Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Termer och begrepp som används i räddningstjänstlagen (1986:1102) har samma betydelse i denna förordning. Bestämmelserna i 5--7 §§ gäller inte för en sådan räddningsstyrka som avses i 13 § andra stycket räddningstjänstlagen. Kommunal räddningstjänst m.m. Räddningskåren Räddningschefen 2 § Räddningschefen skall ha avlagt brandingenjörsexamen enligt högskoleförordningen (1993:100) och genomgått Statens räddningsverks påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer. Om förhållandena i kommunen tillåter det, är det tillräckligt att räddningschefen har avlagt brandmästarexamen och har genomgått Statens räddningsverks utbildning i förvaltningskunskap och förebyggande åtgärder mot brand för brandmästare. Förordning (1994:27). 3 § Räddningschefen skall 1. leda räddningskårens verksamhet och se till att räddningskårens personal får nödvändig utbildning och övning, 2. se till att den beredskap som anges i räddningstjänstplanen upprätthålls, 3. biträda vid utredning som polismyndigheten eller någon annan myndighet gör med anledning av en olyckshändelse vid vilken kommunen skall svara för räddningstjänsten eller med anledning av ett tillbud till en sådan olyckshändelse, 4. fullgöra de övriga uppgifter som den eller de kommunala nämnder som ansvarar för räddningstjänsten bestämmer. Förordning (1991:1600). 4 § För räddningschefen skall finnas en eller flera ställföreträdare. Ställföreträdaren skall ha samma kompetens som räddningschefen. Om förhållandena i kommunen tillåter det, är det tillräckligt att ställföreträdaren har den kompetens som anges i 2 § andra stycket även om räddningschefen har högre kompetens. Räddningsstyrka 5 § Personalen i en räddningsstyrka skall bestå av brandmän som är anställda på heltid eller på deltid. Förordning (2002:1153). 6 § I en räddningsstyrka skall också ingå befäl. Befäl kan den vara som 1. har avlagt brandingenjörsexamen enligt högskoleförordningen (1993:100) och genomgått Statens räddningsverks påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer, 2. har avlagt brandmästarexamen, 3. har avlagt brandförmansexamen heltid eller 4. har avlagt brandförmansexamen deltid. Bara befäl kan vara räddningsledare. Förordning (1994:27). Undantag från kompetenskraven i vissa fall 7 § Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge att en lämplig person utses till räddningschef eller befäl i räddningsstyrka trots att han saknar föreskriven utbildning. Medgivandet skall begränsas för tiden intill dess befattningen kan tillträdas av någon som är behörig. Utbildning av anställd personal 8 § Statens räddningsverk skall bedriva utbildning som leder fram till brandförmansexamen heltid och deltid samt brandmästarexamen. Räddningsverket skall också anordna 1. utbildning för brandmän, 2. utbildning i förebyggande åtgärder mot brand för brandförmän och brandmästare, 3. utbildning i förvaltningskunskap för brandmästare, och 4. påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer. Utbildningen i förvaltningskunskap och förebyggande åtgärder mot brand för brandmästare skall samordnas med motsvarande delar i brandingenjörsutbildningen vid högskolan. Förordning (2002:1153). 9 § Statens räddningsverk skall i fråga om utbildningarna i 8 § 1. besluta om utbildningsplaner, 2. besluta om antagning, och 3. utfärda bevis om att utbildning genomgåtts. Räddningsverket får meddela föreskrifter om de krav på behörighet som uppställs för antagning till utbildning som anges i 8 §. Förordning (2002:1153). 10 § Har upphävts genom förordning (2002:1153). 11 § Har upphävts genom förordning (2002:1153). 12 § Har upphävts genom förordning (1994:27). 13 § En kommun är berättigad till ersättning av staten för kostnader för sådan utbildning av deltidsanställda brandmän som genomförs av Statens räddningsverk. Ersättningen bestäms och betalas ut av Räddningsverket. Förordning (1995:502). 14 § Har upphävts genom förordning (2002:1153). 15 § Har upphävts genom förordning (2003:479). 15 a § Har upphävts genom förordning (2003:479). 