Post 7865 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1984:246 ·
Visa register
Lag (1984:246) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Trinidad och Tobago
Departement: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 1984-05-03
Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1317
Övrigt: Endast den svenska texten är med i bilagan.
Ikraft: 1985-03-01 överg.best.
1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra
skatteflykt beträffande inkomstskatter och för att främja handel och
investeringar som Sverige samt Trinidad och Tobago undertecknade den
17 februari 1984 skall gälla för Sveriges del. Avtalets innehåll
framgår av bilaga till denna lag.
2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa
medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle
föreligga.
3 § Om en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom
medfört eller kommer att medföra en beskattning som strider mot
bestämmelserna i avtalet, kan han ansöka om rättelse enligt artikel 25
punkt 1 i avtalet. Sådan ansökan skall göras hos regeringen och bör
inges inom den tid som anges i nämnda bestämmelse.
4 § Har upphävts genom lag (2011:1317).
Bilaga
Avtal mellan Konungariket Sverige och Republiken Trinidad och Tobago
för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt
beträffande inkomstskatter samt för att främja handel och
investeringar
Konungariket Sveriges regering och Republiken Trinidad och Tobagos
regering, som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning
och förhindra skatteflykt beträffande inkomstskatter samt för att
främja handel och investeringar, har kommit överens om följande:
ARTIKEL 1
Personer på vilka avtalet tillämpas
Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande
stat eller i båda avtalsslutande staterna.
ARTIKEL 2
Skatter som omfattas av avtalet
1. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas,
är:
a) I Trinidad och Tobago:
1) inkomstskatten,
2) bolagsskatten,
3) skatten på petroleuminkomster,
4) tilläggsskatten på petroleum, och
5) arbetslöshetsavgiften;
(skatt av sådant slag benäms i det följande "trinidadisk skatt").
b) I Sverige:
1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri
inbegripna,
2) utskiftningsskatten och ersättningsskatten,
3) bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar, och
4) den kommunala inkomstskatten;
(skatt av sådant slag benämns i det följande "svensk skatt").
2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak
likarat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan
av eller i stället för de ovan angivna skatterna. De behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall varje år meddela
varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive
skattelagstiftning.
ARTIKEL 3
Allmänna definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av
detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:
a) "Trinidad och Tobago" åsyftar öarna Trinidad och Tobago och
inbegriper:
1) det till öarna hörande territorialvattnet, samt
2) havsbottnen och dennas underlag i angränsande områden under vatten
utanför territoralvattnet, över vilka Trinidad och Tobago, i
överenstämmelse med trinidadisk lag och internationell rätt i fråga
om kontinentalsockeln, utövar suveräna rättigheter i fråga om att
utforska och utnyttja naturtillgångarna i sådana områden, men endast
i den utsträckning som den person, egendom eller verksamhet på vilken
avtalet tillämpas har samband med sådant utforskande eller
utnyttjande;
b) "Sverige" åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför
Sveriges territorialvatten beläget område inom vilket Sverige enligt
svensk lag och i överensstämmelse med internationell rätt äger utöva
sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av
naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag;
c) "person" inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;
d) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen
behandlas såsom juridisk person;
e) "företg i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra
avtalsslutande staten" åsyftar företag som bedrivs av person med
hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;
f) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller
luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en
avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används
uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;
g) "medborgare" åsyftar:
1) fysisk person som har medborgarskap i en avtasslutande stat,
2) juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den
lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;
h) "betald", "utdelad" och "mottagen" inbegriper beträffande inkomst
belopp som krediterats;
i) "behörig myndighet" åsyftar:
1) i Trinidad och Tobago: finansministern eller dennes befullmäktigade
ombud,
2) i Sverige: finansministern eller dennes befullmäktige ombud.
2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte
sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i
avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens
lagstiftning rörande sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.
ARTIKEL 4
Hemvist
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med
hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i
denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats
för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket
inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat för
inkomst från källa i denna stat.
