Post 8477 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1980:376 ·
Visa register
Utlänningslag (1980:376);
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad: 1980-06-05
Författningen har upphävts genom: SFS 1989:529
Upphävd: 1989-07-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag anges på vilka villkor utlänningar får resa in i och ut
ur Sverige samt uppehålla sig och ha anställning här.
Ingen utlänning får tvingas att lämna Sverige i något annat fall eller
på något annat sätt än lagen anger. Lagen skall tillämpas på ett sådant
sätt att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt
i varje särskilt fall.
2 § Den kontroll över utlänningar som behövs för tillämpningen av denna
lag utövas under ledning av statens invandrarverk. Kontrollen över
utlänningar, som har anställningar som avser befattning på svenska
fartyg i utrikes fart, utövas dock under ledning av
arbetsmarknadsstyrelsen.
Rätt till asyl m.m.
3 § En flykting skall inte utan synnerliga skäl vägras fristad i
Sverige, om han behöver sådant skydd.
Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land, i
vilket han är medborgare, därför att han känner välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss
samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska
uppfattning och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill
begagna sig av detta lands skydd. Som flykting skall även anses den som
är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han
tidigare har haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill återvända dit.
Med förföljelse avses sådan i andra stycket angiven förföljelse som
riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår
beskaffenhet (politisk förföljelse).
4 § En flykting upphör att vara flykting om han
1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är
medborgare,
2. efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det
på nytt,
3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd,
4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land, som avses i 3
§ andra stycket, eller
5. inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd, där han
är medborgare eller där han som statslös tidigare hade sin vistelseort,
på grund av att de omständigheter, som medförde att han enligt 3 § var
att anse som flykting, inte längre föreligger.
5 § Den som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från
sitt hemland för att undgå förestående krigstjänstgöring (krigsvägrare)
skall inte utan särskilda skäl vägras rätt att vistas i Sverige, om han
behöver skydd här.
6 § En utlänning, som inte är flykting men som ändå på grund av de
politiska förhållandena i sitt hemland inte vill återvända dit och som
kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta, skall inte
utan särskilda skäl vägras rätt att vistas i Sverige, om han behöver
skydd här.
Pass och anmälningsskyldighet m.m.
7 § Utlänningar som kommer till Sverige eller uppehåller sig här skall
ha pass, om regeringen har förordnat om detta. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, statens invandrarverk föreskriver vilka
legitimationshandlingar som får gälla som pass. Regeringen förordnar
vidare om i vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för
flyktingar eller andra utlänningar. Lag (1982:1111).
8 § Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för
polismyndigheten, om inte regeringen har föreskrivit annat. En utlänning
skall vid inresa eller utresa även lämna de upplysningar som begärs av
polismyndigheten. Vid inresa skall en utlänning på begäran av
polismyndigheten även förete biljett för resa från Sverige, om han
innehar en sådan.
En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att efter kallelse av
polismyndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna
upplysningar om sin vistelse här. Om han inte efterkommer kallelsen, får
han hämtas. Kan det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden
eller övriga omständigheter skäligen befaras att han ej skulle
efterkomma en kallelse, får utlänningen hämtas utan föregående kallelse.
På begäran skall utlänningen även visa upp sitt pass och sådan biljett
som avses i första stycket för polismyndighet eller polisman.
För utredning i samband med inresa eller utresa eller kallelse eller
hämtning enligt andra stycket får utlänningen kvarhållas, dock inte
längre än som är nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar,
om inte beslut har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 §.
I samband med inresekontroll får en polisman undersöka bagageutrymmen
och övriga utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att
förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelserna
i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av denna
lag. Om inresekontrollen sker under medverkan av tullmyndighet eller
kustbevakningen eller med biträde av särskilt förordnad passkontrollant,
skall tulltjänstemannen, tjänstemannen vid kustbevakningen eller
passkontrollanten ha samma befogenhet. Lag (1988:434).
8 a § Om en utlänning, som saknar pass, visering, uppehållstillstånd
eller arbetstillstånd, när detta fordras för inresa eller vistelse i
Sverige, eller som kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd,
innehar sådan biljett som anges i 8 § första stycket, får
polismyndigheten vid inresan eller senare omhänderta biljetten i
avvaktan på att utlänningen får tillstånd att vistas i Sverige eller
lämnar landet, om
1. det inte framstår som osannolikt att utlänningen kommer att vägras
tillstånd att vistas här och
2. det kan befaras att han annars förfogar över biljetten på sådant sätt
att han inte själv kan betala kostnaden för sin resa från Sverige.
Polismyndigheten får söka inlösa biljetten, om den annars skulle förlora
sitt värde. Om inlösen sker, skall omhändertagandet avse de medel som då
erhålls. Lag (1985:425).
8 b § Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd vid ankomsten till
Sverige eller därefter, får polismyndigheten omhänderta hans pass i
avvaktan på att utlänningen får tillstånd att vistas här eller lämnar
landet. Lag (1986:335).
8 c § Polismyndigheten får ta en utlännings fingeravtryck och fotografi,
om utlänningen vid ankomsten till Sverige eller när han därefter ansöker
om uppehållstillstånd inte kan styrka sin identitet. Lag (1986:335).
9 § Regeringen får utfärda föreskrifter om skyldighet att anmäla
utlänningars vistelse och anställning i riket.
Tillstånd till inresa och uppehåll i Sverige
10 § Regeringen får föreskriva att utlänningar inte utan tillstånd får
resa in i eller uppehålla sig i Sverige. Tillstånd ges som visering
eller uppehållstillstånd. Av 26 § följer att även annat villkor kan
ställas för rätt till inresa.
Visering
11 § Visering avser inresa och vistelse i riket under en viss tid.
Viseringen får förenas med sådana förbehåll och föreskrifter som behövs
med hänsyn till inresans syfte och övriga omständigheter. Viseringen får
återkallas, om utlänningen mot bättre vetande har lämnat oriktiga
uppgifter eller svikligen förtigit vissa omständigheter eller det i
övrigt föreligger särskilda skäl.
Uppehållstillstånd
12 § Uppehållstillstånd får ges för viss tid. Avser utlänningen att
bosätta sig här i riket, får uppehållstillstånd ges utan tidsbegränsning
(permanent uppehållstillstånd).
Uppehållstillstånd får vägras en utlänning på grund av hans vandel
endast om förhållandena är sådana som anges i 29 § första stycket 2--4
eller 43 §. Lag (1984:595).
13 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ger utlänningen rätt att
vistas i Sverige under den tid som har angetts i tillståndet. Det medför
däremot inte någon rätt till inresa, om inte detta har angetts särskilt
i uppehållstillståndet. Tillståndet får begränsas till att gälla
uppehåll endast inom en viss del av riket. Begränsningen får dock inte
avse en mindre del av riket än en kommun. Tillståndet får även innehålla
föreskrifter om byte av bostad och anställning samt om
anmälningsskyldighet. Stannar utlänningen kvar i Sverige sedan
uppehållstillståndet har upphört att gälla, skall föreskrifterna i
tillståndet fortfarande följas tills nya föreskrifter meddelas för
utlänningen.
14 § Ett uppehållstillstånd, som ger en utlänning rätt att vistas inom
endast en kommun, får avse högst ett år. Tillståndet får förlängas, dock
högst med ett år varje gång.
15 § Ett permanent uppehållstillstånd ger utlänningen rätt att resa in i
och vistas i Sverige utan tidsbegränsning. Den som har ett sådant
tillstånd får uppehålla sig här även om han saknar pass.
