Post 8510 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1980:64 ·
Visa register
Förordning (1980:64) om mål och riktlinjer i 1980 års läroplan för grundskolan
Departement: Utbildningsdepartementet
Utfärdad: 1980-02-14
Författningen har upphävts genom: SFS 2011:507
Upphävd: 2011-07-01
1 § En ny läroplan (1980 års läroplan) skall gälla för grundskolan
från och med läsåret 1982/83.
2 § I 1980 års läroplan kommer att ingå en kort inledning samt
följande huvudavsnitt, nämligen
mål och riktlinjer,
timplaner,
föreskrifter för timplaner samt
kursplaner.
Dessutom skall i läroplanen ingå olika slag av kommentarmaterial.
3 § Inledningen till 1980 års läroplan samt huvudavsnittet mål och
riktlinjer i läroplanen skall ha den lydelse som framgår av bilaga
till denna förordning.
Övriga delar av 1980 års läroplan kommer senare att fastställas av
regeringen.
4 § I stället för vad som följer av nuvarande läroplan för grundskolan
skall de riktlinjer för arbetssättet i grundskolan och den tonvikt på
grundläggande färdigheter, som anges i huvudavsnittet mål och
riktlinjer i 1980 års läroplan, prägla skolarbetet från och med
läsåret 1980/81. I den mån som det kan ske inom ramen för nuvarande
bestämmelser och tillgängliga resurser skall även i övrigt viktiga
intentioner i huvudavsnittet mål och riktlinjer i 1980 års läroplan
förverkligas från och med läsåret 1980/81.
Bilaga
1980 års läroplan för grundskolan
Inledning
Bestämmelser om skolverksamheten, läroplanens utformning
Verksamheten i grundskolan utformas efter föreskrifter och
riktlinjer, som fastställs av riksdag och regering. Många förhållanden
regleras dessutom genom avtal, som sluts mellan statens
arbetsgivarverk och olika personalorganisationer eller mellan
kommunerna och personalorganisationerna.
Grundläggande bestämmelser om skolverksamheten ingår i en särskild
lag, skollagen. Denna innehåller bl.a. föreskrifter om primärkommunens
skyldighet att anordna grundskola och om skolpliktens längd.
Lagar som rör förhållanden på arbetsmarknaden och i arbetslivet gäller
också i skolan. Arbetsmiljölagen, lagen om anställningsskydd, lagen
om offentlig anställning och lagen om facklig förtroendemans
ställning på arbetsplatsen innehåller föreskrifter om bl.a.
skyddsombud och personalens anställnings
förhållanden. Genom lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL)
garanteras de anställda bl.a. rätt till information och förhandlingar
före beslut om viktigare förändringar i skolans verksamhet. Olika
lagar om arbetstagares rätt till ledighet, exempelvis för vård av
barn och för studier, gäller också skolans personal liksom lagen om
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Genom lag om rätt
till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan ges
arbetstagare, som är medlem i förening, rätt till ledighet för att för
föreningens räkning arbeta i skolan, exempelvis inom tid för icke
timplanebunden verksamhet (fria aktiviteter).
Lagbestämmelser kompletteras av förordningar, som regeringen
utfärdar. Den viktigaste förordningen på skolområdet är
skolförordningen. I denna regleras mera detaljerat bl.a.
undervisningens organisation, sammansättning av olika konferenser,
skolledningens och lärarnas arbetsskyldighet, behörighet till och
organisation av tjänster som skolledare och lärare, beslutsrätt i
olika frågor och möjligheter att överklaga skilda beslut.
I skolförordningen ingår en bestämmelse om att regeringen utfärdar
läroplan för grundskolan. Läroplanen är samhällets styrinstrument för
skolan och dess personal. Den består av två delar, en allmän del och
ett kommentarmaterial som ansluter till denna. I läroplanens allmänna
del anges mål och riktlinjer för skolans verksamhet. Där ingår också
timplaner, föreskrifter för timplaner samt kursplaner.
Mål och riktlinjer utgår från skollagens
målformulering, utvecklar innebörden i målen och anger de riktlinjer
som skall ligga till grund för den lokala planeringen i skolstyrelser,
rektorsområden, skolenheter, arbetsenheter och klassråd.
Skolförordningen ger i vissa fall mer detaljerade bestämmelser än
riktlinjerna vad gäller främst beslutsrätt och organisation.
Riktlinjer och förordning måste därför i dessa fall läsas
parallellt.
I timplaner och föreskrifter till timplanerna anges den tid olika
ämnen eller ämnesgrupper på olika stadier normalt skall omfatta för
varje elev.
Kursplanerna beskriver i mål och huvudmoment undervisningens
inriktning och innehåll i olika ämnen. Läroplanens allmänna del
innehåller kurs
planer för de ämnen som är gemensamma för alla. Där ingår också
kursplaner för tyska och franska (B-språk), hemspråk och svenska som
främmande språk samt riktlinjer för den maskinskrivning som
obligatoriskt ingår i elevernas färdighetsträning.
Som stöd för det lokala utvecklingsarbetet ingår i läroplanen också
ett omfattande kommentarmaterial. Detta utges, förnyas och
aktualiseras fortlöpande. Det innehåller inga föreskrifter. Avsikten
är i stället att materialet skall beskriva aktuella problem och
svårigheter - sådana de upplevs av dem som arbetar ute i skolan - och
från den utgångspunkten diskutera alternativa metoder att söka
bemästra svårigheterna och arbeta i den riktning som målen för skolan
anger. Erfarenheter och forskningsresultat inarbetas successivt i
förnyade versioner av kommentarerna. Olika målkonflikter belyses.
Redovisningen av forskning, försöksverksamhet, erfarenheter från
skolans dagliga arbete och av aktuella problem kan bilda utgångspunkt
för diskussion och beslut om olika arbetssätt, stoffurval och
organisationsformer. Tillsammans med information, fortbildning, lokalt
utvecklingsarbete och läromedelsutveckling bör kommentarmaterialet
kunna bidra aktivt till en förnyelse av innehåll, arbetssätt och
organisation.
Kommentarmaterialet bör därigenom kunna ge inspiration till de
arbetsplaner och det utvecklingsprogram som skall utformas lokalt
inom varje rektorsområde.
Kommentarmaterialet behandlar ämnesspecifika problem och alternativa
arbetssätt. Det skall dessutom belysa olika centrala frågor i skolans
inre arbete. I första hand skall materialet därvid ge information och
uppslag inom följande områden
-arbetsplaner
-träning av grundläggande färdigheter
-resursfördelning i kommun och rektorsområde
-utvärdering i klass, arbetsenhet, rektorsområde och kommun
-hjälp till elever med svårigheter
-det fria studievalet
-elevernas eget ansvar för arbetet i skolan
-föräldramedverkan i skolan
-föreningsmedverkan i skolan
-kulturlivet och skolan
-skola och arbetsliv
-skoldagens utformning
-nationella minoriteter, bl.a. invandrarfrågor.
För verksamheten inom specialskolan och sameundervisningen utger
skolöverstyrelsen (SÖ) kompletterande anvisningar.
1980 års läroplan för grundskolan
Mål och riktlinjer
Skolans mål
Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och
ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras
färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling
till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande
samhällsmedlemmar. (Skollagen 1§)
Grundskolan är en del av samhället. Läroplanen speglar demokratins
samhällssyn och människosyn: människan är aktiv, skapande, kan och
måste ta ansvar och söka kunskap för att i samverkan med andra förstå
och förbättra sina egna och sina medmänniskors livsvillkor. Skolans
innehåll och arbetssätt måste vara så utformat att det befrämjar denna
samhälls- och människosyn. Skolan har skyldighet att ge eleverna ökat
ansvar och medinflytande i takt med deras stigande ålder och mognad.
Det är en huvuduppgift för skolan att eleverna får goda kunskaper och
färdigheter. Skolan skall genom skolarbetet och i samarbete med hemmen
stimulera elevernas verksamhetslust och fostra dem till ansvar, till
goda arbets
och fritidsvanor och till ett demokratiskt handlingssätt. Kunskaper,
färdigheter, normer och värderingar skall genom skolans försorg inte
endast föras vidare från en generation till nästa utan även aktivt
bearbetas och vidareutvecklas.
Likvärdig utbildning
Alla skall, oberoende av kön, geografisk hemvist och sociala och
ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i
grundskolan. Skolstyrelsen bör verka för att eleverna grupperas så att
en så allsidig social sammansättning som möjligt uppnås i klasser och
arbetsenheter. Oavsett val av kurser, ämnen och fria aktiviteter i
grundskolan skall alla elever ha samma möjligheter att fortsätta
studier inom gymnasieskolan. Under den praktiska
arbetslivsorienteringen skall alla elever få ökad kännedom om arbetets
värde och om arbetslivets villkor. Genom tonvikt på grundläggande
kunskaper och färdigheter skall skolan ge alla elever en god start.
Barn är olika då de kommer till skolan. Skolan bör heller inte sträva
efter att göra dem lika. När de lämnar skolan bör de göra det med
bibehållen individualitet och särprägel och med en uppövad förmåga att
respektera individuali
teten hos andra människor.
Skolans insatser skall planeras och krav ställas utifrån varje barns
aktuella förutsättningar. Skolan har skyldighet att ta väl hand om
alla elever och att stödja och uppmuntra envar att utveckla sin
förmåga och sina intressen. Ett särskilt ansvar har skolan för elever
med svårigheter och för barn och ungdom som tillhör olika minoriteter.
Skolan kan därför inte ge alla lika mycket hjälp. Den måste speciellt
och i samverkan med andra stödja dem som av olika anledningar har
särskilda svårigheter.
Elev med annat hemspråk än svenska har rätt att få en med andra elever
likvärdig utbildning. Skolan måste - samtidigt som den stärker dessa
elevers språkutveckling - aktivt ta till vara deras kulturarv.
Kunskaper och färdigheter
Regering och riksdag har beslutat om skolans innehåll. Urvalet av
kunskapsområden har skett med hänsyn till vårt nutida och framtida
samhälle och till den kulturkrets vi tillhör.
Eleverna tillägnar sig kunskaper och färdigheter även utanför skolan.
Redan då de kommer till skolan har de kunskaper och erfarenheter men
också vetgirighet och nyfikenhet. Skolan måste i sitt arbete knyta an
till detta. Det är dess uppgift att från denna utgångspunkt leda
elevernas kunskapssökande in på väsentliga områden och successivt
under nio år vidga deras perspektiv och fördjupa deras kunskaper.
Eleverna skall därför få insikt i centrala begrepp och sammanhang som
kan bilda grunden för deras kunskapsutveckling.
Kunskapsinhämtandet är en aktiv och skapande process och innebär ett
träget arbete som syftar till ett bestämt mål. En undervisning i
grundskolan, som mekaniskt leder barnen genom stoff och problem utan
att de lär sig att behärska grundläggande begrepp och förstå
övergripande sammanhang, kan ha negativa följder för deras
självtillit och motivation och därmed för hela deras arbets- och
livssituation.
Genom en obligatorisk kurs, som omfattar samma ämnen och stoffområden
i alla landets skolor, vill samhället ge en gemensam referensram och
en likvärdig grundutbildning till alla medborgare. Därutöver skall
skolan ge eleverna sådana kunskaper som har sin utgångspunkt i ett
personligt intresse- och studieval.
Inom grundskolan ges ingen utbildning som syftar till speciella
yrken. De kunskapsområden som skall behandlas skall vara av
grundläggande betydelse för alla, oavsett kommande verksamhet. Skolan
skall därför bl.a. ge eleverna insikter i livsåskådningsfrågor, de
stora samlevnads
och överlevnadsfrågorna, internationella frågor, naturvetenskap och
teknik, hushållning med resurser, miljöfrågor, ekonomiska frågor,
arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor, kulturfrågor, familjefrågor,
sexualfrågor, invand
rarfrågor, lag och rätt, trafikfrågor samt farorna med alkohol,
narkotika och tobak. Alla elever skall få kunskaper i minst ett
främmande språk. Kunskaper som är av betydelse för vardagslivet skall
spela en stor roll.
Innehållet i skolans verksamhet anges i kursplaner för olika ämnen
eller ämnesgrupper och i riktlinjer för studie- och yrkesorientering
(syo) och fria aktiviteter. Kursplanerna består av mål och
huvudmoment. I målen anges ämnets inriktning och de centrala begrepp
inom olika stoffområden, som eleverna skall få insikt i, och de
färdigheter de skall öva. I olika huvudmoment anges stoff, som belyser
dessa centrala begrepp och som eleverna skall arbeta med, liksom
olika vägar att öva färdigheter. Inom ett huvudmoment har lärare och
elever i olika klasser och arbetsenheter möjlighet och skyldighet att
välja de arbetsområden som engagerar och intresserar dem. Det kan
innebära individuella arbetsuppgifter eller skilda uppgifter för olika
grupper. Med utgångspunkt i ett historiskt perspektiv måste arbetet ha
en konkretisering i nutiden och en inriktning mot framtiden för att ge
eleven god beredskap att möta ändrade förutsättningar och nya krav.
I valet av innehåll finns därför alltid en spänning mellan elevernas
omedelbart upplevda behov och intressen och de kunskaper de behöver på
sikt för att kunna fungera i samhället i övrigt. Det är skolans
uppgift att söka brygga över denna motsättning och utnyttja
drivkraften i elevernas spontant upplevda kunskapsbehov för
orientering inom vidare områden.
Tala, läsa, skriva och räkna utgör grunden för det mesta av det arbete
som utförs i skolan och i vuxenlivet. Förmågan att bilda begrepp,
tänka och tillägna sig kunskaper liksom tilliten och den inre
tryggheten hos ett barn är i hög grad beroende av barnets förmåga att
använda de olika medlen för att kommunicera med andra. De
grundläggande färdigheterna har avgörande betydelse för övriga
studier, för yrkesverksamhet, för återkommande utbildning och inte
minst för att ge människor möjligheter att hävda sina rättigheter i
samhället. Att elever tränar och systematiskt får utveckla de
grundläggande kommunikationsfärdigheterna, tala, läsa, skriva och
räkna, måste därför vara centralt i skolarbetet.
Förutsättningarna för en allsidig färdighetsutveckling varierar
mellan olika barn. Skolan kan framför allt bidra till att eleverna
utvecklas positivt genom att de systematiskt får träna och utveckla
sina färdigheter i sin egen takt. Skolan måste anslå tillräckligt med
tid för detta. Det är viktigt att kommunikationsfärdigheterna
grundläggs så tidigt som möjligt och befästs genom hela skolgången.
Träningen får inte ensidigt koncentreras till ämnena svenska och
matematik. Den måste naturligt ingå också i andra ämnen och
aktiviteter, inte tränas isolerat och utanför motiverande sammanhang
under lektionerna. Eleverna bör här, som i annat skolarbete, ställa
upp näraliggande, individuella mål och tillsammans med föräldrarna och
lärarna följa och utvärdera sina framsteg.
Skolan måste lägga stor vikt vid en allsidig utveckling av elevernas
färdigheter. Grund för en utveckling som individ och medborgare i
vidare mening utgör också andra färdigheter, exempelvis att kunna
uttrycka sig med hjälp av bild, att kunna organisera sina studier och
att fungera i samarbete med andra i arbetslag och grupper.
Likaså skall skolan betona de tekniskt-praktiska vardagsfärdigheterna.
Varje människa behöver dessa för att klara boende, arbete och fritid.
Människan omger sig med allt fler tekniska hjälpmedel. Genom att föra
in vardagskunskaper och vardagsfärdigheter i många olika ämnen är det
möjligt att ge barnen respekt för att hushålla med resurser och
bruksföremål och för möjligheterna att återanvända vardagstingen.
Med utgångspunkt i barnens vardagliga erfarenheter måste skolan ge
eleverna insikt i de stora överlevnadsproblem som världen står inför.
Alla måste bli medvetna om vikten av att hushålla med jordens resurser
av energi, vatten, skog och odlingsbar mark liksom om de kriser som
kan hota världssamhället genom överbefolkning, arbetslöshet och
vidgade klyftor mellan rika och fattiga länder. Genom ett historiskt
perspektiv bör eleverna få kunskap om naturvetenskapens roll för
utvecklingen av vårt nuvarande samhälle och vår levnadsstandard liksom
om de faror som är förknippade med användningen av tekniken.
Fostran och utveckling
Skolan skall fostra. Det innebär att skolan aktivt och medvetet skall
påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår
demokratis grundläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck
i praktisk, vardaglig handling.
