Regeringskansliets rättsdatabaser

Förordningens tillämpningsområde 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om brottsskadeersättning och europeisk brottsskadeersättning. Förordning (2005:956). Brottsskadeersättning 2 § Ansökan om brottsskadeersättning skall göras på särskild blankett. Ansökan ges in till Brottsoffermyndigheten. Till ansökan bör fogas polisrapport, läkarutlåtande och andra handlingar som behövs för prövningen. Har skadevållaren dömts för brott som avses med ansökan eller dömts till skadestånd, bör också domen bifogas. Har polisutredning inte ägt rum, skall annan utredning om skadans uppkomst lämnas. Förordning (1994:432). 3 § Brottsoffermyndigheten får meddela föreskrifter om det självriskbelopp som enligt 10 § första stycket brottsskadelagen (1978:413) skall avräknas när brottsskadeersättning bestäms. Förordning (1994:432). 4 § Brottsskadeersättning och kostnadsersättning enligt brottsskadelagen (1978:413) betalas ut av Brottsoffermyndigheten. Förordning (1994:432). 4 a § Innan brottsskadeersättning betalas ut till någon som inte har fyllt 18 år, skall Brottsoffermyndigheten underrätta överförmyndaren. Förordning (2006:1175). Europeisk brottsskadeersättning Biståndsmyndighet 5 § Brottsoffermyndigheten är biståndsmyndighet enligt rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer. Förordning (2005:956). 6 § Som biståndsmyndighet skall Brottsoffermyndigheten på begäran 1. lämna den enskilde grundläggande information om hur man i en annan medlemsstat i Europeiska unionen ansöker om ersättning av statsmedel för skada till följd av brott, 2. tillhandahålla de särskilda ansökningsformulär som i ett sådant ärende kan föreskrivas av den andra statens myndigheter, och 3. ge vägledning i frågan om hur formulären skall fyllas i och vilka handlingar som bör bifogas ansökningen. Förordning (2005:956). 7 § Om en ansökan om brottsskadeersättning skall anses vara även en begäran om europeisk brottsskadeersättning enligt 18 § brottsskadelagen (1978:413), skall Brottsoffermyndigheten självmant vidta de åtgärder som behövs för att den enskildes begäran skall kunna behandlas av en myndighet i den andra staten. Förordning (2005:956). 8 § Brottsoffermyndigheten skall översända en ansökan enligt 6 § eller en begäran enligt 7 § till den myndighet i den andra staten som är behörig att handlägga ärendet. Vid översändandet skall en särskild blankett användas. Om den utländska myndigheten begär kompletterande upplysningar av den enskilde, skall Brottsoffermyndigheten på begäran hjälpa honom eller henne med att lämna sådana upplysningar och ge in dem till den utländska myndigheten. Förordning (2005:956). 9 § Om den utländska myndigheten beslutar att hålla sammanträde i ärendet, skall Brottsoffermyndigheten på begäran lämna den utländska myndigheten sådant bistånd att sökanden kan höras per telefon eller genom videokonferens. Förordning (2005:956). Beslutsmyndighet 10 § Brottsoffermyndigheten är beslutsmyndighet enligt rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer. Förordning (2005:956). 11 § När Brottsoffermyndigheten tar emot en ansökan om brottsskadeersättning som översänts från en biståndsmyndighet i en annan medlemsstat, skall Brottsoffermyndigheten snarast 1. lämna uppgift om namnet på den tjänsteman som handlägger ärendet, 2. utfärda ett bevis om att ansökningen har tagits emot, och 3. lämna uppgift om den handläggningstid som ärendet kan komma att kräva. Upplysningarna och beviset enligt första stycket skall sändas till den enskilde och den utländska myndigheten. Förordning (2005:956). 12 § Brottsoffermyndigheten skall underrätta den enskilde och biståndsmyndigheten i den andra medlemsstaten om innehållet i det beslut varigenom ärendet avgörs. Vid underrättelsen skall en särskild blankett användas. Förordning (2005:956). Övergångsbestämmelser 1984:742 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1984. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om skador som har inträffat före ikraftträdandet. 1992:1120 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för skador som har inträffat före ikraftträdandet.