Post 9298 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1974:123 ·
Visa register
Vapenförordning (1974:123)
Departement: Justitiedepartementet L5
Utfärdad: 1974-03-01
Omtryck: SFS 1991:1257
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1227
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:70
Upphävd: 1996-04-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Med vapen och ammunition förstås i denna förordning sådana
skjutvapen och andra föremål samt sådan ammunition som omfattas av
bestämmelserna i vapenlagen (1973:1176). Förordning (1991:1257).
1 a § Ett kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall anses ha sådan
begränsad effekt som avses i 5 § vapenlagen (1973:1176) om en projektil
från vapnet fyra meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är
mindre än 10 joule.
Ett hel- eller halvautomatiskt kolsyre-, luft- eller fjädervapen skall
anses ha sådan begränsad effekt om varje projektil från vapnet fyra
meter från pipans mynning har en anslagsenergi som är mindre än 3 joule.
Förordning (1991:1257).
2 § Fråga om
1. tillstånd för en enskild person att inneha eller låna ut vapen eller
inneha ammunition samt godkännande av enskild person att ta emot vapen
för reparation, översyn eller skrotning eller att i vapenhandlares
ställe närvara vid provskjutning prövas av polismyndigheten i den ort
där personen är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige,
i den ort där han är bosatt,
2. tillstånd för en sammanslutning, ett bevakningsföretag eller en
huvudman för museum att inneha vapen eller ammunition prövas av
polismyndigheten i den ort där sammanslutningens styrelse eller
företagets ledning har sitt säte eller museet är beläget,
3. ett dödsbos eller ett konkursbos innehav av vapen eller ammunition
prövas av polismyndigheten i den avlidnes eller konkursgäldenärens
folkbokföringsort,
4. handel med vapen eller godkännande för någon annan än en enskild
person att ta emot vapen för reparation, översyn eller skrotning prövas
av polismyndigheten i den ort där rörelsen utövas,
5. tillstånd till införsel prövas av polismyndigheten i den ort där
förtullning skall äga rum. Förordning (1991:1257).
3 § Anmälan som avses i 25 a § andra stycket och 26 § tredje stycket
vapenlagen (1973:1176) skall göras till polismyndigheten i den ort där
anmälaren är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i
den ort där han är bosatt.
Fråga om förordnande av provledare som avses i 5 a § denna förordning
prövas av polismyndigheten i det polisdistrikt där provledaren skall
vara verksam. Förordning (1991:1257).
Innehav m. m. av vapen och ammunition
4 § De sammanslutningar som i enlighet med 8 § tredje stycket
vapenlagen (1973:1176) får ges tillstånd att inneha skjutvapen är
följande.
1. Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet,
Svenska Skidskytteförbundet, Sveriges Militära Idrottsförbund,
Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund/Landsbygdens
Jägare samt till något av dessa förbund ansluten krets, förening
eller motsvarande samt förbund som genom samarbetsavtal är
anslutna till Svenska sportskytteförbundet,
2. i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet
angiven organisation som inte avses i 1 eller läns- eller
lokalavdelning i sådan organisation,
3. i 20 och 35 §§ hemvärnskungörelsen (1970:304) angivna
hemvärnsområden och driftvärnsförband.
Organisationer som anges i förordningen om frivillig
försvarsverksamhet och deras läns- och lokalavdelningar samt
hemvärnsområden och driftvärnsförband behöver inte ha tillstånd
för innehav av vapen som har överlämnats till dem från staten.
Sveriges Riksidrottsförbund och därtill anslutna förbund och
föreningar samt Svenska Brukshundklubben och därtill anslutna
klubbar behöver inte ha tillstånd för innehav av start- eller
signalvapen. Förordning (1994:698).
5 § Den som ansöker om tillstånd till innehav av vapen skall,
om inte ansökan uteslutande avser annat ändamål än skjutning,
visa sig kunna handha sådant vapen som ansökan avser. Därvid
gäller för nedan angivna vapentyper följande särskilda krav.
Vapentyp Krav
1. Jaktvapen med undantag Bevis om avlagt prov som
av enhandsvapen för jakt. avses i 5 a §.
2. Enhandsvapen med undantag av Sökanden skall ha fyllt 18 år
jakt-, luft-, fjärder-, harpun- och och vara aktiv medlem i
kolsyrevapen. skytteförening eller motsvarande
organisation samt ha Svenska
pistolskytteförbundets
pistolskyttemärke i guld eller
Svenska sportskytteförbundets
silvermärke för internationell
finpistol eller grovpistol eller
för fripistol eller bevis om att
han uppfyller motsvarande
fordringar. Undantag från
ålderskravet får göras om
det finns särskilda skäl.
