Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 9551 av 10924 träffar
SFS-nummer · 1971:438 · Visa register
Rennäringsförordning (1971:438);
Departement: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1971-06-18
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:384
Upphävd: 1993-07-01
Försäljning och upplåtelse av staten tillhörig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen 1 § Regeringen prövar frågor om försäljning av staten tillhörig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Frågor om friköp av fjällägenhet eller del därav prövas dock av Statens jordbruksverk. Är fjällägenheten belägen på renbetesfjällen skall samråd ske med Kammarkollegiet. Frågor om upplåtelse enligt 32 § rennäringslagen (1971:437), som inte avser till godogörande av icke inmutningsbara mineraliska ämnen eller skogsavverkning, prövas av länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet. Om upplåtelsen avser tomträtt eller är av särskild vikt eller har principiell be tydelse, prövas frågan efter samråd med Kammarkollegiet. Har myndigheterna olika uppfattning huruvida upplåtelse bör ske, skall frågan hänskjutas till regeringen. Förordning (1992:789). 2 § Frågor om upplåtelse enligt 32 § rennäringslagen (1971:437), som avser tillgodogörande av icke inmutningsbara mineraliska ämnen, prövas av Sveriges geologiska undersökning efter samråd med länsstyrelsen och Kammarkollegiet. Har myndigheterna olika uppfattning huruvida upplåtelse bör ske, skall frågan hänskjutas till regeringen. Förordning (1992:789). 3 § Avgift enligt 34 § första stycket rennäringslagen (1971:437) för upplåtelse av rätt till fiske tillfaller till tre fjärdedelar samefonden och till en fjärdedel samebyn samt för annan upplåtelse till hälften samefonden och till hälften samebyn. 4 § Fråga om jakt enligt 25 § tredje stycket rennäringslagen (1971:437) prövas av länsstyrelsen. Renmärken 5 § I renmärke får ingå endast de snitt som avbildas i bilaga till denna förordning. På sätt framgår av bilagan indelas snitten i spetssnitt (1--20), stora kantsnitt (X och Y) och små kantsnitt (a och b). Snitt får ej utsträckas utöver en tredjedel av örats längd. Kantsnitt får ej gå djupare än till en tredjedel av örats bredd vid snittet och får ej beröra örspetsen. På samma öra får ej finnas mer än ett stort kantsnitt. Avbrott enligt 81 § rennäringslagen (1971:437) åstadkommes genom tillägg av ett eller flera små kantsnitt. Förordning (1985:339). 6 § Renmärkesregister inrättas enligt lösbladssystem. Till blad i registret användes blankett enligt formulär som är fogat till denna förordning. Förordning (1985:339). 7 § Renmärke som registreras tages upp på särskilt upplägg i registret. På upplägget avbildas märket och göres anteckning om märkets registerformel, den sameby där märket skall användas och renägarens namn, födelsetid och hemvist. Registerformel bildas av de tal och bokstäver med vilka snitten utmärkts i bilagan. Hel örspets betecknas med 0. Snitten anges i formeln särskilt för vänsterörat (V) och särskilt för högerörat (H) i ordning från örspetsen in mot örats bas. Härvid beskrives spetsen med något av talen 0--20, varefter kantsnitten skrives som ett bråk med framkantens snitt i täljaren och bakkantens snitt i nämnaren. 8 § Uppläggen ordnas i registret efter vänsterörats spets i nummerföljd V0--V20 och inom var och en av dessa grupper efter högerörats spets i nummerföljd H0--H20. Inom de grupper som på detta sätt bildas av olika spetskombinationer ordnas uppläggen efter kantsnitten på lämpligt sätt. 9 § Till renmärkesregistret föres namnregister, som i alfabetisk ordning anger namnen på de renägare för vilkas räkning renmärke registrerats. För varje renägare anges i namnregistret hans märkes registerformel. 