Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänt 1 § Genom skeppsmätning fastställs ett fartygs bruttodräktighet och nettodräktighet. I fråga om svenska fartyg fastställs genom skeppsmätning även skrovets största längd och största bredd. Med bruttodräktighet avses ett jämförelsetal baserat på ett fartygs totala inneslutna volym och med nettodräktighet avses ett jämförelsetal baserat bland annat på dess nyttiga volym, fastställt enligt reglerna i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. För fartyg vars längd enligt definitionen i Artikel 2 av skeppsmätningskonventionen understiger 24 meter skall dock nettodräktigheten utgöra 30 procent av bruttodräktigheten. Närmare föreskrifter om mätning och dräktighetsberäkning meddelas av sjöfartsverket. 2 § Skeppsmätningsverksamheten övervakas av sjöfartsverket. Följande skeppsmätningskontor svarar för mätningarna. --------------------------------------------------------------------- Ansvarig Distrikt --------------------------------------------------------------------- Skeppsmätningskontoret Mätning inom Skellefteå, Sunds- i Stockholm valls och Stockholms sjöfartin- spektionsdistrikt Skeppsmätningskontoret Mätning inom Kalmar och Malmö i Malmö sjöfartsinspektionsdistrikt Skeppsmätningskontoret Mätning inom Göteborgs och i Göteborg Karlstads sjöfartsinspektions- distrikt --------------------------------------------------------------------- Mätningsplikt 3 § Ett svenskt skepp som inte har undantagits från registreringsplikt enligt 11 § första stycket sjölagen (1891:35 s. 1) skall mätas. Ett utländskt fartyg som beträffande storleken motsvarar ett svenskt skepp och för vilket avgifter i Sverige skall betalas efter dräktigheten skall mätas. Detta gäller dock inte om fartyget är försett med ett mätbrev utfärdat efter mätning i enlighet med reglerna i bilaga 1 till 1969 års skeppsmätningskonvention eller fartygets mätbrev på grund av överenskommelse med fartygets hemland skall gälla här i riket. 4 § Är det tveksamt om ett fartyg är ett skepp får sjöfartsverket pröva om det skall vara mätningspliktigt. För denna prövning skall fartygets ägare eller befälhavaren lämna verket de uppgifter som behövs om fartyget. 5 § Efter framställning av vederbörande statsmyndighet i ett annat land får sjöfartsverket besluta om mätning här i riket av ett fartyg, som hör hemma i det främmande landet eller som vid ett svenskt varv byggs för en ägare i det främmande landet. 6 § Om ägaren till ett fartyg eller befälhavaren vill låta fartyget mätas i något fall när mätningsplikt inte föreligger, är han berättigad till det. 7 § Sjöfartsverket får på begäran av ägaren till ett svenskt fartyg medge att fartyget mäts i utlandet av en svensk skeppsmätare. Verket får också hos vederbörande statsmyndighet i ett annat land hemställa att ett svenskt fartyg eller ett fartyg, som i det främmande landet byggs för en svensk ägare, mäts genom denna myndighets försorg. 8 § Om det är nödvändigt för beräkning av avgifter eller för något annat allmänt ändamål får sjöfartsverket besluta om mätning även av skepp som har undantagits från registreringsplikt enligt 11 § första stycket sjölagen (1891:35 s. 1). Detsamma gäller båtar vars bruttodräktighet uppgår till 20 eller mera. Anmälan till mätning 9 § Mätningen av ett mätningspliktigt fartyg som byggs vid ett svenskt eller utländskt varv skall påbörjas, när byggnadsarbetet har kommit så långt att rummet under övre däck kan mätas och i vart fall innan fartyget har försetts med maskineri, isolering eller någon annan anordning som kan hindra en invändig mätning. Varvsägaren eller beställaren skall därför så snart byggnadsarbetet har påbörjats anmäla fartyget till mätning hos det skeppsmätningskontor inom vars distrikt varvet är beläget. 10 § Ett mätningspliktigt fartyg som ankommer till riket från utrikes ort skall, om sjöfartsverket inte för ett särskilt fall bestämmer något annat, mätas i den svenska hamn som fartyget först anlöper. Ägaren eller befälhavaren skall därför i god tid, dock senast vid fartygets ankomst till hamnen, anmäla fartyget till mätning hos vederbörande skeppsmätningskontor. 