Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelser 1 § I denna lag ges bestämmelser om uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Lag (1995:898). 2 § I denna lag förstås med lön: sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas; uppbördsdeklaration: sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272); månadsavgift: de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 §; utgiftsår: det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas; årsavgift: summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på utgiftsåret; restitutionsränta: ränta enligt 24 §; anståndsränta: ränta enligt 13 §; respitränta: ränta enligt 14 §. Lag (1996:1339). 3 § Beslut enligt denna lag meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt, om inte annat följer av 32 §. Är arbetsgivaren inte registrerad meddelas beslut av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län. Vad som i första stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a § gälla uppdragsgivaren. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att detta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för arbetsgivaren. Lag (1991:1907). Redovisning av månadsavgift, m.m. 4 § En arbetsgivare är skyldig att för varje månad lämna redovisning för utgiven lön och för summan av arbetsgivaravgifterna. Sådan skattepliktig förmån som avses i 1 kap. 2 § andra stycket tredje meningen lagen (1981:691) om socialavgifter skall anses utgiven den månad som arbetsgivaren har fått kännedom om att förmånen åtnjutits. Som lön anses också förskott på lön. I fråga om redovisningen skall bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om uppbördsdeklaration tillämpas. När avgiftsskyldighet har inträtt för en arbetstagares lön skall redovisningen omfatta också den lön som utbetalats till arbetstagaren tidigare under utgiftsåret. Lag (1996:1212). 5 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 § första-fjärde styckena uppbördslagen (1953:272). Sådan drivmedelsförmån som avses i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet. Om det föreligger fall som avses i punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill. Motsvarande gäller om bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 § tredje stycket uppbördslagen avviker med mer än 10 procent från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagare som berörs av skattemyndighetens beslut. Lag (1996:1212). 6 § En arbetsgivare får vid redovisning av en arbetstagares lön göra avdrag för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen (1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft under månaden, om kostnaderna för utgiftsåret kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens lön från arbetsgivaren under nämnda år. Är en schablon, som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket lagen om sociala vgifter, tillämplig på arbetstagare hos arbetsgivaren, skall avdrag i fråga om lön för sådan arbetstagare beräknas enligt schablonen. Finns det inte en sådan schablon som avses i andra stycket skall skattemyndighet en på framställning av arbetsgivaren bestämma hur kostnaderna skall beräknas vid redovisningen. Lag (1992:684). 7 § Skattemyndigheten kan om särskilda skäl föreligger medge arbetsgivare anstånd med att redovisa månadsavgift. Skattemyndigheten kan om särskilda skäl föreligger medge att sådan arbetsgivare som avses i 3 § första stycket sista meningen redovisar arbetsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag. Ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då uppbördsdeklarationen skulle ha lämnats. Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut skall anståndet omprövas. Lag (1992:642). Beräkning och inbetalning av månadsavgift 8 § Månadsavgiften beräknas efter den procentsats som utgör summan av procentsatserna för de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren skall betala. Öretal som uppkommer vid denna beräkning bortfaller. Beslut om månadsavgift m.m. 10 § Månadsavgift skall beslutas för varje månad med ledning av uppbördsdeklaration och övriga tillgängliga handlingar. Efter den 1 mars året efter utgiftsåret får beslut om månadsavgift ersättas med beslut om årsavgift. I ett beslut om årsavgift får arbetsgivaravgifterna hänföras till den sista månaden under utgiftsåret. Har arbetsgivaren inte lämnat uppbördsdeklaration eller kan på grund av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om utgiven lön underlaget för den avgift som skall beslutas inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning. Lag (1992:642). 11 § Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges i 54 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklaration anses beslut om månadsavgiften ha fattats i enlighet med deklarationen. Om deklarationen inte har kommit in till skattemyndigheten inom den tid som anges i första stycket, anses månadsavgiften ha bestämts till noll kronor. Kommer deklarationen in till skattemyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan. Lag (1990:1318). Betalning av månadsavgift 12 § Månadsavgift som beslutats enligt 11 § skall betalas till den skattemyndighet till vilken uppbördsdeklaration skall lämnas och inom den tid som gäller för deklarationens avlämnande. Har anstånd med redovisningen medgetts enligt 7 § skall månadsavgiften betalas senast den dag då deklarationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet eller den tidigare dag skattemyndigheten bestämmer. I övrigt skall bestämmelserna i 52 § uppbördslagen (1953:272) om inbetalning tillämpas. Vad där sägs om inbetalning från landsting och kommun av preliminär A-skatt som innehållits genom skatteavdrag gäller också i fråga om månadsavgift. Arbetsgivaravgifter som har beslutats på annat sätt än enligt 11 § skall betalas till den skattemyndighet som fattat beslutet och inom den tid som skattemyndigheten bestämmer. Har en arbetsgivare betalat in ett lägre belopp än som enligt uppbördsdeklarationen eller särskilt beslut skall betalas som arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt och innehållen skatt skall beloppet i första hand räknas som betalning av den innehållna skatten och därefter som betalning av arbetsgivaravgifterna. Lag (1992:642). 