Post 7821 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1984:683 ·
Visa register
Förordning (1984:683) om statlig ersättning för
mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad: 1984-06-20
Ikraft: 1985-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1990:927
Upphävd: 1991-01-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig ersättning åt
kommuner och landstingskommuner för ekonomisk hjälp och annat bistånd åt
flyktingar och vissa andra utlänningar.
2 § I 5--7 §§ finns bestämmelser om ersättning till kommunerna för
ekonomisk hjälp och annat bistånd åt utlänningar som har fått
uppehållstillstånd i Sverige.
I 8 § finns bestämmelser om ersättning till kommunerna för ekonomisk
hjälp och annat bistånd åt utlänningar som söker uppehållstillstånd i
Sverige och som vistas här under den tid som en ansökan prövas.
Förordning (1988:157).
3 § Statens invandrarverk träffar överenskommelser med kommuner om deras
mottagande av flyktingar och andra utlänningar som söker
uppehållstillstånd på sådana grunder som anges i 5 §.
I 10--13 §§ finns bestämmelser om särskild ersättning till kommuner som
har träffat en sådan överenskommelse med invandrarverket. Sådan
ersättning utgår utöver ersättning enligt 5--8 §§. Förordning
(1988:157).
4 § Bestämmelser om ersättning till landstingskommunerna för sjukvård åt
vissa utlänningar finns i 14--17 §§.
Ersättning till kommuner för ekonomisk hjälp och annat bistånd
5 § Kommunerna har rätt till ersättning av staten för ekonomisk hjälp
som har lämnats enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) till
1. utlänningar som har fått uppehållstillstånd i Sverige och som har
överförts hit med stöd av ett särskilt regeringsbeslut,
2. utlänningar som har fått uppehållstillstånd i Sverige med tillämpning
av 2 kap. 3 § och 4 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529),
3. make eller maka och hemmavarande ogift barn under 18 år till en sådan
utlänning som avses under 1--2, om maken eller makan och barnet har fått
uppehållstillstånd. Förordning (1989:549).
6 § Ersättning enligt 5 § utgår för sådan ekonomisk hjälp som har
lämnats från den tidpunkt då uppehållstillstånd första gången beviljades
för den utlänning som avses i 5 § 1--3 och de därpå följande tre
kalenderåren. Om utlänningen kommer till Sverige först efter det att
uppehållstillstånd har beviljats, utgår ersättning för det kalenderår
utlänningen kommer till Sverige och de därpå följande tre kalenderåren.
Rätt till ersättning enligt 5 § föreligger även för ekonomisk hjälp som
har lämnats efter utgången av denna tid
1. om utlänningen hade fyllt sextio år när uppehållstillstånd beviljades
första gången, eller
2. om han eller hon inte kan försörja sig till följd av sjukdom eller
handikapp, som förelåg vid ankomsten till Sverige eller som annars har
ett direkt samband med utlänningens situation som flykting. Förordning
(1988:157).
7 § I fråga om barn under 18 år som omfattas av 5 § och som har kommit
till Sverige utan egna vårdnadshavare ersätts kommunernas kostnader för
vård i annat hem än barnets eget som ges med stöd av socialtjänstlagen
(1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga. Förordning (1990:192).
8 § Kommunerna har rätt till ersättning av staten även för bistånd åt
andra utlänningar än dem som avses i 5 §, om biståndet har lämnats medan
utlänningens ansökan om uppehållstillstånd behandlades och har avsett
1. dagbidrag eller särskilt bidrag enligt lagen (1988:153) om bistånd åt
asylsökande m.fl.,
2. vård av barn under 18 år i annat hem än barnets eget med stöd av
socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga,
3. bidrag till resekostnaderna åt den som vill lämna Sverige och
återvända till sitt hemland och som inte kan betala resekostnaden.
Kommunerna har även rätt till ersättning av staten för
1. kostnaden för genomgångsbostäder eller annat tillfälligt logi som
avses i 8 § lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.,
2. kostnaden för transport av utlänningen till en statlig förläggning
eller en annan kommun där han eller hon har anvisats plats. Förordning
(1990:192).
9 § har upphävts genom förordning (1988:157).
