Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning gäller arbetstagare, som omfattas av lagen (1976:600) om offentlig anställning och som innehar eller uppehåller statligt reglerad tjänst. Förordningen gäller inte den som är anställd i civilförsvarets krigsorganisation, i försvarsmaktens reserver, i väg- och vattenbyggnadskåren eller på reservstat i det militära försvaret och inte heller den som är anställd på prästerlig tjänst. Förordning (1979:920). 2 § Förordningen gäller endast i den mån annat ej föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Förordning (1976:863). 3 § I förordningen avses med statligt reglerad tjänst: en tjänst där avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, långtidsvikariat: ett vikariat som omfattar minst 40 procent av heltidstjänstgöring på en lönetjänst och som beräknas vara minst sex månader i följd, däri inräknat den tid för tillsättningsförfarandet som infaller efter det att vikariatet blivit ledigt, korttidsvikariat: ett annat vikariat än långtidsvikariat, tillfällig anställning: en anställning som beräknas vara högst tre månader, myndighet: någon annan myndighet än regeringen. Vad som avses med lönetjänst och med arvodestjänst framgår av kollektivavtal om tjänstetyper och tjänsteförening. När det gäller att enligt förordningen bestämma vilken av två tjänster som är högst, tillämpas de föreskrifter om jämförelse mellan olika tjänster som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet. Med centrala förvaltningsmyndigheter likställs vid tillämpningen av förordningen andra förvaltningsmyndigheter som lyder omedelbart under regeringen. Förordning (1990:98). 4 § Föreskrifter om hur tjänster hos myndigheterna under regeringen, dock inte affärsverken, och hos de allmänna försäkringskassorna inrättas, dras in eller hålls vakanta finns i inrättandeförordningen (1991:1749). Förordning (1992:35). Villkor för tjänst 5 § har upphävts genom förordning (1982:107). 6 § Är arbetsuppgifterna i en tjänst som tillsätts av myndighet sådana, att särskilda krav måste ställas på innehavarens hälsotillstånd i visst hänseende, får myndigheten meddela föreskrifter om att envar som skall anställas på tjänsten skall lämna ett läkarintyg. Förordning (1979:920). 7 § Föreskrifter enligt 6 § meddelas efter samråd med socialstyrelsen eller, inom försvarsmakten, med försvarets sjukvårdsstyrelse. Förordning (1987:1224). Tillsättning av tjänst Grunderna för tjänstetillsättning 7 a § Av 4 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning följer att tjänstetillsättning skall ske på grundval främst av skickligheten för arbetsuppgifterna i tjänsten, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Hänsyn skall tas också till den förtjänst som har förvärvats genom tidigare tjänstgöring i offentlig eller privat anställning eller genom egen verksamhet. Utöver skickligheten och förtjänsten skall tillsättningsmyndigheten beakta sådana sakliga grunder som stämmer överens med allmänna arbetsmarknads-, sysselsättnings- och socialpolitiska mål. Förordning (1986:630). 7 b § Vid tillämpningen av 7 a § andra stycket räknas anställningstid vid ledighet från en anställning till godo som förtjänst i den mån tiden vid varje särskilt tillfälle uppgår till högst tre månader. Tid för ledighet för semester, för sjukdom eller för fackligt uppdrag enligt 6 § lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen räknas dock alltid till godo. Särskilda föreskrifter finns också i förordningen (1985:335) om tillgodoräknande av tid för föräldraledighet vid tillsättningen av statligt reglerade tjänster. Deltidstjänstgöring som omfattar minst 40 procent av heltidstjänstgöring räknas som heltidstjänstgöring, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Fullgjord forskarutbildning räknas till godo som förtjänst med högst fyra år, i den mån utbildningen inte räknas som tjänstgöring i anställning eller som egen verksamhet. Förordning (1985:334). 