Post 7776 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1984:730 ·
Visa register
Polisförordning (1984:730)
Departement: Justitiedepartementet F1
Utfärdad: 1984-08-23
Omtryck: SFS 1995:121
Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:1036
Ikraft: 1984-10-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:1558
Upphävd: 1999-01-01
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Grundläggande bestämmelser om polisväsendet finns i
polislagen (1984:387).
Närmare bestämmelser om Rikspolisstyrelsen finns i förordningen
(1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.
Bestämmelser om utbildningsverksamheten inom polisväsendet
finns i förordningen (1985:751) om utbildning inom
polisväsendet. Förordning (1997:1053).
2 § Med polisman avses vid tillämpning av lag eller annan
författning
1. länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare,
polis-överintendent, polisintendent, polissekreterare samt
polischefsaspirant som har genomgått polischefskurs 1 av
polischefsutbildningen med godkänt resultat,
2. kommissarie, inspektör, polisassistent samt polisaspirant
som under tjänstgöringstid fullgör aspirantutbildning vid en
polismyndighet,
3. den som i sin anställning vid Rikspolisstyrelsen har att
delta i sådan polisverksamhet som leds av Rikspolisstyrelsen
och sådan anställd vid Rikspolisstyrelsen som avses i 1 och 2,
4. överdirektör vid Rikspolisstyrelsen, samt
5. avdelningschef och byråchef vid Rikspolisstyrelsen liksom
rektorn vid Polishögskolan om dessa tidigare innehaft
anställning som avses i 1 och 2.
Om en arbetstagare som avses i första stycket inte uppehåller
befattningen som polisman, tillämpas dock inte bestämmelser om
polisman på honom. Detsamma gäller en polisaspirant som fullgör
samhällspraktik under grundutbildningen.
Att vad som föreskrivs om polisman i tillämpliga delar gäller
även militärpolisman och beredskapspolisman följer av
förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen och
förordningen (1986:616) om beredskapspolisen. Förordning (1997:1053).
3 § Vid sitt arbete för de ändamål som anges i 1 § polislagen
(1984:387) skall myndigheterna uppmärksamma och beakta krav och
önskemål från dem som bor och verkar i polisdistriktet.
För detta syfte bör myndigheterna utveckla och välja sådana
arbetsformer som bidrar till ett nära och gott förhållande mellan
polisen och allmänheten. Polisen bör se till att verksamheten präglas
av tillgänglighet och synlighet. Polisen bör sträva efter att ge
medborgarna råd och stöd och särskilt ge dem som har utsatts för ett
brott den information som behövs med anledning av brottet. Förordning
(1994:433).
4 § Myndigheterna inom polisväsendet skall organisera och planera
verksamheten med utgångspunkt från att polisverksamheten skall vara
lokalt förankrad och att polisväsendets samlade resurser skall
användas så effektivt som möjligt med avseende på de mål och
riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast. Förordning
(1993:193).
2 kap. Bestämmelser om den lokala polisorganisationen
Inledande bestämmelse
1 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på de lokala
polismyndigheterna med undantag av 2 §, 4 § andra stycket, 5, 9,
13-15, 17-26 och 30-35 §§. Förordning (1996:421).
Organisation
2 § Länen är enligt 4 § polislagen (1984:387) indelade i
polisdistrikt.
Länsstyrelsen utfärdar föreskrifter om länets indelning i
polisdistrikt. Innan sådana föreskrifter beslutas skall samråd ske
med åklagarmyndigheten.
Länsstyrelsen bestämmer namn på polisdistrikt. En polismyndighet har
motsvarande namn som polisdistriktet.
Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över polisdistrikten.
Förordning (1996:210).
3 § I varje polisdistrikt finns enligt 4 § polislagen
(1984:387) en polis-myndighet som ansvarar för
polisverksamheten inom distriktet.
För ledningen av polismyndigheten finns enligt 5 § polislagen
en polis-styrelse. Bestämmelser om polisstyrelsens
sammansättning och om val av ledamöter och av suppleanter för
dessa finns i nämnda paragraf och i 7 kap. denna förordning.
Av 5 a § polislagen följer att polisstyrelsen får inrätta en
eller flera polisnämnder för att under styrelsen leda
polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som
styrelsen bestämmer.
De valda ledamöterna i polisstyrelsen och polisnämnden utser
bland sig en ordförande och en vice ordförande. Den blir vald
som får flest röster. Vid lika röstetal sker avgörandet genom
lottning.
Vid polismyndigheterna i Stockholms län, Västra Götaland och
Skåne får polisstyrelsen inom sig utse fyra av de valda
ledamöterna och ersättare för dessa att tillsammans med
polischefen ingå i ett anställningsutskott. Utskottets
uppgifter framgår av 11 § andra stycket.
Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
polis-myndigheterna. Detta gäller också i fråga om
polisnämnder. Förordning (1997:759).
3 a § Chefen för åklagarmyndigheten eller den åklagare vid
myndigheten som han eller hon utser har rätt att närvara och yttra
sig vid polisstyrelsens och polisnämndernas sammanträden samt att få
sin mening antecknad till protokollet. Förordning (1996:210).
3 b § Vid en polismyndighet kan det finnas närpolisråd och andra
organ för samråd och samverkan mellan myndigheten och andra
myndigheter eller allmänheten. Förordning (1994:72).
4 § Polismyndighetens chef (polischefen) är en länspolismästare eller
en polismästare. Förordning (1996:1584).
4 a § Vid varje polismyndighet finns en ställföreträdande polischef
som fullgör polischefens uppgifter när denne har förhinder och som
efter beslut av polischefen även i övrigt träder in i polischefens
ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av ärenden.
Vid de polismyndigheter där polischefen är en länspolismästare, dock
inte vid polismyndigheten i Visby, är den ställföreträdande
polischefen en biträdande länspolismästare. En biträdande
länspolismästare som har förordnats som ställföreträdande polischef
är biträdande polischef enligt 5 § första stycket polislagen
(1984:387). Vid de polismyndigheter som saknar biträdande
länspolismästare skall det anges i arbetsordningen vem som är
polischefens ställföreträdare.
