Post 9381 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1973:370 ·
Visa register
Lag (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad: 1973-06-05
Omtryck: SFS 1991:1334
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:577
Författningen har upphävts genom: SFS 1997:240
Upphävd: 1998-01-01 överg.best.
FÖRSTA AVDELNINGEN
Försäkringsbestämmelser
Inledande bestämmelser
1 § Arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbetslöshetskassor som har
registrerats enligt denna lag. Dessa står under tillsyn av
arbetsmarknadsstyrelsen. Närmare bestämmelser om arbetslöshetskassor
finns i andra avdelningen. Lag (1991:744).
2 § Försäkrad enligt denna lag är var och en som är medlem i en
registrerad arbetslöshetskassa. Lag (1991:744).
3 § Har regeringen träffat överenskommelse med någon annan
stat om andra villkor för rätt att få ersättning än som föreskrivs i
denna lag, skall arbetslöshetskassa tillämpa dessa villkor.
Lag (1994:1673).
3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997 - den
31 december 1998, besluta att personer som redan får
ersättning enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning
enligt lagen utan att villkoren i 4 § första stycket, med
undantag av tredje punkten, är uppfyllda. Lag (1997:241).
3 b § Med avvikelse från vad som anges i denna lag får, om
förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda,
ersättning lämnas till personer som fyllt 60 men inte 65 år
(tillfällig avgångsersättning). Ansökan om ersättning skall
göras före utgången av år 1997.
Som villkor för ersättning gäller att personen är helt
arbetslös och under minst 12 månader under tiden den 1 januari
1996 - den 15 april 1997 fått arbetslöshetsersättning eller
deltagit i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ersättningen
lämnas så länge heltidsarbetslösheten består. Lag (1997:241).
Allmänna villkor för rätt till ersättning
4 § Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som
1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,
2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid
för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas av
arbetslöshetskassan,
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsför-
medlingen i den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen före-
skriver,
4. icke kan erhålla lämpligt arbete.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i
utbildning. Om det finns särskilda skäl får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att
ersättning får lämnas till en person som deltar i utbildning
samt de villkor för rätt till ersättning som i sådant fall
skall gälla.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som enligt 35 §
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd fått ett
sådant stöd indraget eller enligt 26 och 27 §§ samma lag
avstängts från rätten till ersättning. Ersättningen lämnas
inte så länge beslut om en sådan åtgärd gäller. Ersättning
lämnas inte heller till personer som är permitterade utan lön.
Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer föreskriva att ersättning får lämnas
till personer som är permitterade utan lön samt de villkor för
rätt till ersättning som i sådant fall skall gälla.
Som företagare i denna lag anses den som äger eller är
delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon
eller han är personligt verksam i och som hon eller han har
ett väsentligt inflytande över.
En företagare skall anses vara arbetslös
- när företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en
samlad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt,
eller
- när företagaren tillfälligt upphör att bedriva verksamhet i
rörelsen under förutsättning att uppehållet i rörelsen inte
till någon del är av säsongkaraktär och att någon verksamhet
inte bedrivs i rörelsen.
En företagare som återupptagit verksamheten efter ett
tillfälligt upphörande med ersättning enligt femte stycket
andra strecksatsen har rätt till ersättning endast om
förutsättningarna enligt första strecksatsen samma stycke är
uppfyllda. Ersättning enligt femte stycket andra strecksatsen
får bara utnyttjas en gång per rörelse.
Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en
företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än som
sägs i femte stycket. Lag (1997:241).
5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om
1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits
till den försäkrades yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet
samt andra personliga förhållanden,
2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till
den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke finnes,
är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag
utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och
kvalifikationer,
3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till
följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,
4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i
författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till
förebyggande av ohälsa eller olycksfall.
Medlems- och arbetsvillkor
6 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för
försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft
sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans
räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning som självständig företagare
(medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde
- haft förvärvsarbete i minst sex månader och utfört arbetet
under minst 70 timmar per kalendermånad, eller
- haft förvärvsarbete i minst 450 timmar under en
sammanhängande tid av 6 kalendermånader och utfört arbetet
under minst 45 timmar under var och en av dessa månader
(arbetsvillkor). Med förvärvsarbete avses även tid då sökanden
haft
- semester,
- varit ledig av annan anledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller barns
födelse med helt eller delvis bibehållen lön, eller
- får annan ersättning än pension på grund av anställningens
upphörande (avgångsvederlag).
Tid med avgångsvederlag beräknas med utgångspunkt i
avgångsvederlagets storlek i förhållande till den sökandes
genomsnittliga inkomst per månad i anställningen under en viss
period. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete
som
1. arbetsgivaren finansierat med stöd av
- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller som
2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag
till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet.
Detta gäller dock inte om den försäkrade då arbetet påbörjas
uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss
sagts.
Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms
till tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga
försörjning som självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får inte räknas mer än en
gång för uppfyllande av arbetsvillkoret. Lag (1997:241).
7 § För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod
enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det
arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny
ersättningsperiod skall med tid under vilken en försäkrad
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då
den försäkrade
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,
fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,
fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats
enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag,
3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst två månader,
4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med
stöd av
- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,
5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen
näringsverksamhet, eller
6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått.
Lag (1997:241).
8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då
försäkrad varit hindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter
fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande
förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt 2 år eller
vård av adoptivbarn i två år efter barnets ankomst i familjen,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller
livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av sistnämnda lag,
7. utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med sin
make eller maka vid dennes arbete i utlandet under förutsättning
att makens eller makans arbetsgivare har sitt säte i Sverige
och att lönen utbetalas från Sverige, varvid med make eller maka
jämställs person med vilken den sökande sammanbor under förhållanden
som liknar makars.
Detsamma gäller tid då försäkrad har fått
föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars-
plikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
4. utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt
förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag, eller
5. deltagande i verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått,
i den mån sådan tid inte enligt 7 § jämställs med tid under
vilken förvärvsarbete har utförts. Lag (1997:241).
9 § har upphävts genom lag (1994:1673).
10 § Försäkrad som omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa
har varit medlem i annan sådan kassa får för uppfyllande av
medlems- och arbetsvillkoret tillgodoräkna sig tid i den kassan.
Lag (1994:1673).
10 a § har upphävts genom lag (1994:1673).
Ersättningens form m.m.
11 § Ersättning lämnas i form av ett per dag beräknat belopp
(dagpenning).
Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och
arbetade dagar samt karens- och avstängningsdagar uppgå till högst
fem. Lag (1994:1673).
12 § Dagpenning får, om inte regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medger undantag, ej utges för lördag
eller söndag.
Dagpenning får ej utges för tid under vilken försäkrad uppbär
föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Lag (1994:1673).
Karenstid och ersättningstidens längd
13 § Dagpenning får inte lämnas förrän den försäkrade under en
sammanhängande tid av tolv månader varit arbetslös fem dagar
(karensvillkor). I karenstiden räknas in endast de dagar för
vilka dagpenning skulle ha lämnats, om karenstiden gått till
ända.
Bestämmelserna om karenstid i denna paragraf skall inte tillämpas
på den som är anvisad verksamhet för arbetslivsutveckling i
enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen. Lag
(1994:1673).
14 § Ersättning utgår under längst 300 dagar
(ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan
ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 450
dagar.