16 § På begäran av flykting som är i behov av fristad här i riket skall,
när uppehållstillstånd meddelas honom efter inresan, i beslutet eller i
särskild handling anges att han är flykting i behov av fristad i Sverige
(flyktingförklaring). Flyktingförklaring skall också utfärdas om sådan
begärs efter det att uppehållstillstånd har meddelats. Lag (1984:595).
Återkallelse av uppehållstillstånd eller flyktingförklaring
17 § Har en utlänning fått uppehållstillstånd genom att mot bättre
vetande lämna oriktiga uppgifter eller svikligen förtiga vissa
omständigheter, får tillståndet återkallas.
Har utlänningen ännu inte rest in i Sverige, får tillståndet återkallas
även om det finns andra särskilda skäl.
Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas om utlänningens
bosättning här i riket upphör. Tillståndet får vidare återkallas, om
förhållandena är sådana som anges i 29 § första stycket 2--4 eller 43 §,
dock endast om utlänningen innan han har varit bosatt här ett år
underrättats om att frågan om återkallelse av tillståndet har tagits
upp.
En flyktingförklaring skall återkallas, om det framkommer att
utlänningen inte är att anse som flykting i behov av fristad i Sverige.
Lag (1984:595).
Beslutande myndigheter m.m.
18 § Visering ges av statens invandrarverk. Visering får ges även av
chefen för utrikesdepartementet samt, i den omfattning regeringen
föreskriver, av diplomatiska eller konsulära myndigheter eller av
polismyndigheter.
Visering återkallas av den myndighet som har givit viseringen. Statens
invandrarverk får återkalla även sådana viseringar som andra myndigheter
har givit, med undantag av viseringar som har givits av chefen för
utrikesdepartementet.
19 § Uppehållstillstånd och flyktingförklaringar utfärdas av statens
invandrarverk. Tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges även av
polismyndigheter i den omfattning som regeringen föreskriver. Anser en
polismyndighet att en ansökan om uppehållstillstånd inte bör bifallas,
skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk.
Uppehållstillstånd och flyktingförklaringar återkallas av statens
invandrarverk.
19 a § Socialnämnden skall på begäran av statens invandrarverk eller en
polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga
förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om uppehållstillstånd.
Lag (1982:1111).
Arbetstillstånd och anställningstillstånd
20 § Regeringen får föreskriva att en utlänning måste ha tillstånd för
att
1. ha anställning här i riket eller arbeta här på grund av anställning
utomlands annat än som handelsresande (arbetstillstånd), eller
2. ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart
(anställningstillstånd).
Skyldighet att ha arbets- eller anställningstillstånd får inte
föreskrivas för utlänningar som har permanent uppehållstillstånd.
Arbetstillstånd
21 § Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag
eller vissa slag av arbete och förenas med de övriga föreskrifter som
behövs.
Anställningstillstånd
22 § Anställningstillstånd ges för tjänstgöring i en befattning på ett
visst fartyg eller vissa fartyg eller på fartyg som tillhör ett visst
rederi. Tillståndet får förenas med de föreskrifter som behövs.
Återkallelse
23 § Ett arbets- eller anställningstillstånd får återkallas om
utlänningen mot bättre vetande har lämnat oriktiga uppgifter eller
svikligen har förtigit vissa omständigheter eller om det i övrigt
föreligger särskilda skäl.
Beslutande myndigheter m.m.
24 § Arbetstillstånd ges och återkallas av statens invandrarverk. I den
omfattning som föreskrivs av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av statens invandrarverk får arbetstillstånd också ges av
arbetsmarknadsstyrelsen eller polismyndigheter eller länsarbetsnämnder.
Anser myndigheten att en ansökan om arbetstillstånd inte bör bifallas,
skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk.
Vid handläggning av frågor om arbetstillstånd som har principiell
betydelse eller som i övrigt är av större vikt skall berörda
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få tillfälle att yttra sig.
25 § Anställningstillstånd ges och återkallas av
arbetsmarknadsstyrelsen. Tillstånd får dessutom ges
1. av de sjömansförmedlingar, som utses av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer, och
2. av de svenska utlandsmyndigheter som chefen för utrikesdepartementet
bestämmer.
Vissa särskilda bestämmelser för inresa, uppehåll och arbete
Tillstånd före inresan
26 § Regeringen får föreskriva att en utlänning, som enligt 20 § behöver
arbetstillstånd, inte får resa in i Sverige förrän han har fått
tillståndet.
Särskilda begränsningar
27 § När det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, får
regeringen inskränka utlänningars rätt att uppehålla sig inom vissa
områden. Under samma förutsättning får regeringen föreskriva att
utlänningar inte utan tillstånd av regeringen eller av statens
invandrarverk får anställas i ett visst företag eller i företag av ett
visst slag.
Särskilda bestämmelser finns om förbud för utlänningar att ha vissa
anställningar.
Avvisning
Grunder för avvisning
28 § En utlänning som kommer till Sverige får avvisas,
1. om han saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd, när detta fordras för inresa eller vistelse i Sverige,
2. om han tänker besöka något annat nordiskt land men saknar
erforderligt tillstånd att resa in dit,
3. om han undandrar sig att vid inresan visa upp sitt pass för
polismyndigheten eller att lämna begärda upplysningar till denna, eller
4. om han vid inresan mot bättre vetande har lämnat polismyndigheten
oriktiga uppgifter om någon omständighet som är av betydelse för rätten
att resa in i riket eller svikligen har förtigit någon sådan
omständighet. Lag (1984:595).
29 § En utlänning får dessutom avvisas,
1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin
vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker
besöka, samt för sin hemresa,
2. om han tänker söka sitt uppehälle i Sverige eller i något annat
nordiskt land och det skäligen kan antas att han inte kommer att ärligen
försörja sig eller kommer att bedriva verksamhet som kräver
arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,
3. om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet skäligen kan antas komma att begå brott i Sverige
eller i annat nordiskt land,
4. om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller i övrigt
skäligen kan befaras att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller
olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i annat nordiskt land,
eller
5. om det med stöd av lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner har föreskrivits att avvisning kan ske.
En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den
centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan
antas att han annars beger sig till det land, som har begärt avvisning.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte den som har
visering eller uppehållstillstånd som fortfarande gäller.
30 § En utlänning som kommer till Sverige skall avvisas, om det finns
grundad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en sådan
organisation eller grupp som avses i andra stycket och om det dessutom
med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i
övrigt föreligger fara för att han här i riket medverkar till sådana
handlingar som avses i det stycket.
I första stycket avses en organisation eller grupp som, med hänsyn till
vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland
använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå
sådana gärningar här i riket. Lag (1982:1111).
Tidsfrister, beslutande myndigheter m.m.
31 § Avvisning enligt 28 eller 29 § skall ske när utlänningen kommer
till Sverige eller så snart som möjligt efter ankomsten. Avvisning får
inte ske senare än tre månader från ankomsten.
Beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § meddelas av polismyndighet, om
inte ärendet skall överlämnas till statens invandrarverk enligt 33 - 35
§§. Lag (1984:595).
32 § Uppkommer fråga om att en utlänning som kommer till Sverige skall
avvisas enligt 30 §, skall polismyndigheten genast överlämna ärendet
till regeringens avgörande. Innan regeringen avgör ärendet skall
förhandling hållas. Yttrande skall även inhämtas från statens
invandrarverk, om det inte möter hinder på grund av att ärendet är
synnerligen brådskande. Regeringen får dock utan föregående förhandling
eller hörande av statens invandrarverk besluta att icke avvisa
utlänningen enligt 30 §.