När både polischefen och polischefens ställföreträdare har
förhinder, fullgörs polischefens uppgifter av den arbetstagare som
polischefen bestämmer, om inte annat följer av 3 kap. 6 §. Förordning
(1995:121).
5 § Hos polismyndigheten finns i övrigt personal enligt särskilda
föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar samt annan
personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får polismyndigheten anlita
utomstående för särskilda uppdrag.
6 § Vid de polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen beslutar skall
polismän avdelas för sådan polisverksamhet som leds av
Rikspolisstyrelsen.
Chefskapet i fråga om tjänstgöringen för dessa polismän utövas av
Rikspolisstyrelsen.
7 § Länsstyrelsen beslutar för varje budgetår om polismyndigheternas
grundläggande organisation, i den mån regeringen inte har beslutat om
denna. I län med endast en polismyndighet beslutar polismyndigheten
själv om sin grundläggande organisation, om inte länsstyrelsen
bestämmer annat.
Varje polismyndighet beslutar om sin organisation i övrigt,
indelningen av polisdistriktet i polisområden eller andra geografiska
ansvarsområden, stationeringsorter och fördelningen av personal, om
inte något annat följer av denna förordning, av andra föreskrifter
eller av regeringens eller länsstyrelsens beslut. Förordning
(1994:72).
8 § Varje polismyndighet skall upprätta planer för polisinsatser vid
särskilda händelser samt för skyddet av viktigare objekt inom
polisdistriktet. Förordning (1990:521).
9 § Vid Polismyndigheten i Stockholms län skall finnas en
beredskaps-styrka med uppgift att bekämpa terroraktioner i
landet. Beredskapsstyrkan får tas i anspråk först efter beslut
av Rikspolisstyrelsen.
Framställning om att få ta beredskapsstyrkan i anspråk skall
göras till Rikspolisstyrelsen av vederbörande regionala
polischef. Polischefen skall samtidigt underrätta
Polismyndigheten i Stockholms län. Förordning (1997:1053).
10 § har upphävts genom förordning (1985:752).
Ärendenas handläggning
11 § Av polisstyrelsen avgörs
1. viktigare frågor om planeringen och inriktningen av
verksamheten,
2. viktigare frågor om polismyndighetens organisation och
arbetsformer,
3. frågor av större ekonomisk betydelse,
4. frågor i samband med anställning av länspolismästare,
biträdande läns-polismästare, polismästare, polisöverintendent,
polisintendent och kommissarie,
5. andra frågor som polischefen hänskjuter till styrelsen.
Frågor i samband med anställningar vid polismyndigheterna i
Stockholms län, Västra Götaland och Skåne får avgöras av
anställningsutskottet. Utskottet får hänskjuta ett ärende till
polisstyrelsen. Detta skall alltid ske när någon ledamot av
utskottet anmäler skiljaktig mening.
Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i
särskilt fall. Förordning (1997:759).
12 § Polisstyrelsen är beslutför när ordföranden eller vice
ordföranden, polischefen och minst fyra andra valda ledamöter är
närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt
samtliga ledamöter närvara.
Anställningsutskottet är beslutfört om polischefen och minst tre
andra ledamöter är närvarande. Förordning (1995:121).
13 § Om ett polisstyrelseärende är så brådskande att styrelsen inte
hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom
meddelanden mellan ordföranden eller vice ordföranden, polischefen
och minst fyra andra valda ledamöter. Kan ärendet inte lämpligen
avgöras på detta sätt, får polischefen besluta ensam i närvaro av den
föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut som fattas
enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med
polisstyrelsen.
14 § Ärenden som inte skall avgöras av polisstyrelsen avgörs av
polischefen ensam. I den mån sådana ärenden inte behöver prövas av
polischefen får de dock avgöras av andra arbetstagare enligt vad som
anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.
När polismyndigheten bestämmer om fördelning av ärenden enligt
första stycket, skall den, med iakttagande av vad som fordras för att
upprätthålla kvalitet och säkerhet i handläggningen, se till att
ärendena fördelas mellan arbetstagarna allt efter deras
kvalifikationer, så att effektivitet och snabbhet i verksamheten
främjas. Därvid skall beaktas i vad mån handläggningen kräver
grundutbildning för polismän, polischefsutbildning eller särskild
erfarenhet. Samtidigt skall myndigheten se till att ärendena inte
handläggs av mera kvalificerad personal än deras beskaffenhet kräver.
Polismyndigheten får inte överlämna åt någon annan än en polisman
att avgöra eller leda handläggningen av ärenden som enligt
rättegångsbalken ankommer på polismyndighet. Förordning (1995:121).
15 § I polischefens frånvaro får inte fattas sådana beslut av större
vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande får inte
sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som
polismyndigheten har meddelat eller grunder som den tillämpar.