I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den
försäkrade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling,
ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa eller
verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgår i enlighet med
föreskrifter som har meddelats av regeringen.
I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i fall som
avses i 10 § ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.
Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under
vilken den försäkrade fyller 65 år. Lag (1997:577).
14 a § har upphävts genom lag (1994:1673).
15 § Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till
ända, har den försäkrade rätt till ersättning under återstående
antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då inte
uppfyller arbets- och karensvillkoren. Vad som nu har sagts gäller
dock inte om en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken inte
räknas in tid som avses i 8 §, har förflutit sedan hon eller han
senast fick ersättning.
Har ersättningsperioden gått till ända men har den försäkrade under
perioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret, lämnas ersättning under
ytterligare en ersättningsperiod. Då skall dock karensvillkoret på
nytt uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet
av den arbetslöshet då den försäkrade uppfyllde det arbetsvillkor
som ligger till grund för den nya perioden. Lag (1994:1673).
16 § har upphävts genom lag (1994:930).
Dagpenningens storlek
17 § Dagpenning lämnas högst med det belopp som regeringen
fastställer.
Dagpenning lämnas lägst med det belopp som bestäms enligt 18 §
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Detta gäller
dock inte vid nedsättning av dagpenning enligt bestämmelserna i
21 § förevarande lag. Lag (1994:1673).
18 § har upphävts genom lag (1988:645).
19 § Dagpenning får icke sättas lägre än att den uppfyller de krav som
uppställes i internationella arbetsorganisationens konvention angående
minimistandard för social trygghet.
20 § Dagpenning lämnas med 80 procent av den försäkrades
dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 § första stycket och
andra stycket första meningen. Dagpenning till en försäkrad
som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension,
allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund
av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkrades
dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första
stycket.
Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller,
i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den
månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde
vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den
försäkrade.
Som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden
i det förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret
uppfylldes. Om arbetsvillkoret uppfyllts genom det
arbetsvillkor som anges i 6 § första stycket 2 första
strecksatsen får, om detta är förmånligare för den sökande,
som normalarbetstid gälla den genomsnittliga arbetstiden i
allt det förvärvsarbete som utförts under hela ramtiden enligt
samma paragraf. Vid denna beräkningsmetod får dock endast
månad då den sökande utfört arbete under minst 70 timmar
räknas med.
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra
stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten
vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom
samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan hinder av bestämmelserna i första-tredje styckena får
dagpenning till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret
huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkes-
inriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag
har utgått bestämmas till belopp som motsvarar utbildnings-
bidraget.
Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande
ersättning från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning
utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det
högsta belopp som får lämnas enligt första-fjärde styckena och
ersättningen.
När underlaget bestäms för beräkningen av dagsförtjänsten
skall för företagare dagsförtjänsten bygga på den
genomsnittliga inkomsten under de tre senaste åren före
avvecklingsåret. Om företagaren lagt ned sin verksamhet inom
12 månader från det att företagaren startade den kan
ersättningen baseras på företagarens tidigare anställning.
Lag (1997:241).
20 a § har upphävts genom lag (1994:1673).
Pensionsavdrag
21 § Dagpenning som har fastställts enligt 20 § första stycket
andra meningen skall sättas ned med 1/260 av årspensionen.
Ersättning som understiger 10 kronor per dag betalas inte ut.
Lag (1994:1673).
21 a § Vad som föreskrivs i 20 § första stycket andra meningen och
i 21 § skall inte gälla om regeringen av särskilda skäl föreskriver
annat. Lag (1993:656).
22 § Försäkrad som söker deltidsarbete har rätt till ersättning
endast om arbetsutbudet är minst tre timmar varje arbetsdag och i
genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Ersättning vid deltidsarbete
utgår med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot
den arbetslöshet som skall ersättas enligt en av regeringen fastställd
omräkningstabell.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får utfärda
föreskrifter för beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det fall
att arbetstiden inte är bestämd i visst antal timmar per dag eller
vecka. Lag (1994:1673).
23 § Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än
som avses i 22 §, utgår ersättning med det antal
dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som
skall ersättas enligt tabell som avses i 22 § första stycket.
Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tas inte
hänsyn till en sådan bisyssla som den sökande före
arbetslöshetens inträde under minst 6 månader utfört vid sidan
av heltidsarbete, om
- inkomsten från bisysslan i genomsnitt inte överstigit 1 400
kronor per vecka,
- bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten, och
- bisysslan inte hindrar personen från att anta ett lämpligt
heltidsarbete.
Om inkomsten från bisysslan efter arbetslöshetens inträde
överstiger 1 400 kronor per vecka skall hela det överskjutande
beloppet dras av från dagpenningen. Lag (1997:241).
24 § För en försäkrad som regelbundet utför deltidsarbete
under veckor då han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda
skäl, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och om karenstid
utöver vad som följer av denna lag. Lag (1993:1673).
25 § Överstiger försäkrads arbetsutbud per vecka den
veckotid, under vilken han normalt utfört arbete närmast före
arbetslösheten, medräknas ej överskjutande tid vid fastställande av
ersättning. Arbetslöshetskassan får dock medge undantag, om den
försäkrade har särskilda skäl för att utvidga arbetsutbudet.
Den som närmast före arbetslösheten haft anställning med
arbetstid, som någon arbetsdag eller flera regelmässigt varit kortare
än tre timmar, skall ha rätt att medräkna även sådan tid vid
fastställande av ersättning enligt omräkningstabell. Lag (1994:1673).
26 § har upphävts genom lag (1991:744).
27 § Om särskilda skäl föreligger, får arbetslöshetskassa föreskriva att
försäkrad, som under en kalendervecka i fyra dagar utför arbete i sådan
utsträckning, att hel dagpenning ej kunnat utgå för någon av dagarna, ej
heller skall ha rätt till dagpenning för den femte dagen samt att
dagpenning ej får utges för dag för vilken försäkrad kan anses gottgjord
genom semesterersättning. Under samma förutsättning får
arbetsmarknadsstyrelsen meddela motsvarande föreskrifter beträffande
kassas medlemmar eller viss grupp av dem.
Begränsning vid säsongarbetslöshet
28 § Omfattar arbetslöshetskassas verksamhetsområde yrke, inom vilket
arbetslöshet förekommer varje år, eller föreligger i annat fall
särskilda omständigheter, får kassan eller arbetsmarknadsstyrelsen
beträffande samtliga medlemmar eller viss grupp av dem begränsa rätten
till dagpenning.
Avstängning från rätt till ersättning
29 § Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid
som anges i 30 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,
2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller
4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt
uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till
stånd. Lag (1995:1636).
30 § Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat
högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än
tio dagar, utgör avstängningstiden tio, 20 respektive 45
ersättningsdagar vid avstängning enligt punkten 1 samt 20, 40
respektive 60 ersättningsdagar vid avstängning enligt punkterna 2--4.
I avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha
tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen
inte hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade har utfört
förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga
28, 56 respektive 112 kalenderdagar vid avstängning enligt punkten 1
samt inte överstiga 56, 112, respektive 168 kalenderdagar vid
avstängning enligt punkterna 2--4.
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §,
beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande
avstängningstiden.
Är det uppenbart att en försäkrad inte vill anta lämpligt arbete,
såsom då den försäkrade vid upprepade tillfällen antingen har avvisat
erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete utan giltig
anledning, skall den försäkrade vara avstängd till dess han eller hon
utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 § första stycket får
tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret under 80 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i
29 § inträffat. Lag (1995:1636).