Skolan skall därför utveckla sådana egenskaper hos eleverna som kan
bära upp och förstärka demokratins principer om tolerans, samverkan
och likaberättigande mellan människorna. Att väcka respekt för sanning
och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet
och därmed för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift
för skolan.
Detta innebär bl.a. att skolan skall fostra eleverna till insikt om
att ingen människa får utsättas för förtryck och att ingen med problem
och svårigheter får lämnas åt sitt öde. Var och en har ett ansvar för
att försöka minska andra människors smärta, lidande och förnedring.
Samlivet i det demokratiska samhället måste utformas av fria och
självständiga människor. Skolan skall därför verka för jämställdhet
mellan kvinnor och män.
Skolan skall söka grundlägga solidaritet med eftersatta grupper inom
och utom landet. Den skall aktivt verka för att invandrarna i vårt
land innefattas i samhällsgemenskapen. Den skall också grundlägga en
vilja att söka fredliga lösningar av konflikter. Det betyder att
skolan skall sträva efter att ge eleverna en förmåga att leva sig in i
och förstå hur andra människor har det och en vilja att handla med
också deras bästa för ögonen.
Skolan kompletterar hemmets påverkan och fostran. Huvudansvaret vilar
alltid på hemmet. I samarbete med hemmen har skolan ett medansvar för
att barnen utvecklas till demokratiska och ansvarstagande människor.
De vuxna i skolan skall stödja föräldrarna i deras uppgift att
fostra. Skolan har å sin sida rätt att förvänta att föräldrarna stöder
dess arbete. Det har stor betydelse att även föräldrarna accepterar
och söker främja demokratins principer och regelsystem. Därigenom kan
barn och ungdomar få uppleva att hemmet och skolan är delar av samma
omvärld.
Barns fostran och personliga utveckling är oupplösligt förenad med
deras arbete att inhämta och utveckla kunskaper och färdigheter. De
omständigheter under vilka barn och ungdomar tillägnar sig kunskaper
och färdigheter är därför viktiga för deras fostran. Det handlar om
hela den anda som präglar en skolenhet. De vuxnas förväntningar och
krav och den roll de spelar som barns och ungdomars förebilder i ord
och handling påverkar den bild de unga får av sig själva liksom deras
attityder till kunskap, arbete och etiska frågor.
Verksamheten i skolan likaväl som i samhället i övrigt bygger på
politiska beslut som har tillkommit i demokratisk ordning. Dessa
beslut kommer till uttryck i lagar och föreskrifter. Eleverna måste
liksom de vuxna efterleva dessa regler. Samtidigt som skolan håller
fast vid detta skall den klargöra att man aldrig med hjälp av
samhällets lagar får undertrycka grundläggande mänskliga fri- och
rättigheter.
Den gemensamma, demokratiska livshållning, som skolan i nära samarbete
med hemmen skall föra vidare till barnen, innebär att de vuxna bör
sträva efter att fostra barnen med minsta möjliga tvång. De skall
söka förankra de etiska normerna i barnets egen personlighet och
konkreta omvärld. Människans etiska utveckling främjas aldrig av
blind lydnad, men ej heller av vuxnas likgiltighet. Ett barns moral
formas genom kontakt och gemenskap med människor som barnet har
tillit till och vill likna.
Barn måste få bearbeta moraliska problem och normkonflikter och även
ta ansvar för att lösa sådana problem i konkreta vardagssituationer.
I våra gemensamma, grundläggande värderingar ryms många problem och
konflikter. Kollisioner mellan mål och verklighet bör inte döljas
bakom utslätade formuleringar. Frågor om konflikter, deras orsaker
och lösningar skall lyftas fram i samtal och diskussioner i många
sammanhang. Skolan skall aktivt påverka barnen att ta ställning i
dessa frågor.
Med utgångspunkt i de grundläggande värderingarna måste varje klass
och varje skola utforma de regler som barn, skolpersonal och föräldrar
tillsammans kommer överens om är nödvändiga för att arbetet och
samvaron skall fungera i klassen och i skolan. Dessa regler för
vardagslivet skall kännas angelägna just i den situation som råder och
upprätthållas konsekvent. Det gäller också att gemensamt bestämma
vilka följder olika överträdelser av reglerna skall ha.
Reglerna skall fortlöpande utvärderas av elever, lärare och föräldrar
tillsammans. Varje barn och vuxen måste själv ta ansvar för att
överenskommelser följs. Samtidigt behöver var och en de andras stöd.
Den starkares ansvar för och omsorg om den svagare måste klart
betonas.
Att vara till nytta, att erkännas för sin egen skull, att få ta ansvar
är påtagliga och grundläggande behov för alla barn. Detta måste varje
skolenhets vuxna och barn dra de praktiska konsekvenserna av utifrån
de förutsättningar som finns just på deras skola.
Respekten för människans egenvärde och aktningen för andra skall
likaså vara den etiska grunden för skolans arbete med frågor i vilka
människor i vårt land har skiljaktiga värderingar.
I skolarbetet ställs man dagligen inför frågor där det föreligger
olika uppfattningar. Det kan gälla livsåskådning, politik, sociala
värderingar eller moral, det kan gälla människosyn och
historieuppfattning, det kan gälla stilriktningar och smak. Skolan
tar emot barn ur alla grupper och åsiktsläger i samhället. Alla
föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till
skolan, förvissade om att dessa inte blir påverkade från skolans
sida till förmån för den ena eller den andra av inbördes kämpande
åskådningar och uppfattningar. I frågor, där det föreligger olika
uppfattningar, skall skolans undervisning därför vara saklig och
allsidig.
Skolan skall vara öppen för att skiljaktiga värderingar och åsikter
framförs och hävda betydelsen av ett personligt engagemang. Samtidigt
skall skolan hävda vår demokratis väsentliga värden och klart ta
avstånd från allt som strider mot dessa. Skolan får alltså inte
ställa sig neutral eller passiv i fråga om det demokratiska
samhällets grundläggande värderingar. Skolan måste i stället medvetet
verka för dessa värderingar och fostra eleverna till att respektera
dem.
Riktlinjer för arbetet
I Innehåll och samverkan
Skolan - ett centrum för samarbete
Grundskolan är samhällets största insats för barn och ungdom. I den
vistas alla i nio år. Den utgör därför ett naturligt centrum för en
bred samverkan mellan föräldrar, elever och skolans personal, med
förskola och fritidsverksamhet, med sociala myndigheter och
yrkeslivet, med föreningar, organisationer, kulturinstitutioner och
kulturarbetare.
Till skolstyrelsens uppgift hör att i samarbete med andra kommunala
nämnder ta initiativ till och verka för gemensam planering i syfte
att utnyttja befintliga resurser på bästa sätt.
Omtanke om elevernas psykiska och fysiska hälsa skall prägla skolans
arbete och miljö. Såväl lärare som skolledning, elevvårdspersonal och
annan personal skall i samverkan med elever och föräldrar verka för
en god arbetsmiljö.
Skoldagen
All verksamhet under skoldagen skall präglas av skolans mål och har
därför ett pedagogiskt syfte. Ett framgångsrikt arbete fordrar i
skolan - liksom på andra arbetsplatser - en helhetssyn på all
verksamhet. Denna kommer till uttryck bland annat i den samlade
skoldagen.
Det ankommer på skolstyrelsen att besluta när samlad skoldag skall
införas. Vid ett successivt genomförande beslutar skolstyrelsen också
om vilka klasser som skall omfattas av samlad skoldag. Den beslutar
dessutom om skoldagens längd inom de ramar skolförordningen anger. För
verksamhet under skoldagen är skolstyrelsen huvudman. Så långt det är
möjligt bör ansvaret dock vara decentraliserat till rektorsområde och
arbetsenhet.
På mellanstadiet och högstadiet skall eleverna delta i fria
aktiviteter i den utsträckning som anges i föreskrifter för
timplanerna, även om samlad skoldag inte har införts. Beslut om
samlad skoldag medför att kommunen därutöver skall svara för omsorg
och aktiviteter även under den återstående del av skoldagen, som
inte upptas av lektioner.
Skolarbetets inriktning och innehåll under lektionerna anges i
kursplaner för olika ämnen och ämnesgrupper. Inom ramen för
läroplanens riktlinjer och bestämmelser är det en uppgift för skolans
personal och elever att med hjälp av de resurser som står till buds
utforma den egna arbetsdagen. Skoldagens utformning ger också goda
förutsättningar för information och diskussion om hur barnoch
ungdomsfrågor kan lösas inom olika delar av kommunen.
Olika elevgrupper bör själva få svara för vissa program under
skoldagen. Skolan bör dessutom engagera föräldrar, föreningar och
representanter för t.ex. sociala organ, kultur- och
fritidsförvaltning. Det är väsentligt att fritidshemmens lokaler och
verksamhet naturligt kopplas till skoldagen. Fritidsgårdar, bibliotek
och föreningslivets lokaler bör om möjligt utnyttjas så att ett rikt
utbud och en god samverkan kan uppnås.
Skoldagen skall innehålla tid för avkoppling och vila. Alla har behov
av att under fria former tala med varandra om upplevelser och
händelser liksom av att tänka och bearbeta upplevelser i lugn och ro.
Som riktlinjer för planeringen av fria aktiviteter under skoldagen
bör gälla:
att tillgodose och stimulera elevernas verksamhetsbehov, sociala
kontaktbehov och behov av kulturell stimulans,
att stimulera elevernas egen föreningsverksamhet och därvid se till
att den betraktas och behandlas som elevernas egen angelägenhet,
organiserad och ledd av dem själva,
att stimulera till deltagande i skolans beslutsprocesser och gå
eleverna tillhanda med hjälp och stöd i elevrådsarbetet,
att bredda kontakterna med vuxna, verksamma utanför skolan,
att bredda kännedomen om ortens förenings-, kultur- och fritidsliv
och stimulera till engagemang och aktivt deltagande i detta,
att engagera elever i skilda åldrar och av olika kön i samma grupper,
att erbjuda en trygg omsorg om barnen i de lägre åldrarna,
att speciellt söka engagera svagmotiverade elever och hos dem skapa
en positiv attityd till skolan,
att utveckla ett naturligt och otvunget umgänge mellan elever och
vuxna.
Fria aktiviteter som en naturlig del av skolans verksamhet kan bli ett
led, inte bara i utökad och förbättrad omsorg om eleverna, utan också
i en förbättring av individualiserings- och stödmöjligheterna inom
skolan. För att lyckas måste skolan både anknyta till existerande
intressen och skapa nya, utvecklande intressen. Skolans personal och
ledare i ungdomsföreningar och studieförbund måste på ett aktivt sätt
medverka och informera eleverna om olika möjligheter. Många
aktiviteter kan eleverna själva organisera och leda. Undersökningar
har visat att eleverna ofta väljer slentrianmässigt och att valen
styrs av tradition, kön och nöjesindustrins utbud. Skolan bör
stimulera till nya grepp för att få variation och förnyelse.
Id eburna, hobbybetonade, idrottsliga och estetiska verksamheter bör
befrämjas liksom en inriktning på natur- och miljövårdsfrågor. Skolan
skall förmedla kännedom om och kontakt med fritidsgrupper och
organisationer utanför skolan. Därigenom kan den ge eleverna bestående
intressen som kan leda till en meningsfull fritid. Ensidighet i
urvalet bör skolan undvika genom att tillse att fria aktiviteter
innehåller ett variationsrikt program under läsåret.
Verksamheten kan organiseras i många former. I det följande anges
några av dem.
Tid bör anslås för gemensamma samlingar. Dessa kan innehålla
information och diskussion, program med kulturella och sociala
inslag, presentation av organisationer, föreningar och olika
yrkesgrupper. Så långt möjligt bör de bygga på elevernas egna
aktiviteter. De kan ordnas för en eller ett par arbetsenheter, för
hela årskurser eller stadier och, där så är lämpligt och möjligt, för
en hel skolenhet.
Inom varje klass bildar klassföreståndare och elever tillsammans ett
klassråd. Klassrådets verksamhet är en viktig del av skolans
reguljära arbete. Det kan - utom under lektioner - sammanträda under
tid för morgonsamling och tid för fria aktiviteter. Till denna kan
också förläggas elevernas egen föreningsverksamhet, t.ex.
sammankomster med elevrådet.
Skolbiblioteket bör om möjligt vara tillgängligt under hela skoldagen.
Där kan eleverna utveckla sina intressen genom att läsa böcker,
tidningar och tidskrifter. Det är ofta skolans bästa utrymme
för självständiga studier, för arbete i grupp eller studiecirkel.
Kulturnämnd och kulturorganisationer bör kunna utnyttja skolan som
forum för kulturaktiviteter, utställningar, sagostunder m.m.
Fria aktiviteter måste ge utrymme för elevernas eget ansvar för delar
av arbetet inom skolan. Detta kan ske på många olika sätt och bör ges
så stor omfattning som möjligt med hänsyn till elevernas
förutsättningar och mognad. Elever och elevgrupper bör hjälpa till
med dagliga göromål i skolan. De bör medverka i lokalvård, i
biblioteks- och reproduktionsarbete och utföra enklare reparationer.
De bör kunna svara för servering och dukning i samband med
skolluncher. De kan - t.ex. samordnat med temaarbeten - arbeta med
utformning av skolgården. Aktivitet och ansvar, inte en passiv
serviceinställning, måste prägla elevernas roll i skolan.
Ett annat medel att utveckla en social ansvarskänsla och stärka
sammanhållningen i skolan är fadderverksamhet. Äldre elever kan
hjälpa yngre barn i förskolan, i undervisningen, i skolbiblioteket
eller hjälpa nyinflyttade elever till rätta. Äldre elever bör få
leda olika gruppaktiviteter. Klasser i högre årskurser kan ta hand
om nya klasser i skolan, t.ex. i samband med skolstart och
stadieövergångar. Elever bör kunna delta i planeringen och
genomförandet av friluftsdagar och lägerskolor.
Under arbete i grupper, ledda av föreningar, lärare, fritidspersonal,
kulturarbetare, föräldrar, elever och andra bör eleverna få
möjligheter att utveckla olika intressen.
På lågstadiet kan man anknyta till vad eleverna är vana vid från
tiden i förskolan. Gränserna mellan lektioner och fria aktiviteter
kan bli flytande. Det kan upplevas positivt att under fria
aktiviteter få tid att göra färdig en arbetsuppgift som påbörjats
under lektionerna. Fri och skapande verksamhet, sång, musik,
dramatik, arbete med bild, sagor och korta samlingsstudier stimulerar
fantasi och känsla.
På mellanstadiet och högstadiet - och i många fall redan på lågstadiet
- kan man samlas kring olika frågor som har sitt ursprung i
lektionernas arbetsområden eller i teman och tillvalskurser. Det är
också viktigt att man inom olika ämnen fortlöpande söker nya vägar
och genom diskussioner, medverkan av kulturarbetare och
föreningsföreträdare och läsning av litteratur ger eleverna stimulans
till en berikande fritid utanför skoldagen.
Andra aktiviteter kan ha anknytning till allmänt idrottsliga,
hobbybetonade, estetiska och id eburna intressen. Hit hör exempelvis
lagidrotter, folkdans, bild- och formarbete, djurvård, orkesterspel,
motorkunskap, modellbygge och maskinskrivning.
En tredje grupp av aktiviteter är de som organiseras av ledare för
olika organisationer. Denna verksamhet är ofta medvetet profilerad.
Den kan till en väsentlig del vara identisk med övriga aktiviteter
men också vara en del av organisationernas ungdomsarbete. Till sitt
innehåll måste den anpassas efter elevernas ålder och mognad. (Om
samverkan skola - föreningar se s. 13 f.)
Ett omfattande inslag kan bli elevernas musikaliska sysselsättningar.
För att möjliggöra elevdeltagande i ännu större omfattning än de
fria aktiviteterna medger får rektor befria elever från lektioner
under sammanlagt 20 undervisningstimmar per år för att de skall kunna
delta i musikverksamhet.
Samverkan mellan skola och förskola
Skolledningen liksom personalen i förskolan har ett ansvar för att
alla barn och föräldrar får kontakt med den skola där barnet skall
börja. Vid skolstarten bör kontakten mellan hem och skola ske i
samverkan med förskolan. Målet bör vara att övergången från förskola
till skola blir så mjuk att barnen upplever verksamheten i de båda
skolformerna som kontinuerlig.
