Post 7862 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1984:174 ·
Visa register
Lag (1984:174) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Luxemburg;
Departement: Finansdepartementet S4
Utfärdad: 1984-04-12
Övrigt: Endast den svenska texten är med i bilagan.
Ikraft: 1985-05-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: 1996:1510
Upphävd: 1998-12-31 överg.best.
1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av
bestämmelser om ömsesidig handräckning beträffande skatter på inkomst
och på förmögenhet som Sverige och Luxemburg undertecknade den 14 juli
1983 skall gälla för Sveriges del. Avtalets innehåll framgår av bilaga
till denna lag.
2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa
medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle
föreligga.
3 § Om en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom
medför eller kommer att medföra en beskattning som strider mot
bestämmelserna i avtalet, kan han ansöka om rättelse enligt artikel 24
punkt 1 i avtalet. Sådan ansökan skall göras hos regeringen och bör
inges inom den tid som anges i nämnda bestämmelse.
4 § Även om en skattskyldigs inkomst eller förmögenhet enligt avtalet
skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige,
skall den skattskyldige lämna alla de uppgifter till ledning för
taxeringen som han annars skulle ha varit skyldig att lämna.
Övergångsbestämmelser
1996:1510
Den upphävda författningen skall dock fortfarande tillämpas
a) beträffande skatt på inkomst som förvärvas före den 1 januari
året efter det år då lagen träder i kraft, och
b) beträffande skatt på förmögenhet som taxeras första kalenderåret
närmast efter det år då lagen träder i kraft eller tidigare.
Bilaga
Avtal mellan Konungariket Sverige och Storhertigdömet Luxemburg för
undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser om
ömsesidig handräckning beträffande skatter på inkomst och på
förmögenhet
Storhertigdömet Luxemburgs regering och Konungariket Sveriges
regering, som önskar ingå ett avtal för undvikande av
dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser om ömsesidig
handräckning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet, har
kommit överens om följande:
ARTIKEL 1
Personer på vilka avtalet tillämpas
Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande
stat eller i båda avtalsslutande staterna.
ARTIKEL 2
Skatter som omfattas av avtalet
1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet som
påförs för en avtalsslutande stats, dess politiska underavdelningars
eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket
skatterna tas ut.
2. Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter som
utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av
inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst på grund
av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på
värdestegring.
3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas,
är:
a) I Luxemburg:
1) skatten på fysisk persons inkomst;
2) skatten på bolagsinkomst;
3) den särskilda skatten på styrelsearvoden;
4) förmögenhetskatten;
5) kommunalskatten på affärsverksamhet beräknad på vinst och
driftskapital
(i det följande benämnda "luxemburgsk skatt").
b) I Sverige
1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri
inbegripna;
2) ersättningsskatten;
3) utskiftningsskatten;
4) bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar;
5) kommunalskatten;
6) den statliga förmögenhetsskatten
(i det följande benämnda "svensk skatt").
4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan
av eller i stället för de närvarande utgående skatterna. De behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de
väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.
ARTIKEL 3
Allmänna definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av
detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:
a) "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten"
åsyftar Luxemburg eller Sverige, alltefter som sammanhanget kräver:
b) "Luxemburg" åsyftar Storhertigdömet Luxemburgs territorium;
c) "Sverige" åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför
Sveriges territorialvatten beläget område som, i överensstämmelse med
folkrättens allmänna regler, enligt svensk lag blivit eller kommer att
bli utsett som sådant område inom vilket Sverige äger utöva sina
suveräna rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av
naturtillgångarna på havsbottnen eller i dess underlag;
d) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning
av personer;
e) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen
behandlas såsom juridisk person;
f) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra
avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med
hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;
g) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller
luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en
avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används
uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;
h) "behörig myndighet" åsyftar:
1) I Luxemburg, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud,
2) i Sverige, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud.
2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte
sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i
avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens
lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.
ARTIKEL 4
Hemvist
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med
hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i
denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats
för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket
inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat
endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet
belägen där.
2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist
i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande
sätt:
a) Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som
stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad
i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans
personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för
levnadsintressena).
b) Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina
levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad
som stadgivarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i
den stat där han stadigvarande vistas.
c) Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte
vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat
där han är medborgare.
d) Om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är
medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.