16 § Endast länspolismästare, biträdande länspolismästare,
polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter,
polissekreterare eller polischefsaspiranter som har genomgått
polischefskurs 1 får avgöra ärenden som gäller
1. beslut om frihetsberövande,
2. beslut enligt 13 c §, 20 § första och andra styckena, 23 §
första och andra styckena och 24 § polislagen (1984:387),
3. beslut om vitesföreläggande,
4. beslut enligt 2 kap. ordningslagen (1993:1617) rörande
allmänna sammankomster och cirkusföreställningar och beslut
enligt 3 kap. 17 § första stycket andra meningen 18, 19 och 21 §§
ordningslagen,
5. beslut om tillstånd i fråga om handel,
6. hämtning av barn enligt 21 kap. föräldrabalken, beslut om
åtgärder enligt 10 § andra stycket samma kapitel, hämtning av
barn enligt 18 § lagen (1989:14) om erkännande och
verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om
överflyttning av barn eller beslut om åtgärder enligt 20 § i
den lagen,
7. beslut om åtgärder enligt 4 kap. 4 § andra och tredje
styckena och 13 §,
6 kap. 2, 3, 5 och 9 §§, 7 kap. 13 § samt 8 kap. 11 och 13 §§
utlänningslagen (1989:529),
8. beslut om åtgärder enligt 2 §, 8 § första stycket, 19 § och
21 § andra stycket lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll,
9. beslut om åtgärder enligt 5 kap. 1 och 2 §§
utlänningsförordningen (1989:547), eller
10. förordnande av offentligt biträde.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får polismyndig-
heten överlämna åt den som är eller fullgör arbetsuppgifter som
kommissarie att meddela beslut om hämtning till förhör enligt
23 kap. 7 § rättegångsbalken. Detsamma gäller beslut om
kvarhållande för förhör enligt 34 § lagen (1964:167) med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och beslut om
hämtning enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen (1989:529). En sådan
polisman får också meddela beslut om frihetsberövande eller om
åtgärder enligt 21 kap. 10 § andra stycket föräldrabalken eller
enligt 20 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av
utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn
om beslutet inte tål uppskov.
Beslut om åtgärder enligt 2 kap. 3 § utlänningsförordningen
(1989:547) och beslut om kvarhållande enligt 14 § lagen med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare får överlämnas
till den som är eller fullgör arbetsuppgifter som lägst
inspektör. Förordning (1998:105).
17 § har upphävts genom förordning (1987:913).
18 § har upphävts genom förordning (1987:913).
19 § har upphävts genom förordning (1987:913).
20 § har upphävts genom förordning (1987:913).
21 § har upphävts genom förordning (1987:913).
22 § har upphävts genom förordning (1987:913).
23 § har upphävts genom förordning (1987:913).
24 § Ärenden avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller
genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs
enligt 14 § avgörs utan föredragning.
25 § I förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i
statlig tjänst m. m. finns föreskrifter om rätten att besluta i vissa
frågor. Förordning (1988:763).
26 § har upphävts genom förordning (1986:980).
27 § För varje beslut av polismyndigheten, som inte angår ledningen
av polisverksamheten i särskilt fall, skall hos denna finnas en
handling varav framgår vem som fattat beslutet, vem som i övrigt
närvarit vid den slutliga handläggningen av ärendet samt beslutets
dag och dess innehåll.
28 § Protokoll skall föras när skiljaktig mening förekommer eller
när protokoll behövs av någon annan orsak. Skiljaktig mening behöver
dock inte antecknas i protokollet, om den framgår av någon annan
handling hos polismyndigheten.
29 § I skrivelser från polismyndigheten till regeringen, statsråd,
Rikspolisstyrelsen eller länsstyrelsen skall det anges vem som fattat
det beslut som skrivelsen avser eller i övrigt närvarit vid den
slutliga handläggningen av ärendet och vem som varit föredragande.
Har skiljaktig mening förekommit i ärendet, skall den anges i
skrivelsen eller framgå av protokollsutdrag som bifogas.
29 a § Polisnämnden avgör, i den utsträckning styrelsen bestämmer,
sådana ärenden som avses i 11 § 1--4. Polisnämnden avgör också andra
frågor, som hänskjuts till nämnden av polischefen eller av chefen för
arbetsenhet som ingår i nämnden. Polisstyrelsen får bestämma att
polisnämnden skall bereda ärenden som skall avgöras av styrelsen. I
län med endast en polismyndighet skall polisstyrelsen särskilt se
till att ärenden delegeras till polisnämnder i den utsträckning som
behövs med hänsyn till att polisverksamheten skall vara lokalt
förankrad.
Följande bestämmelser i detta kapitel skall tillämpas också i fråga
om polisnämnden:
11 § tredje stycket om polisledning i särskilt fall,
12 § första stycket om beslutförhet,
13 § om beslutsförfarande i brådskande ärenden.
När det gäller tillämpningen av föreskrifterna i 12 § första stycket
och 13 § får polischefen i sitt ställe sätta chef för arbetsenhet som
ingår i nämnden. Förordning (1994:72).
Arbetsordning
30 § För varje polismyndighet skall det finnas en arbetsordning.
Denna skall innehålla de allmänna bestämmelser för arbetet inom
myndigheten som behövs utöver polislagen (1984:387), denna
förordning och andra föreskrifter av regeringen och
Rikspolisstyrelsen. Polismyndigheten får dessutom meddela särskilda
föreskrifter för personalen.
Polismyndighetens arbetsordning beslutas av länsstyrelsen efter
förslag av polismyndigheten. Förordning (1985:752).
3 kap. Bestämmelser om den regionala polisorganisationen
1 § Bestämmelser om länsstyrelsens uppgifter som länets högsta
polisorgan finns i 6 § polislagen (1984:387).
2 § Länsstyrelsen skall som länets högsta polisorgan särskilt se
till
1. att de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen
har lagt fast för polisverksamheten får genomslag i polisarbetet,
2. att polisverksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande av
rättssäkerhetens krav,
3. att förvaltningen inom länets polis fungerar väl.
Länsstyrelsen skall se till att länets polis är organiserad på ett
ändamålsenligt sätt och att polisverksamheten samordnas inom länet
och med polisverksamheten i andra län. Förordning (1993:193).
3 § Länsstyrelsen skall, i den utsträckning det behövs för att
främja en effektiv verksamhet, bestämma om organisation av funktionen
vakthavande befäl och andra frågor som rör arbetsfördelning och
samverkan inom länet. Om det av särskilda skäl behövs för att främja
en effektiv verksamhet, får länsstyrelsen också bestämma om mål och
riktlinjer för polisverksamheten i länet inom ramen för de mål och
riktlinjer som gäller för polisverksamheten i hela riket. I län med
endast en polismyndighet beslutar denna i sådana frågor som avses i
detta stycke, om inte länsstyrelsen bestämmer annat.