De som arbetar i förskola och grundskola bör ta del av innehåll och
arbetssätt i varandras skolformer. Genom studiebesök, gemensamma
konfe
renser och/eller arbete inom den andra skolformen bör man främja en
samstämmighet i synen på arbetssätt och barns utveckling. För barn
med annat hemspråk än svenska är detta speciellt viktigt, eftersom
språkutvecklingen är beroende av att förskolans och skolans insatser
för dessa barn är konsekventa och väl genomtänkta. De barn som skall
börja skolan men inte går i förskola bör ägnas särskild
uppmärksamhet.
I samverkan med föräldrar och förskola skall skolan söka förhindra att
enskilda elever får problem vid skolstarten. Grupper av olika storlek
och varierande arbetssätt ger möjlighet att anpassa skolan till
elevernas skiftande mognad. Möjlighet för vissa barn att få börja
skolan före sju års ålder regleras i skolförordningen. Uppskov med
skolstarten får ske, om barnet inte har nått den mognad som fordras
för att delta i undervisningen.Avgörande skall här vara föräldrarnas
inställning och deras uppfattning om barnets behov. Om skolstarten
skjuts upp ett år, skall barnet beredas plats i förskolan.
Deltagande i förskolans verksamhet är då obligatoriskt.
Samverkan mellan skola och hem
Hemmet har det primära och huvudsakliga ansvaret för elevernas fostran
och vård. Skolans verksamhet skall vara ett stöd för hemmet i en
fostran utformad efter de grundläggande demokratiska värderingarna i
vårt samhälle. Det kan vara av stor betydelse att skillnader i
normer och uppfattningar i olika frågor blir diskuterade mellan skola
och föräldrar så att man kan överbrygga eventuella motsättningar.
Det råder närvaroplikt i skolan. Föräldrar är skyldiga att övervaka
att barnet fullgör sin skolgång. Om en elev måste vara frånvarande,
t.ex. på grund av sjukdom, skall föräldrarna eller den hos vilken
eleven vistas, snarast anmäla hindret till skolan. Frånvaro skall
såvitt möjligt förhandsanmälas. I skolan fordras närvarokontroll och
registrering för att föräldrarna skall kunna vara säkra på att eleven
är i skolan under skoldagen. Ett sådant system skall ge möjlighet till
snabb kontakt med hemmen. Skolan har ansvar för att hemmen
underrättas, om förhandsanmälan inte skett, och för att frånvaro i mer
betydande grad följs upp.
Om skolan skall kunna bidra till varje elevs positiva utveckling
behöver den känna till elevens hela situation. Skolan bör därför
hålla sig orienterad om elevens hemmiljö. Föräldrarna skall ges
tillfälle att följa skolans arbete och bör få medverka i detta.
Kontakten mellan skola och hem gynnas av att båda parter lär känna
varandra. Ansvaret för att kontakter kommer till stånd vilar på
skolan.
Skolan skall understödja också samverkan mellan olika barns föräldrar
så att de tillsammans kan diskutera bl.a. skoldagens utformning,
ordningsregler och insatser för elevernas fritid.
Skolan är skyldig att ta kontakt med föräldrarna till samtliga barn
två gånger varje läsår. Klassföreståndaren har ansvar för dessa
kontakter. De personliga samtalen och direktkontakten med föräldrarna
är värdefulla. Kontakterna kan därför ske i form av enskilda samtal.
Eleverna bör om möjligt få delta i dessa. Det är angeläget att
hemspråkslärarna deltar i samtalen med invandrarbarn och deras
föräldrar liksom att speciallärarna medverkar vid samtal om barn med
särskilda svårigheter. Men också klassmöten kan vara betydelsefulla.
Flera kontaktformer bör utvecklas och utnyttjas.
De enskilda samtalen har bl.a. till uppgift att i årskurserna 1-7
ersätta och i årskurserna 8 och 9 komplettera den information till
föräldrarna som förr gavs huvudsakligen i form av betyg. Föräldrarna
måste kunna följa sina barns studier och få veta hur barnen
utvecklas. Lärarna skall vid dessa samtal söka ge en nyanserad bild
av eleverna och inte begränsa samtalen enbart till elevernas
studieresultat. De bör också utnyttja möjligheterna att få del av
föräldrarnas kunskaper om och syn på sina barn så att skolans bild av
eleverna kan bli så allsidig som möjligt.
Erfarenheten visar att det är svårt att få kontakt med alla
föräldrar. Skolan måste då själv aktivt söka upp föräldrarna för att
nå det nödvändiga samarbetet. Förstärkningsresursens icke
undervisningsbundna del kan utnyttjas för att möjliggöra behövliga
insatser.
Föräldrarnas kontakt med skolan bör inte inskränkas till ett par
kontakttillfällen per år. Skolan har också en förpliktelse att
regelbundet under elevernas studietid informera hemmen om
grundskolans utformning, om läroplan och arbetssätt, om vilka
möjligheter till fortsatt utbildning eller uppgifter inom arbetslivet
som står till buds. Åhörardagar och gemensamma utflykter kan ge
föräldrarna ytterligare inblick i skolans arbete.
Föräldrar är en tillgång i skolans arbete genom att de representerar
en stor fond av erfarenhet och kunskap om olika yrken och
verksamheter i samhället. De kan därmed aktivt bidra till elevernas
utbildning genom att berätta om olika verksamheter, informera om sitt
arbete, om hobbies och föreningar, underlätta studiebesök, ställa sig
till förfogande för intervjuer eller organisera grupper under fria
aktiviteter. De kan aktivt stödja lärarnas och elevernas arbete på
att förbättra skolans miljö.
Samverkan mellan skola och föreningar
I svensk demokrati spelar frivilliga organisationer och föreningar en
stor roll. Skolan bör stödja de organisationer och folkrörelser och
det fritidsliv som ungdomen själv organiserar, lika väl som skolan i
sin tur får stöd från dem. Arbetet inom organisationer och
föreningar kan ge skolan stimulans att pröva olika arbetsformer.
Genom att eleverna under skoldagen får kontakt med närsamhällets
föreningar kan de få impulser till meningsfyllda fritidsaktiviteter.
Föreningarna kan i skolan möta elevernas behov av engagemang.
Skolstyrelsen, eller på skolstyrelsens uppdrag skolledningen, skall
efter samråd med berörda lärare ta initiativ till samverkan genom att
bjuda in företrädare för föreningar. Föreningarna kan göra sina
insatser under lektioner men främst under tiden för fria aktiviteter
och på tid före eller efter skoldagen. Skolledningen och berörda
lärare måste ha möjlighet att väl planera verksamheten både vad
gäller tid och lokaler. Föreningarnas medverkan måste ske inom de
ramar som skoldag, resurser och tillgängliga lokaler erbjuder.
För all verksamhet under skoldagen gäller de allmänna målen för
skolan. Inom denna ram bör föreningarna själva få svara för
verksamhetens utformning under fria aktiviteter. Föreningar med
bestämda program, exempelvis religiösa samfund och politiska
föreningar, skall ha rätt att verka för sin uppfattning. Det åligger
skolstyrelsen och skolledningen att svara för balans och allsidighet
genom urvalet av föreningsaktiviteter.
Det kan ibland inträffa att endast vissa politiska föreningar eller
vissa trossamfund har möjlighet eller intresse att medverka i skolan.
Detta får då inte hindra all verksamhet. I stället bör skolans lärare
i tillräcklig omfattning på lektioner orientera om och belysa andra
id eer, så att eleverna kan få en helhetsuppfattning baserad på en så
allsidig information som möjligt. Strävan bör dock vara att
föreningar med olika åskådningar själva medverkar i skolan.
Skolan och kulturlivet
Skolan kan göra många viktiga insatser på det kulturella området.
Ansvaret för att förverkliga de kulturpolitiska uppgifterna vilar på
skolans alla ämnen. Ett speciellt ansvar har dock de ämnen som har
till uppgift att utveckla elevernas uttrycks- och
kommunikationsförmåga i en strävan att skapa en god barn- och
ungdomskultur. Genom undervisningen i t.ex. svenska, bild, musik,
slöjd och idrott får alla elever grundläggande insikter i olika
uttryck för mänskliga känslor, stämningar och erfarenheter. De får
också en träning i eget skapande som är ett led i
personlighetsutvecklingen. De konstnärliga uttrycksmedlen, i form av
t.ex. teater och bild, utgör viktiga medel för att göra stoffet
levande i olika ämnen och för att redovisa arbetsresultat och uttrycka
opinioner. Temastudier underlättar verksamheter som drama och film. I
arbetet med tema är biblioteken en viktig resurs.
Skolans roll som kulturcentrum bör emellertid inte begränsas till den
obligatoriska undervisningen. Genom skolan skall eleverna också komma
i kontakt med olika kulturyttringar såsom konserter,
teaterföreställningar, filmförevisningar och konstutställningar.
Eftersom skolan omfattar alla barn och ungdomar motverkar man att
många kulturevenemang annars bara når vissa grupper.
Inom ramen för tillval eller olika fria aktiviteter kan eleverna, mer
ingående få utveckla sina intressen inom olika kulturområden. Medel
för viss frivillig musikundervisning bedriven av grundskolans
musiklärare ingår i förstärkningsresursen. Samverkan med det fria
organisationslivet och den kommunala musikskolan kan också betyda
mycket. Under fria aktiviteter finns, liksom under lektioner,
möjligheter för kulturarbetare av skilda slag att medverka i skolan.
Grupper kring teater, film, bild och dans kan anordnas av skolan.
Olika elevgrupper på skolan bör få möjlighet att gå ut med egna
program till andra klasser, stadier eller skolor. Detta kan ofta
vara ett bra sätt att medverka till att bearbeta olika problem i
skolan, t.ex. kring mobbning och kring frågor om alkohol och
narkotika.
Skolan och arbetslivet
Skolan måste arbeta i samverkan med näringslivet och med arbetslivet
i övrigt. Det innebär att skolan bedriver en del av sin verksamhet
utanför skolbyggnaderna i form av studiebesök och exkursioner och som
praktisk arbetslivsorientering. Skolan arbetar vidare med material
och exempel från arbetslivet. De förhållanden som råder där skall så
långt möjligt konkretiseras i undervisningen. Detta betyder att också
andra än de som är anställda i skolan skall kunna medverka i arbetet
både under lektioner och i fria aktiviteter.
Skolledningen skall ta initiativ för att söka få till stånd en så
bred samverkan som möjligt. Många med specialkompetens och
yrkeserfarenhet av olika arbetsmiljöer kan därigenom medverka i
undervisningen i skolan. Lärarnas arbete kan kompletteras genom
medverkan av t.ex. arbetare och tjänstemän, företrädare för
arbetsgivare och arbetstagare, skyddsombud och skyddsingenjörer. En
aktiv medverkan från arbetsförmedlingarna är naturlig. Föräldrar kan
vara en stor tillgång för skolan om de kan komma och berätta om olika
verksamheter. Äldre människor kan genom att skildra
arbetsliv förr i tiden ge eleverna perspektiv på dagens situation.
Den icke lärarbundna delen av förstärkningsresursen möjliggör sådana
insatser.
Under tiden i grundskolan skall eleverna genom skolans försorg få en
praktisk arbetslivsorientering. Till den skall anslås upp till tio
veckor. Den omfattningen kan emellertid inte uppnås omedelbart i
varje kommun, bl.a. av det skälet att det kan vara svårt att få fram
tillräckligt antal platser för verksamheten. Den praktiska
arbetslivsorienteringen skall dock omfatta minst sex veckor för varje
elev under hela grundskoletiden.
Genom arbetslivsorienteringen och genom skolans studie- och
yrkesorientering skall eleverna tillägna sig kunskap om olika
verksamhetsområden, arbetsmiljöer, arbetsuppgifter och yrken och om
arbetets betydelse för människorna och samhället. De skall skaffa sig
insikt i partsförhållandena i arbetslivet, i de olika synsätt och
intressen, som parterna företräder, och kunskaper om lagar och
avtal, om arbetsgivares och arbetstagares rättigheter och
skyldigheter, om sambanden mellan dessa faktorer och om
företagsamhetens förutsättningar. De skall få kunskap om
arbetsförmedlingarnas uppgifter och service till arbetssökande och
arbetsgivare. I skolan skall eleverna i olika ämnen få möjligheter
att bearbeta sina erfarenheter, så att dessa kan bidra till ett väl
övervägt studie
och yrkesval.
Arbetslivsorienteringen skall liksom skolans övriga verksamhet
motverka sådana begränsningar i studie- och yrkesvalet, som beror på
traditionellt könsrolls- och statustänkande eller social och
kulturell bakgrund. Den skall inriktas mot jämställdhet mellan könen
i familj, arbetsliv och samhälle i övrigt.
Arbetslivsorienteringen är liksom övrig studie- och yrkesorientering
i vid mening en angelägenhet för alla i skolan. Den skall i olika
former ingå i skolans verksamhet från första till sista årskursen och
i övergången från skola till arbetsliv. Kunskaper om arbetslivet och
arbetsmarknaden kan förvärvas både genom praktisk verksamhet inom och
utom skolan och genom undervisningen i skolans olika ämnen. All
arbetslivserfarenhet - också elevernas egen från fritid och ferier -
bör tillvaratas i skolarbetet. Även skolans eget arbetsliv och de
olika personalgruppernas uppgifter och situation bör således
uppmärksammas.
I årskurs 9 skall studie- och yrkesorienteringen intensifieras, bl.a.
genom elevernas direkta kontakter med olika utbildningsvägar. I
samband med intagningen till gymnasieskolan och den uppsökande
studie- och yrkesorienteringen måste skolan tillgodose vissa elevers
särskilda behov av vägledning inför val av utbildning och av kontakt
med arbetslivet.
De direkta arbetslivskontakterna skall ske i form av studiebesök och
längre perioder under vilka eleverna aktivt deltar i verksamheten på
arbetsplatserna. Skolstyrelsen skall besluta om arbetslivskontakternas
sammanlagda längd inom ramen sex till tio veckor och om deras
förläggning inom stadier och årskurser. Besluten skall förberedas i
det lokala planerings rådet (SSA-rådet).
Genom arbetslivsorienteringen skall elever under högstadietiden genom
minst veckolånga perioder skaffa sig erfarenheter från var och en av
föl
jande tre arbetslivssektorer:
-Teknik och tillverkning
-Handel, kommunikation, service, jord- och skogsbruk
-Kontor och förvaltning, vård och undervisning.
Skolan skall därvid verka för att eleverna kombinerar valen inom de
tre sektorerna på ett sådant sätt, att de ger pojkar inblick i
kvinnodominerade yrken och flickor i mansdominerade.
Urval av stoff
Planering av studierna
Målen för olika ämnen eller ämnesgrupper anger studiernas inriktning
och de begrepp, som varje elev skall få insikt i, liksom de
väsentliga färdigheter eleven skall få lära sig tillämpa.
I olika huvudmoment anges stoff, som belyser begreppen och som
eleverna skall arbeta med, liksom olika vägar att öva färdigheter.
Lärare och elever kan därutöver också välja att arbeta med andra
stoffområden, som gör eleverna förtrogna med de begrepp som anges i
målen.
Planeringen i klasserna - eller i arbetsenheterna eller i andra
former som skolan själv väljer - innebär att lärare och elever
avgör hur lång tid de vill ägna åt olika moment, i vilken ordning de
skall ta upp olika frågor, med vilka metoder frågorna skall bearbetas
och vilka läromedel man kan använda.
Men dessutom måste lärarna i planeringen tillsammans med eleverna ange
vilka insikter i en fråga eller vilka färdigheter som man vill ha
uppnått efter en viss tid. För elevernas motivation är det centralt
att de har näraliggande, klara etappmål att sträva emot. De måste
kunna uppleva att de lyckas, lär sig något och gör framsteg. Det är
också viktigt att motivet för att lära sig en viss bestämd kunskap
klargörs. Diffus orientering är förödande för motivationen. Eftersom
planeringen görs gemensamt av lärare och elever, kan läraren ta
hänsyn till elevernas olika förutsättningar. Vid planeringen måste
man utgå från de centrala begreppen i målen och från kursplanernas
huvudmoment. Först därefter bör valet av lämpliga läromedel -
studiebesök, lärobok, tidningar, experiment - komma in.
Vid den konkreta planeringen i skolan skall man utgå från den tid som
står till förfogande. Har man kommit överens om att en del av tiden i
ett ämne skall anslås till temaarbeten, måste stoffmängden i övrigt
anpassas därefter. Tillräcklig tid måste avsättas för praktisk
tillämpning, för att bearbeta aktuellt stoff och för ett undersökande
arbetssätt. Att skaffa sig kunskaper genom att läsa är både nödvändigt
och önskvärt, men skolarbetet får inte begränsas till enbart bokliga
studier för att möjliggöra presentation av mer stoff. Utgångspunkten
bör så långt möjligt vara iakttagelser och experiment.