2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist
i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande
sätt:
a) Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som
stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad
i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans
personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för
levnadsintressena).
b) Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina
levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad
som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i
den stat där han stadigvarande vistas.
c) Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte
vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat
där han är medborgare.
d) Om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är
medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.
3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk
person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i
fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.
ARTIKEL 5
Fast driftställe
1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast
driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken
ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.
2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt:
a) plats för företagsledning;
b) filial;
c) kontor;
d) fabrik;
e) verkstad;
f) lagerbyggnad, i fråga om person som tillhandahåller utomstående
lagerutrymme;
g) affär eller annat försäljningsställe;
h) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för
utvinning av naturtillgångar;
i) borrplattform eller skepp som används för eller i samband med
utforskandet eller utvecklandet av naturtillgångar; och
j) plats för byggnads-, anläggnings-, monterings-, muddring- eller
installationsverksamhet.
3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses
uttrycket "fast driftställe" inte innefatta:
a) användningen av anordningar uteslutande för lagring eller
utställning av företaget tillhöriga varor;
b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
lagring eller utställning;
c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;
d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget;
e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller
biträdande art.
4. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt
5 tillämpas, är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i den
andra avtalsslutande staten, anses detta företag - utan hinder av
bestämmelserna i punkterna 1 och 2 - ha fast driftställe i den
förstnämnda avtalsslutande staten beträffande varje verksamhet som
denna person bedriver för företaget om:
a) han har och i denna stat regelmässigt använder fullmakt att sluta
avtal i företagets namn samt verksamheten inte är begränsad till sådan
som anges i punkt 3 och som - om den bedrevs från en stadigvarande
plats för affärsverksamhet - inte skulle göra denna stadigvarande
plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna
i denna punkt, eller,
b) han inte har sådan fullmakt men regelmässigt i den förstnämnda
staten innehar varulager från vilket han för företagets räkning
regelbundet levererar varor.
5. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat
endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna
stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende
representant, under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin
sedvanliga affärsverksamhet. När sådan representant bedriver sin
verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande för företagets
räkning, anses han emellertid inte såsom sådan oberoende representant
som avses i denna punkt. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i
punkt 4.
6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den
andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver
affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe
eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget
utgör fast driftställe för det andra.
ARTIKEL 6
Inkomst av fast egendom
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk)
belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra
stat.
2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt
lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.
Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande
och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka
bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt
till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar
för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa
eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara
fast egendom.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom
omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast
egendom.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av
fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som
används vid självständig yrkesutövning.
ARTIKEL 7
Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar,
beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse
i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe.
Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets
inkomst beskattas i denna andra stat, men endast så stor del därav som
är hänförlig till det fasta driftstället.
2. Om företag i en avtalsslutande stat, vilket har fast driftställe
i den andra avtalsslutande staten, bedriver rörelse i denna andra stat
på annat sätt än genom det fasta driftstället och rörelsen är av samma
eller liknande slag som den som bedrivs av det fasta driftstället, kan
inkomsten av sådan rörelse - utan hinder av bestämmelserna i punkt 1
- anses hänförlig till det fasta driftstället, såvida inte företaget
visar, att verksamheten inte skäligen kunde ha bedrivits av det fasta
driftstället.
3. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om
inte bestämmelserna i punkt 4 föranleder annat, i vardera
avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det
kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett
fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande
slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat
affärer med det företag till vilket driftstället hör.
4. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för
utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna
utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om
utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget
eller annorstädes.
5. Inkomst anses inte hänförlig till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för
företaget.
6. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en
avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av
företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar
bestämmelserna i punkt 3 inte att i denna avtalsslutande stat den
skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den
fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet
överensstämmer med principerna i denna artikel.
7. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är
hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från
år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.
8. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar
inte av reglerna i förevarande artikel.
ARTIKEL 8
Sjöfart och luftfart
1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i
internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där
företaget har sin verkliga ledning.