3. Kulsprutepistol eller annat Sökanden skall ha fyllt 20 år
helautomatiskt vapen utom och vara ordinarie hemvärnsman
enhandsvapen. inom det allmänna hemvärnet
eller driftvärnet eller aktiv
medlem i skytteförening,
förening för frivillig
befälsutbildning eller
motsvarande organisation samt ha
automatvapenskyttemärke i
guld. Undantag från ålderskravet
får göras om det finns särskilda
skäl.
4. Annat målskjutningsvapen än Sökanden skall vara ordinarie
enhandsvapen, helautomatiskt hemvärnsman inom det allmänna
vapen eller kolsyre-, luft- hemvärnet eller driftvärnet
eller fjädervapen. eller aktiv medlem i
skytteförening eller
motsvarande organisation samt,
för den som inte fyllt 18 år, ha
intyg från organisationens
styrelse om skjutskicklighet och
personlig lämplighet.
Utan hinder av första stycket 1--4 får tillstånd att inneha vapen ges
till sökande som behöver vapnet i sin tjänst eller som för sin tjänst
behöver annat vapen än tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla
sin skjutskicklighet. Är det fråga om utländsk säkerhetspersonal
som medföljer vid statsbesök eller liknande eller som ansvarar för
personers säkerhet vid internationell luftfart, skall samråd i ärendet
ske med Utrikesdepartementet.
Statens naturvårdsverk får i särskilda fall medge undantag från första
stycket 1. Förordning (1993:1014).
5 a § För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt
prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt och viltvård
och kan handha vapnet. Provet avläggs inför en provledare som förordnats
av polismyndigheten efter förslag av Svenska jägareförbundet och
Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare.
Närmare föreskrifter om provet och i övriga frågor som avses i första
stycket meddelas av naturvårdsverket.
Kostnaderna för provtagningen skall betalas av den som avlägger provet
enligt en taxa som fastställs av statens naturvårdsverk.
Den som har avlagt prov som avses i första stycket skall vid prövning
enligt 9 § vapenlagen (1973:1176) anses ha behov av jaktvapen, om inte
särskilda skäl föranleder annat. Vad som har sagts nu gäller inte i
fråga om vapen som avses i 6 § denna förordning. Förordning (1991:1257).
6 § Behov att inneha vapen bör i fråga om nedan angivna vapentyper anses
föreligga endast för följande ändamål.
Vapentyp Ändamål
1. Enhandsvapen för jakt
a) Enskottsvapen Omfattande grytjakt eller
fällfångst av rovvilt
b) Flerskottsvapen Yrkesmässigt bedriven jakt-
eller viltvård eller annat
kvalificerat behov
2. Vapen som av rikspolisstyrelsen Avlivande av fällfångat vilt
efter samråd med statens
naturvårdsverk klassificeras som
salongsgevär
3. Gasvapen Tjänst eller annan särskild
omständighet som medför ett
synnerligt behov av gasvapen för
personligt skydd
4. Injektionsvapen Jakt enligt tillstånd som
meddelas av statens
naturvårdsverk eller
veterinärarbete som avser
tamdjur, om sökanden visar att
han genomgått utbildning enligt
föreskrifter som meddelas av
jordbruksverket, såvitt avser
jakt i samråd med
naturvårdsverket
5. Eldrör eller pipa eller annan a. Målskjutning
anordning som möjliggör att till b. Yrkesmässigt bedriven jakt-
ett skjutvapen används annan eller viltvård eller annat
ammunition än vapnet är avsett för kvalificerat behov
6. Ljuddämpare Till skydd för hälsa eller miljö
vid jakt och målskjutning om det
är särskilt påkallat. Förordning
(1991:1257).
7 § Ansökan om tillstånd att inneha vapen görs skriftligen hos
polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn,
personnummer och hemvist samt om vapnets typ, modell och kaliber.
Avser ansökan visst bestämt vapen, skall i ansökan dessutom anges
överlåtarens eller upplåtarens namn och hemvist samt vapnets fabrikat
och tillverkningsnummer. Avser ansökan ett vapen som saknar uppgift om
tillverkningsnummer skall annan uppgift som tillåter identifiering
anges. Vid förvärv av vapen från annan än vapenhandlare, skall
överlåtarens tillståndsbevis för vapnet bifogas, om beviset finns i
behåll.
