Post 807 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2019:234 ·
Visa register
Lag (2019:234) om makars och sambors förmögenhetsförhållanden i internationella situationer
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 2019-05-02
Ikraft: 2019-06-01 överg.best.
1 kap. Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om makars och sambors
förmögenhetsförhållanden i internationella situationer.
2 § Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande:
- I 2 kap. finns bestämmelser som kompletterar EU:s
förordningar om makars och registrerade partners
förmögenhetsförhållanden, nämligen rådets förordning (EU)
2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat
samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag
samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars
förmögenhetsförhållanden, och rådets förordning (EU) 2016/1104
av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete
på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt
erkännande och verkställighet av domar i mål om
förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap.
- I 3 kap. finns särskilda bestämmelser om makars
förmögenhetsförhållanden i nordiska situationer.
- I 4 kap. finns bestämmelser om makars
förmögenhetsförhållanden i andra internationella situationer.
- I 5 kap. finns bestämmelser om sambors
förmögenhetsförhållanden i internationella situationer.
- I 6 kap. finns bestämmelser om registrering av lagvalsavtal
mellan makar och om hemvist och reservforum.
2 kap. EU:s förordningar om makars och registrerade partners
förmögenhetsförhållanden
Tillämpningsområde
1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser som kompletterar
EU:s förordningar om makars och registrerade partners
förmögenhetsförhållanden.
Det som föreskrivs i kapitlet om makar gäller även för
registrerade partner som omfattas av EU:s förordning om
registrerade partners förmögenhetsförhållanden.
Registrering av äktenskapsförord och lagvalsavtal
2 § Bestämmelser om formkrav för äktenskapsförord finns i
artikel 25 i EU:s förordning om makars
förmögenhetsförhållanden. Bestämmelser om formkrav för
partnerskapsförord finns i artikel 25 i EU:s förordning om
registrerade partners förmögenhetsförhållanden. I 7 kap. 3 §
tredje stycket och 16 kap. äktenskapsbalken finns bestämmelser
om registrering som kompletterar förordningarna.
Bestämmelser om formkrav för lagvalsavtal finns i artikel 23 i
EU:s förordning om makars förmögenhetsförhållanden och
artikel 23 i EU:s förordning om registrerade partners
förmögenhetsförhållanden. I 6 kap. 1 § i denna lag och i
16 kap. äktenskapsbalken finns bestämmelser om registrering
som kompletterar förordningarna.
Förfarandet vid bodelning
3 § På begäran av en make eller en dödsbodelägare ska svensk
lag tillämpas beträffande förfarandet vid en bodelning även om
utländsk lag är tillämplig på makarnas
förmögenhetsförhållanden. Svensk lag om förfarandet vid
bodelning får tillämpas också när den utländska lagen
föreskriver en annan form för delning eller avräkning i fråga
om makars egendom.
Begränsningar i tillämpningen av utländsk lag
4 § Äktenskapsbalkens bestämmelser i 7 kap. 4-9 §§ och
11 kap. 8 och 10 §§ om förfogande över makars gemensamma
bostad och bohag och om en makes rätt att överta sådan egendom
vid bodelning ska alltid tillämpas, om bostaden och bohaget
finns i Sverige.
Äktenskapsbalkens bestämmelser i 12 kap. 2 § om en
efterlevande makes rätt att vid bodelning behålla
giftorättsgods och om en efterlevande makes förlust av rätten
att få del i eller behålla giftorättsgods ska alltid
tillämpas.
5 § Vid en bodelning får jämkning ske enligt 12 kap. 1 och
3 §§ äktenskapsbalken även om utländsk lag är tillämplig på
makarnas förmögenhetsförhållanden.
Bodelning efter legal separation
6 § Om det utomlands har meddelats ett avgörande om legal
separation och makarna inte har återupptagit sammanlevnaden,
ska egendom som makarna har förvärvat efter det att avgörandet
fått laga kraft inte ingå i en bodelning där svensk lag är
tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. Vid en sådan
bodelning ska täckning för skulder beräknas med hänsyn till
förhållandena då avgörandet fick laga kraft.