31 § Bestämmelserna i 29 § 1-3 om arbete skall tillämpas i
fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder som berättigar till
utbildningsbidrag samt i fråga om utbildningar för vilka
utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag. Bestämmelserna i 30 § skall därvid
gälla i tillämpliga delar. Lag (1997:241).
31 a § har upphävts genom lag (1994:1673).
31 b § har upphävts genom lag (1994:1673).
Ansökan om ersättning m.m.
32 § Ansökan om ersättning göres skriftligen hos
arbetslöshetskassan. Vid ansökningen skall fogas intyg av
arbetsgivare om den försäkrades arbetsförhållanden samt de
uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av den försäkrades
ersättningsrätt. Kan sådant intyg endast med stora svårigheter
införskaffas, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas
på annat sätt.
Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar.
Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första
stycket enligt formulär som fastställts av Arbetsmarknadsstyrelsen.
Lag (1994:1673).
Särskilda bestämmelser
33 § har upphävts genom lag (1994:930).
34 § Finner arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet
eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift
angående förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till
ersättning, inte bör uteslutas ur kassan enligt 48 § denna lag, skall
kassan istället frånkänna honom rätt till ersättning. Frånkännandet
skall gälla under minst 130 ersättningsdagar. Om det finns särskilda
skäl får frånkännandet gälla under färre dagar.
Till den som har frånkänts ersättning enligt första stycket får
ersättning betalas ut först sedan han eller hon har utfört sådant
förvärvsarbete som får tillgodoräknas enligt 6 § första stycket under
80 dagar från den tidpunkt då det förhållande som ledde till
frånkännandet kom till arbetslöshetskassans kännedom. Endast dag då
förvärvsarbete har utförts i minst tre timmar skall här räknas in.
Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till
förfarande som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer
honom innehållas i avvaktan på utredning i ärendet.
Beslut enligt första eller tredje stycket skall av kassan
ofördröjligen anmälas till Arbetsmarknadsstyrelsen. Lag (1995:1636).
35 § Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
äger tillämpning på ersättning enligt denna lag.
36 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att
fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på
annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt
belopp eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp
uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall det som
betalats ut för mycket återbetalas, om ej i särskilt fall anledning
föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.
Föreligger återbetalningsskyldighet enligt första stycket, får vid
senare utbetalning skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som
betalats ut för mycket.
37 § Beträffande minskning av vissa ersättningar med utgiven dagpenning
gäller föreskrifterna i 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmänn
försäkring och 6 kap. 7 § andra stycket lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring. Lag (1983:195).
ANDRA AVDELNINGEN
Bestämmelser om arbetslöshetskassor
Inledande bestämmelser
38 § En förening får registreras som arbetslöshetskassa, om föreningen
har till ändamål att ge sina medlemmar ersättning vid arbetslöshet.
Lag (1991:744).
39 § En arbetslöshetskassa skall i enlighet med bestämmelserna i denna
lag till medlemmarna utge ersättning vid arbetslöshet.
En arbetslöshetskassa har rätt till statsbidrag för ersättning som
betalas ut i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Om en
arbetslöshetskassa har fått statsbidrag utan att vara berättigad till
det eller har fått för stort bidrag, skall kassan betala tillbaka
bidraget.
En arbetslöshetskassa får inte utöva annan verksamhet än sådan som avses
i första stycket eller använda medel för ändamål som är främmande för
sådan verksamhet. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
arbetsmarknadsstyrelsen får medge undantag från denna föreskrift, om
särskilda skäl föreligger. Lag (1991:744).
40 § För en arbetslöshetskassas förbindelser svarar endast kassans
tillgångar. I tillgångarna inräknas avgifter och andra belopp som har
förfallit till betalning, även om de ännu inte har betalts. Lag
(1991:744).
41 § En arbetslöshetskassa som har registrerats kan förvärva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter. Lag (1991:744).
Bildandet av en arbetslöshetskassa
42 § För att en förening skall kunna registreras som arbetslöshetskassa
fordras att föreningen har minst 10 000 medlemmar samt att den i
enlighet med bestämmelserna i denna lag har antagit stadgar och utsett
styrelse och revisorer. Lag (1991:744).
43 § En arbetslöshetskassas stadgar skall avfattas enligt normalstadgar
som fastställs av arbetsmarknadsstyrelsen.
Stadgarna skall ange
1. arbetslöshetskassans firma,
2. kassans verksamhetsområde med uppgift om kassan är avsedd för
anställda, företagare eller båda dessa kategorier,
3. den ort i Sverige där kassans styrelse skall ha sitt säte,
4. de villkor som skall gälla för inträde i kassan och för uteslutning
av medlem,
5. hur ersättning skall betalas,
6. hur fasta avgifter skall betalas,
7. påföljden av försummelse att till kassan betala fast avgift eller
uttaxerat belopp,
8. antalet styrelseledamöter, revisorer och suppleanter för dem, hur de
skall tillsättas och tiden för deras uppdrag,
9. bestämmelser om föreningsstämma,
10. antalet ombud som skall utses till föreningsstämman, hur de skall
utses och tiden för deras uppdrag,
11. tid för ordinarie föreningsstämma,
12. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt hur
andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller ombudens
kännedom, samt
13. inom vilken tid och hur en medlem, som vill få ett ärende behandlat
vid en föreningsstämma, skall begära det.
Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att en arbetslöshetskassas stadgar
innehåller annat än det som anges i andra stycket, om det föreligger
särskilda skäl.
Bestämmelserna i andra stycket 8 gäller inte arbetstagarrepresentanter
som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för
de privatanställda. Lag (1991:744).
44 § En arbetslöshetskassas firma skall innehålla ordet
"arbetslöshetskassa".
Firman skall tydligt skilja sig från annan förut registrerad, ännu
bestående arbetslöshetskassas firma.
Endast arbetslöshetskassa får i sin firma använda benämningen
arbetslöshetskassa eller förkortning därav. Lag (1991:744).
45 § En arbetslöshetskassa registreras hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Registreringen gäller från den dag då ansökan kom in till
arbetsmarknadsstyrelsen.
Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för en arbetslöshetskassa
helt eller till huvudsaklig del med verksamhetsområdet för en redan
registrerad arbetslöshetskassa, får registrering vägras. Lag (1991:744).
46 § Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på en förenings vägnar
före registrering såsom arbetslöshetskassa, svarar de som har beslutat
eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid
registreringen övergår ansvaret på arbetslöshetskassan, om förpliktelsen
har tillkommit efter det att föreningen bildats. Lag (1991:744).
Arbetslöshetskassans medlemmar m.m.
47 § Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som
uppfyller villkor i kassans stadgar om arbete inom dess
verksamhetsområde. Rätt att bli medlem har dock inte den som
1. är medlem i en annan kassa,
2. har fyllt 64 år, eller
3. förvärvsarbetar i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka. Lag
(1991:744).
48 § Arbetslöshetskassans styrelse får från medlemskap i kassan utesluta
den som
1. inte uppfyller och inte heller under de senaste sex månaderna
uppfyllt bestämmelse i kassans stadgar om arbete inom visst
verksamhetsområde, eller
2. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt
till medlemskap eller ersättning. Lag (1992:326).