11 § Skall ett fartyg i något annat fall än som avses i 9 och 10 §§ mätas här i riket, skall ägaren eller befälhavaren ofördröjligen anmäla fartyget till mätning hos vederbörande skeppsmätningskontor. 12 § Anmälan till mätning skall göras skriftligen på en blankett som fastställs av sjöfartsverket. I samband med anmälan skall om möjligt till skeppsmätningskontoret ges in ritningar, som visar fartygets allmänna konstruktion, spantruta och linjeritning samt midskepps och långskeppssektion. I övrigt skall ges in de ytterligare ritningar och andra handlingar som kontoret finner nödvändiga. Mätningsförrättning 13 § Vid mätningsförrättningen skall fartygets ägare eller befälhavare eller, där det är fråga om ett fartyg under byggnad, varvsägaren se till att skeppsmätaren får det biträde som behövs för att förrättningen skall kunna utföras. Om linjeritning och spantruta saknas för ett fartyg och det bedöms nödvändigt att fastställa fartygets skrovform genom utvändig mätning, får sjöfartsverket besluta att fartyget skall torrsättas för detta ändamål. Mätbevis 14 § Sedan mätningen har avslutats skall skeppsmätaren utfärda ett mätbevis på en blankett som fastställs av sjöfartsverket. Beviset skall innehålla alla de uppgifter som behövs för att mätbrev och fartygsbevis skall kunna utfärdas. Det skall tillsammans med ritningar och andra handlingar som har givits in ofördröjligen sändas till sjöfartsverkets centralförvaltning för granskning. Utfärdande av mätbrev 15 § På grundval av mätbeviset skall sjöfartsverket efter granskning och eventuella rättelser eller kompletteringar fastställa fartygets bruttodräktighet och nettodräktighet samt utfärda mätbrev för fartyget. Om det krävs för att säkerställa riktiga uppgifter om namn, hemort och registerbeteckning i mätbrevet, får detta inte utfärdas förrän skeppet har registrerats i skeppsregistret. Är fartyget utländskt och mätt i enlighet med 3 § andra stycket utfärdar sjöfartsverket ett dräktighetsbevis. Fartygsbevis 16 § När mätningen av ett svenskt fartyg är avslutad skall sjöfartsverket utfärda och tillställa sjöfartsregistret ett fartygsbevis enligt ett formulär som domstolsverket fastställer efter samråd med sjöfartsverket. Vid ommätning eller annan ändring av uppgifter som har lämnats i ett tidigare fartygsbevis behöver ett nytt fartygsbevis bara innehålla de ändrade uppgifterna. Utlämnande av mätbrev 17 § Sedan mätbrevet eller dräktighetsbeviset har utfärdats skall det snarast tillställas distriktstullkammaren, gränstullkammaren eller tullkammaren för den ort där fartyget eller dess ägare finns för att mot vederbörlig avgift lämnas ut till fartygets ägare eller befälhavare. Sjöfartsverket får, när det anses lämpligt, besluta om andra tillvägagångssätt för att lämna ut mätbrev. 18 § Har någon avgift inte betalats och har mätbrevet eller dräktighetsbeviset inte hämtats inom en månad från den dag då mätbrevet respektive dräktighetsbeviset kom till den tullanstalt som anges i 17 §, skall denna skriftligen påminna den som skall lösa ut handlingen om hans skyldighet. Har mätbrevet eller dräktighetsbeviset trots påminnelse inte lösts inom två månader från den dag då handlingen kom till tullanstalten, skall tullanstalten begära indrivning av obetalda avgifter och dröjsmålsavgifter. Indrivning behöver dock inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. och i indrivningsförordningen (1993:1229). Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala avgiften. Förordning (1993:1244). 19 § Har ett mätbrev utfärdats för ett utländskt fartyg på framställning av en statsmyndighet i utlandet, skall sjöfartsverket utan dröjsmål till myndigheten sända en bestyrkt avskrift av mätbrevet och av det mätbevis som hör till mätbrevet. Mätbrevets utformning 20 § Mätbrevet skall innehålla de uppgifter som sjöfartsverket bestämmer och utfärdas på en blankett som fastställs av verket. Det skall skrivas på svenska och förses med översättning till engelska i den utsträckning sjöfartsverket anser det nödvändigt. Fartyg vars längd enligt definitionen i Artikel 2 av 1969 års internationella skeppsmätningskonvention är minst 24 meter, och som går på internationell resa, skall vara försett med ett internationellt mätbrev vars utformning skall överensstämma med annex II till nämnda konvention. 