Regeringskansliets rättsdatabaser

1 kap. Inledning 1 § I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna försäkringen, ålderspensioneringen och vissa andra sociala ändamål. Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift framgår av lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser. Föreskrifter om avdrag vid beräkning av arbetsgivaravgifter finns i lagen (1995:287) om anställningsstöd och i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter. Lag (1999:597). 2 § Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare. Egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och som har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen om allmän försäkring eller 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar. Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring eller enligt bestämmelserna i 2 kap. 11 eller 12 § lagen om inkomstgrundad ålderspension är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig inkomst enligt inkomstskattelagen (1999:1229) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. I fråga om skattepliktig inkomst enligt inkomstskattelagen i form av en förmån eller ersättning, som getts ut eller anses utgiven av en fysisk person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, skall den hos vilken den skattskyldige är anställd i Sverige anses som arbetsgivare, om förmånen eller ersättningen har sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen och den skattskyldige. Lag (1999:1249). 2 kap. Arbetsgivaravgifter 1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 8,50 procent, 2. efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent, 3. ålderspensionsavgift med 10,21 procent, 4. föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 5,84 procent. Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträffande ersättning som avses i 2 kap. 11 eller 12 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension betala endast ålderspensionsavgift. Lag (1999:964). 2 § En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år betala även sjömanspensionsavgift med 1,20 procent. I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och arbetsmarknadsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 § första stycket 1 och 6 angivna procentsatserna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 30 september de tre år som närmast föregått det år då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler. Med sjöman avses i denna lag arbetstagare som har sådan sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (1999:1249). 3 § Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner. I underlaget skall även ingå sådan annan ersättning för utfört arbete som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med lön likställs 1. garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497), 2. kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag, 3. ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön. Ersättning som avses i andra stycket 3 skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§. Lag (1998:679). 4 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från 1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor, 3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen, 6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, 8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 16 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet, 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 11 kap. 22 och 23 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) inte skall tas upp som intäkt, 11. ersättning som enligt 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete, 12. inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1-3 inkomstskattelagen, 13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 1-5 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt, 14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, 17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, 18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17, 19. ersättning enligt 2 kap. 5 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmanshandelsbolag skall föreskrifterna i 60 kap. 12-14 §§ inkomstskattelagen tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. Lag (1999:1249). 5 § Vid bestämmande av underlaget för beräkning av ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar som inte räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 10 §, 11 § första stycket eller 12 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Vidare skall bortses från ersättningar för arbete utanför Sverige till arbetstagare som inte är svenska medborgare och som inte heller är bosatta här. Vid bestämmande av underlaget för beräkning av annan avgift än ålderspensionsavgift skall bortses från ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Detsamma gäller ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Lag (1999:597). 5 a § Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer. Om en arbetsgivare med stöd av 10 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbetsgivaravgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivaravgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor för varje månad verksamheten bedrivits. Lag (1997:437). 6 § Arbetsgivaravgifter skall i den mån de inflyter fördelas mellan olika avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt arbetsgivarnas redovisning eller ett beskattningsbeslut enligt skattebetalningslagen (1997:483). Avdrag som görs enligt 5 a § skall avse arbetsmarknadsavgiften. Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare. Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket. Lag (1997:526). 3 kap. Egenavgifter 1 § En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år betala 1. sjukförsäkringsavgift med 9,23 procent, 2. efterlevandepensionsavgift med 1,70 procent, 3. ålderspensionsavgift med 10,21 procent, 4. föräldraförsäkringsavgift med 2,20 procent, 5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent, 6. arbetsmarknadsavgift med 3,30 procent. Lag (1999:964). 2 § En försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen enligt 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller med karenstid skall dock betala sjukförsäkringsavgift efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till den inverkan karenstiden bedöms få på försäkringens utgifter. 