Post 8057 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1983:291 ·
Visa register
Vattenlag (1983:291)
Departement: Justitiedepartementet L1
Utfärdad: 1983-05-05
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:1163
Ikraft: 1984-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:811
Upphävd: 1999-01-01 överg.best.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång.
2 § Denna lag är tillämplig på vattenföretag och vattenanläggningar. I
lagen finns också bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen.
I fråga om vissa vattenföretag som kan beröra något annat land gäller
särskilda bestämmelser.
3 § Vattenföretag är
1. uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra
anläggningar i vattendrag, sjöar och andra vattenområden, fyllning och
pålning i vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning,
sprängning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vatten-
områden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge,
2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar härför,
3. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande av
anläggningar och åtgärder härför,
4. åtgärder som utförs för att avvattna mark, när fråga inte är om
avledande av avloppsvatten, för att sänka eller tappa ur en sjö eller
för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka
en fastighets lämplighet för något visst ändamål.
Vattenanläggning är en anläggning som har tillkommit genom ett vattenföretag
med till anläggningen hörande manöveranordningar.
Med vattenområde i första stycket 1 avses område som täcks av vatten vid
högsta förutsebara vattenstånd.
4 § I denna lag avses med
1. vattenreglering: ändring av vattenföringen i ett vattendrag till
förmån för annat vattenföretag,
2. vattenöverledning: vattenreglering genom överföring av ytvatten från
ett vattenområde till ett annat,
3. vattentäkt: bortledande av yt- eller grundvatten för vattenförsörjning,
värmeutvinning eller bevattning,
4. markavvattning: åtgärder enligt 3 § första stycket 4,
5. avloppsvatten: spillvatten eller annan flytande orenlighet, vatten
som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning,
vatten som avleds för sådan avvattning inom en detaljplan som inte sker
för en viss eller vissa fastigheters räkning samt vatten som avleds för
avvattning av en begravningsplats. Lag (1987:139).
2 kap. Rådighet över vatten m. m.
1 § För att få utföra ett vattenföretag skall företagaren ha rådighet
över vattnet inom det område där företaget skall utföras.
2 § Var och en råder över det vatten som finns inom hans fastighet.
Rådighet över en fastighets vatten kan också tillkomma någon till följd
av upplåtelse av fastighetsägaren eller, enligt vad som är särskilt
föreskrivet, förvärv tvångsvis.
3 § I rinnande vatten råder vardera sidans ägare över en lika stor andel
i vattnet, även om en större del av vattnet rinner fram på den enes
fastighet än på den andres.
4 § Den som vill utföra
1. en vattenreglering,
2. en vattentäkt för allmän vattenförsörjning, allmän
värmeförsörjning eller bevattning,
3. ett markavvattningsföretag,
4. ett vattenföretag som behövs för allmän väg, allmän farled,
allmän hamn eller allmän flottled,
5. ett vattenföretag som behövs för att motverka förorening genom
avloppsvatten eller
6. ett vattenföretag som behövs för järnväg
har för ändamålet rådighet som anges i 1 §. Lag (1995:1651).
5 § Rådighet som anges i 1 § tillkommer
1. staten, kommuner och vattenförbund för att utföra sådana vattenföretag
som är önskvärda från hälsosynpunkt eller allmän miljövårdssynpunkt eller
som främjar fisket,
2. förvaltare som avses i 82 a § lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled för att vidta de återställningsåtgärder som behövs efter
avlysning av den allmänna flottleden.
Den som är beroende av att vattenförhållandena består har också sådan
rådighet för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller
läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit
från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt
lopp.
6 § Den som äger strand vid annans vattenområde har rätt att för sin
fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan
byggnad vid stranden, om inte vattenområdets ägare genom byggnaden
lider skada av någon betydelse.
I 1 kap. 6 § jordabalken finns bestämmelser om att även andra än
strandägare kan ha denna rätt.
7 § Tillhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem tillgodogöra sig
vattenkraften i hela sträckan, om han på grund av äganderätt eller annan
rättighet som gäller mot envar och inte är begränsad till tiden råder
över mer än hälften av kraften. Hänsyn skall tas till den kraft som
svarar mot andel i sådan samfällighet som avses i 1 kap. 3 §
fastighetsbildningslagen (1970:988).
Första stycket gäller även när någon vill i ett vattenkraftverk
tillgodogöra sig vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattendrag,
om det gemensamma tillgodogörandet är en från teknisk och ekonomisk synpunkt
nödvändig förutsättning för kraftverkets tillkomst.
8 § Om det för att kraftförsörjningen skall utvecklas planmässigt är
nödvändigt att ett sådant strömfall tas i anspråk som tillkommer annan
än staten och som inte är utnyttjat på ett från allmän synpunkt
ändamålsenligt sätt, får regeringen på ansökan av någon som vill
tillgodogöra sig vattenkraften förordna att strömfallet eller särskild
rätt till detta får tas i anspråk.
Den som fått tillstånd enligt första stycket skall inom ett år från
det att tillståndet beviljades ansöka om bestämmande av ersättning hos
vattendomstolen för vad som tas i anspråk enligt första stycket. Om
ansökan inte görs inom den tiden, upphör tillståndet att gälla.
Rätt att på grund av förordnande enligt första stycket ta strömfall i
anspråk får inte utan regeringens medgivande övergå från innehavaren
till någon annan.
Regeringen får besluta de villkor för rättighetens utnyttjande som
behövs från allmän synpunkt. Lag (1988:212).
9 § Den som utövar ett vattenföretag eller råder över en vattentillgång
enligt 2 § är skyldig att vid allvarlig vattenbrist, som orsakas av
torka eller någon annan jämförlig omständighet, avstå det vatten som är
oundgängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsörjningen eller för
något annat allmänt behov.
Den som avstår vatten enligt första stycket är berättigad till skälig
ersättning för den skada han härigenom lider.
Länsstyrelsen får vid vite förelägga företagaren eller rådighetshavaren
att iaktta sin skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får
härvid förordna att beslutet skall gälla även om det överklagas.
3 kap. Allmänna förutsättningar för vattenföretag
1 § Ett vattenföretag får inte komma till stånd, om det med hänsyn till
valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna
planeringssynpunkter. Vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag
skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.
Lag (1987:139).
2 § Ett vattenföretag och anläggningsarbeten som utförs för ett
vattenföretag får inte strida mot en detaljplan eller
områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte
motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Gäller eljest, i andra fall än som avses i 16, 18 och 20 §§
naturvårdslagen (1964:822), särskilda bestämmelser för bebyggande eller
annan användning av ett mark- eller vattenområde, skall vattenföretaget
utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Lag (1987:139).
3 § Även om det inte finns något hinder mot ett vattenföretag enligt 1
eller 2 §, får det inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet
av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen.
Utan hinder av första stycket får företaget komma till stånd, om regeringen
finner att företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.
4 § Ett vattenföretag får komma till stånd endast om fördelarna från allmän
och enskild synpunkt av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och
olägenheterna av det.
5 § Vid prövningen enligt 1--4 §§ skall hänsyn tas till andra vattenföretag
eller särskilda anläggningar som kan antas behövas för att vattenföretaget
skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.
6 § Bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ gäller inte
1. vattenföretag som vid prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt
4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. har angetts
som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande,
2. broar eller andra vattenföretag för väg, järnväg, tunnelbana eller
spårväg, vars anläggande har prövats i särskild ordning,
3. rörledningar i vatten, vartill koncession har meddelats enligt lagen
(1978:160) om vissa rörledningar,
4. verksamhet, vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter. Lag (1987:139).
7 § Ett vattenföretag som är tillåtligt skall utföras med en sådan
omfattning och på ett sådant sätt att ändamålet utan oskälig kostnad
vinns med minsta intrång och olägenhet för motstående allmänna och
enskilda intressen. Det skall, om det kan ske utan oskälig kostnad,
utföras så att det inte försvårar annat vattenföretag eller annan
verksamhet som kan antas i framtiden beröra samma vattentillgång och
som främjar allmänt eller enskilt ändamål av vikt.
Den som utför ett vattenföretag är skyldig att vidta åtgärder som är
ägnade att förebygga eller minska skador av företaget, om han inte
därigenom åsamkas oskälig kostnad. Beträffande åtgärder i stället
för ersättning i pengar gäller 9 kap. 1 § tredje stycket.
8 § Om ansökningar om tillstånd till skilda vattenföretag prövas
samtidigt och företagen på grund av att de berör samma vattentillgång
eller av någon annan orsak inte kan utföras vid sidan av varandra i
enlighet med ansökningarna samt någon samfällighet enligt denna lag inte
bildas, skall företagen om möjligt jämkas så att de kan komma till stånd
utan väsentligt förfång för något av dem. Om en sådan jämkning inte kan
göras, skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskild
synpunkt kan antas medföra största fördel.
9 § När enligt denna lag ett vattenföretag skall utföras inom ramen för
en samfällighet, skall tillses att var och en av deltagarna tillgodoses
utan väsentligt förfång för någon annan deltagare.
10 § Om det vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag framgår att
detta kan utan väsentlig ändring utföras så att det medför en betydande
nytta för någon annan, skall på begäran av denne villkor meddelas härom.
Sådana villkor får dock inte meddelas om förutsättningar föreligger för
bildande av en samfällighet enligt denna lag.
Den som bereds nytta enligt första stycket skall utge skälig ersättning
till tillståndshavaren.
Om tillståndshavaren åsamkas kostnad på grund av villkor enligt första
stycket, är han berättigad till ersättning enligt 9 kap.
11 § Om någon vill utföra ett vattenföretag som kan skada fisket, är han
skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga
anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram
vatten för ändamålet samt iaktta de villkor i övrigt som på grund av
företaget kan behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av
vattenföretaget eller i något angränsande vattenområde. Om nyttan av en
ifrågasatt anordning eller ett villkor inte skäligen kan anses motsvara
den kostnad som därigenom skulle åsamkas företagaren, kan han befrias
från sådan skyldighet.
I 10 kap. 5 § finns bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som kan
bestämmas i stället för att villkor meddelas enligt första stycket.
12 § Bestämmelserna i 1--6 och 8--11 §§ gäller inte i fråga om utrivning
enligt 14 kap. 1 och 3 §§.
13 § I fråga om vissa vattenanläggningar finns ytterligare
bestämmelser i 19 och 20 §§ elberedskapslagen (1997:288).
Lag (1997:291).
4 kap. Tillståndsplikt
1 § För vattenföretag krävs tillstånd enligt denna lag, om inte annat
följer av 1 a §, 2 § första stycket, 3 eller 4 §.
När det krävs tillstånd till ett vattenföretag får arbeten av större
omfattning i anslutning till företaget inte påbörjas innan sådant
tillstånd har meddelats.
Den som vill utföra ett vattenföretag har rätt att begära prövning även
om tillstånd inte krävs.
I 14 kap. 5 § finns bestämmelser om skyldighet att begära prövning innan
en anläggning för bortledande av grundvatten tas ur bruk. Lag (1984:913).
1 a § Tillstånd krävs inte för
1. vattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets
husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning,
2. utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller
kräftdjur,
3. utförande av anläggningar för utvinning av värme, om åtgärden inte
avser vattentäkt. Lag (1984:913).
2 § Tillstånd till ett vattenföretag krävs inte, om det är uppenbart
att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets
inverkan på vattenförhållandena. I fråga om detaljdränering genom
täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl
att allmänna eller enskilda intressen skadas genom företaget.
I fråga om markavvattning krävs även tillstånd om det för företaget
behövs särskild tvångsrätt enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller om två
eller flera skall delta i företaget och någon överenskommelse inte
har träffats om delaktigheten.
3 § Tillstånd behövs inte för att utföra rensningar för att bibehålla
vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett
vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något
annat sätt har förändrat sitt lopp.
Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan, skall ägaren
av denna alltid underrättas innan arbetena påbörjas.
Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena göras till
länsstyrelsen innan arbetena påbörjas. Lag (1991:381).
4 § Om det till följd av en skada eller för att förebygga en skada är
nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller lagringsarbeten utförs
utan dröjsmål, får arbetena utföras utan föregående tillstånd. Ansökan
om godkännande av arbetena skall dock göras snarast möjligt.
Om det för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom
eller av annan sådan orsak är nödvändigt att åtgärder vidtas som strider
mot meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten, får
åtgärderna vidtas utan föregående tillstånd. Ansökan om godkännande av
åtgärderna skall dock göras snarast möjligt. Lag (1989:513).
5 § Om ett vattenföretag har utförts utan tillstånd enligt denna eller
äldre lag, får företagaren begära prövning av företagets laglighet.
En ansökan om tillstånd att ändra en vattenanläggning som har utförts
utan tillstånd får prövas endast om prövning av anläggningens laglighet
begärs samtidigt.
Andra stycket gäller även i fråga om ansökningar enligt 8 kap. 2 § att
använda någon annans anläggning. Den som gör en sådan ansökan får även
begära prövning av anläggningens laglighet.
6 § Om ett vattenföretag efter det denna lag har trätt i kraft har
utförts utan tillstånd, är företagaren bevisningsskyldig i fråga om
de förhållanden som rådde i vattnet innan företaget utfördes.
5 kap. Särskilda bestämmelser om markavvattning
Allmänna bestämmelser
1 § Ansöker någon om tillstånd till ett markavvattningsföretag skall, om
det begärs av ägaren till en annan fastighet och det prövas lämpligt,
företaget utformas så att det blir till nytta även för denna fastighet.
Ägare av fastigheter för vilka markavvattningen medför nytta skall delta
i företaget. Skyldighet att delta i annan markavvattning än dikning
föreligger dock endast om det begärs av ägare till fastigheter som får
mer än hälften av den beräknade nyttan av företaget.
Första stycket gäller även väghållare som inte är fastighetsägare, om
vägen medför en avsevärd inverkan på markavvattningsföretaget.
2 § För utförande och drift av företaget utgör deltagarna en
samfällighet. Tillståndet till företaget samt anläggningar och
rättigheter som hör till företaget är samfällda för deltagarna.
När en samfällighet har bildats, gäller vad som i denna lag föreskrivs
om tillståndshavare eller ägare av anläggning samfälligheten.
Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som, när inlösen sker, ägs av
deltagare i samfälligheten och omfattas av markavvattningsföretaget.
3 § Kostnaderna för utförande och drift av företaget fördelas mellan
deltagarna på grundval av andelstal som bestäms efter vad som är skäligt
med hänsyn främst till den nytta var och en har av företaget.
Om det med hänsyn till olikheter i naturförhållandena eller annat kan
antas att ett visst område skulle få en avsevärt mindre kostnad i
förhållande till nyttan av markavvattningen om ett annat område inte
hade ingått i företaget, skall företaget indelas i avdelningar som
avgränsas med hänsyn till olikheterna.
Vad deltagarna har överenskommit om kostnadsfördelningen skall läggas till
grund för tillståndsbeslutet, om borgenärer med panträtt i de fastigheter
som ägs av deltagare och omfattas av markavvattningsföretaget medger det.
Om en fastighet svarar för gemensam inteckning, fordras dessutom de
medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs inte,
om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.
4 § Bestämmelserna i 1--3 §§ gäller inte i fråga om markavvattning som
söks av annan än ägare av fastighet eller väghållare.
Markavvattning och avledande av avloppsvatten
5 § Om ledningar för ett markavvattningsföretag med väsentlig fördel kan
användas för att avleda avloppsvatten från en fastighet, skall ägaren av
denna fastighet delta i företaget om han själv eller sökanden till
markavvattningsföretaget begär det. Vad som nu sagts skall gälla även
vid avledande av avloppsvatten från verksamhetsområdet för en allmän
vatten- och avloppsanläggning. Härvid skall vad som sägs om fastighetens
ägare i stället gälla huvudmannen för anläggningen.
6 § Kostnaderna för utförande och drift av en gemensam ledning fördelas
mellan markavvattningsintresset och avloppsintresset med hänsyn till
mängden och beskaffenheten av det vatten som tillförs ledningen samt
till vad som kan anses skäligt med hänsyn till intressenternas nytta av
ledningen.
Första stycket gäller också vid fördelningen av kostnaderna mellan
avloppsintressenter.
I fråga om överenskommelser mellan intressenterna tillämpas 3 § tredje
stycket.
7 § Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om avledande av avloppsvatten från
fastigheter får tillämpas även i fråga om avledande av avloppsvatten
från byggnader och anläggningar som inte hör till någon fastighet, om
det kan ske utan olägenhet av betydelse för de övriga deltagarna.
8 § Bestämmelserna i 5--7 §§ gäller inte avledande av avloppsvatten från
enskilda fastigheter inom verksamhetsområdet för en allmän vatten- och
avloppsanläggning.
Markavvattning och vägföretag m. m.
9 § Skall för markavvattning ett vattenavlopp byggas genom en väg eller
ett avlopp genom en väg utvidgas eller fördjupas och vill väghållaren
själv utföra åtgärden, har han rätt därtill.
Om det inte är oskäligt skall sådana åtgärder bekostas av väghållaren i
den mån åtgärden behövs för avvattning till 1,2 meters djup av åker och
äng, som sedan vägens tillkomst eller sedan minst tjugofem år räknat
från dagen för begäran om åtgärden varit att hänföra till något av dessa
ägoslag. Väghållarens kostnadsansvar gäller inte i fråga om ägovägar
eller därmed jämförliga vägar och inte heller i fråga om broar och andra
vattenföretag som har utförts i överensstämmelse med tillstånd som har
meddelats enligt denna lag eller vattenlagen (1918:523).
När kostnadsansvar inte åvilar väghållaren enligt andra stycket, skall
åtgärden bekostas av den för vilken markavvattning sker.
10 § Om den kostnad som enligt 9 § andra stycket åvilar väghållaren
avsevärt överstiger värdet av den skada som uppstår om åtgärden inte
utförs, får väghållaren i stället för att bekosta åtgärden betala
ersättning för skadan.
11 § Om en väg skall byggas eller ändras och en markägare begär att
vattenavlopp för framtida markavvattning skall anordnas genom vägen,
skall väghållaren utföra åtgärden om det kan ske utan men för vägens
framtida brukbarhet. I fråga om kostnadsansvaret för den fördyring av
byggandet och driften av vägen som åtgärden medför gäller 9 § andra och
tredje styckena samt 10 § i tillämpliga delar.
Begäran enligt första stycket skall framställas hos väghållaren eller, i
fråga om enskild väg för vilken väghållningsskyldighet ännu inte föreligger,
hos den som handlägger vägförrättningen. Begäran skall vara skriftlig och i
fråga om mer omfattande åtgärder vara åtföljd av en plan för markavvattningen.
12 § Bestämmelserna i 9--11 §§ innebär inte någon inskränkning i den rätt som
väghållaren eller markägaren kan grunda på dom, avtal eller någon annan
särskild rättsgrund.
13 § Bestämmelserna i 9--12 §§ gäller också i fråga om banvallar för
järnvägar, tunnelbanor och spårvägar.
