Post 8059 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1983:276 ·
Visa register
Förordning (1983:276) om verksamheten
inom försvarsmakten
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1983-04-28
Övrigt: Bilagorna inte med här.
Bilaga 2 har ändrats genom SFS1992:1161.
Bilagorna ej med här.
Rättelseblad SFS1990:533 har iakttagits.
Ikraft: 1983-06-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:642
Upphävd: 1994-07-01
Försvarsmaktens uppgifter m. m.
1 § Försvarsmaktens uppgift är att försvara landet mot väpnade angrepp
utifrån. Försvarsmakten skall ha sådan beredskap att den tidigt kan
möta sådana angrepp.
2 § Försvarsmakten skall i fred inrikta verksamheten på att bygga upp
krigsförband och att förbereda förbandens användning för landets
försvar. Försvarsmakten skall i fred också ha förmåga att upptäcka och a
vvisa kränkningar av svenskt territorium. Försvarsmakten skall kunna
ställa en utlandsstyrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet
utomlands. Förordning (1992:1161).
3 § Verksamheten i fred (produktionen) inom försvarsmakten planeras
och genomförs för särskilda program. För den övergripande planeringen
bildas huvudprogram och avvägningsprogram. Huvudprogrammen och
avvägningsprogrammen delas i sin tur in i delprogram.
Det finns fem huvudprogram, nämligen Operativ ledning m. m.,
Arméförband, Marinförband, Flygvapenförband och Gemensamma myndigheter.
Om indelningen i avvägningsprogram och delprogram finns särskilda
föreskrifter.
4 § Produktionen hänförs till produktionsområden. Det finns följande
huvudproduktionsområden, nämligen Ledning och förbandsverksamhet,
Materielanskaffning, Anskaffning av mark, anläggningar och lokaler samt
Forskning och utveckling. Förordning (1990:533).
Försvarsmaktens organisation
5 § Försvarsmaktens krigsorganisation utgörs av
överbefälhavaren med högkvarteret och de övriga särskilda
ledningsorganen samt av krigsförbanden.
6 § Försvarsmaktens fredsorganisation utgörs av de myndigheter som
enligt bilagorna till denna förordning hänförs till något av
huvudprogrammen Operativ ledning m. m., Arméförband (försvarsgrenen
armén), Marinförband (försvarsgrenen marinen), Flygvapenförband
(försvarsgrenen flygvapnet) eller Gemensamma myndigheter. Till
försvarsmaktens fredsorganisation hör även väg- och vattenbyggnadskåren.
7 § Försvarsmaktens indelning i fred med myndigheternas benämning,
organisation och lokalisering framgår av bilagorna till denna
förordning.
Hos myndigheterna finns utöver vad som framgår av bilagorna personal
enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av
behov och tillgång på medel. Personalen utgörs av militära och civila
tjänstemän. Cheferna för försvarsmaktens myndigheter är militära
tjänstemän, om inte annat framgår av denna förordning.
I mån av behov och tillgång på medel får myndigheterna anlita
utomstående för särskilda uppdrag.
8 § Överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet
(försvarsgrenscheferna) samt de myndigheter som anges i bilaga 5 till
denna förordning är myndigheter på central nivå.
Militärbefälhavarna och chefen för första flygeskadern är myndigheter
på högre regional nivå.
Övriga är myndigheter på lägre regional eller lokal nivå.
Verksamhetens ledning och genomförande
Ledning
9 § Överbefälhavaren leder försvarsmakten och har uppsikt över dess
verksamhet.
Under överbefälhavaren leder försvarsgrenscheferna verksamheten inom
försvarsgrenarna.
Operativ verksamhet m. m.
10 § Överbefälhavaren leder det militära försvaret av landet och har
det yttersta ansvaret för att försvarsmakten är krigsduglig.
Överbefälhavaren svarar för att försvarsmakten har den
beredskap som läget kräver. Han skall anmäla till regeringen om det
behövs beredskapshöjande åtgärder utöver dem som han får besluta om.
11 § Det åligger överbefälhavaren särskilt att
1. bedriva krigsfallsstudier och upprätta planer för mobilisering och
militära operationer samt att leda mobilisering och militära
operationer,
2. leda och bedriva militär underrättelse- och säkerhetstjänst,
3. kontrollera att krigsförbanden och försvarsmakten i övrigt har
krigsduglighet och beredskap,
4. ingripa mot kränkningar av svenskt territorium.
Överbefälhavaren får meddela övriga myndigheter inom försvarsmakten
föreskrifter för att tillgodose den operativa verksamhetens krav.
12 § Varje militärbefälhavare leder försvaret av ett militärområde
eller ett annat tilldelat område.
Militärbefälhavaren svarar för att beredskapen inom området är sådan
som läget kräver samt för att utbildningen i krigsförband samordnas
med hänsyn till planerna för operationernas genomförande.
Det åligger militärbefälhavaren särskilt att
1. leda operativa krigsförberedelser och genomföra militära
operationer,
2. leda mobiliseringsförberedelser och mobilisering,
3. bedriva militär underrättelse- och säkerhetstjänst,
4. kontrollera att krigsförbanden och de delar i övrigt av
försvarsmakten som avses för militärområdets försvar har
krigsduglighet och beredskap,
5. upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium.
