Post 8493 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1980:377 ·
Visa register
Utlänningsförordning (1980:377)
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad: 1980-06-05
Författningen har upphävts genom: SFS 1989:547
Upphävd: 1989-07-01
Bestämmelser om pass
Skyldighet för utlänningar att ha pass
1 § Utlänningar som kommer till Sverige för att resa in i landet eller
som uppehåller sig här skall ha sådana legitimationshandlingar som
enligt denna förordning gäller som pass.
Första stycket gäller inte den som är medborgare i ett annat nordiskt
land och kommer till Sverige direkt från något av de andra nordiska
länderna. Skyldigheten att ha pass vid vistelse i Sverige gäller inte
den som har permanent uppehållstillstånd.
2 § En utlänning som är skyldig att ha pass skall visa upp detta för
polismyndighet eller polisman i enlighet med vad som stadgas i 8 §
utlänningslagen (1980:376). Sådan utlänning som avses i 1 § andra
stycket skall på begäran av polismyndighet eller polisman visa att
passfrihet föreligger för honom. Förordning (1984:933).
Legitimationshandlingar som gäller som pass
3 § En legitimationshandling gäller som pass (hemlandspass), om
handlingen är utfärdad av en behörig myndighet som tillhör det land där
innehavaren är medborgare och om handlingen är upprättad enligt andra
och tredje styckena.
I hemlandspass skall finnas
1. uppgifter som behövs för att fastställa innehavarens identitet, såsom
innehavarens medborgarskap och fullständiga namn samt hans födelsedatum,
födelseort, hemort och signalement,
2. uppgift om passets giltighetstid,
3. ett välliknande fotografi av innehavaren samt passmyndighetens intyg
att fotografiet föreställer den som passet har utfärdats för,
4. innehavarens namnteckning samt intyg av behörig myndighet att
innehavaren har tecknat sitt namn egenhändigt,
5. passmyndighetens stämpel eller sigill samt uppgift om passets
giltighet för resa till Sverige.
Passet skall vara avfattat på svenska, danska, norska, engelska,
franska, italienska, spanska eller tyska språket eller vara försett med
en bestyrkt översättning till något av dessa språk.
Om särskilda skäl föreligger, får en legitimationshandling godtas som
hemlandspass, även om den i något hänseende inte uppfyller kraven i
andra stycket punkterna 1, 3, 4 och 5 samt i tredje stycket. Därvid
förutsätts att innehavarens identitet kan fastställas med stöd av
handlingen. Förordning (1986:337).
4 § Ett identitetskort som har utfärdats av en behörig myndighet i
Belgien, Frankrike, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna,
Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland eller Österrike för den som är
medborgare i den utfärdande staten gäller som pass vid utlänningens
ankomst till Sverige och vid vistelse här högst tre månader från
inresan.
En legitimationshandling som har utfärdats av en behörig utländsk
myndighet för någon som är medborgare i en annan stat än den utfärdande
eller som saknar medborgarskap gäller som pass, om handlingen är
upprättad enligt 3 § andra--fjärde styckena.
Om det föreligger särskild anledning, får även annan utländsk
legitimationshandling som inte kan betraktas som hemlandspass godtas som
pass. Beslut om detta får meddelas av statens invandrarverk efter samråd
med rikspolisstyrelsen. Förordning (1985:163).
5 § I fall som anges i konventionen den 28 juli 1951 angående
flyktingars rättsliga ställning eller konventionen den 28 september 1954
angående statslösa personers rättsliga ställning får statens
invandrarverk utfärda resedokument. Invandrarverket eller, efter verkets
bemyndigande, svensk beskickning eller svenskt konsulat får förlänga
resedokumentets giltighet för viss tid.
Ett resedokument som är utställt av en svensk myndighet gäller som pass
vid vistelse här i landet. Förordning (1986:337).
6 § Om en utlänning inte kan visa upp någon handling som gäller som pass
och saknar möjlighet att skaffa en sådan handling, får statens
invandrarverk utfärda främlingspass för honom att gälla som pass. Verket
får utfärda främlingspass även i andra fall, om det föreligger
synnerliga skäl. Efter bemyndigande av statens invandrarverk får även
svensk beskickning eller svenskt konsulat utfärda främlingspass i nu
angivna fall.
Ett främlingspass skall utfärdas för viss tid och får, vid utfärdandet
eller senare, förses med påskrift som begränsar dess giltighetsområde.
Invandrarverket eller, efter verkets bemyndigande, polismyndighet eller
svensk beskickning eller svenskt konsulat får förlänga passets giltighet
för viss tid. Förordning (1985:297).
7 § Om den som har ett främlingspass
1. har blivit svensk medborgare,
2. har fått en annan handling som gäller som pass,
3. skall resa till sitt hemland,
4. enligt särskilt beslut om avlägsnande inte längre har rätt att vistas
i landet, eller
5. har avlidit,
skall han eller, om han har avlidit, hans rättsinnehavare återlämna
främlingspasset till statens invandrarverk. Har en polismyndighet fått
hand om främlingspasset skall i stället polismyndigheten lämna detta
till invandrarverket.
När den som passet har utfärdats för begär det, får passet återlämnas
till honom sedan det har makulerats av invandrarverket.
8 § En gemensam legitimationshandling för flera utlänningar
(kollektivpass) gäller som pass, om utlänningarna skall resa genom
landet i samlad grupp eller uppehålla sig här kortare tid för ett
gemensamt ärende. Kollektivpasset får avse endast medborgare i det land
vars myndighet har utfärdat passet. Det skall uppta minst tio och högst
50 personer. Den som är upptagen i passet skall ha en identitetshandling
som är utställd av en offentlig myndighet i hemlandet.
I fråga om kollektivpass, som har utfärdats i enlighet med den
europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på
kollektivpass och som har utställts av en svensk myndighet eller en
myndighet i en stat som har tillträtt och i förhållande till Sverige
tillämpar överenskommelsen, gäller den överenskommelsen i stället för
första stycket.
Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att ha
visering, skall passet ha godkänts av en svensk beskickningschef eller
konsul, som är behörig att ge visering, eller av polismyndigheten i en
ort där det finns passkontroll för inresa i Sverige. Sådant godkännande
behövs dock inte, om passet har godkänts av behörig myndighet i Danmark,
Finland, Island eller Norge för inresa i respektive land.
9 § Ett pass som har utfärdats för makar gemensamt godtas för inresa och
vistelse i Sverige såväl när makarna följs åt som när endast en av dem
reser in.
Ett barn under 16 år uppfyller kravet i 1 § första stycket, om barnet
åtföljer en vuxen person, vars pass innehåller de uppgifter som behövs
för att fastställa barnets identitet.
10 § För en utlänning som har kommit till Sverige som besättningsman på
ett fartyg får sjöfartsbok eller någon därmed jämförlig handling godtas
att gälla som pass under den tid då han enligt 13 § första stycket
tillfälligt får uppehålla sig i landet. Detsamma gäller, när en
utlänning ges visering enligt 27 §.
11 § Rättelser av texten i pass skall vara bestyrkta av behörig
myndighet genom anteckning i passet.
Om en myndighet finner att någon uppgift i ett pass är oriktig, skall
myndigheten anteckna detta i passet.
Vissa särskilda bestämmelser om inresa och utresa
12 § När en utlänning har kommit till Sverige som besättningsman eller
passagerare på ett fartyg, tillämpas föreskrifterna om utlänningars
inresa i utlänningslagen (1980:376) och i denna förordning först när
utlänningen lämnar fartyget. Om en utlänning här i landet som
besättningsman påmönstras ett fartyg som är destinerat till utlandet,
tillämpas förordningens bestämmelser om utlänningars utresa, när
utlänningen går ombord på fartyget. Avvisning eller utvisning skall dock
inte anses verkställd, förrän fartyget har lämnat landet.
13 § En utländsk besättningsman som enligt 12 § inte skall anses ha rest
in eller skall anses ha rest ut, får tillfälligt lämna fartyget och
uppehålla sig på den ort där fartyget ligger utan att inresa anses ha
ägt rum, om polismyndigheten inte föreskriver något annat. Om det
föreligger synnerliga skäl, får polismyndigheten medge en sådan
utlänning att under kortare tid tillfälligt besöka en annan ort inom
landet, utan att inresa anses ha ägt rum. En polismyndighet som har gett
ett sådant tillstånd skall se till att utlänningen före tillståndstidens
utgång återvänder ombord på fartyget.
