Regeringskansliets rättsdatabaser

Det avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet som Sverige och Polen ingick den 5 juni 1975 skall tillsammans med det protokoll, som är fogat till avtalet, lända till efterrättelse för Sveriges del. Avtalets och protokollets innehåll framgår av bilaga 1 till denna förordning. Vid tillämpning av avtalet och protokollet skall iakttagas de anvisningar som är fogade till förordningen som bilaga 2. Bilaga 1 Avtal mellan Konungariket Sveriges regering och Folkrepubliken Polens regering för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet Konungariket Sveriges regering och Folkrepubliken Polens regering har, föranledda av önskan att ytterligare utveckla och underlätta sina ekonomiska förbindelser, beslutat att ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet och överenskommit om följande: Artikel 1 Personer som omfattas av avtalet Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna. Artikel 2 Skatter som omfattas av avtalet 1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som uttages av envar av de avtalsslutande staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages. 2. Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring. 3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas är: a) beträffande Polen: 1) inkomstskatten; 2) löneskatten; 3) tilläggsskatten till inkomstskatten eller löneskatten, b) beträffande Sverige: 1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna; 2) ersättningsskatten och utskiftningsskatten; 3) bevillingsavgiften för vissa offentliga föreställningar; 4) den kommunala inkomstskatten; samt 5) den statliga förmögenhetskatten. 4. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet uttages vid sidan av eller i stället för de ovannämnda skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som skett i respektive skattelagstiftning. Artikel 3 Allmänna definitioner 1. Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) Uttrycken "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" åsyftar Folkrepubliken Polen eller Konungariket Sverige, alltefter som sammanhanget kräver. b) Uttrycket "person" inbegriper en fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning av personer. c) Uttrycket "bolag" åsyftar varje slag av juridisk person eller varje subjekt, som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person. d) Uttrycken "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar ett företag som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive ett företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. e) Uttrycket "behörig myndighet" åsyftar, i Polen, finansministern eller hans befullmäktigade ombud, och i Sverige, finansministern eller hans befullmäktigade ombud. f) Uttrycket "medborgare" åsyftar fysiska personer som är medborgare i en avtalsslutande stat och juridiska personer eller andra subjekt som bildats enligt gällande lag i en avtalsslutande stat. g) Uttrycket "internationell trafik" åsyftar varje transport utförd av fartyg eller luftfartyg eller järnvägs- eller landsvägsfordon, som användes av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom i fall då användningen av ett fartyg, luftfartyg eller fordon begränsas uteslutande till platser i den andra avtalsslutande staten. 2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av avtalet. Artikel 4 Skatterättsligt hemvist 1. Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" varje person, som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper dock ej person som är skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast för inkomst från källa i denna stat eller förmögenhet belägen där. 2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna fastställes hans hemvist enligt följande regler: a) Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena). b) Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas. c) Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses ha han hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare. d) Om det icke med tillämpning av punkt c) kan avgöras i vilken stat han har hemvist, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse. 3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning. Artikel 5 Fast driftställe 1. Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas. 2. Uttrycket "fast driftställe" omfattar särskilt: a) plats för företagsledning, b) filial, c) kontor där kommersiell verksamhet utövas, d) fabrik, e) verkstad, f) gruva, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgång samt g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete som varar mer än tolv månader. 3. Uttrycket "fast driftställe" anses icke innefatta: a) användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor, b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande, c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg. d) innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning, e) innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art. 4. Person, som är verksam i en avtalsslutnade stat för företag i den andra avtalsslutande staten - härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 - behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i denna förstnämnda stat regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning. 5. Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid utövar sin vanliga affärsverksamhet. 6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra stat (antingen genom fast driftställe eller på annat sätt), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom fast driftställe för det andra bolaget. Artikel 6 Fastighet 1. Inkomst av fastighet, däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen. 2. Uttrycket "fastighet" har den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den stat, där fastigheten i fråga är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses icke som fastighet. 3. Bestämmelserna i punkt 1 äger tillämpning på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 äger även tillämpning på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som användes vid utövande av fritt yrke. Artikel 7 Rörelse 1. Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra avtalsslutande staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället. 2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänföres - om icke bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat - i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör. 3. Vid bestämmande av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning, härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning, antingen kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Bestämmelserna i denna punkt medför emellertid icke rätt till avdrag för kostnader som är av sådant slag att avdrag icke skulle kunnat medges om det fasta driftstället hade varit ett fristående företag. 