7 c § Visar det sig i ett tillsättningsärende att en sökande har dömts för brott, skall tillsättningsmyndigheten bortse från detta, om inte brottet är sådant att det bedöms göra sökanden olämplig för arbetsuppgifterna. Förordning (1987:222). Förordnanden m. m. 8 § En tjänst med beteckningen p tillsätts med förordnande för en bestämd tid. En tjänst med beteckningen r tillsätts med förordnande tills vidare. Förordnandet får begränsas att gälla längst till en viss tidpunkt. Om tidsbegränsning av förordnande på andra tjänster finns särskilda föreskrifter. Förordning (1988:1021). 8 a § Fullmakter och förordnanden utfärdas av den myndighet som tillsätter tjänsten eller, i fråga om tjänster som regeringen tillsätter, av regeringen. Förordning (1988:1021). Tjänster som inte behöver kungöras lediga 9 § Bestämmelsen i 4 kap. 4 § första stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning att en tjänst som en myndighet tillsätter skall kungöras ledig till ansökan tillämpas inte på tjänster som det finns särskilda skäl att tillsätta utan ledigkungörande. En tjänst, som enligt vad regeringen har föreskrivit är inrättad som personlig tjänst, tillsätts utan att den har kungjorts ledig till ansökan. I 13 § finns föreskrifter om intresseannonsering. Förordning (1989:1102). Hur tjänster kungörs lediga 10 § När en tjänst som en myndighet tillsätter skall kungöras ledig till ansökan, skall myndigheten sätta in en annons om tjänsten i Post- och Inrikes Tidningar. Annonsen får i stället sättas in i någon annan publikation, om regeringen medger det. Annonsen skall också anslås på myndighetens anslagstavla. Ansökningstiden enligt 4 kap. 4 § andra stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning skall vara tre veckor, räknat från den dag då annonsen införs i publikationen. Detta skall framgå av annonsen. Förordning (1989:733). 10 a § har upphävts genom förordning (1989:733). Hur tillsättningsbeslut anslås 11 § Ett meddelande om myndighetens beslut att tillsätta en tjänst skall genast anslås på dess anslagstavla. Första stycket behöver inte tillämpas, när tjänsten inte har kungjorts ledig och det gäller -- uppflyttning inom befordringsgång, lönegång eller lönetariff, -- tillfällig anställning, -- tillsättning av en tjänst som enligt vad regeringen har föreskrivit är inrättad som personlig tjänst eller -- tillsättning av en tjänst med någon som är anställd som aspirant på tjänsten. Första stycket gäller inte myndighetens beslut i överklagade tillsättningsärenden. Förordning 1989:1102). Förslagstjänster 12 § En myndighet skall tillämpa vad som sägs om annonsering, anslag och ansökningstid i 10 § också i fråga om tjänster som regeringen tillsätter efter förslag från myndigheten (förslagstjänster). Efter ansökningstidens utgång skall myndigheten föreslå en av de sökande till tjänsten, om det finns skäl för det. Myndigheten får också ange andra sökande som enligt dess bedömning bör komma i fråga närmast efter den föreslagne. Därvid kan också anges en ordningsföljd mellan dem. Förslaget och samtliga handlingar i tillsättningsärendet skall därefter sändas in till regeringen. Förordning (1989:1102). Intresseannonsering 13 § En myndighet skall tillämpa intresseannonsering enligt denna paragraf i fråga om dels tjänster som regeringen tillsätter efter anmälan från myndigheten eller dess chef (anmälningstjänster), dels sådana statliga tjänster som byråchef eller därmed jämställda eller högre tjänster som myndigheten tillsätter. Myndigheten skall därvid sätta in en annons om tjänsten i Post- och Inrikes Tidningar, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Annonsen bör dessutom tas in i myndighetens personaltidning och anslås på dess anslagstavla. I annonsen skall de som är intresserade av anställningen uppmanas att skriftligen eller muntligen anmäla detta hos myndigheten (intresseanmälan). Förordning (1989:733). Uppgifter i vissa meddelanden som anslås 13 a § Ett anslag enligt 11 § första stycket skall innehålla uppgifter om 1. vilken dag det sattes upp på anslagstavlan, 2. vad som gäller i fråga om överklagande, 3. de avvikande meningar som har antecknats i protokollet eller i någon annan handling. Förordning (1989:1102). 