Statens invandrarverk eller, efter dess bemyndigande, en polismyndighet
kan tillåta en utlänning, som för turistbesök har kommit till Sverige
som passagerare på ett fartyg, att i den utsträckning och på de villkor
verket bestämmer tillfälligt lämna fartyget och uppehålla sig på den ort
som fartyget har anlöpt och i dess omgivningar, utan att någon inresa
skall anses ha ägt rum.
Med den ort där fartyget ligger eller som fartyget anlöpt avses den ort
som är hamnens huvudort.
Inrese- och utresekontroll
Bestämmelser om den plats där inresa och utresa får ske
14 § Utlänningar får inte utan tillstånd av statens invandrarverk,
länsstyrelse eller polismyndighet resa in i eller ut ur landet på andra
orter än sådana, där passkontroll är anordnad (passkontrollorter).
Första stycket gäller inte utlänningar som reser in direkt från eller
reser ut direkt till ett annat nordiskt land.
15 § Utlänningar får inte resa in i Sverige från något av de övriga
nordiska länderna eller resa ut till något av dessa länder på någon
annan ort än en passkontrollort eller en sådan ort som har bestämts av
rikspolisstyrelsen efter samråd med generaltullstyrelsen, statens
invandrarverk och länsstyrelsen (gränsövergångsställe). Efter tillstånd
av polis- eller tullmyndighet får en utlänning resa in från eller resa
ut till Danmark, Finland eller Norge även på annan ort.
Första stycket gäller inte medborgare i Finland eller Norge som tillhör
befolkningen på finskt eller norskt område nära gränsen till Sverige
(gränsbo) och som innehar intyg av vederbörande finska eller norska
myndighet. Intyget skall innehålla uppgift om innehavarens fullständiga
namn, födelsedatum, medborgarskap och hemort. Finländska gränsbor får
resa in eller ut, inte endast på passkontrollorter och
gränsövergångsställen utan även på sådana platser som har bestämts av
polismyndigheten efter samråd med tullmyndigheten och vederbörande
finska myndighet (överfartsställen). Efter tillstånd av polis- eller
tullmyndighet får finländska gränsbor resa in eller ut även på annan
plats. Ett sådant tillstånd får ges för viss tid. För finländska
gränsbor som är bosatta norr om Huuki/Äkäsjoensuu får tillstånd meddelas
att gälla tills vidare. I sådana fall får tillstånd ges utan ansökan.
Förordning (1984:774).
16 § Passkontrollorter är Arlanda, Borlänge, Gävle, Göteborg, Halmstad,
Helsingborg, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona,
Karlstad, Landskrona, Landvetter, Luleå, Lysekil, Malmö, Marstrand,
Mora, Norrköping, Nynäshamn, Oxelösund, Ronneby, Sandhamn, Simrishamn,
Slite, Stockholm, Strömstad, Sundsvall, Söderköping, Södertälje,
Trelleborg, Trollhättan, Uddevalla, Umeå, Visby, Västerås, Växjö, Ystad,
Örnsköldsvik och Östersund.
Rikspolisstyrelsen får efter samråd med statens invandrarverk
föreskriva, att även andra orter skall vara passkontrollorter.
Förordning (1984:933).
Kontroll av passhandlingar m. m. vid inresa
17 § Utlänningar som reser in i Sverige från ett utomnordiskt land skall
visa upp sina pass för polismyndigheten i ankomstorten. Polismyndigheten
antecknar dagen för utlänningens ankomst till riket i passet. Anteckning
skall dock inte göras på identitetskort som avses i 4 § första stycket.
Om rikspolisstyrelsen har bestämt det, behöver anteckning inte heller
göras i dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgares pass.
Utlänningar som skall ha visering för att få resa in i Sverige eller
något annat nordiskt land skall vid ankomsten hit från ett utomnordiskt
land lämna uppgifter om sig på blankett (kontrollkort), om statens
invandrarverk inte föreskriver annat. Polismyndigheten tillhandahåller
blankett för kontrollkort.
Har en utlänning, som inte är medborgare i Danmark, Finland, Island
eller Norge, i samband med utvisning ur Sverige förbjudits att återvända
hit och därefter fått särskilt tillstånd till detta, skall han vid
inresa i Sverige från ett utomnordiskt land lämna uppgifter om sig
enligt andra stycket.
18 § Vid inresa i Sverige direkt från något annat nordiskt land skall
utlänningar som inte är medborgare i Danmark, Finland, Island eller
Norge visa upp sina pass på begäran av polismyndigheten.
Kontroll av passhandlingar vid utresa
19 § En utlänning är inte i något annat fall än som anges i denna
paragraf skyldig att vid utresa visa upp sitt pass för polismyndigheten.
Polismyndigheten får kräva av en utlänning som reser ut ur landet att
han visar upp sitt pass när detta behövs för att förebygga eller beivra
brott eller annars för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt
i den mån det i övrigt behövs för utövande av den kontroll över
utlänningar som föreskrivs i utlänningslagen (1980:376). Därvid skall i
fråga om anteckning av dagen för utresan bestämmelserna i 17 § första
stycket tillämpas.
Andra stycket gäller inte den som är medborgare i Danmark, Finland,
Island eller Norge och som reser ut direkt till något av dessa länder.
Vissa särskilda bestämmelser om inresa med fartyg
20 § Befälhavaren på ett fartyg som har kommit hit från utrikes ort
skall
1. omedelbart efter fartygets ankomst lämna skriftlig uppgift till
tullmyndigheten om antalet passagerare, besättningsmän och
fripassagerare,
2. lämna förteckningar till polismyndigheten över passagerare och
besättningsmän (passagerarlista och besättningslista), som upptar i
fråga om varje passagerare dennes fullständiga namn, medborgarskap och
orten där han gått ombord samt i fråga om besättningsman dennes
fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och tjänst ombord,
3. se till att passagerarna inte lämnar fartyget, förrän passkontroll
har ägt rum,
4. anmäla till polismyndigheten, innan annan utländsk besättningsman än
den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall
avmönstras här i landet,
5. omedelbart anmäla till polismyndigheten, när en utländsk
besättningsman har rymt eller underlåtit att inställa sig ombord på
fartyget. Förordning (1984:933).
21 § Tullmyndigheten skall i fråga om fartyg i utrikes fart
1. snarast möjligt sedan tullmyndigheten har fått kännedom om att ett
sådant fartyg har ankommit till landet underrätta polismyndigheten om
detta,
2. skyndsamt lämna polismyndigheten sådana uppgifter som avses i 20 § 1,
3. om det kan ske utan att uppgifter som åligger tullmyndigheten
eftersätts, se till att passagerarna inte lämnar fartyget förrän
passkontroll har företagits. Förordning (1981:259).
22 § Föreskrifterna i 20 § 1 och 3 gäller inte passagerarfartyg i
linjetrafik med fastställd turlista eller krigsfartyg och inte heller
andra statliga fartyg, när dessa för svenska statens eller utländsk
stats räkning används uteslutande i tull-, kustbevaknings-, lots- eller
polistjänst. Inte heller föreskrifterna i 20 § 2 gäller sådana fartyg,
om inte regeringen i annan ordning har föreskrivit det.
Föreskrifterna i 20 § 4 gäller inte sådan personal som avses i
förordningen (1981:204) om intendenturpersonal på färjor. Förordning
(1988:467).
Tullmyndigheternas och kustbevakningens medverkan vid passkontroll
23 § På begäran av en polismyndighet skall en tullmyndighet eller
kustbevakningen medverka vid passkontroll, om det kan ske utan att de
uppgifter som åligger tullmyndigheten eller kustbevakningen eftersätts.
En tulltjänsteman eller en tjänsteman vid kustbevakningen får därvid
anmoda en utlänning att visa upp sitt pass.
Kan en utlänning som kommer till landet inte styrka sin rätt till
inresa, skall tullmyndigheten eller kustbevakningen genast underrätta
polismyndigheten samt se till att utlänningen inte reser in i landet
innan polismyndigheten har företagit passkontroll.
Har en polismyndighet enligt 19 § beslutat att utresekontroll skall äga
rum, skall det av beslutet framgå vilka åtgärder tullen och
kustbevakningen skall vidtaga.