13 § Under militärbefälhavaren leds
1. markstridskrafterna av arméfördelningscheferna,
försvarsområdesbefälhavarna och vissa fristående förbandschefer,
2. marinstridskrafterna av cheferna för marinkommandon,
kustartilleriförsvar och marindistrikt,
3. flygstridskrafterna av chefen för första flygeskadern och
cheferna för flygkommandon. Förordning (1993:530).
Programansvar
14 § Myndigheter inom försvarsmakten med programansvar är
överbefälhavaren och övriga myndigheter på central nivå.
15 § Överbefälhavaren är högsta programansvariga myndighet
och skall i den egenskapen
1. utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för
försvarsmaktens verksamhet och om försvarsmaktens utveckling på kort
sikt (programplan) och på lång sikt (perspektivplan),
2. yttra sig till regeringen över övriga programansvariga myndigheters
förslag i anslagsframställningar m. m. om inriktningen av produktionen
(primäruppdragsförslag),
3. i fråga om försvarsmakten i dess helhet svara för de
uppgifter som anges i 18 § 3--5.
16 § Överbefälhavaren får meddela övriga myndigheter inom försvarsmakten
föreskrifter för att uppställda mål för produktionen skall nås med ett
så rationellt utnyttjande av resurserna som möjligt. Övriga myndigheter
med programansvar får meddela sådana föreskrifter för de myndigheter som
genomför produktion för programmet.
Överbefälhavaren får meddela övriga myndigheter inom försvarsmakten
föreskrifter för att tillgodose behovet av planering och budgetering.
Sådana föreskrifter får dock inte avse frågor vid värnpliktsverket om
bedömning, uttagning, fördelning, tillhörighet och registrering av
enskilda värnpliktiga eller frågor om befrielse från eller anstånd med
värnpliktstjänstgöring. Förordning (1987:495).
17 § Överbefälhavaren har programansvaret för huvudprogrammet Operativ
ledning m. m., chefen för armén har programansvaret för huvudprogrammet
Arméförband, chefen för marinen har programansvaret för huvudprogrammet
Marinförband och chefen för flygvapnet har programansvaret för
huvudprogrammet Flygvapenförband.
Andra myndigheter inom försvarsmakten har programansvar enligt vad som
framgår av bilaga 5 till denna förordning.
18 § Programansvaret för de myndigheter som avses i 17 § är att
1. utarbeta underlag för beslut om avvägningen inom programmet,
2. lämna förslag till den produktion som varje myndighet skall bedriva
inom programmet,
3. följa produktionens utveckling vid de myndigheter som arbetar för
programmet och vid behov vidta åtgärder för att ändra produktionens
inriktning,
4. värdera produktionens resultat i förhållande till målen,
5. genomföra utredningar och studier.
Produktionen
19 § Försvarsmaktens myndigheter genomför produktion inom de
produktionsområden och verksamhetsfält som anges i bilagorna till denna
förordning. Myndigheterna på lägre regional och lokal nivå genomför sin
produktion för respektive huvudprogram inom huvudproduktionsområdena
Ledning och förbandsverksamhet samt Anskaffning av mark, anläggningar
och lokaler. Förordning (1990:533).
20 § Målen för produktionen skall uppfyllas till så låga kostnader som
möjligt.
21 § Produktionen styrs genom uppdrag. I uppdraget preciseras
produktionen genom att uppgifter anges och resurser anvisas. Om det
behövs skall också särskilda handlingsregler meddelas.
22 § Regeringen ger uppdrag till myndigheterna på central nivå. Med
utgångspunkt i dessa uppdrag lämnas uppdrag vidare till myndigheterna
inom försvarsmakten enligt 23--26 §§.
23 § Överbefälhavaren ger uppdrag till militärbefälhavarna.
24 § Försvarsgrenscheferna ger uppdrag till myndigheterna inom
försvarsgrenen. I fråga om produktionen vid arméns förband ges uppdragen
dock till militärbefälhavarna.
25 § Militärbefälhavarna ger uppdrag till myndigheterna på lägre
regional eller lokal nivå inom militärområdet. Uppdrag som de har fått
enligt 23 § lämnas också till berörda myndigheter utanför
militärområdet.
26 § Utöver vad som följer av 23--25 §§ får en myndighet i samråd med
en annan myndighet lämna uppdrag till den myndigheten.
27 § En myndighet som har gett ett uppdrag skall kontrollera det
resultat som har uppnåtts. Den myndighet som har genomfört ett uppdrag
skall analysera och värdera resultatet.
28 § Myndigheter på central nivå med ansvar för produktion
skall
1. samordna produktionen mellan erhållna uppdrag inom samma
produktionsområde,
2. samordna väsentlig styrinformation till myndigheter som de ger
uppdrag,
3. tillhandahålla myndigheter med programansvar underlag för deras
planering.
29 § I de fall där en myndighets verksamhetsfält enligt bilagorna 1--4
till denna förordning omfattar stödproduktion skall myndigheten lämna
stöd till andra myndigheters produktion. Överbefälhavaren meddelar
närmare föreskrifter om sådant stöd.