49 § Ett ärende om uteslutning av en medlem enligt 48 § första stycket
får inte avgöras utan att medlemmen har underrättats om en uppgift som
har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått
tillfälle att yttra sig över den. Medlem skall anses ha fått
underrättelse som nu sagts om uppgiften har avsänts i rekommenderat brev
under hans vanliga adress. Lag (1991:744).
50 § I ett beslut om uteslutning från medlemskap skall anges från och
med vilken dag uteslutningen gäller.
Om ett uteslutningsbeslut som avses i 48 § första stycket 1 fattas under
tid då medlemmen har rätt till dagpenning, gäller uteslutningen från och
med dagen efter den då hans rätt till dagpenning upphör. Lag (1991:744).
51 § En medlem har rätt till utträde ur arbetslöshetskassan efter
uppsägning. Uppsägningen skall göras skriftligen och innehålla uppgift
om när utträdet skall ske.
Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den dag då
medlemmen fyller 65 år. Lag (1991:744).
52 § Arbetslöshetskassans styrelse skall föra en medlemsförteckning.
Denna skall innehålla uppgift om
1. varje medlems namn, personnummer, postadress och tid för inträde i
kassan samt
2. de avgifter och andra belopp som medlemmen har betalat in. Lag
(1991:744).
52 a § En arbetslöshetskassa skall på begäran av en
länsarbetsnämnd som handlägger ärenden om kontant
arbetsmarknadsstöd lämna uppgift om en enskild i fråga om
medlemskap hos arbetslöshetskassan samt om beslut som rör
försäkrads rätt till ersättning enligt denna lag.
En arbetslöshetskassa skall för tillsyn samt uppföljning och
utvärdering av arbetslöshetsförsäkringen lämna uppgifter enligt
vad regeringen föreskriver. Lag (1994:930).
53 § Den som inte vid utgången av andra månaden efter den tid, på vilken
fast medlemsavgift eller uttaxerat belopp belöper, till kassan antingen
erlagt avgiften eller beloppet eller anmält förhållande, på vilket
befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, skall anses ha utträtt
ur kassan vid nämnda tidpunkt. I en kassa med längre avgiftsperiod än
kalendermånad skall medlem som inte inom tre månader från periodens
början erlagt avgiften anses ha utträtt ur kassan efter nämnda tid. Om
särskilda skäl föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen medge, att
utträdet skall anses äga rum vid en senare tidpunkt, dock senast vid
utgången av sjätte månaden.
Kassans styrelse får medge, att den som underlåtit att inom föreskriven
tid anmäla förhållande, på vilket befrielse från betalningsskyldighet
kan grundas, ändå får bibehållas vid sitt medlemskap. Om särskilda skäl
föreligger, får styrelsen även i annat fall besluta, att medlem som
underlåtit att inom föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat
belopp skall få kvarstå i kassan. Lag (1991:744).
54 § En arbetslöshetskassa skall ta ut fasta medlemsavgifter. Dessa
skall vara så bestämda att de i förening med andra inkomster får antas
förslå till betalning av kassans förvaltningskostnader samt den
betalningsskyldighet som kassan har enligt 57 § och övriga utgifter.
Av en enskilt ansluten medlem får en arbetslöshetskassa i den fasta
medlemsavgiften dessutom ta ut ett belopp som täcker skäliga extra
administrationskostnader för medlemskapet.
Arbetslöshetskassans beslut om avgifter enligt första eller andra
stycket skall godkännas av arbetsmarknadsstyrelsen. Lag (1991:744).
55 § Är arbetslöshetskassas tillgångar otillräckliga för verksamhetens
behöriga utövande, får kassan besluta om särskild uttaxering utan hinder
av att stadgarna ej medger det. Beslutet skall godkännas av
arbetsmarknadsstyrelsen. Särskild uttaxering får ej äga rum i annat fall
än som nu sagts.
56 § En arbetslöshetskassas inkomster som inte har använts för löpande
utgifter under verksamhetsåret skall användas för sådana utgifter
följande verksamhetsår.
En arbetslöshetskassas eget fria kapital får inte överstiga ett belopp
som motsvarar femton procent av den högsta dagpenning som gällde vid
utgången av det senast förflutna verksamhetsåret multiplicerat med
antalet medlemmar i kassan. Lag (1991:744).
Finansieringsbidrag
57 § En arbetslöshetskassa skall för varje medlem som fanns i
kassan vid utgången av det senast förflutna verksamhetsåret till
staten betala
1. för finansiering av statens kostnad för utbetalade arbets-
löshetsersättningar samt för tillsynen av arbetslöshets-
kassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning ett belopp
som motsvarar 70 procent av den under tiden den 1 januari-den
30 juni 1997 och 131 procent av den under tiden den 1 juli-den
31 december 1997 genomsnittligt utbetalade dagpenningen i
kassan (finansieringsavgift),
2. för finansieringen av ett för kassorna gemensamt
utjämningsbidrag ett belopp som motsvarar tre procent av den
gällande högsta dagpenningen (utjämningsavgift).
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om tid och sätt för
betalningarna samt om utjämningsbidrag. Lag (1997:241).
58 § En arbetslöshetskassa skall ha en styrelse med minst tre ledamöter.
En av styrelsens ledamöter och suppleant för denne skall utses av
arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av arbetslöshetskassan.
Övriga styrelseledamöter och suppleanter för dem väljs av
föreningsstämman.
Av arbetsmarknadsstyrelsen utsedd styrelseledamot eller suppleant för
denne har rätt att för uppdragets fullgörande uppbära ersättning med
belopp som regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
arbetsmarknadsstyrelsen fastställer. Lag (1991:744).
59 § Styrelseledamot skall vara bosatt i Sverige, om inte regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen i
särskilda fall tillåter annat. Den som är underårig eller i konkurs
eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara
styrelseledamot.
De styrelseledamöter som väljs av föreningsstämman skall vara medlemmar
i arbetslöshetskassan.
En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i
arbetslöshetskassans stadgar. Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra
räkenskapsår och skall bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av
den ordinarie föreningsstämma på vilken styrelseval förrättas. Lag
(1991:744).
60 § Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter skall i tillämpliga
delar gälla även suppleanter.
Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda. Lag (1991:744).
61 § Ett uppdrag som styrelseledamot upphör i förtid, om ledamoten eller
den som har utsett honom begär det. Anmälan om avgång skall göras hos
arbetslöshetskassans styrelse och, om en ledamot som inte är vald på
föreningsstämma vill avgå, även hos arbetsmarknadsstyrelsen. Lag
(1991:744).
62 § Om en styrelseledamots uppdrag upphör i förtid eller hinder enligt
59 § uppkommer för honom att vara styrelseledamot och det inte finns
någon suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga
styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts
för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte
vidtas, om den förutvarande ledamoten var arbetstagarrepresentant som
avses i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda. Skall ledamoten väljas på föreningsstämma, kan utan
hinder av 58 § första stycket valet anstå till nästa ordinarie stämma på
vilken styrelseval förrättas, om styrelsen är beslutför med kvarstående
ledamöter och suppleanter. Lag (1991:744).
63 § Styrelsen utser inom sig en ordförande och en vice ordförande samt
inom eller utom styrelsen kassaföreståndare och sekreterare.
Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning. Den som är anställd hos
arbetslöshetskassan får inte vara ordförande.
Bestämmelserna i 59 § första stycket andra meningen gäller också
kassaföreståndare. Lag (1991:744).
