för beräkning av ersättning
inte uttryckt i myntslaget i den stat där betalning krävs, ska
omräkning ske efter den på betalningsdagen gällande kursen på
den ort där betalning sker.
Artikel 28
1. Kan enligt tilllämplig lag förlust, minskning, skada eller
dröjsmål, som har uppkommit under befordran vilken är under-
kastad denna konvention, ge upphov till anspråk på annan grund
än avtal, får fraktföraren åberopa de bestämmelser i denna
konvention som utesluter dennes ansvarighet eller som anger
eller begränsar ersättningens storlek.
2. Framställs på annan grund än avtal anspråk med anledning av
förlust, minskning, skada eller dröjsmål mot person, för
vilken fraktföraren svarar enligt artikel 3, har även en sådan
person rätt att åberopa de bestämmelser i denna konvention som
utesluter fraktförarens ansvarighet eller som anger eller be-
gränsar ersättningens storlek.
Artikel 29
1. Fraktföraren får inte åberopa de bestämmelser i detta
kapitel vilka utesluter eller begränsar fraktförarens ansvar-
ighet eller innebär överflyttning av bevisskyldigheten, om
fraktföraren har orsakat skadan uppsåtligen eller om sådan
vårdslöshet ligger denne till last som likställs med uppsåt
enligt lagen i den stat där talan väckts.
2. Vad nu sagts gäller även vid uppsåt eller vårdslöshet av
någon som är anställd hos fraktföraren eller av annan som
fraktföraren anlitat för befordringen när den anställde hand-
lar i tjänsten eller medhjälparen för uppdragets fullgörande.
I sådant fall får den anställde eller medhjälparen inte heller
med avseende på sin personliga ansvarighet åberopa de bestäm-
melser i detta kapitel vilka nämnts i första stycket.
KAPITEL V
Anmärkningar och väckande av talan
Artikel 30
1. Har mottagaren tagit emot godset utan att ha gemensamt med
fraktföraren undersökt dess tillstånd eller utan att, när
fråga är om synlig minskning eller skada, senast vid ut-
lämnandet, eller, när fråga är om minskning eller skada, som
inte var synlig, inom sju dagar, söndagar och andra allmänna
fridagar oräknade, ha till fraktföraren framställt anmärkning
innefattande en allmän beskrivning av minskningens eller
skadans art, ska mottagaren, om annat inte visas, antas ha
tagit emot godset i det tillstånd som angivits i fraktsedeln.
I fråga om minskning eller skada, som inte var synlig, ska
anmärkningen göras skriftligen.
2. Har mottagaren och fraktföraren gemensamt undersökt godsets
tillstånd får bevisning föras mot vad därvid fastställts
endast när fråga är om minskning eller skada, som inte var
synlig, och mottagaren avsänt skriftlig anmärkning till frakt-
föraren inom sju dagar, söndagar och andra allmänna fridagar
oräknade, från dagen för undersökningen.
3. Ersättning på grund av dröjsmål utgår endast om skriftlig
anmärkning har skickats till fraktföraren inom tjugoen dagar
från den dag då godset ställdes till mottagarens förfogande.
4. Vid beräkning av de tidsfrister som avses i denna artikel
medräknas inte den dag då godset utlämnades eller, i före-
kommande fall, den dag då det blev undersökt eller ställdes
till mottagarens förfogande.
5. Fraktföraren och mottagaren är skyldiga att i skälig
omfattning underlätta för varandra att utföra erforderliga
undersökningar.
Artikel 31
1. Talan rörande befordran som är underkastad denna konvention
får väckas, förutom vid sådan domstol i fördragsslutande stat
som parterna utsett vid domstol i stat, inom vars område
a) svaranden har sitt hemvist, sitt huvudkontor eller den
filial eller agentur genom vars medverkan fraktavtalet
slutits, eller
b) den ort där godset mottogs av fraktföraren eller
bestämmelseorten är belägen,
och får inte väckas vid annan domstol.