I ansökan skall anges antal och slag av skjutvapen som sökanden redan
innehar. Vidare skall sökanden ange för vilket ändamål han ämnar inneha
vapnet och vilka omständigheter han vill åberopa till stöd för att
inneha det. Förordning (1991:1257).
8 § Den som samlar vapen får ges ammunitionstillstånd för att inneha
ammunition till sådant vapen som han har tillstånd att inneha. Huvudman
för museum som avses i 8 § första stycket 3 vapenlagen (1973:1176) och
den som samlar ammunition får ges tillstånd att inneha ammunition även
till annat vapen. Förordning (1991:1257).
9 § Ansökan om tillstånd att inneha ammunition görs skriftligen hos
polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn,
personnummer och hemvist samt om det slag och den mängd ammunition som
sökanden önskar tillstånd att inneha. Ansökan skall även innehålla
uppgift om ändamålet med innehavet och de omständigheter sökanden vill
åberopa till stöd för sin ansökan att inneha ammunitionen. Förordning
(1991:1257).
10 § Innan en sammanslutning som avses i 4 § 2 och 3 ges tillstånd
till innehav av vapen, skall polismyndigheten inhämta yttrande av
Försvarsmakten, om det inte är fråga om vapen som skall lånas ut
eller överlåtas av Försvarsmakten. Förordning (1994:698).
11 § Tillstånd att inneha vapen eller ammunition får inte meddelas den
som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken
utan att förmyndaren eller förvaltaren har samtyckt till innehavet.
Förordning (1991:1257).
12 § Över tillstånd att inneha vapen eller ammunition skall
polismyndigheten utfärda bevis samt, om tillståndet avser innehav av
vapen, en duplett av beviset. Förordning (1991:1257).
13 § Bevis om tillstånd att inneha vapen skall innehålla de uppgifter om
tillståndshavaren och om vapnet som anges i 7 § samt om tidsbegränsning
eller villkor som har meddelats med stöd av vapenlagen (1973:1176).
Beviset skall vidare innehålla uppgift om för vilket ändamål ägaren är
berättigad att inneha vapnet. Förordning (1991:1257).
13 a § Om ett bevis om tillstånd att inneha vapen innehåller villkor om
hur vapnet skall förvaras eller att vapnet skall göras varaktigt
obrukbart, får beviset inte lämnas till sökanden förrän denne visar att
han uppfyller villkoren. Förordning (1991:1257).
14 § Rätt att använda vapen för jakt eller för skyddsändamål innefattar,
om inte annat anges, rätt att använda vapnet även till övning eller
tävling. Förordning (1991:1257).
15 § Den som inte har förvärvat vapen före utgången av den tid som sägs
i 11 § vapenlagen (1973:1176) skall inom en månad därefter anmäla detta
och återlämna tillståndsbeviset till polismyndigheten. Förordning
(1991:1257).
16 § Den som förvärvar vapen med stöd av innehavstillstånd som inte
avser visst bestämt vapen skall senast inom en månad efter förvärvet
förete tillståndsbeviset hos polismyndigheten och lämna uppgift om
vapnets fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer samt om
överlåtarens eller upplåtarens namn och hemvist, om dessa uppgifter inte
har lämnats tidigare. Avser förvärvet ett vapen som saknar uppgift om
tillverkningsnummer, skall annan uppgift som tillåter identifiering
anges. Är det fråga om förvärv av vapen från någon annan än en
vapenhandlare, skall överlåtarens tillståndsbevis rörande vapnet
bifogas, om beviset finns i behåll.
Uppgifter om vapnets fabrikat, modell, kaliber och tillverkningsnummer
skall av polismyndigheten antecknas på beviset. Förordning (1991:1257).
17 § Bevis om tillstånd att inneha ammunition skall innehålla de
uppgifter om tillståndshavaren som anges i 9 § och för vilket ändamål
han får inneha ammunitionen. I beviset skall anges det slag och den
mängd ammunition som tillståndet avser. Förordning (1991:1257).
18 § har upphävts genom förordning (1991:1257).
19 § Vid utlämnande av ammunition som förvärvas med stöd av
ammunitionstillstånd skall säljaren på tillståndsbeviset anteckna dagen
då utlämnandet sker, det slag och den mängd som utlämnats samt säljarens
namn och adress. Då den mängd ammunition som beviset avser har uttagits,
skall beviset överlämnas till säljaren. Förordning (1991:1257).