64 § Styrelsen svarar för arbetslöshetskassans organisation och
förvaltningen av kassans angelägenheter. Kassaföreståndaren skall ha
hand om den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar
som styrelsen meddelar.
Styrelsen skall se till att organisationen beträffande bokföringen och
medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll.
Kassaföreståndaren skall sörja för att föreningens bokföring fullgörs i
överensstämmelse med lag och att medelsförvaltningen sköts på ett
betryggande sätt. Lag (1991:744).
65 § Styrelsens ordförande skall se till att sammanträden hålls när det
behövs. På begäran av en styrelseledamot eller kassaföreståndaren skall
styrelsen sammankallas. Kassaföreståndaren har, även om han inte är
styrelseledamot, rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens
sammanträden, om inte styrelsen bestämmer annat i ett särskilt fall.
Vid styrelsens sammanträden skall det föras protokoll som undertecknas
eller justeras av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser.
Styrelseledamöterna och kassaföreståndaren har rätt att få avvikande
mening antecknad till protokollet. Protokollen skall föras i nummerföljd
och förvaras på betryggande sätt. Lag (1991:744).
66 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälften av hela antalet
styrelseledamöter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är
närvarande. Beslut i ett ärende får dock inte fattas, om inte såvitt
möjligt samtliga styrelseledamöter har fått tillfälle att delta i
ärendets behandling och erhållit tillfredsställande underlag för att
avgöra ärendet. Om en styrelseledamot inte kan komma och det finns en
suppleant som skall träda in i hans ställe, skall suppleanten ges
tillfälle att delta. Suppleant för arbetstagarledamot, som har utsetts
enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de
privatanställda, skall dock alltid få underlag och ges tillfälle att
delta i ärendets behandling på samma sätt som en styrelseledamot.
Om inte stadgarna föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som
styrelsens beslut den mening för vilken mer än hälften av de närvarande
röstar eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Är
styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra
mer än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om inte annat
föreskrivs i stadgarna. Lag (1991:744).
67 § En styrelseledamot eller kassaföreståndaren får inte handlägga
frågor rörande avtal mellan honom och arbetslöshetskassan. Han får inte
heller handlägga frågor om avtal mellan kassan och tredje man, om han i
frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot kassans.
Med avtal jämställs rättegång eller annan talan. Lag (1991:744).
68 § Styrelsen företräder arbetslöshetskassan och tecknar dess firma.
Styrelsen kan bemyndiga en styrelseledamot, kassaföreståndaren eller
någon annan att företräda arbetslöshetskassan och teckna dess firma, om
inte ett förbud mot sådant bemyndigande har tagits in i stadgarna. I
fråga om den som inte är styrelseledamot eller kassaföreståndare gäller
vad som sägs i 63 § tredje stycket och 67 § om kassaföreståndare.
Styrelsen kan föreskriva att rätten att företräda arbetslöshetskassan
och teckna dess firma får utövas endast av två eller flera personer i
förening. Ingen annan inskränkning får registreras.
Styrelsen kan när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i andra
stycket. Lag (1991:744).
69 § Styrelsen eller annan ställföreträdare för arbetslöshetskassan får
inte företa en rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda
en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för
arbetslöshetskassan eller annan medlem.
En ställföreträdare får inte följa sådana föreskrifter av
föreningsstämman eller annat organ hos arbetslöshetskassan som inte är
gällande därför att de står i strid med denna lag, kassans stadgar eller
med stöd av denna lag utfärdade föreskrifter. Lag (1991:744).
70 § Har en ställföreträdare överskridit sin befogenhet när han företog
en rättshandling för arbetslöshetskassan, gäller inte rättshandlingen
mot kassan, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde
ha insett att befogenheten överskreds. Detsamma gäller, om
kassaföreståndaren då han företog en rättshandling överskred den
behörighet att vidta åtgärder på arbetslöshetskassans vägnar som
tillkommer honom enligt 64 §. Lag (1991:744).
71 § För registrering skall arbetslöshetskassan anmäla vem som har
utsetts till styrelseledamot, kassaföreståndare, suppleant,
firmatecknare och revisor samt deras postadress och personnummer. Om en
arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda, skall detta anges. För
registrering skall arbetslöshetskassan även anmäla hur
arbetslöshetskassans firma tecknas.
Anmälan görs första gången när arbetslöshetskassan enligt 45 § anmäls
för registrering och därefter genast efter det att ändring har inträffat
i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering
enligt första stycket. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som
anmälningen gäller.
Om arbetslöshetskassans postadress ändras, skall kassan genast anmäla
det för registrering. Lag (1991:744).
72 § Ordinarie föreningsstämma skall hållas före den 1 juli varje år.
Arbetsmarknadsstyrelsen får medge att arbetslöshetskassan håller stämman
vid senare tidpunkt. Arbetsmarknadsstyrelsen får också medge att
ordinarie föreningsstämma hålls endast vartannat år.
Arbetslöshetskassans medlemmars rätt att besluta i kassans
angelägenheter utövas vid föreningsstämman genom valda ombud. Varje
ombud har en röst.
Är arbetslöshetskassan nybildad och har val av ombud inte hunnit
anordnas får arbetsmarknadsstyrelsen medge att medlemmarna får besluta i
kassans angelägenheter vid föreningsstämman. Beslutar medlemmarna vid
stämman skall vad som sägs om ombud i 74 och 75 §§ gälla i fråga om
medlem.
Föreningsstämman får uppdra åt styrelsen att fatta beslut om
medlemsavgifter. Lag (1991:744).
73 § Samtliga medlemmar i arbetslöshetskassan har rätt att delta i val
av ombud.
Ett ombud får inte väljas för längre tid än fem år. Till ombud får utses
endast medlemmar i arbetslöshetskassan.
Föreningsstämman fastställer det antal ombud som skall väljas. Stämman
kan bemyndiga styrelsen att fastställa antalet ombud.
Beslut enligt tredje stycket skall för att bli giltigt godkännas av
arbetsmarknadsstyrelsen. Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om
vad som skall gälla vid val av ombud. Lag (1991:744).
74 § Ett ombud får inte rösta genom annat ombud.
Ett ombud får inte själv rösta i en fråga om
1. talan mot ombudet,
2. ombudets befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse
gentemot arbetslöshetskassan, eller
3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 beträffande annan, om
ombudet i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot kassans.
Lag (1991:744).
75 § Om en bestämmelse i denna lag eller stadgarna rörande kallelse till
föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar har åsidosatts i
ett ärende, får stämman inte besluta i ärendet utan samtycke av alla
närvarande ombud. Stämman får dock även utan sådant samtycke avgöra ett
ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt stadgarna
skall förekomma på stämman eller omedelbart föranleds av ett annat
ärende som skall avgöras. Den får också besluta att en extra
föreningsstämma skall sammankallas för behandling av ärendet. Lag
(1991:744).
76 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som
styrelsen har utsett.
Ordförande vid föreningsstämman utses av stämman. Lag (1991:744).
77 § Föreningsstämmans beslut utgörs av den mening som har fått mer än
hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som
stämmans ordförande biträder. Vid val anses den vald som har fått de
flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte
annat beslutas av stämman innan valet förrättas. Lag (1991:744).
78 § Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är
giltigt, om minst tre fjärdedelar av samtliga röstberättigade vid
stämman har förenat sig om det.