6 kap. Bevattningssamfälligheter
1 § Om flera ansöker om tillstånd till vattentäkt för bevattning ur
samma vattentillgång och vattnet behöver fördelas mellan dem, får vid
meddelande av tillstånd bestämmas att tillståndshavarna skall utgöra en
samfällighet för sådan fördelning (bevattningssamfällighet).
Har tillstånd till vattentäkt för bevattning meddelats någon och söks
tillstånd till ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång,
får, om särskilda skäl föreligger, vid meddelande av tillstånd bestämmas
att tillståndshavarna skall utgöra en bevattningssamfällighet eller, om
samfällighet bildas enligt första stycket, att den för vilken tillstånd
redan har meddelats skall ingå i samfälligheten.
Om, sedan en samfällighet har bildats, någon gör en ansökan om tillstånd
till en ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång, får i samband
med beslut om tillstånd till vattentäkten bestämmas att tillståndshavaren
skall ingå i samfälligheten.
2 § Deltagarna i en bevattningssamfällighet fördelar tillgängligt vatten
mellan sig, om det behövs på grund av vattenbrist eller någon annan
omständighet eller om någon deltagare inte utnyttjar sin rätt att ta
vatten. Vid fördelningen skall de villkor iakttas som har bestämts av
vattendomstolen i samband med att tillstånd gavs.
3 § Om det är lämpligt, får vattendomstolen bestämma att gemensamma
anläggningar för bevattning skall inrättas för samtliga eller vissa av
dem som skall ingå i samfälligheten.
4 § En gemensam anläggning får endast inrättas för sådana deltagare i
samfälligheten för vilka det är av väsentlig betydelse att ha del i
anläggningen.
En gemensam anläggning får inte inrättas, om de som skall delta i
anläggningen mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda
skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som
har störst nytta av anläggningen.
Andra stycket gäller inte, om behovet av anläggningen är synnerligen
angeläget för att tillgodose motstående allmänna och enskilda intressen.
5 § En gemensam anläggning och rätt till utrymme är samfällda för dem
som deltar i anläggningen. Deltagarna svarar gemensamt för utförande och
drift av anläggningen.
Mark som inlösts för gemensamma anläggningar är samfälld för de fastigheter
som, när inlösen sker, ägs av deltagare i samfälligheten och omfattas av
bevattningsföretaget.
6 § En bevattningssamfällighets förvaltningskostnader och kostnader för
utförande och drift av gemensamma anläggningar fördelas mellan deltagarna
efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den mängd vatten som var
och en får ta ut enligt meddelat tillstånd. I enlighet härmed åsätts
andelstal för varje deltagare.
Om särskilda skäl föreligger, får särskilda andelstal bestämmas för en
viss del av verksamheten.
Om det är lämpligt, får kostnaderna för driften av gemensamma anläggningar
fördelas genom avgifter som beräknas på grundval av den omfattning i vilken
varje deltagare utnyttjar anläggningarna.
7 § Vad deltagarna har överenskommit om andelstalen och grunderna för
avgiftsberäkningen skall läggas till grund för vattendomstolens dom, om
borgenärer med panträtt i fastigheter som ägs av deltagare och omfattas
av bevattningsföretaget medger det. Om en fastighet svarar för gemensam
inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och
fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrivs för relaxation.
Medgivande av rättsägare behövs inte, om överenskommelsen är väsentligen
utan betydelse för dem.
7 kap. Samfälligheter för vattenreglering
Vattenreglering för kraftändamål
1 § På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd enligt
denna lag till vattenreglering för kraftändamål skall förordnas att
ägare av andra strömfall som får nytta av regleringen skall delta i
regleringsföretaget, om mer än hälften av företagets nytta belöper på de
strömfall som tillhör den som framställer yrkandet och dem som förenat
sig med honom samt varje strömfall som yrkandet avser är utbyggt eller
kan beräknas bli utbyggt för kraftändamål inom den närmaste tiden.
Om någon ansöker om eller har fått tillstånd enligt denna lag till
vattenreglering för kraftändamål, skall på yrkande av ägaren av ett
annat strömfall som får nytta av regleringen förordnas att denne skall
delta i företaget.
2 § Har förordnande enligt 1 § meddelats, utgör samtliga deltagare i
regleringsföretaget en samfällighet för utförande och drift av
företaget. Tillståndet till företaget samt anläggningar och rättigheter
som hör till företaget är samfällda för deltagarna.
När en samfällighet har bildats gäller vad som i denna lag föreskrivs om
tillståndshavare eller ägare av anläggning samfälligheten.
Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som, när inlösen sker, ägs av
deltagarna i samfälligheten och till vilka deras strömfall hör.
3 § Kostnaderna för utförande och drift av företaget fördelas mellan
deltagarna på grundval av andelstal som bestäms efter vad som är skäligt
med hänsyn främst till den nytta var och en har av företaget.
Om en vattenreglering avser flera sjöar eller skilda sträckor i ett
vattendrag och det på grund härav behövs flera dammbyggnader eller
särskilda anläggningar, skall, om så erfordras, kostnaderna för varje
sådan del av företaget beräknas särskilt och fördelas enligt grunderna i
första stycket.
Vad deltagarna har överenskommit om kostnadsfördelningen skall läggas
till grund för vattendomstolens dom, om borgenärer med panträtt i de
fastigheter till vilka deltagarnas strömfall hör medger det. Om en
fastighet svarar för gemensam inteckning, fordras dessutom de
medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs
inte, om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.
Vattenreglering för bevattning
4 § På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd till
vattenreglering för bevattning skall förordnas att andra som har
tillstånd till vattentäkt för bevattning och som får stadigvarande
fördel av regleringen genom förbättrade möjligheter att bevattna skall
delta i regleringsföretaget, om den som framställer yrkandet och de som
förenat sig med honom om företaget prövas ha större fördel av
regleringsföretaget än de som yrkandet avser.
Om någon ansöker om eller har fått tillstånd till vattenreglering för
bevattning, skall på yrkande av någon annan som har tillstånd till
vattentäkt för bevattning och som får stadigvarande fördel av
regleringen genom förbättrade möjligheter att bevattna förordnas att
denne skall delta i företaget.
5 § Beträffande vattenreglering för bevattning äger 2 och 3 §§ motsvarande
tillämpning med följande avvikelser.
Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som, när inlösen sker, ägs av
deltagare i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning
regleringen sker.
Deltagarnas andelstal bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn främst
till den mängd vatten som varje deltagare får ta ut enligt meddelat
tillstånd till vattentäkt.
Vid tillämpningen av 3 § tredje stycket första meningen gäller att medgivande
skall lämnas av borgenärer som har panträtt i fastigheter som ägs av deltagare
i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning regleringen sker.
Vattenreglering på grund av överenskommelse
6 § Har tillstånd till ett vattenregleringsföretag meddelats på ansökan
av flera som vill till gemensamt gagn utföra företaget, utgör sökandena
en samfällighet för utförande och drift av företaget, om annat inte har
överenskommits mellan dem.
Om ett vattenregleringsföretag, vartill tillstånd lämnats enligt första
stycket, avser olika slag av ändamål, är 1 och 4 §§ inte tillämpliga.
7 § Beträffande vattenregleringsföretag enligt 6 § gäller i tillämpliga
delar
1. i fråga om inlösen 2 § tredje stycket och 5 § andra stycket,
2. i fråga om kostnadsfördelningen 3 § samt 5 § tredje och fjärde
styckena.
8 kap. Särskilda tvångsrätter
1 § Den som utför eller skall utföra ett vattenföretag kan ges rätt att
utföra anläggningar eller åtgärder på fastigheter som tillhör någon
annan och ta i anspråk mark härför när fråga är om
1. vattenföretag som avser tillgodogörande av yt- eller grundvatten,
2. vattenreglering,
3. vattenföretag som avser allmän farled, allmän hamn eller allmän
flottled,
4. markavvattning,
5. vattenföretag för att motverka förorening genom avloppsvatten,
6. vattenföretag som avses i 2 kap. 5 § första stycket.
Den som utför eller skall utföra ett vattenföretag kan ges rätt att på
annans fastighet utföra anläggningar och åtgärder som behövs för att
förebygga eller minska skada av företaget.
Ett område som tas i anspråk enligt första stycket får lösas, om det
skall ingå i en strömfallsfastighet.
Om rätten enligt denna paragraf att med annat än äganderätt ta annans mark
i anspråk upphört, skall vad som anbringats på marken tillfalla markägaren
utan lösen, om det inte bortförts inom ett år från upphörandet.
2 § Om det inte medför en väsentlig olägenhet för ägaren av en vattenan-
läggning, kan någon annan ges rätt att använda anläggningen för ett eget
vattenföretag eller för att förebygga eller minska skador av ett eget
vattenföretag samt rätt att ändra anläggningen. Skall anläggningen ändras,
har ägaren rätt att utföra ändringen och erhålla ersättning för kostnaderna.
Den som ges rätt att använda en anläggning skall ge anläggningens ägare
skälig ersättning för rätten att använda anläggningen.
3 § Utförs rensningar eller andra åtgärder som avses i 2 kap. 5 § andra
stycket, får rensningsmassorna läggas på närmaste strand, om det inte
vållar avsevärda olägenheter från allmän eller enskild synpunkt.
Massorna får annars föras till ett lämpligt ställe i närheten.
Markens ägare skall underrättas innan rensningsmassorna läggs upp. Den
som lägger upp massorna är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att
förebygga eller minska skada av uppläggningen, om han inte därigenom
åsamkas oskäliga kostnader.
4 § Förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i samband med
beslut om anordningar för att främja fisket eller för att förebygga
skador på fisket.
9 kap. Ersättning och andelskraft
Allmänna bestämmelser
1 § Den som har fått tillstånd enligt denna lag att genom inlösen eller
på annat sätt ta i anspråk annans egendom eller att vidta en åtgärd som
skadar annans egendom skall utge ersättning för vad som avstås eller
skadas, om annat inte är särskilt föreskrivet. Detsamma gäller den som
lägger upp rensningsmassor enligt 8 kap. 3 § och därigenom skadar annans
egendom. Ersättning skall även utges för skada till följd av förbud
enligt 8 kap. 4 §.
Om företag eller åtgärder vartill tillstånd har lämnats enligt denna
lag medför att särskild rätt till en fastighet går förlorad eller
rubbas, gäller vad som föreskrivs om ersättning då fastigheter tas i
anspråk eller skadas.
Den ersättningsskyldige skall, om det är lämpligt, åläggas att utföra
åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador. Ersättning
utgår endast för de skador som kvarstår sedan åtgärderna har utförts.
2 § Fastigheter eller fastighetsdelar, som lider synnerligt men av ett
företag eller en åtgärd vartill tillstånd har lämnats enligt denna lag,
skall lösas in, om ägaren begär det.
Den ersättningsskyldige har rätt till inlösen, om detta skulle medföra
endast en ringa höjning av fastighetsägarens ersättning och denne inte
har något beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller
fastighetsdelen. Kostnaderna för åtgärder som avses i 1 § tredje stycket
skall härvid räknas in i ersättningen.
3 § Ersättning bestäms i pengar att betalas på en gång.
Om det finns skäl till det, får ersättning för skador till följd av
företag för allmän flottled fastställas att utgå med årliga belopp. Om
skadorna av ett sådant företag inte med säkerhet kan uppskattas på
förhand eller om de sannolikt inte kommer att uppstå varje år, får den
skadelidande hänvisas att framställa anspråk i den ordning som
föreskrivs i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled. Grunderna
för hur ersättningen skall beräknas skall dock anges om det är möjligt.
4 § För en fastighet som löses in i sin helhet skall, om inte annat
följer av vad som sägs nedan, löseskilling betalas som motsvarar
fastighetens marknadsvärde. Om en del av en fastighet löses eller en
fastighet eller del av fastighet på annat sätt tas i anspråk eller
skadas, skall intrångsersättning betalas som motsvarar den minskning av
fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom ingreppet. Ersättning
skall betalas även för de skador som i övrigt uppkommer för
fastighetsägaren.
Då ersättningen bestäms, skall hänsyn tas till åtgärder som avses i 1 §
tredje stycket.
5 § Om det företag för vars genomförande en fastighet löses har medfört
inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skall
löseskillingen bestämmas på grundval av det marknadsvärde som
fastigheten skulle ha haft om sådan inverkan inte hade förekommit, dock
endast i den mån det är skäligt med hänsyn till förhållandena i orten
eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga
förhållanden. Om ingreppet är sådant att intrångsersättning skall betalas,
skall vad som har sagts om beräkningen av marknadsvärdet tillämpas i fråga
om värdet före ingreppet.
6 § Då löseskillingen bestäms skall en sådan ökning av fastighetens
marknadsvärde av någon betydelse, som har ägt rum under tiden från dagen
tio år före det talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades,
räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett att den beror på
något annat än förväntningar om en ändring i markens tillåtna användnings-
sätt. Om ingreppet är sådant att intrångsersättning skall betalas, skall
vad som har sagts om beräkningen av marknadsvärdet tillämpas i fråga om
värdet före ingreppet. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens
skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om fastigheten dessförinnan har
tillträtts eller tagits i anspråk eller skadats, när detta skedde.
Har beslut om en detaljplan, enligt vilken marken avses för enskilt
bebyggande, meddelats innan talan väcktes vid domstol eller
förrättningen påkallades, skall första stycket tillämpas endast på
den värdestegring som har inträffat efter beslutet.
Om inlösen sker av en bebyggd fastighet, som innehas i huvudsakligt
syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den
begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen
inte i något fall får bestämmas till lägre belopp än som behövs för
att anskaffa en likvärdig bostadsfastighet.
I den mån det blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med
förväntningar om någon ändring i markens tillåtna användningssätt beror
på inverkan av vattenföretaget, gäller 5 §. Lag (1987:139).
7 § Om fastigheten har tillträtts i sin helhet eller tagits i anspråk
eller skadats, skall då ersättningen bestäms hänsyn inte tas till sådan
ändring i fastighetens värde som uppkommer därefter. Detsamma gäller då
fastigheten har tillträtts endast delvis, om inte värdeändringen beror
på att den återstående delens skick ändras.
Ersättningen skall jämkas med hänsyn till den höjning i det allmänna
prisläget som kan ha skett sedan fastigheten tillträddes eller togs i
anspråk eller skadades.
Om det behövs, skall i beslutet om ersättning tas in bestämmelser som är
ägnade att hindra att ersättningstagaren gör en förlust till följd av
ändringar i penningvärdet under tiden från ersättningsbeslutet till dess
betalning sker.
8 § Har en åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja ersättningen,
skall, om skäl föreligger, ersättningen bestämmas som om åtgärden inte
hade vidtagits.
Om företag eller åtgärder vartill tillstånd har lämnats enligt denna lag
medför att särskild rätt till en fastighet går förlorad eller rubbas, skall,
då en åtgärd som avses i första stycket har vidtagits av fastighetens ägare
i avsikt som anges där, första stycket tillämpas så att den ersättnings-
skyldige erhåller gottgörelse genom minskning av den ersättning som
tillkommer ägaren.
9 § Ersättningen skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskilling,
intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för sig.
Om ersättningen avser samtliga delägares andel i en samfällighet eller
en del av denna och det för samfälligheten finns en känd styrelse eller
en förvaltare med rätt att uppbära medel som härrör från samfälligheten,
kan domstolen eller förrättningsmannen utan hinder av första stycket
bestämma gemensam ersättning för delägarna i den mån nedsättning inte
skall ske enligt 16 kap. 1 §.
10 § Om företag eller åtgärder vartill tillstånd har lämnats enligt
denna lag medför skada på en fastighet som tillhör den som har fått
tillståndet, skall ersättning för skadan bestämmas. Detta gäller dock
inte, om medgivanden har lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt
i fastigheten. Om fastigheten besväras av gemensamma inteckningar, fordras
dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap.
11 § jordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande fordras dock inte av
den för vars rätt domstolens eller förrättningsmannens avgörande är väsent-
ligen utan betydelse.
Ersättning vid utrivning m. m.
11 § Den som har fått tillstånd enligt 14 kap. 1 § eller har ålagts
eller medgetts enligt 15 kap. 6 § att riva ut en vattenanläggning skall
betala skälig ersättning för skador på annans egendom som orsakas av
bestående ändring i vattenförhållandena. Skyldighet att betala ersättning
för förlust av förmån som orsakas av utrivningen föreligger endast om
förmånen har tillförsäkrats i tillståndsdomen eller tillståndsbeslutet
eller i avtal som träffats i samband med vattenanläggningens tillkomst.
Ersättning utgår i sådant fall endast för kostnader i anledning av förlusten
av förmånen.
Om medgivande att riva ut en vattenanläggning har lämnats annan än den
som är skyldig att underhålla anläggningen och skyldighet att betala
ersättning har ålagts i samband därmed, får ersättningen sökas åter av
den underhållsskyldige.
Den som har fått tillstånd enligt 14 kap. 3 § första stycket att bortskaffa
flottledsanläggning är inte skyldig att betala ersättning för andra skador
än sådana som uppkommer i samband med arbetena med bortskaffandet.
Ersättning vid omprövning
12 § Medför omprövning enligt 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 § förlust av
vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets
avrinning för tillståndshavare som omfattas av omprövningen utgår
ersättning för förlusten eller inskränkningen, om annat inte följer av
14 §. Ersättning utgår inte till den del förlusten eller inskränkningen
är att hänföra till förbättring av en vattenanläggnings säkerhet.
Medför omprövning enligt denna lag skada för annan än tillståndshavare
som omfattas av omprövningen utgår ersättning härför. För mottagare av
andelskraft gäller dock viss begränsning enligt 19 §.
Beträffande ersättning enligt första eller andra stycket äger 1--10 §§
motsvarande tillämpning. Lag (1989:513).
13 § Ersättning enligt 12 § första stycket betalas av den som har begärt
omprövningen eller, om omprövning enligt 15 kap. 11 § omfattar tillstånden
till konkurrerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren.
Ersättning enligt 12 § andra stycket betalas,
1. om omprövningen sker enligt 15 kap. 3, 4 eller 8 §, av tillståndshavaren,
2. om omprövning enligt 15 kap. 11 § omfattar tillstånden till konkurrerande
vattentäkter, av vardera tillståndshavaren,
3. vid annan omprövning av den som har begärt omprövningen.
Ersättning för minskning av andelskraft från vattenkraftverk som omfattas av
omprövningen betalas av den som har tillstånd till kraftverket.
Begränsning i ersättningsrätten
14 § Om förlust eller inskränkning som avses i 12 § första stycket föranleds
av omprövning till förmån för det allmänna fiskeintresset, allmän farled,
allmän hamn, allmän flottled eller hälsovården eller, vid omprövning enligt
15 kap. 3 § eller 9 § första meningen, till förmån för den allmänna miljö-
vården, är tillståndshavaren skyldig att utan ersättning tåla viss del av
förlusten eller inskränkningen.
