Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § För gods som har hämtats utomlands och förts till en svensk ort eller skall föras till utlandet från en svensk ort tas särskild avgift ut (farledsvaruavgift) om transporten utförs med fartyg. Farledsvaruavgift tas ut även för borr- eller bostadsplattformar eller liknande anordningar för verksamhet till havs som kommer från utlandet till en svensk ort eller skall föras utomlands från en svensk ort. Förordning (1994:1164). 2 § Godsets ägare och fartygets redare är solidariskt ansvariga för att betalningsskyldigheten för farledsvaruavgiften fullgörs. Motsvarande ansvar ligger på ägaren, redaren och brukaren av en plattform eller annan sådan anordning som avses i 1 § andra stycket. En redare eller annan brukare har dock rätt att av godsets eller anordningens ägare återfå vad han eller hon har betalat. Förordning (1994:1164). 3 § Från farledsvaruavgift undantas 1. gods som transporteras med fartyg vars bruttodräktighet är mindre än 75, 2. last som transporteras utan ersättning för transporten, 3. fisk eller annan fångst som lämnas från fartyg från vilket fångsten har gjorts, om fartygets bruttodräktighet är mindre än 500, 4. förnödenheter, proviant och utrustning för fartyget eller för ett annat fartyg som tillhör samma redare samt emballage till sådana varor, 5. reseffekter eller annat som de personer som finns ombord har med sig för personligt bruk, dock inte bil eller s.k. husvagn, 6. last som på grund av fartygets haveri, uppläggning, ombyggnad eller en annan liknande omständighet har tagits ombord på samma eller ett annat fartyg för transport till bestämmelseorten eller har lämnats på grund av att lasten har förstörts, 7. rester av last som har kommit fram vid uppläggning av fartyget eller vid ombyggnad, reparation, rengöring, utrustning, undersökning eller liknande åtgärder på fartyget, 8. oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten eller annat avfall som härrör från fartygets drift, 9. råolja och mineraloljeprodukter hänförliga till tulltaxenr 27.09 eller 27.10 tulltaxelagen (1987:1068) samt stenkol m.m. hänförligt till tulltaxenr 27.01 tulltaxelagen, när godset skall avsändas till utlandet i bulk, 10. bogserat gods vars sammanlagda volym per resa är mindre än 100 kubikmeter, 11. buss, lastbil, järnvägsvagn, container eller någon annan anordning för transport av gods, när fordonet eller anordningen med eller utan last används för sitt ändamål, 12. gods som transporteras med fartyg som uppfyller förutsättningarna för undantag från avgiftsplikt för fyravgift enligt 7 § förordningen (1977:1118) om fyravgift, dock endast om godset hämtats i eller är avsett att lämnas i en ort inom den i den paragrafen angivna fjärrzonen, och 13. last, utrustning och annat som medförs på en anordning som avses i 1 § andra stycket. Förordning (1994:1164). 4 § För bestämmande av farledsvaruavgift delas Sveriges sjöterritorium efter godsets lastnings- eller lossningsort in i avgiftsklasser som framgår av bilaga till denna förordning. I fråga om anordning som avses i 1 § andra stycket anses som lastnings- och lossningsort anordningens avgångs- och ankomstort. Förordning (1986:914). 5 § Farledsvaruavgift tas ut enligt nedanstående taxa om inte annat är särskilt föreskrivet. Avgiften beräknas efter godsets bruttovikt. För en anordning som avses i 1 § andra stycket beräknas avgiften efter anordningens bruttodräktighet, varvid varje enhet av bruttodräktigheten anses motsvara ett ton. En bil som någon har med sig ombord för personligt bruk avgiftsbeläggs för en vikt av ett ton. Detsamma gäller i fråga om s. k. husvagn. --------------------------------------------------------------- Avgifts- Råolja och Övrigt gods, klass mineraloljeprodukter, kronor per ton hänförliga till tull- taxenr 27.09 eller 27.10 tulltaxelagen (1987:1068) och som transporteras i bulk, kronor per ton --------------------------------------------------------------- 1 8,20 3,60 2 8,50 3,90 3 8,80 4,20 4 9,10 4,50 5 9,40 4,80 6 9,70 5,10 7 10,00 5,40 8 10,30 5,70 -------------------------------------------------------------- Förordning (1994:1164). 6 § Farledsvaruavgiften fastställs och tas ut av den tullanstalt hos vilken fartyget klareras. Fartyget får inte avgå innan avgiften har betalats, om tullanstalten inte medger annat i särskilt fall. Sjöfartsverket kan efter samråd med Generaltullstyrelsen medge att farledsvaruavgiften fastställs och tas ut i annan ordning än som sägs i första stycket. Förordning (1994:1164). 7 § Till ledning för fastställelse av farledsvaruavgift skall fartygets redare deklarera avgiftspliktigt gods och lämna de ytterligare uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för avgiftsberäkningen. I fråga om anordningar som avses i 1 § andra stycket skall ägaren, redaren eller en annan brukare lämna de uppgifter som behövs för avgiftsberäkningen. Deklaration eller andra uppgifter för avgiftsberäkningen får lämnas av den uppgiftsskyldiges ombud. Lämnas inte deklaration eller andra uppgifter som behövs för att fastställa avgiften, får denna fastställas efter skälig grund. Förordning (1994:1164). 