13 b § har upphävts genom förordning (1989:733). Att på nytt kungöra en tjänst ledig 14 § När en tjänst som en myndighet tillsätter kungörs ledig på nytt, skall de som har sökt tjänsten vid det föregående tillfället och inte har återkallat sin ansökan anses stå kvar som sökande. Myndigheten får, om det finns särskilda skäl för det, besluta att vad som sägs i första stycket skall gälla bara dem som före den nya ansökningstidens utgång meddelar myndigheten att de önskar stå kvar som sökande. Innehållet i beslutet skall framgå av annonsen, om inte myndigheten på något annat sätt har underrättat sökandena om det. Förordning (1989:733). Tillsättning av vikariat m. m. 15 § Långtidsvikariat skall tillsättas på samma sätt som tjänsten. I stället för första stycket skall vad som sägs i 16 § tillämpas, när ett förordnande på långtidsvikariat meddelas en arbetstagare -- som omedelbart dessförinnan har haft ett långtidsvikariat på tjänsten eller på någon annan lika hög tjänst med väsentligen likartade arbetsuppgifter eller -- som enligt 18 § eller enligt motsvarande föreskrifter i kollektivavtal är skyldig att utöva tjänsten utan tidsbegränsning. Ett förordnande på långtidsvikariat får meddelas bara den som är behörig att ha tjänsten. Förordning (1988:1021). 15 a § har upphävts genom förordning (1989:1102). 16 § Korttidsvikariat tillsätts av den myndighet där tjänsten är inrättad, om något annat inte föreskrivs av den centrala förvaltningsmyndigheten eller av någon annan myndighet som regeringen bestämmer. Förordning (1989:733). Medverkan vid rekrytering av biståndspersonal 16 a § Myndigheterna under regeringen bör medverka till att den biståndsverksamhet som sker med statsbidrag får kvalificerad personal. Om styrelsen för internationell utveckling begär det, bör myndigheterna också medverka direkt vid rekryteringen av sådan personal. Om myndighet besitter särskild sakkunskap inom något område som är av betydelse för biståndsverksamheten, kan myndigheten efter överenskommelse med styrelsen ta över uppgiften att rekrytera personal. Förordning (1987:909). 17 § har upphävts genom förordning (1993:1531). Skyldighet att utöva annan tjänst m. m. 18 § Den som har en lönetjänst är skyldig att i stället utöva en annan statlig lönetjänst hos en myndighet eller inrättning inom samma verksamhetsområde. En deltidsanställd arbetstagare är inte skyldig att tjänstgöra i större omfattning än som han är skyldig att göra i sin egen tjänst. En arbetstagare är dock inte skyldig att under längre tid än sammanlagt tre månader av samma kalenderår utöva en högre tjänst utom -- när en aspirant på en lönetjänst förordnas att utöva nämnda tjänst, -- när den som innehar en tjänst i befordringsgång eller lönegång förordnas att utöva en tjänst med likartade arbetsuppgifter i högst samma lönegrad som den högsta tjänsten i befordringsgången respektive lönegången. Första och andra styckena gäller inte ordinarie domare. Förordning (1988:1021). 19 § Arbetstagare i disponibilitet är skyldig att utöva statlig tjänst, i den mån det beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Förordning (1976:863). Partiell tjänstebefrielse 19 a § Om det är nödvändigt för att en arbetstagare skall kunna handlägga ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden eller fullgöra något annat särskilt åliggande i tjänsten, får myndigheten, om inte regeringen föreskriver något annat, helt eller delvis befria honom från övriga tjänstegöromål under en viss tid. Förordning (1985:916). Löneavdrag som disciplinpåföljd 20 § När en arbetstagare har ålagts löneavdrag enligt 10 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning, bestäms avdraget per dag enligt följande tabell. ----------------------------------------------------------------- Månadslön, Löneavdrag, kronor procent av daglönen ----------------------------------------------------------------- -- 6 000 16 6 001-- 7 900 18 7 901--11 100 20 11 101-- 22 ----------------------------------------------------------------- Månadslönen beräknas enligt den för arbetstagaren tillämpliga tjänstetidsklassen eller motsvarande. Daglönen utgör en trettiondel av månadslönen. Avdragsbeloppet jämkas till närmast lägre hela krontal. Förordning (1986:53). Bevisupptagning 20 a § Kostnaden för bevisupptagning enligt 14 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning skall utgå av allmänna medel. Förordning (1976:863). Läkarundersökning som avses i lagen (1976:600) om offentlig anställning 21 § Fråga om läkarundersökning, som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning, av arbetstagare, som är anställd hos myndighet eller inrättning som lyder under central förvaltningsmyndighet, prövas av förvaltningsmyndigheten. Förordning (1976:836). 22 § Innan myndighet beslutar om läkarundersökning, skall myndigheten inhämta utlåtande från läkare, huruvida arbetstagaren bör undergå läkarundersökning. Sedan utlåtandet inkommit, skall myndigheten inhämta utlåtande i frågan från socialstyrelsen, om det icke är uppenbart att anledning saknas därtill. Förordning (1976:863). 23 § Läkarundersökning utföres av läkare som socialstyrelsen utser. Förordning (1970:354). 24 § Visar intyg över läkarundersökningen att arbetstagaren lider av sjukdom eller därmed jämförligt förhållande, må myndigheten föreskriva att arbetstagaren efter viss tid skall förete nytt intyg om sitt hälsotillstånd av den läkare som utfärdat det förra intyget eller av annan läkare som socialstyrelsen utser. Förordning (1976:863). 25 § Intyg över läkarundersökning skall avfattas enligt formulär som socialstyrelsen fastställer. Åberopar arbetstagaren mot sådant intyg annat läkarintyg, skall myndigheten inhämta utlåtande från socialstyrelsen. Förordning (1976:863). 26 § Deltaga flera i avgörandet av fråga som avses i 22 eller 24 §, skola bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter äga motsvarande tillämpning. Förordning (1975:839). Avstängning 27 § Fråga om avstängning, som avses i 13 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning, av arbetstagare, som är anställd hos myndighet eller inrättning som lyder under central förvaltningsmyndighet, prövas av förvaltningsmyndigheten. Förordning (1976:863). Anmälan till statens ansvarsnämnd 27 a § Uppkommer fråga om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning när det gäller arbetstagare som omfattas av 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig anställning, skall detta utan dröjsmål anmälas till statens ansvarsnämnd. En sådan anmälan görs av den myndighet som arbetstagaren lyder under. Anmälan görs dock av regeringen, om arbetstagaren är chef för en central förvaltningsmyndighet, och av den centrala förvaltningsmyndigheten, om arbetstagaren är chef för en myndighet eller inrättning som lyder under den. Första och andra styckena gäller inte fall där arbetstagaren är chef för en allmän domstol, en allmän förvaltningsdomstol, bostadsdomstolen, en arrendenämnd, en hyresnämnd, försäkringsöverdomstolen, marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten eller arbetsdomstolen. Om behörighet för riksdagens ombudsmän, justitiekanslern eller allmänna åklagare att anmäla sådana frågor som avses i första stycket föreskrivs i lag. Förordning (1992:35). Förening av tjänster m. m. 28 § Föreskrifter om förening av tjänster finns i kollektivavtal om tjänstetyper och tjänsteförening. Sådana föreskrifter om förening av en fullmaktstjänst med en annan allmän tjänst som avses i 7 kap. 13 § första stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning finns i 29, 30 och 31 a §§. Förordning (1988:1021). 