13 § Har omprövning begärts av ett beslut om arbetsgivaravgifter eller har ett sådant beslut överklagats eller kan annars avgiftsbeloppet antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller bestämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar. Den som har fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet för vilket betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november det föregående året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Anståndsränta utgår från den dag, då beloppet skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgetts, till och med den dag, då anståndstiden gått ut eller, om betalning skett dessförinnan, till och med den dag betalning skett. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Bifalls arbetsgivarens yrkande skall erlagd ränta återbetalas. Skattemyndigheten får befria en arbetsgivare helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta, om det finns synnerliga skäl. Lag (1992:642). 14 § Ränta (respitränta) skall betalas på avgiftsbelopp som avses i 12 § andra stycket om beloppet inte uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket i avsaknad av uppbördsdeklaration samt på restitutionsränta som skall återbetalas enligt 24 § sista stycket. I avgiftsbeloppet skall inte inräknas avgiftstillägg. Ränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då avgiften debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Ränta beräknas från den dag, då avgiften skulle ha betalats enligt 12 § första stycket, till och med den dag då avgiften skall betalas enligt skattemyndighetens beslut. Ränta på avg iftsbelopp, som motsvarar tidigare återbetalat belopp, skall dock beräknas från utgången av den månad, då beloppet återbetalades. Ränta som understiger 50 kronor påförs inte. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Skattemyndigheten får befria en arbetsgivare helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl. Lag (1992:1180). Ställföreträdares betalningsskyldighet, m.m. 15 § Den som i egenskap av företrädare för en arbetsgivare, som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala arbetsgivaravgifter i den tid och ordning som följer av 4, 7 och 12 §§ är tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för beloppet samt den ränta och dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl. Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens betalningsskyldighet för beloppet har fallit bort enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid skall bestämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:272) tillämpas. Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket. Lag (1996:671). 15 a § Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 15 § får indrivning ske i den ordning som enligt 28 a § gäller för indrivning av arbetsgivaravgifter. Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld avseende arbetsgivaravgifter samt den ränta och dröjsmålsavgift som belöper på dessa. Lag (1996:671). 16 § Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § uppbördslagen (1953:272) trots att han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts av en annan person än F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas utbetalaren för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som F-skattesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört arbetet. Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om F-skattesedelsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven tid. Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F-skattesedelsinnehavarens betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt första stycket får indrivning ske i samma ordning som enligt 28 a § gäller för arbetsgivaravgifter. Lag (1993:908). 17 § Med en F-skattesedelsinnehavare avses i 16 § en person som har en F-skattes edel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens o ch betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagare ns personnummer eller organisationsnummer. Det som sagts i andra meningen gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är oriktig. Om betalningsmottagaren har både en F-skattesedel och en A-skattesedel anses han ha endast en F-skattesedel om F-skattesedeln skriftligen åberopas. I annat fall anses han ha endast en A-skattesedel. En såda n uppgift om innehav av en F-skattesedel som enligt första stycket får tas för god gäller även som skriftligt åberopande av F-skatte sedeln. Lag (1992:684). 