Urvalsprinciper
Mängden av fakta är oändlig. Fonden av kunskaper - insikter i samband
mellan olika fakta - är överväldigande och ökas genom forskningens
framsteg för varje dag. De färdigheter vi behöver behärska är också av
många slag och ställer stora krav på övning. Inom skolan måste därför
göras ett strängt begränsat urval av lärostoff.
Ett sådant urval är redan gjort i de olika ämnenas och
ämnesgruppernas mål. Huvudmomenten innebär ytterligare en begränsning
genom att de anvisar väsentliga områden som belyser målen.
Men även inom ett huvudmoment måste lärare och elever göra ett urval
av stoff. Följande principer bör vara till ledning.
-Lärare och elever måste söka komma överens om den kärna av kunskaper
som är nödvändig för alla att känna till i dagens samhälle och som
behövs för fortsatta studier. Arbetet bör inriktas på att alla elever
säkert behärskar denna grundkurs. Därigenom får de en fond av fasta
kunskaper som gör det lättare för dem att arbeta på egen hand inom
tillvalskurser, teman och fria aktiviteter och senare i arbete och
fortsatta studier.
-Läromedel innehåller därutöver också mängder av i övrigt önskvärda
kunskaper för fördjupningsuppgifter i olika sammanhang. Dessa får
inte förväxlas med de nödvändiga baskunskaperna.
-Tillfällen till övning av grundläggande färdigheter att tala, läsa,
skriva och räkna skall ges eleverna i många ämnen. Träningen får inte
ensidigt koncentreras till svenska och matematik. Sakprosa sysslar
eleverna främst med i andra ämnen än svenska. Skriv- och
räkneuppgifter hör hemma inom en grupp av ämnen. Att kunna uttrycka
sig med hjälp av bild är på samma sätt en färdighet som berör många
ämnen. Detsamma gäller de grundläggande studietekniska färdigheterna.
Att kommunikationsfärdigheterna ges en central plats innebär på intet
sätt att de skall tränas isolerat och utanför motiverande sammanhang
under lektionerna. Skrivträning bör självklart inte gälla stoff utan
intresse för eleverna. Uttrycksförmåga är beroende av vetande.
Eleverna lär sig använda ord samtidigt som de lär sig begrepp och
ställer frågor. Språket utformas i ett samspel med andra människor.
Barns arbete med bilder, med litteratur och drama, med konstnärliga
uttrycksmedel över huvud taget främjar deras språkutveckling.
Betoningen av färdigheter får således inte leda till en ensidig
metodik med isolerade, formella övningar.
-Vardagskunskaper och vardagsfärdigheter skall spela en stor roll i
skolan. Dit hör kunskaper som berör hushåll, familj, samlevnadsfrågor
och teknik liksom exempelvis förmågan att kunna skriva maskin.
Eleverna måste som konsumenter kunna kritiskt värdera de varor och
budskap de utsätts för. Mer traditionellt stoff kan behöva vika för
att skolan tillräckligt skall kunna anknyta till den verklighet, som
dagligen omger eleverna.
-Eleverna bör inom ramen för olika ämnen få rikliga tillfällen att
bearbeta etiska frågeställningar och konflikter. Exempel bör därvid
ges på positiva insatser och möjligheter.
-Internationella förbindelser spelar en allt större roll. Det är
nödvändigt att i skolan välja stoff som låter eleverna inse vårt
samhälles internationella beroende och därmed vikten av
internationella kontakter och internationellt samarbete.
Samhällsorienterande ämnen, bild och musik spelar liksom
litteraturläsning stor roll. Invandrarelever och deras föräldrar kan
vara en stor tillgång för att förmedla kännedom om andra länders
kultur. Det är skolans uppgift att fostra eleverna så att de känner
solidaritet med andra länder, folkslag och kulturer. Det är också
skolans uppgift att fostra eleverna att förstå och känna samhörighet
med minoritetsgrupper inom vårt eget land. Skolan måste göra aktiva
insatser för att eleverna skall förstå utvecklingsländernas problem
och vårt beroende av dessa länder.
Saklighet och allsidighet
Urvalet och behandlingen av stoff i alla ämnen skall präglas av
saklighet och allsidighet.
Genom att göra undervisningen saklig och allsidig uppfyller skolan på
bästa sätt kravet på objektivitet. Därigenom fostras eleverna till att
utveckla ett självständigt och kritiskt betraktelsesätt och en vilja
till saklig bedömning. De stimuleras till ett personligt engagemang
och ett fördjupat intresse.
Kravet på saklighet och allsidighet måste beaktas jämsides med andra
krav som kan och bör ställas på både lärare, undervisning och
läromedel. Ett pedagogiskt krav är exempelvis att tryckta läromedel
skall vara skrivna på ett medryckande och livfullt sätt och stimulera
till kritisk debatt. Ett annat krav som alltid är aktuellt i
forskning, undervisning och nyhetsförmedling är att stoffet skall
vara väsentligt och relevant.
Det är viktigt att skolan skiljer på innebörden i begreppen saklighet
och allsidighet och på deras tillämpningsområden.
Saklighet innebär bl.a. följande.
Läraren skall undvika tendentiös framställning. Innebörden i
mångtydiga och vaga begrepp skall klargöras. Läraren måste avhålla
sig från att använda tendentiösa beskrivningar och att själv dra
förhastade slutsatser. En beskrivning bryter mot denna norm om vissa
saker utelämnas och andra framhävs och om framställningen därigenom
ger eleverna en skev eller direkt felaktig bild av det som
framställs. En färgad beskrivning tjänar ''sändarens'' intresse
(t.ex. propaganda, indoktrinering, viss typ av re
klam).
Allsidighet innebär bl.a. följande.
Stoffurvalet skall vara sådant att centrala problem för ämnet,
arbetsområdet eller projektet lyfts fram. Undervisningen skall
återspegla den dynamik som utmärker olika skeenden. Det är således
inte till fyllest att undervisningen tar upp yttre förhållanden och
formella ting och tekniker. Den måste dessutom sträva efter att nå
"insidan" i varje skeende. Det kan ske bl.a. genom att skolan låter
representanter för samfund, partier, organisationer, författare,
konstnärer osv. själva presentera sina åskådningar och
uppfattningar.
Skiljaktiga uppfattningar liksom problem och svårigheter skall öppet
redovisas och bearbetas. Värderingar får förekomma. Samhällsfrågor är
t.ex. aldrig värderingsfria. Men det skall alltid klart framgå vem
det är som står för dem. Så har t.ex. läraren rätt att uttrycka egna
värderingar om det klart framgår att de är personliga. Eleverna får
inte vilseledas genom uttryck som ''man'', ''torde'', ''anses
ofta'', osv.
Också våra gemensamma, grundläggande värderingar måste diskuteras.
Konflikter mellan mål och verklighet skall belysas med material av
olika slag och frågeställningar kring detta skall bearbetas.
Det är en viktig uppgift för läraren att klargöra för eleverna vad som
är kontroversiellt resp. okontroversiellt i sakfrågor liksom i
värderings- och normfrågor och redovisa de argument som kan finnas
för att inta en viss ståndpunkt.
Inom alla ämnen i skolan måste lärare och elever göra klart för sig
vad som är värderingsfrågor i den meningen att man bara kan besvara
dem genom att inta en värderande ståndpunkt.
Den som skall ta ställning till värderingsfrågor behöver goda
kunskaper. Genom tillämpningsövningar bör skolan hjälpa eleverna att
inse detta. Kravet på saklighet och allsidighet innebär att eleverna
även får veta och får insikt i hur man rationellt argumenterar för
olika värdeståndpunkter. Det gör man, när man använder argument som
hör till saken och är hållbara. Målet bör vara att eleverna blir
motiverade att självständigt ta ställning med respekt för fakta och
med öppenhet för sakliga argument.
Personligt ställningstagande är elevens eget ansvar. Skolans ansvar är
att det underlag som detta ställningstagande grundas på skall vara
sakligt och opartiskt.
I skolan skall människor med personligt engagemang kunna stimulera
barn och ungdomar till personligt ställningstagande. Företrädare för
olika föreningar och trossamfund kan medverka i skolans arbete.
Kravet på saklighet och allsidighet gäller då det samlade utbudet,
för vilket skolstyrelse och skolledning har ansvaret (se s. 13).
Skolan är alltid skyldig att klargöra och hålla fast vid de
grundläggande demokratiska värderingar som skolan skall söka förmå
alla barn och ungdomar att omfatta (se s. 5). Skolan skall ta klart
avstånd från allt som strider mot dessa värderingar.
Konflikter och konfliktlösningar
Saklighet och allsidighet fordrar att samhället inte framställs som
konfliktlöst och harmoniskt. I stället är det viktigt att barn får
klart för sig sambandet mellan å ena sidan mänskliga, sociala och
nationella konflikter och å andra sidan aggression, våld och krig.
Skolan måste göra eleverna medvetna om att människor lever under
olika ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden och att
motsättningar därigenom kan uppkomma mellan olika grupper.
Diskussion om konflikter och konfliktlösningar skall utgöra ett
naturligt inslag i många sammanhang i skolans undervisning. Detta
gäller inte enbart när skolan tar upp frågor om totalförsvar och
fred, om lag och rätt och när man behandlar livsåskådningsfrågor. Det
är aktuellt i alla ämnen, i klassråd och i andra sammanhang, när man
diskuterar och bearbetar relationer mellan människor och de
regelsystem människor tillsammans skapar.
Det fria studievalet
Omfattning
För att kunna skapa och vidmakthålla motivation är det nödvändigt att
skolan i betydande utsträckning går elevernas intressen till mötes
liksom att skolan stimulerar eleverna att utveckla olika intressen.
Den enskilda skolan och arbetet i den enskilda klassen måste därför
så långt möjligt kunna anpassas efter de intressen som eleverna har
eller som lärarna förmår ge dem. Det är därför från denna synpunkt
viktigt att det finns betydande möjligheter inom skolan att lokalt
utforma program och kurser.
Detta kan ske i fördjupningsstudier på alla stadier, individuellt
eller i grupp. Men inom skolan finns dessutom en betydande sektor
avsedd enbart för elevernas fria studieval.
På både låg- och mellanstadierna kan lärare och
elever komma överens om att avsätta tid för temaarbeten. På
mellanstadiet skall dessutom förekomma tid motsvarande två
stadieveckotimmar för fria aktiviteter.
Med stadieveckotimme menas summan av de veckotimmar som kan
förekomma i ett stadiums tre årskurser.
På högstadiet skall fria aktiviteter omfatta tid motsvarande fem
stadieveckotimmar. Temastudier är på högstadiet obligatoriska och
skall som riktvärde omfatta tolv stadieveckotimmar. Dessutom finns på
högstadiet elva stadieveckotimmar avsatta för tillval.
Tillval
På förslag av rektor beslutar skolstyrelsen i varje kommun vilka
kurser som skall kunna väljas inom tillvalsblocket. Rektor skall avge
sitt förslag efter samråd med personal, föräldrar och elever. Arbetet
inom dessa kurser skall präglas av samma målmedvetenhet som skolans
övriga verksamhet.
Treåriga kurser i tyska och franska skall alltid erbjudas. Kurserna
skall anordnas om antalet elever som väljer respektive språk är lägst
fem. För övriga kurser finns ingen gräns för lägsta elevantal.
Tillgängliga resurser måste här som inom andra områden avgöra hur
stort utbud av kurser som är möjligt.
Kursernas längd kan variera från en termin till tre år. Inom det
erbjudna utbudet av kurser har föräldrar och elever fritt val. Inför
varje nytt läsår skall finnas möjlighet till omval. Den elev som
väljer terminskurser måste således välja för både höst- och vårtermin
samtidigt, såvida skolans behov av planering fordrar detta.
Även språkkursernas längd kan variera. Utöver de treåriga kurserna i
tyska och franska kan man således erbjuda kurser i dessa - eller
andra språk - som också är kortare än tre år.
Vad som skall studeras i de olika tillvalskurserna skall anges i en
kursplan. För den lokala skolenheten avger rektor förslag till
kursplan efter samråd med berörda lärare och elever. Kursplanen kan
ha utarbetats på den lokala skolan, av skolstyrelsen eller av
länsskolnämnden. SÖ har som hjälp för det lokala arbetet tagit fram
modeller för vissa kursplaner.
Länsskolnämnden fastställer kursplan, som är utarbetad av rektor
eller skolstyrelse.
Kurserna - med undantag av kurser i språk - skall utgöra en
fördjupning av eller intresseprofilering inom några moment i två
eller flera ämnen. De kan ges en starkt praktisk anknytning genom att
bygga på moment ur exempelvis slöjd, teknik och hemkunskap. De kan
belysa miljövårdsfrågor (teknik, biologi, geografi, samhällskunskap),
eller friskvård (hemkunskap, idrott, biologi, kemi). Maskinskrivning
kan ingå i kombination med andra tekniskt- praktiska
vardagsfärdigheter. Bostads- och miljökunskap (hemkunskap, historia,
teknik, slöjd) fritt skapande (svenska, bild, musik) är exempel på
andra möjliga kombinationer.
Kurserna skall vara så inriktade att de inte kan förutses få en mycket
sned könsfördelning. Skulle detta ändå bli fallet och utökad
information inte ger resultat skall kursplanen omarbetas. Kurserna får
inte heller utformas så att de utgör parallell- eller överkurser till
de obligatoriska ämnena, exempelvis matematik, vilket snabbt skulle
kunna leda till en nivågruppering på de vanliga lektionerna i ämnet.
Tema
Temastudier är fördjupningsuppgifter som lärare och elever väljer att
utföra inom de obligatoriska ämnenas ram. Tid skall stå till
förfogande för detta. På högstadiet gäller tolv stadieveckotimmar som
ett riktvärde.
Arbetsenhetskonferensen skall föreslå hur tiden för temastudier bör
läggas ut på skilda ämnen eller ämnesgrupper. Förslagen bör avges i
så god tid att skolledningen kan utgå från dem vid schemaläggningen.
Om man redan på våren före det aktuella läsåret beslutar, hur tiden
för temastudier skall disponeras, bör schemaläggningen kunna anpassas
efter temaplaneringen. Det bör då utan större svårighet vara möjligt
att ägna långa, sammanhängande pass åt temastudierna. Om man under
tiden för temastudier periodläser och koncentrerar arbetet till vissa
veckor under läsåret får eleverna ytterligare möjligheter att ägna
sig åt mer omfattande arbetsuppgifter.
Vanan att arbeta med sådana större uppgifter bör successivt byggas upp
hos eleverna under skolåren.
Innehållet i ett tema skall hålla sig inom ramen för huvudmomenten i
det eller de berörda ämnena. Men arbetet skall syfta till fördjupning
inom ett begränsat område, ge eleverna möjlighet att tillämpa också
tidskrävande arbetsmetoder och planera och ta ansvar för en större
arbetsuppgift.
Det tematiska arbetet kan vara gemensamt för flera årskurser, för en
arbetsenhet, för en klass eller bestå av olika studier utförda av
skilda elev
grupper. Antalet samtidigt studerade teman i en arbetsenhet eller
klass blir beroende av hur många skilda arbeten som ett arbetslag
eller en lärare anser sig kunna handleda samtidigt.
Om elever och lärare så önskar kan arbetet ha en ämnesövergripande
uppläggning. Det är betydelsefullt att man genom fortbildning och
lokal planering underlättar för de lärare och elever som väljer en
sådan samlad undervisning.
Flera olika teman bör behandlas under ett läsår. Inget hindrar att
eleverna väljer att fortsätta arbetet med temauppgifter under den
icke timplanebundna delen av skoldagen. Tvärtom är det angeläget att
knyta ihop temastudier och fria aktiviteter och därmed också befrämja
ett samarbete mellan lärare och ledare från föreningar eller
organisationer.
Fria aktiviteter
Skolstyrelsen ansvarar för de fria aktiviteterna under skoldagen. För
dessa avsätts på mellanstadiet tid som motsvarar två
stadieveckotimmar, på högstadiet tid motsvarande fem
stadieveckotimmar. Om kommunen infört samlad skoldag avsätts för fria
aktiviteter dessutom övrig icke timplanebunden tid under skoldagen.