2. Om företag som bedriver sjöfart i internationell trafik har sin
verkliga ledning ombord på ett skepp, anses ledningen belägen i den
avtalsslutande stat där skeppet har sin hemmahamn eller, om någon
sådan hamn inte finns, i den avtalsslutande stat där skeppets redare
har hemvist.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS)
men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i
konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske
delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).
4. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas
genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en
internationell driftsorganisation.
ARTIKEL 9
Företag med intressegemenskap
1. I fall då
a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar
i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra
avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller
övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett
företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa
företags kapital, iakttas följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella
förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem
som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all
inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena
företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta
företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i
överenstämmelse därmed.
2. I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat
beskattats i denna stat, även inräknas i inkomsten för ett företag i
den andra avtalsslutande staten och beskattas i överensstämmelse
därmed i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är
sådan som skulle ha tillkommit företaget i denna andra stat om de
villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha
avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall den förstnämnda
staten genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts
för inkomst i denna stat. Vid sådan justering iakttas övriga
bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.
ARTIKEL 10
Utdelning
1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i
denna andra stat.
2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen
i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten
inte överstiga:
a) 10 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till
utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt
eller indirekt behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets
kapital;
b) 20 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.
Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken
utdelningen betalas.
3. Med uttrycket "utdelning" förstås i denna artikel inkomst av
aktier, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte
är fordringar, med rätt till andel i vinst, och inkomst av andra
andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det
utdelande bolaget har hemvist i skattehänseende behandlas på samma
sätt som inkomst av aktier, samt beträffande Trinidad och Tobago,
varje inkomst som enligt lagstiftningen i Trinidad och Tobago
behandlas som utdelning.
4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med
hemvist i Trinidad och Tobago till bolag med hemvist i Sverige
undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen skulle ha
varit undantagen från beskattning enligt svensk lagstiftning, om båda
bolagen hade varit svenska.
5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har
rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i denna andra avtalsslutande staten, där bolaget som
betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe
samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt
samband med det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7.
6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst
från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte
beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen
betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den
andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med
fast driftställe i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets
icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade
vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna
andra stat.
7. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat har fast driftställe
i den andra avtalsslutande staten och förvärvar inkomst från det fasta
driftstället, får överföring av sådan inkomst från det fasta
driftstället till bolaget med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande
staten - utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal - beskattas
enligt lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten, men skatten
på sådan överföring får inte överstiga 10 procent. Sådan skatt skall
dock inte utgå i den mån den överförda inkomsten har återinvesterats
i denna andra avtalsslutande stat.
ARTIKEL 11
Ränta
1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat som betalas till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas
i denna andra stat.
2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från
vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om
mottagaren har rätt till räntan, får skatten inte överstiga:
a) 10 procent av räntans bruttobelopp, om den som har rätt till räntan
är en bank med hemvist i den andra avtalsslutande staten;
b) 15 procent av räntans bruttobelopp i övriga fall.
3. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till
den andra avtalsslutande statens regering eller till myndighet som
lyder under denna regering eller till centralbanken i denna andra
avtalsslutande stat, skall vara undantagen från beskattning i den
förstnämnda avtalsslutande staten.
4. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje
slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast
egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i
gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av
värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer
eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför
sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures.
Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid
tillämpningen av denna artikel.
5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har
rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör,
från där beläget fast driftställe samt den fordran för vilken räntan
betalas äger verkligt samband med
a) det fasta driftstället, eller
b) sådan verksamhet som avses i artikel 7 punkt 2.
I sådana fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är
den staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna
stat. Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han har
hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en avtalsslutande stat
har fast driftställe i samband varmed den skuld uppkommit för vilken
räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället, anses
räntan härröra från den stat där det fasta driftstället finns.
7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den
som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person
räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas,
överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och
den som har rätt till räntan, om sådana förbindelser inte förelegat,
tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp.
I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i
vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.
ARTIKEL 12
Royalty
1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.