Den del som inte ersätts avser den sammanlagda förlusten eller inskränkningen
till följd av skilda omprövningar som nu angetts och av vattenföretag som
avses i 15 § och motsvarar i fråga om
1. vattenkraftverk högst en femtedel och lägst en tjugondel av produktions-
värdet av den vattenkraft som enligt meddelat tillstånd kan uttas vid
kraftverket efter avdrag för den del av produktionsvärdet som är att hänföra
till vattenregleringar,
2. vattenreglering för kraftändamål högst en femtedel och lägst en tjugondel
av det till regleringen hänförliga produktionsvärdet av den vattenkraft som
enligt meddelade tillstånd kan uttas vid varje kraftverk,
3. andra vattenföretag högst en femtedel och lägst en tjugondel av värdet av
den vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym som omfattas av tillståndet till
företaget.
När vattendomstolen lämnar tillstånd till ett vattenföretag för vilket
begränsning i ersättningsrätten som nu har nämnts skall gälla, skall
vattendomstolen inom de gränser som anges i andra stycket 1--3
fastställa den del som inte ersätts. Därvid skall hänsyn tas främst till
företagets inverkan på vattenstånds- och avrinningsförhållandena, den
fördel eller olägenhet som företaget väntas medföra från allmän
synpunkt, graden av nytta för tillståndshavaren och mottagare av
andelskraft samt längden av den tid som föreskrivs enligt 15 kap. 3 §
första stycket.
Om omprövning sker före den enligt 15 kap. 3 § första stycket fastställda
tidpunkten, skall den del som inte ersätts minskas i förhållande till den
tid som återstår till denna tidpunkt.
15 § Om den som har tillstånd enligt denna lag till ett vattenföretag
åsamkas förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att
reglera vattnets avrinning till följd av att tillstånd lämnas till ett
vattenföretag som skall tillgodose det allmänna fiskeintresset, allmän
farled, allmän hamn eller allmän flottled, hälsovården eller den allmänna
miljövården, är hans rätt till ersättning härför begränsad på motsvarande
sätt som gäller enligt 14 §.
Vad som sagts nu gäller även förlust av fallhöjd som inte är utbyggd.
Därvid skall den del som inte ersätts motsvara en tjugondel av värdet
av vattenkraften i det berörda strömfallet efter avdrag för vad som
av detta värde är att hänföra till vattenregleringar.
Andelskraft
16 § Den vars vattenkraft skall tillgodogöras av annan med stöd av 2 kap.
7 § eller på grund av överenskommelse får delta i tillgodogörandet, om det
är av betydelse för hans verksamhet och om hans rätt till kraften är grundad
på äganderätt eller annan rättighet som gäller mot envar och som inte är
begränsad till tiden. Han är då berättigad till andel i kraftproduktionen
(andelskraft) och skyldig att bidra till kostnaderna för kraftanläggningens
utförande och drift, allt i förhållande till sin andel i den vattenkraft som
skall tillgodogöras vid anläggningen. Motsvarande gäller om den vars strömfall
tas i anspråk enligt 2 kap. 8 §, om ersättning för ianspråktagandet inte redan
har bestämts.
Skyldigheten att tillhandahålla andelskraft åvilar strömfallsfastigheten.
Rätten till andelskraft skall vara förenad med den fastighet till vilken
vattenkraften har hört eller rättigheten har överflyttats enligt 18 §
första stycket.
17 § I samband med beslut om tillhandahållande av andelskraft skall
erforderliga bestämmelser meddelas om villkoren för tillhandahållandet
och om kostnadsbidrag.
Om förhållandena ändras, kan kraftanläggningens ägare eller mottagaren
av andelskraft påkalla omprövning av rättsförhållandet mellan dem.
Därvid får endast sådana ändringar beslutas som innebär väsentlig fördel
för någon av parterna utan att medföra betydande olägenhet för
motparten. Om det beslutas att rätten till andelskraft skall avlösas mot
ersättning i pengar, gäller de allmänna bestämmelserna om ersättning i
1--10 §§.
18 § På ansökan av ägaren till en fastighet varmed rätt till andelskraft
är förenad får beslutas att rätten till andelskraft skall flyttas över
till någon annan fastighet som tillhör samme ägare, om detta kan ske
utan skada för borgenärer med panträtt eller andra rättsägare.
Rätten till andelskraft får upplåtas av ägaren till den fastighet varmed
den är förenad. Avtal om upplåtelse är inte bindande längre än femtio år
från det avtalet slöts. Upplåtelser för någons livstid gäller dock utan
begränsning till viss tid.
19 § Om den kraftmängd som utgår såsom andelskraft minskas i fall som
avses i 14 eller 15 § eller till följd av omprövning för att förbättra
en vattenanläggnings säkerhet, är mottagaren av andelskraften skyldig
att utan ersättning tåla denna minskning i samma mån som innehavaren av
det kraftverk varifrån andelskraften tillhandahålls. Lag (1989:513).
10 kap. Avgifter
Bygdeavgifter
1 § Om ett vattenföretag innebär
1. drift av ett vattenkraftverk,
2. vattenreglering som avser års- eller flerårsreglering,
3. vattenöverledning för något annat ändamål än kraftändamål,
4. ytvattentäkt skall den som innehar tillstånd till företaget betala en
årlig bygdeavgift som bestäms av vattendomstolen att utgå efter
avgiftsenheter och avgiftsklasser enligt 2 och 3 §§.
Avser vattenföretaget utvidgning av ett annat vattenföretag eller, om
utvidgning tidigare skett, flera andra vattenföretag, vartill tillstånd
lämnats enligt denna lag, skall gemensam avgift fastställas såsom för
ett enda företag, varvid tidigare utgående avgift bortfaller.
Bygdeavgift skall enligt de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen
användas dels för att förebygga eller minska sådana skador av vattenföretaget
eller anläggningar för detta som inte har ersatts enligt 9 kap. och för att
gottgöra sådana skador, dels för att tillgodose allmänna ändamål beträffande
den bygd som berörs av vattenföretaget eller anläggningar för detta.
2 § Avgiftsenheter är
1. för vattenkraftverk varje enhet installerad generatoreffekt som omfattar
tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring och varje
enhet om tjugo kilowatt därutöver,
2. för vattenregleringar varje enhet av regleringsmagasinets rymd som omfattar
25 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter, varje ytterligare enhet om
50 000 kubikmeter intill 1 000 miljoner kubikmeter samt varje enhet om 100 000
kubikmeter därutöver,
3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter varje kubikmeter i sekunden av
den vattenmängd som högst får ledas bort enligt meddelat tillstånd.
Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk eller vattenregleringar, om
antalet avgiftsenheter är mindre än femhundra.
3 § För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgifts-
enhet, om företaget tillhör klass 1: 0,5 promille av basbeloppet, klass 2:
1 promille av basbeloppet, klass 3: 1,5 promille av basbeloppet, klass 4:
2 promille av basbeloppet.
För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje
avgiftsenhet, om företaget tillhör klass 1: 5 procent av basbeloppet,
klass 2: 10 procent av basbeloppet, klass 3: 15 procent av basbeloppet,
klass 4: 20 procent av basbeloppet.
Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring för det år som avgiften avser.
Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till de mindre eller
större förändringar i vattenförhållandena samt de mindre eller större
olägenheter eller fördelar för bygden som vattenföretaget eller
anläggningar för detta medför.
4 § Bygdeavgift skall utgå från och med kalenderåret närmast efter det
år då tillståndet till vattenföretaget togs i anspråk till och med det
år då företaget läggs ned.
Bygdeavgiften skall före varje kalenderårs utgång betalas till länsstyrelsen
i det län där företaget huvudsakligen utförs.
Fiskeavgifter
5 § Vattendomstolen eller förrättningsmannen får, om det är lämpligare, i
stället för att meddela villkor enligt 3 kap. 11 § ålägga tillståndshavaren
att betala en särskild avgift för främjande av fisket i det vatten som berörs
av vattenföretaget eller inom något angränsande vattenområde. Avgiften kan
fastställas som en engångsavgift eller som en årlig avgift.
Beloppet av årlig avgift beräknas så, att det av vattendomstolen eller
förrättningsmannen fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal
som anger förhållandet mellan basbeloppet enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring för det år då avgiften skall betalas och basbeloppet
för det år då avgiften fastställdes.
6 § Om ett vattenföretag som avses i 1 § eller anläggningar för detta
kan antas skada fisket eller kommer att orsaka en inte obetydlig ändring
i de naturliga vattenståndsförhållandena, skall den som innehar tillstånd
till företaget betala en årlig allmän fiskeavgift för främjande av fisket
inom landet.
Avgiften bestäms av vattendomstolen att utgå efter avgiftsenheter och
avgiftsklasser enligt 7 och 8 §§.
Avser vattenföretaget utvidgning av ett annat vattenföretag eller, om
utvidgning tidigare skett, flera andra vattenföretag, vartill tillstånd
lämnats enligt denna lag, skall gemensam avgift fastställas såsom för
ett enda företag, varvid tidigare utgående avgift bortfaller.
7 § Avgiftsenheter är
1. för vattenkraftverk varje enhet installerad generatoreffekt som omfattar
tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring och varje
enhet om tjugo kilowatt därutöver,
2. för vattenregleringar varje enhet av regleringsmagasinets rymd som omfattar
25 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter och varje enhet om 50 000
kubikmeter därutöver,
3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter varje kubikmeter i sekunden av
den vattenmängd som högst får ledas bort enligt meddelat tillstånd.
Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk och vattenregleringar, om
antalet avgiftsenheter är mindre än tio.
8 § För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgifts-
enhet, om företaget tillhör klass 1: 0,05 promille av basbeloppet, klass 2:
0,1 promille av basbeloppet, klass 3: 0,15 promille av basbeloppet, klass 4:
0,2 promille av basbeloppet.
För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsenhet,
om företaget tillhör klass 1: 1 procent av basbeloppet, klass 2: 5 procent av
basbeloppet, klass 3: 10 procent av basbeloppet, klass 4: 15 procent av
basbeloppet.
Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring för det år som avgiften avser.
Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till den omfattning i
vilken fisk och fiske förekommer i det vattenområde som berörs av
vattenföretaget eller anläggningar för detta, till den utsträckning i
vilken vattenförhållandena och fisket påverkas av vattenföretaget eller
anläggningar för detta samt till omfattningen av de förpliktelser som
företagaren har ålagts enligt 5 § eller 3 kap. 11 §.
9 § Om det årliga beloppet av den allmänna fiskeavgiften är ringa, får
föreskrivas att avgiftsskyldigheten skall fullgöras genom
engångsbetalning. Föreskrift härom skall meddelas om det årliga
avgiftsbeloppet skulle understiga femhundra kronor.
10 § Årlig fiskeavgift enligt 6 § skall utgå från och med kalenderåret
närmast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på
vattenförhållandena påbörjades eller då beslut om lagligförklaring
meddelades till och med det år då företaget läggs ned.
Årlig fiskeavgift enligt 5 eller 6 § skall före varje kalenderårs utgång
betalas till fiskeriverket.
Engångsavgift skall betalas till fiskeriverket senast vid den tidpunkt
som anges när avgiften bestäms. Lag (1991:381).
11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m. m.
Regeringens prövningsrätt
1 § Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av
vattenföretag, nämligen
1. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av
minst 20 000 kilowatt,
2. vattenregleringar med en större vattenståndsskillnad mellan dämnings-
och sänkningsgränserna än två meter under året eller en meter under
veckan samt regleringar med mindre vattenståndsskillnad än som har
angetts nu, om därigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst 100
miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under
veckan,
3. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag
eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst en
kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om den
vattenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den
normala oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart att
bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna
intressen,
4. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10
000 kubikmeter om dygnet,
5. andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbortledningar
än som har angetts förut, om företaget avser någon av sjöarna Vänern,
Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och
företaget kan inverka märkbart på vattenståndet i eller
vattenavrinningen ur sjön. Lag (1987:139).
2 § Ansöks om ändring eller utvidgning av ett vattenföretag, gäller 1 §
endast den ändring eller utvidgning som avses med ansökningen.
3 § Om ett annat vattenföretag än ett sådant som anges i 1 och 2 §§
är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, får
regeringen förbehålla sig prövningen av företagets tillåtlighet.
Detsamma gäller i fråga om ett vattenföretag som avses i 3 kap. 6 §
tredje stycket lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.
m. Besked om förbehållet skall lämnas till vattendomstolen eller
förrättningsmannen innan dom eller beslut har meddelats om
företagets tillåtlighet. Lag (1993:190).
4 § Tillåtligheten av ett vattenföretag kan även komma under regeringens
prövning enligt 12 kap. 29 § eller 13 kap. 42 §.
5 § I samband med prövningen av ett företag som avses i 1--4 §§ får
regeringen även förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av ett annat
vattenföretag, om ansökningen avser tillstånd till båda företagen och
dessa hänger samman med varandra eller fråga enligt 3 kap. 8 § har
uppkommit om jämkning eller företräde mellan dem. Beträffande ett sådant
förbehåll gäller 3 § andra meningen.
6 § Om regeringen finner att ett företag får komma till stånd, kan
regeringen bestämma särskilda villkor för att tillgodose allmänna
intressen.
Förberedelse av vissa vattenföretag
7 § Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan
omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan
antas komma att prövas av regeringen enligt 1--3 §§ eller omfattas av 3
kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., skall
förberedande åtgärder ha vidtagits enligt 8--11 §§. Lag (1987:139).
8 § I god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas
skall företagaren underrätta Kammarkollegiet, Statens naturvårdsverk,
Boverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Riksantikvarieämbetet
samt de länsstyrelser och kommuner som berörs av företaget. Samtidigt
skall Sjöfartsverket och Fiskeriverket underrättas, om deras verksamhet
berörs. Statens jordbruksverk skall underrättas, om rennäringen
eller jordbruksmark av större omfattning berörs. Företagaren
skall därefter på begäran eller när anledning annars föreligger
lämna dessa myndigheter och kommuner upplysningar om företaget.
Lag (1997:1163).
9 § När förutsättningarna för företaget i stort har klarlagts, skall
företagaren i samråd med länsstyrelsen i det län där företaget i
huvudsak skall utföras bereda berörda kommuner samt myndigheter och
sammanslutningar som företaget angår tillfälle att framställa önskemål
om företagets närmare omfattning och utformning.
10 § Om företaget kan medföra skada på fiske av någon betydelse, får
fiskeriverket förordna om den utredning som behövs. Om företaget kan
medföra väsentlig skada på rennäringen eller jordbruket, får
jordbruksverket förordna om behövlig utredning. Riksantikvarieämbetet
får förordna om behövlig kulturhistorisk inventering. Statens
naturvårdsverk får förordna om den utredning som behövs angående
företagets utförande från allmänna naturvårdssynpunkter.
Innan förordnande meddelas skall samråd ske med vattendomstolen.
Företagaren skall betala kostnaderna för utredningarna, om det inte är
obilligt. Lag (1997:1163).
11 § I god tid innan ansökan om tillstånd till företaget ges in skall
företagaren medverka till att information om företagets planläggning
lämnas till ortsbefolkningen vid sammankomst, genom ortspressen eller på
något annat lämpligt sätt. Sammankomst skall ordnas, om länsstyrelsen i
något län som berörs av företaget påkallar det.
Företagaren skall på lämpligt sätt bereda enskilda personer tillfälle
att framställa önskemål om åtgärder för att förebygga eller minska
skador genom företaget.
12 kap. Prövningen av markavvattningsföretag
Allmänna bestämmelser
1 § Prövningen av markavvattningsföretag sker vid förrättning.
Länsstyrelsen förordnar en förrättningsman att handlägga förrättningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
särskilda bestämmelser om behörighet att vara förrättningsman.
2 § Två gode män skall delta i förrättningen när förrättningsmannen
finner att det behövs eller när sakägare begär det och det inte medför
oskäligt dröjsmål.
Ett beslut att gode män skall medverka rubbar inte vad som redan har
beslutats eller verkställts under förrättningen.
Medverkar gode män, äger bestämmelserna om förrättningsman motsvarande
tillämpning på honom och gode männen, om inte annat framgår.
3 § Gode män utses bland dem som är valda till nämndemän i
fastighetsdomstol eller till gode män vid
fastighetsbildningsförrättningar i orten.
4 § Om gode män skall medverka, skall förrättningsmannen kalla dem till
förrättningen. Till tjänstgöring bör företrädesvis kallas gode män med
behövlig ortskännedom och sakkunskap.
Om en god man på grund av jäv är hindrad att tjänstgöra eller om han
uteblir från ett sammanträde och annan god man inte utan dröjsmål kan
infinna sig, får förrättningsmannen till tjänstgöring som god man kalla
någon som är valbar till befattning som anges i 3 §.
5 § Bestämmelsen i 4 kap. 12 § rättegångsbalken om hinder för närstående
att samtidigt tjänstgöra som domare gäller också beträffande
förrättningsmän och gode män.
6 § Mot förrättningsmän och gode män gäller samma jäv som mot domare.
7 § Om en sakägare vill anföra jäv mot förrättningsman eller god man,
skall han framställa invändning därom första gången han för talan i
ärendet sedan han fick kännedom om att förrättningsmannen eller gode
mannen tjänstgör och att jävsanledning föreligger. Om han underlåter
det, är hans rätt att anföra jäv förfallen.
Sedan fråga om jäv mot förrättningsman eller god man uppkommit, får han
endast vidta sådana åtgärder som inte utan synnerlig olägenhet kan
uppskjutas och som inte innebär ett avgörande av en för förrättningen
betydelsefull fråga. Sådana åtgärder får vidtas av förrättningsmannen,
även om han har förklarats jävig.
Att förrättningsman eller god man förklaras jävig påverkar inte
giltigheten av beslut eller åtgärder som har tillkommit innan frågan om
jäv uppkom.
8 § Förrättningsmannen får anlita biträde av sakkunniga för att utreda
frågor som kräver särskild fackkunskap. Den som står i ett sådant
förhållande till saken eller till någon sakägare att hans
tillförlitlighet kan anses förringad får inte anlitas som sakkunnig.
Förrättningens inledande
9 § Ansökan om förrättning görs hos länsstyrelsen av någon som vill
utföra eller delta i ett markavvattningsföretag.
Om det vid en fastighetsreglering beslutas att en fråga om
markavvattning skall prövas enligt denna lag, anmäls detta av
lantmäterimyndigheten till länsstyrelsen. Ägarna av de
fastigheter som ingår i fastighetsregleringen anses då som sökande.
Lag (1995:1411).
10 § Ansökningen om förrättning skall vara skriftlig och innehålla
uppgifter om
1. de fastigheter, byggnader eller anläggningar för vilka sökanden för
talan,
2. företagets beskaffenhet,
3. de mark- och vattenområden som berörs av företaget,
4. för sökanden kända sakägare.
Om en ansökan inte uppfyller föreskrifterna i första stycket eller om
den i övrigt är ofullständig, får länsstyrelsen förelägga sökanden att
avhjälpa bristen. Om bristen inte avhjälps får länsstyrelsen avvisa
ansökningen. Detta skall framgå av föreläggandet.
Första stycket gäller även i fråga om anmälningar som avses i 9 § andra
stycket.
11 § Länsstyrelsen får bestämma att sökanden skall ställa säkerhet för
förrättningskostnaderna innan en förrättningsman förordnas.