Beslut om avvisning enligt 30 § skall förenas med förbud för utlänningen
att återvända till Sverige under en viss tid eller utan tidsbegränsning.
I beslutet skall utlänningen upplysas om vilken dag som förbudet upphör
att gälla.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter med riktlinjer för
polismyndigheternas prövning av frågan om ett ärende skall överlämnas
till regeringens avgörande enligt första stycket. Lag (1982:1111).
33 § Anser en polismyndighet att det föreligger skäl till avvisning
enligt 28 eller 29 §, men påstår utlänningen att han i det land, som han
skulle komma att sändas till, löper risk att
1. bli utsatt för politisk förföljelse eller
2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har
övergett en krigsskådeplats eller annars vägrat att fullgöra
krigstjänstgöring,
skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som
möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen
påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land
där han löper denna risk.
Om utlänningens påstående är uppenbart oriktigt, skall ärendet inte
överlämnas till invandrarverket annat än när detta följer av 35 §. lag
(1984:595).
34 § Vad som sägs i 33 § om överlämnande av ärende gäller även, när
utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på
grund av de politiska förhållandena där.
Där annat ej följer av 35 § skall ärendet inte överlämnas, om de skäl
som utlänningen åberopar för att inte vilja återvända till hemlandet kan
lämnas utan avseende eller, när utlänningen skall sändas till ett annat
land än hemlandet, om det är uppenbart att han inte löper risk att
sändas vidare till hemlandet. Lag (1984:595).
35 § Avvisningsärenden skall överlämnas till statens invandrarverk även
när det finns anledning till avvisning enligt 29 § andra stycket.
Detsamma gäller när en polismyndighet i andra fall än som anges i 33
eller 34 § anser det tveksamt om en utlänning, mot vilken det finns
grund för avvisning, skall avvisas.
Avvisningsärenden skall vidare överlämnas till statens invandrarverk när
detta har föreskrivits av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av invandrarverket. Lag (1984:595).
36 § har upphävts genom lag (1982:1111).
Skyldighet att anmäla avvisningsbeslut till statens invandrarverk
37 § Har en polismyndighet avvisat en utlänning i fall som avses i 33
eller 34 § skall beslutet skyndsamt anmälas till statens invandrarverk.
Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta
ärendet eller inte. Ärendet skall övertas, om utlänningens påstående
inte är uppenbart oriktigt, eller, i fall som avses i 34 §, de åberopade
omständigheterna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får även
i annat fall överta ärendet, om det finns skäl till detta.
Övertar invandrarverket ärendet, förfaller polismyndighetens
avvisningsbeslut.
Anmälan enligt första stycket skall inte ske, om utlänningen avger
nöjdförklaring enligt 70 §.
Utvisning
Utvisning på grund av att en utlänning saknar pass eller tillstånd
38 § En utlänning får utvisas ur riket, om han uppehåller sig här utan
att ha erforderligt pass eller tillstånd att uppehålla sig i Sverige.
Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av statens
invandrarverk. Avslås en ansökan om uppehållstillstånd, skall
invandrarverket samtidigt besluta om utvisning utom i de fall då det
föreligger synnerliga skäl mot detta.
39 § Om det inte föreligger särskilda skäl, skall utvisningsbeslutet
förenas med förbud för utlänningen att under en viss tid återvända till
Sverige utan tillstånd av statens invandrarverk.
Utvisning på grund av brott
40 § En utlänning får utvisas ur riket,
1. om utlänningen döms för ett brott, på vilket kan följa fängelse i mer
än ett år, eller om domstol undanröjer en villkorlig dom eller
skyddstillsyn som utlänningen har dömts till för ett sådant brott, eller
2. om utlänningen har begått ett brott, på vilket kan följa fängelse
enligt denna lag eller enligt författningar som har utfärdats med stöd
av lagen, samt omständigheterna vid brottet är försvårande eller
utlänningen under de senaste två åren före brottet har begått brott av
samma slag.
Utlänningen får dock utvisas endast om det på grund av gärningens
beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att
fortsätta med brottslig verksamhet här i riket eller om brottet är
sådant att han inte bör få stanna kvar.
Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger
brottmålet.
När en domstol enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att förändra en
påföljd, som en utlänning har dömts till jämte utvisning, får domstolen
även meddela det beslut beträffande utvisningen, som förändringen av
påföljd ger anledning till. Lag (1988:948).
41 § När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 40 §,
skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhållanden
samt till hur länge han har vistats i Sverige.
En utlänning, som hade vistats i Sverige med permanent
uppehållstillstånd sedan minst två år när åtalet väcktes eller som då
var bosatt i Sverige sedan minst tre år eller, i fråga om medborgare i
annat nordiskt land, sedan minst två år, får utvisas endast om det
föreligger synnerliga skäl. Den som har en flyktingförklaring eller den
som annars uppenbart är att anse som flykting och har behov av fristad i
Sverige får utvisas endast om han har begått sådana handlingar som anges
i 78 §. En utlänning som kom till Sverige innan han fyllde 15 år och som
när åtalet väcktes hade vistats här sedan minst fem år får inte utvisas.
Lag (1984:595).
42 § En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott skall
innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under en
viss tid eller utan tidsbegränsning. I domen eller beslutet skall
utlänningen upplysas om vilken dag som förbudet upphör att gälla och om
den påföljd som överträdelse av förbudet kan medföra enligt 98 §.
Utvisning på grund av asocialitet
43 § En utlänning får utvisas ur riket,
1. om utlänningen yrkesmässigt bedriver otukt eller i övrigt underlåter
att ärligen försörja sig, eller
2. om utlänningen är missbrukare av alkohol eller narkotika och befinns
med anledning därav vara farlig för någon annans personliga säkerhet
eller leva på ett grovt störande sätt.
Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av länsrätten.
44 § När en förvaltningsdomstol överväger om en utlänning bör utvisas
enligt 43 §, skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och
familjeförhållanden samt till hur länge han har vistats i Sverige.
En utlänning, som hade vistats i Sverige med permanent
uppehållstillstånd sedan minst två år när utvisningsärendet
anhängiggjordes vid länsrätten eller som då var bosatt i Sverige sedan
minst tre år eller, i fråga om medborgare i annat nordiskt land, sedan
minst två år, får utvisas endast om det föreligger synnerliga skäl. Den
som har en flyktingförklaring eller den som annars uppenbart är att anse
som flykting och har behov av fristad i Sverige får inte utvisas. En
utlänning som kom till Sverige innan han fyllde 15 år och som när
utvisningsärendet anhängiggjordes vid länsrätten hade vistats här sedan
minst fem år får inte utvisas. Lag (1984:595).
45 § I ärenden hos länsrätten om utvisning enligt 43 § skall hållas
muntlig förhandling som avses i 9 § förvaltningsprocesslagen (1971:291),
om utlänningen begär det. Länsrätten skall i god tid innan den beslutar
om utvisning underrätta utlänningen om hans rätt att begära muntlig
förhandling.
Vid muntlig förhandling hos en förvaltningsdomstol i utvisningsärenden
tillämpas bestämmelserna om allmänt ombud och förfarandet i 58 och 59 §§
samt 60 § första stycket. I fråga om ersättning till allmänt ombud och
tolk tillämpas bestämmelserna i 61 § tredje stycket och 62 §. lag
(1980:889).
46 § Beslut om utvisning enligt 43 § skall förenas med förbud för
utlänningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna
i 42 §.
Särskilda utvisningsgrunder
47 § En utlänning får utvisas ur riket, om det föreligger sådana
omständigheter som anges i 30 §.
Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av regeringen. I
sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från
statens invandrarverk, om hinder inte möter på grund av att ärendet är
synnerligen brådskande. Lag (1982:1111).