2. Är talan som avses i första stycket av denna artikel an-
hängig vid en enligt det stycket behörig domstol eller har
sådan talan avgjorts av sådan domstol, får ny talan inte väck-
as mellan samma parter angående samma sak, om inte avgörandet
av den domstol vid vilken den första talan väcktes inte kan
verkställas i den stat där den nya talan väcks.
3. Sedan dom i tvist som avses i första stycket av denna
artikel meddelats av domstol i fördragsslutande stat och
blivit verkställbar i den staten ska domen vara verkställbar
även i var och en av de övriga fördragsslutande staterna, så
snart de formföreskrifter har blivit uppfyllda som gäller i
den fördragsslutande stat där verkställighet söks. Sådana
formföreskrifter får inte innefatta möjlighet till omprövning
av själva saken.
4. Bestämmelserna i tredje stycket av denna artikel tillämpas
på domar, meddelade efter kontradiktoriskt förfarande, treds-
kodomar och av domstol stadfästa förlikningar men inte på
domar, som är endast interimistiskt verkställbara, eller på
avgöranden, varigenom kärande, som helt eller delvis tappat
målet, ålagts att på grund av detta utge skadestånd utöver
rättegångskostnaden.
5. Säkerhet för kostnad i rättegång med anledning av befordran
som är underkastad denna konvention får inte krävas av sådan
medborgare i fördragsslutande stat som har hemvist eller
driver rörelse med fast driftställe i sådan stat.
Artikel 32
1. Talan rörande befordran som är underkastad denna konvention
ska väckas inom ett år. Grundas talan på uppsåt eller sådan
vårdslöshet som enligt lagen i den stat där talan prövas lik-
ställs med uppsåt, gäller dock en frist om tre år. Pre-
skriptionstiden löper
a) vid minskning, skada eller dröjsmål från dagen då godset
lämnades ut till mottagaren;
b) vid förlust från trettionde dagen efter utgången av avtalad
tid för utlämnandet eller, om särskild tid inte har avtalats,
från sextionde dagen efter det fraktföraren mottog godset till
befordran;
c) i annat fall från utgången av en tid av tre månader från
det att fraktavtalet slöts.
Den dag från vilken tid för talans väckande löper medräknas
inte i tiden.
2. Skriftligt krav medför uppehåll i preskriptionstiden intill
den dag då fraktföraren skriftligen bestrider kravet och
återsänder de handlingar som åtföljt kravet. Medges kravet
delvis, fortsätter preskriptionstiden att löpa endast med
avseende på den del av kravet som kvarstår som tvistig.
Bevisskyldigheten för att krav eller svar därpå mottagits
eller att handlingar återställts vilar på den som påstår
sådant förhållande. Förnyat krav rörande samma sak medför inte
uppehåll i preskriptionstiden.
3. Om annat inte följer av bestämmelserna i andra stycket,
tillämpas i frågor som avser uppehåll i preskriptionstiden
lagen i den stat där talan väckts. Samma lag tillämpas i
frågor som gäller preskriptionsavbrott.
4. Preskriberad fordran kan inte göras gällande genom gen-
käromål eller yrkande om kvittning.
Artikel 33
Fraktavtalet får innehålla bestämmelse om att tvist ska
avgöras av skiljemän, om bestämmelsen föreskriver att skilje-
männen ska tillämpa denna konvention.
KAPITEL VI
Bestämmelser om befordran som utförs av flera fraktförare
efter varandra
Artikel 34
Utförs befordran på grund av ett och samma fraktavtal av flera
vägfraktförare efter varandra, är var och en av dem ansvarig
för utförandet av befordringen i dess helhet. Den andre
fraktföraren och var och en av de följande inträder genom att
ta emot godset och fraktsedeln såsom part i fraktavtalet på de
villkor som anges i fraktsedeln.
