Regeringskansliets rättsdatabaser

Det avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor som har undertecknats den 11 september 1981 skall gälla här i riket från och med den 26 augusti 1982. Avtalet bifogas denna förordning i svensk text som bilaga. Tullverket skall för svensk del fullgöra de uppgifter som anges i artikel 13 i avtalet. Förordning (1999:495). Övergångsbestämmelser 1989:778 Denna förordning träder i kraft den 15 oktober 1989 men tillämpas från och med den 3 augusti 1989. Bilaga Avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge som önskar ingå ett avtal om samarbete mellan tullmyndigheterna för att säkerställa en riktig tillämpning av tullagstiftningen och för att bekämpa överträdelser av densamma har, med hänvisning till rekommendationen den 5 december 1953 från tullsamarbetsrådet i Bryssel om ömsesidigt administrativt bistånd, till stadgan den 2 april 1975 för samarbete mellan de nordiska centrala tulladministrationerna (tullstyrelserna) och till samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, enats om följande: Artikel 1 Definitioner 1. Med "stat" förstås i detta avtal en av de fördragsslutande staterna. 2. Med "tullagstiftning" förstås i detta avtal bestämmelser i lag eller annan författning om tull, skatt och andra avgifter, bidrag eller förbud, inskränkningar och kontrollåtgärder såvitt avser införsel, utförsel eller transitering av varor -- härunder inbegripet sundhets- och säkerhetsbestämmelser -- och betalningsmedel. 3. Med "tullmyndighet" förstås i detta avtal staternas centrala tulladministrationer och, efter särskilt bemyndigande, deras underlydande myndigheter. Artikel 2 Tillämpningsområde 1. Staterna är ense om att lämna varandra ömsesidigt bistånd genom tullmyndigheterna i överensstämmelse med bestämmelserna i detta avtal a) för att säkerställa en riktig tillämpning av deras tullagstiftning; b) för att förhindra, utreda och beivra överträdelser av tullagstiftningen; c) i ärenden angående indrivning av fordringar och delgivning i samband med tillämpning av tullagstiftningen. 2. Bistånd inom ramen för detta avtal lämnas enligt den anmodade statens rätt och inom ramen för tullmyndighetens behörighet och resurser. Artikel 3 Uppsikt över personer och transportmedel Tullmyndigheterna håller självmant eller på begäran särskild uppsikt över bland annat 1. personer som är kända eller misstänkta för att begå överträdelse av annan stats tullagstiftning och 2. transportmedel som misstänks bli brukade vid överträdelse av annan stats tullagstiftning. Artikel 4 Meddelande av upplysningar Tullmyndigheterna lämnar varandra 1. självmant eller på begäran alla tillgänliga upplysningar om a) verksamhet som misstänks leda till överträdelse av annan stats tullagstiftning; b) personer som är kända eller misstänkta för att begå överträdelse av annan stats tullagstiftning; c) transportmedel som misstänks bli brukade vid överträdelse av annan stats tullagstiftning; d) nya hjälpmedel eller metoder för att begå överträdelse av tullagstiftningen; e) varor som är kända för att vara föremål för olovlig trafik; f) andra förhållanden som är av intresse i samband med överträdelse av tullagstiftningen, 2. på begäran alla tillgängliga upplysningar om varuförseln som finns i tulldeklarationer, intyg, ursprungscertifikat, fakturor och andra handlingar eller i motsvarande databehandlat material, 3. på begäran alla tillgängliga handlingar som utfärdats i samband med tullbehandling av varor i annan stat, då en tullmyndighet behöver dem för att exempelvis få bekräftat a) att varor för vilka åtnjuts förmån vid utförsel till annan stat uppfyller villkoren härför; b) att varor, som förts in till en stat, blivit lagligen utförda från annan stat; c) att varor, som förts ut från en stat, blivit lagligen införda till annan stat. Artikel 5 Utredning 1. Tullmyndighet, som anmodas lämna bistånd, gör den utredning som behövs för att efterkomma framställningen. Resultatet härav meddelas den tullmyndighet, som begärt bistånd. 2. Tullmyndigheterna kan i enskilda fall avtala att tjänstemän, som handlägger ärende som berör två eller flera stater, skall kunna närvara vid utredning och annan behandling av ärendet på annan stats territorium såvida det inte strider mot denna stats nationella lagstiftning. Artikel 6 Biståndsframställnings form och innehåll 1. Begäran om bistånd görs skriftligen. De handlingar, som behövs för att framställningen skall kunna efterkommas, inklusive eventuella föreskrifter eller beslut av behöriga myndigheter, som ligger till grund för handlingarna, kan bifogas antingen i original eller bestyrkt kopia eller avskrift. 2. I brådskande fall kan framställning göras muntligt eller per telefon och, om så behövs bekräftas skriftligen. Artikel 7 Bruk av upplysningar och handlingar 1. Upplysningar och handlingar, som inhämtats enligt bestämmelserna i detta avtal, kan användas som bevis i enlighet med avtalets syfte och inom ramen för dess tillämpningsområde. 2. Önskar någon använda upplysningarna eller handlingarna till andra ändamål än vartill de inhämtats, måste uttryckligt samtycke inhämtas från den tullmyndighet som lämnat dem. 3. Upplysningarna, handlingarna m.m. skall i övrigt behandlas som hemliga i den stat som mottagit dem. Artikel 8 Undantag från skyldigheten att lämna bistånd 1. Om efterkommandet av en framställning att lämna bistånd antas vara ägnat att skada den anmodade statens suveränitet, säkerhet, allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentliga intressen kan denna stats tullmyndighet helt eller delvis vägra bistånd eller göra det beroende av att bestämda villkor eller föreskrifter uppfylles. 