Skoldagens utformning och de fria aktiviteterna har behandlats på s.
9 ff.
Studie- och yrkesorientering
Syfte
Studie- och yrkesorientering (syo) är det sammanfattande begreppet
för inslag i undervisningen som särskilt syftar till att ge eleverna
förberedelse för framtida yrkesval och kunskaper om arbetslivet. Syo
är en del av skolans undervisningsprogram. I skolans arbetsplan (se
s. 39) skall finnas en planering av hur orienteringen skall
genomföras i skolans ämnen och dess övriga verksamhet. Syons
målsättning kan uppnås först när syostoffet blir ett naturligt inslag
i alla ämnen och därmed allas gemensamma ansvar. Skolan bör också ta
till vara de kunskaper om arbetslivet som finns hos elevernas
föräldrar.
De för skolan gemensamma målen och riktlinjerna för arbetssätt och
arbetsformer gäller också för syo. Syo kan därför inte inskränkas
till information som ges vid vissa valtillfällen. Attityder och
föreställningar formas under en lång utvecklingsprocess, och skolan
påverkar eleverna redan från första årskursen. Självkännedom,
intressen, värderingar av olika arbeten och roller, föreställningar
om utbildningsväsendet och arbetsmarknaden, kunskaper om hur man kan
skaffa och utvärdera informationer och om hur man klargör för sig
valalternativ och motivet för olika val har avgörande betydelse, när
eleven tar ställning till studieväg eller arbete.
Skolan skall verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Skolledningen har ett speciellt ansvar för att material om
könsrollsfrågor tillförs skolan och för att läroplanens syfte i detta
avseende förverkligas. Skolan bör på olika sätt stimulera eleverna
att välja yrke och vuxenroll oberoende av traditionella
könsrollsföreställningar och den bild av könsrollerna som massmedia
ofta förser oss med. Skolan bör därvid också uppmärksamma de faktiska
skillnader i löne- och arbetsvillkor som ännu bidrar till att
konservera könsbundna val.
Skolan skall utveckla elevernas förmåga att pröva kritiskt och
självständigt och motstå tendentiös påverkan. Detta mål bör ständigt
aktualiseras i syo, inte minst i syo som riktar sig till klasser
eller grupper och i praktisk arbetslivsorientering. Den kritiska
inställningen innebär bl.a. att eleverna lär sig ifrågasätta det
teoretiska underlaget för och urvalet av fakta i informationen. De
måste t.ex. bli medvetna om osäkerheten i prognoser och kritiska mot
kategoriska uttalanden om utvecklingen på arbetsmarknaden. Skolan bör
alltid redovisa källan för informationen och diskutera, hur syftet
medvetet eller omedvetet färgar urvalet eller framställningen. Den
kritiskt analyserande inställningen innebär också att eleverna i
samband med studiebesök, hemuppgifter och praktisk
arbetslivsorientering ställer frågor och skaffar fram fakta, som
belyser de sociala relationer på arbetsplatser, värderingar bland
olika grupper, problem såsom målsättning för verksamheten,
lönerelationer, yrkens status, förhållandet överordnad-underordnad,
könsroller etc. och sedan diskuterar dessa frågor och relaterar dem
till det egna yrkesvalet.
Skolan har ett speciellt ansvar för dem som av fysiska, psykiska och
andra skäl har svårigheter i skolarbetet. Skolans personal måste
därför ägna speciell omsorg åt dem också i syoarbetet. Även
invandrarbarnen liksom deras föräldrar har ofta särskilt behov av
syo.
Arbetssätt
Syo skall i princip bedrivas i samma arbetsformer och med samma
arbetssätt som skolans övriga verksamhet. Den måste anknyta till
elevernas verklighetsuppfattning och successivt vidga deras
perspektiv. Den måste utnyttja ett undersökande arbetssätt och
sträva efter elevaktivitet och individualisering. Den kan utgöra
inslag i klass- eller gruppundervisning och i individuellt arbete och
ge underlag för uppgifter i temastudier och temadagar.
En viktig roll spelar elevens samtal med lärarna och syo-funktionären
kring intressen och framtidsplaner. Genom lärostoffet i många olika
ämnen, genom insatser av dem som arbetar ute i samhället - fackliga
företrädare och representanter för näringslivet, den offentliga
sektorn och föräldrar genom studiebesök och praktisk
arbetslivsorientering skall eleverna under skolåren få en alltmer
omfattande insikt i studie- och yrkesliv. Samtalen kan på detta sätt
bidra till att den enskilde eleven efterfrågar utbildning och
upplever den som väsentlig.
Skolan bör uppmuntra individens egen aktivitet, självanalys och
bedömning av valalternativ. Därigenom ökar elevens möjlighet att
klara valsituationer och att ändra utbildningsoch yrkesvalet, t.ex.
när studie- och yrkesplanerna på grund av yttre omständigheter eller
ändrad intresseinriktning måste modifieras. Den som ger den enskilda
studie- och yrkesvägledningen bör dock inte förhålla sig passiv. Om
lärare och syofunktionärer bara fungerar som förmedlare av
information som efterfrågas, blir syo inte någon stark motvikt mot
inflytande från hemmiljö, kamrater, massmedier etc. Syo bör motverka
att yrkesvalet begränsas av t.ex. social bakgrund, kön eller elevens
bristande motivation att analysera sin situation, även om detta leder
till ifrågasättande av ett beslut som eleven fattat och gör valet
svårare, eftersom alternativen ökar.
Syo har en informerande och klarläggande roll. Men detta får således
inte hindra lärare och syofunktionärer att ge elever och föräldrar
råd. Rådgivning är en naturlig del av ett förtroendefullt samarbete
mellan hem och skola. Lika naturligt bör det vara att skolan aldrig
försöker påtrycka elever och föräldrar sin uppfattning.
Det enskilda studie- och yrkesvägledningssamtalet är frivilligt för
eleverna och givetvis också för föräldrarna. Men skolan bör sträva
efter att nå så många som möjligt, inte enbart med tryckt material
utan också genom uppsökande verksamhet.
Syo fordrar liksom övriga moment i skolans undervisning också
tillgång till tryckt material. Eleverna skall därför i skolans
boksamlingar kunna finna vad de behöver i fråga om allmän och
speciell information.
Skolledningen har ansvaret för att syo planeras och utvärderas som en
del av skolans arbetsplan. Om särskild planeringskonferens föreskrivs
i skolförordningen.
Kontakt och samverkan
Skolans lärare skall i skilda ämnen låta eleverna söka kunskaper och
träna färdigheter av betydelse i sammanhanget. Det är exempelvis ett
naturligt moment i språkundervisningen att göra eleverna uppmärksamma
på betydelsen av språkkunskaper i olika yrken och studier och
diskutera de olika yrken i vilka språkkunskaperna är nödvändiga för
själva yrket. På samma naturliga sätt kan andra ämnen bidra till en
allsidig orientering. Genom den praktiska arbetslivsorienteringen (se
s. 14 ff) sker en omfattande samverkan med yrkeslivet utanför skolan.
Denna medverkan från företag, myndigheter och organisationer m.m. är
ett väsentligt inslag i studie- och yrkesorienteringen.
Skolläkare, skolsköterska, skolkurator och skolpsykolog har särskild
kännedom om elevens förutsättningar och behov. Syofunktionärens
insatser är betydelsefulla för enskilda samtal, allmän information,
kontaktarbete med mottagande skolor och med
arbetsmarknadsmyndigheter. Men syo-funktionärerna bör också
tillsammans med lärare diskutera och planera syons roll i skolans
arbete. De kan därvid bidra med uppslag till undersökningar,
temastudier, individuella uppgifter, utställningar och studiebesök.
Vidare studier och betyg
Grundskolan skall orientera elever om vidare studiemöjligheter, om
innehåll och utformning av olika linjer och specialkurser inom
gymnasieskolan, om olika former av vuxenutbildning,
företagsutbildning och annan verksamhet. Genom tryckt material och
annan allmän information, genom att personal och elever från andra
utbildningar besöker grundskolan och genom studiebesök vid dessa
skolor ökar elevernas möjligheter att träffa ett realistiskt och väl
avvägt val med hänsyn till sina intressen och anlag. Skolan skall ge
eleverna en allsidig bild av studierna på olika utbildningsvägar för
att motverka att eleverna genom felval råkar ut för
studiemisslyckanden och för att underlätta återkommande utbildning.
I vissa fall kommer antalet platser i den sökta utbildningen att vara
otillräckligt i förhållande till antalet sökande. Intagningsnämnden
måste då göra ett urval bland de sökande. Som central urvalsgrund
måste betyg användas. Övriga urvalsgrunder är arbetslivserfarenhet,
förutbildning, rangordning av val, upprepad ansökan samt
könstillhörighet. Betyg skall därför sättas av skolans lärare i
årskurserna 8 och 9, såväl höst- som vårtermin. Vårterminsbetyget
avser hela läsåret och inbegriper även vad som behandlats under
höstterminen. Betyg skall sättas i de ämnen eller ämnesgrupper som
upptas på högstadiets timplan samt i tillvalskurser i årskurserna 8
och 9. Betygen skall ges i femgradig skala, där medelbetyget är tre.
Någon given procentsats för de olika betygsgraderna skall inte
finnas. Normalt skall dock antalet fyror och tvåor i en klass vara
fler än antalet femmor respektive ettor.
Medelbetyget tre gäller för samtliga elever i landet. För den
enskilda klassen kommer däremot medelbetygen att kunna avvika från
riksgenomsnittet. Standardprov ställs till skolornas förfogande som
riktningsgivare för betyget tre i svenska, matematik och engelska. I
tillvalskurser, som är lokalt utformade, kan jämförelsemöjligheterna
bli begränsade.
I övervägande antalet fall behöver urval inte ske utan eleverna kan
komma in på sina förstahandsval. För elevernas studievägledning är
det emellertid nödvändigt att de skriftliga betygen kompletteras med
att lärarna under hela skoltiden muntligt, i samtal med elev och
föräldrar, redogör för hur de bedömer elevens utveckling. Elevens
prestationer jämförs då med vad han eller hon tidigare gjort och med
hans eller hennes egna förutsättningar. Eleven jämförs alltså inte
med andra elever.
Betyget utgör en bedömning av vad eleven vid betygsättningstillfället
presterat. I betyget vägs samman prestationerna i olika delar av ett
ämne eller en ämnesgrupp. Därvid bör kursplanernas accentuering av de
olika momenten och deras omfattning vara vägledande. Brister på ett
mindre viktigt område bör inte få sänka betyget i samma utsträckning,
som om det gällt ett mera väsentligt. Betyg i vissa ämnen, där
skriftliga prov ges, får inte göras beroende enbart av dessa prov.
Samtliga prestationer skall inräknas, och läraren måste undvika att
övervärdera sådana resultat som lättare än andra låter sig bedömas.
Betygen skall också grunda sig på iakttagelser och anteckningar under
hela högstadiet och inte enbart på intryck vid periodens slut. Även
under läsår då betyg inte ges skall lärare föra anteckningar om
elevernas arbete som underlag för samtal med elev och föräldrar.
Skolans uppföljningsansvar
Skolans ansvar för eleverna upphör inte då de lämnar den
obligatoriska skolan. Skolstyrelsen skall bedriva uppföljande studie-
och yrkesorientering för att stödja ungdomar, som inte har fyllt 18 år
och som varken studerar eller har arbete. Studie och
yrkesorienteringen skall bedrivas i syfte att ge dessa ungdomar
möjlighet till arbete, praktik eller utbildning.
Skolstyrelsens övergripande uppföljningsansvar består till dess
ungdomarna är 18 år. Skulle de dessförinnan sluta en anställning, är
således skolstyrelsen skyldig att åter bedriva uppföljande studie- och
yrkesorientering från den tidpunkt, då anställningen har upphört.
De lokala planeringsråden (SSA-råden) skall biträda skolstyrelserna i
frågor om utbildningens anknytning till arbetslivet. Planeringsråden
skall bl.a. planera och följa den uppsökande studie- och
yrkesorienteringen.
II Metoder
Lärostoffets gruppering
Innehållet är i skolans kursplaner grupperat på ämnen. Inom
orienterings
ämnena är det ordnat i två block, samhällsorienterande ämnen och
naturorienterande ämnen. Varje ämne eller ämnesblock har en bestämd
tid tillmätt i skolans timplan för att garantera att stoff av olika
slag blir beaktat i lika mån i alla svenska skolor.
Ämnesgränserna skall emellertid inte styra hur undervisningen läggs
upp och planeras. Undervisningsfrågor behandlas av klassråden eller i
ämnesvisa konferenser. Därefter beslutar arbetsenhetskonferensen om
övergripande planering och uppläggning. Lärare och elever kan välja
mellan olika sätt att disponera stoffet, där varje sätt har sina
speciella för- och nackdelar.
Vid en utpräglad ämnesundervisning är ämnets område klart avgränsat
inom den ram som huvudmomenten anger. Det har en egen systematik.
Olika moment sammanhänger med och bygger på föregående. Detta kan ge
reda och stadga åt undervisningen. Stoffet blir nära knutet till
lärarnas utbildning, vilket underlättar en konkret och sakriktig
behandling. Exemplen kan bli mer levande och engagerande. Det är
lättare för läraren att fånga intressen och stimulera till en
fördjupning i teman eller en vidareutveckling i fria aktiviteter, om
han eller hon grundligt behärskar stoff och litteratur. Inom ämnena
kan traditionell systematik ibland ersättas med arbetsområden som är
överblickbara för eleverna.
Samtidigt finns det betydande nackdelar. Alla människor - och i all
synnerhet barn - upplever inte verkligheten systematiserad inom olika
traditionella ämnesgränser. De frågor vi ställer inför verkligheten,
om t.ex. vår bostad, vår miljö, vår skola, vårt samliv med andra,
berör flera traditionella ämnen. Situationen i aktuella
konfliktområden ute i världen måste vi ofta förstå bl.a. utifrån vad
historia, samhällskunskap, geografi och religionskunskap lär oss.
Internationella studier har framhävt betydelsen av att naturvetenskap
och teknik behandlas som en enhet vid undervisningen. Denna enhet
måste framstå tydlig för eleverna både i början och vid slutet av ett
avsnitt. Teori och tillämpning måste också vara intimt förbundna. En
undervisning där detta samband inte ständigt framgår förfelar sitt
syfte. Undervisningen måste vara en förberedelse för eleverna att
spela en kritisk och aktiv roll i samhälls- och arbetsmiljö.
Naturvetenskaplig-teknisk undervisning kan därför inte heller
isoleras från samhällsvetenskaperna. Inte minst illustrerar energi-
och miljöfrågorna detta.
Miljöfrågor och konsumentfrågor kan också med fördel belysas i ämnes
övergripande arbetsområden som omfattar slöjd, hemkunskap och teknik.
Sådana arbetsområden lämpar sig också utmärkt för att utveckla
arbetssätt där teori och praktik varvas och där elevernas insatser
kan inriktas på direkt produktiva uppgifter inom den egna skolmiljön.
Jämställd
hetsfrågor, samlevnadsfrågor och etiska problem bör belysas i samver
kan mellan flera ämnen.
De fördelar som finns med samlade arbetsområden måste lärare och
elever tillsammans väga mot nackdelar i form av organisatoriska
svårigheter. Ibland måste man då välja mellan olika
helhetsperspektiv. Ämnesbunden undervisning utesluter på intet sätt
att stoffet grupperas i enheter som är omedelbart gripbara för
eleverna, exempelvis historiska utvecklingslinjer, hembygdens
historia, motiv i litteraturen, djuren i vår omvärld.
Arbetsformer och arbetssätt
Arbetsenheter
Inom rektorsområdet skall skolan vara indelad i arbetsenheter. Inom
arbetsenheten är eleverna fördelade på klasser och under det dagliga
arbetet också på grupper av olika storlek.
Arbetsenheten behöver inte bestå av klasser ur samma årskurs. Man kan
exempelvis bilda en enhet av elever från årskurserna 1, 2 och 3.
Arbetsenheten kan också bestå av klasser från olika stadier. Ofta kan
en sådan organisation ha stora fördelar. Äldre elever kan hjälpa
yngre.
Arbetsenheter får inte bli enbart en administrativ indelning. Målet
är att de skall kunna utvecklas till en liten skola inom den större
skolans ram. De skall främja ett intimt samarbete mellan personal och
elever.
Väsentliga mål i skolans arbete uppnås lättare om inom
rektorsområdena vissa uppgifter decentraliseras till arbetsenheterna.