Erkännande och verkställighet
7 § En ansökan om att ett utländskt avgörande ska erkännas
eller förklaras verkställbart i Sverige enligt någon av EU:s
förordningar om makars och registrerade partners
förmögenhetsförhållanden görs till tingsrätten. Regeringen kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
vilka tingsrätter som får pröva en ansökan.
8 § En ansökan om ändring av ett beslut med anledning av en
ansökan enligt 7 § görs till den tingsrätt som har meddelat
beslutet.
Om en sådan ansökan görs av den som har gjort ansökan enligt
7 §, ska den ha kommit in till tingsrätten inom fyra veckor
från den dag då beslutet meddelades.
9 § Vid handläggning i domstol av ärenden som avses i 7 och
8 §§ tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden,
om inte något annat följer av EU:s förordningar om makars och
registrerade partners förmögenhetsförhållanden.
10 § Om ett avgörande förklaras verkställbart, verkställs
avgörandet enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk
dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av
EU:s förordningar om makars och registrerade partners
förmögenhetsförhållanden.
Vid verkställighet av ett avgörande som rör en säkerhetsåtgärd
tillämpas i stället bestämmelserna i utsökningsbalken om
verkställighet av beslut om kvarstad eller någon annan
säkerhetsåtgärd.
11 § Om tingsrätten vid det förfarande som avses i 7 §
bifaller en ansökan om verkställbarhetsförklaring, ska
tingsrättens beslut anses innefatta ett beslut om kvarstad
eller någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rättegångsbalken.
3 kap. Särskilda bestämmelser om makars
förmögenhetsförhållanden i nordiska situationer
Tillämpningsområde
1 § Detta kapitel gäller för vissa frågor om makars
förmögenhetsförhållanden i nordiska situationer.
I förhållande till Finland gäller kapitlet endast i den
utsträckning som följer av artikel 62 i EU:s förordning om
makars förmögenhetsförhållanden. För avgöranden som har
meddelats i Finland gäller bestämmelserna om erkännande och
verkställighet i 14 och 15 §§.
Kapitlet gäller inte för registrerade partner.
2 § Det som föreskrivs i 5 och 8-12 §§ gäller om båda makarna
1. är medborgare i någon nordisk stat,
2. när de ingick äktenskapet var medborgare i någon nordisk
stat och då tog sin hemvist i en nordisk stat, och
3. efter att äktenskapet ingicks inte har tagit sin hemvist
utanför Norden.
Svensk domstols behörighet
3 § Om en svensk domstol tar upp ett yrkande om
äktenskapsskillnad enligt 7 § förordningen (1931:429) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption
och förmynderskap, får domstolen också ta upp en fråga om
bodelning, såvida det inte redan pågår ett förfarande i en
annan nordisk stat som kan leda till ett motstridigt
avgörande.
4 § En fråga om bodelning med anledning av en makes död får
tas upp av svensk domstol, om svensk lag ska tillämpas
beträffande förfarandet enligt 6 §.
En fråga om bodelning med anledning av en makes död får också
tas upp av svensk domstol, trots att en domstol i en annan
nordisk stat är behörig, om parterna är överens om det. Det
gäller dock inte om en fråga som rör dödsboet handläggs i
domstol, av en testamentsexekutor eller bobestyrer eller av en
av domstol utsedd boutredningsman eller skiftesman, eller om
yrkandet gäller klander av bodelning.
5 § En fråga om boskillnad får tas upp av svensk domstol om
1. makarna har sin hemvist i Sverige, eller
2. makarna har sin hemvist i olika stater i Norden och den
make som ansökan riktar sig mot har sin hemvist i Sverige.
