Post 8583 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1979:596 ·
Visa register
Renhållningslag (1979:596)
Departement: Miljödepartementet
Utfärdad: 1979-06-14
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:1197
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:811
Upphävd: 1999-01-01
Inledande bestämmelser
1 § Med hushållsavfall avses i denna lag avfall och orenlighet som
härrör från hushåll och därmed jämförligt avfall.
Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling och
slutligt omhändertagande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
1. föreskriva att hushållsavfall och annat avfall får föras in till
eller föras ut ur landet endast efter särskilt tillstånd,
2. i övrigt meddela sådana föreskrifter om begränsningar i fråga om
avfallstransporter som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen.
Med fastighetsinnehavare avses i lagen den som äger fastigheten
eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
skall anses som fastighetsägare. Lag (1995:828).
2 § Utöver föreskrifterna i denna lag finns föreskrifter om
avfallshantering i författningar om miljöskydd och om kemiska produkter
samt i andra författningar.
Utan hinder av denna lag kan regeringen eller en myndighet, som
regeringen bestämmer, beträffande försvarsmakten meddela särskilda
föreskrifter i frågor som avses i lagen. Lag (1985:427).
2 a § Avfallshantering skall ske på ett sådant sätt att åtgärder som
underlättar återanvändning och återvinning av avfallet främjas, om
det behövs för att spara råvaror eller energi eller med hänsyn till
miljövården. Lag (1990:235).
Allmän aktsamhetsregel
3 § Avfall skall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer
olägenhet från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt. Utrymmen, behållare
och andra anordningar för hanteringen skall vara så beskaffade och
skall skötas på sådant sätt att olägenhet inte uppstår.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om avfallshanteringen.
Regeringen får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att
meddela sådana föreskrifter. Lag (1983:301).
Den kommunala renhållningsskyldigheten
4 § Varje kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd av
6 b §, svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas till
behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att
tillgodose såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav som enskilda
intressen.
När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt
första stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till
fastighetsinnehavarnas möjligheter att själva ta hand om avfallet
på ett från hälsoskydds- och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt.
Kommunen skall vidare beakta att bortforslingen anpassas till
behovet för olika slag av bebyggelse. Lag (1993:416).
5 § Kommunen är, om inte annat föreskrivs med stöd av 6 b §,
skyldig att se till att hushållsavfall från kommunen slutligt
omhändertas. Lag (1993:416).
6 § Regeringen får i fråga om annat avfall inom en kommun än
hushållsavfall föreskriva
1. att avfallet skall forslas bort genom kommunens försorg,
2. att kommunen skall se till att avfallet slutligt omhändertas.
Regeringen får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att
meddela föreskrifter enligt första stycket. Lag (1990:235).
Producentansvar
6 a § Med producent avses i denna lag den som yrkesmässigt
tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning.
Med producent avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet
frambringar avfall som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings-
eller miljövårdssynpunkt. Lag (1993:416).
6 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till
att avfallet av de varor eller av de förpackningar som de tillverkar,
importerar eller säljer eller avfallet från sådan verksamhet som de
bedriver bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas på
sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering.
Föreskrifterna får även avse skyldighet att
1. märka en vara eller en förpackning,
2. lämna uppgifter om insamling, återanvändningsgrad,
återvinningsgrad eller andra förhållanden. Lag (1993:416).
Avfallshantering
7 § När avfall skall forslas bort genom kommunens eller en
producents försorg, får avfallet inte grävas ned, komposteras eller
på annat sätt slutligt omhändertas av fastighetsinnehavaren.
Skall avfall forslas bort genom kommunens eller en producents
försorg får inte någon annan än den som kommunen eller
producenten anlitar för ändamålet ta befattning med
bortforslingen. Lag (1993:416).
8 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl
eller andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela
föreskrifter som innebär att ett visst slag av avfall skall
förvaras och forslas bort skilt från annat avfall och meddela
de föreskrifter som behövs för ändamålet. Regeringen får
överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana
föreskrifter. Lag (1997:1197).
8 a § Om det behövs för att främja återanvändning eller återvinning
av material av sådana skrotbilar eller delar av skrotbilar som avses
i bilskrotningslagen (1975:343), får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om demontering eller
hantering av skrotbilar eller delar av skrotbilar.
Lag (1996:544).
8 b § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl
eller andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
1. yrkesmässig förbehandling av avfall, såsom demontering och
sortering, som utgörs av elektriska och elektroniska produkter
och
2. att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som syftar till
att förbehandla avfall, såsom demontering och sortering, som
utgörs av elektriska och elektroniska produkter skall ha
personal eller kvalitetssystem som certifierats av ett organ
som ackrediterats enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.
Lag (1997:1197).
8 c § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl
eller andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av avfall
som utgörs av elektriska och elektroniska produkter innan
avfallet förbehandlats enligt 8 b §. Lag (1997:1197).
