Post 8153 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1982:887 ·
Visa register
Förordning (1982:887) om tillämpning av en konvention
den 25 september 1979 mellan Sverige och Italien
om social trygghet
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1982-10-07
Övrigt: Endast den svenska texten är med i bilagorna.
Den konvention mellan Sverige och Italien om social trygghet som har
undertecknats den 25 september 1979 jämte en den 22 september 1982
undertecknad överenskommelse om tillämpning av konventionen skall
lända till efterrättelse här i riket från och med en 1 november 1982.
Samtidigt skall kungörelsen (1957:458) om tillämpning av en mellan
Sverige och Italien sluten konvention rörande social trygghet och
kungörelsen (1973:750) om tillämpning av en överenskommelse mellan
Sverige och Italien om ändring i konventionen mellan de båda länderna
den 25 maj 1955 om social trygghet upphöra att gälla.
Konventionen och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna
förordning som */k/bilagorna 1 - 2.*/-k/
Med behörig myndighet i artiklarna 7, 27 och 28 i konventionen
avses riksförsäkringsverket.
Bilaga 1
Konvention mellan Konungariket Sverige och Italienska Republiken
rörande social trygghet
Konungariket Sverige och Italienska Republiken, som önskar att
förbättra förbindelserna mellan de bägge staterna på den sociala
trygghetens område, har kommit överens om att sluta en ny konvention
på detta område med följande bestämmelser:
AVDELNING 1
Allmänna bestämmelser
Arikel 1
1. Denna konvention är tillämplig på den italienska lagstiftningen
rörande
a) den obligatoriska invaliditets-, ålders- och efterlevandepen
sioneringen,
b) den obligatoriska försäkringen mot sjukdom (inräknat tuberkulos)
och vid moderskap,
c) familjebidrag,
d) den oblikatoriska försäkringen mot olycksfall i arbetet och
yrkessjukdomar,
e) den obligatoriska försäkringen mot ofrivillig arbetslöshet,
f) särskilda försäkringsformer för vissa persongrupper, i den mån
försäkringen avser risker som täcks av ovan angiven lagstiftning,
den svenska lagstiftningen rörande
a) sjukförsäkring med föräldraförsäkring,
b) folkpension,
c) försäkring för tilläggspension,
d) arbetsskadeförsäkring,
e) allmänna barnbidrag,
f) kontant stöd vid arbetslöshet.
2. Konventionen äger också tillämpning på alla lagar och
författningar, som kan komma att ändra eller komplettera den i första
stycket angivna lagstiftningen.
Konventionen skall emellertid icke tillämpas på
a) lagar och författningar som avser en ny gren av social trygghet, om
ej de bägge staterna träffar särskild överenskommelse härom,
b) lagar och författningar som utvidgar tillämpningsområdet för
gällande grenar av social trygghet till nya persongrupper, om den
berörda statens regering inom tre månader efter lagens eller
författningens offentliggörande meddelar den andra statens regering
att en motsvarande utvidgning av konventionen icke avses.
Artikel 2
Denna konvention gäller, i den mån ej annat föreskrives, för de bägge
staternas medborgare, för personer som är eller varit omfattade av
lagstiftningen i någon eller bägge av dessa stater samt för personer
som härleder sin rätt från en sådan person.
Artikel 3
1. Vid tillämpningen av en stats lagstiftning enligt artikel 1
likställes, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention, med
denna stats medborgare följande inom statens territorium bosatta
personer:
a) medborgare i den andra staten,
b) flyktingar som avses i artikel 1 av konventionen om flyktingars
rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951, och i
artikel 1 av protokollet till nämnda konvention, undertecknat i New
York den 31 januari 1967,
c) statslösa som avses i artikel 1 av konventionen om statslösa
personers rättsliga ställning, undertecknad i New York den 28
september 1954,
d) personer som härleder en rättighet från en medborgare i någon av de
bägge staterna eller från en i denna artikel avsedd flykting eller
statslös person.
2. Svenska medborgare som är bosatta i Italien likställes med
italienska medborgare vad avser rätt till social pension för
medellösa personer under förutsättning att de varit bosatta i Italien
fem år omedelbart före den dag då pensionen beviljas.
Artikel 4
I den mån ej annat föreskrivs i artiklarna 5-7 bestämmes tillämplig
lagstiftning
1. enligt italiensk lagstiftning, om personen i fråga är sysselsatt i
Italien,
2. enligt svensk lagstiftning, om han är bosatt i Sverige eller, med
avseende på arbetsskadeförsäkring, om han är sysselsatt där.
Arikel 5
Från reglerna i artikel 4 gäller följande undantag:
a) För den som är i tjänst hos ett företag med säte i den ena staten
och som utsänds för arbete i den andra staten skall förstnämnda stats
lagstiftning fortsätta att gälla under de första tjugofyra månaderna
av vistelsen i den andra staten som om han vore bosatt i den
förstnämnda staten.
b) För ett fartygs besättning och andra på ett fartyg sysselsatta
personer gäller lagstiftningen i den stat, vars flagga fartyget för,
som om de vore bosatta i denna stat. För personer, som under tid ett
sådant fartyg befinner sig i hamn i den andra staten, sysselsätts på
fartyget med lastnings- och lossningsarbete, reparationsarbeten ombord
eller övervakningsuppgifter, gäller dock lagstiftningen i det land där
hamnen finns.
c) Vid järnvägs-, vägtrafik- eller lufttrafikföretag anställd resande
personal med arbete i båda staterna omfattas av lagstiftningen i den
stat, där företaget har sitt säte, som om personalen vore bosatt där.
är fråga om någon som är bosatt i den andra staten, skall dock
lagstiftningen i den staten tillämpas.