Om det följer av en författning att en uppgift ankommer på
polismyndighet, får länsstyrelsen bestämma att uppgiften skall
fullgöras av en viss polismyndighet eller av vissa polismyndigheter.
Länsstyrelsen får, om regeringen inte har bestämt annat, bestämma i
vad mån en polismyndighet skall bedriva polisverksamhet utanför sitt
distrikt (regional polisverksamhet). Länsstyrelsen får också bestämma
att administrativa uppgifter som rör länets polis skall skötas av
viss polismyndighet eller av länsstyrelsen.
Frågor enligt första, andra eller tredje stycket som gäller
samverkan mellan polisen i skilda län får beslutas av länsstyrelserna
i samråd.
Innan föreskrifter enligt denna paragraf beslutas i frågor som berör
åklagarväsendet skall samråd ske med åklagarmyndigheten.
Förordning (1996:210).
4 § Länsstyrelsen får, om inte Rikspolisstyrelsen med stöd av
bemyndigande från regeringen har föreskrivit annorlunda, meddela
föreskrifter för polismyndigheterna i länet när det gäller
1. administrativa frågor,
2. formerna för planering och uppföljning,
3. förbindelsetjänst och larmrutiner,
4. användning av gemensam utrustning,
5. gemensamma informationssystem.
I län med endast en polismyndighet beslutar denna om föreskrifter i
de ämnen som avses i första stycket, om inte länsstyrelsen bestämmer
annat. Förordning (1994:72).
5 § Länspolismästaren är regional polischef och svarar för de
uppgifter som skall skötas av länsstyrelsen enligt polislagen (1984:387)
eller denna förordning, om inte annat är föreskrivet.
I fråga om ställföreträdaren för den regionala polischefen tillämpas
föreskrifterna i 2 kap. 4 a §. Förordning (1992:771).
6 § När den regionala polischefen och dennes ställföreträdare har
förhinder fullgörs deras uppgifter av den polismästare,
polisöverintendent eller polisintendent som länsstyrelsen bestämmer.
Förordning (1992:771).
7 § På föredragning av den regionala polischefen beslutar
landshövdingen i ärenden
1. som avser polisens verksamhetsformer eller som avses i 6 § tredje
stycket första eller andra meningen polislagen (1984:387), när det
är fråga om allvarliga ordningsstörande händelser eller andra
särskilda händelser som kräver extraordinär polisverksamhet eller
fordrar särskilda överväganden om användningen av polisstyrkorna,
eller när omständigheterna i något annat fall kräver det,
2. som avses i 2 kap. 15 § andra stycket ordningslagen (1993:1617),
3. som avser andra, särskilt viktiga frågor. Förordning (1993:1628).
7 a § Chefen för åklagarmyndigheten eller den åklagare vid
myndigheten som han eller hon utser har rätt att närvara och yttra
sig när länsstyrelsens styrelse handlägger ärenden om polisen samt
att få sin mening antecknad till protokollet. Förordning (1996:210).
8 § I övrigt beslutar den regionala polischefen ensam i ärenden som
rör polisfrågor och som inte skall avgöras av styrelsen.
I länsstyrelsens arbetsordning får föreskrivas att någon annan
arbetstagare får besluta i sådana ärenden som avses i första stycket.
Därutöver får den regionala polischefen generellt eller för ett
särskilt fall bestämma att ärenden som avses i första stycket skall
avgöras av en arbetstagare som är knuten till den regionala
polisledningen eller som fullgör polischefsberedskap inom länet.
Förordning (1995:121).
9 § Den regionala polischefen får inte på länsstyrelsens vägnar
handlägga ärenden som avser tillsyn av den egna myndigheten eller
överprövning av polismyndigheternas beslut.
Ett tillsynsärende som inte bör handläggas inom den polismyndighet
för vilken länspolismästaren är chef skall överlämnas till
Rikspolisstyrelsen eller handläggas för länsstyrelsens räkning av
någon som inte lyder under länspolismästaren. Förordning (1993:193).
10 § Den regionala polischefen skall hålla sig underrättad om sådan
polisverksamhet inom länet som bedrivs av Rikskriminalpolisen eller
Säkerhetspolisen. Förordning (1992:771).
11 § Chef för den personal som tjänstgör som polisförstärkning är
polischefen vid den polismyndighet som har tilldelats förstärkningen,
om något annat inte har bestämts i det enskilda fallet.
Chef för den personal som tjänstgör i en regional funktion är
polischefen vid den polismyndighet där den regionala funktionen
finns, om något annat inte har bestämts i det särskilda fallet eller
det är fråga om polisförstärkning. Förordning (1990:1071).
12 § Av 6 § tredje stycket polislagen (1984:387) följer att
länsstyrelsen får besluta om polisförstärkning från ett polisdistrikt
till ett annat inom länet eller till ett annat län samt begära
förstärkning från ett annat län. I brådskande fall får frågor om
polisförstärkning handläggas av lokal polischef, kommissarie eller
vakthavande befäl på länsstyrelsens vägnar. De åtgärder som vidtagits
skall rapporteras till den regionala polischefen. Förordning
(1993:993).
4 kap. Planering och uppföljning
1 § Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter för planering och
uppföljning inom polisen. Föreskrifter som berör åklagarväsendet
eller Kustbevakningen skall utfärdas efter samråd med Riksåklagaren
respektive Kustbevakningen. Förordning (1996:1584).
2 § Länsstyrelsen skall, inom ramen för de föreskrifter som
Rikspolisstyrelsen har meddelat med stöd av 1 §, årligen utfärda
bestämmelser i fråga om planering och uppföljning inom länets polis.
Därvid skall särskilt anges
1. frågor som avses i 3 kap. 3 §,
2. fördelning av medel,
3. bestämmelser i fråga om resursanvändningen,
4. uppföljning.
Planering och uppföljning skall ske i nära samverkan med
åklagarmyndigheten. Samråd skall i förekommande fall också ske med
Kustbevakningen.