Artikel 35
1. Fraktförare, som tar emot godset från föregående frakt-
förare, ska lämna denne ett dagtecknat och underskrivet
kvitto. Han eller hon ska teckna sitt namn och sin adress på
det andra exemplaret av fraktsedeln. Finns anledning till det
ska han eller hon på nämnda exemplar och på kvittot anteckna
förbehåll av den art som avses i artikel 8 andra stycket.
2. Bestämmelserna i artikel 9 tillämpas på förhållandet mellan
fraktförare vilka utför befordran efter varandra.
Artikel 36
Talan om ansvarighet för förlust, minskning, skada eller
dröjsmål på grund av fraktavtal får, utom när det är fråga om
genkäromål eller kvittningsyrkande i rättegång rörande fordran
grundad på fraktavtalet, föras endast mot den förste eller den
siste fraktföraren eller mot den fraktförare som utförde sådan
del av befordringen under vilken den händelse inträffade som
orsakade förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet.
Talan får föras mot flera av dessa fraktförare samtidigt.
Artikel 37
Fraktförare, som betalat ersättning enligt bestämmelserna i
denna konvention, kan återkräva ersättningen jämte ränta och
ersättning för kostnader av övriga fraktförare som deltagit i
befordringen, med iakttagande av följande regler:
a) fraktförare, som är ansvarig för skadan, ska slutligt bära
hela ersättningen, vare sig denna betalats av denne själv
eller av annan fraktförare;
b) har skadan orsakats av omständighet som är att hänföra till
två eller flera fraktförare, ska var och en av dem bära så
mycket av ersättningen som motsvarar hans eller hennes ansva-
righet; är det inte möjligt att bestämma fraktförarnas
inbördes ansvarighet, ska varje fraktförare ta del i
ersättningen i förhållande till den andel av frakten som
tillkommer honom eller henne;
c) kan det inte utredas vilken fraktförare som är ansvarig,
fördelas ersättningsskyldigheten mellan samtliga fraktförare
enligt de under b) angivna grunderna.
Artikel 38
Är någon av fraktförarna på obestånd, ska den andel som faller
på denne och som inte betalats av denne delas mellan de övriga
fraktförarna i förhållande till deras andelar av frakten.
Artikel 39
l. Fraktförare, mot vilken krav framställs med stöd av
artikel 37 eller artikel 38, kan inte göra gällande att den
fraktförare som framställer kravet inte har varit skyldig att
betala det belopp som denne utgivit, om detta fastställts av
domstol och den förstnämnde fraktföraren har blivit behörigen
underrättad om rättegången och fått tillfälle att inträda
däri.
2. Vill fraktförare föra talan om regress, ska talan väckas
vid behörig domstol i stat, där någon av de fraktförare mot
vilka talan riktas har sitt hemvist, sitt huvudkontor eller
den filial eller agentur genom vars medverkan fraktavtalet
slutits. Talan får väckas i samma rättegång mot samtliga dessa
fraktförare.
3. Bestämmelserna i artikel 31 tredje och fjärde styckena äger
motsvarande tillämpning på avgöranden i mål angående regress-
anspråk enligt artiklarna 37 och 38.
4. Bestämmelserna i artikel 32 ska äga motsvarande tillämpning
beträffande regressanspråk mellan fraktförare. Preskriptions-
tiden löper dock antingen från den dag då avgörande om den
ersättning som ska utgå enligt bestämmelserna i denna kon-
vention fick laga kraft eller, om sådant avgörande inte före-
ligger, från den dag då betalning skedde.
Artikel 40
Fraktförare äger sinsemellan avtala om avvikelse från be-
stämmelserna i artiklarna 37 och 38.