3 § Egenavgifter i annan form än ålderspensionsavgift beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. Andra avgifter än ålderspensionsavgift betalas inte av den som vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa, utom för det fall att detta berott på att den försäkrade inte uppnått den ålder som enligt 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring krävs för inskrivning hos allmän försäkringskassa. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för någon del av samma år uppburit hel förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt nämnda lag. Ålderspensionsavgift betalas inte för det år då den försäkrade avlidit. Avgift betalas inte då avgiftsunderlaget understiger 1 000 kronor. Lag (1998:679). 4 § Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 1 och 4-6 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 och 2 a §§ lagen om allmän försäkring skall även likställas andra skattepliktiga förmåner än pengar. Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2 och 3 utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Lag (1998:679). 5 § Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2, 13 och 15 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension. Lag (1998:679). 5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 42 600 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kronor per år. Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, efterlevandepensionsavgiften och föräldraförsäkringsavgiften. Lag (1998:679). 6 § Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats. Riksförsäkringsverket får under respektive period om tolv månader som preliminär skatt betalas enligt skattebetalningslagen (1997:483) som förskott på belopp enligt första stycket tillgodoföra sig 5,4 procent av den preliminära skatt som debiterats fysiska personer före den 1 februari under perioden. Förskottet tillgodoförs med en tolftedel varje månad. Riksskatteverket skall varje år senast den 15 februari lämna Riksförsäkringsverket uppgift om summan av den före den 1 februari samma år debiterade preliminära skatten för fysiska personer. Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmånadersperiod som anges i andra stycket tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt första stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som närmast därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket. Lag (1997:938). 4 kap. Fördelning av influtna avgifter 1 § Sjukförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av 1. kostnader för sjukpenning m.m. enligt 3 kap., folkpension i form av förtidspension enligt 7 kap. för personer som har rätt till tilläggspension i form av förtidspension enligt 13 kap., tilläggspension i form av förtidspension enligt 13 kap. och rehabiliteringsersättning m.m. enligt 22 kap., allt enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1999:1395) eller bestämmelser som har meddelats med stöd av den lagen inte skall återbetalas, 3. vissa av de allmänna försäkringskassornas förvaltningskostnader, 4. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 5. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön och 6. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med sjukförsäkringsavgiften. Lag (1999:1400). 2 § Efterlevandepensionsavgifter förs till staten för finansiering av folkpension i form av efterlevandepension enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och tilläggspension i form av efterlevandepension enligt 14 kap. samma lag, änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen om allmän försäkring samt kostnader för förvaltning av efterlevandepension och änkepension. Lag (1998:679). 3 § Fördelningen av influtna ålderspensionsavgifter skall göras enligt följande. Den andel som beräknas utgöra avgifter för inkomster som överstiger 8,07 förhöjda prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring förs till staten. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning. Återstoden förs till Första-Fjärde AP- fonderna för förvaltning enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Fondernas tillgångar skall täcka kostnaderna för försäkringen för inkomstpension och tillläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Regeringen skall för varje år fastställa de andelar som anges i första stycket efter förslag från Riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras vid en kommande överföring. Medel som regleras gentemot staten skall beräknas med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) och medel som regleras gentemot Riksgäldskontoret med sådan avkastning som anges i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Lag (2000:195). 4 § Föräldraförsäkringsavgifter förs till staten för finansiering av föräldrapenningförmåner enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, kostnader för förvaltning av föräldrapenningförmåner och för finansiering av statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på sådana förmåner. Lag (1998:679). 5 § har upphävts genom lag (1992:1572). 6 § Arbetsskadeavgifter förs till staten för finansiering av ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser, kostnader för förvaltning av sådana ersättningar och för finansiering av statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på ersättningar som finansieras med arbetsskadeavgifter. Lag (1998:679). 7 § Arbetsmarknadsavgifter förs till staten för finansiering av 1. arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 2. kostnader för tillsyn av arbetslöshetskassornas utbetalning av arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor, 3. utbildningsbidrag i form av dagpenning till deltagare i arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller sådan verksamhet för ungdomar mellan 20 och 24 år som anordnas av en kommun, under förutsättning att deltagarna uppfyller villkoren för inkomstrelaterad ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring, 4. kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497) och 5. statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som belöper på förmåner som finansieras med arbetsmarknadsavgifter. Lag (1998:679). 8 § har upphävts genom lag (1998:679). 9 § har upphävts genom lag (1992:1572). 10 § har upphävts genom lag (1998:679). 