15 b § Har upphävts genom förordning (2003:479). Förebyggande åtgärder mot brand Brandsyn 16 § Regelbunden brandsyn skall förrättas i fråga om 1. industrianläggningar och upplag, 2. flygplatser, 3. hamnar, 4. hotell och pensionat, 5. barnstugor, skolor, elevhem och förläggningar, 6. sjukhus och andra vårdanläggningar, 7. bostäder och andra byggnader, byggda särskilt för flera äldre eller handikappade med hjälpbehov, 8. varuhus, restauranger, teatrar, biografer och andra samlingslokaler, om de är avsedda för mer än 50 personer, 9. fartyg som stadigvarande ligger förtöjda vid kaj eller strand och som används för hotell-, teater-, restaurang- eller nöjesverksamhet, 10. campingplatser, fritidsanläggningar utomhus och andra anläggningar som utnyttjas av många människor, 11. särskilt brandfarliga byggnader och anläggningar. Regelbunden brandsyn får även förrättas i fråga om sådana varuhus, restauranger, teatrar, biografer och andra samlingslokaler som är avsedda för mer än 30 personer. Från regelbunden brandsyn undantas vad som enligt 17 § räddningstjänstlagen (1986:1102) skall kontrolleras i samband med sotning. Statens räddningsverk får medge undantag från skyldigheten att förrätta brandsyn. Förordning (1992:95). 17 § Den eller de kommunala nämnder som ansvarar för räddningstjänsten skall föra en förteckning över de byggnader och anläggningar i kommunen där brandsyn skall förrättas. För varje byggnad eller anläggning skall antecknas hur ofta brandsyn skall ske, genomförda brandsyner och de förelägganden och förbud som har meddelats. Förordning (1991:1600). 18 § Statens räddningsverk skall meddela föreskrifter om hur ofta brandsyn skall förrättas. Kommunen får meddela föreskrifter om kortare brandsynefrister. 19 § Den som utses till brandsyneförrättare skall lägst ha avlagt brandförmansexamen heltid samt ha genomgått Statens räddningsverks utbildning av brandförmän i förebyggande åtgärder mot brand. 20 § En brandsyneförrättare får inte 1. driva handel med brand- eller livräddningsredskap, 2. vara kommissionär eller agent för någon annan som driver sådan handel eller för försäkringsinrättning i vad den meddelar försäkringar som har samband med brand eller annan olyckshändelse, 3. vara delägare i handelsbolag eller styrelseledamot i aktiebolag eller förening som har till uppgift att driva handel med brand- eller livräddningsredskap. 21 § Länsstyrelsen och kommunen får meddela föreskrifter om förbud helt eller delvis mot eldning utomhus samt om liknande förebyggande åtgärder mot brand. Sotning 22 § Statens räddningsverk skall meddela föreskrifter om hur ofta sotning och kontroll enligt 17 § räddningstjänstlagen (1986:1102) skall göras. Kommunen får meddela föreskrifter om kortare frister. 23 § Den eller de kommunala nämnder som ansvarar för räddningstjänsten skall föra en förteckning över de byggnader och anläggningar i kommunen där sotning och kontroll enligt 17 § räddningstjänstlagen (1986:1102) skall göras. För varje byggnad och anläggning skall antecknas hur ofta sotning och kontroll skall göras, genomförda sotningar och kontroller samt de förelägganden och förbud som har meddelats. Förordning (1991:1600). 24 § I kommunen skall finnas ett eller flera sotningsdistrikt med en skorstensfejarmästare för varje distrikt. En skorstensfejarmästare skall ha avlagt ingenjörsexamen för skorstensfejare. När en skorstensfejarmästare skall utses, skall kungörelse om det införas i Post- och Inrikes Tidningar. I kungörelsen skall anges när ansökan senast skall ha kommit in. Utbildning av personalen för sotningsverksamheten 25 § Statens räddningsverk skall inrätta utbildningslinjer som leder fram till skorstensfejarexamen, teknikerexamen och ingenjörsexamen för skorstensfejare. För varje linje skall finnas en utbildningsplan som verket fastställer. 26 § Behörig att antas till skorstensfejarlinjen är den som 1. är anställd inom sotningsverksamheten, 2. har genomgått nationellt program i gymnasieskolan eller har antagits till ett individuellt program i gymnasieskolan som innefattar yrkesutbildning till skorstensfejare. Förordning (1996:932). 27 § har upphävts genom förordning (1996:932). 28 § Behörig att antas till teknikerlinjen är den som 1. är anställd inom sotningsverksamheten, 2. har lägst betyget Godkänd i kärnämnena svenska språket/svenska som andraspråk och matematik efter genomgånget nationellt program i gymnasieskolan eller har förvärvat motsvarande kunskaper på annat sätt, 3. har avlagt skorstensfejarexamen, 4. har tjänstgjort i sotningsverksamheten i minst ett år därefter. Förordning (1996:932). 29 § Behörig att antas till ingenjörslinjen för skorstensfejare är den som 1. är anställd inom sotningsverksamheten, 2. har avlagt teknikerexamen, 3. har tjänstgjort i sotningsverksamheten i minst ett år därefter. 