Handläggningen
12 § Förrättningsmannen skall utreda förutsättningarna för företaget. Om
hinder inte föreligger mot företaget, skall han till ledning för
förrättningen utarbeta en allmän plan för detta och utföra de
utredningar som behövs för företagets genomförande.
Förrättningsmannen bör därvid samråda med sökanden och övriga sakägare
samt de myndigheter som berörs av företaget.
13 § Förrättningsmannen skall utreda vilka som i egenskap av
fastighetsägare eller på annan grund är sakägare.
Om det råder tvist om en fastighet som berörs av företaget, har den av
de tvistande som innehar fastigheten med äganderättsanspråk rätt att
företräda fastigheten under förrättningen till dess den lagligen vinns
från honom.
Om en fastighet har övergått till ny ägare under förrättningen, får
denne inte rubba vad den förre ägaren har medgivit eller godkänt.
14 § Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse om företaget. I
kungörelsen skall lämnas en kortfattad redogörelse för företaget och på
lämpligt sätt anges de fastigheter som kan beröras. I kungörelsen skall
sakägarna kallas till sammanträde.
Kungörelsen skall senast fjorton dagar före sammanträdet införas i
ortstidning. I god tid före sammanträdet skall utskrift av kungörelsen
sändas till kända sakägare, berörda kommuner, statliga myndigheter vars
verksamhet kan beröras av företaget samt, om allmänna intressen kan
beröras, till kammarkollegiet.
Om företaget berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter,
behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda
delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten,
skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.
15 § Om företaget är av mindre omfattning och uppenbarligen berör endast
en viss eller vissa sakägare, är kungörelse inte erforderlig.
Underrättelse om företaget och om sammanträde skall i så fall delges
sakägarna. Underrättelser skall sändas till kommuner och myndigheter i
den utsträckning som anges i 14 § andra stycket.
I fråga om delgivning gäller allmänna bestämmelser samt 16 och 17 §§.
16 § Om ägaren av en fastighet, byggnad eller anläggning eller en
ställföreträdare för denne stadigvarande vistas utom riket och
delgivning inte kan ske här i riket med känt ombud, får handlingen
lämnas till den som förvaltar eller brukar fastigheten, byggnaden eller
anläggningen.
Den till vilken handlingen har lämnats är skyldig att snarast sända
handlingen vidare till den sökte, om det kan ske. Han skall erinras
därom, när handlingen lämnas till honom. Är den söktes uppehållsort
känd, skall förrättningsmannen därjämte med posten sända honom
meddelande om delgivningen.
Delgivningen anses ha skett, när handlingen har lämnats enligt första
stycket.
17 § Vad som är föreskrivet om delgivning med delägare i samfällighet
gäller även vid delgivning med delägare i fastighet, som innehas under
samäganderätt av flera än tio, och med innehavare av servitut som gäller
till förmån för flera än tio fastigheter med skilda ägare.
18 § Om det behövs skall förrättningsmannen förordna en lämplig person,
hos vilken de handlingar som hör till förrättningen skall hållas
tillgängliga (aktförvarare). Flera aktförvarare får förordnas om det är
lämpligt.
Aktförvararens namn och platsen där förrättningshandlingarna hålls
tillgängliga skall anges i den kungörelse som avses i 14 § eller i
underrättelse enligt 15 §.
19 § Ägare av fastigheter som berörs av företaget skall till
förrättningsmannen uppge innehavare av servitut, nyttjanderätt eller
rätt till elektrisk kraft som har upplåtits i fastigheten. Underlåts
detta utan giltigt skäl och uppstår på grund härav skada för sådana
sakägare, skall fastighetsägaren ersätta skadan. Fastighetsägarna skall
erinras om innehållet i denna paragraf i den kungörelse som avses i 14
§, i underrättelse enligt 15 § eller på annat lämpligt sätt.
20 § Kammarkollegiet skall, om det behövs, föra talan vid förrättningen
för att tillvarata allmänna intressen.
Kommun får föra talan vid förrättningen för att tillvarata allmänna
intressen inom kommunen.
21 § Om ett nytt sammanträde måste hållas, skall förrättningsmannen
kalla alla kända sakägare till detta. Någon kallelse behövs dock inte,
om det kan antas att sakägarna ändå infinner sig. Om tid och plats för
sammanträdet har tillkännagivits vid ett föregående sammanträde, behöver
inte de sakägare kallas som i föreskriven ordning har kallats till det
föregående sammanträdet.
Om särskilda kallelser behövs skall de delges sakägarna i god tid före
sammanträdet. Förrättningsmannen får dock vid sammanträde bestämma om en
särskild ordning för kallelser till följande sammanträden. I fråga om
delgivning gäller 16 och 17 §§.
22 § Om en sakägare inte i föreskriven ordning har kallats till ett
sammanträde, skall ett nytt sammanträde hållas om inte sakägaren ändå
har infunnit sig eller medger att förrättningen får slutföras.
Utan hinder av första stycket får sådana förrättningsåtgärder vidtas som
inte i någon nämnvärd mån inverkar på sakägarens rätt.
23 § Om förrättningsmannen och gode männen har olika mening, gäller vad
två av dem anser. Om var och en har sin mening, gäller
förrättningsmannens mening, såvida det inte är fråga om pengar eller
något annat som utgör mängd. I så fall gäller den mening som avser den
näst största mängden.
I varje beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet grundas, om inte
en motivering av beslutet kan anses överflödig. Om beslutet får
överklagas, skall det dessutom innehålla en besvärshänvisning.
Beslut som meddelas vid sammanträde skall läsas upp för de närvarande.
Om det i annan ordning meddelas ett beslut om inställande av
förrättningen eller, utan samband med tillståndsbeslut, ett beslut som
får överklagas särskilt, skall sakägare och andra som har besvärsrätt
underrättas om beslutets innehåll utan dröjsmål. Sådana underrättelser
lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning för
kallelser som kan ha beslutats enligt 21 § andra stycket andra meningen.
24 § Om det behövs med anledning av förrättningen, har
förrättningsmannen och gode männen samt deras biträden rätt att gå in i
byggnader, beträda ägor, göra mätningar och markundersökningar samt
företa därmed sammanhängande eller jämförliga åtgärder. I trädgårdar
eller liknande planteringar får träd inte skadas eller fällas utan
ägarens samtycke. Även i övrigt skall skador undvikas, om det är
möjligt.
Rätt att beträda annans ägor tillkommer också den som för talan vid
förrättningen.
För skador som har uppkommit genom åtgärder enligt första eller andra
stycket utgår ersättning. Yrkande om ersättning skall framställas innan
förrättningen avslutas eller inställs.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att
befogenheterna enligt första stycket skall kunna utövas.
25 § Om sökanden vill återkalla sin ansökan hos förrättningsmannen,
skall han göra det skriftligen eller också muntligen vid ett
sammanträde. Om ingen sakägare har fört talan vid förrättningen när
återkallelsen görs, skall förrättningen genast inställas. I annat fall
skall sakägare som har fört talan vid förrättningen och som själva
kunnat ansöka om denna underrättas om återkallelsen. Om någon sådan
sakägare inte inom föreskriven tid begär att förrättningen skall
fortsättas, skall den inställas.
Sakägare på vars begäran förrättningen fortsätts anses därefter som
sökande till förrättningen.
Sedan tillståndsbeslut har meddelats får ansökningen inte återkallas hos
förrättningsmannen. I stället skall återkallelse ske hos vattendomstolen
på det sätt och inom den tid som enligt 38 § gäller för överklagande av
tillståndsbeslutet. Härvid gäller första och andra styckena i
tillämpliga delar.
26 § En förrättning som har inletts efter anmälan av
lantmäterimyndigheten skall inställas, om
fastighetsregleringsförrättningen inställs. Förrättningen skall dock
fortsättas, om sakägare som har fört talan vid förrättningen och som har
kunnat ansöka om denna begär det. Underrättas sakägarna om
regleringsförrättningens inställande vid sammanträde, skall begäran
framställas vid sammanträdet. I annat fall skall begäran framställas
inom den tid som förrättningsmannen föreskriver. Lag (1995:1411).
27 § Om det föreligger hinder mot företaget, skall förrättningsmannen så
snart som möjligt avbryta förrättningen och besluta om dess inställande.
28 § Frågor om tillämpningen av 3 kap. 8 § i fråga om
markavvattningsföretag som prövas vid olika förrättningar skall efter
anmälan till länsstyrelsen prövas vid en särskild förrättning av
förrättningsman som länsstyrelsen utser. I fråga om en sådan förrättning
gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.
Frågor om tillämpningen av 3 kap. 8 § i fråga om markavvattningsföretag
som prövas vid förrättning och vattenföretag som efter ansökan prövas av
vattendomstolen skall avgöras av vattendomstolen i ansökningsmålet.
29 § Om förrättningsmannen finner att hinder mot det sökta företaget
möter enligt 3 kap. 3 § första stycket men att det föreligger sådana
omständigheter som avses i andra stycket i nämnda paragraf eller om
frågan om företagets tillåtlighet enligt 11 kap. 3 § skall avgöras av
regeringen, skall förrättningsmannen efter sammanträde med sakägarna med
eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande.
30 § Vid förrättningen skall protokoll föras. Protokollet samt övriga
handlingar som ges in eller upprättas vid förrättningen skall
sammanföras till en akt.
Tillståndsbeslut m. m.
31 § Om det inte föreligger något hinder mot företaget, skall
förrättningsmannen meddela tillståndsbeslut.
Tillståndsbeslutet skall i behövlig utsträckning innehålla bestämmelser
om
1. företagets ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska
utformning i övrigt,
2. vilka som skall delta i företaget och varje deltagares andelstal i
fråga om konstnaderna för utförande och drift av företaget,
3. de områden som får tas i anspråk och de särskilda tvångsrätter i
övrigt som medges för företaget,
4. utförande och underhåll av företaget,
5. tillsyn, besiktning och kontroll,
6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande
åtgärder samt hur betalningen skall ske,
7. villkor i övrigt för att tillgodose allmän och enskild rätt,
8. förrättningskostnaderna och hur de skall fördelas,
9. tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får
framställas,
10. tid efter vars utgång omprövning enligt 15 kap. 3 och 14 §§ eller 15
§ andra stycket får ske.
Avser tillståndet arbeten för företaget, skall i tillståndsbeslutet
anges den tid inom vilken arbetena skall vara utförda (arbetstid). Lag
(1989:513).
32 § Om överenskommelse om ersättning har träffats, får ersättning inte
bestämmas annorlunda än som har avtalats. Detta gäller även
överenskommelser om att gottgörelse skall utgå på annat sätt än i pengar
eller om att skadeförebyggande åtgärder skall utföras.
Om det behövs för tillämpningen av 16 kap. 14 § tredje stycket, skall
förrättningsmannen uppskatta det värde som en berörd fastighet har utan
särskild rättighet som minskar fastighetens värde.
33 § Innan ett beslut meddelas om inlösen av en fastighetsdel skall i
den ordning som gäller för fastighetsbildning en karta med beskrivning
ha upprättats över området och dess gränser ha utmärkts .
33 a § Fastställs bestämmelser om innehållande och tapping av vatten för
att under osedvanliga förhållanden tillgodose säkerheten hos en
vattenanläggning och kan de skador som följer om bestämmelserna
utnyttjas inte lämpligen uppskattas på förhand, får förrättningsmannen
skjuta upp frågan om ersättning.
Anspråk på grund av skada som avses i första stycket prövas på det sätt
som föreskrivs i 15 kap. 17 §. Lag (1989:513).
34 § Tillståndsbeslut skall meddelas vid sammanträde eller på tid och
plats som förrättningsmannen har givit till känna för sakägare och andra
som har besvärsrätt. Ett sådant tillkännagivande skall lämnas vid
sammanträde eller genom skriftliga meddelanden eller i sådan särskild
ordning som kan ha beslutats enligt 21 § andra stycket andra meningen.
35 § Om ett beslut av förrättningsmannen till följd av skrivfel,
felräkning eller något liknande misstag innehåller en uppenbar
oriktighet, skall förrättningsmannen besluta om rättelse. Detsamma
gäller kartor, ritningar och andra handlingar till vilka
förrättningsbeslutet hänvisar.
Innan rättelsen görs, skall den som berörs av åtgärden få tillfälle att
yttra sig.
Rättelsen skall med angivande av dagen för åtgärden antecknas på
huvudskriften och, om möjligt, på övriga exemplar av den handling som
rättas. Den som beslutet rör skall omedelbart underrättas om åtgärden
och om möjligheten att överklaga beslutet.
36 § Förrättningsmannen får inte som tolk anlita den som står i sådant
förhållande till saken eller till sakägare att hans tillförlitlighet kan
anses förringad.
En tolk har rätt att av allmänna medel få skäligt arvode samt ersättning
för kostnader och tidsspillan. Detta gäller inte den som anlitas i
tjänsten.
Överklagande till vattendomstolen
37 § Förrättningsmannens beslut överklagas särskilt, om
förrättningsmannen har
1. ogillat jäv enligt 7 §,
2. beslutat angående ersättning till sakkunnig eller tolk,
3. beslutat angående ersättning enligt 24 § tredje stycket,
4. beslutat angående rättelse enligt 35 §.
Överklagande enligt första stycket sker genom besvär som skall ges in
till vattendomstolen inom tre veckor från den dag då beslutet
meddelades.
Ett beslut att godta en invändning om jäv får inte överklagas.
Den som menar att förrättningen onödigt uppehålls genom ett beslut av
förrättningsmannen får överklaga beslutet genom besvär hos
vattendomstolen. Denna besvärsrätt är inte inskränkt till någon viss
tid. Lag (1990:454).
38 § I andra fall än som avses i 37 § överklagas beslut av
förrättningsmannen genom besvär som skall ges in till vattendomstolen
inom fyra veckor från den dag då tillståndsbeslutet meddelades eller
förrättningen inställdes.
13 kap. Prövningen av vattenmål
Allmänna bestämmelser
1 § Första domstol i vattenmål kallas vattendomstol. De tingsrätter som
regeringen bestämmer skall vara vattendomstolar.
Överrätt i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt.
Som sista domstol i vattenmål dömer högsta domstolen.
2 § Om domstolar i vattenmål och rättegången i sådana mål liksom i fråga
om handläggningen av ärenden vid sådana domstolar gäller vad som är
föreskrivet om allmän domstol, i den mån inte annat följer av denna lag
eller annan författning.
Vattendomstol
3 § Vattendomstolen består av en ordförande, en teknisk ledamot samt två
nämndemän. Ytterligare en teknisk ledamot får efter ordförandens
bestämmande ingå i domstolen.
Ordföranden skall vara lagfaren domare i tingsrätten.
Tekniska ledamöter skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av
vattenfrågors behandling.
Nämndemän skall vara nämndemän i fastighetsdomstol inom vattendomstolens
domsområde.
4 § Vattendomstolen är, om inte annat följer av denna lag, domför med
endast ordföranden vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling
och vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och
tredje styckena rättegångsbalken.
Innan ordföranden fattar beslut bör han rådgöra med en teknisk ledamot,
om frågans beskaffenhet påkallar det. Lag (1989:666).
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser
ordförande i vattendomstol samt utnämner eller förordnar teknisk ledamot
i vattendomstol.
6 § Nämndemännen tjänstgör efter kallelse av vattendomstolen. Till
tjänstgöring bör företrädesvis kallas nämndemän från den del av
vattendomstolens domsområde till vilken målet närmast har anknytning.
7 § Regeringen bestämmer vattendomstolarnas domsområden. Gränserna
mellan vattendomstolarnas domsområden skall följa vattendelare mellan
olika vattensystem.
8 § Vattenmål prövas av den vattendomstol inom vars område det
vattenföretag eller den åtgärd som det är fråga om i huvudsak skall
utföras eller har utförts.
Frågor om vattendomstolarnas inbördes behörighet får, utom i fall som
avses i 10 kap. 20 § andra stycket rättegångsbalken, inte tas upp av
högre rätt.
9 § Vattendomstolen får för sina sammanträden förfoga över behövliga
lokaler i domstolsbyggnader eller andra allmänna byggnader, om inte
lokalerna är upptagna för sitt huvudsakliga ändamål eller utgörs av
gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader skall de ersättas.
10 § Vid omröstning skall först ordföranden säga sin mening, därefter de
tekniska ledamöterna och sist nämndemännen. Lag (1983:381).
Vattenöverdomstolen
11 § För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som vattenöverdomstol
skall det, förutom lagfarna ledamöter, finnas vattenrättsråd. Dessa
skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling.
Tjänst som vattenrättsråd tillsätts av regeringen.
Vattenöverdomstolen är domför med fyra ledamöter, av vilka minst tre
skall vara lagfarna. Fler än fem ledamöter får inte delta.
Vattenmål
12 § Vattenmålen utgörs av ansökningsmål, stämningsmål och
förrättningsmål.
13 § Ansökningsmål är mål om
1. bestämmande enligt 2 kap. 8 § andra stycket av ersättning för rätten
att ta i anspråk ett strömfall,
2. tillstånd enligt 4 kap. 1 § till utförande av andra vattenföretag än
markavvattningsföretag,
3. godkännande enligt 4 kap. 4 § av ett utfört ändrings- eller
lagningsarbete eller av åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser
om innehållande och tappning av vatten, om arbetet eller åtgärderna inte
avser ett markavvattningsföretag,
4. prövning enligt 4 kap. 5 § av lagligheten av ett utfört vattenföretag
som inte är ett markavvattningsföretag,
5. inrättande enligt 6 kap. 3 § av en gemensam anläggning för
bevattning, sedan en samfällighet enligt 6 kap. har bildats,
6. överflyttning enligt 9 kap. 18 § första stycket av rätten till
andelskraft,
7. tillstånd enligt 14 kap. 1 § till utrivning av en vattenanläggning
eller prövning enligt 14 kap. 5 § under vilka villkor en anläggning för
bortledande av grundvatten får tas ur bruk,
8. tillstånd enligt 14 kap. 3 § första stycket att bortskaffa
flottledsanläggningar eller rätt att, utan samband med bortskaffning,
överta flottledsanläggningar enligt fjärde stycket nämnda paragraf,
9. förlängning enligt 15 kap. 2 § andra stycket av arbetstiden,
10. omprövning enligt 15 kap. 3, 4, 8, 9, 11 och 12 §§,
11. förverkande enligt 15 kap. 5 §,
12. omprövning, utan samband med pågående ansökningsmål eller
förrättning, enligt 15 kap. 15 § första stycket eller omprövning enligt
15 kap. 15 § andra stycket,
13. fastställelse enligt 15 kap. 16 § av en överenskommelse.
Berör ett ansökningsmål uteslutande en viss eller vissa sakägare och kan
målet avgöras med bindande verkan endast mot dessa, får vattendomstolen,
om sökanden medger det, förordna att målet skall behandlas enligt vad
som gäller för stämningsmål. Lag (1989:513).