Tullmyndigheten eller kustbevakningen skall också medverka vid tillsynen
av att 14 och 15 §§ efterlevs. Förordning (1988:467).
Visering
Skyldighet att ha visering
24 § Utlänningar får inte resa in eller uppehålla sig i Sverige utan att
ha visering.
Första stycket gäller inte
1. den som har permanent uppehållstillstånd,
2. medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge,
3. medborgare i Algeriet, Amerikas förenta stater, Andorra, Argentina,
Australien, Bahamas, Barbados, Belize, Bolivia, Botswana, Brasilien,
Brunei, Bulgarien, Canada, Colombia, Costa Rica, Cuba, Cypern, Dominica,
Dominikanska republiken, El Salvador, Ecuador, Elfenbenskusten, Fiji,
Gambia, Grekland, Grenada, Guatemala, Haiti, Honduras, Irland, Israel,
Jamaica, Japan, Jugoslavien, Kenya, Kiribati, Lesotho, Malawi, Malaysia,
Malta, Marocko, Mauritius, Mexico, Monaco, Nicaragua, Niger, Nya
Zeeland, Panama, Paraguay, Peru, Portugal, Republiken Korea, Rumänien,
San Marino, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Seychellerna,
Singapore, Solomonöarna, Spanien, Surinam, Swaziland, Tanzania,
Thailand, Togo, Trinidad och Tobago, Tunisien, Tuvalu, Uganda, Ungern,
Uruguay, Venezuela, Zambia eller Zimbabwe, som har ett giltigt
hemlandspass,
4. den som har ett giltigt, med "British passport" betecknat
hemlandspass eller ett av behörig myndighet i hemlandet utfärdat
"British visitor's passport" vilket berättigar honom till inresa i
Storbritannien,
5. medborgare i Belgien, Frankrike, Italien, Liechtenstein, Luxemburg,
Nederländerna, Schweiz eller Österrike, som har ett giltigt hemlandspass
eller ett av behörig myndighet i hemlandet utställt identitetskort,
6. tysk medborgare, som har ett giltigt av behörig myndighet i
Förbundsrepubliken Tyskland utfärdat hemlandspass eller identitetskort,
eller som har en av gränskontrollmyndighet i Förbundsrepubliken Tyskland
utfärdad handling, betecknad Reiseausweis als Passersatz, förutsatt dels
att handlingen åtföljs av ett förut nämnt hemlandspass eller
identitetskort vars giltighetstid har löpt ut, dels att handlingens
giltighetstid har begränsats till vad som behövs för resan,
7. medborgare i något i 3--6 angivet land, vilken är upptagen i ett
giltigt kollektivpass som har utfärdats av behörig myndighet i
hemlandet,
8. innehavare av gällande svenskt, danskt, finskt, isländskt eller
norskt främlingspass, om det av passet framgår att innehavaren har rätt
att resa in i det land som har utfärdat passet,
9. innehavare av resedokument, som har utfärdats i enlighet med
överenskommelsen den 15 oktober 1946 angående utställande av
resedokument för flyktingar eller konventionen den 28 juli 1951 angående
flyktingars rättsliga ställning och som har utställts av svensk
myndighet eller av myndighet i en stat, som tillträtt och i förhållande
till Sverige tillämpar den europeiska konventionen den 20 april 1959 om
upphävande av passviseringstvånget för flyktingar,
10. flyktingar eller statslösa personer som upptas i ett gällande
svenskt kollektivpass eller i ett kollektivpass som har utställts av en
myndighet i en stat som har tillträtt och i förhållande till Sverige
tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december
1961 om ungdomars resor på kollektivpass och som har utfärdats enligt
överenskommelsen jämte den av Sverige avgivna deklarationen beträffande
nämnda artikel,
11. den som innehar Förenta Nationernas "laissez-passer" jämte intyg av
Förenta Nationerna eller något av dess fackorgan eller underordnade
organ som han representerar att han färdas i tjänsten,
12. innehavare av vatikanpass,
13. annan utlänning än som avses i 1--12 vilken har uppehållstillstånd i
Sverige, varvid dock viseringsfrihet vid inresa föreligger endast om det
i tillståndet är särskilt angivet att det ger rätt till inresa i landet,
14. sådan utlänning som uppehåller sig i landet men som enligt 13 §
anses icke ha rest in hit,
15. medborgare i Bangladesh, som har diplomatpass eller "official
passport", medborgare i Chile, som har diplomatpass eller tjänstepass,
medborgare i Filippinerna, som har diplomatpass eller "official
passport", medborgare i Iran, som har diplomatpass eller tjänstepass,
medborgare i Pakistan, som har diplomatpass, "official passport" eller
"service passport", medborgare i Polen, som har diplomatpass eller
tjänstepass samt medborgare i Turkiet, som har diplomatpass (passeport
diplomatique), specialpass (passeport spe'cial) eller tjänstepass
(passeport de service).
En utlänning, som avses i 3--12 eller 15 och som inte har eller finns
upptagen i en av svensk myndighet utställd, gällande
legitimationshandling, får inte resa in eller upphålla sig i Sverige
utan att ha visering, om han har utvisats från ett annat nordiskt land
och inte utan särskilt tillstånd får återvända till det land från vilket
han har utvisats.
Om skyldighet att ha uppehållstillstånd och arbetstillstånd vid inresa
föreskrivs i 33 respektive 50 §. Förordning (1989:64).
Bemyndigande för svenska utlandsmyndigheter att ge visering
25 § Efter bemyndigande av chefen för utrikesdepartementet eller, i den
mån han inte har lämnat sådant bemyndigande, av statens invandrarverk,
får visering ges av svenska beskickningar eller svenska konsulat.
Nödfallsvisering
26 § Om en utlänning som är skyldig att ha visering kommer hit utan att
ha visering, får statens invandrarverk eller, efter dess bemyndigande,
en polismyndighet ge visering för utlänningen för högst 14 dagar
(nödfallsvisering), om det finns särskild anledning till det.
Sjömansvisering
27 § Polismyndigheter får ge visering för högst 14 dagar
(sjömansvisering) för en utlänning som
1. har kommit till Sverige som besättningsman på ett fartyg och blivit
avmönstrad här eller som, vare sig han har blivit avmönstrad eller ej,
lämnar fartyget för att återvända till sitt hemland,
2. på annat sätt kommer till Sverige för att här eller i någon annan
stat gå ombord på ett fartyg på vilket han är besättningsman eller för
att från ett sådant fartyg i annan stat återvända till sitt hemland,
allt under förutsättning att utlänningens pass visar, att den stat som
har ställt ut passet har tillförsäkrat honom rätt att resa in i den
staten.
När polismyndigheten anser det tveksamt om sjömansvisering bör ges,
skall myndigheten begära besked hos statens invandrarverk.
Övriga bestämmelser om visering
28 § Har en utlänning som fått visering rest in i riket och därefter
rest ut, gäller viseringen inte för ny inresa, om detta inte har
angivits särskilt.
29 § Annan visering än nödfallsvisering får endast när synnerliga skäl
föreligger ges för längre tid än utlänningens pass gäller.
Gemensam visering får ges om det finns särskilda skäl till detta.
Bevis om visering meddelas genom att viseringen antecknas i utlänningens
pass eller i en särskild handling. Förordning (1985:965).
Uppehållstillstånd
Skyldighet att ha uppehållstillstånd vid vistelse i Sverige
30 § En utlänning får inte uppehålla sig i Sverige under längre tid än
tre månader från inresan hit utan att ha uppehållstillstånd.
Första stycket gäller inte
1. medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge,
2. ogift utländskt barn under 16 år, om någon av föräldrarna, som har
del i vårdnaden om barnet, är svensk medborgare eller medborgare i
Danmark, Finland, Island eller Norge, eller är bosatt här i riket och
har uppehållstillstånd. Med förälder jämställs här en av svensk domstol
särskilt förordnad förmyndare som är anförtrodd vårdnaden om barnet.
Förordning (1983:997).
31 § Uppehållstillstånd får ges
1. om utlänningen är flykting eller krigsvägrare,
2. om sådant fall föreligger som avses i 6 § utlänningslagen (1980:376)
eller om det annars är motiverat av humanitära skäl,
3. om utlänningen har fått tillstånd att arbeta här eller hans
försörjning här är ordnad på något annat sätt,
4. om utlänningen har familjeanknytning till en person som är bosatt här
eller annars har särskild anknytning till Sverige, eller
5. om vistelsen avser studier eller besök.