Särskild ersättning till kommuner som har träffat överenskommelse
om mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar
10 § Kommuner som enligt överenskommelse med invandrarverket tar emot
utlänningar, som omfattas av 5 § 1--3 och som har uppehållstillstånd,
har rätt till ersättning för sina kostnader med 15 200 kr för
utlänningar som har fyllt 16 år och med 31 800 kr för dem som är under
16 år.
Ersättning enligt första stycket lämnas även för maka eller make och
barn under 16 år till en utlänning som där avses även om de inte själva
omfattas av 5 § 1--3. För ersättning för maka eller make förutsätts
därvid antingen att han eller hon av invandrarverket i bidragshänseende
har jämställts med flykting eller att ansökan om uppehållstillstånd har
gjorts inom sex månader från det den av makarna som först anländer fick
uppehållstillstånd. Förordning (1990:49).
11 § Kommuner som enligt överenskommelse med invandrarverket tar emot
utlänningar, som har sökt uppehållstillstånd på sådana grunder som avses
i 5 § 1--3 men vilkas ansökningar ännu inte har avgjorts, har i fråga om
sådana utlänningar rätt till ersättning för sina kostnader med 7 600 kr
för dem som har fyllt 16 år och med 12 700 kr för dem som är under 16
år.
Ersättning enligt första stycket lämnas även för barn under 16 år till
utlänningar som där avses samt för andra anhöriga till en utlänning som
avses i 5 § 1--3, om de har sökt uppehållstillstånd för bosättning.
Förordning (1990:49).
12 § Beviljas en utlänning för vilken ersättning har utgått enligt 11 §
uppehållstillstånd, lämnas ytterligare ersättning med 12 700 kr för den
som har fyllt 16 år och med 24 150 kr för den som är under 16 år. Detta
gäller endast om uppehållstillståndet har lämnats på sådana grunder som
avses i 5 § 1--3 eller om utlänningen är maka, make eller barn och
omständigheterna är sådana som anges i 10 § andra stycket.
Ersättning enligt första stycket lämnas även för medföljande barn under
16 år till en utlänning som avses där. Förordning (1990:49).
13 § Utöver ersättning som föreskrivs i 10--12 §§ får statens
invandrarverk lämna särskilda bidrag för speciella insatser eller för
täckande av speciella kostnader. Regeringen utfärdar närmare
föreskrifter om sådana särskilda bidrag.
Ersättning till landstingskommuner för sjukvårdskostnader
14 § Landstingskommuner och sådana kommuner som inte ingår i någon
landstingskommun har rätt till ersättning av staten för akut- och
förlossningsvård samt för vård vid abort som har lämnats till
utlänningar som har sökt uppehållstillstånd för bosättning i Sverige och
som inte är kyrkobokförda i riket. Ersättning bestäms enligt riksavtalet
för hälso- och sjukvård, bilaga 2, punkt 9.
15 § För vården av sådana utlänningar som omfattas av 5 § 1--3 och som
på grund av sjukdom eller handikapp inte kan tas emot på en
mottagningsförläggning eller som efter inkvartering på en sådan
förläggning måste beredas varaktig vård på sjukhus eller annan
vårdinstitution har landstingskommunen rätt till ersättning. Detsamma
gäller beträffande kommuner som inte ingår i någon landstingskommun.
Ersättning bestäms enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård, bilaga 2,
punkt 9. Förordning (1985:1084).
16 § Om ersättning för sjukvård till utlänningar som är inkvarterade på
förläggningar och om ersättning för hälsoundersökningar föreskriver
regeringen i särskild ordning.
17 § Statens invandrarverk får lämna särskilda bidrag till
landstingskommuner för extraordinära vårdinsatser för handikappade
flyktingar och andra flyktingar med särskilda behov. Detsamma gäller
kommuner som inte ingår i någon landstingskommun. Regeringen utfärdar
närmare föreskrifter om sådana särskilda bidrag.
Tid och sätt för utbetalning m.m.
18 § Med undantag för vad som föreskrivs i 24 § beslutas ersättning
enligt 5--8 §§ av länsstyrelserna. Ersättning betalas ut i efterskott
för varje kalenderår. Ansökan om ersättning för ett kalenderår skall ha
kommit in till länsstyrelsen före den 1 april året därpå.
Om det finns skäl för det, får en ansökan prövas även om den har kommit
in efter den 1 april. Skulle länsstyrelsen finna att en ansökan inte bör
tas upp till prövning, skall frågan underställas regeringen. Förordning
(1988:157).
19 § Statens invandrarverk skall lämna de uppgifter som behövs för att
länsstyrelsen skall kunna bedöma kommunens rätt till ersättning.
20 § Så snart en kommuns ansökan och uppgifter enligt 19 § har kommit in
till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen betala ut ersättning till
kommunen. Ersättningen får därvid beräknas preliminärt.
Om länsstyrelsen vid ärendets slutliga avgörande bestämmer en lägre
ersättning än den som har betalats ut med stöd av första stycket, skall
kommunen betala tillbaka det överskjutande beloppet. Länsstyrelsen får
dock i stället för att kräva återbetalning räkna av beloppet från sådan
ersättning som beslutats på grund av en senare ingiven ansökan enligt
denna förordning.
21 § Ersättning enligt 10--12 §§ betalas ut av statens invandrarverk i
efterskott för varje kvartal. Ersättning enligt någon av 10, 11 eller 12
§ får i fråga om samma utlänning inte lämnas till mer än en kommun.
Ersättning får ej heller lämnas i fråga om utlänning som vistas i en
kommun endast under en kortare tid i avvaktan på att tas emot på en
förläggning. Ersättning enligt 10 och 11 §§ betalas ut med helt belopp
för varje person som har tagits emot av en kommun under ett kvartal och
som inte vid kvartalets utgång är bosatt i en annan kommun. Ersättning
enligt 12 § betalas ut med helt belopp för varje person som har
beviljats uppehållstillstånd under kvartalet och som inte vid kvartalets
utgång är bosatt i en annan kommun. Utbetalning skall ske snarast
möjligt efter respektive kvartals utgång.
Närmare föreskrifter om ansökningsförfarande m.m. meddelas av statens
invandrarverk. Förordning (1985:1084).
22 § Ersättning enligt 14--15 §§ betalas ut av statens invandrarverk i
efterskott för varje kalenderår. Närmare föreskrifter om
ansökningsförfarande m.m. meddelas av statens invandrarverk.
23 § Närmare föreskrifter om ansökningsförfarande och utbetalning av
sådana särskilda bidrag som avses i 13 och 17 §§ meddelas av statens
invandrarverk.
24 § Kostnader för vård av barn som kommit till Sverige utan
vårdnadshavare och kostnader för genomgångsbostäder och annat
tillfälligt logi för utlänningar som söker uppehållstillstånd får efter
överenskommelse i varje enskilt fall ersättas av statens invandrarverk i
särskild ordning i stället för att redovisas för varje individ och
ersättas av länsstyrelse med stöd av 7, 8 § första stycket 2 eller 8 §
andra stycket 1. Detsamma gäller i fråga om kostnader för sådana
transporter som avses i 8 § andra stycket 2. Förordning (1988:157).
25 § Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos
kammarrätten. Förordning (1988:157).
26 § Statens invandrarverks beslut enligt denna förordning får
överklagas hos regeringen. Förordning (1988:157).
Övergångsbestämmelser
1984:683
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985. Överenskommelser
mellan statens invandrarverk och kommuner om mottagande av flyktingar
och andra utlänningar fr.o.m. den 1 januari 1985 får träffas redan
före ikraftträdandet.
Genom förordningen upphävs förordningen (1979:1120) om ersättning för
bistånd till flyktingar m.fl. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om statlig ersättning av kostnader som avser tid före den 1
januari 1985.
1985:1084
Bestämmelserna i 6 § i sin nya lydelse skall dock tillämpas även på
kostnader som uppkommit under år 1985.
1989:156
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1989. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 1989.
1989:549
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om utlänningar som fått uppehållstillstånd
enligt utlänningslagen (1980:376).
1990:49
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1990. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 1990.
1990:192
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om ersättning för vård som har lämnats med
stöd av lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga.
1990:927
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991 och avser, där
inte annat anges, personer som efter utgången av år 1990 har tagits emot
för första gången i en kommun.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1984:683) om statlig
ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kostnader som en kommun
eller en landstingskommun haft före den 1 januari 1991.
3. Bestämmelser om en schabloniserad ersättning för ekonomisk hjälp, som
lämnas under åren 1991--1993 till vissa utlänningar som fått
uppehållstillstånd före år 1991, finns i förordningen (1990:928) om
statlig ersättning för ekonomisk hjälp till flyktingar som beviljats
uppehållstillstånd under åren 1988--1990.