48 § När det behövs av hänsyn till rikets säkerhet får regeringen utvisa
en utlänning eller föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om
utlänningens vistelseort, byte av bostad och anställning samt
anmälningsplikt.
I ärenden om utvisning enligt första stycket skall förhandling hållas.
49 § Beslut om utvisning enligt 47 eller 48 § skall förenas med förbud
för utlänningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas
bestämmelserna i 42 §.
Särskilda tvångsåtgärder
Förvar och uppsikt m.m.
50 § En utlänning får tas i förvar om det föreligger sannolika skäl för
avvisning eller för utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § eller om det
uppkommer fråga om verkställighet av en sådan åtgärd eller av utvisning
på grund av brott. Förvar beslutas av den myndighet som handlägger
avvisnings- eller utvisningsärendet eller verkställighetsärendet. Beslut
om förvar får dock meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens
personliga förhållanden eller övriga omständigheter skäligen kan befaras
att han kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet
här eller om utlänningens identitet är oklar. Är utlänningen under 16
år, får han inte utan synnerliga skäl tas i förvar. Detsamma gäller hans
vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem.
Om det bedöms tillräckligt, kan myndigheten under de förutsättningar som
anges i första stycket i stället för att ta utlänningen i förvar ålägga
utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten
eller föreskriva, att utlänningen skall lämna ifrån sig pass eller
därmed jämställd legitimationshandling, eller föreskriva de andra
villkor som behövs för att hålla utlänningen under uppsikt. Om
utlänningen inte följer sådana föreskrifter, kan han tas i förvar.
I ärenden som handläggs av regeringen får det statsråd som ansvarar för
ärenden enligt denna lag, för tiden till dess regeringen avgör ärendet,
meddela beslut i frågor som rör särskilda tvångsåtgärder. lag
(1984:595).
50 a § Om förutsättningar för förvarstagande enligt 50 § första stycket
föreligger, får polismyndigheten ta utlänningens fingeravtryck och
fotografi. Lag (1986:335).
51 § När statens invandrarverk har beslutat om avvisning eller utvisning
av en utlänning eller har fattat beslut om verkställighet, får
invandrarverket till dess besvär anförts eller beslutet har vunnit laga
kraft meddela beslut enligt 50 §.
Tillfälliga beslut av polismyndighet
52 § När det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens
beslut om särskilda tvångsåtgärder mot en utlänning eller statens
invandrarverks beslut enligt 51 §, får en polismyndighet tillfälligt ta
utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt enligt 50 §.
Även om de i 50 § angivna förutsättningarna inte föreligger, får en
polismyndighet ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt
när fråga om avvisning skall överlämnas till regeringen enligt 32 §
första stycket eller när det uppkommer fråga om att utvisa utlänningen
enligt 47 §.
Anmälan om att en utlänning har tagits i förvar eller ställts under
uppsikt enligt första eller andra stycket skall skyndsamt göras hos den
myndighet som handlägger ärendet eller, i fall som anges i 51 §, hos
statens invandrarverk. Denna myndighet skall därefter omedelbart pröva
om åtgärden skall bestå. Lag (1982:1111).
Kvarhållande i förvar m.m.
53 § En utlänning får inte utan synnerliga skäl hållas kvar i förvar
längre tid än två veckor eller, när beslut har meddelats om avvisning
eller utvisning, två månader från det att han togs i förvar.
Ett beslut att hålla en utlänning kvar i förvar gäller för varje gång
inte längre än två veckor från beslutets dag eller, i de fall då beslut
har meddelats om avvisning eller utvisning, två månader från beslutets
dag. Varje beslut om kvarhållande i förvar utöver den tid som anges i
första stycket skall föregås av förhandling.
Ett beslut att ställa en utlänning under uppsikt gäller för varje gång
högst sex månader.
54 § Beslutas avvisning eller utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § av
en utlänning, som hålls i förvar eller står under uppsikt, skall den
myndighet som fattar beslutet pröva om utlänningen fortfarande skall
hållas i förvar eller stå under uppsikt. Detsamma skall gälla när
regeringen eller statens invandrarverk fattar beslut i
verkställighetsärenden. Regeringens beslut enligt detta stycke om att
hålla en utlänning kvar i förvar gäller inte längre än fyra dagar från
beslutets dag. I fråga om verkställande myndighets skyldighet att
besluta i förvarsfrågan gäller 50 § första stycket samt andra stycket av
denna paragraf.
Finns det inte längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller under
uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas. Lag (1982:1111).
Befogenheter för personal som medverkar vid utlänningskontroll
55 § Att en polisman i vissa fall som avses i 50 och 52 §§ får
omhänderta en utlänning i avvaktan på beslut av polismyndighet följer av
11 § polislagen (1984:387).
I den mån utlänningskontroll sker under medverkan av tullmyndighet eller
kustbevakningen eller med biträde av särskilt förordnad passkontrollant,
skall tulltjänstemannen, tjänstemannen vid kustbevakningen eller
passkontrollanten ha motsvarande befogenhet att tillfälligt omhänderta
en utlänning. Han är dock skyldig att så skyndsamt som möjligt anmäla
åtgärden till en polisman för prövning av om omhändertagandet skall
bestå. Lag (1988:434).
Förhandling i utlänningsärenden
56 § När förhandling skall hållas enligt en bestämmelse i denna lag
tillämpas 57-62 §§. Detsamma gäller när det annars finns anledning att
hålla förhandling i ett ärende enligt denna lag hos regeringen eller
statens invandrarverk. Lag (1982:1111).
57 § Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger
ärendet. Statens invandrarverk får dock besluta att en länsrätt eller
länsstyrelse skall hålla förhandling i ett ärende som verket handlägger
samt därvid bestämma om andra än utlänningen skall höras. I ärenden, som
handläggs av regeringen, får det statsråd, som ansvarar för ärenden
enligt denna lag eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta
om förhandling och bestämma om andra än utlänningen skall höras samt,
där annat ej följer av andra stycket, utse domstol eller
förvaltningsmyndighet som skall hålla förhandlingen.
I ärenden om avvisning enligt 30 § eller utvisning enligt 47 eller
48 § skall förhandlingen hållas vid Stockholms tingsrätt, om det inte
föreligger särskilda skäl mot det. Lag (1982:1111).
Allmänt ombud
58 § När det behövs får den myndighet som håller förhandlingen uppdra åt
en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person att vara allmänt
ombud vid förhandlingen. Allmänt ombud skall alltid förordnas vid
förhandling i ärenden om avvisning enligt 30 § eller utvisning enligt 47
eller 48 §. Lag (1982:1111).
Förfarandet vid förhandling
59 § Utlänningen och andra personer, som skall höras, skall kallas till
förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den domstol eller
förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen besluta om hans
inställelse. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall
höras minst fyra dagar före förhandlingen och uteblir den kallade utan
att ha anmält laga förfall, får domstolen eller förvaltningsmyndigheten
besluta om hämtning. Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske
endast om det föreligger synnerliga skäl. Lag (1982:1111).
60 § Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som kan
inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle att ange
sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i
ärendet.
I fråga om förhandling vid allmän domstol skall, i den mån annat inte
följer av 57--59 samt 61 och 62 §§, i tillämpliga delar gälla
bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling i brottmål.
Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får rätten förordna
att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att
det vid förhandlingen kommer att förebringas uppgift, för vilken hos
domstolen gäller sekretess som avses i sekretesslagen (1980:100).