2. Royaltyn får emellertid beskatts även i den avtalsslutande stat
från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om
mottagaren har rätt till royaltyn, får skatten inte överstiga 20
procent av royaltyns bruttobelopp.
3. a) Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags
betalning som mottas såsom ersättning för nyttjandet av eller för
rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller
ventenskapligt verk, häri inbegripen biograffilm och film eller
inspelning på band för radio- eller televisionutsändning, patent,
varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig
tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja
industriell, kommersiell eller ventenskaplig utrustning eller för
upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller
vetenskaplig natur. Uttrycket inbegriper också hyra och annat belopp
som betalas för nyttjandet av eller för rätten att nyttja lös
egendom.
(b) Uttrycket inbegriper inte royalty, hyra eller annat belopp som
betalas för nyttjandet av gruva, stenbrott eller andra
naturtillgångar.
4. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall royalty för
upphovsätt och annan liknande betalning för framställning eller
återgivning av litterärt, dramatiskt, musikaliskt eller konstnärligt
verk (med undantag av royalty och liknande betalning för biograffilm
samt film och inspelning på band för användning i television och
inspelning på band för användning i radio), som härrör från en
avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten, vara undantagen från beskattning i den
förstnämnda avtalsslutande staten.
5. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 4 tillämpas inte, om den som
har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken
royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe samt den rättighet
eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband
med
a) det fasta driftstället, eller
b) sådan verksamhet som avses i artikel 7 punkt 2.
I sådana fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
6. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren
är staten själv, lokal myndighet eller person med hemvist i denna
stat. Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har
hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, i en avtalsslutande stat
har fast driftställe i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn
uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället, anses
royaltyn härröra från den avtalsslutande stat där det fasta
driftstället finns.
7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den
som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person
royaltybeloppet med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller
upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp, som
skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till
royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas
bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant
fall får överskjutande belopp beskattas enligt lagstiftningen i
vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.
ARTIKEL 13
Ersättning för företagsledning
1. Ersättning för företagsledning, som betalas av person med hemvist
i en avtalsslutande stat till företag i den andra staten, får
beskattas i denna andra stat.
2. Ersättningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande
stat där den som erlägger ersättningen har hemvist, enligt
lagstiftningen i denna stat, men skatten får inte överstiga 12 1/2 %
av ersättningens bruttobelopp.
3. Med uttrycket "ersättning för företagsledning" förstås i denna
artikel ersättning för tillhandahållande av tjänster av
företagsledande natur. Uttrycket inbegriper ersättning för
tillhandahållande av personliga tjänster och av kunskap om
företagsledning och inom det tekniska området.
4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om det företag
till vilket ersättningen för företagsledning betalas har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande
staten, från vilken ersättningen betalas, från där beläget fast
driftställe samt de tjänster för vilka ersättningen betalas äger
verkligt samband med
a) det fasta driftstället, eller
b) sådan verksamhet som avses i artikel 7 punkt 2.
I sådana fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
5. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och
mottagaren eller mellan dem båda och annan person ersättningen för
företagsledning, med hänsyn till de tjänster för vilka ersättningen
betalas, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan
utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat,
tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp.
I sådant fall får överskjutande del beskattas enligt lagstiftningen
i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.
ARTIKEL 14
Självständig yrkesutövning
1. Inkomst, som fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig
verksamhet, beskattas endast i denna stat om inte
a) arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten, och
b) ersättningen som förvärvas i den andra avtalsslutande staten under
inkomståret i fråga överstiger ett bruttobelopp motsvarande 6 000 US-
dollar, samt
c) ersättningen betalas av eller på uppdrag av person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten eller ett fast driftställe beläget i
denna andra avtalsslutande stat.
2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, teknisk, litterär och konstnärlig verksamhet,
uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig
verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och
revisor utövar.
ARTIKEL 15
Enskild tjänst
1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21
föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som
person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av
anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den
andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får
ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.