10 § Upplägg för renmärken som avlysts förvaras i en särskild pärm, i vilken uppläggen ordnas efter märkenas registerformler. Upplägg får dock ej uttagas ur renmärkesregistret, så länge märket behålles på renar enligt 79 § andra stycket rennäringslagen (1971:437) eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av 80 § samma lag eller så länge avbrott till märket användes av någon som är berättigad till det. 11 § Samebys styrelse skall föra förteckning över de ommärkningar och avbrottsmärkningar till vilka styrelsen lämnat medgivande. Länsstyrelsen skall utan dröjsmål underrättas om medgivande till avbrottsmärkning. Blankett för sådan underrättelse tillhandahålles genom länsstyrelsens försorg. När underrättelse om avbrottsmärkning kommer in till länsstyrelsen, antecknas på upplägget för det märke som försetts med avbrott dagen då medgivande gavs, avbrottsmärkets utseende och den nye renägarens namn och hemvist. 12 § Samebys styrelse skall lämna länsstyrelsen uppgift om märkena på de renar som med stöd av 84 § andra stycket rennäringslagen (1971:437) slaktats och sålts. 13 § I renmärkesregistret antecknas beslut som rör registrerat renmärke eller avlyst renmärke, som får behållas på redan märkt ren, eller som rör avbrottsmärke som antecknats i registret. När renmärke registreras för ny innehavare eller för användning i annan sameby, skall den föregående innehavarens eller den tidigare samebyns namn linjeras över med rött. Ändras märke enligt 80 § rennäringslagen (1971:437), utmärkes i registret med rött den ändring i märkesbilden och registerformeln som beslutet innebär. 14 § Över ansökan om registrering av renmärke skall länsstyrelsen höra den sameby där märket skall användas vid renskötsel och annan sameby som kan ha olägenhet av registreringen. När särskillnadskravet enligt 77 § 1 rennäringslagen (1971:437) föranleder det, skall länsstyrelsen samråda med annan länsstyrelse och med motsvarande registreringsmyndighet i Norge eller Finland. 15 § Länsstyrelsen skall underrätta samebyn om beslut varigenom märke registrerats, avlysts eller ändrats, och om beslut varigenom märkes giltighetstid förkortats. Samefonden 16 § Från samefonden utgår medel för att främja och stödja rennäringen, den samiska kulturen och samiska organisationer. 17 § Samefondens medel förvaltas av kammarkollegiet. Kungörelse (1973:414). 18 § Samefonden tillföres 1. ränta och vinst på fondens tillgångar, 2. avgift för upplåtelse som avses i 3 §, 3. ersättning enligt 28 § andra stycket och 34 § andra stycket rennäringslagen (1971:437) samt annan ersättning som enligt domstols eller myndighets beslut skall tillfalla fonden, 4. medel som med stöd av 11 kap. 6 § vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre bestämmelser avsätts till främjande av rennäringen, 5. medel som enligt lag eller konvention tillfaller staten för att användas till åtgärder som har samband med renskötseln, 6. medel som enligt regeringens bestämmande i övrigt skall tillfalla fonden. Förordning (1983:795). 19 § Ur samefonden bestrides 1. kostnad för inköp eller arrende av mark för renskötseländamål och för förvaltning av renbetesfjällen, 2. kostnad för fiske- och jaktvårdande åtgärder på mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen samt för fiske- och jaktbevakning, 3. bidrag till rennäringens rationalisering enligt 40 och 41 §§, 4. bidrag till andra kostnader för åtgärder till främjande av rennäringen, 5. kostnad till främjande av den samiska kulturen och samiska organisationer, 6. förvaltningskostnad för samefondens styrelse. Fondmedel utbetalas av kammarkollegiet. Förordning (1975:138). 20 § Regeringen fastställer efter förslag av samefondens styrelse för varje år det högsta sammanlagda belopp som får utgå ur samefonden. Därav kan visst högsta sammanlagda belopp fastställas för vart och ett av de ändamål som anges i 19 § 5. Utöver det belopp som fastställts enligt första stycket får fondstyrelsen disponera medel som tillförts fonden för särskilda ändamål. Förordning (1975:138). 