Regeringskansliets rättsdatabaser

Körning på barmark 1 § När ärenden eller åtgärder inte kan utföras på något annat lämpligt sätt får trots 1 § första stycket 1 terrängkörningslagen (1975:1313) motordrivna fordon användas 1. av statliga eller kommunala tjänstemän i tjänsteärende, 2. av läkare, distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i yrkesutövning, och 3. av fjällräddningen samt vid räddningstjänst av statliga brandkårer eller kommunal organisation för räddningstjänst. Fordonen får användas av alla dem som utför 1. projektering, byggande, underhåll och skötsel av kraft-, gas-, vatten- eller avloppsledningar samt radio- eller teleanläggningar, 2. projektering, byggande, underhåll och skötsel av vägar, 3. transport av sjuka personer till läkare eller sjukvårdsinrättning eller i andra jämförliga trängande fall, 4. underhåll av renskötselanläggningar och för arbete med renskötsel vid bevakning av renar och vid drivning och samling av renar inför omedelbart förestående märkning, slakt eller flyttning samt för renskötarnas försörjning med livsmedel och andra dagligvaror i direkt samband med renskötseln, 5. hämtning av fälld björn, älg, hjort eller vildsvin till lämpligast belägna bilväg samt vid arbete inom vilthägn i direkt samband med uppfödning av den djurart som hägnet är avsett för, 6. skötsel- och anläggningsarbete inom park-, idrotts-, eller friluftsområden, och 7. undersökningsarbete inom ramen för ett undersökningstillstånd enligt minerallagen (1991:45). Fordonen får därutöver användas 1. på enskilda utfartsleder eller andra sådana enskilda färdleder i terrängen som är avsedda för motorfordonstrafik, och 2. inom tomter, järnvägs- eller fabriksområden eller andra arbetsplatser, särskilt anordnade tävlings- och övningsområden eller andra liknande områden. Förordning (2023:662). 2 § Särskild försiktighet skall iakttas vid barmarkskörning på kalfjäll för att motverka skador på naturmiljön, undvika buller samt andra störningar av betydelse. Förordning (1997:713). 3 § Fordon får trots 1 § första stycket 1 terrängkörningslagen (1975:1313) ställas upp eller parkeras i anslutning till väg. Förordning (1997:713). Körning i skogsföryngringar och på jordbruksmark 4 § Förbudet i 1 § första stycket 2 terrängkörningslagen (1975:1313) gäller körning på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog vars medelhöjd över snötäcket är lägre än två meter. Förbudet gäller inte i fall som avses i 1 § första stycket 1-3 denna förordning. Förordning (1997:713). 5 § Motordrivna fordon får trots 1 § första stycket 3 terrängkörningslagen (1975:1313) användas i fall som avses i 1 § första stycket 1-3 denna förordning. Förordning (1997:713). Körning i fjällområden 6 § Förbud som avses i 1 § andra stycket terrängkörningslagen (1975:1313) gäller inom de fjällområden i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län som anges i bilaga 1-16 till denna förordning. Dessa områden benämns regleringsområden och klassificeras A-C. Klassificeringen A-C görs med utgångspunkt i terrängkörning på snötäckt mark enligt följande: A - utgörs av områden utan allmänna skoterleder och med mycket starka begränsningar för körning med terrängskoter, B - utgörs av områden med få allmänna skoterleder och med starka begränsningar för körning med terrängskoter och C - utgörs av områden som kan inrymma flera allmänna skoterleder och med begränsningar för körning med terrängskoter. En närmare beskrivning av områdenas avgränsning och föreskrifter för områdena finns tillgängliga hos länsstyrelsen. Endast skoterleder som är allmänna får finnas inom regleringsområdena, om inte undantag från förbudet i ett enskilt fall medges enligt 12 §. Förordning (1997:713). 7 § Motordrivna fordon får trots 6 § användas i jordbruk eller skogsbruk. Sådana fordon får även användas av den som är fast bosatt inom området för körning närmaste väg mellan bostaden inom området och regleringsområdesgräns. Terrängskoter får trots 6 § användas för körning på allmän skoterled och av den som är fast bosatt inom området för körning närmaste väg mellan bostaden och allmän skoterled eller regleringsområdesgräns. Förutom undantagen enligt första stycket gäller undantag enligt 1 § första stycket, andra stycket 1-5 och tredje stycket 1. Förordning (1997:713). Allmän skoterled 8 § En allmän skoterled är en markerad vinterled där terrängskotrar enligt särskild utmärkning får framföras när marken är snötäckt. En länsstyrelse eller en kommun svarar för skoterledhållningen på en sådan led. När en allmän skoterled skall anläggas skall leden ges ett sådant läge och utförande att körning på leden kan ske på ett säkert och i övrigt tillfredsställande sätt med hänsyn till såväl omgivningen som de som färdas på leden. Den myndighet eller kommun som svarar för skoterledhållningen får föreskriva vilken typ av terrängmotorfordon eller terrängsläp som får framföras på leden. Förordning (2002:929). 9 § En allmän skoterled skall förses med särskild markering som anger att den är en allmän skoterled. I de fall körning utanför en allmän skoterled inte är tillåten skall leden vara utmärkt med påbudsmärke D9, påbjuden led för terrängmotorfordon och terrängsläp, enligt vägmärkesförordningen (2007:90). Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur särskild markering av allmän skoterled skall ske. Förordning (2007:95). 10 § Inom områden med förbud enligt 1 § andra stycket terrängkörningslagen (1975:1313) får länsstyrelsen besluta om en allmän skoterled. Inom övriga områden får länsstyrelsen eller kommunen besluta såväl om en skoterled skall vara allmän som om en sådan led skall dras in. För beslut om allmän skoterled krävs medgivande av berörd markägare. Förordning (1997:713). 