32 § Uppehållstillstånd ges för viss tid eller som permanent
uppehållstillstånd.
Avser utlänningen att bosätta sig här i riket eller är han bosatt här
och kan han inte vägras uppehållstillstånd eller förlängning av tidigare
uppehållstillstånd på grund av någon omständighet som enligt 29 § första
stycket 2--4, 30, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980:376) kan
föranleda avvisning eller utvisning, får permanent uppehållstillstånd
meddelas honom. Sådana tillstånd får ges även till utländska barn under
16 år.
Har en utlänning ansökt om permanent uppehållstillstånd, men kan ansökan
inte bifallas, skall han få tidsbegränsat uppehållstillstånd om hinder
inte möter mot detta. Förordning (1984:933).
Skyldighet att ha uppehållstillstånd ordnat före inresan
33 § En utlänning som avser att bosätta sig här i riket eller av annan
anledning uppehålla sig här utöver den tid som anges i 30 § första
stycket får inte resa in i Sverige förrän han har fått
uppehållstillstånd för den avsedda vistelsen, om han inte
1. enligt 30 § andra stycket är undantagen från skyldighet att ha
uppehållstillstånd,
2. är en sådan utlänning som avses i 3, 5 eller 6 § utlänningslagen
(1980:376),
3. avser att förena sig med nära familjemedlem som är stadigvarande
bosatt i Sverige och utlänningen tidigare har sammanlevt med denne utom
riket, eller
4. av något annat skäl av synnerlig vikt bör tillåtas att resa in.
Har en utlänning rest in i Sverige utan att ha uppehållstillstånd eller
har han rest in med uppehållstillstånd endast för besök, får han inte
beviljas uppehållstillstånd så länge han vistas i riket eller på grund
av en ansökan som har gjorts här, om det inte föreligger sådana
omständigheter som anges i första stycket 2--4. Utan hinder av vad som
nu har sagts får uppehållstillstånd för viss tid dock beviljas en
utlänning som har rest in i Sverige för besök och som har vägande skäl
för en förlängning av vistelsetiden. Förordning (1984:933).
Vissa bestämmelser om uppehållstillståndsfri tid
34 § Har en utlänning, som inte är medborgare i Danmark, Finland, Island
eller Norge, omedelbart före inresan hit vistats i något av dessa
länder, inträder skyldigheten för honom att söka uppehållstillstånd, när
den sammanlagda tiden för vistelsen i Sverige och i de nämnda länderna
uppgår till tre månader från inresan till något av dem från ett
utomnordiskt land. En utlänning, som inte är skyldig att ha visering och
som har uppehållstillstånd i ett annat nordiskt land, får dock under
tillståndets giltighetstid vistas i Sverige under en tid av tre månader
utan att ha svenskt uppehållstillstånd.
35 § I den uppehållstillståndsfria tiden enligt 30 § första stycket
inräknas den tid under de sex månaderna närmast före inresan i Sverige
då utlänningen har uppehållit sig här eller i Danmark, Finland, Island
eller Norge.
I den uppehållstillståndsfria tiden enligt 34 § inräknas den tid då
utlänningen, under de sex månaderna närmast före inresan i det nordiska
land i vilket han först reste in, har uppehållit sig i Sverige, Danmark,
Finland, Island eller Norge.
Ansökningar om tidsbegränsade och permanenta uppehållstillstånd
36 § Ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige
görs hos polismyndigheten i den ort där utlänningen är bosatt eller
huvudsakligen vistas. Utlänningar som befinner sig utanför Sverige
ansöker om uppehållstillstånd hos statens invandrarverk.
Ansökningshandlingen ges därvid in till svensk beskickning eller svenskt
konsulat i hemlandet. Är utlänningen varaktigt bosatt i annat land än
hemlandet, får ansökningshandlingen i stället ges in till en svensk
beskickning eller ett svenskt konsulat i bosättningslandet. Statens
invandrarverk får föreskriva att ansökningar om uppehållstillstånd kan
ges in till annan myndighet än som nu har sagts.
I ansökningshandlingen anges grunderna för ansökningen. Vistas
utlänningen här i riket, anges även den tid som utlänningen har
uppehållit sig i Sverige och den ort där han är bosatt eller
huvudsakligen vistas. Dessutom anges sådan tidigare vistelse här i riket
eller i något annat nordiskt land som enligt 34 eller 35 § skall
inräknas i den uppehållstillståndsfria tiden och den eller de orter där
han då huvudsakligen har uppehållit sig.
Om invandrarverket inte föreskriver annat, skall vid
ansökningshandlingen fogas utlänningens pass och ett välliknande
fotografi av honom. Myndigheten skall lämna mottagningsbevis för passet.
Förordning (1981:157).
37 § När ansökan om uppehållstillstånd har gjorts hos en polismyndighet,
gör myndigheten en utredning om utlänningens försörjningsförmåga och
personliga förhållanden.
I den omfattning statens invandrarverk efter samråd med
rikspolisstyrelsen bestämmer, får polismyndigheten ge uppehållstillstånd
för högst tre år. Finner polismyndigheten att en ansökan om
uppehållstillstånd inte bör bifallas, skall myndigheten sända
handlingarna i ärendet med eget yttrande till verket, som avgör ärendet.
Har ansökningshandlingen givits in till en svensk beskickning, ett
svenskt konsulat eller annan myndighet enligt 36 § första stycket, skall
myndigheten göra en utredning om utlänningens försörjningsförmåga och
personliga förhållanden och sända handlingarna i ärendet till
invandrarverket. Om ärendet inte är synnerligen brådskande eller andra
särskilda omständigheter föreligger, skall myndigheten bifoga eget
yttrande. Förordning (1981:157).
Uppehållstillstånd för gäststudier
38 § En utlänning som har antagits till sådan preparandutbildning som
avses i 1 § förordningen (1985:681) om preparandutbildning i svenska och
efterföljande grundläggande högskoleutbildning får inte utan särskilda
skäl vägras uppehållstillstånd för studietiden. Detsamma gäller en
utlänning som har antagits till grundläggande högskoleutbildning utan
att ha behov av att före denna genomgå preparandutbildning och en
utlänning som är behörig att antas för av utlänningen angiven
forskarutbildning.
Vad som sägs i första stycket gäller dock endast om utlänningens
försörjning under studietiden är tryggad genom egna medel, stipendium,
studielån eller på annat sätt.
Att uppehållstillstånd enligt första stycket skall ha ordnats före
inresan och inte utan synnerliga skäl får beviljas medan utlänningen
vistas i riket framgår av 33 §. Förordning (1985:684).
Övriga bestämmelser om uppehållstillstånd
39 § Tidsbegränsade uppehållstillstånd får inte ges för längre tid än
utlänningens pass gäller. Om passet utgörs av ett sådant identitetskort
som avses i 4 § första stycket, får uppehållstillstånd ges endast om
utlänningen på grund av sjukdom eller annan särskild anledning är
förhindrad att lämna Sverige.
Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges till personer som har
upptagits i gemensamt pass. Förordning (1984:933).
40 § Bevis om tidsbegränsat uppehållstillstånd antecknas i utlänningens
pass. Om det är lämpligare, utfärdas beviset i en särskild handling.
Beviset utställs av statens invandrarverk eller polismyndighet. Om
utlänningen befinner sig utanför Sverige, utställs beviset av svensk
beskickning eller svenskt konsulat.
Bevis om permanent uppehållstillstånd antecknas i utlänningens pass
eller i annan handling enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
statens invandrarverk. Förordning (1984:933).
41 § 36--40 §§ tillämpas även beträffande förlängning av tiden för
uppehållstillstånd.
42 § Har ett uppehållstillstånd begränsats enligt 13 § utlänningslagen
(1980:376) så att det avser uppehåll inom endast en viss del av riket
eller har det förenats med någon annan särskild föreskrift, kan statens
invandrarverk eller, i den omfattning verket bestämmer, polismyndigheter
medge lättnader i en sådan föreskrift.
43 § har upphävts genom förordning (1984:933).
44 § har upphävts genom förordning (1984:933).
45 § har upphävts genom förordning (1984:933).