4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat bestämmas i en avtalsslutande stat på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i punkt 2 icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmees genom ett sådant förfarande. Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet står i överensstämmelse med de i denna artikel angivna principerna. 5. Inkomst anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning. 6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestämmes inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida icke särskilda förhållanden föranleder annat. 7. Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel. Artikel 8 Internationella transporter 1. Inkomst som förvärvas genom utövande av sjöfart eller luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat, där företaget har sin verkliga ledning. 2. Om företag, som bedriver sjöfart i internationell trafik, har sin verkliga ledning ombord på ett fartyg, anses ledningen utövad i den avtalsslutande stat, där fartyget har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn icke finns, i den avtalsslutande stat, där fartygets redare har hemvist. 3. Inkomst som förvärvas genom utövande av järnvägs- eller landsvägs transport i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat, där företaget har sin verkliga ledning. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 anses innefatta: a) Inkomst som förvärvas genom utövande av internationell trafik med förhyrda fartyg, luftfartyg eller järnvägs- eller landsvägsfordon; b) inkomst som förvärvas genom transport i internationell trafik av 1) containers i fartygs-, järnvägs-, landsvägs- eller flyktransport, 2) läktare som används inom ramen för läktare-ombord-på-fartyg system, eller 3) annan utrustning som äger samband med fartygs-, luftfartygs-, järnvägs- eller landsvägstransport oavsett om sådan utrustning äges eller hyres av företaget; c) inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller i en internationell trafikorganisation. Artikel 9 Företag med intressegemenskap I fall då a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande. Om mellan företagen i fråga om handel eller andra ekonomiska förbindelser avtalas eller föreskrives vilkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får alla inkomster, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överenstämmelse därmed. Artikel 10 Utdelning 1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutnade staten får beskattas i denna andra stat. 2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, i enlighet med lagstiftningen i denna stat, men skatten får icke överstiga: a) 5 procent av utdelningens bruttobelopp om mottagaren är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt behärskar minst 25 procent av röstetalet för aktierna i det utdelande bolaget; b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall. Bestämmelserna i denna punkt berör icke bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas. 3. Med uttrycket "utdelning" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, utom fordringar, med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställes med inkomst av aktier. 4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med hemvist i Polen till bolag med hemvist i Sverige undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från beskattning om båda bolagen varit svenska bolag. 5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse genom fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdelning, som bolaget betalar till person som ej har hemvist i denna andra stat, och ej heller någon skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommit i denna andra stat. Artikel 11 Ränta 1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat. 2. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av värdepapper som utfärdats av staten, av oblikationer eller debentures, antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran samt all annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse genom fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den fordran för vilken räntan i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 4. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. Artikel 12 Royalty 1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 10 procent av royaltyns belopp. 3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slag av belopp som betalas såsom ersättning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, biograffilmer samt filmer och band för radio- och televisions utsändningar häri inbegripna, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrusning eller för upplysningar om erfarenhetsrön eller kunskap (know-how) av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av roytaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse genom fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken royaltyn härrör, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den rätt eller egendom för vilken royaltyn i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. 5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket rätten eller egendomen, som ger upphov till royaltyn, förvärvats och royaltyn bestrides av det fasta driftstället, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget. 6. Beträffande sådana fall, då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att beloppet av utbetalad royalty med hänsyn till det nyttjande, den rätt, egendom eller upplysning för vilken royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. Artikel 13 Realisationsvinst 1. Vinst genom överlåtelse av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 liksom vinst genom överlåtelse av aktier eller liknande rättigheter i ett bolag, vars tillgångar huvusakligen utgöres av fastighet, får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen. 2. Vinst genom överlåtelse av lös egendom hänförlig till tillgångar nedlagda i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Motsvarande gäller vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning. Vinst genom överlåtelse av sådan lös egendom som avses i artikel 21 punkt 3 beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat, där sådan lös egendom beskattas enligt nämnda artikel. 3. Vinst genom överlåtelse av annan än i punkterna 1 och 2 angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist. Artikel 14 Fritt yrke 1. Inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, såvida han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövande av verksamheten. Om han har en sådan stadigvarande anordning får inkomsten beskattas i denna andra avtalsslutande stat men endast så stor del därav som är hänförlig till denna anordning. 