30 § Statens räddningsverk beslutar om antagning till utbildningarna och utfärdar bevis om genomgången utbildning. Om det finns särskilda skäl, får verket medge undantag från antagningskraven. Skyldighet att rapportera vissa iakttagelser 31 § Upptäcks i samband med räddningstjänst, brandsyn eller sotning en brist eller ett missförhållande som kan leda till en annan olyckshändelse än brand, skall räddningsledaren eller den som förrättar brandsynen eller utför sotningen underrätta den ansvariga myndigheten om förhållandet. Gemensamma bestämmelser om erkännande av annan utbildning 31 a § Den som är medborgare i ett medlemsland i Europeiska unionen och har behörighet för befattning inom räddningstjänst eller inom verksamhet för brandsyn eller sotning på grund av examens-, utbildnings- eller kompetensbevis över behörighetsgivande högre utbildning från ett annat medlemsland i Europeiska unionen än Sverige, skall på ansökan hos Statens räddningsverk få motsvarande behörighet här i landet om sökanden uppfyller villkoren enligt Räddningsverkets föreskrifter. Motsvarande gäller för utbildningar från övriga länder för vilka avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) trätt i kraft. Räddningsverket skall meddela beslut i sådana ärenden senast fyra månader efter det att alla handlingar som gäller den sökande har framlagts. Räddningsverket skall se till att den sökande får den kännedom om svenska författningar som är nödvändig för att utöva yrket. Om det behövs, skall Räddningsverket även anvisa den sökande möjlighet att inhämta de kunskaper i svenska språket som krävs för att utöva yrket. Förordning (1994:1492). 31 b § Statens räddningsverk får efter hörande av Högskoleverket meddela de föreskrifter om erkännande av utländska yrkesbehörigheter som avses i 31 a §. Förordning (1995:1153). Räddningstjänstplan 32 § Kommunens räddningstjänstplan skall tillställas länsstyrelsen, Statens räddningsverk samt de kommuner och andra med vilka samverkan i räddningstjänsten kan bli aktuell. Detta gäller också i fråga om ändringar i och tillägg till planen. 33 § Framställning enligt 24 § räddningstjänstlagen (1986:1102) får göras av Statens räddningsverk. Övertagande av ansvaret för räddningstjänsten i vissa fall 34 § Fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst, skall länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst, skall länsstyrelsen svara för att räddningsinsatserna samordnas. 35 § Länsstyrelsen skall efter hörande av kommunerna i länet och berörda myndigheter upprätta de planer som länsstyrelsen behöver för att kunna utöva sitt ansvar enligt 34 §. Länsstyrelsen skall informera allmänheten om innehållet i planerna. Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om innehållet i planerna. Förordning (1992:12). Statlig räddningstjänst m.m. Fjällräddningstjänst 36 § En plan för fjällräddningstjänsten skall finnas vid Polismyndigheten Dalarna, Polismyndigheten i Jämtlands län, Polismyndigheten i Västerbottens län och Polismyndigheten i Norrbotten. Planen skall innehålla uppgifter om organisationen, beredskapen och ledningen av fjällräddningstjänsten samt om de resurser som räddningsledaren kan förfoga över. Förordning (1999:764). Flygräddningstjänst 37 § Bestämmelser om svensk flygräddningstjänst utanför svenskt område finns i 107 § luftfartsförordningen (1986:171). 38 § För flygräddningstjänsten skall finnas en räddningscentral. Luftfartsverket får inrätta räddningsundercentraler. Förordning (1992:12). 39 § Luftfartsverket skall upprätta en plan för flygräddningstjänsten. Planen skall innehålla uppgifter om organisationen, beredskapen och ledningen av flygräddningstjänsten och om samverkan och samordning med andra myndigheter. Den skall också innehålla uppgifter om de resurser som räddningsledaren kan förfoga över. 40 § När flygräddningstjänsten inom svenskt område avser luftfartyg eller personer från en annan stat, skall luftfartyg och personal från den staten tillåtas att delta i skälig omfattning och medföra önskad utrustning. Rätten att delta är begränsad till de områden där det efterspanade eller förolyckade luftfartyget eller någon ombordvarande kan antas befinna sig. 41 § Vid flygräddningstjänst inom ett sådant restriktionsområde som avses i 2 § andra stycket luftfartsförordningen (1986:171) får andra än militära luftfartyg medverka bara med Försvarsmaktens tillstånd och på de villkor som Försvarsmakten bestämmer. Förordning (1994:382). 