Post 9015 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1976:371 ·
Visa register
Lag (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Departement: Justitiedepartementet KRIM
Utfärdad: 1976-05-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2009:787
Författningen har upphävts genom: SFS 2010:611
Upphävd: 2011-04-01
1 § Den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av
någon annan anledning får inte underkastas mera omfattande
inskränkningar i sin frihet än som ändamålet med häktningen
samt ordning och säkerhet kräver.
Den häktade skall behandlas så att skadliga följder av
frihetsberövandet motverkas. I den utsträckning det är
lämpligt, skall åtgärder vidtas för att ge den häktade det
personliga stöd och annan hjälp som han eller hon behöver.
Sådana åtgärder får dock vidtas endast om den häktade samtycker
till detta. Lag (1998:602).
2 § Om det inte är uppenbart onödigt, skall den häktade senast
vid ankomsten till förvaringslokalen kroppsvisiteras för
eftersökande av föremål som han eller hon enligt vad som följer
av denna lag inte får inneha.
I övrigt får den häktade kroppsvisiteras för eftersökande av
sådana föremål när
1. det finns anledning att anta att ett sådant föremål skall
anträffas på den häktade,
2. det sker stickprovsvis eller också i anslutning till en
större undersökning som av säkerhetsskäl görs av utrymmen inom
förvaringslokalen och den häktade har eller har haft särskild
anknytning till det utrymme som berörs av undersökningen,
3. den häktade skall ta emot eller har haft obevakat besök,
eller
4. den häktade efter vistelse utanför förvaringslokalen
återvänder dit.
Vad som har sagts i andra stycket hindrar inte att det i annat
fall görs sådan ytlig kroppsvisitation som bedöms nödvändig av
säkerhetsskäl och som endast avser eftersökande av vapen eller
annat farligt föremål. Lag (1998:602).
2 a § I den mån det anses påkallat får även kroppsbesiktning företas i
de fall som avses i 2 § första och andra styckena. Lag (1982:402).
2 b § Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får inte göras
mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den
hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt
skall ett vittne närvara. En häktad får hållas avskild från
andra häktade, om det är nödvändigt för att verkställa ett
beslut om kroppsbesiktning.
Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte
verkställas eller bevittnas av annan än en kvinna, en läkare
eller en legitimerad sjuksköterska. Följande åtgärder får
emellertid verkställas och bevittnas av en man, nämligen,
1. kroppsvisitation som avses i 2 § tredje stycket, och
2. kroppsvisitation som sker med metalldetektor eller liknande
teknisk anordning.
Föremål som anträffas vid kroppsvisitation eller
kroppsbesiktning och som den häktade enligt vad som följer av
denna lag inte får inneha, skall tas om hand och förvaras för
den häktades räkning, om inte annat är särskilt föreskrivet.
Injektionssprutor och kanyler som kan användas för insprutning
i människokroppen, och andra föremål som är särskilt ägnade att
användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika,
och som påträffas hos den som är häktad, får tas om hand och
förstöras. Lag (2003:1220).
2 c § Blod-, urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov
får tas på en häktad som skäligen kan misstänkas vara påverkad
av alkohol, andra beroendeframkallande medel, något sådant
medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen
(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, om inte annat
motiveras av medicinska eller liknande skäl.
Om den häktade själv önskar det, får prov som avses i första
stycket också tas, om det behövs för att utreda hans eller
hennes drogkonsumtion inför en vård- eller behandlingsinsats.
Lag (2008:36).
3 § Vill en häktad vistas tillsammans med en eller flera andra
häktade, skall han eller hon ges tillfälle till det. Mer än en
häktad får också förvaras i samma rum, om det är synnerligen
påkallat av utrymmesskäl eller annan särskild anledning.
Gemensam vistelse och gemensam förvaring får dock inte äga rum,
om det innebär fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om
den som är häktad på grund av misstanke om brott, fara för att
bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt
försvåras. Om en häktad förvaras i en annan lokal än häkte, får
möjligheterna till gemensam vistelse begränsas med hänsyn till
lokalförhållandena.
Förvaringen och den gemensamma vistelsen skall utformas så att
förbindelse mellan häktade som kan antas påverka varandra i mål
eller ärenden såvitt möjligt förhindras. Även i övrigt skall
förvaringen och den gemensamma vistelsen utformas så att
häktade, särskilt de som är under 21 år, inte utsätts för
olämpligt inflytande av andra häktade. Lag (1998:602).