Exempel på sådana uppgifter är följande:
-Arbetsenheterna har en viktig roll i den pedagogiska planeringen. De
bör planlägga den grundläggande färdighetsträningen, speciallärarnas
insatser, utläggningen av teman m.m.
-Arbetsenheten är en naturlig ram för att diskutera och planera
stödet till elever med svårigheter. Endast om man inte kan lösa en
fråga inom arbetsenheten, t.ex. genom att samråda med föräldrar,
tillämpa annan metodik, arbeta med annat stoff, arbeta i mindre grupp
eller med individuella uppgifter etc., behöver problemet föras upp
till skolans elevvårdskonferens.
I många fall är arbetsenheten den naturliga enheten för att komma
överens om elevernas egna ansvarsområden och egna insatser i miljön
liksom för att planera fria aktiviteter. Den är ofta en lämplig enhet
för information till och diskussion med föräldrar i olika frågor.
Samrådet om den pedagogiska planeringen och om verksamheten under
läsåret eller terminen bör resultera i en arbetsplan för
arbetsenheten. Skyldigheten att planera undervisning och
elevvårdsarbete inom arbetsenheten regleras i skolförordningen.
Arbetsplanen skall uttrycka ett program och formulera mål och
ambitioner på ett sådant sätt att man vid läsårets/terminens slut har
möjlighet att värdera verksamheten och komma överens om eventuellt
ändrade arbetssätt eller ambitioner inför en kommande
verksamhetsperiod. Skolan skall på detta sätt söka sig fram genom
samarbete och samråd mellan elever, personal och skolledning.
Att skolan är organiserad i arbetsenheter gör det lättare för lärare
att samarbeta i arbetslag. Ett sådant samarbete mellan de vuxna i
skolan är ett viktigt föredöme i praktisk demokrati för eleverna. Det
är väsentligt för en konsekvent och målmedveten färdighetsträning i
olika ämnen. Det är också avgörande för att man inom arbetsenhetens
ram skall kunna ge stöd åt elever med svårigheter av skilda slag och
för att den specialpedagogiska metodik, som speciallärarna är
utbildade i, skall få så stor genomslagskraft som möjligt. Det är
betydelsfullt för att kunna individualisera arbetssätt med skilda
elevgrupper och för att kunna genomföra temauppgifter eller samlade
arbetsområden. Samarbete i arbetslag ger också möjlighet till stöd
och hjälp mellan lärare.
Ett gott samarbete mellan lärare och elever är avgörande för ett
framgångsrikt arbete. Framför allt kommer samverkan till uttryck
genom att man i det dagliga arbetet gemensamt planerar kurserna och
söker komma överens om de konkreta mål man vill uppnå under en serie
lektioner.
Samråd
Huvudsakligen sker samråd och samverkan i skolan i informella former.
Men skolan behöver också vissa fastare samråds- och beslutsformer. I
3 kap. skolförordningen finns föreskrifter om obligatoriska
konferenser och klassråd i skolan.
I huvudsak ankommer det dock på varje rektorsområde att själv avgöra
konferensplaneringen. Avsikten med den fria konferensplaneringen i
skolorna är densamma som med den fria resursanvändningen, nämligen
att man lokalt skall kunna besluta om verksamheten och utforma den
realistiskt. Skolans arbetsplan (se s. 38 ff) bör ta upp denna fråga.
Den pedagogiska planeringen kan göras konkret i samarbete med en
bestämd elevgrupp - i arbetsenhet eller klass. I några fall kan man
önska ta upp frågor som är gemensamma för ett ämne i flera
arbetsenheter, på ett helt stadium eller i hela rektorsområdet, t.ex.
frågor om tryckta läromedel. Konferensernas sammansättning måste då
från fall till fall avpassas efter detta. I andra fall kan uppgiften
gälla planeringen av tillvalsämnen eller fritidsverksamhet
tillsammans med föreningar och föräldrar eller avse utformningen av
friluftsdagar, gemensamma samlingar eller kulturinsatser i skolan,
vilket fordrar konferenser av annat slag.
I den pedagogiska planering till vilken rektor, eller den han/hon
utser, kallar skall representanter för eleverna delta i samma antal
som personalen, på högstadiet med rätt för eleverna att även delta i
besluten. Kan planeringen ske i ett klassråd, där alla elever - inte
enbart representanter - deltar är detta att föredra. Det är
väsentligt att diskussionen kan utgå från alternativ, som lärarna
presenterar.
Om elevernas medverkan måste ske genom representanter, måste skolan se
till att representanterna har möjlighet att i förväg diskutera med
klasskamraterna. De skall sedan ha möjlighet att redovisa för sina
kamrater vad man kommit fram till.
Elevernas ansvar
Ett av skolans mål är att ge barn och ungdom en demokratisk fostran.
Eleverna skall bl.a. tillsammans med kamrater kunna fördela
arbetsuppgifter, organisera redovisningar och utställningar, ta
ansvar för yngre kamrater som behöver hjälp och ta del i arbetet på
en god skolmiljö. Eleverna behöver öva sig i att argumentera
rationellt och att bedöma tvärsäkra påståenden och kritiskt granska
förenklade lösningar på komplicerade frågor. De måste vänja sig vid
att lyssna på andras argument och förslag, även om dessa är mycket
olika deras egna. De bör uppmuntras till en reflekterande
inställning genom att själva praktisera den.
Eleverna skall aktivt medverka i att utforma skolans arbetsmiljö.
Kollektiva arbetsuppgifter för olika elevgrupper är ägnade att bryta
främlingskap, motverka tendenser till mobbning och skadegörelse och
ge elever ökat självförtroende. Verksamheter, som kräver samarbete
och ansvarstagande, bidrar på ett avgörande sätt till att
åskådliggöra betydelsen av demokratiskt beslutade överenskommelser
och regler.
Elevernas medverkan i skolans inre arbete kompletterar också deras
arbetslivsorientering. Genom att t.ex. arbeta inom skolbiblioteken,
medverka vid utformningen av närmiljön, leda grupper inom fria
aktiviteter, arrangera utställningar, delta i skolans interna
information genom elevtidningar och hjälpa yngre kamrater kan de få
givande inblickar i hur en arbetsplats fungerar. I skolor, exempelvis
i glesbygdsområden, som annars kan ha svårt att ordna en omfattande
arbetslivsorientering utanför skolmiljön, kan även sådant internt
arbete, som arbetsenheten organiserar, ingå i de veckor som avsätts
för skolans arbetslivsorientering.
Elevföreningar i skolan ger eleverna tillfälle att samlas kring
gemensamma intressen. Eleverna får därigenom vana att fungera i olika
sammanhang inom ett ordnat föreningsliv och blir inställda på att
lojalt följa de beslut som fattas i demokratisk ordning men också att
i demokratiska former verka för ändring av vad de ogillar. Eleverna
bör uppmuntras att i klassråd, elevråd och i elevorganisationer
fördela förtroendeposter jämnt på flickor och pojkar.
Elevföreningarna kan vara av olika slag. De yngre eleverna samlas i
hobbyklubbar och klassföreningar, de äldre kan utveckla en
föreningsverksamhet som omspänner ett rikt register, t.ex. idrott,
musik, läsning, dramatik, foto och olika idéinriktade frågor, såsom
nykterhetsfrågor samt religiösa och politiska frågor. Inte sällan har
dessa föreningar från tid till annan en ganska ojämn verksamhet.
Skolan kan emellertid stödja och aktivera föreningsarbetet genom att
låta föreningarna medverka i olika sammanhang - t.ex. med program vid
gemensamma samlingar, artiklar för en skoltidning, en utställning etc.
- genom att ge ekonomiskt stöd, genom att låta enskilda
föreningsmedlemmar få olika uppdrag och genom att, om så är möjligt,
särskilt intresserade lärare blir medlemmar i föreningen. I stor
utsträckning bör föreningar kunna ta initiativ till fria aktiviteter
inom sitt område.
Produktionen av skoltidningar lär eleverna mycket om samverkan.
Ibland är dessa tidningar av relativt anspråkslöst slag och närmast
ett uttryck för verksamhetslusten hos en enskild elev eller i en viss
kamratkrets eller är resultatet av arbetsuppgifter inom något ämne. I
andra fall rör det sig om tidningar som redigeras av en klass eller
en elevförening. Ibland utgör tidningen ett för skolan som helhet
representativt organ.
Arbetet med enkla, duplicerade tidningar eller mer genomarbetade,
tryckta publikationer ger värdefulla erfarenheter, som skolan bör
intressera sig för och stödja, bl.a. genom att ge de råd och den
medverkan eleverna önskar få. Ingår klassföreståndare eller annan
lärare i redaktionen kan de därigenom få en naturlig kontakt med
eleverna utanför klassrummet. Dessutom kan skoltidningen många gånger
stimulera elevernas förmåga att argumentera rationellt och klart i
både tal och skrift i det vanliga skolarbetet.
Någon förhandsgranskning av skoltidningar får inte förekomma.
Principen om det tryckta ordets frihet gäller också för skolan,
oavsett det utförande tidningen erhåller.
Däremot har skolan ingen anledning att med utrustning och material
stödja tidningar, som uppenbart arbetar mot skolans mål.
Arbetsformer
Elever och lärare kan komma överens om att organisera arbetet på
olika sätt. Skilda arbetsformer har för- och nackdelar, de lämpar sig
olika väl beroende på stoff, syfte eller arbetsmaterial. Vid den
gemensamma planeringen är det en huvuduppgift för lärarna att ta
initiativ till att arbetsformerna prövas och utvärderas, genom
enkäter och gruppdiskussioner. Eleverna kan arbeta med gemensamma
uppgifter i klassen eller i mindre grupper, i par eller helt
individuellt. Läraren kan vända sig till hela klassen, handleda
gruppvis eller individuellt. En variation efter stoffets art bör
eftersträvas. Om lärarna samarbetar i arbetslag kan olika
arbetsformer lätt växla inom ett arbetsområde.
Många elever måste ha betydligt mer hjälp än andra. Det kan framför
allt gälla, när de söker lära in grundläggande färdigheter och när de
arbetar för att tillägna sig en nödvändig kärna av kunskaper. Men det
kan också gälla elever, som har ett starkare behov av känslomässigt
stöd och uppmuntran. För att de skall kunna få hjälp på bästa sätt
kan det då vara nödvändigt att samla dem i mindre grupper. Detta
innebär en fördel för dem men också en risk. Om en sådan gruppering
blir bestående under längre tid kan den påverka elevernas
självuppfattning. En gruppering av detta slag leder också lätt till
att anspråksnivån anpassas nedåt, vilket medför att eleverna, trots
att syftet varit det motsatta, får sämre kunskaper än i blandade
grupper.
Skolan måste därför undvika att sådana grupperingar blir bestående
under längre tid och blir identiska i mer än ett ämne. Som en absolut
längsta tidsgräns gäller en termin. Skulle eleven, trots extra stöd
under så lång tid, fortfarande ha avsevärda studiesvårigheter måste
skolan samråda med elev och föräldrar om grupperingen.
Elevvårdskonferensen beslutar i sådana fall om eleven skall få arbeta
längre tid i särskild undervisningsgrupp i ett eller flera ämnen.
Till de arbetsformer, som skolan skall besluta om lokalt, hör också
lektionernas längd. I timplanen anges omfattningen av kursen i
stadieveckotimmar om 40 minuter. Detta avgör emellertid på inget sätt
lektionens längd. Det naturliga bör här vara att lärare och elever
prövar sig fram och väljer den längd på arbetspassen, som lämpar sig
för olika ämnen och som är schematekniskt möjlig. Det ankommer på
rektor att besluta om schemats utformning.
De normala arbetsformerna i skolan kan brytas för verksamheter av
skilda slag. I det följande anges några sådana inslag i skolarbetet.
För att ge alla möjlighet att delta i utvärdering av det gångna
läsårets verksamhet, av hur man lyckats uppnå målen i skolans och
arbetsenheternas arbetsplaner, kan rektor inställa undervisningen för
att lärare och elever gemensamt skall kunna delta i utvärderingsdagar.
Temaarbeten eller redovisning av olika uppgifter kan ibland
koncentreras till hela dagar. Genom gemensamma samlingar kan alla få
ta del av teaterföreställningar, konserter, filmförevisningar,
diskussioner och information.
Under ett visst antal dagar av läsåret (4-8 dagar) skall skolarbetet
ske i form av friluftsverksamhet. Syftet med friluftsverksamheten är
att genom aktiv rekreation ge eleverna omväxling i det dagliga arbetet
och att ge möjlighet till vistelse ute i naturen. Eleverna bör genom
denna verksamhet lära sig inse värdet av friluftsliv och bli
förtrogna med motionsformer och idrottsgrenar, som de både under sin
uppväxt och som vuxna kan ägna sig åt under sin fritid.
Friluftsverksamheten skall stimulera till ett varaktigt intresse för
idrottslig verksamhet och regelbunden, konditionsstärkande
utevistelse som en nödvändig åtgärd för att bibehålla hälsa och
arbetsförmåga. Genom friluftsverksamheten kan eleverna också lära
sig uppskatta och känna ansvar för naturen och dess skönhetsvärden.
Att skapa förståelse för och kunskap om de miljövårdande åtgärder, som
enskilda och samhället måste åta sig, är vidare ett angeläget syfte
med friluftsverksamheten.
Friluftstimmarna skall disponeras för aktiviteter utomhus. Speciellt
bör de huvudmoment inom idrott, som inte kan bedrivas på vanliga
lektioner, behandlas. Under friluftsverksamhet kan också ges en
naturlig tillämpning av sådana moment som allemansrätt, naturvård och
naturskydd.
Vid lägerskolverksamhet kan elever i samband med internatförläggning
under ett par dagar eller vanligen omkring en vecka få studera naturen
och människornas liv och verksamhet på en annan plats än i skolan.
Verksamheten utgör sålunda en del av den reguljära undervisningen och
innebär ett värdefullt komplement till det vanliga skolarbetet. Den
ger i början av ett nytt stadium lärare och elever en god möjlighet
att lära känna varandra.
Arbetssätt
Med arbetssätt i trängre mening brukar man avse den metod med vilken
man försöker uppnå ett mål, t.ex. tillägna sig eller lära ut olika
kunskaper och färdigheter.
I vissa fall är arbetssättet givet. Man kan inte lära sig samarbeta,
om man inte får praktisera samarbete, man kan inte lära sig disponera
en uppgift och redovisa den klart och åskådligt, om man inte
tillämpar arbetssätt som kräver detta, man lär sig aldrig ta ansvar
för gemensam trivsel, om ingen ger en ansvaret och ställer kravet.
I åtskilliga fall är arbetssättet ett medel för att uppnå något
annat, t.ex. vissa färdigheter eller insikter. Som medel måste
arbetssättet ständigt prövas, så att man finner det som är
effektivast i olika sammanhang, för olika åldrar, i olika
skolmiljöer, för skilda lärar- och elevindividualiteter.
Hittillsvarande praktiska erfarenheter pekar på att följande principer
bör prägla arbetssättet för att inlärningen skall bli effektiv.
Utgångspunkten för arbete med olika stoffområden bör vara elevernas
verklighetsbild. Läraren måste försöka bygga vidare på elevernas egen
nyfikenhet, låta dem formulera och söka svar på egna frågor, ställa
problem som eggar deras vetgirighet. Arbetet bör därför starta med
något aktuellt eller näraliggande. Men lika viktigt är att
undervisningen sedan för eleverna vidare och vidgar deras
verklighetsuppfattning i tid och rum. Till verkligheten hör inte
enbart samhälle och natur utan också känsloupplevelser, kulturliv,
livsåskådningar och ideal av skilda slag.
Om arbetet i många fall kan utgå från problem, som eleverna själva
ställer, får skolan goda möjligheter att träna dem i problemlösning.
De bör inse vikten av att skaffa sig goda kunskaper som en
förutsättning för att kunna arbeta vidare, att välja ut den
information som är viktig i sammanhanget, att dra logiska slutsatser,
att pröva kamraternas argument och till slut föreslå en lösning.
Att iakttagelser, teori och tillämpning varvas kan ofta vara det
värdefullaste arbetssättet. Eleverna får då tillägna sig kunskaper
genom att själva undersöka, observera och erfara. De får lära sig
kritiskt sovra sina iakttagelser, disponera och ordna dem i större
sammanhang. De får söka dra slutsatser ur dem och lära sig inse
samband i samhälle och natur. De blir därigenom bekanta med hur
teorier formas. De kan sedan få tillfälle att pröva sina teorier,
tillämpa vad de lärt sig.