Förfarandet vid bodelning med anledning av en makes död
6 § Svensk lag ska tillämpas beträffande förfarandet vid
bodelning med anledning av en makes död, om den avlidne var
medborgare i en annan nordisk stat och vid sin död hade sin
hemvist i Sverige. Detsamma gäller om en efterlevande make som
är medborgare i en annan nordisk stat har suttit i oskiftat bo
och han eller hon har sin hemvist i Sverige eller om en
efterlevande make har suttit i oskiftat bo och vid sin död var
medborgare i en annan nordisk stat och då hade sin hemvist i
Sverige.
7 § Vid en sådan bodelning med anledning av en makes död som
förrättas i Sverige efter en medborgare i en annan nordisk
stat ska makarnas samtliga tillgångar och skulder i Sverige
och utomlands omfattas.
Tillämplig lag
8 § Om makar eller blivande makar har avtalat att en viss
stats lag ska tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden,
gäller det under förutsättning att
1. avtalet avser
a) lagen i en nordisk stat där någon av dem hade sin hemvist
eller var medborgare när avtalet ingicks, eller
b) lagen i en nordisk stat där de båda senast samtidigt hade
sin hemvist, under förutsättning att den ena maken eller båda
makarna under äktenskapet har tagit sin hemvist i en annan
nordisk stat än den där de tog sin hemvist när de gifte sig,
och
2. något annat inte följer av 10-12 §§.
9 § Om tillämplig lag inte har bestämts genom avtal, tillämpas
lagen i den nordiska stat där makarna tog sin hemvist när de
gifte sig.
Om båda makarna senare har tagit sin hemvist i en annan
nordisk stat och varit bosatta där i minst två år, tillämpas
i stället den statens lag. Om båda makarna tidigare under
äktenskapet har haft sin hemvist i den staten eller om makarna
är medborgare i den staten, tillämpas dock den statens lag så
snart de har tagit sin hemvist där.
10 § Ett byte av den lag som tillämpas på makarnas
förmögenhetsförhållanden inverkar inte på rättsverkningarna av
en rättshandling som har ägt rum före bytet.
Giltigheten av bestämmelserna i ett äktenskapsförord bedöms
enligt den lag som ska tillämpas på makarnas
förmögenhetsförhållanden när frågan blir aktuell.
11 § I fråga om en makes behörighet att råda över fast
egendom, över egendom som är likställd med fast egendom eller
över en bostad ska lagen i den nordiska stat där egendomen
finns alltid tillämpas.
Formkrav för äktenskapsförord och lagvalsavtal
12 § Ett äktenskapsförord eller lagvalsavtal är giltigt till
formen, om det när det ingicks uppfyllde formkraven i
1. den lag som enligt 8 eller 9 § var tillämplig på makarnas
förmögenhetsförhållanden, eller
2. lagen i en nordisk stat där makarna eller en av dem var
medborgare.
Om frågan om ett lagvalsavtals giltighet ska bedömas enligt
svensk lag, ska lagvalsavtalet anses giltigt om det är
skriftligt, daterat och undertecknat av makarna. Av 6 kap. 1 §
framgår att lagvalsavtalet dessutom ska registreras hos
Skatteverket. Om giltigheten ska bedömas enligt en annan
nordisk stats lag och den lagen saknar formkrav för
lagvalsavtal, ska giltigheten bedömas enligt den lagens
formkrav för äktenskapsförord.
Ett äktenskapsförord eller lagvalsavtal mellan makar som har
sin hemvist i Sverige när äktenskapsförordet eller
lagvalsavtalet ingås gäller här i landet mot tredje man endast
om registrering sker enligt 7 kap. 3 § tredje stycket
äktenskapsbalken eller enligt 6 kap. 1 § i denna lag.
Bodelning efter legal separation
13 § Om det i en annan nordisk stat har meddelats ett
avgörande om legal separation och det saknas regler om makars
förmögenhetsförhållanden efter legal separation i den lag som
är tillämplig, ska
1. egendom som en make förvärvar efter det att avgörandet fått
laga kraft vara hans eller hennes enskilda,
2. avdrag för att täcka skulder beräknas med hänsyn till
förhållandena när avgörandet fick laga kraft, och
3. i övrigt bestämmelserna i den lagen om bodelning efter
äktenskapsskillnad tillämpas.