42 § Om ett luftfartyg som är registrerat i en annan stat har förolyckats inom svenskt område, skall Luftfartsverket omedelbart underrätta det konsulat för den staten som är närmast olycksplatsen. Om det inte finns något konsulat i Sverige, skall statens beskickning underrättas. Om luftfartyget är registrerat hos en internationell organisation, skall underrättelsen lämnas till organisationen. Sjöräddningstjänst 43 § Utanför Sveriges sjöterritorium i de delar av havet, där räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på svenska myndigheter, skall Sjöfartsverket svara för räddningsinsatser som avses i 27 § räddningstjänstlagen (1986:1102). Förordning (1992:95). 44 § För sjöräddningstjänsten skall finnas en eller flera räddningscentraler och räddningsundercentraler. Förordning (1992:95). 45 § Sjöfartsverket skall upprätta en plan för sjöräddningstjänsten. Planen skall innehålla uppgifter om organisationen, beredskapen och ledningen av räddningstjänsten och om samverkan och samordning med andra myndigheter. Den skall också innehålla uppgifter om de resurser som räddningsledaren kan förfoga över. Förordning (1992:95). Miljöräddningstjänst till sjöss 46 § Utanför Sveriges sjöterritorium i de delar av havet, där räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på svenska myndigheter, skall Kustbevakningen svara för räddningsinsatser som avses i 27 b § räddningstjänstlagen (1986:1102). Förordning (1992:95). 46 a § För miljöräddningstjänsten till sjöss skall finnas ledningscentraler. Förordning (1992:95). 46 b § Kustbevakningen skall upprätta en plan för miljöräddningstjänsten till sjöss. Planen skall innehålla uppgifter om organisationen, beredskapen och ledningen av räddningstjänsten och om samverkan och samordning med andra myndigheter. Den skall också innehålla uppgifter om de resurser som räddningsledaren kan förfoga över. Förordning (1992:95). Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen och sanering efter sådana utsläpp Särskilt om information till allmänheten i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning 46 c § Vid tillämpning av 46 d, 46 e och 46 f §§ skall följande uttryck ha nedan angiven betydelse i information till allmänheten. En nödsituation som medför risk för strålning: 1. En situation som uppstår a) när en olycka har inträffat vid en anläggning eller i samband med sådana verksamheter som avses i 2 och olyckan medför eller troligen kommer att medföra betydande utsläpp av radioaktiva ämnen, b) när onormala nivåer av radioaktivitet som kan vara skadliga för befolkningens hälsa har påvisats i Sverige eller utomlands, c) när anläggningar eller sådana verksamheter som avses i 2 varit inblandade vid andra olyckor än som avses i a och olyckan medför eller troligen kommer att medföra betydande utsläpp av radioaktiva ämnen, eller d) när andra olyckor som medför eller troligen kommer att medföra betydande utsläpp av radioaktiva ämnen har inträffat. 2. En situation som förorsakas av anläggningar och verksamheter som nämns i 1 a och c, exempelvis a) alla kärnreaktorer, oavsett lokalisering, b) alla andra anläggningar i kärnbränslecykeln, c) alla anläggningar för hantering av radioaktivt avfall, d) transport och lagring av kärnbränsle eller radioaktivt avfall, e) tillverkning, användning, lagring, deponering och transport av radioaktiva isotoper för användning inom jordbruk, industri, medicinsk verksamhet och därmed förbunden vetenskap och forskning, f) användning av radioaktiva isotoper för kraftgenerering i rymdfarkoster. Betydande utsläpp av radioaktiva ämnen och onormala nivåer av radioaktivitet som kan vara till skada för befolkningens hälsa: en situation som troligen kan ha till följd att enskilda personer ur befolkningen utsätts för doser som överstiger de dosgränser som föreskrivits med stöd av bestämmelserna i strålskyddslagen (1988:220). Befolkning som troligen kommer att beröras i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning: en befolkningsgrupp för vilken det finns utarbetade planer i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning. Befolkning som faktiskt kommer att beröras i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning: en befolkningsgrupp för vilken särskilda skyddsåtgärder vidtas så snart en nödsituation som medför risk för strålning uppstår. Förordning (1999:1350). 