KAPITEL VII
Ogiltighet av avtalsvillkor som strider mot konventionen
Artikel 41
1. Om annat inte följer av vad som föreskrivs i artikel 40 är
varje avtalsvillkor som direkt eller indirekt avviker från
bestämmelserna i denna konvention ogiltigt. Ogiltigheten av
sådant avtalsvillkor medför inte ogiltighet av avtalet i
övrigt.
2. I synnerhet är sådana villkor ogiltiga som innebär över-
låtelse på fraktföraren av rätten till utfallande försäkrings-
belopp eller som har liknande innebörd eller som innebär
överflyttning av bevisskyldigheten.
Lag (2019:1194).
Bilaga 2
Artiklarna 1-6 i det den 20 februari 2008 antagna
tilläggsprotokollet om den elektroniska fraktsedeln till
konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid
internationell godsbefordran på väg (CMR)
Article 1
Definitions
For the purposes of this Protocol,
"Convention" means the Convention on the Contract for the
International Carriage of Goods by Road (CMR);
"Electronic communication" means information generated, sent,
received or stored by electronic, optical, digital or similar
means with the result that the information communicated is
accessible so as to be usable for subsequent reference;
"Electronic consignment note" means a consignment note issued
by electronic communication by the carrier, the sender or any
other party interested in the performance of a contract of
carriage to which the Convention applies, including
particulars logically associated with the electronic com-
munication by attachments or otherwise linked to the
electronic communication contemporaneously with or subsequent
to its issue, so as to become part of the electronic consign-
ment note;
"Electronic signature" means data in electronic form which
are attached to or logically associated with other electronic
data and which serve as a method of authentication.
Article 2
Scope and effect of the electronic consignment note
1. Subject to the provisions of this Protocol, the consignment
note referred to in the Convention, as well as any demand,
declaration, instruction, request, reservation or other
communication relating to the performance of a contract of
carriage to which the Convention applies, may be made out by
electronic communication.
2. An electronic consignment note that complies with the
provisions of this Protocol shall be considered to be
equivalent to the consignment note referred to in the
Convention and shall therefore have the same evidentiary value
and produce the same effects as that consignment note.
Article 3
Authentication of the electronic consignment note
1. The electronic consignment note shall be authenticated by
the parties to the contract of carriage by means of a reliable
electronic signature that ensures its link with the electronic
consignment note. The reliability of an electronic signature
method is presumed, unless otherwise proved, if the electronic
signature:
(a) is uniquely linked to the signatory;
(b) is capable of identifying the signatory;
(c) is created using means that the signatory can maintain
under his sole control; and
(d) is linked to the data to which it relates in such a manner
that any subsequent change of the data is detectable.
2. The electronic consignment note may also be authenticated
by any other electronic authentication method permitted by the
law of the country in which the electronic consignment note
has been made out.
3. The particulars contained in the electronic consignment
note shall be accessible to any party entitled thereto.
Article 4
Conditions for the establishment of the electronic consignment
note
1. The electronic consignment note shall contain the same
particulars as the consignment note referred to in the
Convention.
2. The procedure used to issue the electronic consignment note
shall ensure the integrity of the particulars contained
therein from the time when it was first generated in its final
form. There is integrity when the particulars have remained
complete and unaltered, apart from any addition or change
which arises in the normal course of communication, storage
and display.
3. The particulars contained in the electronic consignment
note may be supplemented or amended in the cases authorized by
the Convention.
The procedure used for supplementing or amending the
electronic consignment note shall make it possible to detect
as such any supplement or amendment to the electronic consign-
ment note and shall preserve the particulars originally
contained therein.
Article 5
Implementation of the electronic consignment note
1. The parties interested in the performance of the contract
of carriage shall agree on the procedures and their
implementation in order to comply with the requirements of
this Protocol and the Convention, in particular as regards:
(a) The method for the issuance and the delivery of the
electronic consignment note to the entitled party;
(b) An assurance that the electronic consignment note retains
its integrity;
(c) The manner in which the party entitled to the rights
arising out of the electronic consignment note is able to
demonstrate that entitlement;
(d) The way in which confirmation is given that delivery to
the consignee has been effected;
(e) The procedures for supplementing or amending the elec-
tronic consignment note; and
(f) The procedures for the possible replacement of the
electronic consignment note by a consignment note issued by
different means.