20 § Har ett tillståndsbevis förstörts eller förkommit eller förändrats
så att det inte lämpligen kan användas, får polismyndigheten efter
ansökan utfärda nytt bevis (duplettbevis).
Ansökan skall, om beviset inte finns i behåll, innehålla en på heder och
samvete avgiven förklaring om förlusten av beviset och uppgift om den
mängd ammunition som har tagits ut.
Kommer beviset senare till rätta, skall detta eller det nya beviset
genast återlämnas till polismyndigheten. Förordning (1991:1257).
Förvaring av vapen och ammunition
21 § Rikspolisstyrelsen meddelar särskilda föreskrifter om
vapenhandlares, museers och sammanslutningars förvaring av
tillståndspliktiga vapen samt sammanslutningars förvaring av ammunition.
Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om hur vapen och
ammunition skall förvaras för att uppfylla föreskrifterna i 26 § andra
stycket vapenlagen (1973:1176). Förordning (1991:1257).
Införsel av skjutvapen eller ammunition
22 § I fråga om tillstånd till införsel av vapen eller ammunition gäller
4--14, 17 och 20 §§ i tillämpliga delar. Avser tillståndet vapen eller
ammunition som tillfälligt skall användas vid jakt eller tävling här i
landet, får de förutsättningar som motsvarar dem som anges i 5 och 6 §§
visas genom intyg från den som anordnar jakten eller tävlingen.
Förordning (1991:1257).
23 § Den rätt att här i landet inneha vapen eller ammunition som följer
av tillstånd till införsel skall i tillståndet begränsas till viss tid.
Handel med skjutvapen
24 § Ansökan om tillstånd att driva handel med vapen görs skriftligen
hos polismyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn,
personnummer, hemvist och om uppskattad omfattning av rörelsen,
lagerhållningens storlek, lokalerna där verksamheten skall bedrivas samt
vilka omständigheter sökanden vill åberopa för utredning av hans
kunskaper att driva handel med vapen.
Meddelas tillstånd skall bevis om detta utfärdas. I beviset skall anges
det antal och slag av vapen som får på en gång innehas samt den plats
där rörelsen får bedrivas. Förordning (1991:1257).
24 a § Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om krav på
kunskap för tillstånd att driva handel med vapen. Förordning
(1991:1257).
25 § För handelsrörelse som utövas av juridisk person skall finnas en av
polismyndigheten godkänd föreståndare som är ansvarig för att rörelsen
bedrivs riktigt. Vid förfall för tillståndshavaren eller föreståndaren
får rörelsen förestås av en av polismyndigheten godkänd ersättare. Vid
provskjutning får i vapenhandlares ställe närvara annan av
polismyndigheten godkänd person. Förordning (1991:1257).
26 § Handelsrörelse får inte påbörjas förrän polismyndigheten har
godkänt de lokaler och andra utrymmen som är anordnade för vapnens
förvaring. Förordning (1991:1257).
27 § Handlares förvärv av vapen skall ske efter skriftlig rekvisition.
Över rekvisitionerna skall handlaren föra särskild inköpsförteckning.
En handlare, som i särskilt fall önskar förvärva vapen av någon annan än
den som är berättigad att tillverka eller driva handel med vapen, skall
kontrollera att överlåtaren har tillstånd att inneha vapnet. Handlaren
skall inom en månad från förvärvet skriftligen anmäla detta hos
polismyndigheten i den ort där överlåtaren är folkbokförd eller, om han
inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där han är bosatt. I samband
med sådan anmälan skall överlåtarens tillståndsbevis ges in till
polismyndigheten, om det finns i behåll. Förordning (1991:1257).
28 § En handlare är skyldig att föra anteckningar i särskild
försäljningsförteckning över försålda vapen. Förordning (1991:1257).
29 § Föreskrifter om innehållet i rekvisition, om vilka uppgifter som
skall införas i inköpsförteckning och försäljningsförteckning, hur
förteckningarna skall föras och om vilka handlingar som skall fogas som
bilagor till sådana förteckningar samt om innehållet i anmälan som avses
i 27 § andra stycket meddelas av rikspolisstyrelsen. Förordning
(1991:1257).
30 § Polismyndigheten skall se till att vapen som innehas av handlare
förvaras på föreskrivet sätt. Polismyndigheten skall minst en gång
årligen låta granska handlares inköpsförteckningar och
försäljningsförteckningar med bilagor samt, när anledning finns till
det, hans lager av vapen. Förordning (1991:1257).