Om det i arbetslöshetskassans stadgar har tagits in ytterligare villkor
för ändring av stadgarna, gäller det villkoret.
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för
registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har
skett. Lag (1991:744).
79 § Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig
ordning eller i övrigt strider mot denna lag eller mot stadgarna, kan
talan mot arbetslöshetskassan om att beslutet skall upphävas eller
ändras föras av medlem, styrelsen, styrelseledamot eller
kassaföreståndare.
Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks inte
talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad.
En dom varigenom föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras gäller
även för medlemmar som inte har fört talan. Rätten kan ändra
föreningsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll
beslutet rätteligen borde ha haft. Är föreningsstämmans beslut sådant
som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall rätten
underrätta arbetsmarknadsstyrelsen för registrering, om beslutet har
upphävts eller ändrats genom en dom som har vunnit laga kraft eller
rätten genom beslut under rättegången har förordnat att
föreningsstämmans beslut inte får verkställas. Lag (1991:744).
80 § Om styrelsen vill väcka talan mot arbetslöshetskassan, skall
styrelsen sammankalla en föreningsstämma för val av ställföreträdare att
föra arbetslöshetskassans talan i tvisten. Stämning delges med den valde
ställföreträdaren.
Ett förbehåll i stadgarna att tvister mellan arbetslöshetskassan och
styrelsen, styrelseledamot, kassaföreståndaren eller medlem skall
hänskjutas till skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal. Om
styrelsen begär skiljemannaförfarande mot arbetslöshetskassan, tillämpas
första stycket. Är det fråga om en klandertalan av styrelsen mot
föreningsstämmans beslut är rätten till talan inte förlorad enligt 79 §
andra stycket, om styrelsen inom den klandertid som anges där har kallat
till föreningsstämma enligt första stycket. Lag (1991:744).
81 § En arbetslöshetskassa skall ha minst två revisorer samt
personliga suppleanter för dessa. Revisorerna väljs av
föreningsstämman, om det inte föreskrivs i stadgarna att en eller
flera revisorer skall utses på annat sätt.
Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
vara revisor.
Minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller
godkänd revisor. Till revisor kan utses även ett registrerat
revisionsbolag.
Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i tillämpliga delar
om revisorssuppleanter. Lag (1995:530).
82 § En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om
uppdraget inte skall gälla tills vidare, skall uppdragstiden bestämmas
så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på
vilken revisorsval förrättas.
Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om det uppkommer hinder för
honom enligt 81 eller 83 § eller enligt stadgarna att vara revisor och
finns det inte någon suppleant för honom, skall styrelsen vidta åtgärder
för att en ny revisor tillsätts för den återstående mandattiden. Lag
(1991:744).
83 § Den kan inte vara revisor som
1. är styrelseledamot eller kassaföreståndare i arbetslöshetskassan
eller biträder vid kassans bokföring eller medelsförvaltning eller dess
kontroll däröver,
2. är anställd hos arbetslöshetskassan, eller
3. är gift eller sambo med eller syskon eller släkting i rätt upp- eller
nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med
en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene
är gift med den andres syskon. Lag (1991:744).
84 § Revisorerna får när som helst inventera arbetslöshetskassans
tillgångar samt granska dess böcker, räkenskaper och andra handlingar.
Arbetslöshetskassans styrelse och kassaföreståndaren skall lämna de
upplysningar och det biträde som revisorerna begär. Lag (1991:744).
85 § Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed
granska arbetslöshetskassans årsredovisning jämte räkenskaperna samt
styrelsens och kassaföreståndarens förvaltning.
Sedan revisorerna har slutfört granskningen, skall de skriva en
hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen. Finner
revisorerna att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör
fastställas, skall de anteckna även detta. Lag (1991:744).
86 § Revisorerna skall för varje räkenskapsår till föreningsstämman avge
en revisionsberättelse som skall innehålla
1. ett uttalande om årsredovisningen har gjorts upp enligt gällande lag
och stadgar,
2. ett uttalande ifråga om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och
3. ett förslag ifråga om fastställande av balansräkning och
resultaträkning.
Revisionsberättelsen skall avlämnas till arbetslöshetskassans styrelse
senast en månad efter det att revisorerna har erhållit
redovisningshandlingarna. Revisorerna skall samtidigt till styrelsen
återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem. Lag
(1991:744).
87 § Revisorerna har rätt att närvara vid föreningsstämmorna. De är
skyldiga att närvara vid en stämma, om det med hänsyn till ärendena kan
anses påkallat. Lag (1991:744).
Redovisning
88 § För varje räkenskapsår skall styrelsen avge årsredovisning. Denna
består av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse.
Resultaträkningen och balansräkningen skall upprättas i enlighet med
bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125). Förvaltningsberättelsen
skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed. Lag (1991:744).
89 § Årsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter
och av kassaföreståndaren. Har en avvikande mening beträffande
årsredovisningen antecknats till styrelsens protokoll, skall den
avvikande meningen fogas till redovisningen.
Årsredovisningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret skall
avlämnas till revisorerna senast den 31 mars.
Senast en månad efter det att resultaträkningen och balansräkningen har
blivit fastställda, skall avskrift av årsredovisning och
revisionsberättelse hållas tillgängliga hos arbetslöshetskassan för alla
som är intresserade. Lag (1991:744).
90 § Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
arbetsmarknadsstyrelsen får utfärda närmare föreskrifter om
arbetslöshetskassas bokföring, årsbokslut och årsredovisning. Om det
föreligger särskilda skäl, får det vid utfärdandet av sådana
föreskrifter meddelas bestämmelser som avviker från bokföringslagen
(1976:125). Lag (1991:744).
Fusion
91 § Genom ett avtal om fusion kan en arbetslöshetskassa (den
överlåtande kassan) gå upp i en annan arbetslöshetskassa (den
övertagande kassan). En sådan fusion innebär att medlemmarna i den
överlåtande kassan blir medlemmar i den övertagande kassan, att den
överlåtande kassan upplöses samt att dess tillgångar och skulder övertas
av den övertagande kassan. En fusion kan också verkställas så att en
överlåtande kassa går upp i två eller flera övertagande kassor.
Genom ett avtal om fusion kan två eller flera arbetslöshetskassor (de
överlåtande kassorna) förenas genom att bilda en ny arbetslöshetskassa.
En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlåtande kassorna blir
medlemmar i den nya kassan, att de överlåtande kassorna upplöses samt
att deras tillgångar och skulder övertas av den nya kassan.
Avtal om fusion skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman
i den överlåtande arbetslöshetskassan samt av arbetsmarknadsstyrelsen.
Bestämmelserna i 78 § tillämpas ifråga om kassans beslut om godkännande
av fusion. Lag (1991:744).
92 § Om en arbetslöshetskassa önskar upplösas genom fusionsavtal, men
enighet om genomförande av fusionen eller om hur fusionen bör gå till
inte kan uppnås vid överläggning med annan kassa, får
arbetsmarknadsstyrelsen besluta om mellan vilka kassor fusionen skall
ske och om hur fusionen skall gå till.
En arbetslöshetskassa skall upplösas genom fusion om kassans
medlemsantal har nedgått under det minsta antal, som enligt denna lag
eller kassans stadgar skall gälla för kassan eller om annat särskilt
skäl föreligger för att upplösa kassan genom fusion.
Arbetsmarknadsstyrelsen beslutar om fusion som avses i detta stycke.