2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning
som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som
utförs i den andra avtalsslutande staten endast i den förstnämnda
staten, om:
a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder
som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under inkomståret i fråga,
och b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare som
inte har hemvist i den andra staten, och
c) ersättningen inte belastar fast driftställe som arbetsgivaren har
i den andra staten, samt
d) ersättningen som förvärvas i den andra avtalsslutande staten under
inkomståret inte överstiger ett belopp motsvarande 6 000 US-dollar.
3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får
ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i
internationell trafik beskattas i den avtalsslutande stat där
företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige
uppbär inkomst av anställning ombord på luftfartyg som används i
internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines
System (SAS) beskattas inkomsten endast i Sverige.
ARTIKEL 16
Styrelsearvoden och ersättningar till tjänstemän med högre
företagsledande funktioner
1. Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av styrelsemedlem
i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas
i denna andra stat.
2. Lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat uppbär egenskap av tjänsteman med högre
företagsledande funktion i bolag med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
ARTIKEL 17
Inkomst förvärvad av artister och idrottsmän
1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin
personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av
artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller
televisionartist eller musiker eller av idrottsman, beskattas i denna
andra stat.
2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller
idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller
idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder
av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den
avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar
verksamheten.
3. I fall då den personliga verksamhet som utövas av sådan artist
eller idrottsman som avses i punkt 1 tillhandahålls i en
avtalsslutande stat av ett företag i den andra avtalsslutande staten,
får - utan hinder av bestämmelserna i artikel 7 eller artikel 14 -
inkomst, som sådant företag förvärvar genom att tillhandahålla sådan
verksamhet, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten
utövas.
4. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inkomst,
som förvärvas genom sådan verksamhet som anges i punkt 1 och som
utförs inom ramen för kulturutbyte mellan de avtalsslutande staterna,
undantas från skatt i den avtalsslutande stat där verksamheten
utövas.
ARTIKEL 18
Pensioner
Om inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 2 föranleder annat, får
pensioner som härrör från källa i en avtalsslutande stat beskattas i
denna stat.
ARTIKEL 19
Offentlig tjänst
1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person
på grund av arbete som utförs i denna stats eller dess lokala
myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och personen i
fråga har hemvist i denna stat och:
1) är medborgare i denna stat, eller
2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.
2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en
avtalsslutande stat eller dess lokala myndigheter till fysisk person
på grund av arbete som utförts i denna stats eller dess lokala
myndigheters tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är
medborgare i denna stat.
3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16, 18, 20 och 21 tillämpas på
ersättning och pension som betalas på grund av arbete som utförts i
samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat eller dess
lokala myndigheter.
ARTIKEL 20
Studerande och praktikanter
Fysisk person, som har hemvist i en avtalsslutande stat omedelbart
före vistelse i den andra avtalsslutande staten och som tillfälligt
vistas i denna andra avtalsslutande stat huvudsakligen för att:
a) i denna andra avtalsslutande stat studera vid universitet eller
annan undervisningsanstalt erkänd av vederbörlig undervisningsmyndig
het i denna avtalsslutande stat,
b) erhålla utbildning som är nödvändig för att få behörighet att utöva
yrke eller för att förvärva yrkesmässiga eller tekniska
specialkunskaper, eller
c) studera eller utföra forskning i egenskap av mottagare av
stipendium, anslag eller annat penningunderstöd från statligt organ
eller från organisation med uppgift at främja religiöst, välgörande,
vetenskapligt, litterärt eller uppfostrande ändamål eller i egenskap
av deltagare i andra program som finanserias av sådant organ eller
sådan organisation,
är befriad från skatt i denna andra avtalsslutande stat för:
1) belopp, som utbetalas till honom från utlandet för hans uppehälle,
undervisning, utbildning eller praktik,
2) inkomst av arbete som utförs i denna andra avtalsslutande stat,
under förutsättning att inkomsten inte under något inkomstår
överstiger tolvtusen svenska kronor eller motvärdet i trinidadiska
dollar, samt
3) sådant stipendium, anslag eller penningunderstöd.