8 d § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl
eller andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela
föreskrifter om förbud mot deponering av brännbart och
organiskt avfall.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avsteg eller i det enskilda fallet
medge undantag från förbuden som avses i första stycket.
Lag (1997:1197).
Anmälnings- och tillståndsplikt
8 e § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om
1. att avfall får transporteras yrkesmässigt endast av den som
har tillstånd eller är anmäld hos den myndighet som regeringen
bestämmer eller att det för sådan verksamhet skall gälla andra
särskilda villkor och
2. att den som i yrkesmässig verksamhet ger upphov till annat
avfall än hushållsavfall skall lämna det för bortforsling till
den som innehar tillstånd till transportverksamhet eller är
anmäld hos föreskriven myndighet.
Tillstånd enligt första stycket 1 skall sökas hos den myndighet
som regeringen föreskriver.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att en avgift skall tas ut för anmälningar som avses
i första stycket liksom vid prövning av ansökningar om
tillstånd. Lag (1997:1197).
8 f § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om att de som yrkesmässigt samlar in eller för
någon annans räkning yrkesmässigt ombesörjer bortskaffande
eller återvinning av avfall skall vara anmälda hos den
myndighet som regeringen föreskriver. Detta gäller inte den som
omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt
föreskrifter som har meddelats stöd av 8 e § eller enligt
miljöskyddslagen (1969:387).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att en avgift skall tas ut för anmälningar som avses
i första stycket. Lag (1997:1197).
Kommunal renhållningsordning
9 § För varje kommun skall finnas en renhållningsordning som skall
innehålla kommunens föreskrifter om avfallshantering och en avfallsplan.
Avfallsplanen skall innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om
kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om avfallsplanens innehåll.
I renhållningsordningen skall föreskrivas under vilka förutsättningar
undantag kan medges från renhållningsordningens föreskrifter. Frågor om
undantag prövas av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter
inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Lag (1991:1702).
9 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov
till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs som underlag
för kommunens renhållningsordning.
Regeringen får överlåta åt kommunerna att föreskriva om
uppgiftsskyldighet. Lag (1990:235).
10 § Renhållningsordningen skall antas av kommunfullmäktige.
11 § När ett förslag till renhållningsordning upprättas, skall
kommunen på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de
fastighetsinnehavare och myndigheter som kan ha ett väsentligt
intresse i saken.
Innan förslaget till renhållningsordning antas, skall det ställas ut
till granskning under minst fyra veckor.
12 § Kungörelse om förslagets utställande skall utfärdas i ortstidning
före utställningstidens början.
Av kungörelsen skall framgå förslagets huvudsakliga innebörd, var det
finns att tillgå och inom vilken tid och till vem erinringar mot
förslaget skall framställas.
13 § Bestämmelserna i 11 och 12 §§ gäller även i fråga om ändringar i
en renhållningsordning.
Om ett förslag till ändring i renhållningsordningen berör endast ett
mindre antal fastighetsinnehavare eller ändringen annars är av begränsad
omfattning, får kommunen underlåta att ställa ut ändringsförslaget.
14 § Kommunen är skyldig att, utöver vad som följer av
renhållningsordningen, forsla bort hushållsavfall, om
fastighetsinnehavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn
till omständigheterna.
Frågor om sådan bortforsling prövas av den kommunala nämnd som
kommunfullmäktige bestämmer.
Avgifter
15 § Kommunen får föreskriva att avgift skall erläggas för sådan
bortforsling och sådant slutligt omhändertagande av avfall som sker
genom kommunens försorg enligt denna lag. Avgiften skall enligt
kommunens bestämmande erläggas till kommunen eller till den som
utför renhållningen.
I fråga om avgift för hantering av avfall från fartyg finns särskilda
bestämmelser i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg. Lag (1980:426).
16 § Avgiften skall vara årlig eller på annat sätt periodisk. Om
avgiften avser bortforsling och slutligt omhändertagande vid enstaka
tillfällen får kommunen besluta att avgiften skall erläggas särskilt
för tillfället i fråga. Avgiften skall bestämmas till högst det belopp
som behövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och
driftskostnader för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas
kostnaderna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller
utrustning för annat ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på
sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljövänlig
avfallshantering stimuleras.
Om kommunen uppdrar åt annan att utföra renhållningen, får avtalet
med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte
kostnaden därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför
renhållningen. Lag (1991:647).
17 § Avgiften skall utgå enligt taxa, som antas av kommunfullmäktige.
I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan saknar
tillämplig bestämmelse om avgift. Därvid skall de grunder som anges
i 16 § beaktas.
Taxan skall innehålla föreskrifter om vem som är avgiftsskyldig och
till vem avgiften skall erläggas.
17 a § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
kommuner eller en myndighet får meddela föreskrifter om att
avgift för bortforsling och slutligt omhändertagande genom
kommunens försorg av avfall som avses i 6 b § får tas ut av
producenten. Avgiften skall betalas till kommuner eller till den
myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1993:416).