I län med endast en polismyndighet bestämmer denna om planering och
uppföljning inom myndigheten, om inte länsstyrelsen bestämmer annat.
Förordning (1996:210).
3 § har upphävts genom förordning (1992:111).
4 § har upphävts genom förordning (1992:111).
5 § har upphävts genom förordning (1992:111).
6 § har upphävts genom förordning (1988:763).
7 § har upphävts genom förordning (1992:111).
5 kap. Skyldigheter i anställningen m. m.
1 § I sitt arbete skall en polisman uppträda på ett sätt som inger
förtroende och aktning. Han skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och
med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan
uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet. Förordning
(1995:121).
2 § Skadas någon till följd av en polismans ingripande och är skadan
inte obetydlig, skall polismannen genast se till att den skadade får
den vård som behövs och anmäla det inträffade till sin förman.
3 § Den som i förhållande till någon annan leder och ansvarar för en
viss verksamhet är dennes förman i den verksamheten.
4 § Det bör av arbetsordningen eller av order framgå vem som är
befäl vid ett uppdrag som polismän utför gemensamt. I annat fall är
den som har den högsta befattningen befäl. Om flera polismän har lika
höga befattningar är den befäl som har haft befattningen längst tid
eller, om de har haft befattningen lika länge, den till levnadsåldern
äldste.
Det vakthavande polisbefälet utövar, i den utsträckning som behövs
för vaktuppdraget, befälet över varje annan polisman som tjänstgör
inom det område som uppdraget avser och som inte är den vakthavandes
förman i fråga om uppdraget. Förordning (1995:121).
5 § Bestämmelser om rapporteringsskyldighet i fråga om brott
finns i 9 § polislagen (1984:387).
En polisman får ifråga om överträdelse som omfattas av
förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
underlåta att meddela parkeringsanmärkning och nöja sig med ett
påpekande eller en erinran till den felande, om överträdelsen
med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är att
bedöma som obetydlig. Förordning (1998:42).
6 § En polisman skall underrätta sin närmaste förman om sådana
förhållanden i övrigt som rör arbetet och som förmannen bör känna
till. Förordning (1995:121).
7 § En polisman är skyldig att efter order tjänstgöra utanför
polisdistriktet.
För att fullfölja spaning eller gripa den som har begått brott eller
som är efterlyst för brott eller när det av någon annan anledning
behövs, får en polisman fullfölja ett uppdrag utanför
polisdistriktet.
Om det är påkallat från allmän synpunkt, får en polisman också i
övrigt, vare sig han är ledig eller inte, ingripa utanför
polisdistriktet för att trygga allmän ordning och säkerhet eller för
att tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp.
Polismyndigheten i det distrikt där ingripandet har skett skall
snarast underrättas, om det inte är obehövligt. Förordning
(1995:121).
8 § Även när en polisman är ledig är han skyldig att
1. efter en förmans order tjänstgöra,
2. självmant ingripa för att trygga den allmänna ordningen och
säkerheten inom det polisdistrikt där han är anställd,
3. självmant anmäla sig hos sin närmaste förman vid särskilt
allvarliga händelser, såsom vid upplopp eller andra liknande
oroligheter, naturkatastrofer, omfattande bränder eller omfattande
trafikolyckor.
En sådan order som avses i första stycket 1 får ges bara om det är
nödvändigt för polisverksamheten. Förordning (1995:121).
9 § När en polisman börjar sin semester eller annan ledighet skall
han, om inte polismyndigheten bestämmer annat, lämna uppgift till
polismyndigheten om var han tänker vistas under ledigheten.
10 § Länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare,
polisöverintendenter, polisintendenter samt polissekreterare som har
tjänstgjort i minst sex månader, är skyldiga att fullgöra beredskap
vid den egna polismyndigheten och, enligt länsstyrelsens bestämmande,
även vid andra polismyndigheter inom länet.
Länsstyrelsen får bestämma om beredskap för kommissarier vid
polismyndigheterna i länet. Förordning (1988:763).
11 § har upphävts genom förordning (1989:772).
12 § Bestämmelser om medverkan av Försvarsmakten finns i
förordningen (1986:1111) om militär medverkan i civil verksamhet.
Bestämmelser finns också om hemvärnsmäns medverkan vid efterspanings-
och bevakningstjänst m. m. Polismyndigheten får använda frivilliga
för skallgång eller annan eftersökning. Förordning (1994:699).
13 § En polisman skall under tjänstgöring medföra tjänstekort för
polisman (polislegitimation), om inte särskilda skäl föranleder något
annat. De närmare föreskrifter om polislegitimation som behövs utöver
förordningen (1958:272) om tjänstekort meddelas av
Rikspolisstyrelsen. Förordning (1989:553).
14 § Bestämmelserna i 1, 6 och 7 §§ gäller även andra arbetstagare
inom polisväsendet än polismän. Förordning (1995:121).
15 § Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om
tillämpningen av 10 §. Förordning (1988:763).
6 kap. Handläggningen av anmälningar mot arbetstagare inom
polisväsendet m. m.
1 § Om det i en anmälan till polisen har påståtts att en
arbetstagare inom polisväsendet har gjort sig skyldig till något
brott som har samband med arbetet eller på annat sätt har förfarit
felaktigt i sin myndighetsutövning, skall anmälan omedelbart
överlämnas till åklagare för prövning om förundersökning skall
inledas eller inte.
Om någon har skadats till följd av verksamhet som har utövats av en
arbetstagare inom polisväsendet eller under vistelse i en polisarrest
och skadan är av allvarligare beskaffenhet, skall, oavsett om anmälan
har gjorts eller inte, saken omedelbart överlämnas till åklagare för
prövning om förundersökning skall inledas eller inte. Detsamma
gäller, om det i något annat fall kan uppkomma fråga om att inleda
förundersökning mot en arbetstagare inom polisväsendet för brott som
har samband med arbetet.