4 § Vid behandlingen skall hänsyn tas till den häktades
hälsotillstånd. En häktad som bedöms behöva hälso- och sjukvård
eller som begär att läkare skall tillkallas, skall så snart som
möjligt undersökas av läkare, om inte sådan undersökning
uppenbarligen är onödig.
En läkares anvisningar om vården av en häktad som är sjuk skall
iakttas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas
honom eller henne så snart som möjligt. Föreskrifter om
psykiatrisk tvångsvård finns i lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård. Får hälso- och sjukvårdspersonal inom
kriminalvården kännedom om att en häktad lider av en smittsam
sjukdom som enligt 1 kap. 3 § andra stycket smittskyddslagen
(2004:168) utgör allmänfarlig sjukdom, skall chefen för
förvaringslokalen underrättas, om det inte står klart att det
inte finns risk för smittspridning.
Kan det befaras att transport medför skada för den häktades
hälsa, behövs läkares medgivande till transporten.
Förlossning av en häktad kvinna skall om möjligt ske på
sjukhus.
Om det finns anledning till det, skall den som enligt andra
eller fjärde stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.
Lag (2004:174).
5 § Den häktade skall om möjligt erbjudas arbete eller annan
därmed jämförlig sysselsättning under häktningstiden. Den
häktade skall vidare ges möjlighet att utföra arbete som han
eller hon själv har skaffat sig, om det kan ske utan olägenhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar bestämmelser om ersättning åt den häktade för arbete
eller annan därmed jämförlig sysselsättning som tillhandahålls
honom eller henne. Lag (1998:602).
6 § I den utsträckning det lämpligen kan ske bör en häktad, om
inte annat följer av tredje stycket, ges möjligheter att genom
tidningar, radio och television följa vad som händer i
omvärlden. Den häktades behov av annan förströelse bör
tillgodoses i skälig omfattning.
Under de förutsättningar som anges i första stycket får den
häktade själv skaffa sig eller ta emot böcker, tidskrifter,
tidningar och annat som kan bereda honom eller henne
förströelse.
För den som är häktad på grund av misstanke om brott får
inskränkningar helt eller delvis göras i rätten att ha tillgång
till tidskrifter, tidningar, radio och television, om det
behövs för att undvika att bevis undanröjs eller utredning om
brott på annat sätt försvåras. Lag (1998:602).
7 § Den häktade får inneha pengar, värdesaker och
legitimationshandlingar i den mån det inte är olämpligt. Den
häktade får inte inneha alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel.
I övrigt får den häktade, i den mån inte annat följer av denna
lag, inneha personliga tillhörigheter och skaffa sig varor
eller annat enligt föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (1998:602).
8 § Den häktade skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus
minst en timme, om det inte finns synnerligt hinder mot detta.
Lag (1998:602).
9 § Brev från den häktade till svenska myndigheter,
internationella organ som har av Sverige erkänd behörighet att
ta emot klagomål från enskilda eller den häktades offentlige
försvarare skall vidarebefordras utan föregående granskning.
Utöver vad som gäller enligt första stycket får den häktade
sända eller ta emot brev, om det kan ske utan fara från
säkerhetssynpunkt och, för den som är häktad på grund av
misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjs eller
utredning om brott på annat sätt försvåras.
Vägras den häktade att sända eller ta emot brev utan föregående
granskning av dess innehåll, skall brevet hållas kvar men får
inte öppnas utan den häktades medgivande.
Kopior och översättningar av brev som har granskats skall
förstöras så snart de inte längre behövs.
Bestämmelserna i denna paragraf om brev gäller även andra
skriftliga handlingar. Lag (1998:602).
10 § Bestämmelserna i 9 § andra, tredje och fjärde styckena
gäller även försändelser av annat slag än brev eller andra
skriftliga handlingar. Den häktade får dock inte ta emot en
sådan försändelse om den kan äventyra ordningen eller annars
medföra olägenhet.
Om det behövs för att hindra att otillåtna varor förs in i en
förvaringslokal, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att häktade inte utan särskilt
medgivande får ta emot andra försändelser än brev eller andra
meddelanden. Lag (1998:602).
11 § Den häktade får ta emot besök i den utsträckning det
lämpligen kan ske. Han eller hon får inte ta emot besök som kan
medföra fara från säkerhetssynpunkt. Inte heller får den som är
häktad på grund av misstanke om brott ta emot besök som kan
medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott
på annat sätt försvåras.