Förhandling vid förvaltningsdomstol skall, om annat inte följer av 57-59
§§ samt 61 och 62 §§, ske med iakttagande i tillämpliga delar av vad som
föreskrivs om muntlig förhandling vid sådan domstol.
Förhandling vid förvaltningsmyndighet skall vara offentlig, om
utlänningen begär det och myndigheten inte anser att omständigheterna
föranleder något annat. Lag (1982:1111).
Ersättning
61 § För inställelsen vid förhandlingen skall utlänningen få ersättning
av allmänna medel för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med
hänsyn till hans ekonomiska förhållanden, den tid han har vistats i
riket samt övriga omständigheter. Förskott får beviljas på ersättningen.
Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen har
rätt till ersättning av allmänna medel för kostnad och tidsspillan med
anledning av inställelsen. Förskott får beviljas på ersättning för resa
och uppehälle.
Den som är allmänt ombud eller tolk har rätt att av allmänna medel få
arvode samt ersättning för kostnader och tidsspillan, om inte uppdraget
har fullgjorts i tjänsten.
62 § Frågan om ersättning eller förskott prövas av den domstol eller
förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen. Närmare bestämmelser om
ersättning och förskott meddelas av regeringen. Lag (1982:1111).
Klagan över beslut m.m.
Klagan över beslut om avvisning eller utvisning m.m.
63 § En polismyndighets beslut om avvisning får överklagas av
utlänningen. Detta sker genom att besvär anförs hos statens
invandrarverk.
64 § En förvaltningsdomstols beslut i ett mål om utvisning får
överklagas av utlänningen enligt bestämmelserna i
förvaltningsprocesslagen (1971:291). När ett mål om utvisning handläggs
i kammarrätten, skall nämndemän ingå i rätten.
En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott får överklagas
enligt vad som gäller om klagan över allmän domstols dom eller beslut i
brottmål.
65 § Statens invandrarverks beslut i fråga om avvisning eller utvisning
får överklagas av utlänningen. Detsamma gäller ett sådant beslut om
uppehållstillstånd som anges i 14 § och invandrarverkets beslut att inte
ge flyktingförklaring eller att återkalla en sådan förklaring.
Klagan över invandrarverkets beslut som avses i första stycket förs hos
regeringen genom besvär.
65 a § Om den som överklagar ett beslut av statens invandrarverk inte
har angett vilken ändring i beslutet som han begär eller grunderna för
ändringsyrkandet, får verket uppmana klaganden att lämna uppgifter i
dessa avseenden. Lag (1986:335).
65 b § Finner statens invandrarverk att ett beslut, som verket meddelat
som första instans, är oriktigt på grund av nya omständigheter eller av
någon annan anledning, får verket ändra beslutet om det inte blir till
nackdel för utlänningen.
Omprövning får ske även om beslutet överklagas hos regeringen. Sedan
invandrarverket har överlämnat handlingarna i ärendet till regeringen,
får verket ompröva sitt beslut endast om regeringen begär yttrande från
verket. Lag (1986:335).
66 § En förvaltningsmyndighets beslut om ersättning enligt 61 § får
överklagas hos kammarrätten genom besvär.
66 a § En polismyndighets beslut om omhändertagande av biljett får
överklagas av utlänningen genom besvär hos statens invandrarverk.
Statens invandrarverks beslut får inte överklagas. Lag (1985:425).
Klagan över beslut om förvar
67 § Beslut enligt 50, 51 eller 53 § om att en utlänning skall tas i
förvar eller hållas kvar i förvar får av utlänningen överklagas genom
besvär till kammarrätten, om beslutet har fattats av en polismyndighet,
statens invandrarverk eller en annan förvaltningsmyndighet. Behörig är i
samtliga fall den kammarrätt som har att överpröva beslut av statens
invandrarverk. Beslut av en förvaltningsdomstol får överklagas enligt
bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Klagan får föras särskilt och är inte inskränkt till viss tid.
Om ett beslut som avses i första stycket har fattats av det statsråd som
ansvarar för ärenden enligt denna lag, prövar regeringsrätten på
framställning av utlänningen, om åtgärden skall bestå. Lag (1982:1111).
Begränsning av rätten att överklaga beslut
68 § Beslut av förvaltningsmyndigheter i ärenden enligt denna lag får
överklagas endast i de fall som anges i 63, 65, 66, 66 a, 67, 89 a och
90 §§.
Klagan får föras även över en förvaltningsmyndighets beslut att avvisa
ombud eller biträde och beslut i jävsfråga. Sådan klagan får föras
särskilt. Lag (1986:335).
Överlämnande av ärenden till regeringen
69 § Statens invandrarverk får överlämna ett ärende till regeringens
avgörande, om verket anser att särskilda skäl motiverar det.
Invandrarverket skall då bifoga eget yttrande i ärendet.
Nöjdförklaring
70 § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning
eller ett beslut om utvisning enligt 38 eller 43 § kan förklara att han
avstår från att överklaga beslutet (nöjdförklaring).
Nöjdförklaring avges inför länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför
polismyndighet eller styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller
föreståndaren för ett häkte eller den som tjänstgör i stället för
styresmannen eller föreståndaren. Nöjdförklaring som avser utvisning
enligt 43 § kan avges även inför länsrätt eller kammarrätt.
Nöjdförklaringen får dock avges inför en annan myndighet än den som har
meddelat beslutet endast om den som tar emot förklaringen har tillgång
till en utskrift av beslutet eller ett bevis om vad det innehåller.
En nöjdförklaring kan inte återtas. Har utlänningen överklagat beslutet
innan nöjdförklaringen avges, skall hans talan anses återkallad genom
nöjdförklaringen.
Första-tredje styckena tillämpas även beträffande allmän domstols dom
eller beslut i den del som avser utvisning på grund av brott.
Nöjdförklaring beträffande domen eller beslutet får dessutom avges inför
den domstol som har meddelat domen eller beslutet eller inför allmän
underrätt.
Upphävande av beslut m.m.
Beslut om utvisning på grund av brott eller asocialitet
71 § Finner regeringen att ett beslut om utvisning enligt 40 eller 43 §
inte kan verkställas eller finns det annars skäl för att beslutet inte
längre skall gälla vare sig det har verkställts eller inte, får
regeringen upphäva beslutet helt eller delvis eller också medge att
utlänningen får uppehålla sig här i riket trots beslutet.
Om frågan om verkställighet av ett beslut om utvisning enligt 40 eller
43 § har överlämnats till statens invandrarverk, skall invandrarverket
med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen, om verket finner
att beslutet inte bör verkställas. Detsamma gäller om frågan om
verkställighet övergått till invandrarverket enligt 89 a §. Lag
(1986:335).
Beslut om avvisning eller om utvisning i övrigt
72 § Om statens invandrarverk efter omprövning bifaller en ansökan om
uppehållstillstånd, får verket samtidigt upphäva ett mot samma person
meddelat beslut om avvisning eller utvisning.
Om frågan om verkställighet av ett beslut om avvisning enligt 28 eller
29 § eller utvisning enligt 38 § överlämnats till statens invandrarverk
enligt 85, 86 eller 89 §, får invandrarverket upphäva beslutet eller
besluta anstånd med verkställigheten om verket finner att beslutet inte
bör verkställas. Detsamma gäller om frågan om verkställighet övergått
till invandrarverket enligt 89 a § eller övertagits av invandrarverket
enligt 90 a §.
Frågor om upphävande av beslut som anges i andra stycket eller anstånd
med verkställigheten av ett sådant beslut kan prövas av regeringen
endast då invandrarverket med stöd av 69 § har överlämnat
verkställighetsärendet till regeringen eller då verkets beslut har
överklagats enligt 90 §. Lag (1986:335).