21 § Dräktighetsbevis för ett utländskt fartyg som mätts i enlighet med 3 § andra stycket får utfärdas för högst tre år. Om fartyget inte har bytt nationalitet eller förändrats så att dess brutto- eller nettodräktighet påverkas får sjöfartsverket förlänga giltighetstiden för högst tre år i sänder. 22 § På mätbrevet eller dräktighetsbeviset får någon anteckning inte göras av fartygets ägare eller befälhavare eller av någon annan enskild person. Lastrum 23 § Slutna rum, avsedda för last som skall lossas från fartyget, skall vara varaktigt märkta med bokstäverna CC på väl synlig plats. Bokstäverna skall ha en höjd av minst 100 millimeter. 24 § För ett oljetankfartyg som har tankar avsedda enbart för segregerad barlast, vilka uppfyller kraven i regel 13 i annex I till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, får på ägarens begäran uppgift om den sammanlagda dräktigheten av sådana tankar införas i mätbrevet. Tankarnas dräktighet skall beräknas enligt reglerna för bestämmande av bruttodräktighet i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. Ommätning 25 § Om ett fartyg har förändrats beträffande arrangemang, konstruktion, kapacitet, användning av utrymmen, totala antalet passagerare som fartyget får medföra enligt passagerarfartygscertifikat, fastställt fribord eller tillåtet djupgående, så att förändringen kan medföra en ökning av brutto- eller nettodräktigheten, eller, om fartyget är svenskt, har förändrats beträffande skrovets största längd eller största bredd, skall för fartyget utfärdat mätbrev eller dräktighetsbevis upphöra att gälla. Ägaren till fartyget eller befälhavaren skall omedelbart återställa mätbrevet eller dräktighetsbeviset till sjöfartsverket. Anmälan till ommätning skall samtidigt göras till vederbörande skeppsmätningskontor. Om sådan anmälan gäller i tillämpliga delar 12 §. 26 § Om ett utländskt fartyg har övergått till en svensk ägare, skall det, i den utsträckning som det anses nödvändigt, mätas och förses med ett nytt mätbrev inom en tid av tre månader från den dag då fartyget registrerades i Sverige. Ägaren eller befälhavaren skall genast anmäla fartyget till mätning hos vederbörande skeppsmätningskontor. Om sådan anmälan gäller i tillämpliga delar 12 §. 27 § Ett fartygs ägare eller befälhavare har rätt att när som helst efter ansökan och anmälan till mätning enligt 12 § få fartyget ommätt, dock med iakttagande av vad som sägs i 28 §. Beträffande sådana fartyg som avses i 25 § får sjöfartsverket när som helst bestämma att de skall mätas om. 28 § Om ett fartyg har förändrats beträffande kapaciteter, tillåtet antal passagerare eller största tillåtna djupgående så att detta leder till en minskning av fartygets nettodräktighet, får ett nytt internationellt mätbrev inte utfärdas för fartyget förrän tolv månader efter den dag då gällande mätbrev utfärdats, såvida inte fartyget övergått från utländsk till svensk ägare, eller fartyget undergått en väsentlig ombyggnad. Intill dess skall det tidigare utfärdade mätbrevet fortsätta att gälla. 29 § När ett fartyg mäts om skall 14-21 §§ gälla i tillämpliga delar i fråga om utfärdande och granskning av mätbevis, fastställande av brutto- och nettodräktighet, utfärdande av fartygsbevis samt utfärdande och utlämnande av mätbrev. 30 § Innan en tullanstalt lämnar ut ett mätbrev eller dräktighetsbevis som har utfärdats efter ommätning, skall det äldre mätbrevet eller dräktighetsbeviset, om det finns i behåll, krävas tillbaka och sändas till sjöfartsverket. Om fartyget är svenskt skall tullanstalten vidare se till att tontalsmärken som kan vara inhuggna på fartyget är utplånade. Om byte av mätbrev måste ske i utländsk hamn får sjöfartsverket medge att ett nytt mätbrev lämnas till ägaren utan att det äldre mätbrevet samtidigt återlämnas. Ägaren skall omedelbart efter utbytet sända det äldre mätbrevet till sjöfartsverket. Anteckning i mätbrev 31 § Om ett svenskt fartyg har förändrats i något annat hänseende än som sägs i 25-28 §§ och avser förändringen något förhållande om vilket mätbrevet innehåller en uppgift, skall ägaren eller befälhavaren ofördröjligen anmäla förändringen hos sjöfartsverket, en skeppsmätare, en tullanstalt eller en svensk utlandsmyndighet. Därvid skall mätbrevet visas upp för anteckning om förändringen. Avser ändringen ett förhållande som är antecknat i skeppsregistret, skeppsbyggnadsregistret eller båtregistret skall sjöfartsregistret underrättas. Om ett utländskt fartyg, för vilket dräktighetsbevis har utfärdats enligt 21 §, har förändrats på det sätt som anges i första stycket, får förändringen antecknas i beviset av en sådan myndighet som anges i sistnämnda stycke, om fartygets ägare eller befälhavaren ansöker om det och förändringen styrks. Om anteckningen verkställs av en skeppsmätare, en svensk utlandsmyndighet eller en tullanstalt, skall sjöfartsverket skyndsamt underrättas. Om ägaren begär det får, i stället för anteckning enligt första eller andra stycket, sjöfartsverket utfärda ett nytt mätbrev eller dräktighetsbevis med de ändrade uppgifterna införda. Det äldre mätbrevet eller dräktighetsbeviset skall tillställas sjöfartsverket innan det nya mätbrevet respektive dräktighetsbeviset lämnas ut, om inte sjöfartsverket har medgivit något annat. Förkommet mätbrev 32 § Om det kan antas att ett mätbrev som har utfärdats av en svensk myndighet för ett svenskt fartyg har förstörts eller kommit bort, skall ägaren eller befälhavaren anmäla förhållandet hos sjöfartsverket. Om verket finner att sannolika skäl talar för att mätbrevet inte längre finns, skall verket, om det inte i övrigt finns några hinder mot det, utfärda ett nyttmätbrev. Sjöfartsverket får förelägga fartygets ägare eller befälhavare att lägga fram den utredning som behövs i saken. Vad som nu har sagts gäller också om ägaren av eller befälhavaren på ett utländskt fartyg hos sjöfartsverket anmäler att ett för fartyget ännu gällande mätbrev eller dräktighetsbevis, som har utfärdats av en svensk myndighet, har förstörts eller kommit bort. Skadat mätbrev 33 § Om ett mätbrev eller dräktighetsbevis som har utfärdats av en svensk myndighet har skadats eller förslitits så att handlingen inte vidare är lämplig att använda, får sjöfartsverket utfärda ett nytt mätbrev respektive dräktighetsbevis. Innan det nya mätbrevet eller dräktighetsbeviset lämnas ut skall det äldre mätbrevet respektive dräktighetsbeviset tillställas sjöfartsverket, om inte verket har medgivit något annat. Avregistrering m.m. 34 § Om ett svenskt fartyg övergår till utländsk ägare, upphör fartygets mätbrev att gälla tre månader efter den dag då fartyget avregistrerats i Sverige, om fartyget registreras i en stat vars regering anslutit sig till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. I annat fall upphör mätbrevet att gälla omedelbart vid(avregistreringen. Dock gäller mätbrevet för fartygets första avgång från svensk hamn om fartyget finns här i riket vid nationalitetsändringen. Mätbrevet skall så snart det upphört att gälla sändas till sjöfartsverket. Detsamma gäller om fartyget förstörs. Registreras fartyget i en stat vars regering anslutit sig till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention skall sjöfartsverket utan dröjsmål till skeppsmätningsmyndigheten i vederbörande stat översända avskrift av det mätbrev som gällde för fartyget vid tidpunkten för nationalitetsändringen och avskrift av de beräkningar som legat till grund för detta mätbrev. Avgifter 35 § Sjöfartsverket fastställer avgifter för mätning och andra förrättningar enligt denna förordning. 