Om det behövs av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis
undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras,
skall en eller flera personer vara närvarande vid besök.
Under de förutsättningar som anges i andra stycket kan som
villkor för besök föreskrivas att den besökande underkastar sig
kroppsvisitation.
Om det behövs för att kunna bedöma om den som är häktad skall
få ta emot besök i ett särskilt fall eller om ett besök skall
vara bevakat, skall det i förväg undersökas om den besökande
har dömts eller är misstänkt för brottslig verksamhet. I den
utsträckning det behövs skall upplysningar också inhämtas om
den besökandes personliga förhållanden i övrigt.
Om försvarares rätt att träffa den som är häktad finns
bestämmelser i rättegångsbalken. Lag (1998:602).
11 a § Om det är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten vid
ett visst häkte får Kriminalvården besluta att samtliga personer
som passerar in i häktet skall kroppsvisiteras (allmän
inpasseringskontroll). Syftet med allmän inpasseringskontroll
skall vara att söka efter otillåtna föremål. Skriftliga
meddelanden får inte granskas.
Beslut om allmän inpasseringskontroll får avse högst tre
månader i taget.
Kriminalvården får i enskilda fall medge undantag från allmän
inpasseringskontroll, om det finns särskilda skäl för det.
Lag (2005:972).
12 § Telefonsamtal mellan den häktade och en person utanför
förvaringslokalen får äga rum i den utsträckning det lämpligen
kan ske. Den häktade skall vägras telefonsamtal som kan medföra
fara från säkerhetssynpunkt. Inte heller den som är häktad på
grund av misstanke om brott får ta emot eller ringa
telefonsamtal som kan medföra fara för att bevis undanröjs
eller utredning om brott på annat sätt försvåras.
Om det behövs av säkerhetsskäl eller för att undvika att bevis
undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras,
skall en eller flera personer på lämpligt sätt avlyssna
telefonsamtal. Avlyssning får äga rum endast med den häktades
vetskap. Telefonsamtal med den häktades offentlige försvarare
får inte avlyssnas. Lag (1998:602).
13 § Om missbruk inte kan befaras, kan den häktade medges att
besöka en närstående som är svårt sjuk, närvara vid en
närståendes begravning eller i annat fall, då det finns
synnerliga skäl, lämna förvaringslokalen för viss kort tid.
Under vistelsen utanför förvaringslokalen skall den häktade
bevakas, om inte en sådan tillsyn av särskilda skäl kan antas
vara onödig. Lag (1998:602).
14 § Om en häktad kvinna har med sig ett spädbarn vid
intagningen eller därefter föder barn, kan hon få tillstånd att
ha barnet hos sig. Lag (1998:602).
15 § Den häktade får beläggas med fängsel
1. under transport och annars under vistelse utanför
förvaringslokalen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl och
2. i övrigt för att betvinga våldsamt uppträdande av den
häktade, om andra medel visar sig otillräckliga och det är
oundgängligen nödvändigt med hänsyn till den häktades egen
eller annans säkerhet till liv eller hälsa.
En läkare skall så snart det är möjligt undersöka den som är
föremål för åtgärd enligt första stycket 2. Lag (1998:602).
16 § Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om
brott är det undersökningsledaren eller åklagaren som skall
1. avgöra om eller i vad mån det finns hinder för gemensam
förvaring eller vistelse enligt 3 § första stycket eller för
medgivande enligt 9-11, 12 och 13 §§ på grund av att åtgärden
kan medför fara för att bevis undanröjs eller utredning om
brott på annat sätt försvåras,
2. avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 § tredje stycket.
Ett beslut enligt första stycket som innebär inskränkningar i
den häktades kontakter med omvärlden (restriktioner) får
meddelas endast om den häktade får underkastas restriktioner
enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken.
Beslut som avses i andra stycket skall omprövas så ofta det
finns anledning till det. Lag (2003:1220).
17 § Den häktade får begära tingsrättens prövning av ett beslut
enligt 16 § att ålägga denne restriktioner av ett visst slag.
Rätten skall pröva en sådan begäran när den prövar frågan om
tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a §
rättegångsbalken. Innan rätten fattar beslut skall åklagaren
ges tillfälle att yttra sig. Rättens beslut får inte
överklagas.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas även i hovrätt
och Högsta domstolen om dom i målet har överklagats dit eller
om förhandling hålls enligt 24 kap. 17 § fjärde stycket
rättegångsbalken. Lag (1998:602).