Styrelsen beslutar också om mellan vilka kassor fusionen skall ske och
om hur fusionen skall gå till.
Samtliga arbetslöshetskassor skall beredas tillfälle att yttra sig i
sådant ärende som avses i första eller andra stycket innan
arbetsmarknadsstyrelsen fattar beslut om fusionen. Lag (1991:744).
Tillsyn
93 § Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över arbetslöshetskassorna,
vilka har att ställa sig arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar till
efterrättelse.
94 § Arbetslöshetskassa är skyldig att lämna arbetsmarknadsstyrelsen
eller dess ombud tillträde till föreningsstämma och sammanträde med
kassans styrelse.
95 § Arbetsmarknadsstyrelsen kan meddela de erinringar i fråga om en
arbetslöshetskassas verksamhet som styrelsen finner påkallade.
Arbetsmarknadsstyrelsen skall förelägga en arbetslöshetskassa att inom
viss tid vidtaga de åtgärder som behövs för rättelse, om
1. avvikelse skett från denna lag eller de för kassan gällande stadgarna
eller de författningar eller föreskrifter i övrigt som gäller för
verksamheten,
2. stadgarna ej längre uppfyller de i 43 § angivna kraven,
3. kassans tillgångar ej är tillräckliga, eller
4. annan allvarlig anmärkning kan riktas mot kassans verksamhet. Lag
(1991:744).
96 § Har ett föreläggande enligt 95 § andra stycket inte efterkommits
inom bestämd tid och har det anmärkta förhållandet inte heller på annat
sätt undanröjts, kan arbetsmarknadsstyrelsen förklara
arbetslöshetskassan för viss tid förlustig rätten till statsbidrag helt
eller delvis. Lag (1991:744).
96 a § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om försäkring enligt
denna lag skall omprövas av kassan, om det begärs av en försäkrad som
beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 96 b §.
Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den försäkrades nackdel.
Vad som sägs i 99--101 §§ om överklagande skall tillämpas på motsvarande
sätt i fråga om en begäran om omprövning. Lag (1991:744).
96 b § Även om begäran om omprövning inte har framställts, skall
arbetslöshetskassan ändra beslutet i ett ärende om försäkring enligt
denna lag som har fattats av kassan och inte har prövats av allmän
förvaltningsdomstol,
1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant
förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats
på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,
3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig
rättstillämpning eller annan liknande orsak.
Ändring behöver inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.
Ett beslut får inte ändras till den försäkrades nackdel, om den
beslutade förmånen har förfallit till betalning och inte heller i
annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.
Ändring enligt denna paragraf får inte ske sedan mer än två år
förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske
även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit
fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller
ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.
Lag (1995:708).
97 § Beslut av en arbetslöshetskassa som inte avser ärenden som
anges i 98 § första stycket, får överklagas hos
Arbetsmarknadsstyrelsen. Styrelsens beslut får överklagas till
regeringen.
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om fusion får överklagas endast av
sådan arbetslöshetskassa som berörs av beslutet.
Trots 41 § första stycket får styrelsen för en förening som vägrats
registrering såsom arbetslöshetskassa överklaga
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärendet om registrering.
Lag (1995:708).
98 § Beslut av arbetslöshetskassa i ärende angående medlems rätt
till ersättning eller medlemskap i en arbetslöshetskassa enligt denna
lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat
följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Kassans beslut får dock inte överklagas innan kassan har omprövat
sitt beslut enligt 96 a §. Överklagas ett beslut innan det har
omprövats skall överklagandet anses som en begäran om omprövning
enligt den paragrafen.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i
första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän
deltagit i länsrätten. Lag (1995:708).
98 a § Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och rättvist.
I mål, där en enskild part hos allmän förvaltningsdomstol överklagar
en arbetslöshetskassas beslut, är kassan den enskildes motpart.
Arbetsmarknadsstyrelsen får överta arbetslöshetskassans uppgift att
i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan.
Arbetsmarknadsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Styrelsen får, även till förmån för enskild part, överklaga en
domstols och en arbetslöshetskassas beslut i ärenden om medlemmars
rätt till ersättning eller medlemskap. Lag (1995:1696).
99 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange
vilket beslut som överklagas och den ändring i beslutet som han begär.
Skrivelsen ges in till den instans som har meddelat beslutet. Den skall
ha kommit in dit inom två månader från den dag klaganden fick del av
beslutet eller, i fråga om beslut av arbetsmarknadsstyrelsen om att
vägra registrering och om fusion, inom två månader från beslutets dag.
Tiden för överklagande av sådana beslut som gäller föreskrifter som
avses i 8 kap. regeringsformen och som inte delges räknas från den dag
då beslutet gavs till känna. Har beslutet getts till känna vid mer än
ett tillfälle, räknas tiden från dagen för det sista föreskrivna
tillkännagivandet. Lag (1991:744).
100 § Den instans som har meddelat det överklagade beslutet prövar om
skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsen
kommit in för sent, skall den avvisas, om inte annat följer av andra
eller tredje stycket.
Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att den instans
som har fattat det överklagade beslutet har lämnat klaganden en felaktig
underrättelse om hur man överklagar.
Skrivelsen skall inte heller avvisas, om den inom överklagandetiden har
kommit in till den instans som skall pröva överklagandet. I ett sådant
fall skall denna instans vidarebefordra skrivelsen till den instans som
har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag
skrivelsen kom in till den högre instansen. Lag (1991:744).
101 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 100 §, skall den instans som har
meddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet
till den instans som skall pröva överklagandet. Lag (1991:744).
102 § En arbetslöshetskassas, Arbetsmarknadsstyrelsens eller
domstols beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat
har angetts i beslutet eller bestäms av den myndighet som skall
pröva beslutet. Lag (1993:576).
103 § Det som har blivit infört i arbetsmarknadsstyrelsens register över
arbetslöshetskassor skall anses ha kommit till tredje mans kännedom om
det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller
borde ha känt till det som registrerats. Lag (1991:744).
Straffbestämmelse
104 § Driver förening eller annan institution utan att vara registrerad
som arbetslöshetskassa verksamhet som avses i denna lag, döms den som på
föreningens eller institutionens vägnar deltar i åtgärd eller beslut som
rör verksamheten till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag
(1991:744).
105 § har upphävts genom lag (1991:744).
Övergångsbestämmelser
1984:513
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
De nya bestämmelserna i 96 a och 97 §§ tillämpas inte på beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 96 b § om ändring av beslut tillämpas även på beslut
som har meddelats före ikraftträdandet.
1986:409
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. I fråga om försäkrad som före
den 30 juni 1986 avslutat arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått gäller
äldre föreskrifter.
1986:1168
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om beslut som har
meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.
1988:645
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
Bestämmelserna i 17 § tillämpas första gången när dagpenning som skall
gälla fr. o. m. den 1 januari 1990 bestäms. För perioden den 2 januari
-- den 31 december 1989 skall dagpenning lämnas med högst 450 kronor och
lägst 158 kronor, om inte annat följer av lagen.
För den som vid ikraftträdandet får arbetslöshetsersättning tillsammans
med ålderspension gäller 20 och 21 §§ i sin äldre lydelse till dess den
pågående ersättningsperioden har gått till ända. För annan försäkrad som
vid ikraftträdandet uppbär arbetslöshetsersättning får den då utgående
dagpenningen inte sättas ned till följd av bestämmelserna i 20 § första
stycket första meningen så länge den påbörjade arbetslöshetsperioden
pågår.