31 § Handlare är skyldig att hålla inköps- och
försäljningsförteckningarna med bilagor tillgängliga för polisman samt
att lämna av denne begärda upplysningar om inköpta och sålda vapen och
om befintligt vapenlager liksom om andra förhållanden, som är av
betydelse för den tillsyn som polismyndighet skall utöva enligt 30 §.
Förordning (1991:1257).
32 § Inköpsförteckning och försäljningsförteckning samt bilagor skall
förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes. Läggs
rörelsen ner, skall förteckningarna och bilagorna överlämnas till
polismyndigheten. Förordning (1991:1257).
33 § Har tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs, får rörelsen
fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under högst ett år
från dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen under
förutsättning att anmälan görs till polismyndigheten inom en månad från
nämnda tidpunkt och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller
ersättare. Förordning (1987:924).
34 § Ansökan om godkännande som föreståndare eller som ersättare för
sådan eller om godkännande av person som i vapenhandlares ställe skall
närvara vid provskjutning, görs skriftligen hos polismyndigheten.
Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om sökandens namn,
personnummer och hemvist.
Över godkännande som avses i första stycket skall polismyndigheten
utfärda bevis.
35 § har upphävts genom förordning (1982:66).
Vapen och ammunition som ingår i dödsbo eller konkursbo
36 § Ingår vapen bland tillgångarna i dödsbo eller konkursbo skall den
som har vård om boet göra skriftlig anmälan om detta hos
polismyndigheten senast inom tre månader från dödsfallet eller beslutet
om egendomsavträde.
Anmälan skall innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och
tillverkningsnummer för varje vapen och om art och mängd av därtill
hörande ammunition. Är det fråga om vapen som saknar uppgift om
tillverkningsnummer skall annan uppgift som tillåter identifiering
lämnas.
I anmälan skall vidare lämnas uppgift om vem som har hand om vapnet för
boets räkning och om hur det förvaras.
Vad som föreskrivits i första -- tredje styckena skall inte gälla
kolsyre-, luft- eller fjädervapen, som är avsett för målskjutning, eller
harpunvapen, om dessa vapen har en sådan begränsad effekt som anges i 1
a §. Förordning (1991:1257).
Utlåning av vapen
37 § Vid utlåning av vapen skall intyg om lånet överlämnas till
låntagaren, om inte vapnet innehas uteslutande i upplåtarens närvaro.
Vid utlåning från enskild vapeninnehavare till medlem av hans familj
eller hushåll eller, beträffande gasvapen, till anställd i och för
dennes tjänst får vapeninnehavarens tillstånds- eller deklarationsbevis
överlämnas i stället för låneintyg. Förordning (1991:1257).
38 § Låneintyg skall innehålla uppgift om låntagarens namn, personnummer
och hemvist och om tid och ändamål för utlåningen.
Om upplåtaren är enskild vapeninnehavare, skall intyget tecknas på kopia
av hans tillstånds- eller deklarationsbevis. Annat låneintyg skall
innehålla uppgift om vapnets fabrikat, modell, kaliber och
tillverkningsnummer. Förordning (1991:1257).
Reparation m.m. av vapen
39 § Ansökan om godkännande enligt 25 § 3 vapenlagen (1973:1176) att ta
emot vapen för reparation och översyn eller enligt 25 a § första stycket
3 samma lag att ta emot vapen för skrotning görs skriftligen hos
polismyndigheten.
Ansökan skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer och
hemvist samt om vilka vapentyper ansökan avser och hur mottagna vapen
avses bli förvarade.
Över godkännande skall polismyndigheten utfärda bevis. Beviset skall
innehålla uppgift om vilka vapentyper godkännandet avser samt om villkor
som meddelats med stöd av vapenlagen (1973:1176). Förordning
(1991:1257).
40 § Den som tar emot vapen för reparation, översyn eller skrotning är
skyldig att föra anteckningar i en särskild reparationsförteckning eller
skrotningsförteckning över mottagna vapen.
Föreskrifter om vilka uppgifter som skall införas i förteckningarna och
hur förteckningarna skall föras meddelas av rikspolisstyrelsen.
Den som tagit emot vapen för reparation, översyn eller skrotning är
skyldig att hålla förteckningarna tillgängliga för polisman samt lämna
denne begärda upplysningar om mottagna vapen.