46 d § Länsstyrelsen skall säkerställa att den befolkning som troligen kommer att beröras i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning ges information om de hälsoskyddsåtgärder som skall vidtas och de regler som gäller i en sådan situation. Länsstyrelsen skall vidare, i fall som avses i 28 § räddningstjänstlagen (1986:1102), säkerställa att den befolkning som faktiskt berörs i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning omedelbart underrättas om fakta om olyckan, de regler som gäller för befolkningen och de hälsoskyddsåtgärder som skall vidtas. Statens räddningsverk får meddela ytterligare föreskrifter om vad denna information skall innehålla. Förordning (1999:1350). 46 e § Länsstyrelsen skall säkerställa att de som inte hör till personalen på de anläggningar eller är anställda inom de verksamheter som anges i 46 c § andra stycket 2, men som kan komma att delta i räddningsaktioner i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning, ges lämplig och regelbundet uppdaterad information om de hälsorisker deras deltagande kan komma att innebära och om de försiktighetsåtgärder som skall vidtas vid ett sådant tillfälle. Statens räddningsverk får meddela ytterligare föreskrifter om vad denna information skall innehålla. Förordning (1999:1350). 46 f § Om det krävs räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst till följd av sådana allvarliga olyckshändelser som avser utsläpp av radioaktiva ämnen och som innebär en nödsituation som medför risk för strålning, skall Statens räddningsverk bistå kommunen med uppgifter om hur allmänheten skall informeras. Förordning (1999:1350). Räddningstjänstplan 47 § Länsstyrelsen skall efter hörande av berörda myndigheter, kommuner och landsting upprätta en plan för räddningstjänsten enligt 28 § första stycket räddningstjänstlagen (1986:1102) och saneringen enligt 28 § andra stycket samma lag. Förordning (1992:12). 48 § Planen skall behandla 1. organisation och ledning, 2. samband, 3. strålningsmätning, 4. information till allmänheten, 5. personella och materiella resurser i länet, 6. saneringsmetoder, 7. andra frågor av betydelse för beredskapen. De planer som upprättas av länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Skåne och Hallands län skall dessutom behandla frågor om alarmering, utrymning, utdelning av jodtabletter och sådant bistånd som sägs i 55 §. Uppgifter om biståndet skall även behandlas i den plan som skall upprättas av länsstyrelsen i Västerbottens län. Förordning (1996:1259). Ledning 48 a § Till räddningsledare i räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning får endast den förordnas som har kompetens att vara räddningschef och som har erfarenhet av att leda stora räddningsinsatser, eller den som har motsvarande kvalifikationer. Förordning (1992:12). Beredskapszon 49 § Omkring kärnkraftverken i Barsebäck, Forsmark, Ringhals och Simpevarp skall finnas en inre beredskapszon och en zon för strålningsmätning (indikeringszon) enligt vad som anges i bilaga till denna förordning. 50 § Vid varje kärnkraftverk skall alarmeringen förberedas så att larm kan ges dels inom en central alarmeringszon närmast kraftverket, dels inom olika sektorer av den inre beredskapszonen i övrigt. Gränsen för den centrala alarmeringszonen skall ligga på ett avstånd av minst fem och högst tio kilometer från kärnkraftverket. 51 § De som bor inom den inre beredskapszonen skall på lämpligt sätt informeras om innehållet i den plan som avses i 47 §. 52 § Inom den inre beredskapszonen skall jodtabletter delas ut till allmänheten. Dessutom skall jodtabletter hållas i lager som medger en komplettering av förhandsutdelningen och en begränsad utdelning inom indikeringszonen. 53 § Länsstyrelsen i Södermanlands län skall i samråd med Statens räddningsverk och Statens strålskyddsinstitut upprätta en beredskapsplan för den kärntekniska anläggningen i Studsvik. 54 § Kommunen skall biträda länsstyrelsen med beredskapsplaneringen beträffande den inre beredskapszonen. Inom indikeringszonen skall kommunen biträda länsstyrelsen genom att ställa personal och egendom till förfogande för mätning och inrapportering av mätresultatet. Personalberedskap 55 § Inom länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Skåne och Hallands län skall organiseras en personalberedskap för räddningstjänsten enligt 28 § räddningstjänstlagen (1986:1102). Dessa länsstyrelser och länsstyrelsen i Västerbottens län skall bistå andra länsstyrelser i frågor om sådan räddningstjänst. Förordning (1996:1259). Bemyndiganden 56 § Statens räddningsverk får efter hörande av Statens