18 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut enligt 16 § får söka beloppet åter av F skattesedelsinnehavaren. Den som vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat avgifterna. Kronofogdemyndigheten får hos F skattesedelsinnehavaren driva in beloppet i den ordning som gäller för indrivning av arbetsgivaravgifter. Vid utmätning av lön har fordringen dock inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken. F skattesedelsinnehavaren skall betala dröjsmålsavgift på beloppet. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt andra stycket. Lag (1995:306). 19 § Har en arbetsgivare avlidit är dödsboet efter honom skyldigt att betala de arbetsgivaravgifter som belöper på tid före dödsfallet. Lag (1992:684). 20 § Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare till följd härav betalat avgifter, får redaren kräva tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:272). Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket. Lag (1996:1339). 21 § betecknas 15 § genom lag (1992:684). 22 § betecknas 19 § genom lag (1992:684). Förhandsbesked 22 a § Skattemyndigheten får meddela förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter efter gemensam skriftlig ansökan av dem som har träffat eller avser att träffa avtal, enligt vilket den ene (uppdragstagaren) mot ersättning skall utföra ett arbete åt den andre (uppdragsgivaren). Sökandena skall lämna de uppgifter som behövs för att ett förhandsbesked skall kunna meddelas. Om skattemyndigheten finner att den inte har tillräcklig grund för att meddela ett förhandsbesked, skall ansökningen avvisas. Lag (1990:332). 22 b § Ett förhandsbesked skall ange om uppdragsgivaren blir skyldig att betala arbetsgivaravgifter eller inte och, i den utsträckning det är påkallat, de grunder för beräkning av socialavgifter som kommer att gälla för uppdragstagaren. Lag (1986:1137). 22 c § Ett förhandsbesked som har vunnit laga kraft skall, om en av sökandena yrkar det och beskedet är tillämpligt, iakttas vid tillämpningen av bestämmelserna om arbetsgivaravgifter och egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter samt av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förhandsbeskedet gäller ersättning som utges sedan beskedet har meddelats men inte senare än ett år därefter. Lag (1986:1137). Eftergift av betalningsskyldighet 22 d § En arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter som belöper på en av honom utgiven ersättning får helt efterges, om han 1. inte insåg att han var arbetsgivare åt den som utförde det arbete för vilket han utgett ersättningen och 2. med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat anledning räkna med att han var arbetsgivare. Var den, med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets utförande, när avtalet ingicks registrerad i det centrala skatteregistret för betalning av preliminär A-skatt, får eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger. Om det finns förutsättningar enligt denna paragraf får eftergift medges, även om det inte har yrkats. Fråga om eftergift prövas av skattemyndigheten eller, när ett beslut om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter överklagats, av den instans som prövar överklagandet. Lag (1990:332). 22 e § Den som har en A-skattesedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet är betalningsskyldig för ett belopp motsvarande de arbetsgivaravgifter som belöper på en till honom utbetald ersättning för arbete som utförts inom näringsverksamheten och den dröjsmålsavgift som belöper på dessa om utbetalarens betalningsskyldighet för avgifterna eftergetts enligt bestämmelserna i 22 d § och det måste anses ha varit uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten att utbetalaren 1. inte insåg att han var arbetsgivare och 2. med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat anledning att räkna med att han var arbetsgivare. Beslut om betalningsskyldighet enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Lag (1992:684). Restitution m.m. 23 § För mycket inbetalda arbetsgivaravgifter skall återbetalas av skattemyndigheten. Belopp under 100 kronor återbetalas dock inte. Lag (1990:332). 24 § På avgiftsbelopp, avgiftstillägg, ränta och dröjsmålsavgift som en arbetsgivare har rätt att få tillbaka utgår ränta (restitutionsränta). Restitutionsränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Restitutionsränta beräknas från utgången av den månad då beloppet betalades in till och med den månad då beloppet återbetalas. Har avgiftsbeloppet betalats in i flera poster och avser restitutionen endast viss del av detta, skall det belopp som restitueras avräknas mot den eller de poster som betalats sist. Restitutionsränta som understiger 50 kronor betalas inte ut. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Har ett beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha beräknats eller skulle ha beräknats med lägre belopp om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är arbetsgivaren skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Sedan skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för beloppet får det omedelbart drivas in. Lag (1992:642). 25 § Om en arbetsgivare står i skuld för arbetsgivaravgifter, skatt enligt uppbördslagen (1953:272), mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) , särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster eller enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader har denne rätt att av det belopp som skall restitueras enligt denna lag återfå bara vad som överstiger de obetalda avgifterna eller skatterna och de rän tor eller avgifter som belöper på dessa. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till restitution. Lag (1994:215). Revision m.m. 26 § Skattemyndigheten skall övervaka att arbetsgivare fullgör sina skyldigheter enligt denna lag. Lag (1990:332). 27 § Riksskatteverket eller skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara arbetsgivare eller arbetstagare att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten. I fråga om undantagande från föreläggande tillämpas 3 kap. 13--14 c §§ taxeringslagen (1990:324). Föreläggandet får förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Bestämmelserna i 83 § uppbördslagen (1953:272) om vite gäller i tillämpliga delar. Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen. Lag (1994:475). 27 a § Om några uppgifter i en uppbördsdeklaration eller annan redovisningshandling behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med arbetsgivaren om att sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Lag (1994:475). 27 b § För kontroll av att den, som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo, har fullgjort sin uppgiftsskyldighet riktigt och fullständigt får Riksskatteverket eller skattemyndighet besluta om revision hos honom. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8--14 c §§ taxeringslagen (1990:324). Lag (1994:475). Dröjsmålsavgift 28 § En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på 1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men inte betalas inom den tid som anges i 12 § första stycket, 2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket i avsaknad av uppbördsdeklaration, 3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som inte betalas inom den tid som bestämts enligt 12 § andra stycket. Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts enligt 13 §, tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång. Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2--5 mom. uppbördslagen (1953:272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses arbetsgivaravgifterna ha förfallit till betalning inom tid som anges i 12 § första stycket. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (1993:908). Indrivning 28 a § Arbetsgivaravgifter, ränta och dröjsmålsavgift som inte har betalats i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för en fordran som avser ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om arbetsgivaren är försatt i konkurs skall arbetsgivaravgifter, ränta och dröjsmålsavgift, även om fordran inte har förfallit till betalning, överlämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (1995:580). 29 § Bestämmelserna i 3 kap. 17 § första stycket taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i uppbördsdeklarationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid avgiftskontroll. Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndigheter i främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i ärenden om avgift enligt system för social trygghet. Lag (1990:332). Särskilda bestämmelser om redaravgift 31 § har upphävts genom lag (1996:1339). 32 § har upphävts genom lag (1996:1339). 33 § har upphävts genom lag (1996:1339). 34 § har upphävts genom lag (1996:1339). 35 § har upphävts genom lag (1996:1339). 36 § har upphävts genom lag (1987:1208). 37 § har upphävts genom lag (1996:1339). Avgiftstillägg m.m. 38 § En arbetsgivare, som i uppbördsdeklaration eller annat skriftligt meddelande som han under förfarandet avgett till ledning för beslut rörande arbetsgivaravgifter har lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, påförs avgiftstillägg med 20 procent av det avgiftsbelopp som ytterligare rätteligen skall utgå. Detsamma gäller om arbetsgivaren har lämnat en sådan uppgift i mål om avgift och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Beräkning av avgiftstillägg enligt första stycket sker efter 10 procent när 1 den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av året efter utgiftsåret, 2 den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga. Lag (1991:1907). 39 § Har med stöd av bestämmelserna i 10 § tredje stycket om uppskattning gjorts avvikelse från de uppgifter som en arbetsgivare har lämnat i uppbördsdeklaration eller annat skriftligt meddelande om sin skyldighet att betala arbetsgivaravgifter, påförs arbetsgivaren avgiftstillägg med 20 procent av det avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen ytterligare skall utgå. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från arbetsgivaren skall dock avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna i 38 §. Lag (1990:1318). 40 § Har avgiftsunderlaget uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket på grund av att uppbördsdeklaration inte har lämnats, påförs avgiftstillägg om uppbördsdeklaration inte kommit in trots att anmaning har sänts ut till arbetsgivaren. Tillägget beräknas till 20 procent av det avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen påförs utöver vad som skulle ha utgått enligt skriftliga uppgifter som arbetsgivaren lämnat. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från arbetsgivaren skall avgiftstillägg utgå enligt bestämmelserna i 38 §. Lag (1990:1318). 40 a § Underlag för avgiftstillägg skall bestämmas utan hänsyn till användningar rörande annan fråga än den som föranlett tillägget. Lag (1991:1907). 41 § Ett beslut om avgiftstillägg enligt 40 § skall undanröjas, om uppbördsdeklaration kommer in till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol inom en månad från utgången av den månad då arbetsgivaren fick del av beslutet. Lag (1990:1318). 