21 § För samefonden finns en styrelse. Inom styrelsen finns en kulturdelegation. Styrelsen prövar ärende om bidrag för ändamål som anges i 19 § 1, 2, 4 och 6. Efter bestämmande av styrelsen prövar den även viss grupp av ärenden om bidrag för ändamål som anges i 19 § 3. Delegationen prövar ärende om bidrag för ändamål som anges i 19 § 5. 22 § Styrelsen övervakar att bidrag som beslutats av styrelsen eller kulturdelegationen användes för avsett ändamål. I fråga som rör samefondens verksamhetsområde företräder styrelsen fonden såväl vid som utom domstol. 23 § Styrelsen består av sex ledamöter som regeringen utser för högst tre år. Två av ledamöterna utses efter förslag av Svenska samernas riksförbund (SSR) och en ledamot efter förslag av SSR och Same-Ätnam gemensamt. För varje ledamot finns en personlig suppleant, som utses i samma ordning som ledamoten. Regeringen utser ordförande och vice ordförande. Förordning (1975:138). 24 § Kulturdelegationen består av tre ledamöter, som utses av regeringen bland styrelsens ledamöter eller suppleanter. Av delegationens ledamöter utses en ledamot efter förslag av SSR och en ledamot efter förslag av SSR och Same-Ätnam gemensamt. För varje ledamot finns en personlig suppleant som utses i samma ordning som ledamoten. Ordförande och vice ordförande i delegationen utses av regeringen efter förslag av SSR och Same-Ätnam gemensamt. Förordning (1975:138). 25 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och tre andra ledamöter är närvarande. Förordning (1986:795). 26 § Kulturdelegationen är beslutför endast om samtliga ledamöter är närvarande. Vid tillfälligt hinder för ledamot av delegationen och för hans suppleant utser styrelsen ersättare. Förordning 1986:795). 27 § Ärenden i styrelsen och kulturdelegationen avgörs efter föredragning som ankommer på ledamot eller särskild föredragande som styrelsen utser. Ordföranden eller föredraganden får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos styrelsen eller delegationen samt handlägga frågor om utlämnande av allmän handling eller överklagande av styrelsens eller delegationens beslut. Förordning (1986:795). 28 § Ansökan om bidrag ur samefonden som skall prövas av styrelsen eller delegationen göres skriftligen hos fondens styrelse. 29 § Styrelsen skall årligen före den 1 december till chefen för jordbruksdepartementet avge berättelse över styrelsens verksamhet under senast förflutna budgetår. Stöd till rennäringens rationalisering Allmänna bestämmelser 30 § Stöd kan i mån av tillgång på medel lämnas enligt 31--33, 35--44, 49, 51 oc h 52 §§ för att underlätta finansieringen av rationaliseringsåtgärder inom rennäringens område. Förordning (1992:789). 31 § Stöd meddelas i form av statlig garanti för lån (lånegaranti) och i form av bidrag ur samefonden. Förordning (1988:997). 32 § Stöd lämnas sameby eller medlem i sameby. 33 § Sameby lämnas stöd endast om byns förvaltning är lämpligt organiserad och förhållandena ger anledning antaga att samebyn kommer att driva en rationell renskötsel. Till medlem i sameby utgår ej stöd, om han kan antagas ha sin huvudsakliga sysselsättning av annan verksamhet än renskötsel. Medlem i sameby lämnas stöd endast om han kan antagas vara i stånd att fullgöra med stödet förenade åtaganden. Vidare förutsättes att han har den yrkesskicklighet och även i övrigt besitter de personliga förutsättningar som behövs för en ändamålsenlig renskötsel. 34 § har upphävts genom förordning (1988:997). 35 § Stöd lämnas endast till åtgärd som är önskvärd från allmän synpunkt, samhällsekonomiskt motiverad och lönsam från företagsekonomisk synpunkt. Även näringspolitiska, befolkningspolitiska och sociala skäl bör beaktas. Lånegaranti 36 § Garanti lämnas för lån som upptages för 1. utförande eller varaktig förbättring av arbetshage, stängsel, renslakteri, renvaktarstuga eller annan anläggning som behövs för renskötseln (rationaliseringslån), 2. förvärv av renar samt inventarier som behövs för renskötseln (rendriftslån), 3. förvärv av transportredskap och andra rörliga driftsanordningar inom rennäringen samt investering i byggnad för garagering av transportfordon för levande renar (redskapslån). Garanti för rationaliseringslån lämnas endast till sameby. 