strålskyddsinstitut meddela ytterligare föreskrifter om räddningstjänsten enligt 28 § första stycket räddningstjänstlagen (1986:1102). För saneringen enligt 28 § andra stycket räddningstjänstlagen får Statens räddningsverk meddela ytterligare föreskrifter i samråd med Statens strålskyddsinstitut och efter hörande av andra berörda myndigheter och organisationer. Förordning (1992:12). Tillsyn 57 § Statens räddningsverk skall utöva tillsynen över efterlevnaden av räddningstjänstlagen (1986:1102) och med stöd av lagen meddelade föreskrifter i frågor som rör planläggningen av räddningstjänsten enligt 28 § första stycket räddningstjänstlagen samt planläggningen av saneringen enligt andra stycket den paragrafen. Förordning (1992:12). Rådgivning 58 § Vid räddningstjänst enligt 28 § räddningstjänstlagen (1986:1102) skall Statens strålskyddsinstitut ge råd om strålningsmätningar samt samordna och biträda med strålskyddsbedömningar. Samordning 59 § Om en olyckshändelse eller en överhängande fara för en olyckshändelse påkallar en gemensam räddningsinsats från två eller flera statliga myndigheter med ansvar för räddningstjänst, skall räddningsledarna komma överens om vem som skall leda insatsen. 60 § Om en statlig myndighet har lämpliga resurser för att delta i räddningsinsatser, är myndigheten skyldig att medverka i planläggningen av räddningstjänsten och vid övningar i räddningstjänsten. 61 § Statens räddningsverk får meddela ytterligare föreskrifter om samordning av räddningstjänsten och saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen. Förordning (1992:12). 62 § I fråga om den statliga räddningstjänsten utövar den myndighet som svarar för räddningstjänsten också den centrala tillsynen över efterlevnaden av räddningstjänstlagen (1986:1102) och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Statens räddningsverk skall dock utöva tillsynen över frågor som rör samordningen mellan den statliga räddningstjänstens olika grenar. Rikspolisstyrelsen utövar tillsynen över fjällräddningsverksamheten. Ersättning till kommun för medverkan i räddningstjänst och sanering 63 § Ersättning enligt 36 § räddningstjänstlagen (1986:1102) lämnas för den del av kostnaden som överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år då kostnaden uppstod. 64 § Självrisken enligt 37 § räddningstjänstlagen (1986:1102) utgörs av ett belopp som motsvarar 0,02 procent av det sammanlagda skatteunderlag som står till kommunens förfogande året före det år då kostnaderna uppkommit. Förordning (2000:899). 65 § Om en kommun har haft kostnader för sanering med anledning av sådant utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen som avses i 36 § räddningstjänstlagen (1986:1102), har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av kostnaderna som överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år då kostnaderna uppstod. Gemensamma bestämmelser 66 § När en räddningsinsats är avslutad efter en olyckshändelse då miljön har blivit skadad, skall räddningsledaren underrätta den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet eller länsstyrelsen. Förordning (1991:1600). Utländskt bistånd 67 § Kustbevakningen får begära bistånd från och lämna bistånd till utländska myndigheter vid räddningsinsatser enligt 1. överenskommelsen den 13 september 1983 om samarbete vid bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skadliga ämnen, 2. konventionen av den 9 april 1992 om skydd av Östersjöområdets marina miljö, 3. konventionen av den 30 november 1990 om beredskap för, insatser vid och samarbete vid föroreningar genom olja, och 4. tilläggsprotokollet till konventionen under punkten 3 om beredskapen för, insatser vid och samarbete vid föroreningar genom skadliga och giftiga ämnen när detta är i kraft i förhållande till Sverige. Förordning (2002:1153). Riskanalys och information m.m. 68 § Ägaren eller innehavaren av en sådan anläggning som avses i 43 § räddningstjänstlagen (1986:1102) skall analysera riskerna för sådana olyckshändelser vid anläggningen som skulle kunna medföra allvarliga skador på människor eller i miljön. Förordning (1992:1753). 