11 § Sjömanspensionsavgifter används för beredande av pension åt sjömän vilka som manskap varit för utrikes fart påmönstrade svenskt handelsfartyg. Riksdagen fastställer särskilt de grunder som skall gälla för användningen av sjömanspensionsavgifter. 12 § Fonder som avses i detta kapitel förvaltas, i den mån ej annat föreskrivs, enligt grunder som regeringen fastställer. 5 kap. Övriga bestämmelser 1 § Om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreskrivs i 13 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Lag (1997:526). 2 § har upphävts genom lag (1996:1335). 3 § Om bestämmande, redovisning, och betalning av avgifter enligt denna lag föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:483). Lag (1997:526). 4 § har upphävts genom lag (1998:679). 5 § Vad som i skattebrottslagen (1971:69) föreskrivs om skatt gäller även i fråga om avgift som avses i denna lag. Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. och lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Lag (1996:669). Övergångsbestämmelser 1981:691 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen upphävs 1. lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift, 2. lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering, 3. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, 4. lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift, 5. lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift, 6. lagen (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhet samt 7. lagen (1981:552) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. Den för vilken undantagande från försäkringen för tilläggspension gäller betalar inte egenavgifter till tilläggspensioneringen och arbetsskadeförsäkringen. För den som nu sagts beräknas sjukförsäkringsavgiften efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fastställer med hänsyn till den inverkan undantagandet bedöms få på utgifterna för sjukförsäkringen. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen. 1982:260 Denna lag träder i kraft den 18 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga om avgifter som avser utgiftsåret 1983. Vid tillämpningen av lagen avses med bruttodräktighet det bruttodräktighetstal som anges i det mätbrev som gäller för fartyget. 1982:369 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikrafträdandet. 1982:531 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaravgifter som avser utgiftsåret 1982. 1983:855 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas såvitt gäller 2 kap. 4 § i fråga om ersättningar som betalats ut efter ikraftträdandet. 1984:526 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 1984:670 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. 1. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. 2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 3 och 5 §§ gäller fortfarande i fråga om egenavgifter för år 1984 eller tidigare år. 3. Bestämmelserna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om egenavgifter för år 1985. 1985:323 Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 1 § 7 och 9 den 1 juli 1985 och i övrigt den 1 januari 1986. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. Lag (1985:513). 1986:270 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Av influtna arbetsskadeavgifter för tiden den 1 juli 1986--den 30 juni 1987 skall dock den andel som skall föras till staten som bidrag till kostnaderna för försäkringens förvaltning utgöra en tjugofemtedel. 1986:331 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 1986:1139 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas såvitt gäller 2 kap. 4 § och 3 kap. 4 § på ersättning som utgetts efter lagens ikraftträdande. 1987:266 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 1987:567 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 1987:1036 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1988 års taxering. 2. Äldre föreskrifter tillämpas dock i fråga om egenavgifter för år 1987 för den som i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering har framställt begäran enligt punkt 2 ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1987:1035) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. 1989:433 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. 1989:633 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 1990:384 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. 1990:658 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före utgången av år 1990. 1990:1429 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 1991:121 Denna lag träder i kraft den 1 april 1991 och tillämpas i fråga om avgifter som avser tid från och med den 1 januari 1991. 1991:1050 Denna lag träder i kraft i fråga om 2 kap. 1 § andra stycket den 1 juli 1991 och i övrigt den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 1991:1236 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 3. har upphävts genom lag (1992:1572). 4. har upphävts genom lag (1992:1572). 1991:1841 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före utgången av år 1991. 1992:381 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 3. Omfattar beskattningsår tid såväl före som efter utgången av juni 1992 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av juni 1992 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före utgången av juni 1992 och hela beskattningsåret. 4. Av delpensionsfondens tillgångar skall under budgetåret 1992/93 8,3 miljarder kronor användas som bidrag till finansiering av utgifter enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. 1992:683 Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 4 § första stycket 15 och 16 den 1 januari 1993. I övrigt träder lagen i kraft den 1 april 1993, varvid äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. Lag (1992:1711). 1992:1178 Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. I fråga om uppbördsåret 1993/94 skall förskottet beräknas på den sammanlagda preliminära B-skatten och preliminära F-skatten som debiterats intill den 25 februari. 1992:1572 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 3. Utan hinder av 2 kap. 1 § skall sjukförsäkringsavgiften för år 1993 utgöra 8,27 procent. 4. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter utgången av år 1992 skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av år 1992 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före utgången av år 1992 och hela beskattningsåret. Lag (1993:360). 