11 § Länsstyrelsen eller kommunen svarar för skoterledhållningen på allmän skoterled. Skoterledhållning innebär att anlägga en allmän skoterled och i förekommande fall andra anläggningar för skotertrafik i anslutning till leden samt att ansvara för driften av leden och anläggningarna. Vid skoterledhållning skall tillbörlig hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. En allmän skoterled skall genom underhåll och övriga åtgärder hållas i ett säkert och i övrigt tillfredsställande skick med hänsyn till såväl omgivningen som dem som färdas på den. Dessa åtgärder räknas som drift av leden. Förordning (1997:713). Övriga bestämmelser om undantag från 1 § terrängkörningslagen (1975:1313) 12 § Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva om ytterligare undantag eller besluta om undantag i enskilda fall från bestämmelserna i 1 § terrängkörningslagen (1975:1313). För de regleringsområden som anges i 6 § och klassificeras A, får länsstyrelsen medge undantag från förbudet endast om det finns synnerliga skäl. Förordning (1997:713). 13 § Den som medgetts undantag från förbud som meddelats med stöd av 1 § andra stycket terrängkörningslagen (1975:1313) är skyldig att inom det område där undantaget gäller på uppmaning av en naturvårdsvakt eller en polisman visa upp beslutet eller på annat sätt visa att undantag har medgetts. Förordning (2014:1237). 14 § Innan länsstyrelsen beslutar om undantag från förbud som avses i 1 § andra stycket terrängkörningslagen (1975:1313) för allmän skoterled eller anläggning för sådan led skall länsstyrelsen samråda med Naturvårdsverket. Förordning (1998:1288). Föreskrifter enligt 3 § terrängkörningslagen (1975:1313) 15 § En kommun får, efter att ha gett länsstyrelsen tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om förbud mot eller begränsningar för sådan körning i terräng med motordrivet fordon som i annat fall än som avses i 1 § terrängkörningslagen (1975:1313) kan medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Sådana föreskrifter får endast avse områden i kommunen och får inte innebära något onödigt hinder för körning som är till nytta för ortsbefolkningen eller som behövs för yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål. Ett beslut att meddela sådana föreskrifter ska delges markägaren. En kopia av beslutet ska snarast skickas till länsstyrelsen. Förordning (2018:1609). 16 § Länsstyrelsen får, efter att ha gett de berörda kommunerna tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om förbud mot eller begränsningar för sådan körning i terräng med motordrivet fordon som i annat fall än som avses i 1 § terrängkörningslagen (1975:1313) kan medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Sådana föreskrifter får endast avse områden som omfattar mer än en kommun och får inte innebära något onödigt hinder för körning som är till nytta för ortsbefolkningen eller som behövs för yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål. Ett beslut att meddela sådana föreskrifter ska delges markägaren. En kopia av beslutet ska snarast skickas till de berörda kommunerna. Förordning (2018:1609). Gemensamma bestämmelser 17 § Naturvårdsvakt som avses i 3 a § terrängkörningslagen (1975:1313) förordnas av länsstyrelsen i det län där naturvårdsvakten har sin hemvist. Polismyndigheten får, efter samråd med Naturvårdsverket, meddela föreskrifter om förordnande och utbildning av naturvårdsvakter och deras utrustning. Förordning (2014:1237). 18 § I fråga om körning i terräng med fordon som brukas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd beredskap finns särskilda bestämmelser. Förordning (2003:792). 19 § Trafikregler för terräng finns i trafikförordningen (1998:1276). Förordning (1998:1316). 20 § Om förbud mot trafik med motordrivet fordon inom nationalpark finns bestämmelser i reglementen för nationalparker. 21 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av terrängkörningslagen (1975:1313) meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (1998:1288). 21 a § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om utmärkning av sådana förhållanden som rör den som färdas i terräng som inte kan märkas ut med vägmärke. Förordning (2007:95). 21 b § Bestämmelser om kungörande och tillgängliggörande av kommunala föreskrifter finns i 8 kap. 13 § kommunallagen (2017:725). Förordning (2018:552). Överklagande 22 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2018:940). 23 § Naturvårdsverket får föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna förordning. Sådan talan är inte inskränkt till viss tid. När ett beslut enligt 12 § andra stycket meddelas skall en kopia av beslutet snarast sändas till Naturvårdsverket. Sådant beslut skall överklagas inom tre veckor från det att Naturvårdsverket fått del av beslutet. Ett beslut att inrätta en allmän skoterled får överklagas till regeringen. Naturvårdsverket får överklaga ett sådant beslut för att ta till vara allmänna intressen. Förordning (1999:765). 24 § Beslut enligt 15 och 16 §§ får överklagas till regeringen. Förordning (2018:1609). Övergångsbestämmelser 1991:1103 Denna förordning5 träder i kraft den 1 augusti 1991. I fråga om överklagande av beslut som avses i 10 § gäller äldre föreskrifter, om beslutet meddelats före ikraftträdandet. 1995:209 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 1997:713 Denna förordning träder i kraft den 1 november 1997. Bestämmelser eller beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller fortfarande. Förordnanden om undantag från bestämmelserna i 1 § terrängkörningslagen (1975:1313) skall omprövas med tillämpning av denna förordning före den 1 november 1998. Har omprövning inte skett innan dess, upphör förordnandet att gälla. Körning på snötäckt mark inom de områden som tidigare inte omfattats av 1 § terrängkörningslagen får fram till den 1 november 1998 ske på led där sådan körning genom beslut tillåts av länsstyrelsen. Beslut om sådant tillstånd skall i fråga om överklagande anses som undantag enligt 12 § denna förordning. Tillstånd för körning i områden som klassificeras A får endast ges om det finns synnerliga skäl.