14 § Stämningsmål är talan om
1. utrivning eller ändring av en vattenanläggning, när talan grundas på
att anläggningen inte har tillkommit i laga ordning eller inte är av
laga beskaffenhet,
2. ersättning för skada eller intrång genom en sådan anläggning som
avses i 1,
3. ersättning för skada genom utrivning av en vattenanläggning, om
utrivningen har skett utan tillstånd men sådant tillstånd skulle ha
behövts, eller ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål,
enligt 14 kap. 5 § andra stycket,
4. ersättning enligt 2 kap. 9 § andra stycket,
5. deltagande, utan samband med pågående ansökningsmål, i en
vattenreglering enligt 7 kap. 1 eller 4 §,
6. särskild tvångsrätt, utan samband med pågående förrättning eller
ansökningsmål, enligt 8 kap.,
7. omprövning enligt 9 kap. 17 § andra stycket,
8. meddelande av bestämmelser enligt 15 kap. 19 §,
9. ersättning enligt 16 kap. 19 §,
10. ersättning eller annat på grund av att en vattenanläggning inte
underhålls i enlighet med 17 kap. 1 §,
11. ersättning för skada på grund av att ett vattenföretag inte drivs i
enlighet med villkoren i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut
eller i enlighet med vad som föreskrivs i 17 kap. 2 §,
12. ersättning enligt 17 kap. 3 § eller 19 kap. 7 §,
13. ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt 20 kap.
10 §,
14. fördelning av vatten enligt 22 kap. 7 §.
15 § Förrättningsmål är besvär över beslut vid förrättningar enligt
denna lag.
16 § Talan som inte faller under 13 eller 14 § men som rör ett ämne som
behandlas i denna lag får tas upp av vattendomstolen, om invändning inte
görs mot domstolens behörighet inom den tid som anges i 34 kap. 2 §
rättegångsbalken eller vattendomstolen finner att talan har avsevärd
betydelse för vattenförhållandena. Om talan tas upp, räknas målet som
vattenmål. Vattendomstolen får dock inte ta upp talan om ansvar för
brott.
Om det enligt denna lag gäller en särskild ordning för behandlingen av
en viss fråga, gäller föreskrifterna härom.
17 § Om det är lämpligt, får vattendomstolen pröva yrkanden som har
samband med vattenmålet men som rör rättsförhållanden som inte skall
bedömas enligt denna lag. Vattendomstolen får dock inte pröva frågor om
äganderätt till fastigheter eller om fastighetsindelningen.
18 § Om en vattendomstol har prövat ett mål som rör ett ämne som
behandlas i denna lag, får frågan huruvida målet är sådant att det skall
tas upp av någon annan domstol än vattendomstol eller av någon annan
myndighet än domstol prövas i högre rätt endast om
1. frågan fullföljs dit eller väcks där av en part som är berättigad
till det, eller
2. vattendomstolen har prövat en fråga om äganderätt till en fastighet
eller om fastighetsindelningen, eller
3. vattendomstolen har prövat en fråga för vars behandling en särskild
ordning har föreskrivits i denna lag, eller
4. vattendomstolen har prövat en fråga om ansvar för brott.
Förfarandet vid vattendomstolarna i ansökningsmål
19 § En ansökan varigenom ett ansökningsmål anhängiggörs skall vara
skriftlig och, om inte annat följer av 20 §, innehålla
1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att
bedöma företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar, däribland en
miljökonsekvensbeskrivning,
2. uppgifter som behövs för att bedöma om hinder möter mot företaget
från allmänna planeringssynpunkter samt uppgifter om möjlig alternativ
lokalisering av företaget och om andra vattenföretag eller särskilda
anläggningar som kan antas behövas för ett ändamålsenligt utnyttjande av
det sökta företaget,
3. så fullständiga uppgifter som möjligt om vilka fastigheter som berörs
av företaget samt namn och adress på ägarna och berörda innehavare av
särskild rätt till fastigheterna,
4. uppgifter huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag har
meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som berörs
av företaget,
5. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder till varje
sakägare, om det inte på grund av företagets omfattning bör anstå med
sådana uppgifter.
Ansökningen rörande ett företag, vars tillåtlighet kan antas komma under
regeringens prövning, skall innehålla uppgifter om de åtgärder som
sökanden har vidtagit enligt 11 kap. 7--11 §§ samt om vad som
huvudsakligen har förekommit med anledning av dessa åtgärder.
Om företaget avser utförande av ett vattenkraftverk, skall ansökningen
innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör utgöra
strömfallsfastighet. Lag (1991:649).
20 § En ansökan enligt 13 § första stycket 1 skall innehålla ritningar
jämte beskrivning av strömfallets läge och beskaffenhet, uppgift om
erbjudna ersättningsbelopp samt övriga upplysningar som behövs för att
bedöma ersättningsfrågan.
Till en ansökan enligt 13 § första stycket 6 skall fogas dels ett
gravationsbevis rörande den fastighet varifrån rätten till andelskraft
skall flyttas över, dels överenskommelser som har träffats med
borgenärer med panträtt i fastigheten och andra rättsägare.
21 § Ansökningshandlingarna skall i mål som avses i 13 § första stycket
2--5 och 7--12 ges in i åtta exemplar och i övriga mål i tre exemplar.
Om det behövs, får vattendomstolen föreskriva att ytterligare exemplar
skall ges in.
Har handlingarna inte getts in i ett tillräckligt antal exemplar eller
anser vattendomstolen att de är ofullständiga, skall sökanden föreläggas
att avhjälpa bristen. Om sökanden inte fullgör sin skyldighet att ge in
ytterligare exemplar, får handlingarna mångfaldigas på sökandens
bekostnad. Om sökanden inte fullgör sin skyldighet att på annat sätt
komplettera ansökningen, får ansökningen avvisas.
22 § Upptas ansökningen, skall vattendomstolen utfärda
kungörelse om företaget. I kungörelsen skall lämnas en kortfattad
redogörelse för ansökningen och på lämpligt sätt anges de
fastigheter som kan beröras. Dessutom skall erinras om innehållet i
29 och 40 §§ och anges sista tidpunkt för erinringar enligt 29 §.
Vattendomstolen skall förordna en eller flera lämpliga personer att
förvara ett exemplar av handlingarna i målet (aktförvarare). Namn
och adress på aktförvarare skall anges i kungörelsen.
I kungörelsen skall vidare tillkännages att kallelser och andra
meddelanden i målet till parterna skall, om de inte särskilt tillställs
part, införas i ortstidning samt hållas tillgängliga hos aktförvararen.
Om kallelser och andra meddelanden inte införs i alla ortstidningar,
skall av kungörelsen framgå att de kommer att införas i ett begränsat
antal ortstidningar.
Kungörelsen skall snarast införas i ortstidning. En utskrift av
kungörelsen skall vidare sändas till varje sakägare som har angetts i
ansökningen eller som på annat sätt är känd för domstolen.
Om ansökningen berör fast egendom som är samfälld för flera
fastigheter, behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till
de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för
samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.
Lag (1993:1416).
23 § Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen skall
sändas till kammarkollegiet och fiskeriverket. Om det kan antas att det
allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs
av företaget, behöver ansökningshandlingarna dock inte översändas.
Kungörelsen skall även sändas till berörda kommuner samt till
länsstyrelsen och till andra statliga myndigheter vars verksamhet kan
beröras av ansökningen. Lag (1991:381).
24 § Utskrift av kungörelsen skall delges
1. styrelsen eller någon annan som förvaltar en av ansökningen berörd
kanal- eller slussanläggning eller annan allmän farled eller en hamn
eller flottled som är allmän,
2. styrelsen för ett av ansökningen berört vattenförbund samt styrelsen
eller annan som förvaltar en berörd samfällighet enligt denna lag eller
motsvarande äldre bestämmelser,
3. ägaren av en anläggning för tillgodogörande av vattenkraft, om med
ansökningen avses ianspråktagande av den tillgodogjorda kraften,
4. ägaren av den strömfallsfastighet från vilken andelskraft
tillhandahålls, när fråga är om en ansökan enligt 13 § första stycket 6,
5. innehavaren av det tillstånd som avses med en ansökan enligt 13 §
första stycket 10 eller 11.
25 § */-k/ Kammarkollegiet skall, om det behövs, föra talan i målet för
att tillvarata allmänna intressen.
Kommun får föra talan för att tillvarata allmänna intressen inom
kommunen.
Fiskeriverket skall, om handlingar översänts till verket enligt 23 §,
yttra sig om vattenföretagets inverkan på det allmänna fiskeintresset
samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Om verket
finner att yttrande inte kan avges utan undersökning på platsen, skall
verket anmäla detta till vattendomstolen, som förordnar om
sakkunnigutredning enligt 32 §. Lag (1991:381).
26 § Ägare av fastigheter som berörs av ansökningen skall till
vattendomstolen uppge innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt
till elektrisk kraft som har upplåtits i fastigheten. Underlåts detta
utan giltigt skäl och uppstår på grund härav skada för sådana sakägare,
skall fastighetsägaren ersätta skadan. Fastighetsägarna skall erinras om
innehållet i denna paragraf i den kungörelse som avses i 22 § eller på
annat lämpligt sätt.
27 § Har en sakägare uppgetts eller på annat sätt blivit känd för
vattendomstolen först efter det att kungörelsen har utfärdats och har
han inte fört talan i målet, skall han på lämpligt sätt beredas
tillfälle att yttra sig. Handläggningen av målet får dock inte
uppehållas.
28 § Om det råder tvist om en fastighet som berörs av det i målet
avsedda företaget eller av en avsedd åtgärd, har den av de tvistande som
innehar fastigheten med äganderättsanspråk rätt att företräda
fastigheten i målet, till dess den lagligen vinns från honom.
En ny ägare får inte rubba vare sig överenskommelser som den förre
ägaren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits i målet och som
är bindande för den förre ägaren. Om den förre ägaren har erhållit
meddelanden och kallelser i målet, behövs inte några nya meddelanden
till eller kallelser på den nye ägaren.
29 § Erinringar mot ansökningen skall göras i skriftlig inlaga som i tre
exemplar ges in till vattendomstolen inom den tid som domstolen har
bestämt. Tiden skall vara minst trettio dagar från det att kungörandet
skedde. Vattendomstolen är inte skyldig att fästa avseende vid
erinringar som görs för sent. Ett exemplar av varje erinringsskrift
skall sändas till sökanden.
30 § Den fortsatta förberedelsen av målet är skriftlig eller muntlig.
Vattendomstolen skall under förberedelsen verka för att utredningen i
målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till
målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se till att
någon onödig utredning inte görs i målet.
31 § Vattendomstolen bestämmer vad en muntlig förberedelse skall avse
och vilka parter som skall inställa sig vid denna. Parterna skall kallas
till förberedelsen. Kallelsen skall delges parterna eller kungöras i
ortstidning. Parter kan föreläggas vid vite att komma tillstädes eller
infinna sig personligen.
Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas. Parterna
får åberopa skrifter som de har gett in. En redogörelse bör lämnas för
skrifternas innehåll.
32 § Om det för bedömning av målet behövs någon särskild teknisk
utredning eller vidlyftigare värdering, kan vattendomstolen förordna en
eller flera sakkunniga att efter förberedande undersökning avge
utlåtande i målet.
Sådan undersökning skall verkställas snarast möjligt. Om det behövs med
hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen,
skall domstolen på ett lämpligt sätt underrätta parterna om tiden för
denna.
33 § Om det är lämpligt, får vattendomstolen uppdra åt en eller flera
ledamöter av vattendomstolen att verkställa undersökning på platsen.
Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för en sådan
undersökning. Vid undersökningen skall protokoll föras.
34 § På begäran av sökanden får vattendomstolen utan huvudförhandling
besluta att åtgärder får vidtas för att förebygga eller minska skador
eller olägenheter, innan frågan om sådana åtgärder slutligen avgörs. Som
villkor gäller att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den
ersättning som han kan bli skyldig att betala på grund av åtgärderna.
Beslutet gäller omedelbart, men det kan ändras när förhållandena
föranleder det.
35 § Framgår det av ett utlåtande enligt 32 § eller på annat sätt att
det sökta vattenföretaget berör fastigheter som inte har angivits i
kungörelsen enligt 22 §, skall vattendomstolen med tillämpning av 22 §
bereda ägare och innehavare av särskilda rättigheter till sådana
fastigheter tillfälle att yttra sig.
Om det är lämpligare, får vattendomstolen kalla sakägarna till
huvudförhandlingen i målet. Kallelserna skall senast åtta dagar före
huvudförhandlingen delges sakägarna i den ordning som gäller för
delgivning av stämning i tvistemål.
36 § När målet är klart för huvudförhandling, skall vattendomstolen
bestämma tid och plats för denna. Platsen bestäms med hänsyn främst till
att minsta möjliga kostnader uppstår.
Besked om tid och plats för huvudförhandlingen skall i god tid lämnas
parterna i den ordning som har bestämts för kallelser till dem. Om
anledning till det föreligger, skall i kallelsen lämnas uppgift om de
frågor som avses behandlas vid huvudförhandlingen.
Om någon part bör infinna sig personligen vid huvudförhandlingen, skall
vattendomstolen förelägga honom detta vid vite. Föreläggandet skall
delges.
Huvudförhandling får hållas, även om part uteblir från denna. Tredskodom
får dock inte meddelas.
37 § Om vattendomstolen finner att ett mål kan utredas utan
förberedelse, får domstolen i kungörelse omedelbart kalla parterna till
huvudförhandling i målet. Därvid gäller 22--28 och 32--36 §§ i
tillämpliga delar. Huvudförhandlingen får hållas tidigast tre veckor
efter det att kungörandet skedde.
38 § I målet skall syn hållas, om det inte är obehövligt.
39 § Ett beslut varigenom en nämndeman har förklarats jävig rubbar inte
beslut eller åtgärder av vattendomstolen, som har tillkommit innan
jävsinvändningen gjordes och varom övriga ledamöter har varit ense.
40 § Yrkanden om ersättning till följd av det vattenföretag eller den
åtgärd som avses med ansökningen samt erinringar i anledning av
utlåtande enligt 32 § skall framställas skriftligen eller muntligen
senast vid huvudförhandlingen. Vattendomstolen får avvisa senare
framställda yrkanden och erinringar, om de inte har föranletts av
iakttagelser vid syn eller av andra omständigheter som har förekommit
under huvudförhandlingen.
41 § Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller någon annan
ledamot kort redogöra för ansökningen och de yrkanden som har
framställts i målet. För utredning av frågor av teknisk beskaffenhet får
parterna åberopa ingivna skrifter. En redogörelse skall lämnas för
skrifternas innehåll.
Vid en uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i det skick
vari det förelåg vid den tidigare handläggningens slut. Har de ledamöter
som vid det senare sammanträdet tjänstgör i domstolen inte deltagit i
den tidigare handläggningen, skall dock målet företas till ny
huvudförhandling. I den mån det i sådant fall kan antas vara utan
betydelse eller skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig
olägenhet, behöver bevis som har tagits upp vid tidigare handläggning
inte tas upp på nytt.
42 § Om vattendomstolen finner att hinder mot det sökta företaget möter
enligt 3 kap. 3 § första stycket men att det föreligger sådana
omständigheter som avses i andra stycket nämnda paragraf, skall
vattendomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens
avgörande. Detsamma gäller, om frågan om företagets tillåtlighet enligt
11 kap. 1--3 eller 5 § skall avgöras av regeringen.
43 § Vattendomstolens dom skall grundas på vad som har förekommit vid
syn och annan förhandling inför vattendomstolen samt vad handlingarna
innehåller.
Domen skall meddelas så snart det kan ske med hänsyn till målets
beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Om inte synnerliga skäl
föreligger, skall domen meddelas inom två månader efter det
huvudförhandlingen avslutades.
Skyldigheten enligt 17 kap. 9 § sjunde stycket rättegångsbalken att
underrätta parterna om innehållet i domen skall anses vara fullgjord
genom att ett exemplar av domen hålls tillgängligt hos den eller de
aktförvarare som har förordnats.
44 § När på yrkande av någon part den ersättning som tillkommer honom
anses böra sättas högre än vad sökanden har föreslagit, får
vattendomstolen även beträffande andra parter vidta sådana jämkningar i
ersättningsbeloppen som kan behövas för att uppnå likformighet i
uppskattningen. Ersättningen får inte sättas lägre än vad sökanden har
erbjudit i målet. Om särskild uppgörelse har träffats mellan parterna,
får ersättning dock inte bestämmas annorlunda än som har avtalats.
45 § Om det behövs för tillämpningen av 16 kap. 14 § tredje stycket,
skall vattendomstolen uppskatta det värde som en berörd fastighet har
utan särskild rättighet som minskar fastighetens värde.
46 § Innan vattendomstolen meddelar en dom om inlösen av en
fastighetsdel eller om ersättning för strömfall som skall avstås enligt
2 kap. 8 § och utgör fastighetsdel, skall en karta med beskrivning ha
upprättats över området samt dess gränser ha utmärkts i den ordning som
gäller för fastighetsbildning.
Innan vattendomstolen meddelar en dom om tillstånd till ett
vattenkraftverk, skall domstolen se till att det finns en lämplig
fastighet, som ägs av sökanden och med vilken rätten till
tillgodogörandet av vattenkraften för framtiden skall vara förenad
(strömfallsfastighet).
47 § En dom som innebär att tillstånd lämnas till vattenföretag eller
andra åtgärder enligt denna lag skall i förekommande fall innehålla
bestämmelser om
1. företagets ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska
utformning i övrigt,
2. de områden som får tas i anspråk för företaget och de särskilda
tvångsrätter i övrigt som medges sökanden,
3. tillsyn, besiktning och kontroll,
4. strömfallsfastighet,
5. vilka som skall delta i en vattenreglerings- eller
bevattningssamfällighet samt varje deltagares andelstal i fråga om
kostnaderna för företaget,
6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande
åtgärder samt hur betalningen skall ske,
7. villkor beträffande tillhandahållande av andelskraft och om
kostnadsbidrag härför,
8. skyldighet att betala avgifter,
9. villkor i övrigt för att tillgodose allmänna och enskilda intressen,
10. tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får
framställas,
11. tid efter vars utgång omprövning enligt 15 kap. 3 § eller 15 § andra
stycket får ske,
12. den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare enligt 9 kap.
14 och 15 §§ är skyldig att underkasta sig utan ersättning,
13. rättegångskostnader.
Avser tillståndet arbeten för företaget, skall i domen anges den tid
inom vilken arbetena skall vara utförda (arbetstid). Lag (1989:513).
48 § På yrkande av sökanden får vattendomstolen i särskild dom avgöra
frågan om företagets tillåtlighet.
Om domstolen funnit att företaget är tillåtligt och om företagets snara
genomförande är angeläget, får domstolen i särskild dom meddela
tillstånd till de arbeten som behöver utföras.
Meddelas särskild dom, får vattendomstolen förordna att målet i övrigt
skall vila till dess domen vunnit laga kraft.
49 § När verkningarna av ett vattenföretag inte kan i ett visst
hänseende förutses med tillräcklig säkerhet, får vattendomstolen vid
meddelande av tillstånd till företaget skjuta upp frågan om ersättning
eller andra villkor i det hänseendet till dess behövlig erfarenhet har
vunnits av företagets inverkan.