2. Efterkommes inte en framställning om bistånd skall den anmodande staten utan dröjsmål underrättas om beslutet och skälet till detta. Artikel 9 Delgivningar 1. Delgivning enligt detta avtal skall ske i den ordning som för liknande delgivning tillämpas enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den stat hos vilken delgivning begärts. Begäran om delgivning av handling skall innehålla kort uppgift om handlingens innehåll. 2. Om den stat som begär delgivningen så önskar, kan delgivning ske i särskild form, i den mån det begärda förfarandet står i överensstämmelse med lagstiftningen i den stat i vilken delgivningen skall ske. 3. Såsom bevis om delgivningen skall gälla antingen ett daterat och bestyrkt erkännande av den, med vilken delgivningen skett, eller ett intyg av vederbörande myndighet i den stat, hos vilken delgivningen begärts, utvisande formen och tiden för delgivningen. Artikel 10 Indrivning 1. Tullmyndighet skall på anmodan bistå med indrivning av annan stats fordringar, som uppstått vid tillämpning av tullagstiftningen. 2. Framställning om bistånd med indrivning av en fordran får göras endast om fordringen inte kan indrivas i den anmodande staten utan väsentliga svårigheter. Fordringen skall vidare överstiga ett visst fastställt minimibelopp. 3. Till anmodan om indrivning skall fogas handling av vilken grunden för fordringen framgår samt intyg från behörig myndighet om att beslutet är exigibelt. 4. Fordran som är exigibel i den anmodande staten skall erkännas som exigibel i den anmodade staten. Bistånd för indrivnig skall verkställas med iakttagande av de preskriptionsregler som gäller för indrivning av fordran på motsvarande slag enligt lagstiftningen i den anmodade staten. 5. I framställningen skall lämnas upplysning om tidpunkten när rätten att driva in fordringen helt eller delvis upphör enligt den anmodande statens lagstiftning. 6. Indrivning skall ske i den anmodade statens valuta efter den officiella valutakursen den dag framställningen mottagits. 7. Indrivning av annan stats fordran skall verkställas på samma sätt som indrivning av motsvarande fordran i den anmodade staten. 8. Om invändningar görs mot indrivning enligt detta avtal, avgörs ärendet av behöriga myndigheter i den anmodade staten i enlighet med denna stats rätt. 9. För fordringar som skall indrivas enligt detta avtal gäller ej sådan särskild förmånsrätt, som kan gälla motsvarande fordringar i den anmodade staten. 10. I ärenden om indrivning av fordringar enligt detta avtal får rättegångsförfarande inte inledas vid annan domstol än förvaltningsdomstol ej heller konkurs begäras i den stat, hos vilken indrivning begärts, med mindre behöriga myndigheter i berörda stater blivit eniga därom. 11. Upphör eller ändras fordran, skall den anmodade myndigheten snarast möjligt underrättas. Artikel 11 Betalningsanstånd, inställande av indrivning och överföring av influtet belopp 1. Tullmyndigheten i den anmodade staten fattar beslut om medgivande av avbetalning och betalningsanstånd. 2. Om en fordran inte går att driva in, återsändes framställningen med anteckning om föreliggande omständigheter samt tillgänglig dokumentation till tullmyndigheten i den anmodande staten. 3. Belopp som drivits in skall överföras till tullmyndigheten i den anmodande staten. Undantag från denna regel görs för avgifter och kostnader, som utgår enligt den anmodade statens lagstiftning. Artikel 12 Kostnader Med undantag för vad som utgått i ersättning till sakkunniga svarar den anmodande staten icke för utgifter som uppstår vid handläggning av framställning enligt detta avtal. Artikel 13 Avtalets genomförande Tullmyndigheterna vidtar erforderliga åtgärder och fastställer närmare riktlinjer för genomförande och tillämpning av avtalet. Artikel 14 Giltighetsområde Detta avtal skall icke tillämpas för Danmarks vidkommande på Grönland, för Norges vidkommande på Svalbard, Jan Mayen och norska utomeuropeiska besittningar. Artikel 15 Ratifikation, ikraftträdande och uppsägning 1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna deponeras i det norska utrikesdepartementet. Bestyrkta avskrifter skall av det norska utrikesdepartementet tillställas de övriga staternas regeringar. 2. Avtalet träder i kraft tre månader efter den dag då samtliga staters ratifikationshandlingar deponerats. 3. Önskar någon av staterna uppsäga avtalet, skall skriftligt meddelande härom tillställas den norska regeringen som har att omedelbart underrätta övriga stater härom och om dagen då meddelandet mottogs. Uppsägningen gäller endast för den stat som verkställt densamma och får verkan sex månader efter utgången av den dag då den norska regeringen mottagit meddelande om uppsägningen. Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse i Oslo den 11 september 1981. Utfärdat i Oslo i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Sverige och en för Finland, vilka samtliga texter äger lika vitsord. För Sveriges regering: Finn Börjeson För Danmarks regering: T. Oldenburg För Finlands regering: Lars Lindeman För Islands regering: Pall Asg. Tryggvason För Norges regering: Knut Frydenlund Förordning (1989:778).