73 § När regeringen har beslutat om avvisning enligt 30 § eller
utvisning enligt 47 eller 48 § men det möter hinder enligt 77-80 §§ mot
att verkställa beslutet eller beslutet av annan särskild anledning inte
bör verkställas, skall regeringen förordna att verkställighet tills
vidare inte får ske. Avvisnings- eller utvisningsbeslutet samt
förordnandet att verkställighet tills vidare inte får ske skall omprövas
när det finns skäl till detta.
Föreskrifter för utlänningen
74 § När regeringen upphäver ett beslut enligt 71 eller 72 § eller
medger en utlänning rätt att uppehålla sig här i riket trots ett
utvisningsbeslut, får regeringen samtidigt meddela sådana föreskrifter
om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse här i riket som
anges i 48 § första stycket.
När verkställighet inte skall ske i fall som avses i 73 §, får
regeringen meddela sådana föreskrifter som anges i första stycket.
Detsamma gäller när ett beslut om avvisning eller utvisning i andra fall
inte kan verkställas och det beträffande utlänningen föreligger sådana
omständigheter som anges i 30 §. I ärenden enligt detta stycke skall
förhandling hållas. Lag (1982:1111).
Behörighet att meddela interimistiskt beslut
75 § När fråga uppkommer om upphävande av ett utvisningsbeslut enligt 71
§ eller annan åtgärd som avses i 71 eller 73 §, får det statsråd som
ansvarar för ärenden enligt denna lag besluta att verkställighet inte
skall ske innan regeringen har avgjort ärendet. Ett sådant beslut får
även fattas av statens invandrarverk. Verket skall då genast underrätta
regeringen och anmäla ärendet, om det ännu inte har kommit under
regeringens prövning.
Även i andra fall när ärenden enligt denna lag skall prövas av
regeringen får det statsråd som avses i första stycket besluta att ett
avlägsnandebeslut inte får verkställas innan regeringen har avgjort ett
sådant ärende.
Tillstånd till kort besök i riket
76 § Statens invandrarverk får ge en utlänning tillstånd att göra ett
kort besök i riket för synnerligen viktiga angelägenheter även om han
har utvisats med återreseförbud.
Verkställighet av avvisning eller utvisning
Politiskt verkställighetshinder m.m.
77 § När avvisning eller utvisning skall verkställas får en utlänning
inte sändas till ett land, där utlänningen riskerar politisk
förföljelse. Inte heller får utlänningen sändas till ett land där han
inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han riskerar
sådan förföljelse.
78 § Bestämmelserna i 77 § hindrar inte att en utlänning sänds till ett
sådant land som anges där, om utlänningen inte kan sändas till något
annat land och om han genom ett synnerligen grovt brott har visat att
det skulle innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet
att låta honom stanna kvar här i riket och om den förföljelse som hotar
honom i det landet inte innebär fara för hans liv och inte heller i
övrigt är av särskilt svår beskaffenhet.
Om en utlänning i eller utom riket har bedrivit verksamhet som har
inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att
han skulle fortsätta sådan verksamhet här, får han sändas till ett
sådant land som anges i 77 §, om han inte kan sändas till något annat
land.
79 § Vid verkställighet av avvisning eller utvisning får en krigsvägrare
inte sändas till ett land där han riskerar att sändas till en
krigsskådeplats. Inte heller får han sändas till ett land där han inte
är skyddad mot att sändas vidare till ett land, där han löper denna
risk.
Om utlänningen inte kan sändas till något annat land och det föreligger
särskilda skäl för verkställighet, får han dock sändas till ett sådant
land som anges i första stycket.
80 § En utlänning, som avses i 6 § och som anför synnerliga skäl för att
han inte skall sändas till sitt hemland, får inte vid verkställighet
sändas dit eller till ett land där han riskerar att bli sänd till sitt
hemland.
Land till vilket avvisning eller utvisning skall ske m.m.
81 § En utlänning som avvisas skall sändas till det land från vilket han
har kommit hit till riket. En utlänning som utvisas skall sändas till
sitt hemland. Kan hemlandet inte fastställas, skall han sändas till det
land från vilket han kom hit.
Om beslutet inte kan verkställas på det sätt som anges i första stycket
eller om det annars finns särskilda skäl mot detta, får utlänningen
sändas till det land som bedöms lämpligast.
Första och andra styckena hindrar inte att en utlänning, som har kommit
hit från något av de andra nordiska länderna, sänds till något av dem i
enlighet med en överenskommelse som regeringen har ingått med dessa
länder.
82 § Avvisas en utlänning, som har kommit hit till riket med fartyg
eller luftfartyg, får han föras tillbaka till fartyget eller
luftfartyget, om detta skall avgå till utlandet omedelbart eller inom
den närmaste tiden. Han får också sättas ombord på annat fartyg eller
luftfartyg med samma innehavare. Vägrar fartygets eller luftfartygets
befälhavare att ta emot utlänningen, får polismyndigheten förelägga
honom lämpligt vite.
Första stycket gäller även verkställighet av utvisning enligt 38, 43, 47
eller 48 §, om utlänningen har underlåtit att vid inresan visa upp sitt
pass för polismyndigheten och utvisningsbeslutet har meddelats inom sex
månader efter inresan.
Första och andra styckena gäller inte om fartyget eller luftfartyget
skall avgå till ett land dit utlänningen enligt 77-80 §§ inte får
sändas. Lag (1982:1111).
Tidpunkten för verkställighet. Beslutande myndighet
83 § En polismyndighets beslut om avvisning skall verkställas utan
hinder av att beslutet har överklagats. Ett avvisningsbeslut som skall
anmälas till statens invandrarverk enligt 37 § och som utlänningen inte
har förklarat sig nöjd med, får dock verkställas först när
invandrarverket har förklarat att verket inte övertar ärendet.
En dom eller ett beslut om utvisning får verkställas fastän domen eller
beslutet inte har vunnit laga kraft, om utlänningen har avgett
nöjdförklaring. Lag (1984:595).
84 § Beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas så snart det
kan ske. Verkställigheten ankommer på polismyndighet. I fråga om
avvisning enligt 30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 § får
regeringen förordna att verkställigheten skall ske genom annan
myndighets försorg. Lag (1982:1111).
84 a § Socialnämnden skall på begäran av en polismyndighet lämna ut
uppgifter om en utlännings adress, om uppgifterna behövs för
verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. Lag
(1982:1111).
85 § Om en utlänning, när verkställighet skall ske av avvisning enligt
28 eller 29 § eller av utvisning enligt 38, 40 eller 43 §, påstår att
han i det land, till vilket han skulle komma att sändas, löper risk att
1. bli utsatt för politisk förföljelse eller
2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har
övergett en krigsskådeplats eller annars har vägrat att fullgöra
krigstjänstgöring,
skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som
möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen
påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land
där han löper denna risk.
Ärendet skall inte överlämnas, om utlänningens påstående är uppenbart
oriktigt. Inte heller skall ärendet överlämnas, om påståendet har
prövats i ärendet om avvisning, i samband med utvisningsbeslut enligt 38
§ eller i ett ärende som avses i 71 eller 72 §. Lag (1984:595).
86 § Vad som sägs i 85 § om överlämnande av ärende gäller även, när
utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på
grund av de politiska förhållandena där.
Ärendet skall inte överlämnas, om de skäl som utlänningen åberopar för
att inte vilja återvända till hemlandet kan lämnas utan avseende, eller,
när utlänningen skall sändas till ett annat land än hemlandet, om det är
uppenbart att han inte löper risk att sändas vidare till hemlandet. Inte
heller skall ärendet överlämnas om utlänningens invändningar mot
verkställigheten redan har prövats i ärendet om avvisning, i samband med
utvisningsbeslut enligt 38 § eller i ett ärende som avses i 71 eller 72
§. Lag (1984:595).