2. The procedures in paragraph 1 must be referred to in the
electronic consignment note and shall be readily ascertain-
able.
Article 6
Documents supplementing the electronic consignment note
1. The carrier shall hand over to the sender, at the latter's
request, a receipt for the goods and all information necessary
for identifying the shipment and for access to the electronic
consignment note to which this Protocol refers.
2. The documents referred to in Article 6, paragraph 2 (g) and
Article 11 of the Convention may be furnished by the sender to
the carrier in the form of an electronic communication if the
documents exist in this form and if the parties have agreed to
procedures enabling a link to be established between these
documents and the electronic consignment note to which this
Protocol refers in a manner that assures their integrity.
Article premier
Définitions
Aux fins du présent Protocole,
"Convention" signifie la Convention relative au contrat de
transport international de marchandises par route (CMR);
"Communication électronique" signifie l'information enre-
gistrée, envoyée, reçue ou conservée par des moyens électron-
iques, optiques, numériques ou des moyens équivalents faisant
que l'information communiquée soit accessible pour être con-
sultée ultérieurement;
"Lettre de voiture électronique" signifie une lettre de
voiture émise au moyen d'une communication électronique par le
transporteur, l'expéditeur ou toute autre partie intéressée à
l'exécution d'un contrat de transport auquel la Convention
s'applique, y compris les indications logiquement associées à
la communication électronique sous forme de données jointes ou
autrement liées à cette communication électronique au moment
de son établissement ou ultérieurement de manière à en faire
partie intégrante;
"Signature électronique" signifie des données sous forme
électronique qui sont jointes ou liées logiquement à d'autres
données électroniques et qui servent de méthode
d'authentification.
Article 2
Champ d'application et portée de la lettre de voiture élec-
tronique
1. Sous réserve des dispositions du présent Protocole, la
lettre de voiture visée à la Convention, ainsi que toute
demande, déclaration, instruction, ordre, réserve ou autre
communication concernant l'exécution d'un contrat de transport
auquel la Convention s'applique, peuvent être établies par
communication électronique.
2. Une lettre de voiture conforme au présent Protocole sera
considérée comme équivalente à la lettre de voiture visée à la
Convention et, de ce fait, aura la même force probante et
produira les mêmes effets que cette dernière.
Article 3
Authentification de la lettre de voiture électronique
1. La lettre de voiture électronique est authentifiée par les
parties au contrat de transport moyennant une signature élec-
tronique fiable garantissant son lien avec la lettre de
voiture électronique. La fiabilité du procédé de signature
électronique est présumée, jusqu'à preuve contraire, lorsque
la signature électronique:
(a) est liée uniquement au signataire;
(b) permet d'identifier le signataire;
(c) a été créée par des moyens que le signataire puisse garder
sous son contrôle exclusif; et
(d) est liée aux données auxquelles elle se rapporte de telle
sorte que toute modification ultérieure des données soit
détectable.
2. La lettre de voiture électronique peut aussi être au-
thentifiée par tout autre procédé d'authentification
électronique permis par la législation du pays où la lettre de
voiture électronique a été établie.
3. Les indications qui y sont inscrites doivent être acces-
sibles à toute personne habilitée à cet effet.
Article 4
Conditions d'établissement de la lettre de voiture
électronique
1. La lettre de voiture électronique contient les mêmes
indications que la lettre de voiture visée à la Convention.
2. Le procédé employé pour l'établissement de la lettre de
voiture électronique doit garantir l'intégrité des indications
qu'elle contient à compter du moment où elle a été établie
pour la première fois sous sa forme définitive. Il y a
intégrité des indications lorsque celles-ci sont restées
complètes et n'ont pas été altérées, exception faite de tout
ajout et de toute modification intervenant dans le cours
normal de la communication, de la conservation et de
l'exposition.