Skattebefrielse enligt punkt 2) ovan medges endast för den tid som
skäligen eller vanligtvis erfordras för att fullborda undervisningen,
utbildningen eller praktiken, men får inte i något fall avse längre
tidrymd än sju på varandra följande år.
ARTIKEL 21
Undervisning och forskning
1. Fysisk person som har hemvist i en avtalsslutande stat omedelbart
före vistelse i den andra avtalsslutande staten och som, på inbjudan
av regeringen i denna andra avtalsslutande stat eller av universitet
eller annan undervisningsanstalt belägen i denna andra avtalsslutande
stat och erkänd av vederbörlig undervisningsmyndighet där, vistas i
denna andra avtalsslutande stat huvudsakligen för att bedriva
undervisning eller forskning eller bådadera vid sådant universitet
eller sådan annan undervisningsanstalt, är befriad från skatt i denna
andra avtalsslutande stat för inkomst på grund av undervisning eller
forskning vid sådant universitet eller sådan annan undervisnings
anstalt under en tidrymd som inte överstiger två år, räknat från dagen
för hans ankomst till denna avtalsslutande stat. Skattebefrielse
medges endast om inkomsten av sådan undervisning eller forskning är
skattepliktig i den förstnämnda avtalsslutande staten.
2. Skattebefrielse enligt punkt 1 medges inte beträffande inkomst av
forskning, om forskningen sker, inte i allmänt intresse, utan
företrädesvis för att gagna viss persons eller vissa personers privata
intressen.
ARTIKEL 22
Annan inkomst
1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
och som inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal beskattas
endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.
2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag
för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om
mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget
fast driftställe samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken
inkomsten betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället.
I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7.
3. Inkomst vilken inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som
härrör från den andra avtalsslutande staten, får, utan hinder av
bestämmelserna i punkterna 1 och 2, beskattas i denna andra stat.
ARTIKEL 23
Undanröjande av dubbelbeskattning
1. Beträffande Trinidad och Tobago skall dubbelbeskattning undvikas
enligt följande:
a) I enlighet med bestämmelserna i trinidadisk lagstiftning om
avräkning från trinidadisk skatt av skatt som betalas i annat land än
Trinidad och Tobago (vilken lagstiftning inte skall påverka den
allmänna princip som anges här), skall
1) svensk skatt, som enligt svensk lag och i överenstämmelse med detta
avtal betalas, antingen direkt eller genom skatteavdrag, på inkomst
som härrör från källa i Sverige (med undantag, såvitt gäller
utdelning, för skatt som utgår på vinst av vilken utdelningen
betalas), avräknas mot varje trinidadisk skatt som beräknats på samma
vinst eller inkomst som den svenska skatten;
2) i fråga om utdelning från bolag med hemvist i Sverige till bolag
som har hemvist i Trinidad och Tobago och som direkt eller indirekt
behärskar minst 25 procent av röstetalet för aktierna i det
utbetalande bolaget, vid avräkningen medräknas, förutom varje svensk
skatt som skall avräknas under a) 1), den svenska skatt som det
utbetalande bolaget erlagt på vinst av vilken utdelningen betalas.
b) Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av
skatten som utan sådan avräkning belöper på den inkomst som får
beskattas i Sverige.
2. Beträffande Sverige skall dubbelbeskattning undvikas enligt
följande:
a) I fall då person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt
bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Trinidad och Tobago skall
Sverige, såvida inte bestämmelserna i b) i denna punkt eller artikel
10 punkt 4 föranleder annat, från denna persons inkomstskatt avräkna
ett belopp motsvarande den skatt som betalas i Trinidad och Tobago.
Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den
svenska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den
inkomst som får beskattas i Trinidad och Tobago.
b) I fall då person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt
bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Trinidad och Tobago,
får Sverige inräkna inkomsten i beskattningsunderlaget men skall från
inkomstskatten avräkna den del av skatten som belöper på den inkomst
som förvärvats från Trinidad och Tobago.