3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk
person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i
fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.
ARTIKEL 5
Fast driftställe
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast
driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken
ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.
2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:
a) plats för företagsledning;
b) filial;
c) kontor;
d) fabrik;
e) verkstad; och
f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för
utvinning av naturtillgångar.
3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet
utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv
månader.
4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses
uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:
a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning
eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;
b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
lagring, utställning eller utlämnande;
c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;
d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;
e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller
biträdande art;
f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a) - e), under
förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den
stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna
kombination är av förberedande eller biträdande art.
5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt
6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat
har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i
företagets namn, anses detta företag - utan hinder av bestämmelserna
i punkt 1 och 2 - ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje
verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock
inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till
sådan som anges i punkt 4 och som - om den bedrevs från en
stadigvarande plats för affärsverksamhet - inte skulle göra denna
stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt
bestämmelserna i nämnda punkt.
6. Ett företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat
endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna
stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende
representant, under förutsättning att sådn person därvid bedriver sin
sedvanliga affärsverksamhet.
7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den
andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver
affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe
eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget
utgör fast driftställe för det andra.
ARTIKEL 6
Inkomst av fast egendom
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk)
belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra
stat.
2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt
lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.
Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande
och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka
bestämmelserna i civilrätten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt
till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar
för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa
eller annan naturtillgång. Skepp och luftfartyg anses inte vara fast
egendom.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom
omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast
egendom.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av
fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som
används vid självständig yrkesutövning.
ARTIKEL 7
Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar,
beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse
i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe.
Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets
inkomst beskattas i den andra staten, men endast så stor del därav som
är hänförlig till det fasta driftstället.
2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om
inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera
avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det
kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett
fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande
slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat
affärer med det företag till vilket driftstället hör.
3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för
utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna
utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om
utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget
eller annorstädes.
4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe i en
avtalsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en fördelning av
företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar
bestämmelserna i punkt 2 inte att i denna avtalsslutande stat den
skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den
fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet
överensstämmer med principerna i denna artikel.
5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för
företaget.
6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är
hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från
år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.
7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar
inte av reglerna i förevarande artikel.
ARTIKEL 8
Sjöfart och luftfart
1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i
internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där
företaget har sin verkliga ledning.
2. Om företag, som bedriver sjöfart, har sin verkliga ledning ombord
på ett skepp, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där
skeppet har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i den
avtalsslutande stat där skeppets redare har hemvist.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas
genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en
internationell driftsorganisation.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas beträffande inkomst
som förvärvas av det danska, norska och svenska luftfartskonsortiet,
känt under namnet Scandinavian Airlines System (SAS), endast i fråga
om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som
innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i
Scandinavian Airlines System (SAS).
ARTIKEL 9
Företag med intressegemenskap
1. I fall då
a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar
i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra
avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapitel, eller
b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller
övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett
företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa
företags kapital, iakttas följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella
förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem
som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all
inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena
företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta
företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i
överensstämmelse därmed.
2. I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat
beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i
den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse
därmed i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är
sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna andra stat om de
villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha
avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda
staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts
för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga
bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.
ARTIKEL 10
Utdelning
1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i
denna andra stat.
2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen
i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten
inte överstiga:
a) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till
utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt
behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital;
b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.
De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa
överenskommselse om sättet att genomföra dessa begränsningar.
Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken
utdelningen betalas.
3. Med uttrycket "utdelning" förstås i denna artikel inkomst av
aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis med rätt till andel i
vinst, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte
är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra
andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det
utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma
sätt som inkomst av aktier.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har
rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som
betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där
belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken
utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst
från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat
inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån
utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i
den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt
samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna
andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även
om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis
utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.
ARTIKEL 11
Ränta
1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast
i denna andra stat, om personen i fråga har rätt till räntan.
2. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje
slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast
egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i
gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av
värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer
eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför
sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures.
Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid
tillämpningen av denna artikel.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till
räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där
beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i
denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall
tilämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.
4. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är
den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar
räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte,
i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande
anordning i samband med vilken den skuld uppkommit på vilken räntan
betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det
fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.
5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den
som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person
räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas,
överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och
den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat,
tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp.