29 § Den som har en fullmaktstjänst får utan särskilt beslut vara tjänstledig för att ha en tjänst -- som är tillsatt med ett förordnande för en bestämd tid, dock inte en tjänst med beteckningen p, -- som är tillsatt med ett förordnande tills vidare längst till en viss tidpunkt, -- som har beteckningen r. Även i andra fall än som avses i första stycket kan tjänstledighet medges den som har en fullmaktstjänst för att ha en annan tjänst. En sådan tjänstledighet får omfatta högst sex månader, om det inte finns särskilda skäl för längre ledighet. Förordning ( 1988:1021). 30 § Den som har en fullmaktstjänst får samtidigt ha en eller flera arvodestjänster, om han kan utöva tjänsterna utan tjänstledighet. Förordning (1988:1021). 31 § När den som har en tjänst är tjänstledig för att ha en annan tjänst, skall han vid tillämpningen av 15 § andra stycket, 18 § andra stycket samt 21 och 27 §§ behandlas som om han hade bara den sistnämnda tjänsten. Förordning (1988:1021). 31 a § Den som har en fullmaktstjänst får samtidigt ha ett eller flera vikariat, om han -- kan utöva både tjänsten och vikariatet eller vikariaten utan tjänstledighet, -- medges den tjänstledighet som behövs eller -- är tjänstledig enligt andra stycket. Den som har en fullmaktstjänst får utan särskilt beslut vara tjänstledig för att ha ett långtidsvikariat på en högre tjänst. Förordning (1988:1021). Anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande 32 § I fråga om tjänster eller vikariat som regeringen tillsätter prövas sådana frågor om anställnings upphörande som avses i 7 kap. 3, 4 eller 12 § lagen (1976:600) om offentlig anställning av regeringen, om arbetstagaren är chef för central förvaltningsmyndighet, av central förvaltningsmyndighet, om arbetstagaren är chef för myndighet eller inrättning som lyder under förvaltningsmyndigheten, i annat fall av den myndighet hos vilken arbetstagaren är anställd. Förordning (1987:909). 33 § Uppkommer fråga om entledigande enligt 7 kap. 4 eller 5 § lagen (1976:600) om offentlig anställning, skall 25--29 §§ förordningen (1984:1039) om handläggning av ärenden om statliga tjänstepensionsförmåner också tillämpas. Förordning (1984:1040). 34 § Sådan förflyttningsskyldighet inom försvarsmakten som avses i 7 kap. 8 § första stycket andra meningen lagen (1976:600) om offentlig anställning gäller bara vid förflyttning från en tjänst med beteckningen r till en fullmaktstjänst eller till en tjänst med beteckningen p eller r. Förordning (1990:98). 35 § Fråga om försättande i disponibilitet av arbetstagare vid försvarsmakten prövas av regeringen efter framställning av överbefälhavaren eller chefen för armén, marinen eller flygvapnet eller den centrala förvaltningsmyndighet under vilken arbetstagaren lyder. Innan framställning göres, skola yttranden inhämtas från övriga chefer eller myndigheter under vilka arbetstagaren lyder. Fråga om försättande i disponibilitet av arbetstagare vid polisväsendet prövas av regeringen efter framställning av rikspolisstyrelsen. Innan framställning göres, skola yttranden inhämtas från övriga myndigheter under vilka arbetstagaren lyder. Förordning (1976:863). Tjänstgöringsintyg 36 § Myndighet skall på begäran av arbetstagare utfärda intyg om hans tjänstgöring hos myndigheten. Förordning (1976:863). Bisysslor 37 § Myndighet skall på lämpligt sätt informera arbetstagarna om vilka bisysslor eller slag av bisyssla som enligt myndighetens bedömande ej äro förenliga med 6 kap. 1 § lagen (1976:600) om offentlig anställning. Myndighet skall vidare på begäran av arbetstagare lämna honom skriftligt besked huruvida viss bisyssla enligt myndighetens bedömande är förenlig med nämnda bestämmelse. Sådant besked om bisyssla lämnas av den myndighet som tillsätter tjänsten. I fråga om tjänst, som regeringen tillsätter, lämnas besked av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Förordning (1976:863). 