Reparationsförteckning och skrotningsförteckning samt bilagor skall
förvaras under tio år från den dag sista anteckningen gjordes.
Förordning (1991:1257).
Inlösen av vapen och ammunition
41 § Länsstyrelse skall utse en eller flera värderingsmän som skall
biträda polismyndigheten vid värdering av vapen och ammunition som skall
inlösas. Till värderingsman bör utses den som har god kännedom om vapens
och ammunitions marknadsvärde och vapenhandlares pris vid inköp av
begagnade vapen.
Värderingsman är berättigad till ersättning av allmänna medel för sitt
uppdrag.
Polismyndighet bör med ägaren till den egendom som skall inlösas söka
komma överens om det värde efter vilket inlösen skall ske. Förordning
(1990:1257).
42 § Vapen och ammunition som tillfallit staten skall försäljas. Innan
försäljning sker skall Statens kriminaltekniska laboratorium erbjudas
att få egendomen. Säljs egendomen av Allmateriel i Solna Aktiebolag,
skall statens försvarshistoriska museer först erbjudas att få köpa den.
Förordning (1990:1045).
Särskilda föreskrifter
43 § En överlåtare eller upplåtare får inte lämna ut ett vapen till den
som fått tillstånd att inneha vapnet förrän han av denne har fått en
duplett av tillståndsbeviset. Dupletten skall inom en månad ges in till
den myndighet som utfärdat tillståndet. Förordning (1991:1257).
44 § Vid utbyte av en försliten eller på annat sätt obrukbar vapendel
skall vapeninnehavaren visa tillståndsbeviset för vapnet. Förordning
(1991:1257).
45 § Styrelse för sammanslutning och föreståndare för museum eller
bevakningsföretag skall utöva kontroll över sammanslutningens respektive
museets eller bevakningsföretagets innehav av vapen och ammunition och
över att dessa förvaras riktigt.
Styrelse för sammanslutning skall se till att det förs en särskild
förteckning över ammunition som förvärvas och som överlåts. Föreskrifter
om vilka uppgifter som skall införas i ammunitionsförteckning meddelas
av rikspolisstyrelsen.
Tillståndsbevis rörande sammanslutnings förvärv av ammunition,
ammunitionsförteckning och andra handlingar om sammanslutnings
överlåtelse av ammunition skall förvaras under två år och på anmodan
hållas tillgängliga för polisman. Förordning (1991:1257).
46 § Den som har tillståndsbevis att inneha vapen är skyldig att medföra
tillståndsbeviset när vapnet medförs av honom själv eller av annan som
lånat vapnet av honom att innehas i hans närvaro.
Om det är fråga om jaktvapen eller vapen som är avsett för tävlings-
eller övningsskjutning, får han i stället medföra jaktkort eller
medlemskort i sådan sammanslutning som avses i 8 § vapenlagen
(1973:1176) försett med anteckning av tjänsteman inom polisväsendet
eller av två trovärdiga personer att för vapnet gällande tillståndsbevis
har företetts.
Den som medför lånat vapen i annat fall än som avses i första stycket är
skyldig att medföra sådant intyg eller bevis som enligt 37 § skall
överlämnas till honom. Avser upplåtelsen jaktvapen, skall han även
medföra eget tillståndsbevis för vapen av samma typ eller bevis om
avlagt prov för erhållande av sådant tillstånd för vapnet eller för
vapen som kräver samma utbildning som detta. Förordning (1991:1257).
47 § Medför någon vapen utan att kunna visa upp sådan handling som han
enligt 46 § är skyldig att medföra, får polisman omhändertaga vapnet.
Den som har medfört vapnet kan återfå det hos polismannen eller
polismyndigheten i orten, om han styrker att han var berättigad att
inneha det.
Sedan en vecka förflutit efter omhändertagandet skall vapnet
återställas, om det ej har tagits i beslag eller det tillstånd, som
medfört rätt att inneha vapnet, har återkallats.
48 § Med polismän likställs vid tillämpning av 47 § första stycket dels
jakttill synsmän som har förordnats av länsstyrelsen, dels personal vid
Kustbevakningen och Tullverket. Förordning (1992:790).
Ansvarsbestämmelser
49 § Till böter döms den som bryter mot 26, 27, 28, 31, 32, 40, 43 eller
45 § eller underlåter att göra anmälan enligt 56 §.