Arbetstillstånd
Skyldighet att ha arbetstillstånd
46 § En utlänning får inte utan arbetstillstånd ha anställning här i
riket och inte heller arbete här på grund av anställning utomlands annat
än som handelsresande eller medlem av personalen på järnvägståg eller på
lastbil i yrkesmässig trafik.
Första stycket gäller inte
1. den som har permanent uppehållstillstånd,
2. medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge,
3. förutvarande medborgare i Estland, Lettland eller Litauen som har
svenskt främlingspass eller resedokument som avses i 5 §,
4. ogift utländskt barn under 16 år, om någon av föräldrarna, som har
del i vårdnaden om barnet, är svensk medborgare eller medborgare i
Danmark, Finland, Island eller Norge, eller är bosatt här i riket och
har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd eller enligt 49 § andra
stycket har befriats från skyldighet att ha arbetstillstånd. Med
förälder jämställs här en av svensk domstol särskilt förordnad
förmyndare som är anförtrodd vårdnaden om barnet,
5. den som vid födelsen har blivit svensk medborgare men därefter har
förlorat sitt svenska medborgarskap och hans ogifta barn under 16 år som
följer med honom,
6. en utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som ej
avser studier eller besök och som är gift med en svensk medborgare eller
med den som vid födelsen har blivit svensk medborgare men därefter har
förlorat sitt svenska medborgarskap.
En utlänning som ansöker om arbetstillstånd, medan han ännu enligt andra
stycket 4--6 är undantagen från skyldighet att ha arbetstillstånd, är
undantagen från sådan skyldighet för tiden till dess tillståndsfrågan
har avgjorts eller, om samtidigt beslut meddelas om utvisning enligt 38
§ utlänningslagen (1980:376), till dess utvisningsbeslutet har vunnit
laga kraft. Detsamma gäller den som ansöker om förlängt
uppehållstillstånd medan han enligt andra stycket 6 är undantagen från
skyldighet att ha arbetstillstånd. Den som har haft arbetstillstånd för
en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet
ansöker om förlängning är i samma omfattning undantagen från skyldighet
att ha arbetstillstånd.
Har en utlännings arbetstillstånd återkallats och har samtidigt beslut
meddelats om utvisning enligt 38 § utlänningslagen, är utlänningen
undantagen från skyldighet att ha arbetstillstånd till dess
utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft. Förordning (1983:997).
Undantag från skyldighet att ha arbetstillstånd
47 § Skyldigheten enligt 46 § första stycket att ha arbetstillstånd
gäller inte i fråga om anställning som avser befattning på svenskt
fartyg i utrikes fart, om utlänningen
1. har anställningstillstånd,
2. enligt 2 § 4 eller 5 kungörelsen (1974:262) om anställningstillstånd
för utlänning på svenskt fartyg är undantagen från skyldighet att ha
anställningstillstånd,
3. enligt 6 § samma kungörelse har befriats från skyldighet att ha
anställningstillstånd, eller
4. har befattning på fartyg eller inom en avdelning av sådant fartyg,
som omfattas av medgivande enligt 7 § samma kungörelse.
48 § Skyldighet enligt 46 § första stycket att ha arbetstillstånd
föreligger inte heller i följande fall:
----------------------------------------------------------------------
Tidsperiod Undantagna utlänningar
----------------------------------------------------------------------
1. Tre månader Den som vid inresan är anställd, antingen som
från inresan förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs
av en person som besöker landet som turist,
eller som besättningsman på turistbuss, dock
endast såvitt gäller denna anställning.
Sjukvårdare eller annan för personlig
omvårdnad anställd person, vilken vid inresan
åtföljer någon som besöker landet för
läkarvård eller rekreation, i fråga om denna
anställning.
Vetenskapsman i fråga om undervisnings- eller
föreläsningsverksamhet för vilken han har
inkallats hit.
2. Två månader Montör eller teknisk instruktör, som skall
från inresan utföra brådskande arbete i samband med
upsättning eller reparation av maskiner eller
liknande.
3. Den 15 maj - den Sådan utlänning som avses i 38 §.
15 september
4. En månad från Den som har engagerats tillfälligt av Sveriges
inresan Radio AB eller något av dess dotterbolag för
radio- eller televisionsutsändning, i fråga om
detta engagemang.
----------------------------------------------------------------------
Förordning (1982:829).
Befrielse från skyldighet att ha arbetstillstånd
49 § Statens invandrarverk får, för en tid av högst en månad, från
skyldighet att ha arbetstillstånd befria konstnärliga yrkesutövare eller
professionella idrottsutövare som besöker landet för gästspel eller
idrottsutövning.
När särskilda skäl föreligger får invandrarverket även annars för viss
kortare tid befria en utlänning från skyldighet att ha arbetstillstånd.
Skyldighet att ha arbetstillstånd ordnat före inresan
50 § En utlänning som avser att här i riket ta anställning eller bedriva
verksamhet som enligt 46 § första stycket kräver arbetstillstånd får
inte resa in i Sverige förrän han har fått arbetstillstånd, om inte
utlänningen
1. enligt 46 § andra stycket, 47 eller 48 § är undantagen eller enligt
49 § första stycket kan bli befriad från skyldighet att ha
arbetstillstånd,
2. är en sådan utlänning som avses i 3, 5 eller 6 § utlänningslagen
(1980:376),
3. avser att förena sig med nära familjemedlem som är stadigvarande
bosatt i Sverige och utlänningen tidigare har sammanlevt med denne utom
riket, eller
4. av något annat skäl av särskild vikt bör tillåtas att resa in.
Har en utlänning rest in i Sverige utan att ha arbetstillstånd, får han
inte i andra fall än som anges i första stycket 2--4 beviljas ett sådant
tillstånd, så länge han vistas i riket eller på grund av en ansökan som
har gjorts här. Förordning (1984:933).
Övriga bestämmelser om arbetstillstånd
51 § Ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige
görs hos polismyndigheten i den ort eller hos länsarbetsnämnden i det
län där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. Utlänningar
som befinner sig utanför Sverige ansöker om arbetstillstånd hos statens
invandrarverk. Ansökningshandlingen ges därvid in till en sådan
myndighet som anges i 36 § första stycket.
Länsarbetsnämnd får uppdra åt arbetsförmedlingskontor att ta emot
ansökningar om arbetstillstånd. Arbetsförmedlingskontoret skall i sådana
fall sända ingivna ansökningshandlingar till länsarbetsnämnden.
I ansökningshandlingen anges grunderna för ansökningen. Vistas
utlänningen här i riket, anges även den tid som utlänningen har
uppehållit sig i Sverige och den ort där han är bosatt eller
huvudsakligen vistas. I ansökningshandlingen lämnas om möjligt uppgifter
även om anställningen eller dess art, om arbetsgivaren, huruvida och av
vilka skäl ansökningen stöds av arbetsgivaren samt om erbjudna
anställningsvillkor.
Om invandrarverket inte föreskriver annat, skall utlänningens pass fogas
till ansökningshandlingen. Myndigheten skall lämna mottagningsbevis för
passet. Förordning (1981:157).
52 § Polismyndigheter får ge arbetstillstånd i den omfattning statens
invandrarverk bestämmer efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och
rikspolisstyrelsen.
Finner en polismyndighet att en ansökan om arbetstillstånd inte bör
bifallas, skall myndigheten sända handlingarna i ärendet med eget
yttrande till invandrarverket, som avgör ärendet.
53 § Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna får ge
arbetstillstånd i den omfattning statens invandrarverk bestämmer efter
samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.
Finner en länsarbetsnämnd att en ansökan om arbetstillstånd inte bör
bifallas, skall nämnden sända handlingarna i ärendet med eget yttrande
till polismyndigheten i den ort där utlänningen är bosatt eller
huvudsakligen vistas. Polismyndigheten skall sända handlingarna vidare
med eget yttrande till invandrarverket som avgör ärendet.
Arbetsmarknadsstyrelsen skall i motsvarande fall sända handlingarna i
ärendet med eget yttrande till invandrarverket, som avgör ärendet.
54 § Har ansökningshandlingen getts in till en svensk beskickning eller
ett svenskt konsulat, skall myndigheten sända handlingarna i ärendet
till statens invandrarverk. Om ärendet inte är synnerligen brådskande
eller andra särskilda omständigheter föreligger, skall myndigheten
bifoga eget yttrande.