I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i
vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.
ARTIKEL 12
Royalty
1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutnde staten, beskattas
endast i denna andr stat, om personen i fråga har rätt till royaltyn.
2. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slag av
betalning som mottas såsom ersättning för nyttjandet av eller för
rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller
vetenskapligt verk, häri inbegripen biograffilm och inspelning för
radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster eller
modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt
för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell
eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön
av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte, om den som har rätt till
royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i
den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där
beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i
denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger
verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.
4. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren
är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn,
antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning
för vars räkning det avtal, som föranleder betalningen av och direkt
ger mottagaren rätt till royaltyn, har slutits, anses dock royaltyn
härröra från den stat där det fasta driftstället eller den
stadigavarande anordningen finns.
5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den
som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person
royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den
upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som
skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till
royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tilämpas bestämmelserna
i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas
överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande
staten med iakktagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
ARTIKEL 13
Realisationsvinst
1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6
och som är belägen i den andra avtalsslutande staten samt vinst genom
överlåtelse av andelar i bolag, vars tillgångar huvudsakligen utgörs
av fast egendom belägen i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.
2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av
lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva
självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en
avtalsslutnde stat har i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av
överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med
hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.
3. Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används
i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till
användningen av sådana skepp eller luftfartyg beskattas endast i den
avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
Bestämmelserna i denna punkt tillämpas även beträffaden vinst som
förvärvas av Scandinavian Airlines System (SAS), men endast i fråga
om den del av vinsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken
innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i
Scandinavian Airlines System (SAS).
4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses
i punkterna 1, 2 och 3 beskattas endast i den avtalsslutande stat där
överlåtaren har hemvist.
ARTIKEL 14
Självständig yrkesutövning
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet,
beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande
staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans
förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande
anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så
stor del därav som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.
2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och
undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare,
advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.
ARTIKEL 15
Enskild tjänst
1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16 och 18 föranleder annat,
beskattas lön och annan liknande ersättning (med undantag för
pension), som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på
grund av anställning endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs
i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra
stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.
2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som
person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som
utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda
staten, om:
a) mottagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder
som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga,
och
b) ersättning betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare som inte har
hemvist i denna andra stat, samt
c) ersättning inte belastar fast driftställe eller stadigvarande
anordning som arbetsgivaren har i denna andra stat.
3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får
ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i
internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där
företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige
uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på luftfartyg som
används i internationell trafik av Scandinavian Airlines System (SAS),
beskattas inkomsten endast i Sverige.
ARTIKEL 16
Styrelsearvode
Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller
annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.
ARTIKEL 17
Artister och idrottsmän
1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin
personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap
av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller
televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i
denna andra stat.
2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller
idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller
idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst,utan hinder
av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den
avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar
verksamheten.
ARTIKEL 18
Offentlig tjänst
1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna
stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters
tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtals
slutande staten, om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga
har hemvist i denna stat och:
1) är medborgare i denna stat; eller
2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.
2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en
avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna
stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters
tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten, om personen i fråga har hemvist och är
medborgare i denna stat.
3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 20 tillämpas på ersättning
och pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med
rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter.
ARTIKEL 19
Studerande
Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före
vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra
avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten
uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas inte i
denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin
undervisning eller utbildning, under förutsättning att beloppen härrör
från källa utanför denna stat.
ARTIKEL 20
Annan inkomst
1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
och som inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal får
beskattas i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas även
i den avtalsslutande stat från vilken den härrör och enligt
lagstiftningen i denna stat.
2. Inkomst som avses i denna artikel anses härröra från en
avtalsslutande stat, om utbetalaren är den staten själv, politisk
underavdelning, lokal myndighet, socialförsäkringsinstitution eller
person med hemvist i denna stat.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag
för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om
mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget
fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna
andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
rättighet eller egendom på grund av vilken inkomsten betalas äger
verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.
ARTIKEL 21
Förmögenhet
1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6,
vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och
vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat.
2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av
lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva
självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.
3. Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i
internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till
användningen av sådana skepp och luftfartyg, beskattas endast i den
avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
4. Alla andra slag av förmögenhet som en person med hemvist i en
avtalsslutande stat innehar beskattas endast i denna stat.