Särskilda bestämmelser
18 § Såvitt avser gator, vägar, torg, parker och andra allmänna
platser, som är redovisade i detaljplan enligt plan- och bygglagen
(1987:10) och för vilka kommunen är huvudman, svarar kommunen för
att platserna genom gaturenhållning, snöröjning och liknande åtgärder
hålls i ett sådant skick att uppkomsten av sanitär olägenhet hindras
samt de krav tillgodoses, som med hänsyn till förhållandena på platsen
och övriga omständigheter kan ställas i fråga om trevnad, framkomlighet
och trafiksäkerhet. Kommunens skyldigheter gäller inte, om åtgärderna
skall utföras av staten som väghållare.
Inom områden, som i detaljplan redovisas som kvartersmark och
som har iordningställts och begagnas för allmän trafik, är
fastighetsinnehavaren skyldig att utföra sådana åtgärder som avses
i första stycket.
Utan hinder av vad som sägs i andra stycket ansvarar dock kommunen i
enlighet med vad som anges i första stycket för områden som skall
användas för allmän trafik och som har upplåtits till kommunen med
nyttjanderätt eller annan särskild rätt enligt 14 kap. 2 § plan- och
bygglagen.
När särskilda skäl föreligger, får regeringen på framställning av
kommunen medge kommunen undantag från skyldigheten enligt första
stycket. Lag (1993:1619).
19 § Kommunen kan ålägga en fastighetsinnehavare inom ett område med
detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser att utföra
de åtgärder som avses i 18 § första stycket i fråga om gångbana eller
något annat utrymme utanför fastigheten som behövs för gångtrafiken.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får
meddela närmare föreskrifter i fråga om de åtgärder som skall
vidtas av fastighetsinnehavaren. Lag (1993:1619).
20 § Har på annan plats utomhus än som avses i 18 § där allmänheten
får fritt färdas skräpats ned eller annars osnyggats, åligger det
kommunen att återställa platsen i sådant skick som med hänsyn till
ortsförhållandena, platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt
tillgodoser skäliga anspråk.
Bestämmelserna i första stycket skall inte tillämpas, om skyldigheten
enligt lag eller annan författning eller särskilda föreskrifter skall
fullgöras av annan.
Tillsyn
21 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter utövas inom kommunen av en sådan nämnd som
avses i 9 §, om inte regeringen bestämmer annat. Länsstyrelsen utövar
tillsynen inom länet. Statens naturvårdsverk har den centrala tillsynen.
Lag (1991:1702).
21 a § En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att
tillsynsuppgift som kommunen har enligt denna lag skall ombesörjas
helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte
överlåta befogenheten att avgöra ärenden.
Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun uppdra
åt en anställd i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett
visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses
i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24-27
och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall
tillämpas på den som fattar sådana beslut. Lag (1996:639).
22 § För tillsynen har kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet rätt att
få tillträde till byggnader, lokaler och områden.
Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för
tillsynen. Lag (1990:235).
23 § Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får meddela förelägganden
eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.
I ett beslut om föreläggande eller förbud kan vite sättas ut. Frågan om
utdömande av vitet prövas av länsstyrelsen.
Iakttas inte ett föreläggande, får nämnden låta vidta åtgärden på den
försumliges bekostnad.
23 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att den som i yrkesmässig
verksamhet ger upphov till annat avfall än hushållsavfall eller
yrkesmässigt omhändertar annat avfall än hushållsavfall skall
lämna uppgift om avfallets art, sammansättning och mängd samt
uppgift om varifrån avfallet kommer och var avfallet lämnas.
Uppgifterna skall lämnas till den kommunala nämnd som är
tillsynsmyndighet. Lag (1997:1197).
Ansvar och besvär m.m.
24 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den
dömas som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 7 § första stycket,
2. bryter mot 7 § andra stycket genom att yrkesmässigt eller
annars i större omfattning samla in och forsla bort avfall,
3. inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av 9 a §,
4. inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av 8 e § första stycket 1, eller
5. inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av 8 e § första stycket 2.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte
fullgör sin skyldighet enligt 18 § andra stycket eller 19 § som
fastighetsinnehavare.
Till ansvar för gärning enligt första eller tredje stycket döms
inte om ansvar kan ådömas enligt brottsbalken.
Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte
till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av
föreläggandet eller förbudet. Lag (1997:1197).
24 a § Till böter skall den dömas som med uppsåt eller av oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i någon handling som
avges enligt denna lag eller enligt någon föreskrift som meddelats med
stöd av lagen. Lag (1990:235).
25 § Kommunal nämnd som är tillsynsmyndighet får förordna att dess
beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan.
26 § En kommunal nämnds beslut enligt denna lag överklagas hos
länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen kan dock föreskriva att vissa beslut skall överklagas hos
regeringen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1995:1705).
Övergångsbestämmelser
1995:1705
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.