Artikel 6
För diplomatiska företrädare och karriärkonsuler samt för den
administrativa och tekniska personalen hos beskickning och hos
konsulat som förestås av karriärkonsul, liksom även för medlemmar av
beskickningens respektive konsulatets tjänstepersonal och för personer
som uteslutande är anställda i privat tjänst i hushållet hos
diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat
som förestås av karriärkonsul skall, i den mån denna personkrets
omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive
Wienkonventionen om konsulära förbindelser, bestämmelserna i dessa
konventioner vara tillämpliga.
Artikel 7
De bägge staternas behöriga myndigheter kan komma överens om
ytterligare undantag från bestämmelserna i artikel 4 om tillämplig
lagstiftning i de personers intresse, som omfattas av konventionen. De
kan även i särskilt fall eller för bestämda kategorier av personer
komma överens om att undantag som avses i artikel 5 inte skall gälla
eller ändra eller utöka sådant undantag.
AVDELNING II
Särskilda bestämmelser
Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och föräldraskap
Artikel 8
Om lagstiftningen i en stat för beviljande, bibehållande eller
återvinnande av rätt till förmåner kräver att vissa försäkrings
perioder fullgjorts, skall det behöriga försäkringsorganet, när så
erfordras, ta hänsyn till försäkringsperioder som fullgjorts enligt
lagstiftningen i den andra staten i den mån de ej sammanfaller med
perioder i den första staten.
Artikel 9
Italienska och svenska medborgare liksom flyktingar och statslösa
enligt artikel 3 i denna konvention, som är bosatta i en av de två
staterna och där har rätt till sjukvårdsförmåner, erhåller vid
tillfällig vistelse i den andra staten vårdförmåner om deras
hälsotillstånd så kräver. Dessa förmåner utges i den utsträckning och
på de villkor, som gäller enligt lagstiftningen i vistelselandet.
Artikel 10
Är en försäkrad sysselsatt i den ena staten och hans familjemedlemmar
bosatta i den andra staten, utges förmåner till familjemedlemmarna av
försäkringsorganet på familjemedlemmarnas bosättningsort.
Förmånerna utges i Italien under förutsättning att de berörda
personerna erlägger en av den behöriga myndigheten fastställd årlig
avgift per person.
I Italien bosatta familjemedlemmar till italienska arbetare, som är
sysselsatta i Sverige och som är klassificerade som emigranter, är
undantagna från erläggande av nämnda årliga avgift.
Artikel 11
1. Den som åtnjuter pension eller livränta enligt lagstiftningen i
bägge staterna har, liksom hans familjemedlemmar, rätt till
sjukvårdsförmåner från försäkringsorganet på bosättningsorten och på
dettas bekostnad.
2. Den som åtnjuter pension eller livränta enligt lagstiftningen i
endast en av staterna, liksom hans familjemedlemmar, har under
bosättning i den andra staten rätt till förmåner från försäkrings
organet på bosättningsorten.
3. Rätten till förmåner i Italien till personer, som endast åtnjuter
svensk pension eller livränta, liksom till dessa personers
familjemedlemmar, är avhängig av att de berörda personerna erlägger en
av den italienska behöriga myndigheten fastställd årlig avgift per
person.
Artikel 12
1. Är en stats lagstiftning tillämplig på en försäkrad men är han
bosatt eller vistas han tillfälligt i den andra staten, har han i den
staten rätt till kontantförmåner, som utges av det behöriga
försäkringsorganet i den förstnämnda staten enligt den lagstiftning
som gäller för detta organ.
2. Det behöriga försäkringsorganet kan uppdra åt organet på
bosättnings- eller vistelseorten att för dess räkning utge ovannämnda
förmåner. När så sker skall det behöriga organet återbetala de
förmåner som utgetts.
Kapitel 2. Invaliditet, ålderdom och dödsfall
A. Pension enligt svensk lagstiftning
Artikel 13
1. Italienska medborgare liksom i artikel 3 b) och c) nämnda personer,
som ej uppfyller de villkor som tillämplig svensk lagstiftning
uppställer, skall ha rätt till folkpension enligt de regler som gäller
för utomlands bosatta svenska medborgare.
2. Till i första stycket angivna personer som är bosatta i Sverige
skall med motsvarande tillämpning av de regler som avses i första
stycket utges sådan handikappersättning som ej utgår som tillägg till
folkpension, vårdbidrag för handikappade barn, pensionstillskott och
inkomstprövade pensionsförmåner.
Artikel 14
När så erfordras skall försäkringsperioder som fullgjorts enligt
italiensk lagstiftning beaktas för att uppfylla treårskravet i 5 kap.
3 § andra stycket lagen om allmän försäkring.
Artikel 15
1. När en person fullgjort försäkringsperioder såväl inom den svenska
tilläggspensioneringen som inom den italienska invaliditets-, ålders-
och efterlevandeförsäkringen skall dessa perioder läggas samman för
att uppfylla rätten till tilläggspension, i den mån de ej
sammanfaller. Därvid likställes tolv försäkringsmånader inom den
italienska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen med ett
kalenderår för vilket pensionspoäng tillgodoräknats.
2. För beräkning av tilläggspensionens storlek beaktas endast
försäkringsperioder som fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen.
Artikel 16
Denna konvention berör ej de övergångsbestämmelser i svensk
lagstiftning som avser svenska medborgares rätt till folk- och
tilläggspension.
B. Pension enligt italiensk lagstiftning
Artikel 17
Pensionsförmån, som utgår enligt denna konvention, får icke minskas
eller indragas på grund av att den pensionsberättigade är bosatt i
Sverige eller en tredje stat.
Artikel 18
1. För försäkrad, som inte kan göra anspråk på inaliditets-, ålders-
eller efterlevandeförmån enligt den italienska lagstiftningen enbart
på grund av försäkrings- och därmed likställda perioder som fullgjorts
enligt nämnda lagstiftning, skall, när fråga är om förvärv av rätt
till sådan förmån, kvalifikationsperioder som fullgjorts inom den
svenska tilläggspensioneringen, liksom perioder före år 1960 under
vilka beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,
sammanläggas med perioder som fullgjorts inom den italienska
försäkringen i den mån perioderna ej sammanfaller.
