Post 8119 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1982:821 ·
Visa register
Lag (1982:821) om transport av farligt gods
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1982-08-26
Ändring införd: t.o.m. SFS 2002:373
Författningen har upphävts genom: SFS 2006:263
Upphävd: 2006-07-01
Inledande bestämmelser
1 § Med transport förstås i denna lag förflyttning av farligt gods med
transportmedel samt sådan lastning, lossning, förvaring och annan
hantering av det farliga godset som utgör ett led i förflyttningen.
Som transport anses dock inte förflyttning som sker endast inom ett
område där tillverkning, lagring eller förbrukning av farligt gods äger
rum.
2 § Med farligt gods förstås i denna lag gods som består av
eller innehåller
explosiva ämnen och föremål,
gaser,
brandfarliga vätskor,
brandfarliga fasta ämnen,
självantändande ämnen,
ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten,
oxiderande ämnen,
organiska peroxider,
giftiga ämnen,
smittförande ämnen,
radioaktiva ämnen,
frätande ämnen samt
övriga farliga ämnen och föremål som regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, särskilt föreskriver
och som vid transport kan medföra skador på människor, djur,
egendom eller i miljön eller påverka transportmedlets säkra
framförande. Lag (1999:334).
3 § Med transportmedel förstås i denna lag
1. varje slag av fordon som används för transport på väg eller i
terräng,
2. järnvägsvagnar och andra spårbundna fordon,
3. luftfartyg samt
4. fartyg i den utsträckning som det i dem transporteras gods i
förpackad form, i containrar, flyttbara tankar eller transportmedel
enligt punkt 1 och 2.
3 a § Har upphävts genom lag (2002:373).
4 § I fråga om transport med svenska fartyg eller svenska
luftfartyg gäller denna lag även utom riket om inte detta
strider mot främmande lag som är tillämplig.
I fråga om örlogsfartyg och militära luftfartyg gäller denna
lag endast såvitt regeringen förordnar därom.
I fråga om radioaktiva ämnen gäller denna lag endast i den mån
den är förenlig med lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
respektive strålskyddslagen (1988:220) och med stöd av dessa
lagar meddelade föreskrifter eller villkor. Lag (1999:334).
5 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka ämnen och föremål
som skall anses utgöra farligt gods enligt 2 § med hänsyn till
transportmedel, godsmängd eller andra transportförhållanden.
Lag (1999:334).
6 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om eller för särskilt
fall besluta om undantag från lagens tillämpning på
1. transporter med utländska fartyg och luftfartyg,
2. försvarsmaktens transporter,
3. vissa transporter eller vissa slag av transporter i övrigt.
Regeringen får överlåta åt myndighet att meddela föreskrifter om eller
för särskilt fall besluta om undantag enligt första stycket 2 och 3.
Säkerhetsbestämmelser
7 § Transport får ske endast på de villkor och under de förutsättningar
som anges i denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter.
8 § Vid transport skall de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas
som fordras för att hindra eller motverka, att det farliga godset
orsakar skador på människor, djur, egendom och i miljön. Transportmedel
och andra transportanordningar skall vara av sådan beskaffenhet att de
står emot påkänningarna vid transport.
9 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att
meddela föreskrifter om klassificering av farligt gods, om
transportmedel och andra transportanordningar, märkning, uppgiftsplikt,
säkerhetsutrustning, lastning, lossning, förvaring och annan hantering
av farligt gods samt om försiktighetsmått och åtgärder i övrigt, allt i
den utsträckning som krävs för transportsäkerhetssynpunkt.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att
föreskriva att transportmedel och andra transportanordningar får
användas vid transport endast om de är provade och godkända.
10 § Om det är av särskild betydelse från transportsäkerhetssynpunkt får
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda vissa slag
av transporter eller föreskriva att vissa slag av transporter får ske
endast efter tillstånd eller förhandsanmälan.
Säkerhetsrådgivare m.m.
10 a § Den som bedriver verksamhet där det ingår att utföra
transporter enligt denna lag skall ha en eller flera
säkerhetsrådgivare. Detsamma gäller den som till någon annan
lämnar farligt gods för transport eller som för egen räkning
transporterar sådant gods. Lag (2002:373).
10 b § Säkerhetsrådgivaren har till uppgift att verka för att
olyckor i samband med transporterna förebyggs. Om en olycka som
inneburit sådana skador som anges i 8 § eller ett tillbud som
inneburit en allvarlig risk för en sådan olycka inträffat,
skall säkerhetsrådgivaren upprätta och överlämna en rapport
till ledningen för verksamheten. Ledningen skall lämna
upplysningar om händelsen i den omfattning och till den
myndighet som regeringen föreskriver.
Säkerhetsrådgivaren skall ha den kompetens som är nödvändig för
uppgifterna. Lag (1999:334).
10 c § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela närmare föreskrifter om krav på kompetens hos och
uppgifter för säkerhetsrådgivare.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i 10 a §.
Lag (1999:334).
Tillsyn
11 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen skall utövas av myndighet som regeringen
bestämmer.
12 § För tillsynen enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde
till områden, lokaler och andra utrymmen, som används i samband med
transport, eller till transportmedel och transportanordningar.
Myndigheten har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som
behövs för tillsynen. För uttagna prov utgår inte någon ersättning.
Det åligger polismyndigheterna att lämna den handräckning som behövs för
tillsynen.
13 § Tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som
uppenbart behövs för att denna lag eller de föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.
I beslut om förelägganden eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta
vite.
Underlåter någon att vidta en förelagd åtgärd, får tillsynsmyndigheten
förordna om rättelse på den försumliges bekostnad.
14 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för
polismän att hindra fortsatt transport om transporten strider mot denna
lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och fortsatt
transport inte kan ske utan påtaglig risk för skada.
Avgifter
15 § Regeringen bemyndigas att föreskriva om avgifter för myndighets
verksamhet enligt denna lag.
Ansvar, förundersökning och sekretess
16 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrifter som meddelats med stöd av 9 eller 10 §,
2. förelägganden eller förbud som meddelats med stöd av 13 §,
dock inte om föreläggandet eller förbudet omfattas av ett
vitesföreläggande, döms till böter eller fängelse i högst ett
år.
Är brott som sägs i första stycket med hänsyn till risken för
skador på liv eller egendom eller i miljön och övriga
omständigheter att anse som ringa döms till penningböter.
Ansvar enligt första eller andra stycket inträder inte om
ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller 29
kap. 1 eller 2 § miljöbalken. Lag (1999:334).
16 a § Vid förundersökning rörande brott som anges i 16 § första eller
andra stycket får åklagare eller polismyndighet som leder undersökningen
begära hjälp av Tullverket samt ge en tulltjänsteman i uppdrag att
genomföra en viss åtgärd under förundersökningen, om det är lämpligt med
hänsyn till omständigheterna.
Om det finns anledning att anta att brott enligt första stycket har
förövats, har en tulltjänsteman samma befogenhet som tillkommer polisman
att hålla förhör och vidta andra åtgärder enligt 23 kap. 3 § fjärde
stycket rättegångsbalken.
En tulltjänsteman får företa tvångsåtgärder vid brott mot denna lag i
samma utsträckning som gäller för polisman enligt 23 kap. 8 § samt 24
och 26--28 kap. rättegångsbalken. Lag (1999:411).
17 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag
får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har erfarit om
någons affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).
Övergångsbestämmelser
1999:333
Denna lag träder i kraft, i fråga om 10 a och 10 b §§ den 1
januari 2000, och i övrigt den 1 juli 1999.