37 § Garanti för lån får avse högst ett belopp som motsvarar den av länsstyrelsen godkända kostnaden för rationaliseringsåtgärden. Har bidrag från samefonden utgått till åtgärden, minskas kostnadsbeloppet med bidragets belopp. Förordning (1991:661). 38 § Garanti för rendriftslån lämnas i samband med 1. påbörjande av renskötsel, 2. utökning av renantalet, 3. ändring av renhjordens köns- eller ålderssammansättning. 39 § Garanti för redskapslån lämnas endast för den del av kostnaden som inte täcks av bidrag enligt 41 § tredje stycket och endast om kostnaden för investeringen överstiger 3 000 kr. Förordning (1988:997). Bidrag 40 § Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel till kostnad för 1. åtgärd som avses i 36 § första stycket 1 (rationaliseringsbidrag), 2. förvärv som avses i 36 § första stycket 2 (rendriftsbidrag), 3. förvärv eller åtgärd som avses i 36 § första stycket 3 (redskapsbidrag). Rationaliseringsbidrag lämnas endast till sameby. Förordning (1985:339). 41 § Rationaliseringsbidrag utgår med högst ett belopp som motsvarar 40 procent av kostnad som avses i 37 § första stycket. Rendriftsbidrag utgår med högst 40 procent av dels den del av inköpspriset för renarna som motsvarar skillnaden mellan renarnas uppskattade värde som livdjur och deras slaktvärde, dels särskilda transportkostnader som kan uppkomma i samband med förvärvet. Redskapsbidrag utgår med högst ett belopp som motsvarar 40 procent av kostnad för förvärv eller åtgärd som avses i 36 § första stycket 3, dock endast om kostnaden överstiger 3 000 kronor. Förfarandet m.m. 42 § Fråga om stöd prövas av länsstyrelsen, om ej annat följer av 21, 43 eller 52 §. Förordning (1991:661). 43 § Statens jordbruksverk prövar frågor om stöd, om frågan gäller garanti för rationaliseringslån som avser åtgärd för vilken kostnaden överstiger 500 000 kronor eller garanti för rendriftslån eller redskapslån till en och samma låntagare till högre belopp än 200 000 kronor. Ansökan ges in till länsstyrelsen som med eget yttrande överlämnar den till jordbruksverket. Förordning (1991:661). 44 § Innan stöd beviljas skall, om ej särskilda skäl föreligger, antingen länsstyrelsen upprätta investeringskalkyl eller sökanden låta upprätta fullständig driftsekonomisk plan, om den åsyftade åtgärdens lönsamhet ej utretts på annat sätt eller är uppenbar. Om länsstyrelsen begär det, skall teknisk plan för åtgärden upprättas. Förordning (1991:661). 45 § har upphävts genom förordning (1988:997). 46 § har upphävts genom förordning (1988:997). 47 § har upphävts genom förordning (1988:997). 48 § har upphävts genom förordning (1988:997). 49 § I samband med att lånegaranti beviljas skall en amorteringsplan upprättas. Därvid skall hänsyn tas till sökandens betalningsförmåga och den sannolika avkastningen från renskötseln. Amorteringsplan får ej upptaga längre amorteringstid än 30 år för rationaliseringslån, 15 år för rendriftslån, 10 år för redskapslån för investering i byggnad för garagering av transportfordon och 8 år för övriga redskapslån. Amorteringen skall, räknat från första lyftningsdagen, börja senast efter fem år beträffande rationaliseringslån och två år beträffande övriga lån. Ränta erlägges från och med lyftningsdagen. Anstånd med räntebetalning får medges under högst två år efter nämnda dag, om särskilda förhållanden föranleder det. Sålunda upplupen ränta skall vid anståndstidens slut läggas till lånesumman. Förräntning och amortering skall, om ej förhållanden som avses i första stycket föranleder annat, ske i form av, såvitt möjligt, jämna annuiteter. Förordning (1988:997). 50 § har upphävts genom förordning (1988:997). 