55 § I ärenden om arbetstillstånd skall statens invandrarverk samråda
med arbetsmarknadsstyrelsen, om ansökningen inte avslås.
Efter att i lämplig omfattning ha berett sammanslutningar av
arbetsgivare respektive arbetstagare tillfälle att uttala sig meddelar
arbetsmarknadsstyrelsen i den utsträckning det är möjligt riktlinjer för
tillståndsärendenas bedömning med hänsyn till läget på arbetsmarknaden.
Samråd enligt första stycket skall anses ha skett, om invandrarverket
vid prövning av en ansökan om arbetstillstånd följer de meddelade
riktlinjerna.
Har invandrarverket sökt samråd med arbetsmarknadsstyrelsen enligt
första stycket och är ärendet av principiell betydelse eller annars av
större vikt, skall arbetsmarknadsstyrelsen lämna sammanslutningar av
arbetsgivare respektive arbetstagare inom det verksamhetsområde som
tillståndet avser tillfälle att uttala sig.
56 § Statens invandrarverk får utan samråd enligt 55 § bifalla en
ansökan om arbetstillstånd om det föreligger synnerliga skäl med hänsyn
till längden av den tid utlänningen har vistats här, hans personliga
förhållanden och omständigheterna i övrigt.
57 § Arbetstillstånd får inte ges
1. för längre tid än utlänningens pass gäller,
2. för en utlänning som inte har annat pass än ett sådant identitetskort
som avses i 4 § första stycket,
3. för längre tid än utlänningen har tillstånd att uppehålla sig här
eller får uppehålla sig här utan tillstånd.
Föreskrifterna i 40 § tillämpas även på bevis om arbetstillstånd. När
arbetstillstånd ges av arbetsmarknadsstyrelsen eller en länsarbetsnämnd,
utfärdar denna beviset. Förordning (1984:933).
58 § 51--57 §§ tillämpas även beträffande förlängning av tiden för
arbetstillstånd.
Anmälnings- och underrättelseskyldighet
Underrättelse av myndigheter om utlänningars vistelse i Sverige
59 § I fråga om utlänning skall lämnas underrättelse enligt följande
uppställning till polismyndigheten i den ort där utlänningen är bosatt
eller i övrigt vistas. Sådan skyldighet föreligger inte beträffande den
som är medborgare i ett annat nordiskt land, den som har eller visar att
han har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen
från skyldighet att ha uppehållstillstånd.
-------------------------------------------------------------------
Underrättelse lämnas av Tidpunkt
------------------------------------------------------------------- 1.
Pastorsämbete eller lokal När utlänningen första gången
skattemyndighet som anmäler sig till kyrkobokföring i
ombesörjer kyrkobokföring landet eller skall kyrkobokföras här
utan egen anmälan.
2. Arbetsförmedlingskontor När utlänningen första gången anmäler
sig hos förmedlingen för registrering
eller för att på annat sätt ta
förmedlingens tjänster i anspråk.
3. Socialnämnd När nämnden första gången vidtar åtgärd
i ett ärende om socialtjänst som angår
utlänningen.
4. Skolstyrelse När utlänningen första gången skrivs in
i grundskolan eller, om han inte
tidigare varit elev i grundskolan,
intas i gymnasieskolan.
----------------------------------------------------------------------
Den som lämnar underrättelse enligt denna paragraf bör anmoda
utlänningen att själv söka kontakt med polismyndigheten i fråga om
uppehållstillstånd.
Finner en polismyndighet med anledning av en underrättelse enligt denna
paragraf att utlänningen inte har sökt behövligt uppehållstillstånd,
skall polismyndigheten se till att ansökan görs eller vidta de andra
åtgärder som underrättelsen ger anledning till. Förordning (1985:965).
60 § Underrättelse enligt 59 § skall innehålla uppgift om utlänningens
fullständiga namn, födelsedatum, födelseland, hemland och hemort där,
medborgarskap samt bostadsadress här i landet.
Underrättelsen skall dessutom om möjligt innehålla uppgift om dagen för
utlänningens inresa i Sverige. Om utlänningen omedelbart före hitresan
har uppehållit sig i Danmark, Finland, Island eller Norge skall om
möjligt anges även dagen för inresan i det av dessa länder som han först
reste in i.
Bostadsanmälan
61 § Den som upplåter bostad åt en utlänning i ett hotell eller
pensionat där rörelse drivs med tillstånd enligt 2 § lagen (1966:742) om
hotell- och pensionatrörelse skall göra skriftlig anmälan till
polismyndigheten, när utlänningen kommer till och flyttar från hotellet
eller pensionatet.
Första stycket gäller inte den som
1. är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge eller
2. inte har fyllt 16 år.
Anmälan enligt första stycket skall lämnas eller sändas med posten inom
24 timmar från utlänningens ankomst respektive avflyttning. Den skall
innehålla de uppgifter som anges i 60 § och uppgift om tiden för
ankomsten eller avflyttningen. Dessutom skall i en anmälan om ankomst
uppges den ort inom eller utom riket där utlänningen senast har
uppehållit sig. I en anmälan om avflyttning skall uppges vart
utlänningen närmast tänkte bege sig.
Anmälan om anställning
62 § Den som i sin tjänst anställer en utlänning som har fyllt 16 år
skall göra skriftlig anmälan till polismyndigheten, när utlänningen
tillträder och slutar anställningen.
Anmälan enligt första stycket skall lämnas eller sändas med posten inom
24 timmar från det utlänningen har tillträtt respektive slutat
anställningen. Den skall innehålla de uppgifter som anges i 60 § första
stycket och uppgifter om arbetets art, tiden för anställningens början
eller upphörande och huruvida utlänningen har arbetstillstånd när detta
behövs.
Vissa för 59, 61 och 62 §§ gemensamma bestämmelser
63 § Om en utlänning vägrar att lämna sådana uppgifter om sig som behövs
för underrättelse eller anmälan enligt 59, 61 eller 62 § skall detta
genast anmälas till polismyndigheten. Detsamma gäller om det kan antas
att han lämnar oriktiga uppgifter eller om han vägrar att visa sitt pass
för kontroll av hans uppgifter.
64 § Underrättelse eller anmälan enligt 59, 61 eller 62 § lämnas på
blankett som tillhandahålls av polismyndigheterna.
Anmälan och underrättelse om vissa åtgärder mot utlänningar 65 §
En domstol som beslutar att häkta en utlänning skall skriftligen anmäla
detta till statens invandrarverk. Anmälningshandlingen ges in i tre
exemplar. Verket skall beträffande den som är medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge genast sända två exemplar till den centrala
utlänningsmyndigheten i den häktades hemland.
66 § Polismyndighet skall underrätta
1. statens invandrarverk, om det föreligger eller kan väntas uppkomma
anledning att ta upp frågan om utvisning av en utlänning enligt 38 §
utlänningslagen (1980:376) och
2. länsrätten, om det föreligger anledning att ta upp frågan om en
utlännings utvisning ur landet enligt 43 § utlänningslagen, varvid en
avskrift av underrättelsen skall sändas till invandrarverket.
Rikspolisstyrelsen, invandrarverket eller länsrätten skall underrätta
regeringen, om det föreligger anledning att ta upp frågan om åtgärd
enligt 47 eller 48 § utlänningslagen. Länsrätten skall sända en avskrift
av sådan underrättelse till verket. Förordning (1981:653).
Avvisning och utvisning
Överlämnande av avvisningsärende till regeringen
66 a § När en polismyndighet enligt bestämmelserna i 32 §
utlänningslagen (1980:376) överlämnar ett avvisningsärende till
regeringen skall myndigheten underrätta rikspolisstyrelsen om åtgärden.
Förordning (1984:933).
Överlämnande av avvisningsärenden till statens invandrarverk
66 b § I stället för föreskrifterna i 33 § andra stycket och 34 § andra
stycket utlänningslagen (1980:376) skall gälla följande i fråga om
överlämnande av avvisningsärenden till statens invandrarverk, när
utlänningen har kommit till Sverige från annat land än hemlandet eller
det land där han annars påstår sig löpa risk för politisk förföljelse.