Till penningböter döms den som bryter mot 15 §, 16 § första stycket,
20 § tredje stycket, 36 eller 46 §, eller som lånar ut vapen utan att
följa vad som föreskrivits i 37 eller 38 §. Förordning (1991:1257).
50 § Den som har ertappats med att medföra vapen utan att kunna visa upp
i 46 § föreskriven handling är fri från ansvar, om han inom en vecka
därefter hos polismyndighet styrker att han vid tiden för förseelsen
hade rätt att inneha vapnet och omständigheterna ger vid handen att
förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende.
Överklagande m.m.
51 § Hos länsstyrelsen överklagas polismyndighets beslut om
1. förordnande enligt 5 a § av provledare
2. godkännande enligt 25 § av föreståndare, ersättare för föreståndare
eller annan person som i vapenhandlares ställe skall närvara vid
provskjutning, samt
3. godkännande enligt 26 § av lokaler.
Länsstyrelses beslut om förordnande av provledare får inte överklagas.
Länsstyrelses beslut i andra frågor överklagas hos kammarrätten.
Förordning (1991:1257).
52 § Polismyndighets beslut enligt denna förordning skall gälla
omedelbart, om inte annat förordnas. Förordning (1991:1257).
Underrättelseskyldighet m. m.
53 § Polismyndigheten skall underrätta skattemyndigheten om vilka
personer som förekommer i vapenregister. När en sådan person ändrar
namn, får ändrad folkbokföring eller avregistreras från folkbokföringen,
skall skattemyndigheten lämna uppgift om detta till polismyndigheten i
den ort där personen är folkbokförd. Förordning (1991:1257).
54 § Har domstol funnit någon skyldig till brott mot vapenlagen
(1973:1176) eller denna förordning eller till annat brott vid vilket
skjutvapen använts eller har högre rätt avgjort mål vari sådan dom
meddelats, skall kopia av domen eller beslutet samma dag sändas till
polismyndigheten i den dömdes folkbokföringsort. I fråga om den som
driver handel med vapen eller ammunition, ingår i styrelse för
sammanslutning som avses i 8 § vapenlagen (1973:1176) eller företräder
huvudman för museum skall underrättelse även sändas till
polismyndigheten i den ort där rörelsen bedrivs, styrelsen har sitt
säte eller museet är beläget.
Samma underrättelseskyldighet gäller när domstol har lämnat yrkande om
förverkande enligt vapenlagen helt eller delvis utan bifall. Förordning
(1991:1257).
55 § Anmälan om överlämnande av skjutvapen eller ammunition för
förvaring enligt 26 § tredje stycket vapenlagen (1973:1176) skall göras
senast två veckor före överlämnandet. Om detta till följd av särskilda
skäl inte är möjligt, får anmälan göras i anslutning till att vapnet
eller ammunitionen överlämnas.
Anmälan skall innehålla uppgift om fabrikat, modell, kaliber och
tillverkningsnummer för varje vapen samt om art och mängd av ammunition.
I anmälan skall vidare lämnas uppgift om vem som skall förvara vapnet
eller ammunitionen och hur det är avsett att förvaras.
Görs anmälan av den som avser att överlämna skjutvapen eller ammunition
till annan för förvaring, bör denne tillställa den andre en kopia av
anmälan. Förordning (1991:1257).
55 a § Närmare förskrifter om anmälan som avses i 46 § vapenlagen
(1973:1176) meddelas av socialstyrelsen. Förordning (1991:1257).
56 § Den som till Sverige inför eller här tillverkar kolsyre-, luft-
eller fjädervapen eller harpunvapen skall göra anmälan om det till
rikspolisstyrelsen. Närmare föreskrifter om när anmälan skall ske och om
vad den skall innehålla meddelas av rikspolisstyrelsen. Förordning
(1991:1257).
57 § Till den i 22 § andra stycket och 28 b § vapenlagen (1973:1176)
nämnda europeiska vapenkonventionen är, förutom Sverige, följande stater
anslutna: Cypern, Danmark med undantag av Färöarna och Grönland,
Förbundsrepubliken Tyskland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna
och Portugal. Förordning (1989:812).
58 § Föreskrifterna om anmälningsskyldighet i 22 § andra stycket och
28 b § vapenlagen (1973:1176) gäller inte
1. långa skjutvapen med slätborrade pipor, om bara ett skott kan
avskjutas från varje pipa utan omladdning (flertalet hagelgevär och
vissa salongsgevär),
2. luft-, fjäder-, harpun- och kolsyrevapen,
3. varaktigt obrukbara vapen, som i brukbart skick skulle räknas som
skjutvapen,
4. särskilda anordningar som gör det möjligt att använda annan
ammunition till ett skjutvapen än det är avsett för. Förordning
(1982:216).
