Post 8742 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1978:880 ·
Visa register
Lag (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
Departement: Finansdepartementet S5
Utfärdad: 1978-12-14
Ändring införd: t.o.m. SFS 2009:790
Författningen har upphävts genom: SFS 2011:1244
Upphävd: 2012-01-01
Inledande bestämmelser
1 § För att säkerställa betalning av fordran på skatt, tull eller avgift
får enligt bestämmelserna i denna lag genom betalningssäkring tas i
anspråk så mycket av gäldenärens egendom som svarar mot fordringen.
Är det fråga om en fordran som inte är fastställd, får betalningssäkring
ske endast om det finns sannolika skäl för att fordringen kommer att
fastställas. I sådant fall får betalningssäkring avse högst det belopp
till vilket fordringen med hänsyn till omständigheterna sannolikt kommer
att bli fastställd. Lag (1989:1000).
2 § Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på
1. skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift
till det allmänna som inte betecknas som skatt,
2. skattetillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller
liknande avgift, om den fordran som tillägget, räntan eller
avgiften avser får betalningssäkras.
Betalningssäkring får användas också
1. om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är
betalningsskyldig för belopp som avses i första stycket,
2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för
vilken säkerställande av betalning får ske här i landet enligt
överenskommelse mellan Sverige och främmande stat.
Lag (1997:489).
Beslut
3 § Fråga om betalningssäkring prövas av förvaltningsrätt. Det
allmännas talan i mål enligt denna lag förs, om inte annat
följer av andra stycket, av Skatteverket.
I mål om betalningssäkring för tull eller annan skatt som ska
tas ut för varor vid import eller tulltillägg enligt tullagen
(2000:1281) eller transporttilllägg som beslutats av Tullverket
enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter
m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter förs det
allmännas talan av Tullverket. Bestämmelserna i 9 kap. 14 och
15 §§ tullagen gäller då också i mål om betalningssäkring.
Vad som i 10, 17 och 18 §§ föreskrivs om Skatteverket gäller i
sådana mål som avses i andra stycket Tullverket.
Lag (2009:790).
4 § Beslut om betalningssäkring får fattas om det finns en
påtaglig risk att gäldenären försöker undandra sig att betala
fordringen och denna eller, om det finns flera fordringar mot
samma gäldenär, de tillsammans uppgår till betydande belopp. Är
fordringen att hänföra till viss tidsperiod får betalningssäkring
beslutas endast om perioden har gått till ända eller fordringen
dessförinnan har förfallit till betalning.
Beslut om betalningssäkring får fattas endast om skälen för
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för gäldenären eller för något annat motstående intresse.
Lag (1994:468).
5 § Ett yrkande om betalningssäkring får inte bifallas utan att
motparten har beretts tillfälle att yttra sig. Är det fara i dröjsmål,
får dock åtgärden omedelbart beviljas att gälla till dess något annat
har förordnats. Lag (1989:1000).
6 § Beslut om betalningssäkring skall hävas helt eller delvis i den
mån skäl för beslutet inte längre föreligger eller beslutet av
någon annan anledning inte längre bör kvarstå. Frågor om
hävning prövas av förvaltningsrätten, om någon av parterna
begär det eller om det annars finns skäl för det. Gäldenären
skall upplysas om rätten att begära hävning.
Förvaltningsrätten kan helt eller delvis häva ett beslut om
betalningssäkring, även om beslutet har överklagats.
Ett överklagande av förvaltningsrättens beslut om
betalningssäkring förfaller, om förvaltningsrätten själv ändrar
beslutet så som klaganden begär. Ändrar förvaltningsrätten
beslutet på ett annat sätt än klaganden begär, skall
överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Lag (2009:790).
7 § Avser ett beslut om betalningssäkring en fordran som inte
är fastställd, skall förvaltningsrätten häva beslutet, om inte
talan om fastställelse av fordringen eller av underlaget för
den har väckts vid domstol inom sex månader från dagen för
beslutet eller fordringen eller underlaget för den inom samma
tid har fastställts i annan ordning. Förvaltningsrätten får
medge förlängning av tidsfristen med tre månader i taget, om
det finns särskilda skäl.
Har ett beslut om betalningssäkring hävts enligt första
stycket, får ett nytt beslut om betalningssäkring på samma
grund fattas endast om talan beträffande fordringen har väckts
eller om fordringen eller underlaget för den har fastställts i
annan ordning. Lag (2009:790).
8 § Vid handläggning av frågor om betalningssäkring i
förvaltningsrätt och kammarrätt skall muntlig förhandling
hållas, om gäldenären begär det. Muntlig förhandling behöver
dock inte hållas, om det är uppenbart obehövligt. Gäldenären
skall upplysas om rätten till muntlig förhandling.
Lag (2009:790).
9 § Beslut om betalningssäkring skall delges gäldenären.
Kan det befaras att genomförandet av beslutet skulle avsevärt
försvåras genom att beslutet delges innan förrättning för
verkställighet äger rum, behöver delgivning ej ske före förrättningen.
Lag (1989:1000).
Verkställighet
10 § Beslut om betalningssäkring får genast verkställas.
Verkställighet begärs hos kronofogdemyndigheten av Skatteverket.
Hävs ett beslut om betalningssäkring, skall vidtagna åtgärder genast
återgå. I andra fall än som avses i 7 § första stycket kan dock rätten
förordna att vidtagna åtgärder skall bestå till dess beslutet om hävning
har vunnit laga kraft. Lag (2003:649).
11 § I fråga om verkställighet av beslut om betalnings
säkring tillämpas 1 och 2 kap. utsökningsbalken samt vad som
föreskrivs om utmätning i 4 kap. 2-9 §§, 11 § första stycket, 12-19
§§, 22 § första och tredje styckena, 24, 25 och 33-35 §§, 5 och 6 kap.
och 12 kap. 3-5 §§ samma balk. Mål om verkställighet av beslut om
betalningssäkring handläggs som allmänt mål.
Lön eller annan förmån som avses i 7 kap. utsökningsbalken får ej tas
i anspråk genom betalningssäkring innan den har betalats ut och kan
utmätas. Lag (1989:1000).
12 § Gäldenären får inte överlåta egendom, som har tagits i
anspråk genom betalningssäkring, eller till skada för borgenären
förfoga över egendomen på annat sätt, om inte
kronofogdemyndigheten medger det av särskilda skäl.
I fråga om verkan i övrigt av verkställd betalningssäkring gäller vad
som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 29 § andra stycket och 31 §
och 12 kap. 6--10 §§ och om kvarstad i 16 kap. 15 § första stycket
utsökningsbalken. I fråga om verkan av utmätning av egendom som
tagits i anspråk genom betalningssäkring gäller vad som är
föreskrivet i 16 kap. 15 § andra stycket utsökningsbalken om
utmätning av egendom som belagts med kvarstad för fordran.
Om lös egendom, som har tagits i anspråk genom
betalningssäkring, hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam
vård, får den på begäran av någon av parterna säljas i den ordning
som gäller för utmätt egendom. Lag (1994:468).
13 § I fråga om talan mot beslut som rör verkställigheten tillämpas
vad som enligt utsökningsbalken gäller beträffande kvarstad för
fordran. Lag (1989:1000).
14 § I fråga om förrättningskostnader vid verkställighet av beslut om
betalningssäkring gäller vad som föreskrivs i 17 kap. 9 § första stycket
utsökningsbalken. Lag (1989:1000).
15 § Har upphävts genom lag (1981:840).
Tagande av egendom i förvar
16 § Är fara att lös egendom, som kan bli föremål för
betalningssäkring, undanskaffas, får i avvaktan på rättens beslut
granskningsledare som avses i 3 § lagen (1994:466) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet ta egendomen i förvar.
Lag (1994:468).
17 § Har egendom tagits i förvar enligt 16 §, skall
Skatteverket, så snart det kan ske och senast fem dagar
därefter, göra framställning om betalningssäkring hos
förvaltningsrätten. Görs ej sådan framställning eller lämnas
sådan framställning utan bifall, skall egendomen omedelbart
återställas.
Meddelas beslut om betalningssäkring skall, om inte rätten
bestämmer annat, egendomen bli kvar i förvar till dess beslutet
verkställs. Lag (2009:790).