8 § Sjöfartsverket får medge nedsättning av eller befrielse från farledsvaruavgift, om det är förenligt med verkets ekonomiska intressen eller eljest om synnerliga skäl föreligger. Förordning (1980:823). 9 § En tullanstalt som finner att dess beslut om farledsvaruavgift är felaktigt får rätta beslutet, om frågan om rättelse väckts inom sex månader från den dag det meddelades. Tidsbegränsningen gäller inte vid brottsligt förfarande av den som har lämnat uppgifter till grund för avgiftsbeslutet. Tidsbegränsningen gäller inte heller om beslutet till följd av skrivfel, räknefel eller ett annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet som är till nackdel för den enskilde. Förordning (1994:1164). 10 § Betalas inte farledsvaruavgift inom föreskriven tid skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2--5 mom. uppbördslagen (1953:272). Tullmyndighet får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Förordning (1992:1075). 11 § Om farledsvaruavgift eller dröjsmålsavgift inte har betalats inom föreskriven tid, skall tullmyndigheten begära indrivning av avgiften. Indrivning behöver dock inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Indrivning får ske även hos den som har åtagit sig betalningsskyldighet för avgiften enligt skriftlig förbindelse. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och i indrivningsförordningen (1993:1229). Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala farledsvaruavgift eller dröjsmålsavgift. Förordning (1993:1240). 12 § Den som har låtit bli att fullgöra en skyldighet enligt 7 § första stycket kan av en tullmyndighet föreläggas vid vite att fullgöra skyldigheten. Vitet skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom eller henne att följa föreläggandet, dock inte lägre än etthundra kronor eller högre än femtusen kronor. Vitet döms ut av Generaltullstyrelsen. Om ändamålet med vitet har förfallit, får vitet inte dömas ut. Har vitesföreläggandet följts först sedan frågan väckts om att döma ut vitet, skall av den anledningen ändamålet med vitet inte anses ha förfallit. Förordning (1994:1164). 13 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet av en skyldighet enligt 7 § första stycket döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Förordning (1994:1164). 14 § Sjöfartsverket kan efter samråd med Generaltullstyrelsen anlita hamninnehavare eller andra för debitering och uppbörd av farledsvaruavgift. Uppstår vid sådan debitering tvist om avgiftens storlek skall ärendet överlämnas till den tullanstalt hos vilken fartyget har klarerats för fastställande och uppbörd av avgiften. Förordning (1994:1164). 15 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Sjöfartsverket efter samråd med Generaltullstyrelsen. 16 § Beslut av en tullanstalt enligt denna förordning får överklagas hos Generaltullstyrelsen. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet meddelades. Beslut av Generaltullstyrelsen i fråga om fastställelse och uppbörd av farledsvaruavgift samt föreläggande och utdömande av vite får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande hos kammarrätten. Generaltullstyrelsens beslut enligt denna förordning i övrigt får överklagas hos regeringen. Beslut av Sjöfartsverket enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Förordning (1994:1164). Bilaga Bilaga till förordningen (1977:1119) om farledsvaruavgift Sveriges sjöterritorium delas in i avgiftsklasser på följande sätt. ---------------------------------------------------------------------- Avgifts- Kommun där godsets lastnings- eller lossningsort är klass belägen ---------------------------------------------------------------------- 1 Kommun ingår i avgiftsklass 1, om den inte hänförs till högre avgiftsklass 2 Ale, Haparanda, Hudiksvall, Kalix, Kungälv, Luleå, Nordanstig, Nyköping, Nynäshamn, Oxelösund, Piteå, Sundsvall, Timrå och Örnsköldsvik 3 Norrtälje, Stenungsund och Östhammar 4 Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Järfälla, Lidingö, Lilla Edet, Nacka, Norrköping, Sigtuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Söderköping, Södertälje, Trollhättan, Tyresö, Täby, Uddevalla, Upplands-Bro, Upplands Väsby, Valdemarsvik, Vaxholm, Vänersborg och Värmdö samt annan kommun, då fartygets resa har föranlett eller kommer att föranleda passage genom Stockholms, Södertäljes eller Söderköpings kommuner 5 -- 6 -- 7 -- 8 I avgiftsklass 4 inte upptagen kommun, då fartygets resa har föranlett eller kommer att föranleda passage genom Trollhättans kommun ---------------------------------------------------------------------- Förordning (1994:1164). Övergångsbestämmelser 1994:1164 1. Denna förordning träder i kraft den 18 juli 1994. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om farledsvaruavgifter som skulle ha betalats före ikraftträdandet. 3. Överklagande av beslut enligt 16 § andra stycket första meningen som meddelats före den 1 oktober 1994 skall ske hos kammarrätten. 1997:1121 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om fyravgifter och farledsvaruavgifter som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.