I ett sådant arbetssätt spelar läraren en aktiv roll för att få
eleverna att arbeta kritiskt, inse sina iakttagelsers värde,
reflektera, ställa frågor, lära sig sovra, disponera och presentera
ett stoff. Läraren måste också spela en aktiv roll för att leda
elevernas undersökningar in mot väsentliga områden och förhindra att
man fastnar i oväsentliga frågor.
Genom lärarens aktiva roll framhävs den betydelse samtalet och
samarbetet mellan lärare och elever bör ha. Läraren får inte
inskränka sina insatser till att enbart organisera själva
arbetssituationerna för att sedan låta verksamheten ledas av i förväg
producerade arbetsuppgifter. Ett arbetssätt av detta opersonliga slag
är främmande för grundskolans mål att hjälpa eleverna till allsidig
utveckling.
Ett arbetssätt där iakttagelser, teoribildning och tillämpning
växlar, passar dock långt ifrån i alla situationer. Ingen människa
kan få direkt erfarenhet av allting. Eleverna måste därför också bli
vana vid ett arbetssätt, där de tar del av andras erfarenheter. De
måste lära sig utnyttja böcker och bibliotek och olika media.
Tendensen till att verbal information kan ta överhanden bör dock
observeras. För att vinna tid har skolan ibland begränsat
iakttagelser och experiment och tillämpningarna kan ha uteblivit. För
många elever leder ett sådant ensidigt arbetssätt lätt till
skoltrötthet. Tillämpningarna måste ges stort utrymme i vanligt
skolarbete, i teman, i projekt. De kunskaper eleven tillägnar sig
skall vara brukbara kunskaper för olika konkreta uppgifter eller för
diskussion, skapande verksamhet och personlig utveckling. Först genom
tillämpningen tar eleverna till sig kunskaperna som sin egendom,
insikterna befästs och blir meningsfulla.
Kurserna skall därför inte belamras med orientering utsträckt över
vida kunskapsfält, där eleverna aldrig ges tid att bruka inlärda
kunskaper i arbetsuppgifter av skilda slag.
Skall eleverna känna motivation för att arbeta måste de ha möjlighet
att se påtagliga resultat av arbetet. Det måste finnas näraliggande,
klara etappmål att sträva efter. Lektionerna får därför inte glida
ut i övningar eller materialsammanställningar utan att det finns
klara mål, som lärare och elever sökt komma överens om för en svit av
lektioner.
Kravet på elevaktiva arbetssätt utesluter en ensidig
katederundervisning, dvs. en undervisning som enbart består av att
läraren redogör för ett stoff, som sedan eleverna memorerar med hjälp
av anteckningar och lärobok varefter de förhörs muntligt eller
skriftligt. Det utesluter också ett arbetssätt, där elevernas
insatser begränsas till att enbart passivt samla material ur någon
bok genom att skriva av olika uppgifter med ledning av
förhandsproducerade frågor. Skolarbetet riskerar då att enbart bli en
fråga om insamling av fakta, inte bearbetning av fakta eller
tillämpning.
Inom ramen för olika elevaktiva arbetsformer finns stora
valmöjligheter för lärare och elever att tillsammans pröva olika
arbetssätt. Här måste skolan respektera olika elev och
lärarindividualiteter.
Individualisering måste så långt det är praktiskt möjligt få prägla
arbetet. Den innebär en anpassning av stoffet till olika elever, en
intresseindividualisering. Den innebär också att olika elever får
olika lång tid för att lära sig något. Ett och samma arbetssätt
passar inte alla elever. Också arbetssättet måste individualiseras
inom de ramar som kravet på en allsidig träning ger. Det finns inget
studiesätt, som är det bästa för alla elever.
Just genom att arbetssätt och uppgifter individualiseras kan eleverna
lära sig inse samarbetets värde. Var och en inom en grupp bidrar inom
ett tema eller projekt med olika insatser för att producera ett
gemensamt resultat. Därigenom kan eleverna också lära sig förstå att
olika arbetsuppgifter har samma värde. Alla behöver allas hjälp för
att gruppen eller klassen skall åstadkomma ett bra resultat.
Hemuppgifter för eleverna utgör en del av skolans arbetssätt. Att
lära eleverna att ta ansvar för en uppgift, avpassad efter deras
individuella förmåga, är en väsentlig del av den karaktärsdaning som
skolan skall ge.
Om elever av särskilda skäl inte kan utföra en given uppgift i
hemmet, bör det ingå som en naturlig del i skolans planering att i
olika former hjälpa dem att fullgöra uppgifterna i skolan.
Skolans arbetssätt måste också få prägla hemuppgifternas utformning.
Dessa kan därför i många fall ha formen av undersökningar i
närsamhälle och natur eller bestå av intervjuer med föräldrar och
andra om olika arbetsförhållanden. Hemuppgifter bör också utnyttjas
för att ge eleverna tillfälle till sådana övningar och repetitioner
som är nödvändiga för att befästa kunskaper och färdigheter.
Läromedel
Läromedel är sådant som lärare och elever kommer överens om att
använda för att nå uppställda mål.
Samhället och naturen runt skolan bör utnyttjas för iakttagelser och
undersökningar. Genom arbetslivsorientering, studiebesök,
exkursioner, lägerskolor och hemuppgifter ges möjlighet att utforska
och samla material. I samhället finns också ett rikligt
informationsutbud genom etermedier, böcker, tidskrifter, broschyrer
och tidningar. I skolarbetet kan det - kritiskt utnyttjat - utgöra
kunskapskällor, och det kan och bör alltid användas, då man söker en
bild av hur olika grupper söker påverka oss i skilda riktningar.
För skolarbetet finns också speciella läromedel, producerade för
undervisningen. Tryckt material, som täcker väsentliga delar av ämne,
ämnesgrupp eller kursmoment, måste spela en viktig roll, bl.a. för
att ge fasthet och sammanhang i studierna. Eleverna skall genom
kommunens försorg vara garanterade tillgång till sådana läromedel.
Vissa sådana läromedel, eller väsentliga hjälpmedel som lexikon och
kartböcker, skall eleverna få som gåva.
Om inköp av de läromedel som täcker hela ämnen eller grupper av ämnen
beslutar skolstyrelsen efter förslag av rektor. Rektor skall lämna
sitt förslag efter samråd med berörda lärare och företrädare för
elever. Om övriga läromedel beslutar rektor efter liknande samråd
och inom den samlade ekonomiska ram skolstyrelsen anvisat. Rektor kan
i sin tur genom skolans interna budget fördela uppgiften att utnyttja
tillgängliga medel. En sådan intern budget utgör en del av skolans
arbetsplan.
Valet av läromedel är en del av undervisningsplaneringen. Det skall,
med utgångspunkt i skolstyrelsens beslut, ske i samråd mellan lärare
och elever. Genom ett sådant lokalt val av läromedel, knutet till
lärares och elevers val av delmål och metod, kan läromedlen bli
avpassade till de skilda förhållanden som gäller i olika skolor.
Valet mellan att besöka en arbetsplats eller läsa om den i en bok är
ett sådant pedagogiskt val, som måste träffas i skolan.
III Elever med särskilda behov
Svårigheter i skolan
Förebyggande åtgärder
Skolan skall söka motverka att elever får svårigheter i skolarbetet.
Den måste därför utforma sitt innehåll, sitt arbetssätt och sin
organisation så, att den smidigt kan anpassa sig till olika elevers
individualitet. En lokal beslutsrätt i den enskilda skolan, i
arbetsenheten och i klassen, om stoff, arbetssätt och arbetsformer,
är därför en förutsättning för att skolan skall kunna lyckas med sin
uppgift.
Om en elev får svårigheter i arbetet är det nödvändigt att först
pröva, om skolans arbetssätt kan ändras. Man måste, när utbildningen
planeras, möjliggöra ett varierat arbetssätt. Den frihet skolan har i
resursanvändning liksom i metodik och val av stoff skapar goda
förutsättningar för ett sådant förebyggande arbete.
Elever med olika läggning och intressen måste få uppleva skolarbetet
som något som kan utveckla dem själva. Skolan måste erbjuda ett
mångsidigt innehåll. Eleverna måste få delta i planeringen och kunna
välja olika studieområden som belyser mål och huvudmoment. På
högstadiet omfattar det fria studievalet ungefär en tredjedel av
tiden, och på låg- och mellanstadierna kan tid avsättas för
temauppgifter. För enskilda elever kan i vissa fall sådana uppgifter
utsträckas över längre tid än för andra.
Samtidigt måste man vara uppmärksam på att det ofta finns en konflikt
mellan elevernas aktuella, upplevda behov och deras behov på sikt.
Skolan skall ge eleverna en god förberedelse för ett kommande
arbetsliv och för framtida studier t.ex. i form av återkommande
utbildning. En total anpassning till elevernas spontana intressen kan
leda till att de får stora svårigheter, när de skall gå ut i
arbetslivet eller fortsätta med studier. Då förvandlas deras
skolsvårigheter till hinder senare i livet.
Det förblir därför en uppgift - och en svår uppgift - för skolans
lärare att söka länka elevernas spontana vetgirighet in på områden
av betydelse, att utnyttja deras praktiska arbetslivsorientering,
samtal och intervjuer för att få dem att inse värdet av olika
kunskaper och färdigheter. Skolan får inte isolera skolarbetet från
samhällslivet genom att låta all verksamhet bli ett fritt valt arbete.
Då blir elevernas senare kontakt med de krav som livet ställer en
chock. Kunskapsblottor i elementära avseenden leder lätt till en
social och psykologisk vanmakt under resten av livet. Bristande
förkunskaper bidrar till att eleverna uppfattar sig själva som
''obegåvade''. Skolan bidrar då till att förstärka ojämlikheter i
samhället.
Framför allt är det nödvändigt att den grundläggande
färdighetsträningen i att tala, läsa, skriva, och räkna bedrivs
målmedvet och konsekvent. Brister i dessa färdigheter förstärker
skolsvårigheter på högre stadier. Stadiegränser får inte utgöra gräns
för färdighetsträningen. Oberoende av stadium måste eleverna
exempelvis kunna få kontinuerlig läsundervisning.
Även arbetssättet måste, som tidigare framhållits, anpassas efter
olika elever. Särskilt en alltför verbalt inriktad metodik missgynnar
många elever. Ett arbete som baseras helt på skriftligt material och
skriftliga instruktioner premierar elever, som på grund av ambition
och studiemotivation är mindre beroende av en personlig och
känslomässig kontakt med en lärare för att hålla uppe arbetslusten.
Det förorsakar däremot lätt svårigheter för elever som saknar dessa
förutsättningar. Undersökande inslag, i natur och samhälle, liksom
tillämpningsuppgifter måste i stället få stort utrymme. En sådan
metodik underlättas i hög grad av samarbete i arbetslag mellan olika
lärare.
Förutom en beredskap att anpassa stoff och arbetssätt och en
konsekvent färdighetsträning spelar en behovsstyrd resursfördelning
enbetydelsefull roll. Skolsvårigheter har samband med den sociala
situation, i vilken skolan och eleven befinner sig. Det åligger
skolstyrelsen att på basis av en ingående kännedom om varje
rektorsområdes arbetsmiljö och elevernas förutsättningar fördela
förstärkningsresursen och de kommunala insatserna så att skolor, som
har ett svårare utgångsläge, får större personella resurser. Detta
kan innebära ökad lärartäthet, ökad andel utbildade speciallärare,
förstärkt skolledning, större insatser av kuratorer, fritidspersonal,
skolbibliotekarier, skolvärdar, elevassistenter och skolpsykologer,
över huvud taget ett ökat antal vuxna per barn. Det kan givetvis
också innebära förstärkningar på materielsidan. I skolor med många
barn från språkliga minoriter är det inte minst viktigt att det finns
läromedel och litteratur också på elevernas hemspråk.
Skoldagens utbyggnad och utformning måste ägnas särskild
uppmärksamhet i skolor med många problem. Om skillnaderna i
utgångsläge för arbetet är stora mellan olika skolor, måste också
skillnaderna i resurssatsning bli betydande.
På samma sätt som skolstyrelsens fördelning av insatser skall styras
av olika behov inom olika rektorsområden, måste man inom skolan och
inom arbetsenheterna fördela insatserna efter elevernas behov av
särskilt stöd. Den fria resursanvändningen utgör förutsättningen för
detta.
Att en del av resurserna är fria är således inget självändamål. De
skall målmedvetet kunna riktas in mot de centrala uppgifter skolan
har. Dit hör främst att ge alla elever goda kunskaper och
grundläggande färdigheter. Om elever har svårigheter, skall man vid
fördelningen av skolans förstärkningsresurs främst söka tillgodose
dessa elevers behov, innan resurserna används för andra ändamål.
Skolledningen och klassföreståndarna är ansvariga för att ett
förebyggande arbete planeras och genomförs inom skolan i samverkan med
andra inom kommunens barn- och ungdomsarbete. Arbetsplanerna för
rektors
område och arbetsenhet bör konkret visa hur man planerat detta
arbete.
Individinriktat arbete
Arbetsenheten är den naturliga enhet inom vilken man skall försöka
lösa olika problem. Diskussionerna inom ett arbetslag eller i
elevvårdskonferensen kring en elevs problem skall utmynna i ett
åtgärdsprogram. Av programmet, som bör utarbetas av skola, elev och
föräldrar tillsammans och utgå från elevens behov, skall framgå vad
det är man vill söka åstadkomma, exempelvis bättre läsfärdigheter,
ökad närvaro, större motivation, bättre samarbetsförmåga. Av
programmet bör dessutom framgå med vilka medel och metoder man vill
arbeta. Det är viktigt att söka stärka elevens självuppfattning och
självtillit genom att utgå från elevens starka sidor. Först som ett
resultat av mål- och metoddiskussionen finns det anledning att ta upp
frågan om eventuell placering av eleven i annan grupp.
Flera möjligheter står öppna.
- Man kan bilda mindre grupper med elever som behöver särskilt stöd
under kortare tid.
- Man kan låta elever studera speciella arbetsområden under längre
tid än den normala.
- Man kan bilda samtalsgrupper kring olika frågor.
- Man kan under tid för fria aktiviteter ge elever speciellt stöd i
färdighetsämnen utöver timantalet i svenska och matematik.
- Man kan ordna speciella föräldrasamtal och man kan anslå tid att
uppsöka föräldrar, som inte kommer till skolans sammankomster.
- Man kan anslå tid till hjälp med hemuppgifter åt elever, som inte
har möjlighet att fullgöra sin uppgift hemma.
Skulle dessa möjligheter till ett mångsidigt arbete, vad gäller
metodik, innehåll och organisation, inte förslå, skall elevens
situation diskuteras i elevvårdskonferensen. Elevens svårigheter kan
vara så stora att han eller hon under längre tid - mer än en termin -
behöver stöd i särskild undervisningsgrupp. Skolan måste då göra en
mer ingående utredning om elevens situation. Elevvårdskonferensen
kan, i samråd med elev och föräldrar, besluta, att elev skall följa
sådan särskild undervisningsgrupp, om den finns inrättad. Närmare
föreskrifter härom finns i skolförordningen. Elever som på så sätt
kommer att arbeta utanför arbetsenheten förlorar den omedelbara
kontakten med sina kamrater. Särskild undervisningsgsrupp bör därför
begränsas till enbart det eller de ämnen, där elevens svårigheter är
särskilt stora.
Elevers svårigheter - intellektuella och fysiska handikapp,
känslomässiga och sociala störningar - kan också vara så stora, att
eleverna måste följa särskild undervisningsgrupp under alla lektioner.
De kan dessutom i vissa fall också delta i fritidssysselsättningar och
skolluncher tillsammans med gruppen. Sådana s.k. skoldaghem eller i
enstaka fall skolveckohem kan anordnas på skolstyrelsens initiativ.
För elever som är sjuka under längre tid - eller som på grund av
handikapp eller sjukdom, vilken tvingar till upprepad, kortare
frånvaro inte kan delta i vanligt skolarbete - anordnas s.k. särskild
undervisning på sjukhus, barnhem, i elevens hem eller på annan lämplig
plats. Skolförordningen reglerar närmare denna möjlighet.
