Post 7323 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1986:1107 ·
Visa register
Räddningstjänstförordning (1986:1107)
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1986-12-11
Omtryck: SFS 1995:502
Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:479
Ikraft: 1987-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2003:789
Upphävd: 2004-01-01
1 § Termer och begrepp som används i räddningstjänstlagen
(1986:1102) har samma betydelse i denna förordning.
Bestämmelserna i 5--7 §§ gäller inte för en sådan räddningsstyrka
som avses i 13 § andra stycket räddningstjänstlagen.
Kommunal räddningstjänst m.m.
Räddningskåren
Räddningschefen
2 § Räddningschefen skall ha avlagt brandingenjörsexamen enligt
högskoleförordningen (1993:100) och genomgått Statens räddningsverks
påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer.
Om förhållandena i kommunen tillåter det, är det tillräckligt att
räddningschefen har avlagt brandmästarexamen och har genomgått
Statens räddningsverks utbildning i förvaltningskunskap och
förebyggande åtgärder mot brand för brandmästare. Förordning
(1994:27).
3 § Räddningschefen skall
1. leda räddningskårens verksamhet och se till att räddningskårens
personal får nödvändig utbildning och övning,
2. se till att den beredskap som anges i räddningstjänstplanen
upprätthålls,
3. biträda vid utredning som polismyndigheten eller någon annan
myndighet gör med anledning av en olyckshändelse vid vilken kommunen
skall svara för räddningstjänsten eller med anledning av ett tillbud
till en sådan olyckshändelse,
4. fullgöra de övriga uppgifter som den eller de kommunala nämnder
som ansvarar för räddningstjänsten bestämmer. Förordning (1991:1600).
4 § För räddningschefen skall finnas en eller flera
ställföreträdare.
Ställföreträdaren skall ha samma kompetens som räddningschefen. Om
förhållandena i kommunen tillåter det, är det tillräckligt att
ställföreträdaren har den kompetens som anges i 2 § andra stycket
även om räddningschefen har högre kompetens.
Räddningsstyrka
5 § Personalen i en räddningsstyrka skall bestå av brandmän
som är anställda på heltid eller på deltid.
Förordning (2002:1153).
6 § I en räddningsstyrka skall också ingå befäl.
Befäl kan den vara som
1. har avlagt brandingenjörsexamen enligt högskoleförordningen
(1993:100) och genomgått Statens räddningsverks påbyggnadsutbildning
i räddningstjänst för brandingenjörer,
2. har avlagt brandmästarexamen,
3. har avlagt brandförmansexamen heltid eller
4. har avlagt brandförmansexamen deltid.
Bara befäl kan vara räddningsledare. Förordning (1994:27).
Undantag från kompetenskraven i vissa fall
7 § Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge att en
lämplig person utses till räddningschef eller befäl i räddningsstyrka
trots att han saknar föreskriven utbildning. Medgivandet skall
begränsas för tiden intill dess befattningen kan tillträdas av någon
som är behörig.
Utbildning av anställd personal
8 § Statens räddningsverk skall bedriva utbildning som leder
fram till brandförmansexamen heltid och deltid samt
brandmästarexamen.
Räddningsverket skall också anordna
1. utbildning för brandmän,
2. utbildning i förebyggande åtgärder mot brand för brandförmän
och brandmästare,
3. utbildning i förvaltningskunskap för brandmästare, och
4. påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer.
Utbildningen i förvaltningskunskap och förebyggande åtgärder
mot brand för brandmästare skall samordnas med motsvarande
delar i brandingenjörsutbildningen vid högskolan.
Förordning (2002:1153).
9 § Statens räddningsverk skall i fråga om utbildningarna i
8 §
1. besluta om utbildningsplaner,
2. besluta om antagning, och
3. utfärda bevis om att utbildning genomgåtts.
Räddningsverket får meddela föreskrifter om de krav på
behörighet som uppställs för antagning till utbildning som
anges i 8 §. Förordning (2002:1153).
10 § Har upphävts genom förordning (2002:1153).
11 § Har upphävts genom förordning (2002:1153).
12 § Har upphävts genom förordning (1994:27).
13 § En kommun är berättigad till ersättning av staten för kostnader
för sådan utbildning av deltidsanställda brandmän som genomförs av
Statens räddningsverk. Ersättningen bestäms och betalas ut av
Räddningsverket. Förordning (1995:502).
14 § Har upphävts genom förordning (2002:1153).
15 § Har upphävts genom förordning (2003:479).
15 a § Har upphävts genom förordning (2003:479).
15 b § Har upphävts genom förordning (2003:479).
Förebyggande åtgärder mot brand
Brandsyn
16 § Regelbunden brandsyn skall förrättas i fråga om
1. industrianläggningar och upplag,
2. flygplatser,
3. hamnar,
4. hotell och pensionat,
5. barnstugor, skolor, elevhem och förläggningar,
6. sjukhus och andra vårdanläggningar,
7. bostäder och andra byggnader, byggda särskilt för flera äldre
eller handikappade med hjälpbehov,
8. varuhus, restauranger, teatrar, biografer och andra
samlingslokaler, om de är avsedda för mer än 50 personer,
9. fartyg som stadigvarande ligger förtöjda vid kaj eller strand och
som används för hotell-, teater-, restaurang- eller nöjesverksamhet,
10. campingplatser, fritidsanläggningar utomhus och andra
anläggningar som utnyttjas av många människor,
11. särskilt brandfarliga byggnader och anläggningar.