I samband med uppskovsbeslutet skall vattendomstolen, såvitt angår skada
eller förlust som kan antas bli mera kännbar, meddela provisoriska
bestämmelser om ersättning eller skadeförebyggande åtgärder.
Den uppskjutna frågan skall avgöras så snart det kan ske. Ersättningen
får därvid inte bestämmas till lägre belopp än vad som har bestämts
provisoriskt.
Då målet har uppskjutits i viss del, skall vattendomstolen som villkor
för att tillståndet till företaget skall få tas i anspråk föreskriva att
sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga
ersättningen samt för den ersättning som bestämts provisoriskt och som
inte skall betalas innan tillståndet tas i anspråk.
Bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte
ersättningsanspråk som omfattas av ett uppskovsbeslut.
49 a § Fastställs bestämmelser om innehållande och tappning av vatten
för att under osedvanliga förhållanden tillgodose säkerheten hos en
vattenanläggning och kan de skador som följer om bestämmelserna
utnyttjas inte lämpligen uppskattas på förhand, får vattendomstolen
skjuta upp frågan om ersättning.
Anspråk på grund av skada som avses i första stycket prövas på det sätt
som föreskrivs i 15 kap. 17 §. Lag (1989:513).
50 § När det finns skäl till det, får vattendomstolen förordna att
tillståndet till ett vattenföretag eller till en annan åtgärd enligt
denna lag får tas i anspråk även om domen därom inte har vunnit laga
kraft. Som villkor skall föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen
ställer säkerhet för den ersättning som kan komma att utgå, om
domstolens dom ändras.
Om sökanden, sedan tillstånd till ett vattenföretag eller till en annan
åtgärd enligt denna lag har meddelats, åläggs skyldighet att förebygga
eller minska skador eller att betala ersättning, får vattendomstolen
förordna att domen skall gå i verkställighet som om den hade vunnit laga
kraft.
Överklagas en dom som avses med ett förordnande enligt första eller
andra stycket, får vattenöverdomstolen undanröja förordnandet, innan
talan mot domen i övrigt prövas.
Förfarandet vid vattendomstolarna i stämningsmål
51 § Talan i stämningsmål väcks genom stämning.
52 § Förberedelsen är skriftlig eller muntlig.
Kallelser och andra meddelanden till parterna skall delges.
53 § Vattendomstolen får avgöra målet utan huvudförhandling, om parterna
inte har begärt någon sådan och deras inställelse inte behövs för
utredningen i målet. Om målet avgörs utan huvudförhandling i annat fall
än som avses i 42 kap. 18 § första stycket 1--4 rättegångsbalken, skall
vattendomstolen ha den sammansättning som anges i 3 § första stycket i
detta kapitel.
Har domstolen beslutat att målet skall avgöras utan huvudförhandling och
är det inte uppenbart att parterna redan har slutfört sin talan, skall
de få tillfälle till detta.
Beträffande förelägganden för parterna att avge skriftligt svaromål
eller att inställa sig vid muntlig förberedelse eller vid
huvudförhandling och om parts utevaro från ett sådant sammanträde gäller
rättegångsbalkens bestämmelser rörande en sak, varom förlikning inte är
tillåten. Lag (1987:758).
54 § I fråga om förfarandet i stämningsmål gäller i övrigt
bestämmelserna om ansökningsmål i 31 § andra stycket, 32 och 33 §§, 36 §
första stycket, 38, 39 och 41 §§, 43 § första och andra styckena samt 46
§ första stycket.
I mål enligt 14 § 6 gäller också 45 och 50 §§. Om det i ett sådant mål
är fråga om arbete för att förebygga eller minska skador eller
olägenheter till följd av ett företag enligt denna lag, gäller även 34
§.
55 § Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos
vattendomstolen enligt 13 § första stycket 3 eller 4 eller om ändrade
bestämmelser om vattentappning enligt 13 § första stycket 10, handläggs
målet i dess helhet som ett ansökningsmål, om inte målet med stöd av 13
§ andra stycket ändå behandlas som ett stämningsmål.
Har beslut om borttagande eller ändring av en vattenanläggning meddelats
av vattendomstolen i ett stämningsmål, av kronofogdemyndigheten med stöd
av lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller av
länsstyrelsen enligt 21 kap. 3 § denna lag och görs en ansökan som avses
i första stycket, får vattendomstolen i ansökningsmålet bestämma att
beslutet inte får verkställas innan målet har blivit slutligt avgjort
eller vattendomstolen förordnar annat. Sökanden skall ställa säkerhet
för kostnader och skador. Lag (1991:869).
Förfarandet vid vattendomstolarna i förrättningsmål
56 § Har förrättningsmannens beslut inte överklagats inom rätt tid,
skall klagomålen omedelbart avvisas av vattendomstolen. Har
besvärsinlagan före besvärstidens utgång inkommit till
förrättningsmannen, skall den omständigheten att inlagan först efter
utgången av nämnda tid inkommit till domstolen inte föranleda att talan
avvisas. Lag (1990:454).
57 § Vid besvärsinlagan skall fogas två avskrifter av inlagan och
därtill hörande handlingar. Behöver domstolen för delgivning eller
därmed jämförliga åtgärder ytterligare avskrifter, är klaganden skyldig
att tillhandahålla dem. Är avskrifter inte tillgängliga när de behövs,
får domstolen ombesörja dem på klagandens bekostnad.
58 § Upptas besvären av vattendomstolen, skall domstolen sända ett
exemplar av besvärshandlingarna till den eller de aktförvarare som har
förordnats vid förrättningen samt utfärda kungörelse om besvären.
I kungörelsen skall uppges
att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt hos
aktförvararen eller aktförvararna,
att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall, om de
inte särskilt tillställs dem, införas i en viss eller vissa
ortstidningar samt hållas tillgängliga hos aktförvararen eller
aktförvararna,
att skriftlig förklaring över besvären skall ha inkommit till
vattendomstolen inom den tid, minst trettio dagar från det att
kungörandet skedde, som vattendomstolen bestämt.
Om det är lämpligt, skall vattendomstolen i kungörelsen kalla till
huvudförhandling i målet.
59 § Kungörelsen skall snarast införas i ortstidning. Om företaget är av
mindre omfattning och berör endast en viss eller vissa sakägare, får
kungörelsen ersättas av ett meddelande till varje sakägare med samma
innehåll som kungörelsen skulle ha haft. Meddelandet skall delges.
En utskrift av kungörelsen eller meddelandet skall tillställas den eller
de aktförvarare som har förordnats.
Om besvär som har anförts av en enskild sakägare berör allmänna
intressen, skall utskrifter av kungörelsen eller meddelandet sändas till
de myndigheter som anges i 23 §. Dessutom skall ett exemplar av
besvärshandlingarna sändas till kammarkollegiet och, om det allmänna
fiskeintresset berörs, till fiskeriverket.
Om talan förs mot en ägare av en fastighet eller en innehavare av en
särskild rättighet till en fastighet och fastigheten inte har angivits i
någon kungörelse under förrättningen, skall besvären och en utskrift av
kungörelsen eller meddelandet om dessa delges ägaren eller
rättighetshavaren. Lag (1991:381).
60 § För behandling av rättegångsfrågor eller någon del av saken som får
avgöras särskilt får huvudförhandling utsättas, fastän målets beredande
i övrigt inte har avslutats.
61 § Vattendomstolen får avgöra målet utan huvudförhandling, om
huvudförhandling kan antas sakna betydelse för prövningen och ingen part
har begärt en sådan förhandling eller om domstolen finner det uppenbart
att talan är ogrundad. Vattendomstolen är därvid domför utan
nämndemännen.
För prövning som inte avser själva saken fordras inte huvudförhandling.
Har domstolen beslutat att målet skall avgöras utan huvudförhandling och
är det inte uppenbart att parterna redan har slutfört sin talan, skall
de få tillfälle till detta.
62 § Vattendomstolens avgörande av saken sker genom dom. Annat avgörande
av domstolen träffas genom beslut.
63 § Om en ändring i förrättningsmannens beslut lämpligen bör göras av
förrättningsmannen, får domstolen visa förrättningen åter till denne.
Domstolen får meddela bestämmelser till ledning för hur ändringen skall
ske.
64 § I fråga om förfarandet i förrättningsmål gäller i övrigt
bestämmelserna om ansökningsmål i 30--33, 36, 38, 39, 41--43 och 45 §§,
46 § första stycket samt 47--50 §§.
Rättegången i vattenöverdomstolen
65 § Vattendomstolens domar eller beslut får, om inte annat är
föreskrivet, överklagas hos Vattenöverdomstolen. I stället för de
tider som föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken gäller fyra
veckor respektive två veckor. Lag (1994:1047).
66 § har upphävts genom lag (1994:1047).
67 § Vattendomstolens beslut i överklagade frågor som avses i 12
kap. 37 § första stycket 1 och 3 samt fjärde stycket får inte
överklagas.
Vattendomstolens beslut i frågor som avses i 34 § får överklagas
särskilt. Beslut i fråga som avses i 55 § andra stycket får överklagas
endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut i
ansökningsmålet. Lag (1994:1047).
68 § Har i ett ansökningsmål, vari kungörelse enligt 22 § har
utfärdats, sökanden överklagat vattendomstolens dom eller beslut,
får Vattenöverdomstolen i stället för att förordna om delgivning
med motparterna besluta att ett exemplar av överklagandet skall
översändas till den eller de aktförvarare som har förordnats av
vattendomstolen samt utfärda kungörelse om överklagandet.
I kungörelsen skall uppges att ett exemplar av handlingarna i målet
hålls tillgängligt hos aktförvararen eller aktförvararna,
att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall, om
de inte särskilt tillställs någon part, införas i en viss eller vissa
ortstidningar samt hållas tillgängliga hos aktförvararen eller
aktförvararna,
att en svarsskrivelse skall ha kommit in till Vattenöverdomstolen
inom den tid, minst tre veckor från det att kungörandet skedde,
som Vattenöverdomstolen bestämt.
Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar som
vattendomstolen har bestämt för meddelanden i målet.
Första -- tredje styckena gäller också i förrättningsmål, vari
kungörelse enligt 58 § har utfärdats, oavsett om sökanden eller
någon annan har klagat.
Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall delgivning
anses ha skett. Lag (1994:1047).
69 § Ett mål där en dom har överklagats får avgöras av
Vattenöverdomstolen utan huvudförhandling, om en sådan
förhandling skulle sakna betydelse för prövningen. Om parterna på
ömse sidor har begärt huvudförhandling, skall den äga rum, om
den inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse.
Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom
Vattenöverdomstolens försorg i den omfattning som domstolen
bestämmer.
Om Vattenöverdomstolen i ett överklagat ansöknings- eller
förrättningsmål finner att vite eller annan påföljd för utevaro bör
föreläggas någon part, får föreläggandet inte tillkännages parten
genom kungörelse som avses i 68 § utan det skall delges parten.
Lag (1994:1047).
70 § Om det är lämpligt, får vattenöverdomstolen uppdra åt en eller
flera ledamöter av domstolen att verkställa undersökning på platsen.
Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för undersökningen.
Vid denna skall protokoll föras.
En utredning som ett vattenrättsråd har verkställt beträffande en fråga
av teknisk beskaffenhet får inte läggas till grund för
vattenöverdomstolens dom eller beslut utan att parterna har beretts
tillfälle att yttra sig över utredningen. Detta gäller dock inte, om
utredningen i endast oväsentlig mån avviker från vad som har framkommit
tidigare i målet.
71 § I fråga om rättegången i vattenöverdomstolen gäller i övrigt 32,
42, 43 och 45--50 §§.
Rättegången i högsta domstolen
72 § Vattenöverdomstolens domar eller beslut får, om inte annat är
föreskrivet, överklagas hos högsta domstolen.
I fråga om rättegången i högsta domstolen gäller bestämmelserna om
rättegången i vattenöverdomstolen i 68, 69 och 71 §§.
14 kap. Särskilda bestämmelser om utrivning m. m.
1 § Görs ansökan om tillstånd att riva ut en vattenanläggning i
ytvatten, skall tillstånd till utrivningen lämnas, om inte förordnande
meddelas enligt 2 §.
2 § I stället för att lämna tillstånd att riva ut en vattenanläggning i
ytvatten får vattendomstolen på begäran av ägaren av en fastighet som
skulle skadas av utrivningen förordna att skyldigheten att underhålla
anläggningen och att fullgöra vad som i övrigt åligger anläggningens
ägare skall för framtiden, till dess något annat bestäms, övergå på
fastighetsägaren.
Till skydd för allmänna intressen kan efter åtagande sådant förordnande
också meddelas för staten, en kommun eller ett vattenförbund.
Förordnande får inte meddelas, om det kan antas att fastighetsägaren
inte kan fullgöra skyldigheterna eller om det med hänsyn till sökanden
eller till allmänna intressen kan anses mera angeläget att anläggningen
rivs ut.
Om ägaren vållas skada av att anläggningen bibehålls, skall den som
övertar ansvaret för anläggningen utge skälig ersättning för skadan.
3 § Anläggningar för en allmän flottled som är avlyst får bortskaffas
efter tillstånd av vattendomstolen. Sådant tillstånd får ges till
1. staten, en kommun eller ett vattenförbund,
2. förvaltare som avses i 82 a § lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled samt
3. den som kan lida men av att anläggningarna bibehålls.
Den som får tillstånd att bortskaffa en anläggning får fritt förfoga
över denna.
Om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas
av anläggningarnas bortskaffande, behövs inte något tillstånd av
vattendomstolen. Om en förvaltare har utsetts enligt 82 a § lagen om
flottning i allmän flottled, fordras dennes medgivande till åtgärden.
Vill en fastighetsägare, vars fastighet skulle skadas av att en
anläggning i flottleden bortskaffas, överta anläggningen kan
vattendomstolen förordna härom. Ett sådant förordnande kan meddelas
också för den som vill använda anläggningen för ett vattenföretag eller
för staten, en kommun eller ett vattenförbund till skydd för allmänna
intressen.
4 § Om en fastighet, vars ägare övertagit underhållsskyldighet enligt 2
§ första stycket eller en anläggning enligt 3 § fjärde stycket första
meningen, övergår till ny ägare, svarar denne för de skyldigheter som
följer av övertagandet.
Övertagandet skall antecknas i fastighetsboken.
5 § Om fara för allmänna eller enskilda intressen kan uppkomma genom att
en anläggning för bortledande av grundvatten helt eller delvis tas ur
bruk, skall anläggningens ägare inhämta vattendomstolens besked på vilka
villkor det får ske.
Medför en åtgärd som avses i första stycket skada på annans egendom
genom bestående ändring i vattenförhållandena, skall skälig ersättning
härför utgå.
15 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m. m.
Verkan av domar i ansökningsmål
1 § Om en dom som har meddelats i ett ansökningsmål enligt 13 kap. 13 §
första stycket avser tillstånd till ett vattenföretag eller till någon
annan åtgärd enligt denna lag och domen har vunnit laga kraft, gäller
tillståndet mot alla, såvitt avser frågor som enligt denna lag är att
bedöma i sådant mål. Avser tillståndet utförandet av en anläggning,
innefattar det rätt att bibehålla anläggningen. Med stöd av 2 kap. 9 §
eller bestämmelser i detta kapitel kan dock ett tillstånd begränsas
eller förenas med ändrade eller nya villkor eller förklaras förverkat.
Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande av arbeten eller
åtgärder enligt 4 kap. 4 § och lagligförklaring enligt 4 kap. 5 §. Lag
(1989:513).
2 § Tillståndet förfaller, om tillståndshavaren inte iakttar de
bestämmelser om arbetstid som har meddelats i tillståndsdomen.
Om tillståndshavaren visar att han har giltigt skäl för dröjsmålet eller
att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förfaller, kan
vattendomstolen förlänga tiden med högst tio år. Ansökan om förlängning
skall göras innan den föreskrivna tiden har gått ut.
3 § För att tillgodose allmänna intressen får vattendomstolen företa
omprövning av villkoren för ett tillstånd och därvid föreskriva ändrade
eller nya villkor. Omprövningen får inte ske förrän efter utgången av en
tid som domstolen bestämmer vid meddelandet av tillståndet, minst tio år
och högst trettio år från det tillståndsdomen vinner laga kraft.
Omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet eller för att
tillgodose sådana allmänna intressen som berörs av väsentliga ändringar
i vattenförhållandena får dock ske redan före utgången av den bestämda
tiden.
Vattendomstolen skall i omprövningsdomen bestämma när de ändrade eller
nya villkoren skall börja tillämpas. När omprövning sker efter utgången
av den vid meddelandet av tillståndet bestämda tiden, skall också
bestämmas efter vilken tid, minst tio och högst trettio år, förnyad
omprövning får ske. Lag (1989:513).
4 § Om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som
har meddelats till skydd för fisket enligt 3 kap. 11 § eller 10 kap. 5 §
är mindre ändamålsenliga, får vattendomstolen meddela ändrade
bestämmelser.
5 § Om tillståndshavaren åsidosätter ett villkor i en tillståndsdom och
avvikelsen är betydande, får vattendomstolen förklara tillståndet
förverkat. Avser tillståndet verksamheten vid en vattenanläggning, får
vattendomstolen också förklara rätten att bibehålla vattenanläggningen
förverkad.
Har underhållet av en vattenanläggning allvarligt försummats, får
vattendomstolen förklara rätten att bibehålla anläggningen förverkad.
Om ett tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats
under en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer
att utnyttjas, får vattendomstolen förklara tillståndet förverkat.
Därvid får vattendomstolen också förklara rätten att bibehålla den
vattenanläggning varmed inverkan på vattenförhållandena sker förverkad.
6 § I samband med ett förverkandebeslut enligt 5 § som avser en
vattenanläggning skall vattendomstolen ålägga den som är ansvarig för
underhållet av anläggningen att riva ut den och att vidta de åtgärder
som behövs för att förebygga eller minska skador genom utrivningen.
I stället för åläggande enligt första stycket får vattendomstolen medge
någon annan vars rätt är beroende av utrivningen eller, till skydd för
allmänna intressen, staten, en kommun eller ett vattenförbund att riva
ut anläggningen på den underhållsskyldiges bekostnad. Domstolen får
också, under de förutsättningar som anges i 14 kap. 2 §, medge att
anläggningen bibehålls och att underhållsskyldigheten övergår på en
fastighetsägare eller på staten, en kommun eller ett vattenförbund.
Därvid äger 14 kap. 2 § fjärde stycket och 4 § motsvarande tillämpning.
7 § Ansökan om prövning som avses i 3--5 §§ görs av kammarkollegiet.
8 § Efter ansökan av tillståndshavaren får vattendomstolen upphäva eller
ändra andra bestämmelser i en tillståndsdom än som avser storleken av
ersättnings belopp.