3. I fall då befrielse från eller nedsättning av trinidadisk skatt
meddelats för en begränsad tidsperiod i syfte att främja ekonomisk
utveckling, skall vid beräkning av avräkningen enligt punkt 2 a) sådan
skatt anses ha blivit betalad till hela sitt belopp.
Bestämmelserna i denna punkt gäller de första tio åren under vilka
detta avtal tillämpas. De behöriga myndigheterna skall överlägga med
varandra för att bestämma om denna tidrymd skall utsträckas.
ARTIKEL 24
Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den
beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna
andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan
hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även
på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda
avtalsslutande staterna.
2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande
stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat
inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra
stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses
inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person
med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag
vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på
grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges
person med hemvist i den egna staten.
3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11
punkt 7, artikel 12 punkt 7 eller artikel 13 punkt 5 tillämpas, är
ränta, royalty, ersättning för företagsledning och annan betalning
från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den
beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som
betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma
sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med
hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet
av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som
skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.
4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis
ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera
personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i
den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den
beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag
i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.
5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna
i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.
ARTIKEL 25
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
1. Om en person gör gällande att en avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller
kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta
avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av
de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning,
framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat
där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24
punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall
framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick
vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider
mot bestämmelserna i detta avtal.
2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte
själv kan få till stånd en tillfredställande lösning, skall
myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den
behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att
undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse som
träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande
staternas interna lagstiftning.
3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom
ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som
uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan
även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte
omfattas av avtalet.
4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda
i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse
i de fall som angivits i föregående punkter. De behöriga myndigheterna
skall genom överläggningar utveckla lämpliga bilaterala
förfaringssätt, villkor och metoder för att genomföra det förfarande
vid ömsesidig överenskommelse som föreskrivs i denna artikel.
ARTIKEL 26
Utbyte av upplysningar
1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta
sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna
i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning
i fråga om skatter som omfattas av avtalet i den mån beskattningen
enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av
upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en
avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma
sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen
i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri
inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär
eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger
åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller
myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål.
De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i
domstolsavgöranden. De behöriga myndigheterna skall genom
överläggningar utveckla lämpliga villkor och metoder beträffande de
fall där sådant informationsutbyte skall ske, däri inbegripet, när så
är lämpligt, utbyte av upplysningar i fråga om skatteundandragande.
2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att:
a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och
administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra
avtalsslutande staten;
b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning
eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller
i den andra avtalsslutande staten.
c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-,
handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat
förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida
mot allmänna hänsyn (ordre public).
ARTIKEL 27
Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän
Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid
beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska
företrädare eller konsulära tjänstemän.
ARTIKEL 28
Ikraftträdande
1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall
utväxlas i Port of Spain snarast möjligt.
2. Avtalet träder i kraft i båda avtalsslutande staterna med
utväxlingen av ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser
tillämpas:
a) beträffande skatter som innehålls vid källan, på belopp som betalas
eller överförs till personer med hemvist utomlands den 1 januari
närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna eller senare,
och
b) beträffande andra skatter, på inkomst som förvärvas den 1 januari
närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna eller senare.
ARTIKEL 29
Upphörande
Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av de
avtalsslutande staterna kan - senast den 30 juni under ett kalenderår
som börjar efter utgången av en tidrymd av fem år från den dag då
avtalet trädde i kraft - på diplomatisk väg skriftligen uppsäga
avtalet hos den andra avtalsslutande staten.
I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla:
a) beträffande skatter som innehålls vid källan, på belopp som betalas
eller överförs till personer med hemvist utomlands den 1 januari
närmast efter uppsägningen eller senare, och
b) beträffande andra skatter, på inkomst som förvärvas den 1 januari
närmast efter uppsägningen eller senare.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat detta avtal.
Som skedde i London den 17 februari 1984 i två exemplar på engelska
språket.
För Konungariket Sveriges regering
Leif Leifland
För Republiken Trinidad och Tobagos regering
Frank Owen Abdulah