2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter och tandläkare. Artikel 15 Enskild tjänst 1. Där icke bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat, beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom anställning, endast i denna stat såvida icke arbetet utföres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får ersättning som uppbäres för arbetet beskattas där. 2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas inkomst, vilken uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat för arbete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda avtalsslutande staten, under förutsättning att a) inkomsttagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret, och b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som ej har hemvist i den andra staten, samt c) ersättningen icke såsom omkostnad belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning, som arbetsgivaren har i den andra staten. 3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får inkomst av arbete, som utföres ombord på fartyg, luftfartyg, järnvägs- eller landsvägsfordon i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. Artikel 16 Styrelsearvoden Styrelsearvoden och liknande ersättningar, som uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat i egenskap av styrelseledamot i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Artikel 17 Artister och idrottsmän 1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, musiker och idrottsmän och liknande yrkesutövare förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten utövas. 2. I fall då inkomst genom personligt arbete, som utföres av artist eller professionell idrottsman, icke tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utför arbetet. 3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inkomst, som förvärvas genom sådan verksamhet som avses i punkt 1 och som utövas inom ramen för kulturutbyte mellan de avtalsslutande staterna, vara undantagen från beskattning i den stat där verksamheten utövas. Artikel 18 Allmän tjänst 1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utföres i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat. b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utföres i denna andra stat och mottagaren är en person med hemvist i denna stat som 1) är medborgare i denna stat eller 2) icke erhöll hemvist där endast för att utföra arbetet eller 3) icke är skattskyldig för ersättningen i den avtalsslutande stat från vilken den utbetalas. 2. a) Pension, som betalas av - eller från fonder inrättade av - en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat. b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om mottagaren av pensionen är medborgare och har hemvist i denna stat. 3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 20 tillämpas på ersättning och pension, som utbetalas på grund av arbete utfört i samband med rörelse som bedrives av en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter. Artikel 19 Professorer och studerande 1. En professor eller lärare, som vistas i en avtalsslutande stat under en tidrymd icke överstigande två år i syfte att bedriva undervisning eller forskning vid universitet, högskola, skola eller annan undervisningsanstalt i denna avtalsslutande stat och som har - eller omedelbart före vistelsen hade - hemvist i den andra avtalsslutande staten, är befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten på ersättning, som han uppbär för sådan undervisning eller forskning. 2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas icke på inkomst genom forskning, om forskningen sker, icke i allmänt intresse utan företrädesvis till gagn för en eller flera personers privata intressen. 3. Studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant, som vistas i en avtalsslutande stat uteslutande för sin undervisning eller utbildning och som har - eller omedelbart före vistelsen i denna stat hade - hemvist i den andra avtalsslutande staten, är befriad från skatt i den förstnämnda avtalsslutande staten på belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen utbetalas till honom från källa utanför denna förstnämnda stat. 4. Studerande vid universitet eller annan undervisningsanstalt i en avtalsslutande stat, som under tillfällig vistelse i den andra avtalsslutande staten innehar anställning i denna stat under en tidrymd av högst 100 dagar under ett och samma kalenderår för att erhålla praktisk erfarenhet i anslutning till studierna, beskattas i sistnämnda stat endast för den del av inkomsten av anställningen som för kalendermånad överstiger en tredjedel av det årliga grundavdrag som medges person med hemvist i Sverige eller motvärdet i polsk valuta. Skattebefrielse enligt denna punkt medges dock med ett sammanlagt belopp av högst ett helt sådant årligt grundavdrag eller motvärdet i polsk valuta. Belopp för vilket skattefrihet erhålles enligt denna punkt innefattar personliga avdrag för ifrågavarande kalenderår. Artikel 20 Övriga inkomster Inkomst, beträffande vilken ingen bestämmelse meddelats i föregående artiklar i avtalet och som uppbäres av person med hemvist i en avtalsslutande stat, får beskattas i båda avtalsslutande staterna, oavsett varifrån inkomsten härrör. Artikel 21 Förmögenhet 1. Förmögenhet bestående av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen. 2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som är hänförlig till tillgångar nedlagda i ett företags fasta driftställe eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är belägen. 3. Fartyg, luftfartyg, järnvägs- eller landsvägsfordon, som användes i internationell trafik, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg, luftfartyg eller fordon, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. 4. Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat. Artikel 22 Undvikande av dubbelbeskattning 1. Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten skall, såvida icke bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, den förstnämnda avtalsslutande staten, a) från vederbörande persons inkomstsskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten; b) från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten. 2. Avräkningsbeloppet skall emellertid icke i någotdera fallet överstiga beloppet av den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmögenhet som får beskattas i den andra avtalsslutande staten. 3. Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, får den förstnämnda avtalsslutande staten inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från skatten på inkomsten eller förmögenheten avräkna den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som förvärvats från den andra avtalsslutande staten eller den förmögenhet som innehas där. Artikel 23 Förbud mot diskriminering 1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett om de har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav av annat slag eller mer tyngande än medborgarna i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastade. 