9 § Vattendomstolen kan fastställa ändrade eller nya bestämmelser om
innehållande och tappning av vatten efter ansökan av annan än
tillståndshavaren, om han vill utnyttja vattenkraften i sitt strömfall
bättre, eller efter ansökan av en kommun eller ett vattenförbund som
vill tillgodose den allmänna miljövården eller hälsovården eller främja
fisket. Till förmån för allmänna farleder, allmänna hamnar, allmänna
flottleder, bevattnings- och markavvattningssamfälligheter samt
avloppsföretag kan sådana bestämmelser fastställas på ansökan av
huvudmannen.
10 § I frågor som avses i 3, 4, 8 och 9 §§ gäller, om inte annat är
särskilt föreskrivet, i tillämpliga delar vad som stadgas om utförande
av vattenföretag.
Vid omprövning enligt 3 eller 4 § får sådana villkor inte föreskrivas
som medför att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att
förutsättningarna för detta rubbas avsevärt. Villkoren får inte heller
för tillståndshavaren, mottagare av andelskraft eller andra som har
inrättat sig efter företaget medföra kostnader som står i
missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas.
Hänsyn skall vid omprövningen tas till vad tillståndshavaren enligt
tidigare omprövningsdomar har fått underkasta sig till förmån för
allmänna intressen.
Om regeringen i samband med prövningen av ett vattenföretag har
föreskrivit att ett visst villkor skall gälla för ett tillstånd, får
vattendomstolen vid omprövningen inte avvika väsentligt från villkoret
utan att regeringen har medgivit det.
11 § Ett tillstånd till vattentäkt får omprövas av vattendomstolen efter
ansökan av den som driver en annan vattentäkt som är beroende av samma
vattentillgång eller av den som söker tillstånd till en sådan
vattentäkt. Därvid äger vad som i 3 kap. 8 § föreskrivs om jämkning av
företagen eller företräde åt det ena företaget motsvarande tillämpning.
12 § På ansökan av kammarkollegiet eller den avgiftsskyldige får
vattendomstolen föreskriva den ändring av en bygdeavgift eller en allmän
fiskeavgift som kan behövas med hänsyn till erfarenheterna av företagets
verkningar eller till bestående hinder att utnyttja företaget i den
avsedda omfattningen.
Frågan om ändring av en sådan avgift får även tas upp till prövning i
samband med en omprövning enligt 3, 4, 8, 9 eller 11 §.
13 § En omprövningsdom har samma verkan som en tillståndsdom.
Verkan av beslut efter förrättning
14 § Sedan ett tillståndsbeslut eller annat beslut av förrättningsmannen
har vunnit laga kraft, får det verkställas.
I fråga om tillstånd till markavvattningsföretag och omprövning äger
1--10 och 13 §§ motsvarande tillämpning. Omprövning enligt 3, 4, 8 och 9
§§ skall dock ske vid en ny förrättning. Länsstyrelsen förordnar om
sådan förrättning efter ansökan.
Ändrade förhållanden i samfälligheter
15 § Om en dom eller ett beslut enligt 3--6, 8, 9, 11 eller 14 §
inverkar på frågan om en samfällighets fortsatta bestånd, kretsen av
deltagare eller kostnadsfördelningen mellan dem, får meddelas de ändrade
bestämmelser som behövs.
Inträder, sedan en samfällighet har bildats enligt denna lag, i andra
fall än som avses i första stycket ändrade förhållanden som i inte ringa
mån inverkar på frågan om sättet för företagets utförande, kretsen av
deltagare eller kostnadsfördelningen mellan dem, får frågan på ansökan
av en deltagare omprövas av vattendomstolen eller, såvitt avser en
markavvattningssamfällighet, vid en ny förrättning. Även utan att sådana
förhållanden har inträtt, får en omprövning äga rum, om någon vill
ansluta sig som deltagare eller i det tidigare avgörandet har
föreskrivits att frågan får omprövas efter en viss tid och denna tid har
gått ut.
Vid omprövningen gäller bestämmelserna om utförande av vattenföretag i
tillämpliga delar.
Den som inträder som deltagare i en bestående samfällighet skall åläggas
att i skälig utsträckning ersätta de övriga deltagarna deras kostnader
som nedlagts i gemensamma anläggningar. Vad som sagts nu gäller också
när andelstalet höjs för en deltagare som ingår i en samfällighet.
16 § En överenskommelse om att någon skall inträda i eller utträda ur en
samfällighet enligt denna lag, att en deltagares andelstal skall ändras
eller att samfälligheten skall upphöra har samma verkan som en
tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut, om överenskommelsen på ansökan
av en deltagare godkänns av vattendomstolen eller, om överenskommelsen
träffas under en förrättning, av förrättningsmannen. Ett sådant
godkännande får inte lämnas om det är uppenbart att överenskommelsen
strider mot denna lag.
Oförutsedda skador
17 § Om ett vattenföretag eller en vattenanläggning, som har utförts i
enlighet med ett tillstånd enligt denna lag, medför skador som inte
förutsågs av vattendomstolen eller förrättningsmannen när tillståndet
meddelades, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt
9 kap. 1--10 §§.
Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt
intresse, får begäras sådana ändringar på företagarens bekostnad av
vattenföretaget eller vattenanläggningen som, utan att medföra skador
för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är
ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna
intressen förs talan av kammarkollegiet eller kommunen.
Anspråk på grund av oförutsedda skador skall för att få tas upp till
prövning anmälas till vattendomstolen inom fem år eller den längre tid,
högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband med tillståndet. Tiden
räknas från utgången av den av domstolen eller förrättningsmannen
bestämda arbetstiden. Vid skada som avses i 12 kap. 33 a § eller 13 kap.
49 a § utgår anmälningstiden dock aldrig tidigare än två år från det att
skadan uppkom.
Bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte anspråk
enligt denna paragraf. Lag (1989:513).
18 § Anmälan som avses i 17 § skall vara skriftlig och ges in till
vattendomstolen i tre exemplar. Ett exemplar skall delges
tillståndshavaren.
Anspråket prövas före eller efter utgången av den tid som gäller för
anmälan. Beträffande förfarandet gäller vad som stadgas om förfarandet i
stämningsmål. Därjämte tillämpas 13 kap. 45 § och 50 § andra och tredje
styckena.
Fastställande av bestämmelser om vattentappning och vattentäkter
19 § Saknas bestämmelser om innehållande eller tappning av vatten
beträffande ett vattenföretag eller bestämmelser om nyttjandet av en
vattentäkt eller är meddelade bestämmelser ofullständiga, får
vattendomstolen på talan av den som lider skada genom de rådande
förhållandena fastställa sådana bestämmelser som är ägnade att för
framtiden förebygga eller minska skador. Bestämmelserna får inte ändra
vad som lagligen kan gälla och inte heller skada tredje mans rätt.
16 kap. Betalning av ersättning, tillträde m. m.
1 § Löseskilling och intrångsersättning enligt 9 kap. som skall utgå på
en gång betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där
fastigheten är belägen.
Om ersättningen avser fastigheter i olika län, skall nedsättningen ske
hos den länsstyrelse som domstolen eller förrättningsmannen bestämmer.
2 § Nedsättning enligt 1 § skall inte ske, om fastigheten inte svarar
för någon beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som har
panträtt i fastigheten har medgivit att ersättningen betalas ut till den
ersättningsberättigade. Om fastigheten besväras av gemensam inteckning,
gäller vad som har sagts nu endast om det dessutom föreligger sådana
medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 §
jordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande behövs dock inte av
den för vars rätt domstolens eller förrättningsmannens avgörande är
väsentligen utan betydelse.
3 § I beslut om löseskilling eller intrångsersättning skall anges i vad
mån nedsättning skall ske.
4 § Ersättning som inte skall nedsättas betalas till den
ersättningsberättigade. Om ersättningen avser mark som skall lösas,
åligger det den ersättningsskyldige att hos länsstyrelsen i det län där
fastigheten är belägen anmäla och därvid styrka att ersättningen har
betalats. Om ersättningen avser fastigheter i olika län, skall anmälan
göras hos den länsstyrelse som domstolen eller förrättningsmannen
bestämmer.
5 § Bestämmelserna i 1--4 §§ gäller även provisorisk ersättning som har
bestämts med stöd av 13 kap. 49 § andra stycket.
6 § Vid nedsättning eller anmälan skall den ersättningsskyldige till
länsstyrelsen ge in domen eller beslutet samt lagakraftbevis och vid
nedsättning dessutom gravationsbevis för fastigheten. Om det inte sker,
skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna på den ersättningsskyldiges
bekostnad.
7 § Ersättning för mark som löses skall betalas och anmälan enligt 4 §
skall ske inom sex månader från det att såväl tillståndsfrågan som
ersättningsfrågan har avgjorts slutligt. Ersättning som inte avser mark
som löses och som har fastställts att utgå på en gång skall betalas inom
två år från samma tid. Om den ersättningsskyldige inte iakttar vad som
har sagts nu, förlorar han den rätt som han har förvärvat gentemot den
ersättningsberättigade.
Tidsfristerna får förkortas eller förlängas när parterna är ense om det
eller om det finns särskilda skäl för det.
8 § Inlösen av mark är fullbordad när den ersättningsskyldige har
fullgjort vad som åligger honom enligt 1 eller 4 §.
9 § Den ersättningsskyldige får genast tillträda egendomen när inlösen
är fullbordad enligt 8 §. Om förutom löseskilling eller
intrångsersättning annan ersättning har bestämts till följd av
avståendet, får dock tillträde inte ske förrän även denna ersättning har
betalats.
Tillstånd att på annat sätt än genom inlösen ta någon annans egendom i
anspråk eller att vidta åtgärder som medför skada för någon annan får
utnyttjas när den ersättningsskyldige har betalat den ersättning som har
bestämts.
Om det är påkallat med hänsyn till den ersättningsberättigades
förhållanden, skall bestämmas skäligt uppskov med tillträdet eller med
utförandet av åtgärden.
10 § Om en del av en fastighet inlöses, sker ändringen i
fastighetsindelningen när inlösen är fullbordad enligt 8 §.
Sådana särskilda rättigheter till en fastighet som har tillkommit genom
frivilliga upplåtelser upphör när inlösen av fastigheten eller av sådan
del därav som berörs av rättigheten är fullbordad enligt 8 §, om inte
domstolen eller förrättningsmannen har förordnat att rättigheten skall
bestå. Ett sådant förordnande får meddelas endast om det uppenbarligen
är utan betydelse för den rätt som tillkommer borgenärer med panträtt i
fastigheten.
Andra särskilda rättigheter till fastigheten än som anges i andra
stycket består efter inlösen, om inte något annat har förordnats av
domstolen eller förrättningsmannen.
Genom inlösen upphör den lösta egendomens ansvar för fordran. Detta
gäller dock inte fordran som har förmånsrätt enligt 6 § 1
förmånsrättslagen (1970:979).
11 § Om ersättningen till följd av ett vattenföretag eller annan åtgärd
har bestämts slutligt först efter det att tillståndet har tagits i
anspråk, skall den del av ersättningen som överstiger vad som
fastställts tidigare betalas och anmälan enligt 4 § göras inom en månad
från det ersättningen bestämdes slutligt. Detsamma gäller ersättning som
har bestämts i samband med godkännandet av ett vattenföretag som redan
har utförts.
Om den slutligt fastställda ersättningen inte överstiger den ersättning
som tidigare har fastställts och nedsättnings- eller
anmälningsskyldighet annars skulle ha förelegat, skall den
ersättningsskyldige anmäla ersättningsbeslutet hos länsstyrelsen sedan
detta har vunnit laga kraft.
12 § På sådan ersättning som avses i 11 § första stycket utgår ränta
enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag marken tillträddes eller
vattenföretaget eller åtgärden utfördes, om inte något annat följer av
andra stycket. Om betalningen inte sker i rätt tid, utgår ränta enligt 6
§ räntelagen för tiden efter det dröjsmålet inträdde. Inlösen fullbordas
utan hinder av att ränta inte betalas.
På ersättning som avser oförutsedd skada utgår ränta enligt 6 §
räntelagen från den dag ersättningsanspråket framställdes vid
vattendomstolen.
Om den ersättningsskyldige försummar att betala sådan ersättning enligt
11 § första stycket som skall betalas genom nedsättning, skall
länsstyrelsen på begäran av den som är berättigad till ersättningen
eller del därav söka verkställighet av den dom eller det beslut,
varigenom ersättningen bestämts.
13 § Medel som har satts ned eller tagits ut skall länsstyrelsen utan
dröjsmål sätta in i bank mot ränta.
14 § Nedsatta eller uttagna medel jämte upplupen ränta skall
länsstyrelsen betala ut till den som har rätt till medlen.
Vid utbetalningen av medel som har satts ned enligt beslut av domstolen
eller förrättningsmannen skall bestämmelserna om fördelning av
köpeskilling för fast egendom som har sålts på exekutiv auktion
tillämpas med de avvikelser som anges i tredje stycket. Om rätt för
innehavare av pantbrev att avstå från sin rätt till betalning och om
verkan därav finns särskilda bestämmelser.
Om fastigheten är besvärad av en inteckning och dessutom av en särskild
rättighet som minskar fastighetens värde och har sämre rätt än
inteckningen, skall den borgenär som har panträtt på grundval av
inteckningen få betalning som om fastigheten inte besvärades av
rättigheten, i den mån det behövs för att han skall få full betalning
för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i
motsvarande mån.
15 § Sammanträde för fördelningen skall hållas så snart det kan ske.
Kallelser till sammanträdet skall minst två veckor i förväg sändas till
fastighetsägaren, andra sakägare och kända innehavare av panträtt. De
skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid
sammanträdet. Om det finns särskilda skäl för det, skall en kungörelse
om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och
Inrikes Tidningar.
16 § När inlösen av mark är fullbordad, skall det antecknas i
fastighetsboken.
17 § Om det råder tvist om bättre rätt till ersättning, skall
ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen, även om nedsättning inte
behövs enligt 1 §. Bestämmelserna i 13--15 §§ skall tillämpas i fråga om
sådan ersättning.
18 § Ersättningsbelopp som har betalats får inte till någon del
återkrävas. Vad som sagts nu gäller inte, om det tillstånd som föranlett
beslutet om ersättning upphävs på talan av den ersättningsberättigade.
19 § Om en borgenär som har panträtt i en fastighet gör förlust på grund
av att ersättning inte har bestämts eller har blivit för låg och
ersättningens belopp på grund av överenskommelse mellan den
ersättningsskyldige och sakägaren eller av någon annan anledning inte
har prövats av domstolen eller förrättningsmannen, är borgenären
berättigad till ersättning av den ersättningsskyldige mot avskrivning på
fordringshandlingen. Rätt till ersättning föreligger också för förlust
till följd av att överenskommelse har träffats om ersättning i annat än
pengar eller om att skadeförebyggande åtgärder skall utföras.
20 § Vad i detta kapitel sägs om fastighet gäller i tillämpliga delar
också tomträtt.
17 kap. Underhåll m. m.
1 § Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så
att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom
ändringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med stöd av en
särskild rättighet utförts på annans mark och äganderätten till
anläggningen övergått till markägaren till följd av att rättigheten
upphört, kvarstår dock underhållsskyldigheten för den som var
rättighetshavare.
Den som enligt 8 kap. 2 § har medgivits rätt att använda någon annans
vattenanläggning är jämte ägaren skyldig att underhålla anläggningen, om
inte vattendomstolen bestämt något annat.
I 14 kap. 2 § och 15 kap. 6 § finns bestämmelser om överflyttning av
underhållsskyldigheten.
2 § Vattenföretag som inverkar på vattenförhållandena skall drivas så
att de inte i onödan skadar allmänna eller enskilda intressen.
3 § Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har rätt att
nyttja annans mark för arbeten eller åtgärder som behövs för att
underhållsskyldigheten skall kunna fullgöras. Den underhållsskyldige
skall betala ersättning för skada och intrång.
4 § Den som är skyldig att underhålla en dammanläggning för vatten-
reglering skall ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte
ger avsett skydd mot utströmmande vatten (dammhaveri), även om
varken den underhållsskyldige eller någon som han svarar för är
vållande till skadan.
Den underhållsskyldige är dock fri från ansvar, om han visar att
dammhaveriet orsakats av en krigshandling eller liknande handling
under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror. Lag (1997:85).
18 kap. Tillsyn och besiktning
Tillsyn
1 § Tillsyn över vattenföretag och vattenanläggningar utövas av
länsstyrelsen.
Om särskilda skäl föreligger, får i en tillståndsdom eller ett
tillståndsbeslut förordnas att någon annan myndighet än länsstyrelsen
skall, jämte länsstyrelsen, utöva tillsyn i visst hänseende.
2 § Företagaren är skyldig att på begäran av tillsynsmyndighet lämna de
upplysningar om vattenföretaget eller vattenanläggningen som behövs för
tillsynen.
Länsstyrelsen får förelägga företagaren att utföra de undersökningar som
behövs för tillsynen. Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen
härvid föreskriva att en undersökning skall utföras av någon annan än
företagaren och utse någon att utföra undersökningen.
I beslut om föreläggande enligt andra stycket får länsstyrelsen utsätta
vite.
Besiktning
3 § I tillståndsdom och tillståndsbeslut får föreskrivas att en
vattenanläggning skall besiktas, sedan företaget har utförts.
Besiktningsman förordnas av länsstyrelsen efter anmälan av företagaren.
4 § Efter ansökan av ägaren till en vattenanläggning eller av någon vars
rätt berörs av anläggningen kan länsstyrelsen förordna en besiktningsman
för att utreda om anläggningen har tillkommit i laga ordning eller är av
laga beskaffenhet.
5 § Besiktningsmannen skall föra protokoll över vad som har förekommit
vid besiktning enligt 3 eller 4 §. Protokollet skall inges till
länsstyrelsen och, såvitt avser besiktning enligt 4 §, i avskrift
tillhandahållas den som har ansökt om besiktningen. Om besiktningsmannen
finner att avvikelser har gjorts från vad som har föreskrivits i
tillståndsdomen eller tillståndsbeslutet, skall han ange om avvikelserna
enligt hans uppfattning kan skada allmänna eller enskilda intressen.
Rätt till tillträde m. m.
6 § För att utöva tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet rätt
att få tillträde till vattenanläggningar samt att utföra undersökningar
inom områden som berörs av vattenföretaget. Samma rätt tillkommer dem
som skall utföra undersökningar som avses i 2 § andra stycket andra
meningen samt besiktningsmän.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att tillsynen
eller besiktningen skall kunna verkställas.
7 § Den som är beroende av hur ett vattenföretag drivs, allmän åklagare
och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har
rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare, vattenmätare
eller observationsrör samt att ta del av anteckningar som företagaren
har ålagts att föra rörande vattenstånd, vattnets avrinning eller
tillgodogjorda vattenmängder.
Tjänstemän hos fiskeriverket och fisketillsynsmän som förordnats för
detta skall beredas tillfälle att utöva tillsyn över att villkor till
skydd för fisket fullgörs. Lag (1991:381).
Tystnadsplikt
8 § De som har deltagit i tillsyn eller besiktning eller har utfört
sådana undersökningar som avses i 2 § andra stycket andra meningen får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad de därvid har erfarit om affärs-
eller driftförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets
försvar.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).
19 kap. Skydd för vattenförsörjningen m. m.