Erkännande och verkställighet
14 § En dom eller ett beslut som har meddelats i en annan
nordisk stat med tillämpning av bestämmelser om behörighet som
motsvarar 3 eller 5 § och som har fått laga kraft ska gälla i
Sverige.
15 § I fråga om erkännande, i andra fall än som avses i 14 §,
och verkställighet av dom, beslut eller förlikning från en
annan nordisk stat om makars förmögenhetsförhållanden finns
bestämmelser i lagen (1932:540) om erkännande och
verkställighet av dom som meddelats i Island och lagen
(1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar
på privaträttens område. Om dessa lagar inte är tillämpliga,
ska 4 kap. tillämpas, under förutsättning att något annat inte
följer av EU:s förordning om makars förmögenhetsförhållanden.
4 kap. Makars förmögenhetsförhållanden i andra internationella
situationer
Tillämpningsområde
1 § Detta kapitel gäller för frågor om konkurrerande
förfaranden och erkännande och verkställighet av utländska
avgöranden när det gäller makars förmögenhetsförhållanden i
internationella situationer.
Kapitlet gäller inte om något annat följer av EU:s
förordningar om makars och registrerade partners
förmögenhetsförhållanden, 3 kap. i denna lag eller annan lag.
Konkurrerande förfaranden
2 § Framställs ett yrkande om makars förmögenhetsförhållanden
i en svensk domstol när det redan pågår ett förfarande
utomlands som kan leda till ett motstridigt avgörande, ska
talan avvisas om det kan antas att avgörandet i det utländska
förfarandet blir gällande i Sverige. I stället för att talan
avvisas får målet eller ärendet förklaras vilande i avvaktan
på att ett avgörande i det utländska förfarandet har fått laga
kraft. Talan får dock prövas om det finns särskilda skäl.
Erkännande och verkställighet
3 § Ett utländskt avgörande om makars förmögenhetsförhållanden
som har meddelats av en domstol eller en annan myndighet eller
av en bodelningsförrättare och som har fått laga kraft gäller
i Sverige, om det har meddelats i
1. den stat där svaranden hade sin hemvist, eller
2. en stat vars lag var tillämplig på frågor om makarnas
förmögenhetsförhållanden enligt artikel 22 eller 26 i EU:s
förordning om makars förmögenhetsförhållanden, i den
ursprungliga lydelsen, eller artikel 22 eller 26 i EU:s
förordning om registrerade partners förmögenhetsförhållanden,
i den ursprungliga lydelsen.
4 § Även om förutsättningarna i 3 § är uppfyllda gäller det
utländska avgörandet inte i Sverige, om
1. avgörandet har meddelats mot en part som inte har avgett
svaromål och som inte har fått kännedom om den väckta talan i
tillräcklig tid för att kunna avge svaromål eller mot en part
som annars inte har fått rimliga möjligheter att föra sin
talan i det utländska förfarandet,
2. avgörandet strider mot ett svenskt avgörande,
3. avgörandet strider mot ett i Sverige gällande utländskt
avgörande i ett förfarande som började tidigare än det andra
utländska förfarandet,
4. det i Sverige pågår ett förfarande som kan leda till ett
motstridigt avgörande,
5. det utomlands pågår ett förfarande som kan leda till ett
motstridigt avgörande, såvida det förfarandet har börjat
tidigare än det andra utländska förfarandet och kan antas leda
till ett i Sverige gällande avgörande, eller
6. det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den
svenska rättsordningen att erkänna avgörandet.
5 § Ett utländskt domstolsavgörande om makars
förmögenhetsförhållanden som är verkställbart i den stat där
det meddelades och som gäller i Sverige får verkställas, om
avgörandet har förklarats verkställbart här.
En ansökan om att avgörandet ska förklaras verkställbart i
Sverige görs till tingsrätten. Regeringen kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka
tingsrätter som får pröva en ansökan.
Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i
original eller i kopia som har bestyrkts av en behörig
myndighet samt de ytterligare handlingar som tingsrätten
behöver för sin prövning. Sökanden ska samtidigt ge in en
översättning av handlingarna till svenska, om inte tingsrätten
anser att det är obehövligt.
6 § Vid handläggning i domstol av ett ärende om
verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242)
om domstolsärenden.
7 § Om ett avgörande förklaras verkställbart, verkställs
avgörandet på samma sätt som ett motsvarande svenskt avgörande
som har fått laga kraft. Ett beslut om tvångsmedel i
avgörandet ska dock inte tillämpas.
5 kap. Sambors förmögenhetsförhållanden i internationella
situationer
Tillämpningsområde
1 § Detta kapitel gäller för frågor om sambors
förmögenhetsförhållanden i internationella situationer.
Kapitlet gäller endast sådana samboförhållanden där ingen av
samborna är gift.
Kapitlet gäller inte om något annat följer av en annan lag.
Svensk domstols behörighet
2 § En fråga om sambors förmögenhetsförhållanden får tas upp
av svensk domstol, om
1. svaranden har sin hemvist i Sverige,
2. käranden har sin hemvist i Sverige och svensk lag enligt 5
eller 6 § är tillämplig på sambornas förmögenhetsförhållanden,
3. frågan rör egendom i Sverige, eller
4. svaranden i en uppkommen fråga har godtagit att saken
prövas i Sverige eller har avgett svaromål i saken utan
invändning om domstolens behörighet.
Om frågan gäller bodelning med anledning av en sambos död
tillämpas 3 § i stället för första stycket.
3 § En fråga om bodelning med anledning av en sambos död får
tas upp av svensk domstol
1. om den avlidna sambon hade sin hemvist i Sverige,
2. i fall som anges i 2 § första stycket 1, 2 och 4, eller
3. på begäran av den efterlevande sambon om svensk domstol, i
andra fall än som avses i 1, är behörig att ta upp en fråga om
arv efter den avlidne enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet,
tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt
godkännande och verkställighet av officiella handlingar i
samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg, i
den ursprungliga lydelsen.
Konkurrerande förfaranden
4 § Framställs ett yrkande om sambors förmögenhetsförhållanden
i en svensk domstol när det redan pågår ett förfarande
utomlands som kan leda till ett motstridigt avgörande, ska
talan avvisas om det kan antas att avgörandet i det utländska
förfarandet blir gällande i Sverige. I stället för att talan
avvisas får målet eller ärendet förklaras vilande i avvaktan
på att ett avgörande i det utländska förfarandet har fått laga
kraft. Talan får dock prövas om det finns särskilda skäl.
Tillämplig lag
5 § Om sambor eller blivande sambor skriftligen har avtalat
att en viss stats lag ska tillämpas på deras
förmögenhetsförhållanden, ska det gälla under förutsättning
att
1. avtalet avser lagen i en stat där någon av dem hade sin
hemvist eller var medborgare när avtalet ingicks, och
2. något annat inte följer av 7-14 §§.
6 § Om tillämplig lag inte har bestämts genom avtal, gäller
lagen i den stat där samborna tog sin hemvist när
samboförhållandet inleddes.
Om båda samborna senare har tagit sin hemvist i en annan stat
och varit bosatta där i minst två år, tillämpas i stället den
statens lag. Om båda samborna tidigare under samboförhållandet
har haft sin hemvist i den staten eller om båda samborna är
medborgare i den staten, tillämpas dock den statens lag så
snart de har tagit sin hemvist i staten.
7 § En rättshandling mellan sambor avseende deras
förmögenhetsförhållanden är giltig, om rättshandlingen stämmer
överens med den lag som är tillämplig på sambornas
förmögenhetsförhållanden när den äger rum. En rättshandling
som äger rum före samboförhållandet är giltig om den stämmer
överens med den lag som blir tillämplig när samboförhållandet
inleds.