Skolan kan förmodligen inte helt lyckas forma en skolgång, som ger de
bästa utvecklingsmöjligheterna för alla barn. Det finns därför en
möjlighet att ytterligare anpassa undervisningen för vissa elever
genom att frångå timplanen. För elever på högstadiet kan det i
enstaka fall också bli fråga om att viss del av utbildningen fullgörs
i arbetslivet. Innan skolan genom anpassad studiegång frångår
timplanen, bör man alltid pröva om det inte är möjligt att inom ramen
för utvidgade temastudier hjälpa elever till meningsfulla
studieuppgifter.
Elev med anpassad studiegång skall under hela tiden beredas
undervisning i vissa grundläggande färdigheter. Denna undervisning
kan med fördel utökas i förhållande till timplanen. Beteckningen
anpassad studiegång anger, att det skall röra sig om just en
studiegång och inte enbart vara en placering på någon arbetsplats.
Anpassad studiegång skall därför vara väl planerad. Eleven måste få
omfattande hjälp av handledare och lärare. Om på högstadiet en del av
utbildningen försiggår på en arbetsplats utanför skolan, skall eleven
ha handledare på arbetsplatsen och stöd av skolans personal. Liksom
för övriga insatser för elever med svårigheter finns medel för
anpassad studiegång tillgängliga inom förstärkningsresursen, dels för
lärarinsatser, dels för insatser av annan personal. Insatserna kan
behöva bli ganska omfattande i många fall. För att en rimlig avvägning
mellan olika åtgärder skall kunna ske, bör insatserna vid anpassad
studiegång göras med hjälp av den lokala skolans egen
förstärkningsresurs.
Beslut om anpassad studiegång fattas av skolstyrelsen sedan den hört
elevvårdskonferensen. Det är emellertid angeläget att inte dramatisera
beslut om anpassad studiegång. Särskilt gäller detta om det endast är
fråga om justering inom timplanen, t.ex. utökad färdighetsträning för
någon elev. Åtgärden får inte framstå som den sista i en lång kedja,
vilket blir följden av en alltför formaliserad och utdragen
handläggning. Den får då lätt en negativ prägel, medan strävan bör
vara att eleverna upplever den som ett stöd från skolan.
Skolstyrelsen har därför möjlighet att delegera beslutsrätten till
rektor.
Specialpedagogiska metoder och samarbete
För att skolans insatser för elever med svårigheter skall bli
effektiva måste skolan så långt möjligt utnyttja specialpedagogiska
metoder. De specialpedagogiskt utbildade lärarnas insatser får därför
inte låsas enbart till någon speciell organisationsform, t.ex.
särskild undervisningsgrupp och särskild undervisning. De
specialpedagogiskt utbildade lärarna bör också delta i
arbetsenheternas planering av hjälp till elever med olika
svårigheter, i utformningen av olika åtgärdsprogram, i
föräldrakontakter och i undervisningen som medlemmar i arbetslaget.
Framgångsrika insatser kräver också nära kontakter med föräldrar, med
dem som arbetar med sociala problem och fritidsfrågor inom området,
med polisen och självklart ett nära samarbete mellan all personal vid
skolan. Det ankommer på skolledningen och klassföreståndaren att svara
för att samråd sker.
Hemspråk och svenska som främmande språk
Hemspråksträning bedrivs för förskolebarn bl.a. i förskolan. I
grundskolan skall denna träning få en fortsättning genom undervisning
i elevernas hemspråk. Utgångspunkten skall vara elevernas behov.
Undervisningen skall anordnas för elever, som har ett minoritetsspråk
som hemspråk, dvs. såväl invandrarelever som elever tillhörande andra
minoriteter i Sverige.
Syftet med hemspråksundervisningen skall vara att vidmakthålla och
utveckla kunskaper i det språk, som barnet använder i sin dagliga
miljö. Därigenom främjas barnets känslomässiga, språkliga och
intellektuella utveckling. Barnet får också möjlighet att leva sig in
i och känna samhörighet med föräldrarnas/vårdnadshavarnas kulturella
bakgrund.
Syftet med undervisningen är vidare att eleverna senare skall kunna
utveckla tvåspråkighet som gör det möjligt för dem att känna sig hemma
i två kulturer. De skall få stöd och uppmuntran för att utveckla sin
förmåga att lyssna, förstå, tala, läsa och skriva. Målet är att
eleverna skall vilja, kunna och våga använda sitt hemspråk i olika
situationer.
Deltagande i hemspråksundervisning är frivilligt. Men det är för
barnens språkutveckling och för deras samhörighet med hemmets
kulturtraditioner väsentligt, att de under skoltiden får arbeta med
sitt hemspråk. Skolan är därför skyldig att med information söka nå
alla föräldrar och genom uppsökande verksamhet ta kontakt med hemmen.
De som har direkt erfarenhet av undervisningen, kan bäst förmedla
innebörden i och betydelsen av den. I hemspråkslärarnas
arbetsuppgifter ingår kontaktarbete av detta slag.
Vid sidan av hemspråksundervisningen har eleverna rätt att få
studiehandledning på sitt hemspråk. Studiehandledningen syftar till
att stödja undervisningen i olika ämnen och till att ytterligare
stimulera utvecklingen av språket.
På högstadiet kan eleverna välja hemspråk som tillvalsämne.
Kommunerna skall, i samråd med de lokala invandrarorganisationerna,
invandrareleverna och invandrarföräldrarna, kunna organisera
undervisningen på det sätt som bäst tillgodoser elevernas allsidiga
utveckling. Inom ramen för de medel som staten tillskjuter ankommer
det alltså på skolstyrelsen att avväga insatser för undervisning i
hemspråk, studiehandledning på hemspråk samt hemspråk som tillval.
Organisationen kan bl.a. innebära att en större del av undervisningen
koncentreras till lågstadiet, att man organiserar särskilda klasser
etc.
För elever, som har svenska som främmande språk, skall skolan
organisera undervisning i svenska som främmande språk. I sådan
undervisning är deltagandet obligatoriskt. Även här skall skolan
själv välja organisationsform.
IV Planering och utvärdering
Planering
Många viktiga frågor beslutas av den kommunala skolstyrelsen. I
arbetet för en god barn och ungdomsmiljö måste dess beslut i många
fall grundas på ett omfattande samarbete med andra kommunala nämnder,
med polisen och med föreningar och organisationer.
Skolstyrelsen svarar med kommunala medel för kostnaderna för annan
personal än lärare och skolledare. Skolstyrelsen ansvarar vidare för
lokaler, för underhåll av lokaler och för skolgårdarnas utformning.
Den fattar beslut som rör skolmåltider och skolskjutsar. Den antar
s.k. centrala läromedel och ger ett samlat anslag till läromedlen.
Den beslutar om fördelningen mellan olika rektorsområden av
lärartimmarna inom den s.k. förstärkningsresursen. Den fattar beslut
om införande av samlad skoldag och om skoldagens längd. Den har
vidare att göra upp program för fria aktiviteter och beslutar om
vilka kurser som skall erbjudas eleverna inom det fria tillvalet på
högstadiet. Den beslutar om anpassad studiegång.
I flera fall delegerar skolstyrelsen sin beslutanderätt till rektor.
Den grundläggande principen vid skolorganisationens utformning bör
också vara att närma beslutsnivå och verkställighetsnivå till
varandra. Det är därför viktigt att decentraliseringen inte stannar
på kommunnivå utan förs vidare till dem som direkt har att arbeta med
frågorna i de olika skolorna. Det är i denna direkta koppling mellan
besluts- och verkställighetsnivå som de största vinsterna med
decentralisering finns att hämta. Det blir också därigenom möjligt
att engagera elever, föräldrar och personal i arbetet.
En planeringsuppgift för skolstyrelsen är därför att skapa
förutsättning för en lokal utveckling, exempelvis genom samråd och
personalutvecklande insatser. En annan viktig uppgift är att fördela
förstärkningsresursens medel behovsinriktat. Detta förutsätter en
analys av bakgrundsfaktorer i de olika rektorsområdena. En tredje
viktig insats bör bestå i att ta initiativ till samarbete mellan
olika nämnder och organisationer kring utformningen av skoldagen och
eventuella aktiviteter i anslutning till denna.
Rektors beslutsrätt och därmed ansvar har två utgångspunkter. Dels
delegerar skolstyrelsen i många fall beslutsrätt till rektor. Dels
beslutar rektor självständigt om bl.a. schema, schemabrytande
aktiviteter, skoldagens utformning, arbetsfördelningen mellan lärare,
personalinsatser i olika arbetsenheter och klasser samt inköp av
läromedel inom given ram. Rektor kallar till och leder obligatoriska
konferenser. Rektor utövar sin beslutsrätt efter samråd med dem
frågan berör och på det sätt skolförordningen anger.
Även för skolledningens arbete bör gälla, att man så långt möjligt
delegerar planeringsuppgifter till annan personal och till
konferenser av skilda slag. Strävan skall vara att få arbetsenheterna
att bli reella planerings- och samverkansenheter i skolan.
Planeringen av undervisningen - val av stoff och arbetssätt - är en
uppgift för lärare i samråd med eleverna i klasser och arbetsenheter.
Arbetsplan
Planeringen vid rektorsområdet skall redovisas i en arbetsplan.
Skyldigheten att göra upp en arbetsplan markerar den lokala skolans
ansvar. Arbetsplanen skall ge uttryck för den enskilda skolans mål och
ambitioner och därigenom vara ett utvecklingsprogram och en form av
lokalt läroplansarbete. Den bör utgå från en probleminventering.
Tyngdpunkten i programmet kan därigenom komma att läggas olika i
olika skolor. Någon standardiserad utformning, lika vid alla skolor,
bör inte eftersträvas. Följande riktlinjer bör dock gälla.
I arbetsplanen bör formuleras konkreta etappmål och anges en
arbetsfördelning mellan olika lärare för att träna de grundläggande
färdigheter, som är gemensam för flera ämnen och som exempelvis
innebär
att behärska viss studieteknik
att kunna tala, läsa, skriva och räkna
att kunna utnyttja ett bibliotek
att kunna organisera och redovisa ett grupparbete
att kunna ta ansvar och leda en grupp
att kunna organisera och genomföra ett studiebesök.
I arbetsplanen bör finnas en planering för arbete med frågor som är
gemensamma för flera ämnen, exempelvis
studie- och yrkesorientering
hushållning med resurser
konsumentfrågor
trafikfrågor
alkohol, narkotika och tobak
könsrollsfrågor
frågor om sexualitet och samlevnad
internationell solidaritet, konflikter och fredsfostran.
Arbetsplanen bör behandla det fria studievalet. Ambitionerna kan här
exempelvis vara att väcka intresse för en viss grupp av aktiviteter,
att utnyttja lokala förhållanden, att få elever att leda program, att
engagera föräldrar, kulturarbetare och föreningar, att motverka
könsbundna val samt givetvis först och främst att eleverna upplever
kurser och aktiviteter engagerande och lärorika.
I arbetsplanen bör ingå program för temastudier, för elevernas egen
aktiva medverkan i olika arbetsuppgifter, för formerna och
omfattningen av hem- och skolakontakter, för konferensverksamheten
m.m.
Arbetsplanen skall således inte enbart vara beskrivande. Den skall
dessutom så långt möjligt uttrycka en ambitionsnivå, som man lokalt
kommit överens om att söka uppnå.
Planeringsuppgifter är en del av arbetsskyldigheten för lärare och
annan skolpersonal. Skolledningen har ansvaret för att inspirera och
organisera det samlade arbetet inom rektorsområdet.
Sammankomster i olika grupper - i klassråd och
arbetsenhetskonferenser - under läsåret ger naturliga tillfällen att
värdera hur man lyckas - eller inte lyckas - genomföra den planering
man tänkt. De bildar då utgångspunkter för ytterligare insatser eller
för utformning av mer realistiska mål.
En för skolpersonal och elever gemensam planeringsdag vid slutet av
ett läsår kan utgöra en naturlig tidpunkt för att utvärdera det
gångna läsårets verksamhet i förhållande till de uppställda målen och
för att diskutera inriktningen i framtiden. Arbetsplanen bör därför
främja en verksamhet som är inriktad på att ifrågasätta och
experimentera. Det ankommer på rektor att besluta att den
schemabundna undervisningen inställs för att lärare och elever
gemensamt skall kunna arbeta med utvärdering av detta slag.
Studiedagar ger ytterligare tid för större planeringsinsatser.
Utvärdering
Arbetsplanen utgör den naturliga utgångspunkten för utvärderingen på
skolan. Det är verksamheten - sådan den beskrivs i planen - som skall
utvärderas, inte den enskilde eleven eller läraren. Generella
resultat kan vara betydelsefulla, t.ex. att ett större antal
föräldrar kommer på klassmöten och att alla elever nått en viss
läsfärdighet. Men lika betydelsefullt kan det vara att konstatera att
ett visst arbetssätt har kommit igång och fungerar, t.ex.
hobbygrupper ledda av högstadieelever, fadderverksamhet, ett
undersökande arbetssätt. Utvärderingen måste därför ta upp både vad
man kallar produkter och processer i skolarbetet.
Utvärderingen är vidare en fråga som angår alla i skolan, både lärare
och elever. Inga kan vara så goda experter på vad som känns
meningsfullt i skolans arbete som eleverna själva. Utvärderingen i
skolan skall ske på ett enkelt och naturligt sätt och bör därför inte
ske med någon sofistikerad terminologi eller efter konstruerade
scheman och modeller.
Vid utvärderingen skall skolan givetvis utnyttja resultat på
diagnostiska prov, intern statistik t.ex. över närvaro och
bokutlåning, enkäter och intervjuer av olika slag, men framför allt
gruppdiskussioner om exempelvis motivation för olika moment och
arbetssätt såväl inom de obligatoriska ämnena som inom det fria
studievalet.
Utvärdering är också en fortlöpande verksamhet i skolans dagliga
arbete i klasser och arbetsenheter. Den ger besked om hur eleverna
klarat sig i förhållande till de mål lärare och elever gemensamt
ställt upp för en svit av lektioner. Utvärderingen klarlägger om de
nödvändiga kunskaperna och färdigheterna är inlärda eller måste ägnas
ytterligare tid.
Utvärderingen inom rektorsområdet utgör grund för beslut om hur
arbetsplanen för det kommande läsåret skall utformas, vad man skall
lägga tyngdpunkten på, vilka kurser som bör omarbetas, hur man i
framtiden skall lägga upp föräldrakontakterna, vilka uppgifter
eleverna skall svara för osv.
En arbetsplan vid en skola blir därför aldrig en färdig produkt. Den
måste ständigt omprövas allteftersom nya erfarenheter och id eer
tillkommer. Olika lösningar måste prövas mot uppslag från andra
skolor. Fortbildningen spelar en viktig roll för att sprida
erfarenheter. Det kommentarmaterial som är en del av läroplanen avser
också att successivt ställa till skolornas förfogande beskrivningar
av alternativa sätt att arbeta och erfarenheter från
försöksverksamhet och forskning. Såväl skolstyrelsen som
länsskolnämnden bör spela en betydelsefull roll genom att förmedla
olika uppslag till skolorna.
Innehåll
Inledning 2
Bestämmelser om skolverksamheten, läroplanens utformning 2
Mål och riktlinjer 4
Skolans mål 4
Likvärdig utbildning 4
Kunskaper och färdigheter 5
Fostran och utveckling 6
Riktlinjer för arbetet 8
I Innehåll och samverkan 8
Skolan - ett centrum för samarbete 8
Skoldagen 9
Samverkan mellan skola och förskola 11
Samverkan mellan skola och hem 12
Samverkan mellan skola och föreningar 13
Skolan och kulturlivet 14
Skolan och arbetslivet 14
Urval av stoff 16
Planering av studierna 16
Urvalsprinciper 16
Saklighet och allsidighet 18
Konflikter och konfliktlösningar 19
Det fria studievalet 19
Omfattning 19
Tillval 20
Tema 21
Fria aktiviteter 21
Studie- och yrkesorientering 22
Syfte 22
Arbetssätt 23
Kontakt och samverkan 23
Vidare studier och betyg 24
Skolans uppföljningsansvar 25
II Metoder 25
Lärostoffets gruppering 25
Arbetsformer och arbetssätt 26
Arbetsenheter 26
Samråd 27
Elevernas ansvar 28
Arbetsformer 29
Arbetssätt 31
Läromedel 33
III Elever med särskilda behov 33
Svårigheter i skolan 33
Förebyggande åtgärder 33
Individinriktat arbete 35
Specialpedagogiska metoder och samarbete 37
Hemspråk och svenska som främmande språk 37
IV Planering och utvärdering 38
Planering 38
Arbetsplan 39
Utvärdering 40