Post 7467 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1986:366 ·
Visa register
Upphandlingsförordning (1986:366)
Departement: Finansdepartementet BA
Utfärdad: 1986-05-07
Ikraft: 1986-07-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:1491
Upphävd: 1994-01-01 överg.best.
Allmänna bestämmelser
1 § Denna förordning skall tillämpas vid statliga myndigheters
upphandlingar, om regeringen inte föreskriver annat.
För vissa myndigheter gäller dessutom förordningen (1980:849) om
tillämpning av GATT-överenskommelsen om statlig upphandling.
2 § Med upphandling förstås köp eller beställning av varor,
byggnadsarbeten, anläggningsarbeten eller motsvarande arbeten eller av
tjänster.
Med leverantör förstås den som tillhandahåller en vara eller utför ett
arbete eller en tjänst.
3 § Vid upphandling skall myndigheten utnyttja de
konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt iaktta
affärsmässighet samt behandla anbud och anbudsgivare objektivt.
Myndigheten skall särskilt beakta
att samverkan med andra myndigheter sker för att tillgodose statens
intressen,
att möjligheterna till anskaffning genom teknikupphandling prövas vid
långsiktigt syftande anskaffningar,
att kraven på kvalitet och prestanda inte ställs högre än vad som
behövs i varje särskilt fall.
Val av upphandlingsform
4 § Upphandling skall ske genom sluten upphandling,
förhandlingsupphandling eller direktupphandling.
Sluten upphandling sker genom infordrande, prövning och antagande av
anbud utan förhandling med anbudsgivare.
Förhandlingsupphandling sker genom infordrande, prövning och antagande
av anbud, varvid beslutet får föregås av förhandling med
anbudsgivare.
Direktupphandling sker genom köp eller beställning utan infordrande av
anbud i särskild ordning.
Myndigheten skall vid varje upphandling välja den upphandlingsform som
bedöms lämplig med hänsyn till kravet på affärsmässighet.
Förfrågningsunderlaget
5 § Av det underlag för anbudsinfordran som myndigheten
tillhandahåller leverantörerna (förfrågningsunderlaget) skall det
framgå vilken upphandlingsform och vilka krav, bestämmelser och
upplysningar som gäller för upphandlingen.
Infordrande av anbud
6 § Anbud skall infordras genom annonser eller skrivelser. Vid
förhandlingsupphandling får anbud infordras även på annat sätt, om
inte annat är särskilt föreskrivet i lag eller förordning.
Vid anbudsinfordran genom annonsering skall annons införas i Post- och
Inrikes Tidningar samt, om det med hänsyn till omständigheterna är
lämpligt, även i andra tidningar.
Mottagande och öppnande av anbud m. m.
7 § Försändelser med anbud skall öppnas vid ett och samma tillfälle
och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång av minst två
personer som myndigheten utsett. På begäran av en anbudsgivare får en
av handelskammare utsedd person närvara, om det sker utan kostnad för
statsverket.
Om det finns synnerliga skäl, får anbuden vid förhandlingsupphandling
öppnas allteftersom de kommer in, om inte annat är särskilt
föreskrivet i lag eller förordning.
Myndigheten skall se till att anbud med tillhörande handlingar samt
anbudsförteckningar, sammanställningar och dylikt förvaras på ett
betryggande sätt.
Kontroller m. m.
8 § Innan ett anbud antas skall myndigheten, om det inte är onödigt,
kontrollera om anbudsgivaren är registrerad för redovisning och
inbetalning av mervärdesskatt, innehållen preliminär A-skatt och
arbetsgivaravgifter samt inhämta uppgift om anbudsgivaren står i skuld
för några skatter eller allmänna avgifter.
Om myndigheten beslutar att anlita en anbudsgivare som står i skuld
för skatter eller allmänna avgifter, skall kronofogdemyndigheten
underrättas om detta. På kronofogdemyndighetens begäran skall
myndigheten också lämna uppgift om anbudsgivarens ersättning för
uppdraget och när denna skall betalas ut.
9 § Ett anbud får inte antas,
om det har lämnats av en arbetstagare eller uppdragstagare hos en
statlig myndighet som har att ta befattning med upphandlingsärendet
eller
om anbudsgivaren inte är registrerad för betalning av mervärdesskatt,
innehållen preliminär A-skatt eller arbetsgivaravgifter trots att han
är skyldig till det.
