Regeringskansliets rättsdatabaser

I 59 § utlänningsförordningen (1980:377) föreskrivs skyldighet för vissa myndigheter att lämna underrättelse om utlänningars vistelse i Sverige. Underrättelseskyldigheten avser dock inte en utlänning som är medborgare i ett annat nordiskt land eller har uppehållstillstånd i Sverige eller visar att han har sökt sådant tillstånd. Inte heller gäller den en utlänning som är undantagen från skyldighet att ha uppehållstillstånd. Enligt 59 § första stycket skall myndigheten, när den första gången kommer i kontakt med utlänningen, lämna underrättelse till polismyndigheten i den ort där utlänningen är bosatt eller i övrigt vistas. Sådan underrättelseskyldighet åligger pastorsämbete eller lokal skattemyndighet som ombesörjer kyrkobokföring, när utlänningen första gången anmäler sig till kyrkobokföring eller skall kyrkobokföras här utan egen anmälan. Arbetsförmedlingskontor skall lämna underrättelse när utlänningen första gången anmäler sig hos förmedlingen för registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk, samt socialnämnd, när nämnden första gången vidtaråtgärd i ett ärende om socialtjänst som angår utlänningen. Skolstyrelse, slutligen, skall lämna underrättelse beträffande minderåriga utlänningar, vilkas legala vårdnadshavare antingen inte vistas här i riket eller inte har eller har sökt uppehållstillstånd. Underrättelsen skall lämnas när utlänningen första gången skrivs in i grundskolan. Underrättelserna skall lämnas på blankett som tillhandahålls av polismyndigheterna. Den underrättelseskyldighet som nu har nämnts infördes i allt väsentligt år 1969 och ersatte den skyldighet att göra s.k. bostadsanmälan beträffande utlänningar som tidigare hade åvilat enskilda bostadsupplåtare. Regeringen vill härmed understryka vikten av att underrättelseskyldigheten enligt 59 § första stycket utlänningsförordningen noggrant iakttas. Att så sker är av avgörande betydelse för den inre utlänningskontrollen, som bl.a. syftar till att övervaka att utlänningar inte vistas i landet utan föreskrivet tillstånd och att en utlänning, om det bedöms nödvändigt, blir föremål för prövning enligt bestämmelserna om avvisning eller utvisning. Att underrättelseskyldigheten fullgörs är också en förutsättning för att polismyndigheten i förekommande fall skall kunna hjälpa utlänningen att söka uppehållstillstånd. Ett sådant tillstånd ger utlänningen, förutom rätt att uppehålla sig här, större möjligheter att få sådan hjälp som skilda myndigheter kan erbjuda för att han skall finna sig till rätta i vårt samhälle. Förordning (1981:888).