36 § Avgiften för mätning av ett fartyg skall med det undantag som anges i tredje stycket betalas av fartygets ägare. Har en skeppsmätare i enlighet med 7 § första meningen företagit en resa för att mäta ett svenskt fartyg utom riket, skall fartygets ägare på begäran av sjöfartsverket betala den resekostnads- och traktamentsersättning som skeppsmätaren och hans biträde är berättigade till. För ommätning som sjöfartsverket har beslutat får avgift tas ut endast om det vid mätningen har framkommit att fartyget har förändrats på ett sätt som bort föranleda ommätning. Kontroll av mätbrev ombord 37 § Tjänsteman vid sjöfartsverket, tullverket eller kustbevakningen får när som helst ta del av ett fartygs mätbrev. Om mätbrevet gäller här i riket och om så kan ske utan väsentligt hinder för fartyget får de även ombord på detta undersöka a) om fartygets karakteristiska kännemärken svarar mot uppgifterna i mätbrevet, b) om fartyget har förändrats på ett sätt som påverkar brutto- eller nettodräktigheten. Om det vid undersökningen kommer fram att uppgifterna i mätbrevet inte stämmer överens med de verkliga förhållandena, skall saken anmälas hos sjöfartsverket. Förordning (1988:481). 38 § När sjöfartsverket har mottagit en sådan anmälan som anges i 37 § skall verket utan dröjsmål a) besluta att fartyget skall mätas om, om fartyget är svenskt eller hör hemma i ett land vars regering inte anslutit sig till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention och det av anmälan framgår att fartyget har förändrats så att brutto- eller nettodräktigheten borde vara större än vad som framgår av mätbrevet, b) underrätta regeringen i fartygets hemland, om fartyget hör hemma i ett land vars regering anslutit sig till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. 39 § Om sjöfartsverket från vederbörande statsmyndighet i ett annat land får underrättelse om att ett svenskt fartyg vid undersökning i det främmande landet har varit försett med ett mätbrev vars uppgifter inte stämmer överens med de verkliga förhållandena, skall verket genast på lämpligt sätt vidta rättelse. Så snart rättelsen har skett, skall besked om förhållandet lämnas till nämnda statsmyndighet. Ansvarsbestämmelser 40 § Den som underlåter att göra anmälan enligt 9-11, 25 eller 26 § döms till böter. Förordning (1982:913). 41 § Den som underlåter att fullgöra skyldighet enligt 13 § eller att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 31 § första stycket döms till penningböter. Till samma straff döms den som bryter mot föreskriften i 22 § eller som i sådant fall som avses i 37 § vägrar att visa upp fartygets mätbrev. Förordning (1991:1371). 42 § Mål om ansvar för brott mot denna förordning tas upp av en tingsrätt som är behörig enligt 19 kap. rättegångsbalken eller 336 och 338 §§ sjölagen (1891:35 s. 1). Besvär 43 § Sjöfartsverkets beslut i särskilda fall enligt denna förordning får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Andra beslut av sjöfartsverket enligt förordningen får överklagas hos regeringen genom besvär. Mätning enligt andra regler 44 § Om mätning av svenska fartyg för fart genom Suezkanalen eller Panamakanalen finns särskilda bestämmelser. 45 § Sjöfartsverket får efter särskild mätning utfärda bihang, appendix, till fartygets mätbrev med angivande av dräktigheter beräknade efter andra regler än dem som anges i denna förordning. Övergångsbestämmelser 1992:1076 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt 17 § som förfallit till betalning före ikraftträdandet. 1994:1162 1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 3 § första stycket, 8 och 38 §§ den dag som regeringen bestämmer, och i övrigt den 18 juli 1994. (I kraft den 1 oktober 1994, 1994:1278). 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1982:647) om skeppsmätning. Förordning (1994:1278). 3. Om det i en förordning eller annan författning som har beslutats av regeringen förekommer dräktighetstal beräknade enligt äldre föreskrifter skall dessa tal anses motsvara dräktighetstal beräknade enligt den nya förordningen. 4. Om ett svenskt fartyg, försett med ett mätbrev enligt de bestämmelser som gällde före den 18 juli 1982, är oförändrat med avseende på sådant som kan påverka dess bruttodräktighet vid tidpunkten för en mätning enligt den nya förordningen, får i fartygets mätbrev under anmärkningar göras en anteckning om den äldre bruttodräktigheten. Motsvarande gäller för fartyg kölsträckta den 18 juli 1982 eller senare, men före den 18 juli 1994, för vilka bruttodräktigheten beräknats även enligt de regler som gällde före den 18 juli 1982. 5. Beslut enligt 40 § första meningen som meddelats före den 1 oktober 1994 överklagas hos kammarrätten.