Myndigheten avgör huruvida ett anbud skall antas,
om det har lämnats av någon annan arbetstagare eller uppdragstagare
hos staten än som avses i första stycket,
om anbudsgivaren själv eller någon på hans vägnar har lämnat, utlovat
eller erbjudit gåva eller annan otillbörlig förmån till en tjänsteman
eller någon annan person som för statens räkning haft hand om
upphandlingsärendet,
om det har kommit in efter anbudstidens utgång och det är uppenbart
att förseningen skett utan anbudsgivarens vållande eller
om det finns anledning att anta att konkurrens vid anbudsgivningen har
förhindrats genom anbudskartell eller annan överenskommelse mellan
leverantörer.
Prövning av anbud
10 § Myndigheten skall pröva alla anbud som lämnats, även sådana som
lämnats av anbudsgivare som inte särskilt tillfrågats.
11 § Det anbud skall antas som med beaktande av samtliga affärsmässigt
betingade omständigheter är att anse som förmånligast, om inte annat
följer av 9 §.
Vid jämförelse mellan anbud från en anbudsgivare som är skattskyldig
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt och från en anbudsgivare som
inte är skattskyldig enligt nämnda lag skall sistnämnda anbudsgivares
anbud räknas upp med belopp motsvarande den mervärdesskatt han skulle
ha varit tvungen att erlägga om han varit skattskyldig.
Är två eller flera anbud likvärdiga, får myndigheten välja mellan
anbuden eller begära in skiljebud från de berörda anbudsgivarna.
Myndigheten får förkasta samtliga anbud om priserna är för höga, om
anbuden i övrigt är oförmånliga eller om upphandlingen inte bör
fullföljas.
Förskott
12 § Myndigheten får lämna skäligt förskott på betalningen, om
leverantören har begärt förskott när anbudet lämnades. Om det finns
synnerliga skäl, får myndigheten även i annat fall medge leverantören
sådant förskott. I sistnämnda fall skall leverantören alltid åläggas
att betala ränta.
För förskott och ränta skall myndigheten fordra att säkerhet ställs
och vidmakthålls.
Myndigheten får pröva om säkerhet skall krävas för material m. m. som
myndigheten tillhandahåller.
Dokumentation, underrättelse och sekretess
13 § Hos myndigheten skall finnas dokumenterat de skäl på vilka ett
anbud har antagits och vad som i övrigt förekommit av betydelse vid
anbudsprövningen.
När ett anbud har antagits skall myndigheten underrätta anbudsgivaren
om detta snarast möjligt. Underrättelsen skall ske före utgången av
den tid under vilken anbudet är bindande för anbudsgivaren.
Anbudsgivare vars anbud inte har antagits skall så snart som möjligt
lämnas besked om detta.
14 § Om en myndighet skall träffa avtal om upphandling som med hänsyn
till rikets säkerhet bör hemlighållas, skall myndigheten med
leverantören träffa skriftlig överenskommelse om de
säkerhetsbestämmelser som behövs i det särskilda fallet. Föreskrifter
om personalkontroll vid upphandling finns i
personalkontrollkungörelsen (1969:446). Myndigheten skall därvid följa
de föreskrifter som meddelas av rikspolisstyrelsen i samråd med
överbefälhavaren.
Första stycket gäller i tillämpliga delar när myndigheten infordrar
anbud för upphandling som avses i samma stycke.
Den myndighet som i sin verksamhet har att träffa avtal som avses i
första eller andra stycket skall utse en tjänsteman att direkt under
myndighetens chef handlägga ärenden enligt denna paragraf.
Övriga bestämmelser
15 § Myndigheten får komma överens med leverantören om ändring i
avtalade villkor eller medge att leverantören överlåter avtalet på
någon annan, om det kan anses förenligt med myndighetens intressen.
Myndigheten skall därvid iaktta affärsmässighet.
16 § Beslut i upphandlingsärenden enligt denna förordning får inte
överklagas.
17 § Riksrevisionsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs för verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1993:1491
Författningarna 1, 2 och 4 skall fortfarande tillämpas på upphandlingar
som påbörjats före utgången av år 1993.