I fråga om brott mot trafikförfattningar behöver överlämnande enligt
första eller andra stycket inte ske, om polismyndigheten beslutat att
inleda förundersökning. Överlämnande skall dock ske när det gäller
brott mot 1 § andra stycket eller 3--5 §§ lagen (1951:649) om straff
för vissa trafikbrott. Överlämnande skall också ske, om det har
inträffat en sådan skada som avses i andra stycket. Beslut om att
lägga ned en förundersökning som polismyndigheten har inlett skall
fattas av åklagare.
Den myndighet hos vilken anmälan har gjorts eller hos vilken fråga
om att inleda förundersökning annars har uppkommit skall vidta de
åtgärder som inte utan olägenhet kan uppskjutas. Förordning
(1995:121).
2 § Vid annan förundersökning enligt 1 § än sådan som enligt tredje
stycket får inledas av polismyndighet får förhör inte hållas av en
polisman som tjänstgör vid samma polismyndighet som den som skall
höras. Om inte undersökningsledaren av särskilda skäl bestämmer
annat, skall den som håller förhöret vara lägst kommissarie och ha
högre befattning än den som hörs.
Första stycket gäller inte när det vid polismyndigheten finns en
särskild enhet för handläggning av anmälningar mot polismän. Första
stycket andra meningen gäller inte heller när en polisman vid en
sådan enhet utses att hålla förhör med en arbetstagare vid en annan
polismyndighet. Förordning (1995:121).
3 § Har en anmälan av det slag som avses i 1 § första stycket gjorts
mot någon som är anställd vid en polismyndighet, skall polischefen se
till att de valda ledamöterna i polisstyrelsen får underrättelse om
hur anmälan har slutbehandlats. Detsamma gäller beträffande frågor
som har underställts åklagare enligt 1 § andra stycket.
I den mån polisstyrelsen inte har bestämt något annat, skall de
valda ledamöterna också fortlöpande genom polischefens försorg
underrättas om sådana ärenden som avses i 1 §.
Polisstyrelsen får utse en eller flera av de valda ledamöterna i
styrelsen eller i en polisnämnd att särskilt följa utredningarna i
sådana ärenden eller en viss grupp av sådana ärenden som avses i 1 §.
Styrelsen kan för sådant fall bestämma att den eller de som sålunda
utsetts skall underrättas enligt andra stycket.
Föreskrifterna i denna paragraf gäller ej i fråga om brott som avses
i 1 § tredje stycket. Förordning (1990:1071).
4 § Om det genom en anmälan eller på annat sätt har uppkommit fråga
om en arbetstagare inom polisväsendet har gjort sig skyldig till
något brott utan samband med arbetet skall frågan överlämnas till
åklagare för prövning om förundersökning skall inledas eller inte.
Överlämnande behöver inte ske, om polismyndigheten beslutar att
inleda förundersökning. Beslut att lägga ned en sådan förundersökning
skall fattas av åklagare. Förordning (1995:121).
5 § De närmare föreskrifter som behövs för verkställighet av
bestämmelserna i 1--4 §§ meddelas av Rikspolisstyrelsen i samråd med
Riksåklagaren.
7 kap. Uppdrag och anställningar m. m.
Vissa bestämmelser om val av ledamöter och suppleanter till
polisstyrelse och polisnämnd
1 § Valet av ledamöter och suppleanter till en polisstyrelse skall
vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter i
kommunfullmäktige eller landstinget som motsvarar den kvot, vilken
erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer
som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den
avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om
proportionellt valsätt.
Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet även den
ordning bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring.
Förordning (1993:993).
2 § Ledamöter och suppleanter i polisstyrelsen utses för fyra år
räknat från och med den 1 januari året efter det år då val i hela
landet av kommunfullmäktige och landsting har ägt rum.
Om en ledamot eller suppleant upphör att vara behörig enligt
bestämmelserna i 5 § tredje stycket polislagen (1984:387), upphör
uppdraget omedelbart.
Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under
tjänstgöringstiden, inträder en suppleant, enligt den ordning mellan
suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för
återstoden av tjänstgöringstiden. Om en ledamot eller suppleant som
inte har utsetts vid proportionellt val avgår, utses en ny ledamot
eller suppleant för återstoden av tjänstgöringstiden. Förordning
(1994:1648).
2 a § Ledamöter och suppleanter i polisnämnden utses för högst fyra
år räknat från och med den 1 februari året efter det år då val i hela
landet av kommunfullmäktige och landsting har ägt rum. Därvid skall
polisstyrelsen tillämpa föreskrifterna i 1 § om proportionellt val på
motsvarande sätt. Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall
polisstyrelsen också bestämma om den ordning i vilken suppleanterna
skall kallas till tjänstgöring.
Om en ledamot eller suppleant upphör att vara behörig enligt
bestämmelserna i 5 § tredje stycket polislagen (1984:387), upphör
uppdraget omedelbart. Förordning (1994:1648).
Anställningar m. m.
3 § Länspolismästarna vid Polismyndigheten i Stockholms län,
Polismyndigheten i Västra Götaland och Polismyndigheten i Skåne
anställs för högst sex år genom beslut av regeringen efter
anmälan av Rikspolisstyrelsen. Vid detta förfarande tillämpas
inte 6 § anställningsförordningen (1994:373). Biträdande
länspolismästare vid dessa myndigheter anställs tills vidare
genom beslut av regeringen efter förslag av Rikspolisstyrelsen.
Övriga länspolismästare anställs tills vidare genom beslut av
regeringen efter förslag av Rikspolisstyrelsen.
Övriga biträdande länspolismästare, polismästare och
polisöverintendenter anställs tills vidare genom beslut av
Rikspolisstyrelsen.
När en polisman som avses i andra eller tredje stycket har
beviljats ledighet som beräknas pågå minst ett år i följd,
tillämpas samma regler vid anställningen av en vikarie som vid
anställningen av den polisman som beviljats ledighet.