ARTIKEL 22
Metoder för att unvika dubbelbeskattning
Dubbelbeskattning unviks på följande sätt:
1. I Luxemburg:
a) Om person med hemvist i Luxemburg förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
Sverige, skall, såvida inte bestämmelserna i punkterna b) och c)
föranleder annat, Luxemburg undanta sådan inkomst eller förmögenhet
från skatt.
b) Om person med hemvist i Luxemburg förvärvar inkomst som enligt
bestämmelserna i artiklarna 10 och 20 får beskattas i Sverige, skall
Luxemburg från skatten på denna persons inkomst avräkna ett belopp
motsvarande den skatt som betalas i Sverige. Avräkningsbeloppet skall
emellertid inte överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan
avräkning, som belöper på den inkomst som uppburits från Sverige.
c) Om inkomst, som person med hemvist i Luxemburg förvärvar eller
förmögenhet som sådan person innehar, enligt bestämmelse i avtalet är
undantagen från skatt i Luxemburg, får Luxemburg likväl vid
bestämmandet av beloppet av skatten på denna persons återstående
inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som
undantagits från skatt.
2. I Sverige:
a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
Luxemburg, skall, såvida inte punkt c) föranleder annat, Sverige
1) från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Luxemburg,
2) från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp
motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Luxemburg,
Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i någotdera fallet överstiga
beloppet av den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten,
beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst respektive
den förmögenhet som får beskattas i Luxemburg.
b) Utdelning från bolag med hemvist i Luxemburg till bolag med hemvist
i sverige skall vara undantagen från beskattning i Sverige i den mån
utdelningen skulle har varit undantagen från beskattning enligt svensk
lag om båda bolagen hade haft hemvist i Sverige. Om utdelning från
bolag i Luxemburg emellertid utgörs av utdelning som detta bolag under
samma eller tidigare år mottagit på aktier som bolaget innehar i bolag
i tredje stat, medges sådan skattebefrielse endast om den vinst av
vilken utdelningen betalas beskattats i Luxemburg med skatten på
bolagsinkomst eller om utdelningen från tredje stat skulle ha varit
undantagen från svensk skatt, om de aktier på vilka utdelningen
betalats hade innehafts direkt av bolaget med hemvist i Sverige.
c) Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast
i Luxemburg, får Sverige inräkna inkomsten eller förmögenheten i
beskattningsunderlaget men skall nedsätta skatten på inkomsten eller
förmögenheten med ett belopp motsvarande den del av inkomstskatten
respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som
uppburits från Luxemburg eller den förmögenhet som innehas där.
ARTIKEL 23
Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den
beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna
andra stat under samma föhållanden är eller kan bli underkastad. Utan
hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även
på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda
avtalsslutande staterna.
2. Uttrycket "medborgare" åsyftar:
a) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;
b) juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den
lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat.
3. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande
stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat
inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra
stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses
inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person
med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag
vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på
grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges
person med hemvist i den egna staten.
4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11
punkt 5 eller artikel 12 punkt 5 tillämpas, är ränta, royalty och
annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med
hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid
bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på
samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda
staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat
har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten
avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara
förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den
förstnämnda staten.
5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis
ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera
personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i
den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den
beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag
i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.
6. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna
i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.
ARTIKEL 24
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
1. Om en person gör gällande att en avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutaande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller
kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta
avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av
de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning,
framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat
där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23
punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall
framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick
vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider
mot bestämmelserna i avtalet.
2. Om denna behöriga myndighet finner invändningen grundad men inte
själv kan få till stånd en tillfredställande lösning, skall
myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den
behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att
undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som
träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande
staternas interna lagstiftning.
3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom
ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som
uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan
även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte
omfattas av avtalet.
4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda
i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse
i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga
överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana
överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter
för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.
ARTIKEL 25
Utbyte av upplysningar
1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta
sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna
i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning
i fråga om skatter som omfattas av detta avtal, i den mån
beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet.
Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som
en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma
sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen
i denna stat, och får yppas endast för personer eller myndigheter
(däri inbegripna domstolar occh förvaltningsorgan) som faställer,
uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller
handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer
eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana
ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i
domstolsavgöranden.