3. Les indications contenues dans la lettre de voiture
électronique peuvent être complétées ou modifiées dans les cas
admis par la Convention.
La procédure employée pour compléter ou modifier la lettre de
voiture électronique doit permettre la détection en tant que
telle de tout complément ou toute modification et assurer la
préservation des indications originales de la lettre de
voiture électronique.
Article 5
Mise en œuvre de la lettre de voiture électronique
1. Les parties intéressées à l'exécution du contrat de
transport conviennent des procédures et de leur mise en œuvre
pour se conformer aux dispositions du présent Protocole et de
la Convention, notamment en ce qui concerne:
(a) La méthode pour établir et remettre la lettre de voiture
électronique à la partie habilitée;
(b) L'assurance que la lettre de voiture électronique con-
servera son intégrité;
(c) La façon dont le titulaire des droits découlant de la
lettre de voiture électronique peut démontrer qu'il en est le
titulaire;
(d) La façon dont il est donné confirmation que la livraison
au destinataire a eu lieu;
(e) Les procédures permettant de compléter ou de modifier la
lettre de voiture électronique; et
(f) Les procédures de remplacement éventuel de la lettre de
voiture électronique par une lettre de voiture établie par
d'autres moyens.
2. Les procédures énoncées au paragraphe 1 doivent être
mentionnées dans la lettre de voiture électronique et être
aisément vérifiables.
Article 6
Documents complétant la lettre de voiture électronique
1. Le transporteur remet à l'expéditeur, à la demande de ce
dernier, un récépissé des marchandises et toute indication
nécessaire pour l'identification de l'envoi et l'accès à
lettre de voiture électronique visée par le présent Protocole.
2. Les documents visés à l'article 6, paragraphe 2, lettre g,
et à l'article 11 de la Convention peuvent être fournis par
l'expéditeur au transporteur sous forme de communication élec-
tronique si ces documents existent sous cette forme et si les
parties ont convenu des procédures permettant d'établir un
lien entre ces documents et la lettre de voiture électronique
visée par le présent Protocole dans des conditions de nature à
en garantir l'intégrité.
Artikel 1
Definitioner
I detta protokoll betyder
konvention: konventionen om fraktavtalet vid internationell
godsbefordran på väg (CMR),
elektronisk kommunikation: information som framställs, sänds,
mottas eller förvaras genom elektroniska, optiska, digitala
eller liknande medel så att den är tillgänglig för att senare
kunna användas och åberopas,
elektronisk fraktsedel: en fraktsedel utfärdad genom elek-
tronisk kommunikation av fraktföraren, avsändaren eller annan
part som har intresse i fullgörandet av ett fraktavtal som
konventionen är tillämplig på, inbegripet upplysningar som ges
ett naturligt samband med den elektroniska kommunikationen ge-
nom att bifogas eller på annat sätt knytas till denna,
samtidigt med eller efter dess tillkomst, så att de blir en
del av den elektroniska fraktsedeln.
elektronisk signatur: data i elektronisk form som fogas till
eller ges ett naturligt samband med andra elektroniska data
och används som en metod för att bestyrka äkthet.
Artikel 2
Omfattning och verkan av den elektroniska fraktsedeln
1. Med tillämpning av bestämmelserna i detta protokoll, kan en
fraktsedel som avses i konventionen samt varje begäran,
förklaring, instruktion, anmodan, förbehåll eller annat
meddelande avseende uppfyllelsen av ett fraktavtal som kon-
ventionen är tillämplig på utfärdas genom elektronisk kom-
munikation.
2. En elektronisk fraktsedel som har upprättats i enlighet med
bestämmelserna i detta protokoll ska anses likvärdig med en
fraktsedel som avses i konventionen och medföra samma
rättsverkningar som den fraktsedeln.