87 § Ärenden om verkställighet av avvisning enligt 30 § eller av
utvisning enligt 47 eller 48 § skall hänskjutas till statens
invandrarverk, om det föreligger sådana omständigheter som enligt 85
eller 86 § föranleder att ärenden som avses där överlämnas till statens
invandrarverk. Invandrarverket skall med eget yttrande överlämna ärendet
till regeringen. I ärendet hos regeringen skall förhandling hållas.
88 § Om statens invandrarverk anser att ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut skall verkställas med stöd av 78 §, skall frågan
överlämnas till regeringen.
89 § Om det i ett annat fall än som avses i 85--87 §§ uppstår hinder
eller svårighet att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning
eller om det är tveksamt om eller hur beslutet skall verkställas, skall
ärendet överlämnas till statens invandrarverk.
89 a § En polismyndighets beslut att inte överlämna eller hänskjuta ett
verkställighetsärende enligt 85--87 §§ får överklagas av utlänningen
genom besvär hos statens invandrarverk. Även beslut att inte överlämna
ett verkställighetsärende enligt 89 § får överklagas av utlänningen i
samma ordning under förutsättning att fråga uppkommit om
avlägsnandebeslutet skall verkställas eller ej. Vid bifall till besvären
övergår verkställighetsärendet till invandrarverket. Invandrarverkets
beslut att inte bifalla besvären får inte överklagas.
Verkställigheten får genomföras utan hinder av besvär enligt första
stycket, om inte invandrarverket förordnar annat. Invandrarverket skall
skyndsamt ta ställning till om verkställigheten tills vidare skall
inställas samt även skyndsamt pröva besvären. Lag (1986:335).
90 § Statens invandrarverks beslut i ett verkställighetsärende får
överklagas av utlänningen, om ärendet har överlämnats till verket enligt
85 eller 86 §. Detsamma gäller om ett verkställighetsärende överlämnats
till invandrarverket på annan grund eller övergått enligt 89 a § eller
övertagits enligt 90 a § och utlänningen i ärendet har anfört
omständigheter som enligt 85 eller 86 § skall föranleda att ärenden som
där avses överlämnas till verket.
Klagan förs hos regeringen genom besvär. Lag (1986:335).
Skyldighet att anmäla fråga om verkställighet till statens
invandrarverk
90 a § Om en utlänning först i samband med verkställigheten av en
polismyndighets avvisningsbeslut har anfört sådana omständigheter som
avses i 85 eller 86 § och polismyndigheten vid sin prövning finner att
verkställighetsärendet enligt angivna bestämmelser inte skall överlämnas
till statens invandrarverk, skall frågan om verkställighet skyndsamt
anmälas till verket.
Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta
ärendet eller inte. Ärendet skall övertas, om utlänningens påstående
inte är uppenbart oriktigt eller, i fall som avses i 86 §, de åberopade
omständigheterna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får även
i annat fall överta ärendet, om det finns skäl till detta. Innan
invandrarverket har fattat beslut i fråga om övertagande får vidare
verkställighetsåtgärder inte vidtas. Lag (1982:1111).
Anvisningar om verkställigheten m.m.
91 § När statens invandrarverk eller regeringen har fattat beslut om
avvisning eller utvisning får invandrarverket respektive regeringen
lämna de närmare anvisningar som behövs för verkställigheten. Sådana
anvisningar skall invandrarverket även annars lämna, när en
verkställande myndighet begär det.
Att ett beslut om avvisning eller utvisning, som inte kan verkställas, i
vissa fall kan upphävas eller ändras följer av 71 och 72 §§.
Frivillig verkställighet samt preskription
92 § Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, när
utlänningen har lämnat riket sedan beslutet har vunnit laga kraft och
han har fått del av beslutet. Detsamma gäller, om beslutet inte hade
vunnit laga kraft när utlänningen lämnade riket men vinner laga kraft
medan han uppehåller sig utom riket.
Ett beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § eller utvisning enligt 38
eller 43 § förfaller, om det inte har verkställts inom två år från det
att beslutet vann laga kraft.
Om en utlänning inte har kunnat anträffas för verkställighet av ett
sådant beslut som avses i andra stycket inom den tid som anges där och
det därefter uppkommer fråga huruvida beslutet kan verkställas, skall
vid den prövningen antas att verkställighet har skett enligt första
stycket inom tvåårstiden, om annat inte visas.
Ny verkställighet m.m.
93 § Om en utlänning, som har avvisats eller utvisats med förbud för
honom att under en viss tid återvända till Sverige, återvänder utan att
vara berättigad till detta, skall beslutet verkställas på nytt. Lag
(1982:1111).
94 § Om en utlänning, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna lag, inte får uppehålla sig utanför en viss ort eller kommun eller
ett visst polisdistrikt men anträffas på annan plats inom riket, skall
han genom polismyndighetens försorg föras till en plats där han får
vistas.
Ansvar m.m.
95 § Till böter döms
1. en utlänning som uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd
och utan att inom föreskriven tid ha ansökt om ett sådant tillstånd,
eller
2. en utlänning som har anställning eller bedriver verksamhet, som
kräver arbetstillstånd, utan att han har ett sådant tillstånd.
Den som har en utlänning i sin tjänst, fastän utlänningen inte har
föreskrivet arbets- eller anställningstillstånd, döms till böter eller,
när omständigheterna är försvårande, till fängelse i högst ett år. I
fråga om påförande av en särskild avgift gäller 99 a-b §§. Lag
(1982:1111).
96 § Till böter eller, när omständigheterna är försvårande, till
fängelse högst sex månader döms
1. den som inte gör en sådan anmälan som föreskrivs i en författning som
har utfärdats med stöd av denna lag,
2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsärende enligt denna
lag eller enligt en författning, som har utfärdats med stöd av denna
lag, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter
att tala om något förhållande av betydelse,
3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot
föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med
stöd av lagen, eller
4. en utlänning som, i annat hänseende än beträffande skyldighet att ha
pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder
bestämmelserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av
lagen.
Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande,
till böter döms, utan hinder av första stycket,
1. den som hjälper en sådan utlänning som avses i 30 § första och andra
styckena att komma in i Sverige,
2. den som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt
30 § eller utvisning enligt 47 eller 48 §,
3. den som genom att dölja en utlänning eller genom annan sådan åtgärd
försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 28 eller 29
§ eller utvisning enligt 38, 40 eller 43 §, såvida gärningen har
förövats i vinningssyfte, eller
4. den som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet som
är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass
eller tillstånd till inresa i riket.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 3
eller andra stycket 1 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Ersättning som har utgått till den som har begått brott som avses i
andra stycket 3 och 4 skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart
obilligt. Lag (1984:595).
97 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är
mildrande, till böter döms
1. en utlänning som överträder föreskrifter som har meddelats med stöd
av denna lag och som innehåller förbud för utlänningen att uppehålla sig
utanför en viss ort eller kommun eller ett visst polisdistrikt, eller
2. en utlänning som överträder en sådan föreskrift som har meddelats
enligt 74 § andra stycket.
98 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter
döms en utlänning som uppehåller sig i Sverige, fastän han enligt ett
verkställt beslut om utvisning enligt 40, 43, 47 eller 48 § inte har
haft rätt att återvända hit. Detta gäller dock inte utlänningar som har
flytt hit för att undgå politisk förföljelse.