18 § Om inte annat följer av 16 §, är det Kriminalvården som
meddelar beslut enligt denna lag beträffande den som är intagen
i en förvaringslokal som står under myndighetens tillsyn.
Lag (2005:972).
19 § Kriminalvårdens beslut i särskilda fall enligt denna lag
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av
Kriminalvården enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2005:972).
19 a § Ett beslut får inte överklagas enligt 19 § innan
beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning
får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom
eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har
omprövats skall anses som en begäran om omprövning.
Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras
till den häktades nackdel. Lag (2005:972).
19 b § En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha
kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då
den häktade fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall
den häktade ange vilket beslut som avses och vilken ändring i
beslutet som han eller hon begär. Lag (2005:972).
20 § Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om
omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit
in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att
myndigheten lämnat den häktade felaktig underrättelse om hur
man begär omprövning. Lag (2005:972).
21 § Kriminalvårdens beslut enligt 19 § överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets det häkte eller den
kriminalvårdsanstalt är belägen där den häktade var inskriven
när det första beslutet i ärendet fattades. Lag (2009:787).
22 § Kriminalvården får förordna en väktare i ett
auktoriserat bevakningsföretag att, inom ramen för sin
anställning där, utföra vissa bevakningsuppdrag när en häktad
ska vistas utanför förvaringslokalen. Om det finns särskilda
skäl, får ett sådant förordnande även avse vissa
bevakningsuppgifter inom förvaringslokalen. I förordnandet
ska uppdragets art och omfattning anges. Förordnandet får
återkallas.
Väktaren får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han
eller hon på grund av sitt uppdrag har fått veta om en
enskilds personliga förhållanden eller förhållanden av
betydelse för rikets säkerhet eller för beivrandet av brott.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2009:419).
23 § Med undantag för bestämmelserna i 16 § andra stycket och
17 § tilllämpas vad som i denna lag sägs om den häktade även på
1. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om
brott,
2. den som har tagits in i häkte eller polisarrest för
förpassning till kriminalvårdsanstalt,
3. den som har tillfälligt placerats i häkte med stöd av 23 §
tredje stycket, 43 § första stycket tredje meningen eller 50 §
tredje meningen lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
4. den som har omhändertagits enligt 28 kap. 11 § tredje
stycket brottsbalken i avvaktan på att ett beslut om
undanröjande av skyddstillsyn vinner laga kraft, och
5. den som med stöd av 9 § tredje stycket lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård tagits in i häkte eller
polisarrest i väntan på förpassning till särskilt ungdomshem.
Denna lag tillämpas inte på den som har gripits enligt 35 §
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare. Lag (2001:153).
24 § Den som är placerad i häkte med stöd av 50 § tredje meningen
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt får hindras från kontakter
med andra personer genom brev, telefonsamtal eller besök i den mån det
är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen i
disciplinärendet inte skall äventyras. Sådana beslut meddelas av den
kriminalvårdsanstalt som har beslutat om placering i häkte. Lag
(1998:602).
25 § När någon i annat fall än som avses i 1 och 23 §§ tas in i
kriminalvårdsanstalt eller häkte för annat ändamål än
verkställighet av påföljd för brott eller tas i förvar i
polisarrest, skall denna lag, med särskilt beaktande av
anledningen till intagningen och dennas varaktighet, gälla i
tillämpliga delar, om inte annat föreskrivs i lag eller annan
författning. Lag (1998:602).
26 § Beträffande behandlingen av häktade som har förts över
till en sjukvårdsinrättning som avses i 6 § första stycket
lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård eller en
undersökningsenhet som avses i 6 § andra stycket samma lag
tillämpas föreskrifterna i denna lag endast i fråga om sådana
restriktioner som sägs i 16 §.
Föreskrifterna i 18-24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård och bestämmelserna i 8 § andra stycket lagen om
rättspsykiatrisk vård om befogenhet för Kriminalvården att
besluta om särskilda restriktioner beträffande en viss häktad
tillämpas på häktade som har förts över enligt första stycket
för rättspsykiatrisk undersökning eller frivillig psykiatrisk
vård. Lag (2006:251).
27 § Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden
att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453). Lag (2003:411).
Övergångsbestämmelser
1994:441
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats
av Kriminalvårdsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt
äldre bestämmelser.
1995:1702
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.
2005:972
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om
Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan
kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före
ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av
Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före
ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om
Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället
gälla Kriminalvården.