2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att:
a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och
administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra
avtalsslutande staten;
b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning
eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller
i den andra avtalsslutande staten;
c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industi-,
handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat
förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida
mot allmänna hänsyn (ordre public).
ARTIKEL 26
Bistånd med indrivning
1. De avtalsslutande staterna förbinder sig att lämna varandra bistånd
och handräckning för att driva in skatter som omfattas av avtalet,
räntor som utgår på dessa, kostnader, tillägg till skatter samt viten
som inte har straffrättslig karaktär.
2. Framställning om sådan handräckning skall var åtföljd av handlingar
som enligt lagstiftningen i den stat som begärt handräckningen krävs
för att fastställa att de belopp som skall indrivas slutgitligt
förfallit till betalning.
3. Med iakttagande av dessa handlingar sker delgivningar samt
indrivnings- och uppbördsåtgärder i den stat där handräckning skall
ske enligt den statens lagstiftning om indrivning och uppbörd av dess
egna skatter. I synnerhet skall beslut om uppbörd göras exigibla på
sätt som anges i denna stats lagstiftning.
4. Den skattefordran som skall indrivas anses inte som
förmånsberättigad fordran i den stat där handräckningen sker.
5. I fråga om skattefordran som ännu inte blivit slutgitligt
fastställd kan borgenärsstaten, för att säkerställa sin rätt, göra
framställning hos den andra staten om säkringsåtgärder. Beträffande
sådana åtgärder äger föregående bestämmelser motsvarande tillämpning.
ARTIKEL 27
Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän
Bestämmelserna i detta avtal påverkar inte de privilegier vid
beskattningen, som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska
företrädare eller konsulära tjänstemän.
ARTIKEL 28
Holding-bolag
Detta avtal tillämpas inte beträffande holding-bolag i den mening som
avses i den speciella lagstiftning i Luxemburg som för närvarande
gäller enligt lagen den 31 juli 1929 och storhertigens förordning den
17 december 1938 (verkställd enligt artikel 1 punkt 7, första och
andra styckena, lagen den 27 december 1937). Avtalet tillämpas inte
heller beträffande inkomster som en person med hemvist i Sverige
erhåller från sådana bolag och inte heller beträffande aktier eller
andra andelar i sådana bolags förmögenhet som sådan person innehar.
ARTIKEL 29
Ikraftträdande
1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall
utväxlas i Luxemburg snarast möjligt.
2. Avtalet träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna
och dess bestämmelser tillämpas:
a) I Luxemburg:
1) Beträffande skatt som innehålls vid källan, på belopp som förfaller
till betalning den 1 januari 1981 eller senare;
2) beträffande andra skatter, i fråga om beskattningsperiod som slutar
den 1 januari 1981 eller senare.
b) I Sverige:
1) Beträffande kupongskatt på aktieutdelning som förfaller till
betalning den 1 januari 1981 eller senare;
2) beträffande skatter på andra inkomster, i fråga om beskattningsår
som slutar den 1 januari 1981 eller senare;
3) beträffande skatt på förmögenhet som innehas den 31 december 1981
eller senare.
ARTIKEL 30
Upphörande
Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en
avtalsslutande stat. Vardera avvtalsslutande staten kan på diplomatisk
väg säga upp avtalet genom underrättelse härom minst sex månader före
utgången av ett kalenderår som börjar efter utgången av en tid av fem
år räknat efter den dag då avtalet trädde ikraft.
I sådant fall tillämpas avtalet för sista gången
a) I Luxemburg:
1) Beträffande skatt som innehålls vid källan, på belopp som förfaller
till betalning senast den 31 december det år då uppsägningen sker;
2) beträffande andra skatter, i fråga om beskattningsperiod som slutar
senast den 31 december det år då uppsägningen sker.
b) I Sverige:
1) Beträffande kupongskatt, på utdelning som förfaller till betalning
senast den 31 december det år då uppsägningen sker;
2) beträffande skatter på andra inkomster som förvärvas senast den 31
december det år då uppsägningen sker;
3) beträffande skatt på förmögenhet som innehas den 31 december det
år då uppsägningen sker.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat detta avtal.
Som skedde i Stockholm den 14 juli 1983 i två exemplar på franska
språket.
För Konungariket
Sverige
Ingvar Carlsson
För Storhertigdömet
Luxemburg
Ph. W. van Heusde