I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas
annat än om det är påkallat från allmän synpunkt.
99 § Avvisas eller utvisas en utlänning, är han skyldig att betala
kostnaden för sin egen resa till den ort, dit han genom myndighets
försorg sänds eller åläggs resa. Detsamma gäller när en utlänning enligt
94 § genom polismyndighets försorg förs till en plats, där han får
vistas.
Om en utlänning enligt 82 § förs tillbaka till det fartyg eller
luftfartyg med vilket han har kommit till Sverige eller sätts ombord på
ett annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare, är innehavaren
skyldig att utan ersättning av staten föra utlänningen ut ur Sverige.
Om en utlänning, som är anställd ombord på ett fartyg eller ett
luftfartyg eller som utan tillåtelse har följt med detta, lämnar
fartyget eller luftfartyget under dess uppehåll i Sverige, och olovligen
reser in i Sverige, är fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig
att svara för de kostnader som uppstår för det allmänna för utlänningens
uppehälle i Sverige under de närmaste tre månaderna och för hans utresa
ur Sverige.
I fråga om ett fartyg med utländsk innehavare är befälhavaren och den
som har anlitats för inklarering av fartyget skyldiga att på
innehavarens vägnar svara för kostnader enligt tredje stycket, om det
inte är uppenbart oskäligt. Lag (1982:1111).
99 a § Fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin tjänst,
fastän denne inte har föreskrivet arbets- eller anställningstillstånd,
skall erlägga en särskild avgift.
För varje utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av
det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde
när överträdelsen upphörde. Har överträdelsen pågått under längre tid än
tre månader, utgör avgiften för varje utlänning i stället hela
basbeloppet. Avgiften får nedsättas eller efterges, om särskilda
omständigheter föreligger. Lag (1982:1111).
99 b § Frågor om påförande av avgift enligt 99 a § prövas av allmän
domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år
efter det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på
vilket inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i
brottmål. Sedan fem år har förflutit efter det att överträdelsen
upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att
beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i
beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får den jämte
restavgift, som beräknas enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272),
indrivas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning av
skatt. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas sedan fem år har
förflutit från det beslutet vann laga kraft. Lag (1982:1111).
Särskilda bestämmelser
100 § har upphävts genom lag (1984:390).
101 § Beträffande diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära
tjänstemän som är anställda av främmande makter i Sverige samt deras
familjer och betjäning liksom främmande makters kurirer tillämpas denna
lag endast i den utsträckning som regeringen förordnar om detta.
I fråga om andra utlänningar, vilka är berättigade till förmåner enligt
lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, iakttas de
inskränkningar som följer av 2--5 §§ i den lagen.
102 § Bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) tillämpas i
ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd
och återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast när utlänningen
är bosatt eller annars vistas i Sverige.
Bestämmelserna i 20 § förvaltningslagen tillämpas inte beträffande
beslut om visering och arbetstillstånd och inte heller beträffande
beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd i andra fall än som avses i
14 §. Lag (1986:1184).
103 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara
som riket har befunnit sig i, får regeringen utfärda särskilda
föreskrifter om utlänningars inresa och uppehåll i riket, utresa ur
riket, rätt att ha anställning eller offentligt förtroendeuppdrag här,
avlägsnande från riket samt om omhändertagande av utlänningar i anstalt
eller förläggning.
Har regeringen i andra fall än då Sverige är i krig utfärdat
föreskrifter om verkställighet av avvisning eller utvisning, vilka
avviker från vad som föreskrivs i 77 och 78 §§, eller föreskrifter om
omhändertagande av utlänningar i anstalt eller förläggning, skall
föreskrifterna, om riket inte kommer i krig, underställas riksdagens
prövning inom en månad efter utfärdandet. Annars förlorar de sin verkan.
Om föreskrifterna inte godkänns av riksdagen inom två månader från det
att de underställdes, upphör de att gälla.
104 § Regeringen utfärdar föreskrifter om hemsändande av utlänningar,
som har tagits om hand enligt lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall eller 35 § lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och som inte är flyktingar.
Efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare får
regeringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt
utfärda de föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet.
Om utlämning för brott och om överförande till annat land för
verkställighet av en här i riket ådömd frihetsberövande påföljd samt om
utlämning till annat nordiskt land för verkställighet av beslut om vård
eller behandling finns särskilda bestämmelser. Lag (1981:43).
Övergångsbestämmelser
1980:376
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980, då utlänningslagen (1954:193)
upphör att gälla.
Om ett ärende har anhängiggjorts hos polismyndighet, statens
invandrarverk eller regeringen innan denna lag har trätt i kraft,
tillämpas fortfarande äldre bestämmelser. Nya lagens bestämmelser om
flyktingförklaring tillämpas dock även i sådana ärenden.
Förekommer i lag eller annan författning uttrycken förpassning eller
förvisning, skall därmed avses utvisning enligt 38 respektive 40 § i
denna lag.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som
har ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den nya
bestämmelsen tillämpas.
1982:1111
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.
1. Har före ikraftträdandet besvär enligt 67 § anhängiggjorts hos en
länsrätt, tillämpas äldre bestämmelser.
2. I fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.
3. Bestämmelserna i 99 a och 99 b §§ tillämpas endast i fråga om
överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.
4. Har före ikraftträdandet beslut om utvisning överlämnats till en
länsstyrelse för verkställighet, gäller beträffande verkställigheten
äldre bestämmelser.
1984:595
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 33, 34, 35 och 96 §§ den 1 juli
1984, och i övrigt den 1 januari 1985.
I fråga om ärenden som har tagits upp hos en polismyndighet före
ikraftträdandet tillämpas 28, 31, 35 och 83 §§ i sin äldre lydelse.
41 § andra meningen och 44 § andra meningen i sin äldre lydelse
tillämpas i fråga om en utlänning som beviljats permanent
uppehållstillstånd före ikraftträdandet.
Punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1982:1111) om ändring i
utlänningslagen (1980:376) upphör att gälla den 1 januari 1985, då
verkställighetsärendet skall överlämnas till behörig polismyndighet.
1989:529
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då utlänningslagen
(1980:376) skall upphöra att gälla med undantag av 8 § tredje och fjärde
styckena samt 50 § första stycket, första och tredje--femte meningarna
och andra stycket. Hänvisningen i 8 § tredje stycket utlänningslagen
(1980:376) till andra stycket i den paragrafen skall i stället avse 5
kap. 6 § utlänningslagen (1989:529). Hänvisningarna i 50 § första
stycket, första meningen utlänningslagen (1980:376) till bestämmelsen i
den lagen skall i stället avse 4 kap. 1--3 och 11 §§ utlänningslagen
(1989:529).
2. Om ett ärende om avvisning eller utvisning på annan grund än brott
har inletts före ikraftträdandet, skall i det ärendet beslut i frågan om
avvisning eller utvisning fattas med tillämpning av äldre bestämmelser.
3. Om ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller
utvisning har inletts före ikraftträdandet, tillämpas i det ärendet
äldre bestämmelser i fråga om verkställigheten. För utlänningen gäller i
sådant fall inte 2 kap. 5 § tredje stycket.
4. Om det i lag eller annan författning förekommer uttrycken förpassning
eller förvisning, skall därmed avses utvisning enligt 4 kap. 3 § resp. 7
§ i nya lagen.
5. Vid tillämpning av 10 kap. 3 § 1 och 3 samt 4 § likställs med beslut
om utvisning eller föreskrift som där nämns motsvarande beslut eller
föreskrift enligt äldre lag.
6. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en
föreskrift, som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas
i stället den nya bestämmelsen.