38 § Vill myndighet anlita arbetstagare vid annan myndighet för bisyssla, som ej är tillfällig, bör samråd mellan myndigheterna äga rum innan uppdraget lämnas. Förordning (1976:863). Neutralitet och skyddsarbete vid arbetskonflikt 39 § Arbetstagare är icke skyldig att utföra arbete som är föremål för lockout eller för tillåten strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd eller för lovlig blockad. Den som står utanför arbetskonflikt skall dock fullgöra sina vanliga tjänsteåligganden. Han är även skyldig att utföra skyddsarbete. Till skyddsarbete hänföres arbete som fordras för avveckling av verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller till förebyggande av fara för människor eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses arbete som någon är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift i lag. Förordning (1976:863). Överklagande 40 § En myndighets bisysslebesked enligt 37 § andra stycket får överklagas hos regeringen. En myndighets förslag till tjänstetillsättning eller beslut att inte tillsätta en tjänst får inte överklagas. Förordning (1990:98). 41 § Ett överklagande av en myndighets beslut i frågor som i kollektivavtal har lämnats till arbetsgivarens avgörande skall i sista instans prövas av statens arbetsgivarverk. Att överklagandet i en del fall först skall ske hos en annan myndighet framgår av särskilda föreskrifter. Förordning (1987:552). 42 § När ett tillsättningsbeslut skall anslås enligt 11 § första stycket, räknas tiden för överklagande av beslutet från den dag då anslaget sattes upp hos den myndighet som har meddelat beslutet. När ett sådant beslut enligt särskilda föreskrifter skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar eller i någon annan publikation, räknas tiden från den dag då beslutet kungjordes. Förordning (1989:1102). Övergångsbestämmelser 1976:863 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1977, då kungörelsen (1965:929) med vissa föreskrifter för tillämpningen av 32 § statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274) och 32 § stadgan den 3 december 1965 (nr 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. skall upphöra att gälla. 2. Har Kungl. Maj:t eller regeringen i författning eller särskilt beslut gjort hänvisning till bestämmelse, som har ersatts av föreskrift i anställningsförordningen, tillämpas i stället den nya föreskriften. 3. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- ---- 1985:334 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. - - - - - - 2. Vid tillämpningen skall tillgodoräknas även tjänstgöring eller verksamhet som har utövats före ikraftträdandet. 1988:1021 1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1988. 2. En arbetstagare, som enligt äldre bestämmelser utan särskilt beslut är tjänstledig från en fullmaktstjänst för att ha en annan tjänst men som enligt de nya bestämmelserna saknar rätt till en sådan tjänstledighet, får utan särskild prövning fortsätta att vara tjänstledig för detta ändamål. Tillträder arbetstagaren på egen ansökan eller begäran en annan tjänst, tillämpas detta dock bara om fullmaktstjänsten är en tjänst på övergångsstat med tidigare pensioneringsperiod eller lägre pensionsålder än den andra tjänsten. 3. Om en arbetstagare med stöd av äldre bestämmelser har beviljats tjänstledighet från en fullmaktstjänst för att ha en annan tjänst, skall beslutet om tjänstledigheten fortsätta att gälla enligt sin lydelse, såvida inte arbetstagaren enligt de nya bestämmelserna har rätt till tjänstledighet för detta ändamål. Tillträder arbetstagaren på egen ansökan eller begäran en annan tjänst, tillämpas detta dock inte. 4. De tjänster som med stöd av äldre föreskrifter har tillsatts med fullmakt skall också efter ikraftträdandet tillsättas med fullmakt, om regeringen inte bestämmer något annat. 5. Vad som sägs om fullmaktstjänster i de nya föreskrifterna -- dock inte punkt 4 i dessa övergångsbestämmelser -- skall tillämpas också på tjänster som har tillsatts med konstitutorial eller med förordnande som jämställts med konstitutorial. 1989:1102 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1990. I fråga om överklagande av sådana förslag eller beslut enligt 40 § andra stycket som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.