Allmänna bestämmelser
1 § Om en yt- eller grundvattentillgång utnyttjas eller kan antas komma
att utnyttjas för vattentäkt, är alla som vill bedriva sådan verksamhet
eller utföra sådana åtgärder i vatten eller på land som kan skada
vattentillgången skyldiga att vidta de anordningar, tåla de
begränsningar av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt
som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa skadan.
Den som utövar verksamhet eller utför åtgärd i enlighet med vad som har
föreskrivits i tillstånd enligt denna lag, miljöskyddslagen (1969:387)
eller 18 § naturvårdslagen (1964:822) anses ha fullgjort vad som åligger
honom enligt första stycket.
Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som vill bedriva sådan
verksamhet eller utföra sådana åtgärder som avses i första stycket att
iaktta vad som gäller enligt nämnda stycke.
2 § Till skydd för en yt- eller grundvattentillgång som utnyttjas eller
kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt får länsstyrelsen besluta
om ett behövligt skyddsområde (vattenskyddsområde).
Länsstyrelsen skall föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga
över fastigheter inom vattenskyddsområdet som behövs för att tillgodose
syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen föreskriva att
skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i
anspråk härför.
Föreskrifter som medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras
eller att annans mark tas i anspråk får endast meddelas på ansökan av
kommun eller den i vars intresse vattenskyddsområdet fastställs.
3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen får
meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten skall iaktta inom ett
vattenskyddsområde som behövs för att tillgodose syftet med området. Lag
(1989:513).
4 § Innan länsstyrelsen fattar beslut enligt 2 § skall länsstyrelsen
utfärda en kungörelse med föreläggande för sakägarna att, om de vill
framställa erinringar mot åtgärden, göra detta hos länsstyrelsen inom
viss tid från kungörandet. Tiden får inte sättas kortare än en månad.
Kungörelsen, som skall innehålla uppgift om förslag till
vattenskyddsområde och skyddsföreskrifter, skall införas i ortstidning.
En utskrift av kungörelsen skall vidare sändas till kända sakägare.
Om beslutet berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter,
behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda
delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten,
skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.
Om beslutet uppenbarligen berör endast viss eller vissa sakägare, får, i
stället för att kungörande sker, föreläggandet delges med sakägarna.
Om frågan om vattenskyddsområde har upptagits efter ansökan, skall
kostnaderna för kungörandet betalas av sökanden.
5 § När vattenskyddsområde fastställts och när föreskrifter enligt 2
eller 3 § meddelats, ändrats eller upphävts, skall beslutet snarast
möjligt kungöras på det sätt som är föreskrivet beträffande
författningar i allmänhet. Kungörelse om beslutet skall också
införas i ortstidning. Sökande och sakägare anses ha fått del av
beslutet den dag kungörelsen var införd i ortstidning.
Om beslutet uppenbarligen berör endast viss eller vissa sakägare,
får, i stället för att kungörande i ortstidning sker, beslutet delges
med sakägarna.
Om beslutet har meddelats efter ansökan, skall sökanden betala
kostnaderna för kungörandet. Lag (1993:1416).
6 § Om en kommunal myndighet har meddelat beslut med stöd av föreskrift
som har utfärdats enligt 2 § andra stycket första meningen, får besvär
över beslutet anföras hos länsstyrelsen.
Beslut enligt 1--3 §§ eller enligt första stycket gäller omedelbart, om
inte annat förordnas.
Ersättning
7 § Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet
har rätt till ersättning, om föreskrifter enligt 2 § andra stycket
som meddelats efter ansökan medför att pågående markanvändning
avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten eller att mark
tas i anspråk.
Om en föreskrift enligt 2 § andra stycket första meningen innebär
förbud att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd, får
ersättning på grund av den föreskriften utgå endast om sådant
tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.
Ersättningen skall betalas av den som har begärt föreskrifterna hos
länsstyrelsen.
Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten,
skall fastigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär
det.
Vid tillämpningen av första, andra och fjärde styckena skall även
beaktas andra beslut enligt 2 §, beslut enligt 5, 8, 9, 11 och 19 §§
naturvårdslagen (1964:822), förbud enligt 20 § andra stycket och 21
§ andra stycket samma lag samt beslut som avses i 18 §
skogsvårdslagen (1979:429) och 14 kap. 8 § första stycket plan- och
bygglagen (1987:10), under förutsättning att besluten meddelats
inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan
inverkan av hänsynstaganden enligt 30 § skogsvårdslagen som i
särskilda fall har inträtt inom samma tid.
Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av
beslut som anges i femte stycket förlorats på grund av bestämmelsen
i 8 § eller motsvarande bestämmelser i naturvårdslagen eller plan-
och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att
beslutet beaktas. Lag (1993:557).
8 § Den som vill göra anspråk på ersättning eller begära inlösen skall
väcka talan mot den ersättningsskyldige hos vattendomstolen inom ett år
från den dag då det beslut som anspråket grundas på vann laga kraft. Gör
han inte detta förlorar han sin rätt.
9 § I fråga om ersättning och inlösen enligt detta kapitel gäller i
övrigt 9 och 16 kap.
20 kap. Kostnadsbestämmelser
Rättegångskostnader vid domstol m. m.
1 § I ansökningsmål, utom sådana som anges i andra stycket, och i mål
som avses i 13 kap. 13 § andra stycket skall sökanden svara för sina
egna och motparternas kostnader vid vattendomstolen. I ansökningsmål som
innefattar bildande av samfällighet för bevattning eller vattenreglering
svarar sökanden inte för kostnader i vattendomstolen som uppkommit för
deltagare i samfälligheten.
I mål som gäller omprövning eller förverkande enligt 15 kap. 3--6 eller
12 § skall kammarkollegiet och tillståndshavaren svara för sina
kostnader vid vattendomstolen. I mål enligt 15 kap. 3 § skall
kammarkollegiet dessutom svara för kostnader vid vattendomstolen som
uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Gäller ett mål
enligt 15 kap. 3 § omprövning för att förbättra en vattenanläggnings
säkerhet skall dock tillståndshavaren i stället för kammarkollegiet
svara för senast nämnda kostnader. I mål som gäller omprövning enligt 15
kap. 15 § andra stycket av fråga om kretsen av deltagare eller
kostnadsfördelningen eller enligt 16 § skall varje part svara för sina
kostnader.
I sådana överklagade ansökningsmål som avses i första stycket första
meningen skall sökanden svara för sina egna kostnader i högre rätt och
för de kostnader som där har uppkommit för motparterna genom att
sökanden har klagat. Lag (1989:513).
2 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte, om annat följer av 18 kap. 6 eller
8 § rättegångsbalken.
Beträffande särskilda frågor i ansökningsmål får efter vad som finnes
skäligt förordnas att vardera parten skall svara för sina kostnader
eller att part som förlorar skall ersätta annan part hans kostnader.
3 § Ogillas talan som har väckts av fastighetsägaren eller innehavare av
särskild rätt till fastigheten rörande ersättning eller inlösen på grund
av ett förordnande om vattenskyddsområde, kan vattendomstolen förordna
att han skall bära sina egna kostnader, om han befinns ha inlett
rättegången utan tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart inletts
utan skälig grund, får vattendomstolen dessutom förplikta honom att
ersätta motparten dennes rättegångskostnader. Lag (1987:139).
4 § Om det är skäligt, får vattendomstolen i förrättningsmål förordna
att en part som förlorar målet skall ersätta motparters kostnader vid
vattendomstolen.
5 § I ansökningsmål får sökanden åläggas att betala ersättning för
motparters rättegångskostnader även om deras talan inte har blivit
prövad slutligt vid domstolen. Ersättning skall även innefatta ränta
enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för beslutet till dess
betalning sker. Förordning (1987:330).
6 § Vid vattendomstolen är i ansökningsmål sökanden skyldig att ersätta
domstolen dess kostnader för
1. kungörelser
2. aktförvarare
3. sakkunniga som tillkallats av domstolen
4. lokaler för sammanträden.
Vad i första stycket sägs om sökanden gäller i förrättningsmål
klaganden, om kostnaden har orsakats av hans besvär, och i stämningsmål
käranden.
I högre rätt gäller vad i första och andra styckena sägs om sökande,
klagande eller kärande den som fullföljt talan.
På anmodan av domstolen skall förskott på ersättningen betalas.
Frågan vem som slutligt skall stå för kostnaden avgörs i enlighet med
vad som gäller för rättegångskostnaderna i vattenmålet.
Förrättningskostnader m. m.
7 § Annan sakägare än deltagare har rätt till skälig ersättning för sina
kostnader vid förrättning. På ersättningen skall utgå ränta efter sex
procent från dagen för beslutet till dess betalning sker.
Förrättningsmän och gode män har rätt till ersättning enligt
bestämmelser som meddelas av regeringen.
Ersättning till sakkunniga enligt 12 kap. 8 § bestäms av
förrättningsmannen.
8 § Till förrättningskostnader hänförs
1. ersättning till förrättningsmän, gode män och sakkunniga,
2. kungörelsekostnader, ersättning till aktförvarare och andra kostnader
som är nödvändiga för förrättningen,
3. ersättning för kostnader som avses i 7 § första stycket,
4. ersättning för skador som avses i 12 kap. 24 §,
5. kostnad för förrättning som avses i 12 kap. 28 § första stycket.
Om tillståndsbeslut meddelas, skall förrättningskostnaderna fördelas
mellan deltagarna i markavvattningsföretaget efter vad som är skäligt.
Inställs förrättningen, skall sökanden betala de kostnader som har
uppkommit, om inte särskilda omständigheter föranleder att
betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av
dem. Om den inställda förrättningen har inletts på grund av ett beslut
vid en fastighetsreglering, skall dock kostnaderna anses som
förrättningskostnader vid fastighetsregleringen.
Om kammarkollegiet begär omprövning av ett markavvattningsföretag, skall
kammarkollegiet svara för förrättningskostnaderna. När det gäller
omprövning i syfte att förbättra en vattenanläggnings säkerhet, skall
dock ersättning för kostnader som avses i 7 § första stycket fördelas
mellan deltagarna i markavvattningsföretaget efter vad som är skäligt.
Såsom sökande anses även den som har förenat sig med sökanden om
företaget samt den på vilkens begäran företaget har givits en större
omfattning än vad sökanden har begärt. Lag (1989:513).
9 § Sökanden är skyldig att på anmodan av förrättningsmannen betala
förskott på förrättningskostnader.
Övriga kostnader
10 § I ärenden hos regeringen om ianspråktagande av strömfall enligt 2
kap. 8 § skall sökanden svara för samtliga kostnader.
I ärenden hos länsstyrelsen om fördelning av ersättning skall den
ersättningsskyldige svara för samtliga kostnader.
Första och andra styckena gäller inte om annat följer vid en motsvarande
tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.
Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas av vattendomstolen.
11 § Företagaren skall med belopp som länsstyrelsen bestämmer betala
kostnaderna för
1. tillsyn som avses i 18 kap. 1 § andra stycket,
2. undersökningar som avses i 18 kap. 2 § andra stycket andra meningen,
3. besiktning enligt 18 kap. 3 §.
12 § Den som har ansökt om besiktning enligt 18 kap. 4 § skall betala
kostnaderna för besiktningen med belopp som länsstyrelsen bestämmer. Om
besiktningsmannen begär det, är den som har gjort ansökan även skyldig
att betala förskott på kostnaderna för besiktningen.
13 § Länsstyrelsens beslut enligt 11 och 12 §§ får verkställas.
21 kap. Ansvar, handräckning m. m.
1 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 4 kap. 1 § första eller andra stycket eller 4 kap. 4 §
första stycket andra meningen eller andra stycket andra meningen,
2. bryter mot villkor eller föreskrifter som har meddelats i samband
med tillstånd till ett vattenföretag enligt denna eller äldre lag
eller i samband med godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 4
kap. 4 §, lagligförklaring enligt 4 kap. 5 § eller prövning enligt
14 kap. 5 § första stycket eller motsvarande äldre bestämmelser eller
i samband med prövning enligt 15 kap.,
3. åsidosätter skyldigheten att underhålla en vattenanläggning eller
bryter mot 17 kap. 2 §,
4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 18 kap. 2 §
första stycket,
5. bryter mot föreskrifter som har meddelats enligt 19 kap. 2 eller
3 §.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen
kan ådömas enligt brottsbalken.
I fiskelagen (1993:787) finns bestämmelser om straff och andra
påföljder för den som överträder fiskeförbud som har meddelats
enligt denna eller äldre lag. Lag (1993:790).
2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
att fullgöra vad som åligger honom enligt 4 kap. 3 § tredje stycket.
3 § Om någon har begått en gärning som avses i 1 § första stycket 1--3
eller 5, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vidta rättelse.
Sådant föreläggande får också meddelas om någon inte har iakttagit vad
som gäller enligt 19 kap. 1 § första stycket.
Om tillståndet till ett vattenföretag har förfallit enligt 15 kap. 2 §,
får länsstyrelsen vid vite förelägga tillståndshavaren att riva ut en
med stöd av tillståndet uppförd vattenanläggning som kan skada allmänna
eller enskilda intressen.
Länsstyrelsen får bestämma att ett föreläggande enligt första eller
andra stycket skall gälla, även om det överklagas.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande får inte dömas till straff
enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet. Lag
(1991:318).
4 § I fall som avses i 3 § får kronofogdemyndigheten meddela särskild
handräckning. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Utslag i sådant
mål överklagas hos vattenöverdomstolen.
Om allmänna intressen berörs, görs ansökan om handräckning av
länsstyrelsen. Lag (1991:869).
22 kap. Slutbestämmelser
1 § Lagens bestämmelser om fastighet gäller också gruvor utom i fall som
avses i 5 kap. 2 § tredje stycket.
2 § Ett vattenföretag skall anses beröra en viss fastighet
1. när ett yrkande framställs om skyldighet för fastighetens ägare att
delta i företaget,
2. när fastigheten eller dess vatten tas i anspråk för företaget eller
för en anläggning i samband med företaget,
3. när företaget kan medföra skador på mark eller vatten som tillhör
fastigheten, på byggnader eller anläggningar som finns på fastigheten
eller på fastighetens användningssätt.
3 § Om säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte har godkänts av
den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av
länsstyrelsen.
Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som
för egen skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt.
Staten, kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behöver inte
ställa säkerhet.
4 § Om någon som förberedelse för ett vattenföretag vill undersöka en
fastighet, får länsstyrelsen föreskriva att tillträde till fastigheten
skall lämnas under en viss tid. Länsstyrelsen får även meddela förbud
vid vite att flytta eller skada vattenmärken, observationsrör eller
något annat som behövs för undersökningen.
Undersökningen skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. I
trädgårdar och liknande planteringar får träd inte skadas eller fällas
utan ägarens samtycke eller medgivande av länsstyrelsen.
För skador och intrång som har uppkommit genom en undersökning enligt
första stycket utgår ersättning. Talan om ersättning skall väckas vid
den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.
Länsstyrelsen kan fordra att den som skall utföra undersökningen ställer
säkerhet för framtida ersättningsanspråk innan arbetet påbörjas.
Länsstyrelsen får förordna att ett beslut enligt första stycket första
meningen får verkställas även om beslutet överklagas, om säkerhet ställs
enligt fjärde stycket.
5 § På begäran av någon som vill utföra ett vattenföretag men som ännu
inte har ansökt om tillstånd får vattendomstolen förordna en sakkunnig
att på företagarens bekostnad göra nödvändiga undersökningar. Om
undersökningarna avser företagets inverkan på det allmänna
fiskeintresset, skall som sakkunnig förordnas den som fiskeriverket
föreslår. Lag (1991:381).
6 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol, om beslutet avser
1. förordnande av förrättningsman enligt 12 kap.,
2. förordnande om undersökningar som avses i 18 kap. 2 § andra
stycket eller av besiktningsman enligt 18 kap. 3 eller 4 §,
3. förordnande om vattenskyddsområde och föreskrifter enligt 19 kap.
2 och 3 §§,
4. kostnader som anges i 20 kap. 11 eller 12 §,
5. prövning av säkerhet enligt 3 § detta kapitel,
6. föreläggande enligt 2 kap. 9 § tredje stycket, 19 kap. 1 § tredje
stycket, 21 kap. 3 § eller förbud enligt detta kapitels 4 § första
stycket.
I övrigt får länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos
regeringen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1995:55).
7 § Är flera fastigheter för husbehovsförbrukning beroende av samma
grundvattentillgång, skall vattnet fördelas mellan dem efter vad som är
skäligt, om fastigheternas behov inte kan täckas helt. Härvid skall
iakttas att fastighet inte får berövas vatten, vartill den med hänsyn
till läge och naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra
omständigheter bör anses ha företräde.
Fördelning som har ägt rum med stöd av första stycket får jämkas, om
ändrade förhållanden har inträtt.
8 § Vattendomstolarna skall i den utsträckning regeringen förordnar föra
förteckning över vattenföretag inom domsområdet (vattenbok).
Övergångsbestämmelser
1984:913
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
I fråga om vattentäkter för andra fastigheter än sådana som anges i 4
kap. 1 a § 1 som pågår vid ikraftträdandet samt före ikraftträdandet
utförda vattenanläggningar för sådana täkter gäller 4 kap. 1 § första
stycket i dess äldre lydelse.
1987:139
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
Bestämmelsen i 3 kap. 6 § 1 skall tillämpas om regeringen vid prövning
av en viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) har angett
ett vattenföretag som ett villkor för verksamheten.
Vid bestämmande av ersättning för mark inom områden med stads- eller
byggnadsplan skall 9 kap. 6 § andra stycket i sin lydelse före
ikraftträdandet tillämpas.
Vid prövning av fråga om rätt till ersättning eller inlösen med
anledning av sådana beslut enligt 19 kap. 2 § som länsstyrelsen har
meddelat före ikraftträdandet, skall 19 kap. 7 § i sin äldre lydelse
tillämpas. Vad nu sagts utgör dock inte något hinder för tillämpningen
av 19 kap. 7 § femte stycket i fråga om de beslut som avses i det
stycket och som har meddelats före ikraftträdandet.
I mål enligt 19 kap. 7 § i vilka talan har väckts före ikraftträdandet
skall 20 kap. 3 § i sin äldre lydelse tillämpas.
1987:330
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Lagen gäller dock ej i fall då
ränta har börjat löpa före ikraftträdandet.
1987:758
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser om
vadeanmälan gäller fortfarande i fråga om domar som meddelats före
ikraftträdandet.
1988:212
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1988. Den äldre lydelsen av 2 kap. 8
§ gäller fortfarande i fråga om tillstånd som meddelats före
ikraftträdandet.
1989:513
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut
som har meddelats före ikraftträdandet.
1990:454
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter gäller
dock
1. i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före
ikraftträdandet,
2. i fråga om skyldighet att pröva om talan mot avgörande som
meddelats före ikraftträdandet fullföljts på föreskrivet sätt.
1991:869
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan
väckts före ikraftträdandet.
1994:1047
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har vattendomstol
meddelat ett beslut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i
fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga
skall iaktta.
1995:55
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1995:1411
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133)
om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.