69 § För sådan verksamhet som omfattas av kravet på säkerhets- rapport enligt 10 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor skall kommunen upprätta en plan för räddningsinsatser. Planen skall utgöra en del av den räddningsplan som anges i 21 § räddningstjänstlagen (1986:1102) och den skall ha den omfattning som säkerheten för omgivningen kräver. Verksamhets- utövaren skall lämna nödvändiga upplysningar till kommunen. Allmänheten skall på lämpligt sätt få möjlighet att lämna synpunkter på planen. Planen för räddningsinsatser skall förnyas vart tredje år eller när det annars till följd av ändrade förhållanden finns anledning därtill. Planen för räddningsinsatser skall inges till länsstyrelsen. Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om verkställighet av första och andra stycket. Förordning (1999:384). 70 § Om en olyckshändelse som kan orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön inträffar vid en sådan anläggning som avses i 43 § räddningstjänstlagen (1986:1102) eller en överhängande fara för en sådan olyckshändelse förelegat, skall anläggningens ägare eller innehavare omgående informera den kommun där anläggningen är belägen och Statens räddningsverk om 1. omständigheterna kring olyckshändelsen eller den befarade olyckshändelsen, 2. vilka farliga ämnen som finns i anläggningen och som kan orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön och om några av dessa ämnen läckt ut, 3. de uppgifter som finns tillgängliga för att möjliggöra en bedömning av följderna för människor och miljö, samt 4. vilka räddningsåtgärder som vidtagits. Så snart det kan ske skall information också lämnas om 1. vilka sanerings- och restaureringsåtgärder som planeras för att begränsa följderna, samt 2. vilka åtgärder som planeras för att förhindra att en olyckshändelse inträffar igen. Statens räddningsverk skall omgående informera regeringen och andra berörda myndigheter om sådana olyckshändelser eller befarade olyckshändelser som avses i första stycket. Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om verkställighet av första och andra stycket. Förordning (1999:384). 70 a § Statens räddningsverk skall informera Europeiska unionens kommission enligt artikel 15 och 19 i rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår. (Förordning 1999:384). Räddningstjänst under höjd beredskap m.m. 71 § Statens räddningsverk får besluta om medverkan vid övningar enligt 63 § räddningstjänstlagen (1986:1102). Räddningsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av 65 § räddningstjänstlagen samt sådana föreskrifter som avses i 66 § räddningstjänstlagen. Förordning (1995:502). 72 § Under höjd beredskap får länsstyrelsen föreskriva undantag från de utbildningskrav som gäller för en räddningschef eller något annat befäl i räddningskåren. Förordning (1995:502). 73 § Rätt att besluta om användning av räddningskåren för uppgifter som inte berör den egna kommunen enligt 67 § räddningstjänstlagen (1986:1102) tillkommer länsstyrelsen för omfördelning mellan kommunerna i länet. I 5 kap. 4 § lagen (1994:1720) om civilt försvar finns bestämmelser om räddningsledares rätt att ta verkskydd i anspråk för uppgifter inom räddningstjänsten. Förordning (2000:899). 74 § Ersättningen till en kommun enligt 67 § andra stycket räddningstjänstlagen (1986:1102) bestäms av länsstyrelsen och betalas ut av Statens räddningsverk. Förordning (1995:502). Bestämmelser som rör enskilda m.fl. Varning 75 § För varning enligt 39 § räddningstjänstlagen (1986:1102) får den som äger eller innehar en anläggning som avses i 43 § räddningstjänstlagen efter kommunens medgivande använda de varningsanordningar som installerats enligt bestämmelserna i 7 kap. 1 § lagen (1994:1720) om civilt försvar. Förordning (1995:502). 76 § Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om varning enligt 39 § räddningstjänstlagen (1986:1102). Förordning (1995:502). 77 § har upphävts genom förordning (1995:1153). Ersättning till enskilda för deltagande i räddningstjänst 78 § Ersättning för arbete och tidsspillan som avses i 48 § räddningstjänstlagen (1986:1102) lämnas enligt de grunder som senast har avtalats i fråga om motsvarande ersättning till deltidsanställda brandmän. 79 § Ersättning för resa och uppehälle som avses i 48 § räddningstjänstlagen (1986:1102) lämnas enligt de bestämmelser som Statens räddningsverk meddelar. 80 § Färd till eller från platsen för ett arbete som avses i 48 § räddningstjänstlagen (1986:1102) räknas som medverkan i räddningstjänsten eller övning med räddningskår, om färden har föranletts av arbetet och stått i nära samband med detta. Överklagande m.m. 81 § Länsstyrelsens beslut i frågor om medgivande enligt 7 § får överklagas hos Statens räddningsverk. Förordning (1998:1050). 