Vid avstängning i fall som avses i 29 § 1--2 som grundar sig på en
händelse som har inträffat före den 1 januari 1989 gäller 30 § i sin
äldre lydelse.
De behållna fondmedel som finns hos varje erkänd arbetslöshetskassa när
lagen träder i kraft skall lösas upp. Dock får varje kassa av fondmedlen
behålla ett belopp motsvarande högst 50 kronor per medlem som eget fritt
kapital. Vid upplösningen av de överskjutande fondmedlen skall kassorna
i tillämpliga delar följa de föreskrifter som enligt 45 § andra stycket
13 finns i kassans stadgar om hur det vid kassans upplösning skall
förfaras med kassans behållna tillgångar.
1989:426
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.
1991:744
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Äldre föreskrifter om minimiantalet medlemmar i en arbetslöshetskassa
gäller fortfarande i fråga om en kassa som har registrerats före
ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter om omprövning av beslut och om överklagande av
beslut gäller fortfarande beträffande beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.
4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom föreskrift i denna lag, skall i stället den nya
föreskriften tillämpas.
1993:576
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om ärenden som avgjorts av
Arbetsmarknadsstyrelsen före ikraftträdandet.
1993:656
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 21 a § den 1 juli 1993, i fråga
om 4, 11, 17 och 20 §§ den 5 juli 1993 och i övrigt den 6 september
1993.
2. De nya bestämmelserna i 4, 11, 13, 15--17, 20, 24 och 30 §§ skall
tillämpas i fråga om ersättning som avser tid efter ikraftträdandet.
3. Vid tillämpning av 13 § första stycket skall, om
ersättningsperioden har börjat före den 6 september 1993,
karensvillkoret uppfyllas när den försäkrade blir arbetslös första
gången efter ikraftträdandet.
1993:1447
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den äldre bestämmelsen
i 57 § om finansieringsavgift skall fortfarande gälla i fråga om
verksamhetsåret 1993 och tidigare verksamhetsår.
1994:930
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tiden den 1 juli 1994 -- den 31 december 1995 skall i stället
för vad som sägs i 9 § gälla att avgiftsvillkoret är uppfyllt i fråga
om rätt till ersättning under en ersättningsperiod, om perioden börjar
under tiden
a) den 1 juli -- den 30 september 1994, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst sex månader,
b) den 1 oktober -- den 31 december 1994, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,
c) den 1 januari -- den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst åtta månader,
d) den 1 april -- den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst nio månader,
e) den 1 juli -- den 30 september 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst tio månader, och
f) den 1 oktober -- den 31 december 1995, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.
3. Om ersättning för en ny ersättningsperiod begärs efter
ikraftträdandet men före utgången av juni 1995, skall den som
uppfyller medlemsvillkoret enligt den äldre bestämmelsen i 6 § 1
anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret.
4. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på en
ersättningsperiod som har påbörjats före ikraftträdandet, om något
annat inte framgår av andra stycket.
Den nya bestämmelsen i 20 § femte stycket skall tillämpas på en
ersättningsperiod enligt första stycket.
5. En försäkrad som under en ersättningsperiod som sägs i punkten
4 första stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret skall, vid
prövningen av rätten till fortsatt ersättning när ersättningsperioden
har gått till ända, anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret.
Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går
till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i
denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt
ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar efter
ikraftträdandet går till ända.
6. Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går
till ända före den 1 juli 1995, skall vad som i punkten 5 första
stycket sägs om den som har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret
gälla också den som uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§ i
lagrummens lydelse före den 1 juli 1994.
7. Den för vilken någon ersättningsperiod inte pågår vid
ikraftträdandet och som före utgången av år 1994 uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret eller arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§ -- i
dessa lagrums lydelse före den 1 juli 1994 -- skall när det gäller
rätten till ersättning anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret.
8. I stället för vad som föreskrivs i 15 § andra stycket tredje
meningen skall gälla att den nya ersättningsperioden inte börjar
innan den föregående perioden har gått till ända, under
förutsättning att den perioden går till ända före utgången av år
1996.
9. Om det är till den försäkrades förmån, skall den äldre
bestämmelsen i 20 § andra stycket tillämpas för en
ersättningsperiod
a) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående
ersättningsperioden har börjat före ikraftträdandet och går till ända
efter denna tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller
b) som börjar efter ikraftträdandet, om den försäkrade blir
arbetslös före utgången av år 1994.
Den äldre bestämmelsen i 20 § andra stycket skall alltid tillämpas
på en försäkrad som har kvalificerat sig för ersättning genom att
uppfylla arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§ i lagrummens lydelse före
den 1 juli 1994.
1994:1673
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före
ikraftträdandet har rätt till ersättning under återstående dagar av
ersättningsperioden även om medlems- eller arbetsvillkoret enligt
de nya bestämmelserna inte uppfyllts. I en sådan ersättningsperiod
räknas in tid under vilken det utgår ersättning med dagpenning
enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Försäkrad som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den 30 juni
1995 skall anses uppfylla medlemsvillkoret i 6 § om skyldighet att
under 1994 betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift
för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller
sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt förelegat
under minst sju månader.
1995:708
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 31 och 57 §§ den 1 juli 1995
och i övrigt den 1 oktober 1995.
2. Ärenden som vid utgången av september månad 1995 kommit in till
Arbetsmarknadsstyrelsen men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre
föreskrifter.
1995:860
Denna lag träder i kraft i fråga om 7 och 8 §§ den 1 juli 1995 och i
övrigt den 1 januari 1996.
1995:1636
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en
ersättningsperiod och som före ikraftträdandet påbörjat sådant
förvärvsarbete som avses i 6 § andra stycket skall i fråga om detta
arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.
3. Vid avstängning som grundar sig på en händelse som inträffat före
den 1 januari 1996 gäller 30 § i sin äldre lydelse.
4. Vid frånkännande av rätt till ersättning som grundar sig på en
uppgift som är lämnad före den 1 januari 1996 gäller 34 § i sin äldre
lydelse.
1995:1696
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996. I det fall där beslut har
meddelats av en arbetslöshetskassa före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
1996:871
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. För den som vid ikraftträdandet har en löpande ersättningsperiod
skall följande gälla. Ersättningstiden enligt 14 § skall anses ha
börjat löpa den 1 januari 1996 eller vid den senare tidpunkt då
ersättningsperioden påbörjats. Den löpande ersättningsperiodens längd
bestäms enligt 14 § i dess äldre lydelse. Ersättningsdagar i den
löpande ersättningsperioden som enligt de äldre reglerna förbrukats
före ikraftträdandet avräknas från ersättningstiden i den mån de
hänför sig till tiden efter den 1 januari 1996. Lag (1996:1420).
1997:241
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 3a, 3 b och 6 §§, 7 §
första stycket 6, 8 § andra stycket 5 samt 14 och 57 §§ den 1
juli 1997 och i övrigt den 29 september 1997.
2. Bestämmelsen i 6 § första stycket 2 femte strecksatsen och
andra stycket tillämpas om anställningen har upphört efter
ikraftträdandet och avtalet om avgångsvederlag har träffats
efter den 14 mars 1997.
3. Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en
ersättningsperiod och som före ikraftträdandet påbörjat
förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av
förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd skall i fråga om
detta arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.