Rättshandlingen ska alltid anses giltig till formen, om
rättshandlingen uppfyller formkraven enligt lagen i den stat
där den äger rum eller där samborna då har sin hemvist.
Särskilda bestämmelser om bodelning
8 § På begäran av en sambo eller en dödsbodelägare ska svensk
lag tillämpas beträffande förfarandet vid en bodelning även om
utländsk lag är tillämplig på sambornas
förmögenhetsförhållanden. Svensk lag om förfarandet vid
bodelning får tillämpas också när den utländska lagen
föreskriver en annan form för delning eller avräkning när det
gäller sambornas egendom.
9 § En utländsk bodelning med anledning av en sambos död ska
anses giltig till formen, om den uppfyller formkraven enligt
1. den lag som var tillämplig på sambornas
förmögenhetsförhållanden,
2. lagen i den stat där den förrättades, eller
3. lagen i den stat där den avlidne hade sin hemvist eller var
medborgare.
10 § Vid en bodelning ska sambornas samtliga tillgångar och
skulder i Sverige och utomlands beaktas, om inte något annat
följer av den lag som är tillämplig på sambornas
förmögenhetsförhållanden. Vid lottläggningen bör en sambo i
första hand tilldelas egendom som tillhör honom eller henne
utomlands.
Om det finns egendom utomlands och det kan antas att
bodelningen inte kommer att gälla i det landet, får
bodelningen begränsas till att gälla en viss del av sambornas
egendom. En sådan begränsning får dock inte göras om någon av
samborna med rimliga skäl motsätter sig det.
Vid bodelningen ska det beaktas vad som har tillkommit
samborna vid motsvarande förrättning utomlands.
Begränsningar i tillämpningen av utländsk lag
11 § Bestämmelserna i 16-18 och 22-25 §§ sambolagen (2003:376)
om förfogande över sambors gemensamma bostad och bohag, om en
sambos rätt att överta sådan egendom vid bodelning och om
förlust av rätten för den efterlevande sambon att få del i den
avlidnes egendom ska alltid tillämpas, om bostaden och bohaget
finns i Sverige.
12 § Vid en bodelning får jämkning ske enligt 15 § sambolagen
(2003:376) även om utländsk lag är tillämplig på sambornas
förmögenhetsförhållanden.
13 § Inskränkningar som en utländsk lag innehåller i en sambos
rätt att förfoga över sådan fast egendom eller tomträtt som
tillhör denna sambo och finns i Sverige kan inte göras
gällande mot tredje man i vidare mån än vad som följer av
svensk lag.
Detsamma gäller inskränkningar i en sambos rätt att förfoga
över sin övriga egendom eller att skuldsätta sig, om tredje
man och sambon befann sig i Sverige när rättshandlingen ägde
rum och tredje mannen inte kände till eller borde ha känt till
inskränkningen.
14 § Begränsningar som en utländsk lag innehåller i en sambos
skyldighet att med sin egendom svara för sina skulder kan inte
göras gällande i Sverige, om skulden hänför sig till en
rättshandling varigenom en sambo har förfogat över sin fasta
egendom eller tomträtt och egendomen finns här i landet.
Detsamma gäller om skulden hänför sig till en rättshandling
varigenom en sambo har förfogat över annan egendom eller
skuldsatt sig, om sambon och tredje man befann sig i Sverige
när rättshandlingen ägde rum och tredje mannen inte kände till
eller borde ha känt till inskränkningen.
Erkännande och verkställighet
15 § Ett utländskt avgörande om sambors
förmögenhetsförhållanden som har meddelats av en domstol eller
en annan myndighet eller av en bodelningsförrättare och som
har fått laga kraft gäller i Sverige, om det har meddelats i
1. den stat där svaranden hade sin hemvist, eller
2. en stat vars lag enligt 5 eller 6 § var tillämplig på
frågor om sambornas förmögenhetsförhållanden.