2. När rätten till i föregående moment avsedd förmån är beroende av
att kvalifikationsperioderna fullgjorts i ett yrke, för vilket gäller
ett särskilt försäkringssystem, skall för förvärv av rätt till sådan
förmån endast beaktas i Sverige fullgjorda kvalifikationsperioder i
samma yrke. Om den försäkrade trots sammanläggning av sådana
kvalifikationsperioder inte uppfyller de villkor för förmånsrätt som
gäller inom det särskilda försäkringssystemet, skall ifrågavarande
kvalifikationsperioder beaktas vid bedömningen av rätt till förmån
inom det allmänna försäkringssystemet.
3. När förmån från den italienska socialförsäkringen enligt första och
andra styckena beviljas med beaktande av kvalifikationsperioder som
fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen, skall denna beräknas med
tillämpning av följande regler:
a) Det italienska försäkringsorganet bestämmer först det förmåns
belopp som den försäkrade skulle ha rätt till, om samtliga de
kvalifikationsperioder som skall beaktas enligt första och andra
styckena hade fullgjorts enbart inom den italienska försäkringen,
varvid avgifter motsvarande medelvärdet av de avgifter som bestämts
för de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den italienska
lagstiftningen anses ha erlagts för de enligt den svenska
lagstiftningen fullgjorda försäkringsperioderna.
b) Med utgångspunkt från det sålunda framräknade beloppet bestämmer
det italienska försäkringsorganet den förmån som försäkringsorganet
har att utge till så stor andel av det först framräknade beloppet som
motsvarar förhållandet mellan å ena sidan längden av de försäkrings
perioder som fullgjorts inom den italienska försäkringen och å andra
sidan längden av de perioder som totalt fullgjorts enligt båda de
fördragsslutande staternas lagstiftning. Härvid skall dock
försäkringsperioder som fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen
beaktas endast i den mån de ej sammanfaller med perioder som
fullgjorts enligt den italienska lagstiftningen.
Artikel 19
1. Förutsättningarna för inträde i frivilligt fortsättningsförsäkring
till den obligatoriska italienska invaliditets-, ålders- och efter
levandeförsäkringen kan av italiensk medborgare uppfyllas även på
grundval av enbart de perioder som fullgjorts inom den svenska
försäkringen för tilläggspension.
För inplacering i kategori och premieklass enligt den italienska
lagstiftningen om erläggande av frivilliga avgifter skall beaktas den
inkomst som lagts till grund för den försäkrades pensionsrättigheter
inom svensk pensionering.
2. Den behöriga myndigheten har rätt att vid en senare tidpunkt göra
inträde i den frivilliga fortsättningsförsäkringen beroende av viss
minsta försäkringstid inom den italienska obligatoriska försäkringen.
C. Gemensamma bestämmelser
Artikel 20
När en försäkrad inte uppnår rätt till förmåner på grundval av
försäkringsperioder som fullgjorts i Italien och Sverige, skall hänsyn
även tas till försäkringsperioder som fullgjorts i tredje stat, med
vilken var och en av de fördragsslutande staterna är bundna av
konventioner om social tygghet, som innehåller regler om samman
läggning av försäkringsperioder.
Kapitel 3. Arbetsskadeförsäkring
Artikel 21
1. Vård- och kontantförmåner från arbetsskadeförsäkringen,
innefattande även förhöjningar och andra tilläggsförmåner, utges utan
begränsningar till en person som är bosatt eller vistas i den andra
staten eller i en tredje stat.
2. Försäkringsorganet för bosättnings- eller vistelseorten i den andra
staten utger naturförmåner enligt första stycket med tillämpning av
sin egen lagstiftning för den behöriga statens försäkringsorgans
räkning och mot återbetalning av de verkliga kostnaderna.
3. Försäkringsorganet för bosättnings- eller vistelseorten i den andra
staten kan ges i uppdrag att utge kontantförmåner av
försäkringsorganet i den behöriga staten.
4. Försäkringsorganet för bosättnings- eller vistelseorten kan ges i
uppdrag av det behöriga försäkringsorganet att, mot återbetaltning av
de verkliga kostnaderna, låta läkarundersöka de försäkrade för att
faställa graden av arbetsoförmåga.
Artikel 22
1. Vid bestämmande av rätten till ersättning och graden av arbetsoför
måga enligt lagstiftningen i en av de två staterna skall jämväl
tidigare inträffad arbetsskada, på vilken det andra landets
lagstiftning är tillämplig, beaktas.
2. Yppas yrkessjukdom efter det den sjuke i båda fördragsslutande
staterna varit sysselsatt i verksamhet, vari fara för sjukdomen
förelegat, skall förmåner utgå från försäkringsorganet i den stat, där
sådan verksamhet senast utförts.
3. Om yrkessjukdom föranlett ersättning från ett försäkringsorgan i en
av de två staterna, skall samma försäkringsorgan svara för ytterligare
förmåner vid försämring av sjukdomen som inträffar i det andra landet.
Detta gäller dock ej om försämringen är att hänföra till arbete i
sistnämnda stat i verksamhet, vari fara för sjukdomen föreligger.
Kapitel 4. Familjebidrag
Arikel 23
1. Svensk medborgare i Italien har rätt till bidrag för familjemed
lemmar som är bosatta i Italien på samma villkor och till samma belopp
som enligt italiensk lagstiftning gäller italiensk medborgare.
2. Allmänt barnbidrag utges enligt svensk lagstiftning till barn som
är bosatt i Sverige och icke är svensk medborgare, om barnet eller
endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i Sverige
eller om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i
Sverige.