Ställande av säkerhet
18 § Har ett beslut om betalningssäkring överlämnats till
Kronofogdemyndigheten för verkställighet, får myndigheten ta
emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas
medge det, annan erbjuder sig att ställa.
Tar Kronofogdemyndigheten emot säkerhet, skall
förvaltningsrätten i motsvarande mån häva beslutet om
betalningssäkring.
Är i annat fall fråga om betalningssäkring, får
Kronofogdemyndigheten efter anvisning av Skatteverket ta emot
säkerhet.
Säkerhet får tas i anspråk när fordringen har förfallit till
betalning eller vid den senare tidpunkt som har medgivits.
I övrigt skall bestämmelserna i 10-13 §§ lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas.
Lag (2009:790).
19 § Har upphävts genom lag (1989:1000).
Behörig domstol m.m.
20 § Mål om betalningssäkring som avses i 3 § första stycket
prövas av den förvaltningsrätt som då framställningen om
betalningssäkring görs är behörig att pröva ett överklagande
enligt 22 kap. 1 a-1 d §§ skattebetalningslagen (1997:483).
Mål om betalningssäkring som avses i 3 § andra stycket prövas
av den förvaltningsrätt som är behörig enligt första stycket
eller den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslut om
tulltillägg enligt tullagen (2000:1281) eller beslut om
transporttillägg enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll
av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och
energiprodukter skall fattas då framställningen om
betalningssäkring görs. Lag (2009:790).
Ersättning för skada
21 § Har ett beslut om betalningssäkring meddelats för en
fordran som inte är fastställd och blir fordringen senare inte slutligt
fastställd eller fastställs den slutligt till ett väsentligt lägre belopp än
det som har betalningssäkrats, har gäldenären rätt till ersättning av
staten för ren förmögenhetsskada som därigenom har tillfogats
honom.
Bestämmelser om ersättning för processkostnader finns i lagen
(1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,
m. m. Lag (1994:468).
22 § Ersättning kan vägras eller sättas ned om gäldenären genom att
lämna oriktig uppgift, underlåta att lämna uppgift som han var skyldig
att lämna eller på annat sätt genom vållande har medverkat till skadan.
Detsamma gäller i den mån det annars skulle vara oskäligt att ersättning
lämnas. Lag (1989:1000).
Övergångsbestämmelser
1984:172
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
Åtgärder som har vidtagits med stöd av äldre bestämmelser
skall efter den nya lagens ikraftträdande anses vidtagna med
stöd av denna.
1984:870
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Lagen skall också
tillämpas på avgiftsbelopp jämte restavgift som företrädare för
juridisk person är skyldig att betala enligt 30 a § lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.
1989:1000
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
De nya bestämmelserna i 7, 21 och 22 §§ gäller inte i fall där
framställningen om betalningssäkring kom in till länsrätten före
ikraftträdandet.
Den nya bestämmelsen i 14 § skall inte tillämpas på kostnader för
verkställighet som har uppstått före ikraftträdandet.
1994:211
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 2 §
gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt, avgift eller ränta
som en företrädare för juridisk person är skyldig att betala enligt
48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
1994:468
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre föreskrifter i 4, 7, 16 och 21 §§ tillämpas fortfarande i fråga
om betalningssäkring på grund av ansökan som kommit in till
länsrätten före ikraftträdandet.
3. De äldre föreskrifterna i 12 § tillämpas fortfarande i fråga om
betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.
1996:685
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. I fråga om avgift som
belöper på tid före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1997:489
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
Äldre föreskrifter i 2 § gäller fortfarande i fråga om
avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
Äldre föreskrifter i 20 § skall fortfarande gälla i fråga om
framställningar som gjorts före ikraftträdandet.
1999:1244
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter
skall fortfarande gälla i fråga om framställningar som gjorts
före ikraftträdandet.
2000:1283
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser
skall dock gälla beträffande framställningar som gjorts före
ikraftträdandet.
2003:649
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter
i 20 § gäller fortfarande för framställning som har gjorts före
ikraftträdandet. I dessa fall skall Skatteverket föra det
allmännas talan.
2008:1317
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.