Information skall lämnas enligt vad som sägs i 7 §.
Förordning (1998:72).
4 § Polisintendenter i den lokala polisorganisationen anställs
genom beslut av länsstyrelsen efter förslag av Rikspolisstyrelsen.
Polissekreterare, polischefsaspiranter och polisaspiranter anställs
genom beslut av Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen får vidare,
efter samråd med länsstyrelsen, utan ansökningsförfarande besluta om
anställning av en färdigutbildad polisaspirant som polisassistent vid
en polismyndighet. Förordning (1995:121).
4 a § En anställning som polischefsaspirant eller polisaspirant
skall meddelas att gälla tills vidare, dock längst till dess att
polischefsutbildningen respektive grundutbildningen har genomgåtts.
Förordning (1995:121).
5 § I fråga om tjänstgöring som kan tillgodoräknas som
notarietjänstgöring finns bestämmelser även i notarieförordningen
(1990: 469). Förordning (1993:993).
6 § Innan Rikspolisstyrelsen lämnar förslag om en anställning
som regeringen skall besluta om, skall yttrande hämtas in från
länsstyrelsen och polismyndigheten. Detsamma gäller i fråga om
en anställning som Rikspolisstyrelsen skall besluta om. Om
förslaget gäller en anställning som länsstyrelsen skall besluta
om, skall yttrande hämtas in från polismyndigheten.
Förordning (1998:72).
6 a § har upphävts genom förordning (1992:771).
7 § När information skall lämnas om en ledig polismansanställning,
skall en annons sättas in i Personalmeddelanden från
Rikspolisstyrelsen. Ett meddelande om beslut om sådan anställning
skall också tas in i den publikationen, som snarast anslås på
Rikspolisstyrelsens, länsstyrelsens och polismyndighetens
anslagstavlor. Förordning (1995:121).
8 § Behörig att anställas som polisaspirant är den som
genomgått polisprogrammet vid Polishögskolan.
Behörig att anställas som kommissarie, inspektör eller
polisassistent är den som har genomgått aspirantutbildning vid
en polismyndighet eller polisutbildning för specialister vid
Polishögskolan och den som enligt äldre bestämmelser har
genomgått grundutbildningen vid Polishögskolan eller genomgått
grundkursen vid Polishögskolan och som fullgjort
alterneringstjänstgöringen.
Om det finns särskilda skäl får Rikspolisstyrelsen i ett
enskilt fall medge undantag från vad som har föreskrivits i
andra stycket. Förordning (1997:1053).
9 § Behörig att anställas som polischefsaspirant är den som har
avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.
Med svensk juris kandidatexamen och juristexamen jämställs
fullbordad juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i
Danmark, Finland, Island eller Norge. Om denna utbildning skulle vara
mer än ett år kortare än den svenska utbildningen, skall sökanden
genomgå en kompletteringsutbildning som avslutas med kunskapsprov.
Förordning (1995:121).
10 § Behörig till sådan anställning som länspolismästare som avses i
3 § andra stycket samt till anställning som biträdande
länspolismästare, polismästare, polisöverintendent, polisintendent
eller polissekreterare är den som har avlagt juris kandidatexamen
eller juristexamen och har genomgått föreskriven
polischefsutbildning. Föreskrifterna i 9 § andra stycket skall dock
gälla också i fråga om sådan anställning. Förordning (1995:121).
10 a § Biträdande länspolismästare som avses i 3 § första
stycket samt länspolismästare, biträdande länspolismästare,
polismästare och polisöverintendent som avses i 3 § andra och
tredje styckena förordnas för viss tid, högst sex år vid varje
tillfälle, att vara regional polischef, ställföreträdare för
denna polischef eller att vara chef för ett polisområde eller
ett polismästardistrikt (tidsbegränsat chefsförordnande). En
länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare
eller polisöverintendent som inte har ett sådant
chefsförordnande står till länsstyrelsens förfogande.
Regeringen beslutar om tidsbegränsade chefsförordnanden för
länspolismästare samt biträdande länspolismästare vid
Polismyndigheten i Stockholms län, Polismyndigheten i Västra
Götaland och Polismyndigheten i Skåne efter förslag av
Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen beslutar om
tidsbegränsade chefsförordnanden för övriga biträdande
länspolismästare, polismästare och polisöverintendenter.
Länsstyrelsen får dock, efter att ha hämtat in yttrande från
Rikspolisstyrelsen, förlänga tiden för ett förordnande för en
polismästare att vara chef för ett visst polisområde eller
polismästardistrikt.
Rikspolisstyrelsen får besluta att en länspolismästare,
biträdande länspolismästare, polismästare eller
polisöverintendent utan tidsbegränsat chefsförordnande skall
stå till styrelsens förfogande. Förordning (1998:72).
11 § Rikspolisstyrelsen fördelar polischefsaspiranter och
polisaspiranter på länen. Länsstyrelsen beslutar om placering vid
viss polismyndighet inom länet. Förordning (1992:771).
12 § Förläggningen av semester bestäms i fråga om
1. länspolismästare, biträdande länspolismästare och polismästare av
länsstyrelsen,
2. polisöverintendent, polisintendent och polissekreterare av
länsstyrelsen
eller efter beslut av länsstyrelsen av polismyndigheten,
3. annan personal av polismyndigheten.
Första stycket gäller också vid beviljande av annan ledighet än
semester.
För den som är förordnad som chef för en polismyndighet bestämmer
dock regeringen om ledighet för något annat än sjukdom eller för
sådant allmänt uppdrag som har meddelats av regeringen eller på grund
av regeringens bemyndigande, om ledigheten skall vara minst sex
månader i följd. Förordning (1995:121).
13 § I fråga om arbetstagare som avses i 3 § andra och tredje
styckena lämnas besked som avses i 33 § första och andra stycket
lagen (1982: 80) om anställningsskydd av Rikspolisstyrelsen.
Förordning (1995:121).
