Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Föreligger rätt till nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken, får polisman använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot polismannen själv eller annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld. 2 § Om det i ett fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller i 10 § första stycket 2 polislagen (1984:387) är nödvändigt att ingripa omedelbart, får polismannen använda skjutvapen för att 1. gripa den som på sannolika skäl är misstänkt för a) mord, dråp, grov misshandel, synnerligen grov misshandel eller människorov, b) våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, rån eller grovt rån, c) mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage eller spridande av gift eller smitta, d) uppror eller väpnat hot mot laglig ordning, e) högförräderi, krigsanstiftan, spioneri, grovt spioneri eller landsförräderi, f) grovt narkotikabrott eller synnerligen grovt narkotikabrott, eller g) försök eller straffbar förberedelse till brott som nu har nämnts, 2. hindra någon från att rymma eller för att gripa någon som har rymt, om han eller hon är häktad, anhållen eller gripen för brott som anges under 1 eller om han eller hon är dömd för ett sådant brott till fängelse och intagen i anstalt, eller 3. omhänderta en person som, på grund av allvarlig psykisk störning eller innehav av vapen som kan befaras bli missbrukat eller av annan anledning, uppenbarligen är farlig för någon annans liv eller hälsa. Förordning (2017:338). 3 § Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får i fall som avses i 24 kap. 2 § brottsbalken eller 10 § polislagen (1984:387) men som inte nämns i 2 § denna förordning medge en polisman att använda skjutvapen för att genomföra en viss tjänsteåtgärd, om det är absolut nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt. Förordning (2016:85). 4 § Annat skjutvapen än pistol får användas endast efter medgivande av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Jaktvapen får dock användas för att avliva djur. Förordning (2014:1115). 5 § Myndighetschefen får delegera beslut enligt 3 eller 4 § till någon annan anställd vid myndigheten som har den särskilda kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs. Förordning (2014:1115). 6 § En polisman som uppträder i en grupp eller avdelning under direkt ledning av en förman får använda skjutvapen endast på order av honom eller henne. Det gäller dock inte om gruppen, avdelningen eller någon annan utsätts för ett så allvarligt angrepp eller hot om angrepp att vapen måste användas omedelbart. Förordning (2014:1115). 7 § Innan polisman använder skjutvapen, skall han särskilt beakta risken för att utomstående skadas. Skottlossning inom område, där många människor bor eller vistas, skall i det längsta undvikas. Innan skott avlossas, skall polismannen ge tydlig varning genom tillrop, om sådan varning ej är otjänlig. Om skjutvapen måste användas, skall polismannen, när omständigheterna ej tvingar till annat, först avlossa varningsskott. Vid skottlossning mot person skall eftersträvas att endast för tillfället oskadliggöra honom. 8 § En polisman som har avlossat skott ska skyndsamt underrätta en förman vid berörd ledningscentral vid Polismyndigheten, eller motsvarande funktion vid Säkerhetspolisen, och lämna en rapport om händelsen till berörd regionpolischef eller avdelningschef respektive säkerhetspolischefen eller biträdande säkerhetspolischefen. Någon rapport behöver dock inte lämnas om vapnet har använts för att avliva ett djur. Förordning (2014:1115). 9 § Med skjutvapen avses i denna kungörelse ej vapen för spridande av tårgas eller dylikt. 10 § Om polismans bruk av skjutvapen vid deltagande i försvaret under krig gäller särskilda bestämmelser. Förordning (1980:591). 11 § Polismyndigheten får i samråd med Säkerhetspolisen meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna kungörelse. Förordning (2014:1115).