Regeringskansliets rättsdatabaser

Den i Haag den 18 mars 1970 dagtecknade konventionen om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur träder i kraft för Sveriges del den 1 juli 1975. Uppgift om vilka främmande stater som är anslutna till konventionen lämnas i kungörelsen (1971:4) om främmande staters anslutning till vissa av Sverige biträdda konventioner angående inbördes rättshjälp m.m. I förhållandet mellan stater som är anslutna till konventionen införes ett nytt system för översändande av framställningar om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Enligt konventionen skall i varje konventionsstat utses ett centralt organ med uppgift att mottaga utländska framställningar om bevisupptagning och översända dem till den myndighet som är behörig att vidtaga den begärda åtgärden. I Sverige har utrikesdepartementet utsetts till centralt organ enligt konventionen. Framställning om bevisupptagning i konventionsstat sändes av ansökande myndighet direkt till centralorganet i den stat där beviset skall upptagas. Framställning om bevisupptagning skall avfattas på den främmande statens språk eller på engelska eller franska språket eller åtföljas av översättning till ett av dessa språk. Konventionsstat kan göra förbehåll mot att mottaga framställning på engelska eller franska språket eller översättning till dessa språk. Sådant förbehåll har ej gjorts från svensk sida. Konventionsstat kan förklara att fram ställning får ske även på annat än de nu nämnda språken. Sverige har förklarat att framställningar på danska och norska språken godtages. I konventionen regleras också förutsättningarna för diplomatisk eller konsulär tjänsteman hos konventionsstat att utan användande av tvångsmedel upptaga bevis inom annan konventionsstats område. För sådan bevisupptagning i Sverige kräves tillstånd av utrikesdepartementet. Med anledning av Sveriges tillträde till konventionen har ändring skett dels i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol och lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol, dels i kungörelsen (1947:847) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol och i kungörelsen (1947:848) med särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främmande stater. I förhållandet mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge gäller vidare de bestämmelser som utfärdats på grund av överenskommelsen den 26 april 1974 mellan de nordiska länderna om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning.