Post 8751 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1978:413 ·
Visa register
Brottsskadelag (1978:413)
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1978-05-18
Omtryck: SFS 2005:955
Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:1227
Författningen har upphävts genom: SFS 2014:322
Upphävd: 2014-07-01
Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelserna i 2-17 §§ i denna lag gäller ersättning av
svenska statsmedel för skada till följd av brott
(brottsskadeersättning).
Bestämmelserna tillämpas om brottet har begåtts i Sverige. Vid
personskada och sådan kränkning som avses i 2 § andra stycket
är bestämmelserna dessutom tillämpliga om brottet har begåtts
utomlands mot någon som hade hemvist i Sverige. Bestämmelserna
tillämpas även om ett barn som har hemvist i Sverige har
bevittnat ett sådant brott som sägs i 4 a § utomlands.
Bestämmelserna tillämpas inte, om brottet och den skadelidande
har så ringa anknytning till Sverige att det inte är rimligt
att skadan ersätts av svenska statsmedel.
I 18 och 19 §§ finns bestämmelser om sådan ersättning som på
grund av föreskrift i annan medlemsstat i Europeiska unionen
betalas av statsmedel för skada till följd av brott som begåtts
i den staten (europeisk brottsskadeersättning). Lag (2006:933).
Brottsskadeersättning
Förutsättningar för brottsskadeersättning
2 § Brottsskadeersättning betalas för personskada. Som
personskada ersätts även skada på kläder, glasögon och liknande
föremål som den skadade bar på sig vid skadetillfället.
I fall då någon har allvarligt kränkt någon annan genom brott
som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet eller frid
betalas brottsskadeersättning för den skada som kränkningen
innebär. Lag (2001:733).
3 § Brottsskadeersättning utgår för sakskada i fall då brottet
har begåtts av någon som var
1. intagen i kriminalvårdsanstalt,
2. intagen för vård i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga,
3. intagen för vård i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
4. häktad enligt beslut som hade verkställts, eller
5. underkastad motsvarande frihetsberövande i Danmark, Finland,
Island eller Norge.
Första stycket tillämpas även på ren förmögenhetsskada, om
särskilda skäl föreligger. Lag (1990:59).
4 § Brottsskadeersättning utgår för sakskada och ren
förmögenhetsskada även i annat fall än som avses i 3 § i den
mån den skadelidandes möjligheter att försörja sig allvarligt
har äventyrats genom skadan eller ersättningen annars framstår
som särskilt angelägen. Lag (1988:255).
4 a § Brottsskadeersättning betalas till ett barn som bevittnat
ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos
barnet i dess förhållande till en närstående person.
Lag (2006:933).
Bestämmande av brottsskadeersättning
5 § Brottsskadeersättning med anledning av personskada bestäms
enligt 5 kap. 1-5 §§ skadeståndslagen (1972:207). Livränta
betalas dock endast när ersättningen är av väsentlig betydelse
för den skadelidandes framtida vård eller försörjning. Livränta
värdesäkras enligt lagen (1973:213) om ändring av
skadeståndslivräntor.
Brottsskadeersättning med anledning av kränkning bestäms enligt
5 kap. 6 § första stycket skadeståndslagen.
Brottsskadeersättning med anledning av sakskada bestäms enligt
5 kap. 7 § skadeståndslagen.
Brottsskadeersättning enligt 4 a § bestäms efter vad som är
skäligt med hänsyn till hur grovt det bevittnade brottet är.
I fråga om brottsskadeersättning tillämpas också 6 kap. 3 §
skadeståndslagen. Rätten till brottsskadeersättning faller dock
inte bort, om en ansökan om ersättning före dödsfallet gjorts
hos Brottsoffermyndigheten. Lag (2006:933).
6 § Vid bestämmande av brottsskadeersättning avräknas
skadestånd som har betalts eller bör kunna bli betalt till den
skadelidande på grund av skadan.
Har betalning skett av sådan europeisk brottsskadeersättning
som avses i 18 och 19 §§ eller av annan ersättning av utländska
statsmedel för skada till följd av brott, avräknas också den.
Lag (2005:955).
7 § Vid bestämmande av brottsskadeersättning med anledning av
personskada avräknas, utöver vad som sägs i 6 §, annan
ersättning som den skadelidande har rätt till på grund av
skadan och som inte har avräknats redan med stöd av 5 kap. 3 §
skadeståndslagen (1972:207). Avräkning sker dock inte i den mån
ersättningen motsvarar ett sparande på den skadelidandes sida.
Vid bestämmande av brottsskadeersättning med anledning av
kränkning eller med anledning av sakskada eller ren
förmögenhetsskada avräknas, utöver vad som sägs i 6 §, annan
ersättning som den skadelidande har rätt till på grund av
skadan. Lag (2005:955).
8 § Vid bestämmande av brottsskadeersättning för skada på
egendom, som
ej var försäkrad mot skaderisken och som den skadelidande måste
antagas ha underlåtit att försäkra på grund av omfattningen av
sina tillgångar och riskspridningen i sin verksamhet, avräknas
försäkringsersättning som skulle ha utgått om försäkring hade
funnits.
Vid bestämmande av brottsskadeersättning för skada på egendom,
som enligt vedertaget bruk borde ha hållits försäkrad mot
skaderisken men som den skadelidande har försummat att
försäkra, avräknas i skälig omfattning försäkringsersättning
som skulle ha utgått om försäkring hade funnits.
9 § I fråga om jämkning av brottsskadeersättning på grund av
medverkan genom vållande på den skadelidandes sida tillämpas 6
kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).
Brottsskadeersättning kan även i fall då det inte följer av
första stycket sättas ned eller falla bort, om det är skäligt
med hänsyn till att den skadelidande eller, om skadan har lett
till döden, den avlidne genom sitt uppträdande i samband med
brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av
oaktsamhet har ökat skaderisken. Vid sakskada eller ren
förmögenhetsskada kan ersättningen också sättas ned eller falla
bort, om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande
genom underlåtenhet att vidta sedvanliga försiktighetsåtgärder
uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken. Lag
(1999:253).
10 § Vid personskada, vid kränkning och vid sakskada eller ren
förmögenhetsskada avräknas ett självriskbelopp. Beloppet
fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer och beräknas med ledning av de lägsta självriskbelopp
som tillämpas här i landet vid konsumentförsäkring som
innefattar skydd mot skada till följd av brott.
Första stycket gäller ej i fråga om skada till följd av brott
av någon som avses i 3 §, om brottet har begåtts på eller i
närheten av anstalt eller annan plats där han var omhändertagen
eller fick vård. Första stycket gäller ej heller, om det i
övrigt finns särskilda skäl att inte avräkna något
självriskbelopp. Lag (2001:733).
11 § Brottsskadeersättning med anledning av personskada
som fastställs i form av engångsbelopp betalas med högst
tjugo gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken som gäller då ersättningen
bestäms. Ersättning som fastställs i form av livränta
betalas för varje år med högst tre gånger det
prisbasbelopp som gäller då ersättningen bestäms.
Brottsskadeersättning med anledning av kränkning eller med
anledning av sakskada och ren förmögenhetsskada betalas
med högst tio gånger det prisbasbelopp som gäller då
ersättningen bestäms.
Om den sammanlagda brottsskadeersättningen efter avräkning
av självriskbelopp enligt 10 § första stycket understiger
tio kronor, utbetalas ingen ersättning. Lag (2010:1227).
Prövningen av ärende om brottsskadeersättning
12 § Ärende om brottsskadeersättning prövas av
Brottsoffermyndigheten. Regeringen kan dock föreskriva att
annan myndighet skall pröva ärende om ersättning för skada
vållad av någon som avses i 3 § 1 eller 2, om ansökan gäller
ersättning med högst 500 kronor. Ett beslut av en sådan
myndighet överklagas hos Brottsoffermyndigheten.
Brottsoffermyndighetens beslut får inte överklagas. Lag
(1994:424).
13 § Hos Brottsoffermyndigheten finns en nämnd som skall avgöra
ärenden om brottsskadeersättning som är av principiell
betydelse eller annars av större vikt. Nämnden får avgöra även
andra ärenden om brottsskadeersättning.
Ordföranden och vice ordförandena i nämnden skall vara eller ha
varit ordinarie domare.
Nämnden utses av regeringen. Lag (1999:253).
13 a § Brottsoffermyndighetens nämnd skall hålla muntlig
förhandling, om sökanden begär det och det inte är uppenbart
obehövligt. Lag (1999:253).
13 b § Muntliga förhandlingar enligt 13 a § ska vara
offentliga.
Om det kan antas att det vid en förhandling kommer att lämnas
någon uppgift för vilken hos Brottsoffermyndigheten gäller
sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), får ordföranden vid förhandlingen besluta att
förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar.
Om sökanden är under femton år eller lider av en psykisk
störning, får ordföranden vid förhandlingen besluta att
förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar.
Lag (2009:425).
14 § Om allmänt åtal har väckts, skall ansökan om
brottsskadeersättning göras inom två år från det att dom eller
slutligt beslut har vunnit laga kraft. Har allmänt åtal inte
väckts men förundersökning inletts, skall ansökan göras inom
två år från det att förundersökningen lagts ned eller
avslutats. I övriga fall skall ansökan göras inom två år från
det att brottet begicks.
Om det finns synnerliga skäl kan en ansökan prövas även om den
har kommit in för sent.
Ansökan prövas endast om brottet har anmälts till åklagare
eller polismyndighet eller om sökanden visar giltig anledning
till att någon sådan anmälan inte har gjorts.
I fråga om preskription av en fordran på brottsskadeersättning
gäller vad som föreskrivs i 3 § preskriptionslagen (1981:130)
om preskription av en fordran på skadestånd i anledning av
brott. Lag (1999:253).
14 a § Finner Brottsoffermyndigheten att ett beslut i ett
ärende om brottsskadeersättning är oriktigt på grund av nya
omständigheter eller av någon annan anledning, skall
myndigheten ändra beslutet, om det kan ske utan att det blir
till nackdel för sökanden. Lag (1999:253).
14 b § Har ett beslut i ett ärende om brottsskadeersättning
fattats av generaldirektören eller någon annan tjänsteman vid
Brottsoffermyndigheten skall ärendet omprövas av nämnden, om
sökanden begär det.
Ärendet behöver dock inte omprövas av nämnden, om det är
uppenbart att beslutet skall ändras i enlighet med sökandens
begäran. Lag (1999:253).
15 § Kostnader för biträde eller utredning i ärenden om
brottsskadeersättning kan ersättas av allmänna medel, om det
finns särskilda skäl med hänsyn till sökandens ekonomiska
förhållanden och övriga omständigheter.
En sökande som har inställt sig till en muntlig förhandling får
av Brottsoffermyndigheten beviljas ersättning av allmänna medel
för kostnader för resa och uppehälle, om myndigheten finner att
sökanden skäligen bör ersättas för sin inställelse. Myndigheten
får bevilja förskott på sådan ersättning. Närmare bestämmelser
om ersättning och förskott meddelas av regeringen. Lag
(1999:253).
Övriga bestämmelser
16 § Anspråk på brottsskadeersättning får inte överlåtas innan
ersättningen är tillgänglig för lyftning.
Anspråk på brottsskadeersättning med anledning av personskada
får inte tagas i mät för den skadelidandes skuld. Utmätning av
livräntebelopp kan dock ske enligt vad som föreskrivs i 7 kap.
utsökningsbalken. I fråga om förbud mot utmätning sedan
ersättning har betalats ut tillämpas 5 kap. 7 § andra stycket
utsökningsbalken. Lag (1981:819).
17 § Utgår brottsskadeersättning, inträder staten intill det
utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd till
den del detta ej har avräknats vid bestämmande av ersättningen.
Detsamma gäller beträffande annan förmån på grund av skadan som
hade bort avräknas vid ersättningens bestämmande men som då
inte var känd.
Europeisk brottsskadeersättning
18 § Om en ansökan om brottsskadeersättning gäller en skada
till följd av ett uppsåtligt våldsbrott som har begåtts i en
annan medlemsstat i Europeiska unionen, skall ansökningen anses
även vara en begäran om europeisk brottsskadeersättning.
Första stycket gäller inte, om det framgår för
Brottsoffermyndigheten att europeisk brottsskadeersättning
redan har betalts. Lag (2005:955).
19 § Sökandens begäran om europeisk brottsskadeersättning skall
av Brottsoffermyndigheten överlämnas till en behörig myndighet
i den andra medlemsstaten.
Brottsoffermyndigheten får besluta om brottsskadeersättning
även om ett överlämnande har skett enligt första stycket.
Om en myndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen
beslutar om europeisk brottsskadeersättning efter det att
Brottsoffermyndigheten har betalt brottsskadeersättning,
inträder staten intill det av Brottsoffermyndigheten betalda
beloppet i den skadelidandes anspråk på ersättning från den
utländska myndigheten. Lag (2005:955).
Övergångsbestämmelser
1988:255
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. De nya bestämmelserna
tillämpas även i fråga om skada som inträffat dessförinnan.
1999:253
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. Den äldre lydelsen av 9 § skall tillämpas när det gäller
skadefall som har inträffat före ikraftträdandet.
2002:346
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2002.
2006:933
1. Denna lag träder i kraft den 15 november 2006.
2. De nya föreskrifterna skall tillämpas även på ansökningar
som grundar sig på händelser som ägt rum före ikraftträdandet.