1992:1707 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 3. Utan hinder av 2 kap. 1 § skall sjukförsäkringsavgiften för år 1993 utgöra 8,27 procent. 1993:360 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Punkten 4 tillämpas i fråga om avgifter som avser år 1993. 1993:1559 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 3. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter utgången av år 1993 skall -- om den avgiftsskyldige inte visar annat -- så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av år 1993 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före utgången av år 1993 och hela beskattningsåret. 4. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om uppbördsåret 1994/95. Den del av förskottet som avser uppbördsmånaden februari 1994 skall dock Riksförsäkringsverket tillgodoföra sig under uppbördsmånaden mars samma år. 1994:1732 Den upphävda bestämmelsen tillämpas fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet. 1995:413 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om permitteringslöneersättning som avser tid före ikraftträdandet. 1995:514 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1997 års taxering. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1996 och tidigare års taxeringar. 1995:899 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas på avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med samma dag. 1995:1492 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. De ny bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut efter ikraftträdandet. 3. Arbetsgivaravgift beräknas inte på garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497) som har betalats ut före ikraftträdandet. 4. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § första stycket 19 tillämpas även på ersättning som har betalats ut före ikraftträdandet. 5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på egenavgifter som beräknas på grundval av 1997 ocn senare års taxeringar. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om egenavgifter som beräknas på grundval av 1996 och tidigare års taxeringar. 1996:1066 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1998. På avgiftspliktig ersättning som betalas ut under år 1997 är sjukförsäkringsavgiften 4,04 procent. 3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1998. I fråga om inkomster som uppbärs under år 1997 är sjukförsäkringsavgiften 4,72 procent. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. En motsvarande fördelning skall göras om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1997. 1996:1161 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2. Äldre bestämmelser skall gälla såvitt avser kostnader för förmåner enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. 1996:1218 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. 2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1996:1335 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före utgången av år 1997. 1997:437 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. 3. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1997:526 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 2. Äldre föreskrifter i 1 och 5 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt i fråga om egenavgifter som grundas på 1998 års taxering och tidigare år. 3. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som avser tid före 1998. 4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om perioden 1 februari 1998-januari 1999. 1997:938 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1998. På avgiftspliktig ersättning som betalas ut under år 1998 är dock sjukförsäkringsavgiften 7,90 procent. Lag (1997:1253). 3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om perioden den 1 februari 1998 - den 31 januari 1999. 1998:338 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och skall tillämpas på förmån eller ersättning som getts ut eller anses utgiven efter ikraftträdandet. 1998:679 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1, 4 och 5 §§ tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. 3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 och 3 §§ tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 4. Äldre bestämmelser i 2 kap. 4 § första stycket 2 och 5 § andra stycket samt i 3 kap. 3 § första och tredje styckena gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare. Vid tillämpning av 3 kap. 3 § tredje stycket i dess äldre lydelse skall med tilläggspensionsavgift avses ålderspensionsavgift och med ålderspension enligt lagen om allmän försäkring likställas ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. 5. Under år 1999 skall influtna ålderspensionsavgifter enligt 4 kap. 3 § fördelas på så sätt att 7 procent förs till staten och 32 procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden förs till Allmänna pensionsfonden. 6. Riksförsäkringsverket skall för åren 1995-1997 beräkna framkomna skillnader mellan gjorda överföringar och ett belopp som motsvarar summan av fastställda pensionsrätter för premiepension för dessa år. Reglering av framkomna skillnader skall göras senast i juni 1999. Sådan reglering avseende år 1998 skall göras senast i april 2000. 7. Under åren 1999 och 2000 skall vad som i 4 kap. 3 § sägs om vilka kostnader tillgångarna i den Allmänna pensionsfonden skall täcka också avse folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring till personer som har rätt till tilläggspension i form av ålderspension enligt 12 kap. samma lag samt kostnader för förvaltning av sådan folkpension. 8. Har regeringen före utgången av år 1998 ingått överenskommelse med främmande makt avseende folk- och tilläggspension utgör vid tillämpningen av överenskommelsen från och med den 1 januari 1999 fem procentenheter av sjukförsäkringsavgiften finansiering av sådan pension. 1999:964 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 2000. 3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 § tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 2000. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1999 skall, om den försäkrade inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1999 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 1999:1249 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 1999:1400 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).