51 § Lämnar låntagaren renskötseln och låter långivaren den nye ägaren övertaga skulden, får den lånebeviljade myndigheten medge, att lånegarantin skall avse den nye låntagarens förpliktelse, om förutsättningarna för att bevilja honom sådan garanti föreligger. Är den nye ägaren make eller barn till den förre ägaren, skall sådant medgivande lämnas, om ej särskilda förhållanden föranleder annat. 52 § Finner jordbruksverket, samefondens styrelse eller länsstyrelsen i något fall att stöd av särskilda skäl bör lämnas med högre belopp eller under andra villkor än som anges i denna förordning, ankommer det på jordbruksverket, samefondens styrelse respektive länsstyrelsen att begära regeringens medgivande att överskrida viss beloppsgräns eller efterge visst villkor. Förordning (1991:661). 53 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av 30--33, 35--44, 49 och 51 §§ meddelas av jordbruksverket, såvitt avser stöd i form av bidrag ur samefonden efter samråd med fondens styrelse. Förordning (1991:661). 54--60 §§ och rubriken närmast före 54 § har upphört att gälla genom förordning (1982:839). Katastrofskadeskydd 61 § Bidrag kan i mån av tillgång på medel lämnas enligt 62 och 63 §§ för att skydda renägarna mot ekonomiska förluster vid synnerligen svåra betesförhållanden. Förordning (1985:339). 62 § Bidrag lämnas till sameby till kostnad för utfodring, transporter och andra skadeförebyggande åtgärder. Bidrag kan lämnas även till renägare i form av ersättning för inträffad förlust, om renägaren vidtagit skäliga åtgärder för att förhindra förlusten. Förordning (1985:339). 63 § Fråga om bidrag prövas av länsstyrelsen. Förordning (1991:661). 64 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av 61--63 §§ meddelas av jordbruksverket. Förordning (1991:661). Övriga föreskrifter 65 § Jordbruksverket är den myndighet som bevakar statens rätt i fråga om stöd enligt denna förordning. För stödet gäller i övrigt föreskrifterna om garanti och bidrag i förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet, med undantag för 8 och 10 §§. Vid tillämpning av 19 § nämnda förordning har jordbruksverket rätt att efterge statens rätt även i fråga om kapitalbelopp som överstiger 1 000 000 kr., men som inte överstiger 3 000 000 kr. Förordning (1991:661). 66 § Beslut av styrelsen för samefonden och kulturdelegationen i ärende om bidrag enligt 19 § får inte överklagas. Beslut av kulturdelegationen i andra ärenden får inte heller överklagas. Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos jordbruksverket. Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall i ärenden om bidrag eller annat stöd enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (1991:661). Övergångsbestämmelser 1988:997 1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1988. 2. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla för stöd som beviljats före ikraftträdandet. Dock skall vad som sägs i 65 § om rätten att efterge statens rätt samt 20 § förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet gälla även för sådant stöd. 1990:845 Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1990. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter. enligt denna förordning får inte överklagas. 1993:384 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993, då rennäringsförordningen (1971:438) skall upphöra att gälla. 2. Bestämmelserna i rennäringsförordningen (1971:438) om kulturdelegationen inom Styrelsen för samefonden skall tillämpas till och med den 31 december 1993. 3. För stöd som beviljats före den 1 november 1988 skall bestämmelserna i rennäringsförordningen (1971:438) i dess lydelse före nämnda datum tillämpas. Dock skall vad som sägs i 34 § om rätten att efterge statens rätt samt 20 § förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet gälla även för sådant stöd. 4. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.