42 § Avgiftstillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av uppbördsdeklaration eller annat skriftligt meddelande från arbetsgivaren. Har en arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, påförs inte avgiftstillägg. Lag (1990:1318). 43 § Avgiftstillägg får helt efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband med arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiftstillägget. Avgiftstillägg får helt efterges också om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa. Lag (1991:1907). 44 § Frågor om avgiftstillägg som avser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av skattemyndigheten prövas av myndigheten. Riksskatteverket får i den ordning som gäller för överklagande enligt denna lag hos länsrätten yrka att avgiftstillägg påförs. Lag (1996:1339). 45 § har upphävts genom lag (1990:1318). 46 § Om betalningsskyldighet för ett avgiftsbelopp inte längre föreligger får skattemyndigheten inte påföra avgiftstillägg på beloppet. Avgiftstillägg får inte påföras om arbetsgivaren har avlidit. Lag (1990:1318). 47 § Bestämmelserna i 43 § om eftergift av avgiftstillägg skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet. Ändras ett beslut om arbetsgivaravgift i en fråga som föranlett avgiftstillägg skall skattemyndigheten vidta den ändring i beslutet om avgiftstillägg som föranleds av beslutet rörande arbetsgivaravgift. Lag (1991:1907). 48 § Avgiftstillägg under 100 kronor påförs inte. Öretal som uppkommer vid beräkningen av avgiftstillägget bortfaller. Avgiftstillägg tillfaller statsverket. 49 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om avgiftstillägg skall ett meddelande, som har lämnats för en arbetsgivare som är juridisk person, anses avlämnat av arbetsgivaren, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda denne. Bestämmelserna i denna lag om arbetsgivaravgifter gäller i tillämpliga delar beträffande avgiftstillägg. Omprövning Lag (1990:1318). 50 § Skattemyndigheten skall ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter, avgiftstillägg, ränta eller avgift, om arbetsgivaren begär det eller om det finns andra skäl. Beslut om förhandsbesked enligt 22 a § får dock omprövas endast på begäran av någon av sökandena. Att omprövning skall ske när ett beslut har överklagats framgår av 72 §. Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Lag (1992:642). 51 § Om en årsavgift har beslutats får skattemyndigheten inte ompröva en fråga om beslut om månadsavgift som skall ingå i årsavgiften. En begäran om sådan omprövning skall anses avse beslutet om årsavgift. Om en fråga som avses i 50 § har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan. Lag (1990:1318). Omprövning på begäran av arbetsgivaren Lag (1990:1318). 52 § Vill arbetsgivaren begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat föreskrivs i 53 §, ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det sjätte året efter utgiftsåret. Om arbetsgivaren gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut enligt denna lag som är till hans nackdel eller handling med uppgift om vad han ålagts att betala, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom. Har arbetsgivaren inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen. Lag (1990:1318). 53 § En begäran om omprövning av beslut enligt 6 § tredje stycket eller 7 § skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader från det arbetsgivaren fick del av beslutet och en begäran om omprövning av ett beslut enligt 22 a § skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tre veckor från det sökanden fick del av beslutet. Lag (1990:1318). 54 § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den som begär omprövningen eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs. Lag (1990:1318). 55 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut om avgiftstillägg på begäran av arbetsgivaren omprövas, så länge beslutet i den avgiftsfråga som föranlett avgiftstillägget inte har vunnit laga kraft. Lag (1990:1318). 56 § Trots bestämmelsen i 51 § andra stycket får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter. Lag (1990:1318). Omprövning på initiativ av skattemyndigheten 57 § Omprövar skattemyndigheten självmant ett avgiftsbeslut, får omprövningsbeslut som är till arbetsgivarens fördel meddelas före utgången av det sjätte året efter utgiftsåret. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret, om det föranleds av skattemyndighets eller allmän förvaltningsdomstols beslut angående annat utgiftsår eller annan arbetsgivare eller om ett belopp som har inräknats i avgiftsunderlaget inte har ansetts utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får skattemyndigheten till arbetsgivarens fördel självmant ompröva ett beslut om avgiftstillägg så länge beslutet i den avgiftsfråga som föranlett avgiftstillägget inte har vunnit laga kraft. Lag (1990:1318). 58 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för arbetsgivaren får, utom i fall som avses i tredje stycket samt i 60 och 61 §§, inte meddelas efter utgången av andra året efter utgiftsåret. Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaförmån har varit oriktig får skattemyndigheten inte på grund av det felaktiga värdet ompröva beslutet till arbetsgivarens nackdel. Har arbetsgivaren inte gett in uppbördsdeklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag uppbördsdeklarationen kom in till skattemyndigheten, dock senast före utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Lag (1990:1318). Efterprövning 59 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för arbetsgivaren efter utgången av den tid som anges i 58 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i 60--66 §§ (efterprövning). Lag (1990:1318). 60 § Efterprövning får ske om arbetsgivaren 1. i uppbördsdeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat oriktig uppgift till ledning för beslut rörande arbetsgivaravgifter, 2. lämnat oriktig uppgift i mål om arbetsgivaravgifter, 3. underlåtit att lämna uppbördsdeklaration eller infordrad upplysning och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett avgiftsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats. Lag (1991:1907). 61 § Efterprövning får också ske 1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 2. om ett belopp som inte har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. 62 § Efterprövning enligt 60 § och 61 § första stycket 1 får ske dast om den avser belopp av någon betydelse. Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaförmån har varit oriktig får skattemyndigheten inte på grund av det felaktiga värdet besluta om höjd avgift. Efterprövning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterprövning avseende samma fråga. Lag (1991:1907). 63 § Skattemyndighetens beslut om efterprövning skall meddelas före utgången av sjätte året efter utgiftsåret om inte annat anges i 64--66 §§. Lag (1990:1318). 64 § Beslut om efterprövning enligt 61 § första stycket 2 får meddelas även efter den tid som anges i 63 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. Beslut om efterprövning på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål om arbetsgivaravgifter får meddelas efter den tid som anges i 63 § men senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft. Om arbetsgivaren har avlidit, får beslut om efterprövning inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom gavs in för registrering. Lag (1990:1318). 65 § Har arbetsgivaren på sätt som anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser arbetsgivaravgifterna eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beslut om efterprövning för den period som brottet avser meddelas av skattemyndigheten även efter utgången av den tid som anges i 63 §. Detsamma gäller om tiden för att ådöma arbetsgivaren påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen. Beslut om efterprövning får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 63 §. Beslut enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut enligt andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har arbetsgivaren avlidit skall dock beslut om efterprövning meddelas inom sex månader från dödsfallet. Beslut enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del. Lag (1990:1318). 66 § Vad som sägs i 65 § tillämpas också beträffande en juridisk persons arbetsgivaravgifter, om åtgärd som avses i 65 § första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) föreligger beträffande honom. Lag (1990:1318). Beslut om särskilda debiteringsåtgärder 67 § Skattemyndigheten skall snarast efter det att en allmän förvaltningsdomstol meddelat beslut i mål om arbetsgivaravgifter besluta de avgifter och vidta de debiteringsåtgärder i övrigt som föranleds av domstolens beslut. Lag (1990:1318). Överklagande m.m. 68 § Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten. Lag (1996:1339). 69 § Föreläggande vid vite och beslut om revision får inte överklagas. Lag (1990:1318). 70 § Arbetsgivarens överklagande skall, om inte annat föreskrivs i andra eller tredje stycket, ha kommit in före utgången av det sjätte året efter utgiftsåret. Om det överklagade beslutet har meddelats efter den 30 juni sjätte året efter det utgiftsår som beslutet avser och arbetsgivaren har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då arbetsgivaren fick del av beslutet. Överklagande av beslut enligt 6 § tredje stycket eller 7 § skall ha kommit in inom två månader från den dag arbetsgivaren fick del av beslutet. Överklagande av beslut enligt 22 a § skall ha kommit in inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet. Ett beslut får överklagas även om det inte gått klaganden emot. Lag (1990:1318). 71 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om avgiftstillägg överklagas så länge beslutet i den avgiftsfråga som föranlett avgiftstillägget inte har vunnit laga kraft. Lag (1990:1318). 72 § Bestämmelserna i 6 kap. 5--7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en arbetsgivare eller, när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena har överklagat skattemyndighetens beslut. Om överklagandet avser ett beslut om månadsavgift och årsavgift som skall omfatta månadsavgiften har beslutats, skall överklagandet anses avse beslutet om årsavgift. Lag (1990:1318). 73 § Överklagande av Riksskatteverket skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 57, 58 och 63-66 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterprövning och yrkas ändring till arbetsgivarens nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Lag (1996:1339). 74 § Riksskatteverket får hos länsrätten yrka att arbetsgivaravgifter påförs en arbetsgivare. Riksskatteverket får inte överklaga ett beslut enligt 22 a §. Lag (1990:1318). 