82 § Beslut i frågor om antagning till utbildning enligt 9 och 30 §§ får överklagas hos Överklagandenämnden för totalförsvaret. Förordning (2003:479). 83 § har upphävts genom förordning (1998:1050). 84 § Frågor om ersättning enligt 36 och 37 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) samt 65 § denna förordning prövas av Statens räddningsverk. Förordning (1998:1050). 85 § Frågor om ersättning enligt 48, 50 och 51 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) prövas i fråga om kommunal räddningstjänst eller övning med räddningskår av den eller de kommunala nämnder som ansvarar för räddningstjänsten eller, i fråga om statlig räddningstjänst och sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen, av den myndighet som svarar för räddningstjänsten eller saneringen. Förordning (1992:12). 86 § I 60 § räddningstjänstlagen (1986:1102) finns bestämmelser om överklagande av kommunal nämnds beslut. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol av annat beslut. Andra beslut av statlig myndighet än beslut enligt 36, 37, 48, 50 och 51 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) samt 31 a och 65 §§ denna förordning får dock inte överklagas. Förordning (1998:1050). Övergångsbestämmelser 1996:932 Denna förordning träder i kraft den 1 december 1996. Den som uppfyller kraven på behörighet enligt bestämmelserna i deras äldre lydelse skall dock anses vara behörig till utgången av år 1999. 1999:384 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1999. 2. För befintlig verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor skall planen för räddningsinsatser, enligt 69 § denna förordning, upprättas av kommunen senast den 1 januari 2001. För befintlig verksamhet som inte omfattades av rådets direktiv om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter, 82/501/EEG, skall dock planen för räddningsinsatser upprättas senast den 1 februari 2002. Bilaga Inre beredskapszon och indikeringszon för kärnkraftverken i Barsebäck, Forsmark, Ringhals och Simpevarp Kärnkraftverket i Barsebäck Den inre beredskapszonen, omfattar hela Lomma kommun och de delar av Kävlinge och Landskrona kommuner som utgörs av Annelövs, Barsebäcks, Dagstorps, Hofterups, Högs, Kävlinge, Lackalänga, Löddeköpinge, Saxtorps, Stävie och Västra Karaby församlingar. Indikeringszonen omfattar dels Burlövs, Bjuvs, Eslövs, Helsingborgs, Höörs, Klippans, Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lunds, Malmö, Staffanstorps, Svalövs, Svedala, Trelleborgs, Vellinge, och Åstorps kommuner, dels Vikens församling i Höganäs kommun, Fulltofta, Hörby, Lyby, Västerstads och Östraby församlingar i Hörby kommun, Björka, Blentarps, Brandstads, Everlövs, Ilstorps, Södra Åsums, Östra Kärrtorps och Öveds församlingar i Sjöbo kommun, Hassle-Bösarps, Skurups, Slimminge, Svenstorps och Västra Vemmenhögs församlingar i Skurups kommun samt Ausås, Starby och Strövelstorps församlingar i Ängelholms kommun. Kärnkraftverk i Forsmark De inre beredskapszonen omfattar de delar av Tierps och Östhammars kommuner som utgörs av Berkinge, Dyvikens, Forsmarks, Gräsö, Konradslunds, Norrboda, Snesslingebergs, Sunds, Söderboda, Valö, Vamsta, Årböleby och Ängskärs telefonstationsområden. Indikeringszonen omfattar dels Tierps, Älvkarleby och Östhammars kommuner, dels Bladåkers, Faringe, Lena, Rasbokils, Stavby, Tensta, Tuna och Viksta församlingar i Uppsala kommun samt Edebo, Häverö och Singö församlingar i Norrtälje kommun. Kärnkraftverk i Ringhals Den inre beredskapszonen omfattar de delar av Kungsbacka och Varbergs kommuner som utgörs av Bua, Derome, Frillesås, Kärradals, Veddige, Väröbacka, Åsa, Åsklosters och Älekärrs telefonstationsområden. Indikeringszonen omfattar dels Kungsbacka, Mölndals och Varbergs kommuner, dels den del av Göteborgs kommun som ligger söder om Göta älv och Säveån, dels Mjöbäcks församling i Svenljunga kommun, Marks kommun utom församlingarna Fritsla och Skephult samt Falkenbergs kommun utom församlingarna Abild, Asinge, Eftra, Gunnarp, Krogsered, Slöinge och Årstad. Kärnkraftverket i Simpevarp Den inre beredskapszonen omfattar den del av Oskarhamns kommun som utgörs av Bussviks, Figeholms, Fliviks, Fårbo, Jämserums, Misterhults, Norra Uvö, Virkvarns och Åby Bro telefonstationsområden. Indikeringszonen omfattar dels Oskarhamns kommun, dels de delar av Borgholms, Hultsfreds, Högsby, Mönsterås, Vimmerby och Västerviks kommuner som ligger inom ett avstånd av 50 km från kärnkraftverket.