14 § har upphävts genom förordning (1998:634).
15 § Rikspolisstyrelsen bestämmer hur många biträdande
länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter,
polisintendenter och polissekreterare som skall finnas
anställda vid en polismyndighet.
Polismyndigheten bestämmer hur många polismän i övrigt som
skall finnas anställda vid myndigheten. Därvid skall
polismyndigheten eftersträva en lämplig fördelning av olika
kategorier av anställda inom myndigheten med hänsyn till
myndighetens organisation och övriga omständigheter. Utökning
av antalet anställningar som kommissarie eller inspektör får
endast ske efter medgivande av länsstyrelsen.
Förordning (1998:72).
16 § Rikspolisstyrelsen beslutar om sådan förflyttningsskyldighet
för anställd inom Rikspolisstyrelsen som avses i 7 a § polislagen
(1984: 387). Anställning inom polisväsendet som ett led i sådan
förflyttningsskyldighet beslutas av Rikspolisstyrelsen om fråga inte
är om anställning som beslutas av regeringen. Förordning (1995:121).
17 § Sådan förflyttningsskyldighet för anställd vid
Rikspolisstyrelsen som avses i 7 a § polislagen (1984:387) gäller
endast vid förflyttning till en annan tillsvidareanställning.
Förordning (1995:121).
8 kap. Bemyndiganden
1 § Rikspolisstyrelsen får meddela närmare föreskrifter
1. för verkställighet av 5 kap. 5 § andra stycket,
2. om rapporteftergift enligt 9 § polislagen (1984:387),
3. om vilka hjälpmedel som får användas för att stoppa fordon
enligt 10 § 5 polislagen samt
4. om dokumentation enligt 27 och 28 §§ polislagen.
Förordning (1998:42).
9 kap. Övriga bestämmelser
1 § Polismyndighetens beslut får överklagas hos länsstyrelsen,
om något annat inte följer av en annan bestämmelse än 22 a §
förvaltningslagen (1986:223) eller en bestämmelse som hänvisar
till 22 a § förvaltningslagen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen, om något
annat inte följer av en annan bestämmelse än 22 a §
förvaltningslagen (1986:223) eller en bestämmelse som hänvisar
till 22 a § förvaltningslagen.
Beslut som länsstyrelsen har meddelat som andra instans i fråga
om att anställa en arbetstagare får inte överklagas.
Förordning (1998:1036).
2 § Bestämmelserna i 34 § lagen (1994:260) om offentlig
anställning gäller också biträdande länspolismästare,
polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter och
polissekreterare. Förordning (1998:72).
3 § Frågor om skiljande av arbetstagare från annan anställning än
provanställning på grund av deras personliga förhållanden samt frågor
om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning
prövas av Rikspolisstyrelsen. Uppkommer en sådan fråga skall den
myndighet som arbetstagaren lyder under utan dröjsmål anmäla den till
Rikspolisstyrelsen. Förordning (1986:980).
4 § Besked om bisyssla enligt 12 § anställningsförordningen
(1994:373) lämnas av Rikspolisstyrelsen i fråga om de
anställningar som regeringen beslutar om.
En polismyndighets besked om bisyssla får överklagas hos
Rikspolisstyrelsen.
Rikspolisstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får inte
överklagas. Förordning (1997:759).
Övergångsbestämmelser
1984:730
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1984.
Utan hinder av de behörighetsvillkor som anges i denna förordning
till en tjänst som polismästare, polisintendent eller
polissekreterare är den behörig som vid utgången av år 1964 var
behörig till tjänst som landsfogde, landsfiskal eller stadsfiskal.
Den som vid utgången av år 1964 var behörig till tjänst som
landsfogde är vidare behörig till en tjänst som polisöverintendent.
Bestämmelserna i föregående stycke gäller även den som före den 1
januari 1965 hade antagits till aspirant på landsfogdeassistenttjänst
eller till landsfiskalsaspirant och först därefter har förvärvat
behörighet till tjänster som landsfogde eller landsfiskal enligt de
föreskrifter som gällde vid 1964 års utgång.
Kravet på fullgjord alterneringstjänstgöring för behörighet till en
tjänst enligt 7 kap. 8 § gäller inte den som före den 10 maj 1971 har
anställts som extra polisman.
1992:771
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
Föreskrifterna i 1 kap. 2 § om vem som är polisman tillämpas också
på länspolischef på övergångsstat. Detsamma gäller i fråga om
föreskrifterna i 2 kap. 16 § första stycket, 7 kap. 13 § och 8 kap.
2 §.
Föreskrifterna i 7 kap. 10 a § om tidsbegränsade chefsförordnanden
tillämpas allteftersom nya tjänster som länspolismästare, biträdande
länspolismästare och polismästare tillsätts med stöd av 3 § andra
stycket eller förordningen om tillsättning av vissa tjänster inom
polisväsendet (SAVFS 1992:4 B4).
1993:193
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1993.
Genom förordningen upphävs kungörelsen (1973:875) om rikets
indelning i polisdistrikt. Den upphävda kungörelsen gäller dock till
dess att länsstyrelsen bestämmer om en annan indelning.
1994:1648
1. Denna förordning10 träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Löpande tjänstgöringstid för de ledamöter och suppleanter i
polisstyrelse som har valts enligt äldre bestämmelser skall vara fyra
i stället för tre år.
3. Löpande tjänstgöringstid för de ledamöter och suppleanter i
polisnämnd som har valts enligt äldre bestämmelser skall vara högst
fyra i stället för högst tre år.
1994:1768
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1995. Föreskrifterna
tillämpas även i fråga om beslut som meddelas enligt 6 d eller 16 §
lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare i
dess lydelse före den 1 mars 1996.
1998:72
Denna förordning träder i kraft den 20 mars 1998. Anställnings-
ärenden som vid ikraftträdandet inte kommit in till Regerings-
kansliet skall handläggas enligt de nya föreskrifterna.