75 § Om riksskatteverket har överklagat ett avgiftsbeslut, skall därav föranledd talan om avgiftstillägg föras samtidigt. Lag (1992:642). 76 § Länsrättens beslut i fråga som avses i 6 § tredje stycket, 7 § eller 22 a § andra stycket får inte överklagas. Överklagande av länsrättens beslut i fråga som avses i 13 § första stycket får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd. Lag (1996:1339). 77 § Bestämmelserna i 6 kap. 10--24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om skattskyldig skall gälla arbetsgivare eller, när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökandena. Vad som i taxeringslagen sägs om skattetillägg skall gälla avgiftstillägg. Lag (1990:1318). 78 § Det förhållandet att ett beslut enligt denna lag har överklagats eller att ansökan om omprövning har ingetts inverkar inte på skyldigheten att betala det belopp som beslutet avser. Ändras eller upphävs ett beslut, på vilket utmätning eller annan verkställighet har följt hos arbetsgivaren, skall verkställigheten såvitt möjligt återgå. En åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller utslag som föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft. Lag (1990:1318). Övergångsbestämmelser 1984:668 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Genom lagen upphävs lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift enligt 1 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift som belöper på tid före ikraftträdandet och i fråga om egenavgifter till försäkringen för tilläggspension som avser år 1984 eller tidigare år. 1986:480 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. 1986:1389 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. 2. Bestämmelserna i 22 d § gäller i fråga om arbetsgivaravgifter för ersättning som utgetts efter ikraftträdandet. 3. Äldre bestämmelser i 50 § fjärde stycket gäller i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 1987:1208 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången på lön som utges efter ikraftträdandet. De nya föreskrifterna om årsuppgift och årsavgift med undantag av 17 § fjärde stycket tillämpas dock även på årsuppgift och årsavgift avseende utgiftsåret 1987. 1990:332 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. Den nya bestämmelsen i 30 § om befrielse från anståndsränta tillämpas på ränta som påförts efter utgången av år 1990. Äldre bestämmelser i 50--53 §§ gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan. Äldre bestämmelser i förutvarande 54 § gäller fortfarande i fråga om avgifter som förfallit till betalning före den 1 januari 1991. 1990:1318 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om ärenden och mål om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. 1991:1907 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Utom såvitt avser 43 och 62 §§ skall dock äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. 1992:488 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas på förmåner som utges efter ikraftträdandet. 1992:642 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter, andra avgifter och ränta som förfallit till betalning före den 1 februari 1993. Respitränta skall inte betalas för tid före ikraftträdandet. Anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid före ikraftträdandet beräknas enligt äldre föreskrifter. 1992:684 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas med undantag för över gångsbestämmelserna, från och med den 1 april 1993. Äldre bestämmelser, med undantag för övergångsbestämmelserna, gäller fortfarande i fråga om ersättningar som betalats ut före ikraftträdandet. 1993:1518 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på förmån som åtnjuts efter ikraftträdandet. 1994:215 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 25 § gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som belöper på tid före ikraftträdandet. 1994:475 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklagande i 76 § träder dock i kraft först den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats av skattemyndigheten eller Sjömansskattenämnden före ikraftträdandet överklagas enligt äldre föreskrifter. 1995:652 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas på förmåner som utges efter ikraftträdandet. 1995:898 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången på lön som betalas ut efter ikraftträdandet. 1996:1212 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på förmån som åtnjuts efter ikraftträdandet. 1996:1339 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för avgifter som avser tid före utgången av år 1997 om inte annat följer av punkterna 2-4. 2. Beslut som har fattats av skattemyndigheten med stöd av lagen (1991:1870) om överflyttande av arbetsuppgifter från Riksskatteverkets Sjömansskattekontor till Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län överklagas till Länsrätten i Göteborg. Lag (1997:1095). 3. Ärenden som före ikraftträdandet överklagats hos Sjömansskattenämnden men inte avgjorts av nämnden före den 1 januari 1998 skall handläggas av Länsrätten i Göteborg. Lag (1997:1095). 4. Riksskatteverket skall från och med den 1 januari 1998 föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol i mål som avser överklagande av skattemyndighetens eller Sjömansskattenämndens beslut. 1997:483 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller ränta på dessa. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att betala skatt enligt den nya lagen.