16 § Även om förutsättningarna i 15 § är uppfyllda gäller det
utländska avgörandet inte i Sverige, om
1. avgörandet har meddelats mot en part som inte har avgett
svaromål och som inte har fått kännedom om den väckta talan i
tillräcklig tid för att kunna avge svaromål eller mot en part
som annars inte har fått rimliga möjligheter att föra sin
talan i det utländska förfarandet,
2. avgörandet strider mot ett svenskt avgörande,
3. avgörandet strider mot ett i Sverige gällande utländskt
avgörande i ett förfarande som började tidigare än det andra
utländska förfarandet,
4. det i Sverige pågår ett förfarande som kan leda till ett
motstridigt avgörande, eller
5. det utomlands pågår ett förfarande som kan leda till ett
motstridigt avgörande, såvida det förfarandet har börjat
tidigare än det andra utländska förfarandet och kan antas leda
till ett i Sverige gällande avgörande.
17 § Ett utländskt domstolsavgörande om sambors
förmögenhetsförhållanden som är verkställbart i den stat där
det meddelades och som gäller i Sverige får verkställas, om
avgörandet har förklarats verkställbart här.
En ansökan om att avgörandet ska förklaras verkställbart i
Sverige görs till tingsrätten. Regeringen kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka
tingsrätter som får pröva en ansökan.
Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i
original eller i kopia som har bestyrkts av en behörig
myndighet samt de ytterligare handlingar som tingsrätten
behöver för sin prövning. Sökanden ska samtidigt ge in en
översättning av handlingarna till svenska, om inte tingsrätten
anser att det är obehövligt.
18 § Vid handläggning i domstol av ett ärende om
verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen (1996:242)
om domstolsärenden.
19 § Om ett avgörande förklaras verkställbart, verkställs
avgörandet på samma sätt som ett motsvarande svenskt avgörande
som har fått laga kraft. Ett beslut om tvångsmedel i
avgörandet ska dock inte tillämpas.
Ordre public
20 § En bestämmelse i utländsk lag får inte tillämpas och ett
utländskt avgörande gäller inte i Sverige, om det skulle vara
uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska
rättsordningen att tillämpa bestämmelsen eller att erkänna
avgörandet.
6 kap. Övriga bestämmelser
Registrering av lagvalsavtal mellan makar
1 § Ett lagvalsavtal om makars förmögenhetsförhållanden ska
registreras hos Skatteverket i äktenskapsregistret. Ett
lagvalsavtal som har slutits mellan blivande makar gäller från
äktenskapets ingående, om det ges in till Skatteverket inom en
månad från det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller
lagvalsavtalet först från och med den dag då det ges in till
Skatteverket.
Vid handläggningen av en ansökan om registrering av ett
lagvalsavtal tillämpas 16 kap. äktenskapsbalken.
Hemvist
2 § Vid tillämpningen av denna lag ska den som är bosatt i en
viss stat anses ha sin hemvist där, om bosättningen med hänsyn
till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt får
anses stadigvarande.
Reservforum
3 § Om svensk domstol är behörig enligt EU:s förordningar om
makars och registrerade partners förmögenhetsförhållanden
eller enligt denna lag och annan behörig domstol saknas, är
Stockholms tingsrätt behörig.
Övergångsbestämmelser
2019:234
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.
2. Genom lagen upphävs lagen (1990:272) om internationella
frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.
3. Bestämmelserna i 3-12 §§ i den upphävda lagen gäller
fortfarande i frågor om makars förmögenhetsförhållanden, om
äktenskapet har ingåtts före den 29 januari 2019 och makarna
inte den dagen eller därefter ingår ett lagvalsavtal som är
giltigt till formen.
4. Den upphävda lagen gäller fortfarande för handläggningen i
domstol av sådana mål och ärenden om makars
förmögenhetsförhållanden som har inletts före den 29 januari
2019.
5. Särskilda bestämmelser om vad som övergångsvis gäller i
frågor om makars förmögenhetsförhållanden i nordiska
situationer finns i lagen (2019:236) om ändring i förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap.