Post 7704 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1985:310 ·
Visa register
Förordning (1985:310)
om doktorandtjänster;
Departement: Utbildningsdepartementet
Utfärdad: 1985-05-23
Ikraft: 1985-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:100
Upphävd: 1993-07-01
Inledande bestämmelser
1 § Doktorandtjänster får inrättas för att främja rekryteringen till
forskarutbildning.
2 § För doktorandtjänsterna skall bestämmelserna i 3--13 §§ gälla i
fråga om tjänsternas inrättande och tillsättning, förordnandetidens
längd, innehavarens skyldigheter, innehavarens möjlighet att förlägga
utbildning utomlands, överklagande av beslut och
verkställighetsföreskrifter.
Inrättande och tillsättning
3 § Doktorandtjänster får inrättas av forskningsråden inom
socialdepartementets, utbildningsdepartementets, jordbruksdepartementets
och industridepartementets verksamhetsområden samt av högskoleenheter
och andra myndigheter som disponerar särskilda medel för
forskningsändamål. Tjänsterna skall inrättas för heltidstjänstgöring.
En tjänst som inrättas av annan myndighet än högskoleenhet skall
placeras vid en högskoleenhet efter medgivande av styrelsen för enheten.
Om regeringen medger det, får tjänsten placeras vid den myndighet som
inrättar tjänsten. Förordning (1990:768).
4 § En tjänst skall tillsättas av den myndighet som har inrättat den.
Sådan tjänst som har inrättats av annan myndighet än högskoleenhet och
som är placerad vid en högskoleenhet får dock, efter myndighetens
bestämmande, tillsättas av högskolestyrelsen.
5 § Vid ledigkungörandet skall tjänstens innehåll anges. Det ankommer på
tillsättningsmyndigheten att besluta om formerna för ledigkungörandet i
övrigt.
6 § Som innehavare av en tjänst får endast förordnas den som är antagen
till forskarutbildning vid en högskoleenhet.
7 § Vid tillsättning av en tjänst skall avseende främst fästas vid
graden av förmåga att tillgodogöra sig forskarutbildningen.
8 § Den som har förordnats på en tjänst och som har ägnat sig åt
forskarutbildningen med framgång har alltid förtur till fortsatt
förordnande på tjänsten under den tid som anges i 9 §.
Förordnandetidens längd
9 § Ett förordnande på en tjänst skall meddelas att gälla tills vidare,
dock längst till viss tidpunkt och aldrig för längre tid än till
utgången av den termin under vilken den studerande avlägger
doktorsexamen. Det första förordnandet får avse högst ett år. Ett
omförordnande får avse högst två år. Omförordnanden får meddelas utan
att tjänsten kungörs ledig till ansökan.
Förordnanden får meddelas för sammanlagt högst sex år, dock ej för
längre tid än som motsvarar forskarutbildning på heltid under fyra år.
Från sistnämnda tid skall avräknas sådan tid under vilken innehavaren
har erhållit utbildningsbidrag enligt förordningen (1976:536) om
utbildningsbidrag för doktorander eller har innehaft tjänst som
assistent eller amanuens enligt bestämmelserna i 20 kap.
högskoleförordningen (1977:263) eller 13 kap. förordningen (1977:344)
för Sveriges lantbruksuniversitet i deras lydelse vid utgången av juni
1983. Vid avräkningen skall beaktas om utbildningsbidraget har avsett
hel- eller deltidsstudier, omfattningen av den innehavda tjänsten samt
arten och omfattningen av tjänstgöringen.
Förordnande får meddelas för högst två år utöver den tid som följer av
andra stycket, om
1. innehavaren under den tid som han haft tjänsten har varit
föräldraledig och därvid enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
har varit berättigad till föräldrapenning,
2. innehavaren under den tid som han har haft tjänsten på grund av
sjukdom under en längre tid har varit oförmögen att uppehålla den,
3. innehavaren under den tid som han har haft tjänsten har fullgjort
militärtjänstgöring eller har haft uppdrag som facklig förtroendeman och
därvid i betydande omfattning har varit befriad från de skyldigheter som
åligger innehavaren av en doktorandtjänst,
4. innehavaren inte har kunnat erbjudas handledning i normal omfattning
på grund av ämnets speciella karaktär eller andra särskilda
omständigheter eller
5. om det finns andra särskilda skäl.
Innehavarens skyldigheter
10 § Innehavaren är skyldig att
1. ägna sig åt egen forskarutbildning,
2. utföra tjänstgöring som avser utbildning, forskning och
administrativt arbete.
Tjänstgöringen får under varje läsår eller del av läsår som ingår i
förordnandetiden omfatta högst den tid som motsvarar två femtedelar av
full arbetstid. Om en tjänst innehas under mer än fem år, får den
sammanlagda tjänstgöringen under förordnandetiden inte omfatta mer än en
tredjedel av full arbetstid. Efter det att innehavaren har avlagt
doktorsexamen skall tjänstgöringen omfatta full arbetstid.
Tjänstgöringsskyldighetens närmare omfattning fastställs av den
myndighet som har inrättat tjänsten.
Utbildning utomlands
11 § Om det är till fördel för forskarutbildningen och inte medför
förlängning av studietiden får den myndighet som har inrättat tjänsten
medge att innehavaren förlägger en del av sin utbildning till en
utländsk läroanstalt eller forskningsinstitution.
Överklagande av beslut
12 § Beslut som har meddelats enligt denna förordning får inte
överklagas.
Verkställighetsföreskrifter
13 § har upphävts genom förordning (1992:727).
Övergångsbestämmelser
1985:310
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. För doktorandtjänster
som har inrättats före denna tidpunkt gäller äldre bestämmelser.
Genom förordningen upphävs förordningen (1982:743) om doktorandtjänster
vid forskningsråd m. m. och förordningen (1982:1263) om
doktorandtjänster vid högskoleenheter.
1992:727
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
Intill dess regeringen föreskriver något annat skall vid tillämpningen
av denna förordning iakttas Universitets- och högskoleämbetets
föreskrifter (UHÄ-FS 1987:31) för verkställigheten av förordningen
(1985:310) om doktorandtjänster.