Post 8226 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1982:188 ·
Visa register
Lag (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.
Departement: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 1982-04-01
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:877
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller i fråga om preskription av skatt och
andra fordringar som det allmänna har rätt till och som drivs
in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Den tillämpas dock inte på fordringar
enligt vattenlagen (1918:523), vattenlagen (1983:291), 25 kap.
8 § miljöbalken, 6 kap. lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet, rättshjälpslagen (1996:1619),
studiestödslagen (1973:349), studiestödslagen (1999:1395),
bötesverkställighetslagen (1979:189) eller fordringar för vilka
särskilda bestämmelser om preskription gäller. Lag (1999:1401).
Preskriptionstid
Inledande bestämmelse
2 § Har för en fordran gällt mer än en sistabetalningsdag, skall
fordringen anses ha förfallit till betalning på den betalningsdag som
inföll först.
Ordinarie preskriptionstid
3 § En fordran preskriberas fem år efter utgången av det
kalenderår då den förföll till betalning, om inte annat följer
av andra, tredje eller fjärde stycket.
Har en fordran fastställts till sitt belopp sedan den
förfallit till betalning, räknas preskriptionstiden i fråga om
sådan del av fordringen som dessförinnan inte har varit
indrivningsbar från utgången av det kalenderår då
fastställelsen ägde rum. Detsamma gäller om en fordran har
fastställts till sitt belopp sedan föreskriven tid för
avlämnande av deklaration eller annan redovisning för
fordringen gått ut.
En fordran som har påförts enligt skatteförfarandelagen
(2011:1244) preskriberas fem år efter utgången av det
kalenderår då den lämnades för indrivning. Om ett sådant
indrivningsuppdrag återtas, upphör beräkningen av
preskriptionstid för det belopp som omfattas av återkallelsen.
En fordran som har påförts enligt skatteförfarandelagen och
som avser nationell tilläggsskatt preskriberas dock fyra år
efter utgången av det beskattningsår då den förföll till
betalning. Lag (2023:877).
Preskriptionstid vid anstånd m.m.
4 § Medges den som svarar för betalning av en fordran helt
eller delvis anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i
motsvarande mån tidigast två år efter utgången av det
kalenderår då anståndet upphörde att gälla.
Första stycket gäller inte i fråga om fordringar som påförts
enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1309).
5 § Om ett beslut om företagsrekonstruktion har meddelats på
grund av en ansökan som gjorts innan fordran har
preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången
av det kalenderår då företagsrekonstruktionen upphört eller en
skulduppgörelse i en fastställd rekonstruktionsplan ska vara
fullgjord. Om ett inledandebeslut om skuldsanering eller
F-skuldsanering har meddelats innan fordringen har
preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången
av det kalenderår då inledandebeslutet meddelades eller, om
ett beslut om skuldsanering eller F-skuldsanering har
meddelats, då återstående skuldbelopp senast skulle ha
betalats.
Första stycket gäller inte om ansökan om
företagsrekonstruktion görs eller ett inledandebeslut om
skuldsanering eller F-skuldsanering meddelas under tid då
preskriptionstiden är förlängd på grund av 9 §.
Första stycket gäller inte heller en fordran som avses i 3 §
fjärde stycket. Lag (2023:877).
6 § Får den som svarar för betalning av en fordran helt eller
delvis uppskov med betalningen enligt kronofogdemyndighetens
skriftliga medgivande, preskriberas fordringen såvitt gäller
honom eller henne tidigast vid utgången av det kalenderår då
betalningen ska vara fullgjord enligt medgivandet. Fordringen
preskriberas härigenom dock inte senare än tio år efter
utgången av det kalenderår då preskription annars skulle
inträda enligt 3 §. Lag (2023:877).
Preskriptionstid vid beslut om preskriptionsförlängning
7 § Preskriptionstiden får på Skatteverkets ansökan förlängas
av förvaltningsrätten mot den som svarar för betalning av en
fordran, om han eller hon
1. har överlåtit, undanskaffat eller upplåtit särskild rätt
till egendom och det kan antas att han eller hon gjort detta
för att försvåra det allmännas möjligheter att få betalt för
fordringen,
2. har saknat känd hemvist och det inte har kunnat klarläggas
var han eller hon uppehållit sig,
3. inte har kunnat anträffas på känd hemvist inom riket och
det inte har kunnat klarläggas var han eller hon uppehållit
sig samt det kan antas att han eller hon hållit sig undan,
eller
4. har stadigvarande vistats utomlands.
En förlängning enligt första stycket 2-4 får beslutas endast
om de förhållanden som anges där förelegat sedan fordringen
överlämnats för indrivning och särskilda skäl inte talar mot
en förlängning.
Mot en juridisk person får förlängning enligt första
stycket 2-4 beslutas, om sådana förhållanden som anges där har
förelegat i fråga om en företrädare för den juridiska personen
och detta med hänsyn till företrädarens inflytande över eller
befattning med den juridiska personens verksamhet kan antas ha
varit av betydelse för det allmännas möjligheter att få betalt
för sin fordran.
En fordran som avses i 3 § fjärde stycket får inte förlängas.
Lag (2023:877).
8 § Vid tillämpning av 7 § skall preskriptionstiden förlängas till
utgången av femte kalenderåret efter det då preskription annars skulle
inträda enligt 3 §.
Den i första stycket angivna tiden får på förnyad ansökan förlängas med
ytterligare fem år om det är påkallat från allmän synpunkt.
9 § Har ansökan om förlängning av preskriptionstiden ingivits inom den
tid och i den ordning som föreskrivs i 13 §, preskriberas fordringen
tidigast, när lagakraftägande beslut på grund av ansökningen föreligger.
9 a § Bestämmelser om uppskjutande och förlängning av
preskriptionstiden vid sådant bistånd med indrivning i en
annan medlemsstat i Europeiska unionen som avses i rådets
direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd
för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och
andra åtgärder finns i 18 § lagen (2011:1537) om bistånd med
indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen.
Lag (2011:1539).
Innebörden av preskription
10 § Preskription innebär att åtgärder för att få betalt för en fordran
inte får vidtas. Har fordringen innan preskription inträtt helt eller
delvis säkerställts genom sådan åtgärd, får dock denna fullföljas efter
preskriptionstidens utgång.
Under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av 9 §, får åtgärd
för att få betalt för fordringen inte vidtas utöver vad som krävs för
att säkerställa den. Lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver
alltför kostsam vård får dock säljas.
Har ansökan om förlängning av preskriptionstiden återkallats eller
lämnats utan bifall enligt beslut, som har vunnit laga kraft, skall
åtgärd som avses i andra stycket såvitt möjligt återgå.
11 § Bestämmelserna i 8 § andra stycket preskriptionslagen (1981:130)
tillämpas på fordringar som avses i denna lag. Om flera har gått i
borgen för betalning av en fordran gäller 9 § preskriptionslagen.
Svarar flera solidariskt för betalningen av en fordran i andra fall än
som avses i första stycket, inverkar det förhållandet att preskription
har inträtt mot någon av dem inte på de övrigas betalningsskyldighet.
12 § Preskription inskränker inte det allmännas rätt att ta ut sin
fordran ur egendom i vilken det allmänna har panträtt till säkerhet för
fordringen.
Behöriga myndigheter m.m.
13 § Mål om preskriptionsförlängning enligt 7 eller 8 § prövas
av den förvaltningsrätt inom vars domkrets den som svarar för
betalning av fordringen har sin hemortskommun samt, beträffande
dödsbo, den förvaltningsrätt som senast var behörig att pröva
en ansökan om preskriptionsförlängning som rörde den avlidne.
Om ett handelsbolag svarar för betalning av fordringen, prövas
målet av den förvaltningsrätt inom vars domkrets bolaget enligt
uppgift i handelsregistret senast hade sitt huvudkontor.
Beträffande annan juridisk person skall ansökan prövas av den
förvaltningsrätt inom vars domkrets styrelsen har sitt säte
eller, om sådant saknas, förvaltningen senast utövades.
I övriga fall skall målet prövas av Förvaltningsrätten i
Stockholm.
Ansökningen skall ha kommit in till förvaltningsrätten före
utgången av preskriptionstid som gäller enligt 3, 4, 5, 6
eller 8 §. Lag (2010:9).
14 § Har upphävts genom lag (2006:701).
Övergångsbestämmelser
1984:861
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om fordringar som påförts enligt lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.
1993:904
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om fordringar som drivs in enligt
bestämmelserna i tullagen (1973:670).
1996:772
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före
ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser.
1997:491
Denna lag träder i kraft såvitt gäller ändringen i 1 § den 1
december 1997 och i övrigt den 1 november 1997. Äldre bestämmelser
skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts
enligt uppbördslagen (1953:272) eller rättshjälpslagen (1972:429).
2006:701
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre föreskrifter i
13 § gäller fortfarande för mål som anhängiggjorts före
ikraftträdandet.
2007:326
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Mål som före
ikraftträdandet kommit in till en länsrätt som avses i 13 §
tredje stycket i dess tidigare lydelse skall dock prövas av den
länsrätten.
2011:1309
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar
som har påförts enligt skattebetalningslagen (1997:483).
2022:978
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om fordringar
som omfattas av ett offentligt ackord enligt den upphävda
lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.