Även om utlänningen i det land till vilket han med anledning av sin
tidigare vistelse skulle komma att sändas uppenbart är skyddad mot att
sändas vidare till det land från vilket han har flytt, skall ärendet
överlämnas till invandrarverket,
1. om utlänningens make, barn, förälder eller syskon är bosatt här i
landet och han inte har lika nära familjeanknytning till det land dit
verkställigheten skulle komma att ske,
2. om han på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med
föreskrivet uppehållstillstånd har fått särskild anknytning hit och
saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga till det land
dit verkställighet skulle komma att ske,
3. om vistelsen i det andra landet har föranletts av akut sjukdom,
trafiktekniskt hinder eller annan jämförbar omständighet som utlänningen
inte har rått över, eller
4. om utlänningen har uppehållit sig i det andra landet endast
tillfälligt och som ett led i resandet.
Skyldighet att överlämna ärendet skall i fall som avses i andra stycket
3 och 4 föreligga endast om utlänningen genom företeende av
resehandlingar eller på annat sätt gör troligt att avbrottet i resan har
haft den art och varaktighet som sägs där.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna paragraf meddelas av
statens invandrarverk. Förordning (1984:933).
Verkställighet av avvisning eller av utvisning enligt 38 §
utlänningslagen, m.m.
67 § I fråga om verkställighet av avvisning eller utvisning tillämpas
68--78 §§.
Särskilda bestämmelser finns om utskrivning för verkställighet av
avvisning eller utvisning beträffande den som är patient enligt lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
68 § När en polismyndighet har meddelat ett avvisningsbeslut eller har
verkställt ett avvisningsbeslut eller ett beslut om utvisning enligt 38
§ utlänningslagen (1980:376), skall polismyndigheten omedelbart
underrätta statens invandrarverk. Var utvisningsbeslutet förenat med
förbud för utlänningen att återvända till riket, skall polismyndigheten
omedelbart underrätta även rikspolisstyrelsen och riksskatteverket.
Invandrarverket skall så snart det kan ske sända lagakraftägande
avvisningsbeslut, som verket har meddelat, till polismyndigheten för
verkställighet. Lagakraftägande beslut om utvisning enligt 38 §
utlänningslagen (1980:376) som har meddelats av invandrarverket skall
verket så snart det kan ske sända för verkställighet till
polismyndigheten i den ort, där utlänningen är bosatt eller annars
veterligen vistas. Förordning (1984:933).
69 § Polismyndigheten får besluta anstånd för viss kort tid med
verkställigheten av annat avvisningsbeslut än som avses i 83 § första
stycket utlänningslagen (1980:376) samt med beslut om utvisning enligt
38 § samma lag. Anstånd får beslutas, om utlänningen begär detta för att
ordna enskilda angelägenheter eller om han åberopar annan godtagbar
anledning eller om polismyndigheten av annat skäl finner att beslut om
anstånd bör meddelas.
Verkställighet av utvisning enligt 43 § utlänningslagen
70 § När en förvaltningsdomstol har meddelat ett utvisningsbeslut, skall
domstolen så snart det kan ske och senast inom en vecka sända avskrift
av beslutet till statens invandrarverk och rikspolisstyrelsen samt till
polismyndigheten i den ort, där utlänningen är bosatt eller annars
veterligen vistas.
Sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut, skall domstolen
genast underrätta den som enligt första stycket har fått avskrift av
beslutet huruvida talan har fullföljts eller inte.
Den polismyndighet som anges i första stycket skall så snart det kan ske
verkställa ett lagakraftägande beslut om utvisning enligt 43 §
utlänningslagen (1980:376). När verkställighet har skett, skall
polismyndigheten omedelbart sända underrättelse till rikspolisstyrelsen,
riksskatteverket och statens invandrarverk. Förordning (1984:933).
71 § Polismyndigheten får besluta anstånd för viss kortare tid med
verkställigheten av ett beslut om utvisning enligt 43 § utlänningslagen
(1980:376). Anstånd får beslutas, om utlänningen begär detta för att
ordna enskilda angelägenheter eller om han åberopar någon annan
godtagbar anledning eller om polismyndigheten av andra skäl finner att
beslut om anstånd bör meddelas. Förordning (1982:1112).
Verkställighet av utvisning enligt 40 § utlänningslagen
72 § Utöver vad som följer av kungörelsen (1964:635) angående
underrättelse om dom i vissa brottmål m. m. skall allmän domstol, som
har meddelat dom eller beslut om utvisning, så snart det kan ske och
senast inom en vecka sända avskrift av domen eller beslutet enligt
följande.
1. Avskrift skall alltid sändas till statens invandrarverk.
2. I fråga om en utlänning som skall undergå behandling i
kriminalvårdsanstalt och som är häktad eller i annat fall intagen på en
sådan anstalt skall avskrift sändas till föreståndaren för häktet eller
styresmannen för anstalten.
3. I fråga om en utlänning som skall undergå behandling i
kriminalvårdsanstalt och som är på fri fot skall avskrift sändas till
kriminalvårdsstyrelsen.
4. I andra fall än som avses i 2 och 3 skall avskrift sändas till
polismyndigheten i den ort, där utlänningen är bosatt eller annars
veterligen vistas.
Första stycket tillämpas även, när en utlänning har dömts enligt 98 §
utlänningslagen (1980:376).
Sedan tiden för överklagande av domen eller beslutet har gått ut, skall
domstolen genast underrätta den som enligt denna paragraf har fått
avskrift av domen eller beslutet, huruvida talan har fullföljts eller
inte. Förordning (1982:1112).
73 § I de fall då avskrift av en dom eller ett beslut sänds till
föreståndaren för ett häkte, styresmannen för en anstalt eller
kriminalvårdsstyrelsen enligt 72 § första eller andra stycket, skall
kriminalvårdsstyrelsen se till att statens invandrarverk och
polismyndigheten i den ort inom vilken anstaltsbehandlingen äger rum
underrättas om den tidpunkt då behandlingen beräknas upphöra. Vid
underrättelsen till polismyndigheten skall fogas en avskrift av domen
eller beslutet jämte lagakraftbevis.
Beträffande utlänningar som är medborgare i Danmark, Finland, Island
eller Norge skall underrättelsen sändas till polismyndigheten senast
fyra veckor före den dag, då anstaltsbehandlingen upphör. I fråga om
andra utlänningar är tiden sex månader. Kan de nämnda tidsperioderna
inte iakttas, skall underrättelsen sändas så snart det är möjligt.
Inträffar någon ändring beträffande tidpunkten eller orten för
frigivningen sedan underrättelse har sänts till invandrarverket eller
polismyndigheten, skall kriminalvårdsstyrelsen se till att verket
respektive polismyndigheten underrättas om ändringen. Förordning
(1982:1112).
74 § Dom eller beslut om utvisning enligt 40 § utlänningslagen
(1980:376) får inte verkställas, förrän den behandling i
kriminalvårdsanstalt som utlänningen har dömts till har verkställts
eller en framställning om överflyttning av verkställigheten till
Danmark, Finland, Island eller Norge har bifallits.
Verkställighet på grund av 83 § andra stycket utlänningslagen får inte
heller i annat fall äga rum, om inte åklagaren har förklarat att han
inte har något att erinra mot verkställigheten.
Polismyndigheten i den ort, där utlänningen är bosatt eller annars
veterligen vistas, skall så snart det kan ske verkställa en
lagakraftvunnen dom eller ett lagakraftvunnet beslut om utvisning enligt
40 § utlänningslagen (1980:376). Bestämmelserna i 71 § är tillämpliga
även vid sådan verkställighet. Förordning (1982:1112).
75 § När ett beslut om utvisning enligt 40 § utlänningslagen (1980:376)
har verkställts, skall polismyndigheten omedelbart sända underrättelse
till rikspolisstyrelsen, riksskatteverket och statens invandrarverk.
När utvisningen har verkställts i anslutning till att verkställigheten
av ett fängelsestraff, som utlänningen har dömts till, har överflyttats
till Danmark, Finland, Island eller Norge, skall kriminalvårdsstyrelsen
se till att underrättelse omedelbart sänds till rikspolisstyrelsen,
riksskatteverket, invandrarverket och polismyndigheten. Förordning
(1984:933).