59 § Anmälan som avses i 22 § andra stycket och 28 b § vapenlagen
(1973:1176) skall göras till polismyndigheten i den ort där anmälaren är
folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, i den ort där
han är bosatt. Anmälan skall innehålla uppgift om namn och hemort samt
nummer på pass eller identitetskort i fråga om den person som skall
inneha skjutvapnet. Dessutom skall uppgifter om vapnet lämnas i de
hänseenden som anges i 7 § denna förordning.
Polismyndigheten skall vidarebefordra anmälan till rikspolisstyrelsen,
som sänder underrättelse till behörig myndighet i den främmande staten.
Förordning (1991:1257).
60 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av vapenlagen
(1973:1176) och för verkställigheten av denna förordning meddelas av
rikspolisstyrelsen, som även meddelar föreskrifter om registerföringen
hos polismyndigheterna. Förordning (1991:1257).
Avgifter
61 § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de
fall som framgår av andra stycket.
För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§
avgiftsfö rordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser
tillämpas:
Ärendeslag Avgiftsklass
Tillstånd att inneha vapen (7 §)
första vapnet för vilket tillstånd söks 2
varje ytterligare vapen 1
Tillstånd att inneha ammunition (9 §) 1
Tillstånd till införsel av vapen eller
ammunition (22 §) 2
Tillstånd att driva handel med vapen (24 §) 5
Godkännande av föreståndare för handel med vapen,
ersättare för denne eller person som i vapenhandlares
ställe skall närvara vid provskjutning (34 §) 2
Godkännade av person att ta emot vapen för
reparation och översyn eller för skrotning (39 §) 5
Förordning (1992:209).
62 § Avgift tas ut för utlämnande av dublettbevis enligt 20 §. I fråga
om avgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 20--24 §§
avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass A tillämpas.
Lag (1994:1227).
Övergångsbestämmelser
1974:123
1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1974.
2. Den som vid kungörelsens ikraftträdande är berättigad att förvärva,
inneha, införa eller handla med skjutvapen eller ammunition på grund av
tillstånd som beviljats enligt kungörelsen (1927:338) med vissa
bestämmelser angående skjutvapen och ammunition, vapenkungörelsen
(1934:315) eller vapenförordningen (1949:340) skall vid tillämpningen av
denna kungörelse anses ha erhållit tillstånd därtill enligt vapenlagen
(1973:1176). Detta gäller också den som mottagit föreskrivet bevis om
att han deklarerat innehav av vapen enligt någon av nämnda äldre
kungörelser (deklarationsbevis).
1983:1084
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985.
2. Som bevis enligt 5 § första stycket 1 skall gälla även sådana bevis
som före ikraftträdandet har meddelats enligt naturvårdsverkets
anvisningar för prov för innehav av jaktvapen.
3. Den som vid ikraftträdandet har tillstånd att inneha skjutvapen för
jakt behöver inte uppfylla kravet enligt 5 § första stycket 1, om han
inom ett år efter det att det tidigare tillståndet upphörde att gälla
ansöker om nytt tillstånd att inneha
a. hagelvapen, om det tidigare tillståndet omfattade sådant vapen,
b. kulvapen, om det nya tillståndet avser ett vapen som enligt
naturvårdsverkets föreskrifter om klassindelning har samma
användningsområde som eller ett mera begränsat användningsområde än det
vapen som avsågs med det tidigare tillståndet eller kräver samma
utbildning som detta. Förordning (1986:239).
1987:924
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om konkurser, där konkursbeslutet har
meddelats före ikraftträdandet.
1991:1257
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Innehar någon vid förordningens ikraftträdande ett luft- eller
fjädervapen som enligt äldre föreskrifter fick innehas utan tillstånd,
får han inneha det utan tillstånd även i fortsättningen.
3. Föreskriften i 13 a § gäller inte i fråga om ärenden, i vilka ansökan
har kommit in till polismyndigheten före ikraftträdandet.
4. Luft- eller fjädervapen, som ingår i ett dödsbo eller konkursbo och
som enligt äldre föreskrifter var undantagna från anmälningsskyldighet
enligt 36 § behöver inte heller därefter anmälas, om dödsfallet
inträffat eller konkursbeslutet meddelats före ikraftträdandet.