Artikel 3
Autentisering av den elektroniska fraktsedeln
1. Äktheten av den elektroniska fraktsedeln ska bestyrkas av
parterna i fraktavtalet genom en tillförlitlig elektronisk
signatur som säkerställer sambandet med den elektroniska
fraktsedeln. En metod för elektronisk signatur förutsätts vara
tillförlitlig, såvida inte annat bevisas, om den elektroniska
signaturen
a) är förenad enbart med undertecknaren,
b) kan identifiera undertecknaren,
c) har skapats på ett sätt som undertecknaren kan hålla under
sin uteslutande kontroll, och
d) är knuten till de data som den hänför sig till på sådant
sätt att varje senare förändring av dessa data går att
upptäcka.
2. Äktheten hos den elektroniska fraktsedeln kan också
bestyrkas genom varje annan elektronisk metod för autent-
isering som tillåts enligt lagen i det land där den
elektroniska fraktsedeln upprättats.
3. Uppgifterna i den elektroniska fraktsedeln ska vara till-
gängligt för varje part som är berättigad.
Artikel 4
Förfarandet vid inrättandet av den elektroniska fraktsedeln
1. Den elektroniska fraktsedeln ska innehålla samma uppgifter
som en fraktsedel som avses i konventionen.
2. Det förfarande som används för att utfärda den elektroniska
fraktsedeln ska säkerställa att uppgifterna i den är intakta
från den tidpunkt när fraktsedeln framställdes i sin slut-
giltiga form. Uppgifterna anses intakta när dessa har
förblivit fullständiga och oförändrade, frånsett sådana
tillägg eller förändringar som normalt uppkommer vid kom-
munikation, lagring och visning.
3. Innehållet i den elektroniska fraktsedeln får kompletteras
eller ändras i sådana fall som konventionen tillåter.
Förfarandet som används för att komplettera eller ändra den
elektroniska fraktsedeln ska göra det möjligt att upptäcka
varje komplettering eller ändring i den elektroniska
fraktsedeln och ska bevara dess ursprungliga uppgifter.
Artikel 5
Införande av den elektroniska fraktsedeln
1. De parter som har intresse i fraktavtalets fullgörande ska
komma överens om förfarandet och dess genomförande så att det
uppfyller kraven i detta protokoll och konventionen, särskilt
beträffande
a) metoden för utfärdande och överlämnande av den elektroniska
fraktsedeln till den berättigade parten,
b) försäkran om att uppgifterna i den elektroniska fraktsedeln
förblir intakta,
c) sättet på vilket den part som är berättigad enligt den
elektroniska fraktsedeln ska kunna visa sin rätt,
d) sättet på vilket avlämnande till mottagaren ska bekräftas,
e) förfarandet vid komplettering eller ändring av den
elektroniska fraktsedeln, och
f) förfarandet ifall den elektroniska fraktsedeln ska ersättas
med en fraktsedel som utfärdas på annat sätt.
2. Förfarandet enligt första stycket ska anges i den elek-
troniska fraktsedeln och vara möjlig att ta del av.
Artikel 6
Handlingar som kompletterar den elektroniska fraktsedeln
1. Fraktföraren ska på avsändarens begäran överlämna ett
kvitto på godset till denne och ge all information som är
nödvändig för att identifiera transporten och få tillgång till
den elektroniska fraktsedel som avses i detta protokoll.
2. De handlingar som avses i artikel 6 andra stycket g och
artikel 11 i konventionen får avsändaren lämna till fraktför-
aren genom elektronisk kommunikation, om de föreligger i denna
form och parterna har kommit överens om förfaranden som knyter
dessa handlingar till den elektroniska fraktsedel som avses i
detta protokoll på ett sätt som säkerställer att handlingarna
hålls intakta.
Lag (2019:1194).