2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna stat, som bedriver samma verksamhet. Denna bestämmelse anses icke medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga avdrag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges personer med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten. Bestämmelsen medför icke heller rätt att i en avtalsslutande stat erhålla skattebefrielse för utdelning eller andra utbetalningar till bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten. Bestämmelserna i första stycket hindrar icke en avtalsslutande stat att beskatta inkomst, som uppbäres av fast driftställe, enligt reglerna i denna stats egen lagstiftning, om det fasta driftstället tillhör aktiebolag eller därmed jämförligt bolag i den andra avtalsslutande staten. Beskattningen skall dock motsvara den beskattning som tillämpas för aktiebolag och därmed jämförliga bolag med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten på deras icke utdelade vinst. 3. Utom i de fall då artikel 9, artikel 11 punkt 4 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, skall ränta, royalty eller annan utbetalning från ett företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten vara avdragsgill vid beräkningen av beskattningsbar vinst för sådant företag på samma villkor som motsvarande utbetalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt skall skuld, som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, vid beräkningen av företagets beskattningsbara förmögenhet vara avdragsgill som om skulden uppkommit i förhållande till person med hemvist i den förstnämnda staten. 4. Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall icke i den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sammanhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav, som andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade. 5. Med uttrycket "beskattning" avses i denna artikel skatter av varje slag och beskaffenhet med undantag för den polska avgiften för registrering av bosättning och den polska avgiften för att få påbörja affärsverksamhet. 6. Det särskilda uppbördsförfarande i fråga om skatt på inkomst, vinst och förmögenhet, som förekommer i Folkrepubliken Polen beträffande de socialistiska företagen, skall icke påverkas av bestämmelserna i denna artikel. 7. Bestämmelserna i denna artikel skall icke anses medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutanade staten förmåner som medges personer med hemvist i annan stat på grund av avtal som slutits med sådan annan stat. Artikel 24 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse 1. Om person med hemvist i en avtalsslutande stat gör gällande, att i en avtalsslutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medför eller kommer att medföra en mot detta avtal stridande beskattning, äger han - utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning - göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat, där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Sådan framställning skall göras inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot avtalet. 2. Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men ej själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning. Överenskommelse som träffats skall genomföras utan hinder av tidsfrister i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning. 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal. 4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom ramen för en kommission bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna. 5. De behöriga myndigheterna skall genom särskild ömsesidig överenskommelse besluta om bestämmelser för tillämpning av avtalet särskilt med avseende på de formföreskrifter som skall iakttagas av en person med hemvist i en avtalsslutande stat för att i den andra avtalsslutande staten erhålla befrielse från eller lindring av skatt på sådan inkomst, som anges i artiklarna 10, 11 och 12 och som förvärvars i denna andra stat. Artikel 25 Utbyte av upplysningar 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal och för att genomföra bestämmelserna i de avtalsslutande staternas lagstiftning beträffande skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning står i överensstämmelse med detta avtal. De utbytta upplysningarna skall behandlas som hemliga och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inräknat domstolar och administrativa myndigheter) som handlägger taxering eller uppbörd av skatter som omfattas av detta avtal eller handhar ärenden, besvär eller andra åtgärder som rör beskattningsärenden. 2. Bestämmelserna i punkt 1 skall icke anses medföra skyldighet för en avtalsslutande stat a) att vidtaga förvaltningsåtgärder, som strider mot lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten, b) att lämna upplysningar, som icke är tillgängliga enligt lagstiftning eller under sedvanlig tjänsteutövning i denna stat eller i den andra avtalsslutande staten, c) att lämna upplysningar, som skulle röja affärshemlighet, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt, eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn. Artikel 26 Diplomatiska och konsulära befattningshavare Detta avtal påverkar icke de privilegier i beskattningshänseende, som enligt folkrättens allmänna regler eller föreskrifter i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära befattningshavare. Artikel 27 Område som omfattas av avtalet Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angivna betydelse: a) Uttrycket "Polen" åsyftar Folkrepubliken Polen och inbegriper varje utanför Polens territorialvatten beläget område, inom vilket Polen i överenstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag. b) Uttrycket "Sverige" åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utnyttjandet och utforskandet av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag. Artikel 28 Ikraftträdande 1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna utväxlas i Warszawa. 2. Avtalet träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas beträffande inkomst, som förvärvas den 1 januari 1974 eller senare samt beträffande förmögenhet för vilken taxering sker år 1975 eller senare. Artikel 29 Upphörande Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av de avtalsslutande staterna äger att - senast den 30 juni under ett kalenderår, som börjar efter utgången av en tidsrymd av fem år efter dagen för avtalets ikraftträdande - på diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos den andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari året närmast efter det uppsägning sker eller senare samt beträffande skatt på förmögenhet för vilken taxering sker andra kalenderåret närmast efter det uppsägning sker eller senare. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal och försett detsamma med sina sigill. Som skedde i Stockholm den 5 juni 1975 i två exemplar på engelska språket. På uppdrag av Konungariket Sveriges regering Sven Andersson På uppdrag av Folkrepubliken Polens regering Stefan Olszowski Protokoll Vid undertecknandet av avtalet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet som denna dag slutits mellan Konungariket Sveriges regering och Folkrepubliken Polens regering har undertecknade överenskommit, att följande bestämmelser skall utgöra en integrerande del av avtalet. I. Till artikel 5 Vid tillämpning av artikel 5 punkt 2 g är parterna överens om att så länge långtidsöverenskommelsen om handeln mellan Sverige och Folkrepubliken Polen den 25 oktober 1972 gäller, skall en plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete icke anses som fast driftställe med mindre arbetet pågår mer än aderton månader. II. Till artikel 7 Parterna är överens om att inkomst som förvärvas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skall beskattas enligt bestämmelserna i artikel 7. III. Till artikel 8 Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS). IV. Till artikel 15 Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete vilket utföres ombord på luftfartyg som användes i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas sådan ersättning endast i Sverige. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, av respektive regering, undertecknat detta protokoll. Som skedde i Stockholm den 5 juni 1975 i två exemplar på engelska språket. På uppdrag av Konungariket Sveriges regering Sven Andersson På uppdrag av Folkrepubliken Polens regering Stefan Olszowski Bilaga 2 Anvisningar A. Allmänna anvisningar Frågan huruvida och i vilken omfattning en person är skattskyldig i Sverige avgöres i första hand med ledning av de svenska skatteförfattningarna. Om enligt dessa författningar skattskyldighet icke föreligger, kan sådan ej heller inträda på grund av avtalet. I den mån avtalet innebär inskräkning av den skattskyldighet i Sverige, som föreskrives i de svenska skatteförfattningarna, skall avtalet därom lända till efterrättelse. Även om enligt avtalet skattskyldigs inkomst eller förmögenhet helt eller delvis skall vara undantagen från beskattning i Sverige, skall den skattskyldige lämna alla de uppgifter till ledning för taxeringen som han annars varit skyldig att lämna. Om skattskyldig kan visa att åtgärd som beskattningsmyndighet eller domstol vidtagit har medfört eller kommer att medföra beskattning som strider mot avtalets bestämmelser, får han enligt art. 24 punkt 1 göra framställning om rättelse. Sådan framställning göres hos regeringen och bör inges snarast möjligt efter det den skattskyldige erhöll kännedom om den avtalsstridiga beskattningen. Sådan prövning av avtalets tillämpning som avses i föregående stycke kan påkallas av fysisk person, som är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, av svensk juridisk person eller, om fråga är om tillämpning av art. 23 punkt 1, av svensk medborgare. De flesta inkomstslagen är särskilt behandlade i avtalet. Några speciella arter av inkomst - t.ex. pensioner på grund av enskild tjänst samt vissa slag av periodiskt understöd - är dock ej nämnda i avtalet. I sådana fall tillämpas art. 20. Vissa slag av förmögenhet är särskilt behandlade i art. 21 punkterna 1--3 I övrigt sker beskattningen enligt art. 21 punkt 4. Jfr även art. 22. B. Särskilda anvisningar till art. 1 och 4. Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Polen. Huruvida fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgöres i första hand med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s.k. dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt polska beskattningsregler anses bosatt i Polen. Vid tillämpning av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelser. Person, som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370), 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 17 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetskatt, skall vid tillämpning av art. 4 anses bosatt i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Polen. Person, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 18 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 18 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetskatt, skall vid tillämpning av art. 4 anses bosatt i Polen, såvitt fråga är om polsk beskickning eller lönat polskt konsulat i Sverige. till art. 2. Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2. Angående annan beskattning se dock art. 23 punkt 5. till art. 5. I punkt I i protokollet till avtalet föreskrivs att vid tillämpningen av art. 5 punkt 2 g skall, så länge långtidsöverenskommelsen om handeln mellan Sverige och Folkrepubliken Polen den 25 oktober 1972 gäller, en plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete inte anses som fast driftställe med mindre arbetet pågår mer än aderton månader. Överenskommelsen har ersatts av en ny långtidsöverenskommelse den 13 april 1978 om handeln mellan Sverige och Folkrepubliken Polen. Genom noteväxling har överenskommits att vad som sägs i punkt I i protokollet till avtalet även skall gälla så länge sistnämnda långtidsöverenskommelse är i kraft. Förordning (1980:802). till art. 6. Enligt svensk skattelagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse (jfr bl.a. 27 § kommunalskattelagen (1928:370)). Inkomst som omfattas av art. 6 beskattas emellertid alltid i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel gäller även beträffande royalty från fastighet eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång. Annan royalty beskattas enligt art. 12. till art. 7. Inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. 7. Vad som förstår med uttrycket "fast driftställe" anges i art. 5 (se även punkt I i det till avtalet fogade protokollet samt anvisningarna till art. 5). Om fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse från fast driftställe i Polen, får den till verksamheten vid driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men polsk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 22 punkterna 1 och 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 22. Inkomst av rörelse, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Polen bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt art. 7 punkterna 2 och 3. Till grund för inkomstberäkningen bör läggas i första hand den särskilda boköring som kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i nämnda bestämmelser angivna principen. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan anses belöpa på det fasta driftstället. Om inkomst av internationella transporter finns särskilda bestämmelser i art. 8. Förordning (1980:802). till art. 8. Inkomst av sjöfart eller luftfart i internationell trafik beskattas enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning. Motsvarande regel gäller enligt art. 8 punkt 3 beträffande inkomst av internationella järnvägs- och landsvägstransporter. till art. 9. Art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen mellan koncernföretag. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske enligt 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Äger sådan omräkning rum mellan företag i Sverige och Polen, skall skattechefen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för vad som förekommit. till art. 10. 1. Vad som förstås med uttrycket "utdelning" anges i art. 10 punkt 3. 2. När fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Polen och utdelningen icke är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i Polen, iakttages bestämmelserna i andra och tredje styckena. Om utdelningen uppbäres av aktiebolag eller ekonomisk förening, är utdelningen undantagen från beskattning i Sverige i den mån art. 10 punkt 4 föranleder det. De svenska bestämmelserna om befrielse från skattskyldighet för utdelning som avses i art. 10 punkt 4 finns i 54 § kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Frågan om avdrag för ränta på skuld, som belöper på aktier eller andelar i det polska bolaget, bedömes vid tillämpningen av 39 § 1 mom. kommunalskattelgen (1928:370) som om utdelning, för vilken skattefrihet åtnjutes enligt avtalet, hade undantagits från skatteplikt enligt 54 § samma lag. I övriga fall beräknas svensk skatt på utdelningens bruttobelopp utan avdrag för polsk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för förvaltningskostnader och ränta på skuld som belöper på utdelningen. Svensk skatt på utdelningen nedsättes enligt art. 22 punkterna 1 och 2 genom avräkning av polsk skatt som uttagits enligt art. 10 punkt 2. Den polska skatten får därvid icke överstiga 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdelningens bruttobelopp. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 22. 3. När fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Polen och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i Polen, tillämpas art. 7 resp. art. 14. Utdelningen skall, om inte annat gäller på grund av art. 10 punkt 4, i detta fall beskattas i Sverige men polsk skatt på utdelningen avräknas från den svenska skatten enligt art. 22 punkterna 1 och 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 22. 4. När aktiebolag i Sverige verkställer utdelning till fysisk eller juridisk person med hemvist i Polen och utdelningen icke är hänförlig till andel som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i Sverige, uttages kupongskatt med 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), med 5 % av utdelningens bruttobelopp. Utdelning från svensk ekonomisk förening beskattas i sådant fall enligt 6 § 1 mom. a eller c lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men den statliga inkomstskatten får icke överstiga 15 % eller, i fall som avses i art. 10 punkt 2 a), 5 % av utdelningens bruttobelopp. Vid taxering till statlig inkomstskatt för utdelning från svensk ekonomisk förening skall taxeringsnämnd i deklaration anteckna de uppgifter som behövs för debitering. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomst- och debiteringslängderna. Angående förfarandet vid nedsättning av svensk skatt på utdelning tillämpas i övrigt särskilda bestämmelser. Om den utdelningsberättigade har fast driftställe eller stadigvarande anordning i Sverige och utdelningen är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, tillämpas art. 7 resp. art. 14. I sådant fall gäller icke ovan angivna regler om begränsning av svensk skatt på utdelning. till art. 11. 1. Ränta som utbetalas från Polen till fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige beskattas här. Är räntan hänförlig till fordran som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i Polen, får räntan beskattas även i polen. Polsk skatt på räntan avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 22 punkterna 1 och 2. I fråga om avräkningsför farandet hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 22. 2. Ränta, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person med hemvist i Polen, kan enligt gällande skatteförfattningar icke beskattas i Sverige. Detta gäller dock endast beträffaned ränta som utgör inkomst i förvärvskällan kapital. Är räntan att hänföra till inkomst av rörelse (jfr punkt 2 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen (1928:370)), beskattas räntan i Sverige, under förutsättning att räntan är hänförlig till fordran, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i Sverige. till art. 12. 1. Beträffande beskattning av sådan royalty som avses i art. 12 punkt 3 gäller följande. Royalty, som utbetalas från Polen till fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här. Är royaltyn icke hänförlig till rätt eller egendom, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i Polen, beräknas svensk skatt på royaltyns bruttobelopp utan avdrag för polsk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för kostnader. Svensk skatt på royaltyn nedsättes enligt art. 22 punkterna 1 och 2 genom avräkning av polsk skatt som uttagits enligt art. 12 punkt 2. Denna skatt får icke överstiga 10 % av royaltyns bruttobelopp. Är royaltyn hänförlig till rätt eller egendom, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i Polen, tillämpas art. 7 resp. art. 14. Polsk skatt på royaltyn avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 22 punkterna 1 och 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 22. Royalty, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person med hemvist i Polen, beskattas i Sverige enligt 28 § 1 mom. tredje stycket och punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) jämfört med 2 och 3 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Om icke fall som avses i art. 12 punkt 4 föreligger, får emellertid summan av den statliga och kommunala inkomstskatt som belöper på royaltyn enligt art. 12 punkt 2 icke överstiga 10 % av royaltyns bruttobelopp. Vid tillämpningen av denna maximeringsregel iakttages bestämmelserna i följande stycke. Om inkomsttagaren uppbär även annan inkomst från Sverige än royaltyn, anses på royaltyn belöpa så stor andel av hela den statliga inkomstskatten som royaltyn - efter avdrag för kostnader som är hänförliga till royaltyn - utgör av inkomsttagarens sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor. Taxeringsnämnd skall i deklaration anteckna royaltyns bruttobelopp och i förekommande fall den nyss angivna delen av den statliga inkomstskatten samt ange dels att summan av den enligt allmänna regler uträknade och på royaltyn belöpande statliga och kommunala inkomstskatten skall, om den överstiger 10 % av royaltyns bruttobelopp, nedsättas med det överskjutande beloppet, dels av den kommunala inkomstskatten får nedbringas endast i den mån det överskjutande beloppet överstiger den statliga inkomstskatten. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomst- och debiteringslängderna. Exempel: En person med hemvist i Polen uppbär royalty från Sverige med ett bruttobelopp av 10 000 kronor. Till royaltyn hänförliga avdragsgilla kostnader uppgår till 500 kronor. Den skattskyldige antages vidare uppbära i Sverige skattepliktig nettointäkt av andra förvärvskällor med ett belopp av 5 000 kronor och vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta allmänna avdrag med 1 000 kronor. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (9 500 - 5 000 - 1 000=) 13 500 kronor. I deklarationen antecknas: "Enligt avtalet med Polen skall den statliga resp. den kommunala inkomst skatten nedsättas med det belopp varmed summan av 9 500 av hela 14 500 den statliga inkomstskatten och den kommunala inkomstskatt, som belöper på 9 500 kronor, överstiger 10 % av 10 000 kronor. Den kommunala inkomstskatten får nedbringas endast i den mån det överskjutande beloppet överstiger 9 500 av hela den statliga 14 500 inkomstskatten." 2. Royalty eller annat belopp, som utbetalas såsom ersättning för nyttjandet av gruva, källa eller annan naturtillgång, beskattas enligt art. 6. till art. 13. Vinst, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Polen förvärvar genom avyttring av fastighet i Sverige eller aktier i bolag vars väsentliga tillgång utgöres av här belägen fastighet, beskattas här. De svenska bestämmelserna om beskattning av vinst genom avyttring av aktier i bolag som avses i art. 13 punkt 1 finns i 35 § 3 mom. sjunde stycket kommunalskattelagen (1928:370). Vidare beskattas i Sverige vinst genom icke yrkesmässig avyttring av lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har här. Motsvarande gäller i fråga om lös egendom, som ingår i en i Sverige belägen stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke. Realisationsvinst, som förvärvas av fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige, beskattas här, om icke annat följer av sista meningen av art. 13 punkt 2. Enligt art. 13 punkt 1 får polsk skatt uttagas på realisationsvinsten, om den avyttrade egendomen utgöres av fastighet belägen i Polen eller aktier i bolag vars väsentliga tillgång utgöres av där belägen fastighet. Motsvarande gäller enligt art. 13 punkt 2 i fråga om lös egendom som utgör anläggnings- eller driftkapital i fast driftställe, som inkomsttagaren har i Polen, eller lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken inkomsttagaren har i Polen. Svensk skatt på realisationsvinsten nedsättes enligt art. 22 punkterna 1 och 2 genom avräkning av den polska skatt som har påförts samma vinst. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 22. till art. 14. 1. Vad som förstås med uttrycket "fritt yrke" anges i art. 14 punkt 2. 2. Inkomst av fritt yrke beskattas i regel endast i den stat där den skattskyldige har hemvist. Är inkomsten hänförlig till verksamhet, som utövas vid sådan stadigvarande anordning som avses i art. 14 punkt 1, får inkomsten beskattas i den stat där anordningen finns. Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst av fritt yrke genom verksamhet vid stadigvarande anordning i Polen, får inkomsten beskattas i Sverige men polsk skatt på samma inkomst avräknas från den svenska skatten enligt art. 22 punkterna 1 och 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 22. 3. Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 17. till art. 15. Inkomst av enskild tjänst får enligt art. 15 punkt 1 i regel beskattas i den stat där arbetet utföres. Undantag från denna regel föreskrives i art. 15 punkterna 2 och 3, art. 16 samt art. 17 punkt 3 och art. 19. Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 17. till art. 16. När svenskt bolag utbetalar styrelsearvode till person med hemvist i Polen, beskattas ersättningen i Sverige, om det kan ske enligt gällande beskattningsregler. Har sådan ersättning uppburits av person med hemvist i Sverige från bolag med hemvist i Polen, får inkomsten beskattas i Sverige men polsk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 22 punkterna 1 och 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 22. till art. 17. Inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisions artister, musiker och liknande yrkesutövare samt professionella idrottsmän förvärvar genom sin yrkesverksamhet, beskattas i regel i den stat där verksamheten utövas (art. 17 punkt 1). Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvas under utövande av fritt yrke eller på grund av anställning. Enligt art. 17 punkt 2 får inkomsten i regel beskattas i den stat där artisten eller idrottsmannen utför arbetet, även om ersättningen utbetalas till annan person (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten är anställd) än artisten eller idrottsmannen själv. Bestämmelserna i art. 17 punkterna 1 och 2 tillämpas icke i fall som avses i art. 17 punkt 3. För Sveriges vidkommande iakttages vid tillämpningen av art. 17 punkterna 1 och 2 bestämmelserna i 54 § första stycket c kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. till art. 18. Ersättning, med undantag för pension, som utbetalas av någon av staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter för arbete utfört i allmän tjänst beskattas enligt huvudregeln i art. 18 punkt 1 a endast i den stat varifrån ersättningen utbetalas. Har arbetet utförts i den andra staten av person med hemvist i denna stat, beskattas emellertid ersättningen enligt art. 18 punkt 1 b endast i den staten, om mottagaren är medborgare i den staten eller icke har hemvist där endast för att utföra ifrågavarande arbete eller om ersättningen icke kan beskattas i den stat varifrån utbetalningen sker. Pension, som utbetalas från en av staterna på grund av allmän tjänst, beskattas enligt art. 18 punkt 2 a i regel endast i denna stat. Om mottagaren av pensionen är medborgare i den andra staten och har hemvist där, beskattas emellertid pensionen enligt art. 18 punkt 2 b endast i denna stat. Ersättning (inklusive pension), som utbetalas för tjänst utförd i samband med rörelse, som den utbetalande staten, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter bedrivit, beskattas som inkomst på grund av enskild tjänst enligt art. 15, 16 och 20. till art. 20 Enligt art. 20 får inkomst som icke har behandlats särskilt i föregående artiklar beskattas i båda avtalsslutande staterna. Detta innebär bl.a. att pension från Sverige på grund av enskild tjänst, t.ex. ATP, SPP-pension o.dyl. som utbetalas till person med hemvist i Polen, beskattas här, om det kan ske enligt gällande beskattnings regler. Motsvarande gäller även vissa andra utbetalningar, exempelvis folkpension och livräntor. Person med hemvist i Sverige som uppbär inkomst som avses i art. 20 från Polen beskattas här för sådan inkomst men polsk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 22 punkterna 1 och 2. I fråga om förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 22. till art. 22. 1. Inkomst från Sverige beskattas här i den mån svenska skatteförfatt ningar föranleder det och inskränkning av skattskyldigheten icke följer av övriga artiklar. Detsamma gäller i fråga om förmögenhets tillgång som är belägen i Sverige. Om inkomsten eller förmögenheten kan beskattas även i Polen, medges lättnad vid den polska beskattningen enligt art. 22 punkterna 1 och 2. 2. Inkomst från Polen, som uppbäres av person med hemvist i Sverige, medtages vid taxering i Sverige med undantag för utdelning i vissa fall från bolag i Polen. I fråga om utdelning se punkt 2 andra stycket och punkt 3 av anvisningarna till art. 10. Likaså medtages förmögenhetstillgång, som är belägen i Polen, vid taxering till svensk förmögenhetsskatt. Svensk skatt på inkomsten eller förmögenheten nedsättes genom avräkning enligt art. 22 punkterna 1 och 2, om icke fall föreligger som anges i anvisningspunkten 3. Svensk inkomstskatt beräknas på inkomstens bruttobelopp utan avdrag för polsk skatt som omfattas av avtalet. Avdrag medges i vanlig ordning för kostnader som hänför sig till inkomsten. Från den sålunda beräknade svenska skatten avräknas enligt art. 22 punkt 1 ett belopp motsvarande den polska skatt som belöper på inkomsten. Beträffande storleken av polsk skatt på utdelning och royalty hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 10 och anvisningspunkten 1 till art. 12. Har polsk skatt enligt avtalet uttagits på inkomst av rörelse, som har bedrivits i Polen, iakttages att inkomsten beräknats enligt art. 7. Den skattskyldige bör i samband med sin självdeklaration för det beskattningsår, för vilket inkomsten upptages till beskattning, förete bevis eller annan utredning av den polska skatt som har påförts inkomsten. Avräkning av polsk inkomstskatt enligt art. 22 punkterna 1 och 2 får ske med belopp motsvarande högst summan av de svenska skatter som belöper på inkomsten. Vid tillämpningen av denna regel anses på inkomsten från Polen belöpa så stor andel av hela den statliga inkomstskatten som inkomsten - efter avdrag för kostnader - utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor. Kommunal inkomstskatt anses belöpa på inkomst från Polen till så stor andel som inkomsten - efter avdrag för kostnader - utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor som skall taxeras i samma kommun som inkomsten från Polen. Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten. Förslår ej denna, avräknas återstoden från kommunal inkomstskatt som belöper på inkomsten. Taxeringsnämnd skall i deklaration anteckna motvärdet i svenska kronor av den polska skatten på inkomsten och ange att avräkning skall ske med detta skattebelopp, dock högst med de svenska skatterna på inkomsten. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomst- och debiteringslängderna. Exempel: En person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av fastighet i Polen med ett belopp av 10 000 kronor. På inkomsten antages belöpa polsk skatt med ett belopp av 1 500 kronor. Avdragsgilla kostnader uppgår till 500 kronor. Den skattskyldige antages vidare uppbära nettointäkter av andra förvärvskällor med ett belopp av 90 000 kronor och vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta allmänna avdrag med 10 000 kronor. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (9 500+90 000-10 000=) 89 500 kronor. I deklarationen antecknas: "Avräkning från inkomstskatt enligt avtalet med Polen skall ske med 1 500 kronor, dock högst med summan av den kommunala inkomstskatt, som belöper på 9 500 kronor, och 9 500 av hela den 99 500 statliga inkomstskatten. Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten." Anvisningarna i denna punkt om avräkning av svensk inkomstskatt gäller i tillämpliga delar även i fråga om avräkning av polsk skatt på förmögenhet från svensk förmögenhetskatt. 3. Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt art. 8 punkterna 1 och 3, art. 13 punkt 2 sista meningen, art. 18 punkt 1 a eller punkt 2 a eller art. 21 punkt 3 skall beskattas endast i Polen, medtages inkomsten eller förmögenheten vid taxering i Sverige. Statlig och kommunal inkomstskatt respektive statlig förmögenhetskatt uträknas i vanlig ordning. Från de sålunda uträknade inkomstskatterna respektive förmögenhetskatten avräknas ett belopp motsvarande den del av inkomstskatterna respektive förmögenhetskatten som vid proportionell fördelning belöper på den inkomst eller förmögenhet som enligt avtalet skall beskattas endast i Polen. Exempel: En polsk medborgare med hemvist i Sverige uppbär pension från polska staten med ett belopp som efter avdrag för kostnader motsvarar 10 050 kronor. Den skattskyldige antas uppbära i Sverige skatte pliktiga nettointäkter av andra förvärvskällor med 50 000 kronor och åtnjuta allmänna avdrag och grundavdrag med 9 000 kronor. Den beskattningsbara inkomsten blir såväl statligt som kommunalt (10 050+50 000-9 000=) 51 000 kronor, sedan avrundning skett. Hade pensionen inte medräknats skulle den beskattningsbara inkomsten ha blivit (50 000-9 000=) 41 000 kronor. Den statliga och kommunala inkomstskatten, beräknad på 51 000 kronor, nedsätts med vardera 51 000-41 000. 51 000 I fall som nu har nämnts skall taxeringsnämnd i deklarationen anteckna grunden för uträkningen av inkomstskatterna eller förmögenhetskatten. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning överföres till inkomst- respektive förmögenhetslängden samt debiteringslängden. Förordning (1979:836). till art. 23. Av art 23. punkt 2 första stycket följer att bolag i Polen icke får påföras förmögenhetsskatt i Sverige. Bestämmelsen innbär ett undantag från regeln i 6 § 1 mom. första stycket c lagen (1947:577) om statlig förmögenhetskatt. Övergångsbestämmelser 2005:248 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas beträffande skatter på inkomst, på inkomst som förvärvas den 1 januari det år som följer närmast efter det år då lagen träder i kraft eller senare. 2. Genom lagen upphävs - förordningen (1977:475) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Polen, och - förordningen (1977:476) om kupongskatt för person med hemvist i Polen m.m. De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas beträffande skatt på inkomst som förvärvas, respektive beträffande skatt på förmögenhet som innehas, före utgången av det år då lagen träder i kraft.