Formerna för verkställighet av avvisning eller utvisning
76 § Ett beslut om avvisning eller utvisning får verkställas genom att
utlänningen åläggs att inom en viss kort tid lämna riket, om det är
sannolikt att utlänningen är villig att rätta sig efter beslutet utan
att tvångsåtgärder vidtas mot honom. Den myndighet som har gett
åläggandet skall kontrollera att utlänningen lämnar landet i enlighet
med detta.
77 § När ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställs enligt
76 § eller utlänningen inte rättar sig efter ett åläggande att inom viss
kortare tid lämna riket, skall utlänningen föras ur landet. Vägen och
sättet för resan bestäms av den polismyndighet som verkställer
avvisningen eller utvisningen.
Att statens invandrarverk på begäran av en verkställande myndighet skall
lämna de närmare anvisningar som behövs för verkställigheten följer av
91 § utlänningslagen (1980:376). Förordning (1982:1112).
78 § Den myndighet som verkställer avvisning eller utvisning skall se
till att gällande bevis om visering samt uppehålls- eller
arbetstillstånd som utlänningen har makuleras i samband med
verkställigheten.
Underrättelse om upphävande av avvisnings- eller utvisningsbeslut,
m. m.
79 § När regeringen har meddelat beslut enligt 71 eller 73 §
utlänningslagen (1980:376) eller när regeringen eller statens
invandrarverk har meddelat beslut enligt 72 § samma lag eller beslutat
om anstånd med verkställighet av avvisning eller utvisning, skall
underrättelse genast lämnas till den myndighet som har att ombesörja
verkställigheten.
Har regeringen eller statens invandrarverk beslutat om ändring av ett
redan verkställt beslut om avvisning eller utvisning skall underrättelse
om beslutet lämnas till riksskatteverket.
Underrättelse om regeringens beslut lämnas av expeditionschefen i
arbetsmarknadsdepartementet. Förordning (1984:933).
80 § Ansökan av en utlänning som har utvisats att få göra kort besök i
riket trots ett återreseförbud görs hos statens invandrarverk.
Förvar
81 § En utlänning som har tagits i förvar skall tas in i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest eller omhändertas på annat
sätt som bedöms lämpligt. Är utlänningen under 16 år, får han dock inte
tas in i kriminalvårdsanstalt eller häkte. Han får tas in i polisarrest,
endast om det finns synnerliga skäl för det och omhändertagandet där kan
antas bli mycket kortvarigt. Om utlänningens vårdnadshavare samtidigt
hålls i förvar, skall denne eller, om båda hålls i förvar, åtminstone
den ene av dem omhändertas tillsammans med barnet.
Har en utlänning omhändertagits i häkte eller polisarrest, skall han så
snart förhållandena medger det förflyttas till kriminalvårdsanstalt
eller tas om hand på annat lämpligt sätt. Detta gäller dock inte om
förvarstiden kan antas bli mycket kortvarig eller andra särskilda
omständigheter föreligger.
Kriminalvårdsstyrelsen får förflytta en utlänning som har tagits i
förvar från en kriminalvårdsanstalt till en annan. Förordning (1988:38).
82 § Lagen (1976:371) och förordningen (1976:376) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl. gäller i tillämpliga delar i fråga om
behandlingen av utlänningar som hålls i förvar. Kriminalvårdsstyrelsen
eller, om utlänningen är intagen i en polisarrest som inte är anordnad i
anslutning till häkte, polismyndigheten får därutöver bevilja
utlänningen de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till
ordning och säkerhet inom anstalten, häktet eller polisarresten samt
förvaringens syfte. Har utlänningen omhändertagits på annat sätt än
genom intagning i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, har
polismyndigheten motsvarande befogenhet. Förordning (1988:38).
83 § Polismyndighet verkställer beslut om att utlänning skall tas i
förvar.
83 a § Har en utlänning som har tagits i förvar överklagat
förvarsbeslutet, och meddelas senare nytt beslut i förvarsfrågan av den
myndighet som då handlägger avvisnings-, utvisnings- eller
verkställighetsärendet, skall myndigheten underrätta kammarrätten i
Jönköping om sitt beslut. Förordning (1982:1112).
Särskilda bestämmelser
84 § Föreskrifterna i denna förordning om besättningsmän på fartyg
gäller i tillämpliga delar även besättningsmän på luftfartyg. Vad som
sägs i 13 § om den ort där fartyget ligger skall därvid avse den ort där
luftfartyget har landat.
I denna förordning anses befälhavaren tillhöra besättningen. Förordning
(1982:829).
85 § Främmande staters i Sverige anställda diplomatiska och avlönade
konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning skall ha
hemlandspass.
En diplomatisk kurir som kommer till landet skall ha, utom hemlandspass,
en officiell handling i vilken hans ställning intygas och antalet kolli
i kurirsändningen anges.
Pass för en utlänning som avses i första eller andra stycket skall vara
viserat i den omfattning som anges i 24 §. Chefen för
utrikesdepartementet meddelar närmare bestämmelser om viseringen för
sådan utlänning som anges i första eller andra stycket.
Bestämmelserna om arbetstillstånd i utlänningslagen (1980:376) samt i
46--49 och 51--58 §§ i denna förordning gäller i tillämpliga delar
utlänningar som avses i första stycket. Detta gäller dock ej i fråga om
anställning hos främmande staters beskickningar och konsulat och inte
heller om annat följer av överenskommelse med annan stat. Förordning
(1982:829).
86 § Skall en förvaltningsmyndighet bringa handling eller annat till
någons kännedom, får det ske genom delgivning.
87 § Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning
meddelas i fråga om
1. pass, kontrollkort och resedokument av statens invandrarverk,
2. arbetstillstånd av invandrarverket efter samråd med
rikspolisstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,
3. andra tillståndsärenden av invandrarverket efter samråd med
rikspolisstyrelsen eller, såvitt gäller svenska utlandsmyndigheters
handläggning av ärendena, efter samråd med utrikesdepartementet,
4. inrese- och utresekontroll samt polismyndigheternas åligganden i
andra fall än som avses i 1--3 av rikspolisstyrelsen efter samråd med
invandrarverket,
5. tullmyndigheternas åligganden av rikspolisstyrelsen efter samråd med
generaltullstyrelsen,
6. kustbevakningens åligganden av rikspolisstyrelsen efter samråd med
kustbevakningen,
7. underrättelse och anmälan enligt 59, 61 och 62 §§ av
rikspolisstyrelsen. Förordning (1988:467).
88 § Beslut genom vilket någon har påförts avgift enligt 99 a §
utlänningslagen (1980:376) skall genast sändas till länsstyrelsen i det
län där denne är bosatt. Förordning (1982:1112).
Överklagande
89 § Ett beslut av statens invandrarverk att inte utfärda resedokument
för en utlänning får överklagas hos regeringen. I övrigt får en
förvaltningsmyndighets beslut i ett ärende enligt denna förordning inte
överklagas. Lag (1987:208).
90 § En skrivelse med överklagande av polismyndighetens beslut enligt 63
eller 89 a § utlänningslagen (1980:376) tillställs statens invandrarverk
och skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag klaganden fick
del av beslutet. Om skrivelsen kommit in för sent, skall verket avvisa
den. Skrivelsen skall dock inte avvisas om förseningen beror på en
felaktig underrättelse om hur man överklagar. Inte heller skall
skrivelsen avvisas om den inom överklagandetiden har kommit in till
polismyndigheten. Lag (1987:208).
Övergångsbestämmelser
1980:377
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1980, då
utlänningskungörelsen (1969:136) upphör att gälla.
33 § gäller inte i fråga om den som har rest in i Sverige före
ikraftträdandet.
Förekommer i författning hänvisning till föreskrift, som har ersatts
genom bestämmelse i denna förordning, skall i stället den nya
bestämmelsen tillämpas.
1981:157
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1981.
I fråga om den som har rest in i Sverige före ikraftträdandet tillämpas
äldre bestämmelser.
1982:829
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1982.
I fråga om den som har rest in i Sverige före ikraftträdandet tillämpas
33 och 46 §§ i dess tidigare lydelse.
1982:1112
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1983.
Har före ikraftträdandet beslut om utvisning överlämnats till en
länsstyrelse för verkställighet, gäller beträffande verkställigheten
äldre bestämmelser.
1983:997
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1984. I ärende som har
anhängiggjorts före ikraftträdandet samt ifråga om barn som har rest in
i Sverige före ikraftträdandet tillämpas 30 § i sin äldre lydelse.