Överbefälhavaren samt, under honom, militärbefälhavarna och de som
enligt särskilda föreskrifter har ansvar som garnisonschefer skall
också i övrigt verka för att försvarsmaktens resurser utnyttjas
gemensamt på ett rationellt sätt.
30 § En myndighet skall anmäla till den myndighet som har lämnat ett
uppdrag, om
1. uppdraget inte kan fullgöras i sin huvudsakliga del,
2. uppdraget kan lösas med väsentligen mindre resurser än vad
som har anvisats,
3. en handlingsregel strider mot andra föreskrifter som gäller för
produktionen.
Om en myndighet finner att den inte kan följa en föreskrift som har
meddelats med stöd av 16 § på grund av att föreskriften strider mot en
föreskrift som en annan myndighet har meddelat, skall myndigheten
anmäla detta till överbefälhavaren. Om samförstånd inte kan nås, skall
frågan underställas regeringen.
Fackuppgifter
31 § Fackuppgiften är att inom ett visst sakområde lämna expertmässigt
underlag för produktionen. Myndigheternas fackuppgifter framgår av
bilagorna till denna förordning.
I fackuppgiften ingår särskilt att
1. vara förtrogen med utvecklingen inom sakområdet,
2. följa förhållandena inom sakområdet vid myndigheterna,
3. lämna förslag om verksamhetens inriktning, särskilt i samband med
den operativa verksamheten och planeringen på lång sikt samt i arbetet
med att ta fram underlag för anslagsframställningar, uppdrag och
årsredovisningar,
4. i övrigt stödja myndigheterna i syfte att göra verksamheten
effektivare, särskilt i fråga om utvecklingen och införandet av
arbetsmetoder inom sakområdet.
5. i samråd med berörda programansvariga myndigheter meddela
föreskrifter för produktionen inom sakområdet,
6. efter hörande av överbefälhavaren och berörd försvarsgrenschef
kontrollera produktionsförhållandena inom sakområdet vid myndigheterna
inom försvarsmakten.
32 § En myndighet med fackuppgifter skall anmäla till överbefälhavaren
om en myndighet på central nivå i sin verksamhet inte tillräckligt
beaktar väsentliga förslag som den förstnämnda myndigheten har lämnat.
Om samförstånd inte kan nås, skall frågan underställas regeringen.
Tillsynsansvar
33 § Försvarets sjukvårdsstyrelse skall ha tillsyn över hälso- och
sjukvården samt djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet inom
försvarsmakten.
Av särskilda bestämmelser kan följa att en myndighet också i övrigt
utövar tillsyn över viss verksamhet och har rätt att meddela
föreskrifter för den verksamheten. Förordning (1992:953).
Verksamhet inom totalförsvaret
34 § Försvarsmaktens myndigheter skall samverka med myndigheter,
organisationer och företag, vars verksamhet berör totalförsvaret.
Överbefälhavaren skall samordna mobiliseringsplanläggningen och den
operativa planläggningen inom försvarsmakten med motsvarande
planläggning inom övriga delar av totalförsvaret.
På central nivå företräder överbefälhavaren försvarsmakten i frågor som
har betydelse för avvägningen mellan militära och civila behov av
samhällets resurser.
Överbefälhavaren skall tillhandahålla underlag rörande totalförsvarets
militära del för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.
På högre regional nivå samverkar militärbefälhavaren med
civilbefälhavaren för att åstadkomma en enhetlig inriktning och
ledning av totalförsvarets olika delar och för en samordnad
användning av civila och militära resurser. Förordning (1987:495).
35 § Överbefälhavaren lämnar förslag till regeringen om större
samövningar inom totalförsvaret i samråd med berörda myndigheter.
36 § Överbefälhavaren eller de myndigheter inom försvarsmakten
som Överbefälhavaren bestämmer får ta del av krigsplanläggningen
hos de myndigheter som enligt beredskapsförordningen (1993:242)
är beredskapsmyndigheter. Förordning (1993:530).
37 § Överbefälhavaren leder och samordnar signalskyddstjänsten inom
totalförsvaret. Överbefälhavaren får därvid meddela föreskrifter för
övriga statliga myndigheter i fråga om skyddet av telekommunikationer
mot telekrigföring. Förordning (1990:1233).
Särskilda föreskrifter för krig m. m.
38 § I den mån inte särskilda bestämmelser meddelas, gäller denna
förordning också under krig och vid krigsfara.
39 § Under krig och i den utsträckning regeringen bestämmer vid
krigsfara biträds överbefälhavaren av högkvarteret. I detta ingår
myndigheter eller delar av myndigheter enligt en
krigsorganisationsplan, som överbefälhavaren fastställer.
Överbefälhavaren meddelar närmare föreskrifter om högkvarterets
verksamhet.
Övergångsbestämmelser
1993:530
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993.
Bestämmelsen i bilaga 2 såvitt avser Arméns infanteri- och
kavallericentrum, att Infanteriets officershögskola skall vara
belägen i Linköping, skall dock tillämpas först från och med den 1
september 1993.