Kapitel 5. Förmåner vid arbetslöshet
Artikel 24
1. För att erhålla rätt till förmåner vid arbetslöshet i Italien eller
i Sverige har en person rätt att, i den mån så erfordras, räkna sig
till godo sysselsättningsperioder eller perioder inom arbetslöshets
försäkringen som fullgjorts i bägge staterna.
2. För tillämpning av första stycket krävs att sökanden under de
senaste tolv månaderna före framställningen utfört förvärvsarbete
sammanlagt minst fyra veckor i den stat, enligt vars lagstiftning han
gör framställning om ersättning. Har en anställning utan
arbetstagarens förvålladen upphört tidigare än efter fyra veckor,
skall första stycket likväl tillämpas om anställningen var avsedd att
vara längre tid.
3. Från ersättningstid enligt lagstiftningen i en stat, vartill någon
är berättigad på grund av bestämmelserna i första stycket, avdrages
tid, för vilken ett försäkringsorgan i den andra staten inom de
senaste tolv månaderna före framställningen om ersättning utgivit
ersättning till den arbetslöse.
AVDELNING III
Övergångs-, slut- och övriga bestämmelser
Arikel 25
De behöriga myndigheterna kan komma överens om tillämpningsbestäm
melser till denna konvention. De skall särskilt tillse att
erforderliga förbindelseorgan utses i vardera staten för att
underlätta tillämpningen av konventionen.
Artikel 26
1. Vid tillämpningen av denna konvention skall myndigheter och organ i
de båda staterna lämna varandra bistånd i samma utsträckning som vid
tillämpningen av den egna statens lagstiftning.
2. Myndigheters och organs skriftväxling liksom enskilda personers
framställningar kan avfattas på italienska, svenska, franska eller
engelska.
3. De diplomatiska och konsulära representationerna får begära
upplysningar direkt hos myndigheter och organ i den andra staten för
att kunna tillvarata de egna medborgarnas intressen.
Artikel 27
De behöriga myndigheterna i de båda staterna skall snarast möjligt
underrätta varandra om alla ändringar i den lagstiftning som anges i
artikel 1.
Artikel 28
De behöriga myndigheterna i de båda staterna skall regelbundet hålla
varandra underrättade om de åtgärder, som vidtas inom den egna staten
för tillämpningen av konventionen.
Artikel 29
I den ena av de två staterna medgiven befrielse från skatter, stämpel-
och andra avgifter på handlingar, som skall företes för myndigheter
och organ i nämnda stat, skall även gälla för handlingar, som vid
tillämpningen av denna konvention skall företes för myndigheter och
organ i den andra staten. Handlingar, dokument och andra skrifter, som
skall företes vid tillämpningen av denna konvention, behöver ej
legaliseras genom diplomatisk eller konsulär myndighet.
Artikel 30
1. Ansökningar, besvär och andra handlingar, som inom en viss tid
skall ingivas till behörig myndighet eller behörigt organ i den ena av
de två staterna, skall anses ha inkommit i rätt tid, om de inom
fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller organ i den
andra staten. Därvid skall myndigheten eller organet skyndsamt
överstända nämnda ansökningar eller besvär till den behöriga
myndigheten eller det behöriga organet i den förstnämnda staten.
2. Ansökan om förmån, som ingives enligt den ena statens lagstiftning,
skall bedömas som ansökan om motsvarande förmån enligt den andra
statens lagstiftning. I ålderpensionsfall gäller detta dock ej om
sökanden anger att ansökan avser pension endast enligt den förstnämnda
statens lagstiftning.
Artikel 31
1. Utbetalning enligt denna konvention får med befriande verkan göras
i den egna statens valuta.
2. Om valutarestriktioner införes i någon av staterna, skall
regeringarna omedelbart i samförstånd vidtaga erforderliga åtgärder
för att säkerställa överföring mellan de båda staterna av de belopp
varom fråga är enligt bestämmelserna i denna konvention.
Artikel 32
1. Har ett försäkringsorgan i en stat utgivit ett förskott, kan belopp
som belöper på samma period som förskottet enligt lagstiftningen i den
andra staten innehållas. Har försäkringsorgan i en stat utgivit en
ersättning med för högt belopp för en period, för vilken försäkrings
organ i den andra staten skall utgiva en motsvarande ersättning, kan
det för mycket utbetalada beloppet innehållas.
2. Förskottet eller det för mycket utbetalda beloppet kan avräknas på
ersättning som försäkringsorgan i den andra staten skall utge i
efterskott. När sådan efterskottsbetalning inte förekommer eller icke
förslår för avräkningen kan avräkningen ske helt eller för det
återstående beloppet på löpande förmånsbetalningar från försäkrings
organet i den andra staten, dock på det sätt och med de begränsningar
som följer av lagstiftningen i denna stat.
Artikel 33
1. Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall
lösas i samförstånd av de behöriga myndigheterna i de båda staterna.
2. Om uppgörelse ej kommer till stånd, skall tvisten avgöras genom
skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de
behöriga myndigheterna i de båda staterna. Skiljedomen skall grundas
på denna konventions anda och mening.
Artikel 34
Med de behöriga myndigheterna avses i denna konvention
i Italien: den minister eller de ministrar, under vilken de i artikel
1 första stycket angivna socialförsäkringsgrenarna hör,
i Sverige: regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.
Arikel 35
Bestämmelserna i denna konvention om svensk folkpension äger
tillämpning på italiensk medborgare, som enligt bestämmelserna i
konventionen den 25 maj 1955 mellan Sverige och Italien rörande social
trygghet erhållit återbetalning av pensionsavgifter som erlagts till
folkpensioneringen. Härvid skall dock från folkpension som beviljas
honom avräknas vad han erhållit i återbetalning av erlagda
pensionsavgifter.
Artikel 36
1. Denna konvention äger tillämpning även på förhållanden som
inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen
rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande.
För fastställande av rätt till förmåner beaktas dock försäkrings-
eller bosättningsperioder som fullgjorts före konventionens
ikraftträdande.
2. Förmån som på grund av den försäkrades nationalitet icke beviljats
eller som på grund av dennes bosättning inom den andra statens
territorium indragits skall när konventionen träder i kraft på därom
gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas med verkan från och med
konventionens ikraftträdande.
3. På därom gjord ansökan skall förmån som beviljats före denna
konventions ikraftträdande omräknas, varvid konventionens bestämmelser
skall tillämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan ansökan.
Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående förmån.
4. Bestämmelser i de bägge staternas lagstiftning som avser
preskription och upphörande av rätten till förmåner skall icke
tillämpas på rätt enligt bestämmelserna i styckena 1-3 ovan under
förutsättning att den försäkrade inkommer med sådan ansökan inom en
tidrymd av två år från konventionens ikraftträdande.
Artikel 37
1. Denna konvention kan uppsägas av vardera av de bägge staterna.
Uppsägningen skall meddelas senast tre månader före utgången av det
löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla vid
kalenderårets slut.
2. Uppsäges konventionen skall dess bestämmelser äga fortsatt
giltighet på redan förvärvad förmån utan hinder av vad som kan ha
stadgats i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningar i
rätten till förmån vid bosättning eller medborgarskap i annat land.
Den rätt till framtida förmåner, som kan ha förvärvats på grund av
konventionens bestämmelser, skall regleras genom särskild överens
kommelse.
Artikel 38
1. När denna konvention träder i kraft upphör konventionen den 25 maj
1955 mellan Sverige och Italien rörande social trygghet liksom
slutprotokollet till konventionen att gälla. Från samma tidpunkt
upphör överenskommelsen den 18 november 1971 om ändring i konventionen
att gälla liksom protokollet den 13 september 1973 till nämnda
överenskommelse.
2. Bestämmelserna i artiklarna 9, 10, 11 och 12 träder vad avser
tillämpningen av italiensk lagstiftning icke i kraft före den 1
januari 1981.
Artikel 39
Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall
utväxlas i Rom.
Konventionen träder i kraft första dagen i andra månaden efter den då
ratifikationsinstrumenten utväxlas.
Till bevis härom har de undertecknade försett denna konvention med
sina namnteckningar.
Som skedde i Stockholm den 25 september 1979 i två exemplar, på
vardera svenska och italienska språken, vilka båda texter äger lika
vitsord.
För Konungariket Sverige
Per il Regno de Svezia
Gabriel Romanus
För Italienska Repupliken
Per la Repubblica Italiana
Mario Prunas
Bilaga 2
Administrativ överenskommelse för tillämpningen av konventionen den 25
september 1979 mellan Konungariket Sverige och Italienska Republiken
om social trygghet
AVDELNING 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
I denna administrativa överenskommelse avses med uttrycken
1. "konventionen" konventionen mellan Konungariket Sverige och
Italienska Republiken,
2. "överenskommelsen" denna administrativa överenskommelse.
Artikel 2
1. Behöriga försäkringsorgan för tillämpningen av denna administrativa
överenskommelse är
a) i Italien, förutom de behöriga socialförsäkringsorganen för
särskilda kategorier av förvärvsarbetande,
- det nationella institutet för social tygghet (I.N.P.S.) vad avser
den obligatoriska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen
för arbetstagare samt motsvarande särskilda organ för egenföretagare,
för försäkringen mot tuberkulos, för försäkringen mot ofrivillig
arbetslöshet och för familjebidrag,
- den lokala hälsovårdsenheten (U.S.L) vad avser vårdförmåner vid
sjukdom, däri inbegripet tuberkulos, vid moderskap samt vid
arbetsolycksfall och arbetssjukdomar,
- det nationella institutet för försäkring mot arbetsolycksfall och
arbetssjukdomar (I.N.A.I.L.) vad avser försäkringen mot
arbetsolycksfall och arbetssjukdomar, dock ej vårdförmåner,
b) i Sverige
- riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna,
- arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslöshetskassorna (vad avser
ekonomiska förmåner vid arbetslöshet).
2. Med undantag för de fall som anges i följande mening är ovannämnda
försäkringsorgan på central nivå förbindelseorgan enligt konventionens
artikel 25 vad avser deras behörighetsområde.
I Italien är hälsovårdsministeriet förbindelseorgan vad avser
vårdförmåner vid sjukdom, däri inbegripet tuberkulos, vid moderskap
samt vid arbetsolycksfall och arbetssjukdomar.
3. De i första stycket nämnda försäkringsorganen liksom enskilda
personer kan vända sig direkt till försäkringsorganen i den andra
fördragsslutande staten eller genom förbindelseorganen.
AVDELNING II
Bestämmelser rörande tillämplig lagstiftning
Artikel 3
1. För arbetstagare som utsänds till den andra statens territorium
enligt konventionens artikel 5 a) skall ett intyg utställas om att
arbetstagaren fortfarande är omfattad av lagstiftningen i den
fördragsslutande stat där företaget har sitt säte.
2. Det i första stycket nämnda intyget utställs på begäran av
arbetsgivaren eller arbetstagaren
- i Italien av det kontor tillhörigt I.N.P.S. som är behörigt för det
område där företaget har sitt säte,
- i Sverige av riksförsäkringsverket eller den regionala allmänna
försäkringskassan.
AVDELNING III
Särskilda bestämmelser rörande olika former av förmåner
Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och föräldraskap
Artikel 4
1. För tillämpning av bestämmelserna i konventionens artikel 8 skall
den försäkrade för det behöriga försäkringsorganet förete ett intyg av
vilket de försäkringsperioder framgår som den försäkrade fullgjort
enligt den andra statens lagstiftning.
Om den försäkrade inte kan förete ett sådant intyg skall det
försäkringsorgan som är behörigt att utge förmånerna begära intyget
från försäkringsorganet i den andra staten.
2. Det i första stycket av denna artikel nämnda intyget utställs
- i Italien av det kontor tillhörigt I.N.P.S. som är behörigt för
området i fråga,
- i Sverige av riksförsäkringsverket eller den regionala allmänna
försäkringskassan.
Artikel 5
1. Italienska och Svenska medborgare liksom de i konventionens artikel
3 nämnda flyktigarna och statslösa, som är bosatta i en av de två
staterna, skall för att åtnjuta vårdförmåner vid tillfällig vistelse i
den andra staten enligt konventionens artikel 9 vara försedda med ett
intyg om att de har rätt till sådana förmåner,
Detta intyg utställs
- i Italien av den lokala hälsovårdsenhet (U.S.L.) som är behörig för
området i fråga eller, för vissa kategorier av personer, av
hälsovårdsministeriet,
- i Sverige av de allmänna försäkringskassorna.
2. För tillämpning av det som gäller enligt föregående stycke skall
intyget företes
- i Italien för den nationella hälsovårdstjänsten innan
sjukvårdsförmånerna åtnjuts eller direkt för sjukhuset i fall av
brådskande intagning,
- i Sverige direkt för läkaren eller sjukhuset.
3. Om de personer varom fråga är inte kan förete det i första stycket
nämnda intyget skall försäkringsorganet på platsen för den tillfälliga
vistelsen vända sig till försäkringsorganet på bosättningsorten för
att få rätten bekräftad.
Artikel 6
1. De familjemedlemmar som avses i konventionens artikel 10 skall för
att i Italien erhålla vårdförmåner enligt nämnda artikel skriva in sig
hos försäkringsorganet för bosättningsorten, varvid de skall förete
ett intyg av vilken framgår att deras familjeöverhuvud, som är verksam
i Sverige, har rätt till motsvarande förmåner. De skall vidare erlägga
den årsavgift per person som fastställts av den behöriga myndigheten.
2. För att befrias från den i första stycket nämnda årliga avgiften
per person skall familjemedlemmarna i Italien till italienska
medborgare förvärvsverksamma i Sverige vid inskrivningen för det
behöriga försäkringsorganet på bosättningsorten visa upp ett av de
konsulära myndigheterna utfärdat intyg om familjeöverhuvudets
ställning som emigrant.
Artikel 7
1. För att åtnjuta vårdförmåner enligt konventionens artikel 11 andra
stycket skall en person som endast uppbär svensk pension eller
livränta liksom hans familjemedlemmar skriva in sig hos
försäkringsorganet på bosättningsorten, varvid de skall förete ett
intyg om rätten till svensk pension eller livränta.
2. De personer som avses skall erlägga den årsavgift per person som
fastställs av den behöriga myndigheten.
Artikel 8
1. Kontantförmåner enligt konventionens artikel 12 första stycket
utges normalt direkt till den försäkrade av de behöriga
försäkringsorganet enligt den lagstiftning som detta tillämpar.
2. Enligt konventionens artikel 12 andra stycket kan det behöriga
försäkringsorganet uppdra åt organet på bosättnings- eller
vistelseorten att för dess räkning utge kontantförmåner. Kostnaden för
utbetalningn av dessa förmåner som utges enligt bestämmelserna i det
behöriga försäkringsorganets lagstiftning skall återbetalas av nämnda
organ till försäkringsorganet på vistelse- eller bosättningsorten på
grundval av de verkliga kostnanderna i enlighet med det förstnämnda
organets räkenskaper.
Betalning skall ske inom sex månader från mottagandet av begäran om
återbetalning för vilken ett särskilt intyg skall användas.
3. Det behöriga försäkringsorganet kan uppdra åt organet på
bosättnings- eller vistelseorten att företa erforderliga läkarunder
sökningar.
Kapitel 2. Invaliditet, ålderdom och efterlevande
Artikel 9
1. De försäkrade och deras efterlevande som önskar åtnjuta förmåner
från invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen kan ge in
ansökan till behörigt försäkringsorgan i endera av de fördragsslutande
staterna på det sätt som stadgas i den lagstiftning som tillämpas av
det behöriga försäkringsorgan vid vilket ansökan görs. För detta
ändamål skall de behöriga myndigheterna i de två fördragsslutande
staterna komma överens om härför avsedda ansökningsformulär.
2. Den dag ansökan inges till ett behörigt försäkringsorgan i en
fördragsslutande stat skall, även om denna inte gjorts på härför
avsedd blankett, anses som ansökningsdatum av de behöriga organen i
båda de fördragsslutande staterna.
3. Det försäkringsorgan som först erhållit ansökan skall utan dröjsmål
sända en kopia av den ansökningsblankett som avses i första stycket
till det behöriga organet i den andra fördragsslutande staten.
Ansökningsblanketten skall innehålla persondata rörande sökanden och i
tillämpliga fall rörande dennes familjemedlemmar och alla andra
upplysningar som kan erfordras för att fastställa sökandens rätt till
förmåner enligt den lagstiftning som det behöriga försäkringsorganet
tillämpar till vilket blanketten sänds.
4. Förutom den ansökningsblankett som avses i det tredje stycket skall
snarast möjligt till det behöriga försäkringsorganet i den andra
fördragsslutande staten sändas en kopia av en förbindelseblankett, om
vars utformning överenskommelse skall träffas av de två
fördragsslutande staternas behöriga myndigheter och av vilken särskilt
skall framgå de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den
lagstiftning, som tillämpas av det behöriga försäkringsorgan som
översänder blanketten, och de rättigheter som härrör från dessa
perioder.
5. När det behöriga försäkringsorganet i den andra fördragsslutande
staten erhållit de blanketter som nämns i styckena 3 och 4 fastställer
detta de rättigheter som den sökande har på grundval av de
försäkringsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som detta
tillämpar eller i tillämpliga fall de rättigheter som sökanden kan ha
på grundval av sammanläggning av försäkringsperioder som fullgjorts
enligt de två fördragsslutande staternas lagstiftningar. Detta
försäkringsorgan översänder därefter till organet hos vilket ansökan
gjorts en kopia av den förbindelseblankett som nämns i föregående
stycke kompletterad med uppgifter om de perioder som fullgjorts enligt
dess egen lagstiftning och den rätt till förmåner som sökanden
tillerkänts.
6. När försäkringsorganet hos vilket ansökan gjorts har erhållit
förbindelseblanketten kompletterad med de uppgifter som nämns i femte
stycket ovan, och när det, om så erfordras, har fastställt de
rättigheter som sökanden har på grundval av sammanläggning av perioder
som fullgjorts enligt lagstiftningen i båda de fördragsslutande
staterna, fattar detta organ beslut rörande själva ansökan och
meddelar detta beslut såväl till det andra behöriga försäkringsorganet
som till sökanden.
7. Uppgift om fullgjorda försäkringsperioder behöver inte lämnas i
förbindelseblankett när av befintliga uppgifter framgår att den
försäkrade har en självständig rätt till pension från det behöriga
försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten.
8. De persondata som lämnas i den ansökningsblankett som nämns i
tredje stycket skall på tillbörligt sätt styrkas av det behöriga
försäkringsorgan som överständer blanketten. Detta organ skall
bekräfta att uppgifterna i ansökningsblanketten grundar sig på
orginaldokument. Översändandet av en på detta sätt styrkt blankett
ersätter översändande av originaldokumenten.
Artikel 10
För inträde i den italienska frivilliga försäkringen enligt
konventionens artikel 19 första stycket skall sökanden till det
italienska behöriga försäkringsorganet inge ett intyg på särskild
blankett om de perioder som fullgjorts enligt den svenska försäkringen
för tilläggspensionering liksom den pensionsgrundande inkomst under de
tre åren som föregår ansökan. Detta intyg skall på sökandens begäran
utställas av riksförsäkringsverket.
När sökanden inte företer nämnda intyg skall det italienska behöriga
försäkringsorganet begära intyget från det svenska riksförsäkrings
verket.
Kapitel 3. Arbetsskador och arbetssjukdomar
Artikel 11
1. För att erhålla vårdförmåner enligt konventionens artikel 21 andra
stycket skall de försäkrade för försäkringsorganet på bosättningsorten
eller orten för deras tillfälliga vistelse i den andra staten visa upp
ett intyg utfärdat av försäkringsorganet i den behöriga staten, av
vilket deras rätt till förmånerna framgår. I detta intyg kan
försäkringsorganet i den behöriga staten ange den längsta tid under
vilken förmåner kan utgå.
2. Om den försäkrade inte kan uppvisa det intyg som nämns i första
stycket ovan skall försäkringsorganet på bosättningsorten eller på
orten för den tillfälliga vistelsen begära detta hos
försäkringsorganet i den behöriga staten.
3. Försäkringsorganet i den behöriga staten utbetalar livräntor direkt
till de försäkrade. Andra kontantförmåner än livräntor kan utbetalas
av försäkringsorganet på bosättningsorten eller på orten för den
tillfälliga vistelsen för försäkringsorganet i den behöriga staten.
När så sker skall sistnämnda försäkringsorgan underrätta den
försäkrade om hans rättigheter och underrätta försäkringsorganet på
bosättningsorten eller orten för den tillfälliga vistelsen i den andra
staten om kontantförmånernas storlek, om de datum när dessa skall
betalas och om den längsta tid under vilka dessa kan utges.
Artikel 12
Försäkringsorganet på bosättningsorten eller på orten för den
tillfälliga vistelsen skall, när detta organ utfört sådan
läkarundersökning som avses i konventionens artikel 21 fjärde stycket,
till försäkringsorganet i den behöriga staten överlämna rapporter med
uppgifter som kan klarlägga den försäkrades anatomiska och
funktionella tillstånd med särskild hänsyn till de organ och
kroppsdelar som berörs av olyckfallet eller arbetssjukdomen. Rapporten
skall inte innehålla någon uppskattning av graden av arbetsoförmågan.
Artikel 13
Försäkringsorganet i den behöriga staten skall på begäran av ett
försäkringsorgan på bosättningsorten eller på orten för den
tillfälliga vistelsen i den andra staten, som har utgett sådana
förmåner och utfört sådana läkarundersökninar som avses i
konventionens artikel 21, andra till fjärde styckena, till nämnda
försäkringsorgan återbetala
a) kostnader för utgivna vårdförmåner liksom för läkarkontroller som
utförts för detta försäkringsorgans räkning,
b) kostnader för de försäkrades resor till de sjukvårdsinrättningar
som utger vårdförmåner eller för att på annat sätt få läkarkontroller
gjorda,
c) ersättning för inkomst som de försäkrade förlorat för att kunna
erhålla vårdförmåner och undergå kontroller,
d) utgifter för andra kontantförmåner än de som utgetts för dess
räkning.
2. Vid återbetalning av utgifter enligt första stycket skall hänsyn
inte tas till utgifter som överstiger de taxor som gäller för
försäkringsorganet på bosättningsorten eller orten för den tillfälliga
vistelsen i den andra staten.
Artikel 14
I fall som avses i konventionens artikel 22 första stycket skall den
försäkrade, oavsett graden av den arbetsoförmåga som uppstått i dessa
fall, ge försäkringsorganet i den behöriga staten alla upplysningar
om arbetsolycksfall eller arbetsjukdomar som drabbat honom under tid
då han tidigare omfattades av den andra statens lagstiftning.
Artikel 15
1. I fall som avses i konventionens artikel 22 andra stycket kan
ansökan om förmån på grund av arbetssjukdom inges antingen till
försäkringsorganet i den stat under vars lagstiftning den försäkrade
senast har utsatts för den särskilda risken eller till försäkrings
organet i den andra staten.
2. Om det försäkringsorgan, som har mottagit en sådan ansökan som
avses i första stycket, konstaterar att den försäkrade senast har
utfört arbete som medför den särskilda risken inom den andra statens
territorium, skall ansökan med tillhörande handlingar utan dröjsmål
översändas till försäkringsorganet i den andra staten. Den försäkrade
skall samtidigt underrättas om överständandet.
3. Om det försäkringsorgan som mottagit en sådan ansökan som avses i
första stycket konstaterar att villkoren enligt den lagstiftning som
tillämpas av detta organ inte är uppfyllda
a) skall ansökan och tillhörande handlingar inklusive de rapporter och
läkarutlåtanden som detta organ låtit införskaffa överlämnas till
försäkringsorganet i den andra staten liksom avskrift av
avslagsbeslutet,
b) dess beslut meddelas den försäkrade, varvid skälen till avslaget,
sätt och tid för överklagande samt datum för ansökans överlämnande
till försäkringsorganet i den andra staten skall anges.
Artikel 16
1. Om sådan försämring som avses i konventionens artikel 22 tredje
stycket orsakats av ett arbete som utförts inom den andra statens
territorium och som medfört den särskilda risken skall försäkrings
organet i sistnämnda stat utge ett tilläggsbelopp som är lika med
skillnaden mellan den förmån som skall utgå efter försämringen och den
förmån som skulle ha utgått före försämringen om arbetssjukdomen hade
visat sig i denna stat.
2. Den försäkrade skall förse det försäkringsorgan hos vilken han gör
gällande rätt till förmån på grund av försämring av en arbetssjukdom
med alla upplysningar om den arbetssjukdom för vilken ersättning
tidigare fastställts.
Kapitel 4. Arbetslöshet
Artikel 17
1. För tillämpning av bestämmelserna i konventionens artikel 24 skall
den försäkrade för behörigt försäkringsorgan förete ett intyg angående
de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den andra fördrags
slutande statens lagstiftning.
2. I nämnda intyg skall även anges de perioder under de tolv månader
som närmast föregått dagen för ansökan om förmåner i den andra
fördragsslutande staten, under vilka arbetslöshetsförmåner utgetts
till den försäkrade av det försäkringsorgan som utställt intyget.
3. Sådant intyg utställs på den försäkrades begäran i Italien av det
nationella institutet för social trygghet och i Sverige av
arbetsmarknadsstyrelsen.
4. När den försäkrade inte kan förete sådant intyg skall det behöriga
försäkringsorganet begära detta hos försäkringsorganet i den andra
fördragsslutande staten.
AVDELNING IV
Allänna bestämmelser om administrativt samarbete
Artikel 18
1. De administrationskostnader som tillämpningen av denna
överenskommelse medför inklusive kostnaderna för överförande eller
betalning av förmåner skall, med undantag av de som avses i tredje
stycket, bestridas av det behöriga försäkringsorgan som haft
kostnaderna.
2. När graden av invaliditet hos någon som söker eller uppbär
invalidpension uppskattas, skall det behöriga försäkringsorganet i var
och en av staterna ta hänsyn till de läkarundersökningar som gjorts av
det behöriga försäkringsorganet i den andra staten.
Det behöriga försäkringsorganet i varje stat behåller emellertid
rätten att låta undersöka den som söker eller uppbär invalidpension av
en förtroendeläkare.
3. Utgifter för läkarundersökningar och för utredning av en försäkrads
arbets- eller förvärvsförmåga liksom utgifter för resor, kost och logi
och andra utgifter som har samband med sådana utredningar förskotteras
av det försäkringsorgan som utfört utredningen och ersätts därefter av
det försäkringsorgan som begärt dem. Ersättning erläggs mot särskild
faktura enligt de taxor och bestämmelser som tillämpas av det
försäkringsorgan som har utfört utredningen. Om de undersökningar och
den utredning varom fråga är under alla förhållanden skulle ha behövt
göras av det försäkringsorgan som utfört dem även om någon begäran
härom inte gjorts av motsvarande försäkringsorgan i den andra staten,
skall kostnaderna inte ersättas.
AVDELNING V
Övergångs- och övriga bestämmelser
Artikel 19
Pensioner och livräntor skall utbetalas direkt till förmånstagarna av
det försäkringsorgan som har att utge dem.
De två staternas behöriga myndigheter kan komma överens om att
förmåner skall utbetalas på annat sätt.
Artikel 20
De bestämmelser om minskning, innehållande eller upphörande av en
socialförsäkringsförmån som gäller enligt en fördragsslutande stats
lagstiftning vid sammanträffande av en sådan förmån med en annan
socialförsäkringsförmån eller med andra inkomster kan göras gällande
mot förmånstagaren vad avser förmåner enligt lagstiftningen i den
andra fördragsslutande staten eller vad avser inkomster som uppburits
inom sistnämnda stats territorium.
Artikel 21
Formulär för blanketter, certifikat, intyg, utlåtanden, undersökningar
och andra handlingar som erfordras för tillämpningen av denna
överenskommelse skall gemensamt fastställas av de två fördragsslutande
staternas behöriga myndigheter.
Artikel 22
Denna överenskommelse träder i kraft samma dag som konventionen träder
i kraft och upphör att gälla samma dag som konventionen enligt artikel
37 upphör att gälla.
Undertecknat i Rom den 22 september 1982 i två exemplar på svenska och
italienska språken vilka båda texter äger lika vitsord.
För Konungariket Sverige
Per il Regno di Svezia
A. Lewenhaupt
För ItaLIENSKA Republiken
Per la Repubblica Italiana
Mario Fioret