Regelbunden brandsyn får även förrättas i fråga om sådana varuhus,
restauranger, teatrar, biografer och andra samlingslokaler som är
avsedda för mer än 30 personer.
Från regelbunden brandsyn undantas vad som enligt 17 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) skall kontrolleras i samband med
sotning.
Statens räddningsverk får medge undantag från skyldigheten att
förrätta brandsyn. Förordning (1992:95).
17 § Den eller de kommunala nämnder som ansvarar för
räddningstjänsten skall föra en förteckning över de byggnader och
anläggningar i kommunen där brandsyn skall förrättas. För varje
byggnad eller anläggning skall antecknas hur ofta brandsyn skall ske,
genomförda brandsyner och de förelägganden och förbud som har
meddelats. Förordning (1991:1600).
18 § Statens räddningsverk skall meddela föreskrifter om hur ofta
brandsyn skall förrättas. Kommunen får meddela föreskrifter om
kortare brandsynefrister.
19 § Den som utses till brandsyneförrättare skall lägst ha avlagt
brandförmansexamen heltid samt ha genomgått Statens räddningsverks
utbildning av brandförmän i förebyggande åtgärder mot brand.
20 § En brandsyneförrättare får inte
1. driva handel med brand- eller livräddningsredskap,
2. vara kommissionär eller agent för någon annan som driver sådan
handel eller för försäkringsinrättning i vad den meddelar
försäkringar som har samband med brand eller annan olyckshändelse,
3. vara delägare i handelsbolag eller styrelseledamot i aktiebolag
eller förening som har till uppgift att driva handel med brand- eller
livräddningsredskap.
21 § Länsstyrelsen och kommunen får meddela föreskrifter om förbud
helt eller delvis mot eldning utomhus samt om liknande förebyggande
åtgärder mot brand.
Sotning
22 § Statens räddningsverk skall meddela föreskrifter om hur ofta
sotning och kontroll enligt 17 § räddningstjänstlagen (1986:1102)
skall göras. Kommunen får meddela föreskrifter om kortare frister.
23 § Den eller de kommunala nämnder som ansvarar för
räddningstjänsten skall föra en förteckning över de byggnader och
anläggningar i kommunen där sotning och kontroll enligt 17 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) skall göras. För varje byggnad och
anläggning skall antecknas hur ofta sotning och kontroll skall göras,
genomförda sotningar och kontroller samt de förelägganden och förbud
som har meddelats. Förordning (1991:1600).
24 § I kommunen skall finnas ett eller flera sotningsdistrikt med en
skorstensfejarmästare för varje distrikt.
En skorstensfejarmästare skall ha avlagt ingenjörsexamen för
skorstensfejare.
När en skorstensfejarmästare skall utses, skall kungörelse om det
införas i Post- och Inrikes Tidningar. I kungörelsen skall anges när
ansökan senast skall ha kommit in.
Utbildning av personalen för sotningsverksamheten
25 § Statens räddningsverk skall inrätta utbildningslinjer som leder
fram till skorstensfejarexamen, teknikerexamen och ingenjörsexamen
för skorstensfejare. För varje linje skall finnas en utbildningsplan
som verket fastställer.
26 § Behörig att antas till skorstensfejarlinjen är den som
1. är anställd inom sotningsverksamheten,
2. har genomgått nationellt program i gymnasieskolan eller har
antagits till ett individuellt program i gymnasieskolan som
innefattar yrkesutbildning till skorstensfejare.
Förordning (1996:932).
27 § har upphävts genom förordning (1996:932).
28 § Behörig att antas till teknikerlinjen är den som
1. är anställd inom sotningsverksamheten,
2. har lägst betyget Godkänd i kärnämnena svenska språket/svenska
som andraspråk och matematik efter genomgånget nationellt program i
gymnasieskolan eller har förvärvat motsvarande kunskaper på annat
sätt,
3. har avlagt skorstensfejarexamen,
4. har tjänstgjort i sotningsverksamheten i minst ett år därefter.
Förordning (1996:932).
29 § Behörig att antas till ingenjörslinjen för skorstensfejare är
den som
1. är anställd inom sotningsverksamheten,
2. har avlagt teknikerexamen,
3. har tjänstgjort i sotningsverksamheten i minst ett år därefter.
30 § Statens räddningsverk beslutar om antagning till utbildningarna
och utfärdar bevis om genomgången utbildning.
Om det finns särskilda skäl, får verket medge undantag från
antagningskraven.
Skyldighet att rapportera vissa iakttagelser
31 § Upptäcks i samband med räddningstjänst, brandsyn eller sotning
en brist eller ett missförhållande som kan leda till en annan
olyckshändelse än brand, skall räddningsledaren eller den som
förrättar brandsynen eller utför sotningen underrätta den ansvariga
myndigheten om förhållandet.
Gemensamma bestämmelser om erkännande av annan utbildning
31 a § Den som är medborgare i ett medlemsland i Europeiska unionen
och har behörighet för befattning inom räddningstjänst eller inom
verksamhet för brandsyn eller sotning på grund av examens-,
utbildnings- eller kompetensbevis över behörighetsgivande högre
utbildning från ett annat medlemsland i Europeiska unionen än
Sverige, skall på ansökan hos Statens räddningsverk få motsvarande
behörighet här i landet om sökanden uppfyller villkoren enligt
Räddningsverkets föreskrifter. Motsvarande gäller för utbildningar
från övriga länder för vilka avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet) trätt i kraft.
Räddningsverket skall meddela beslut i sådana ärenden senast fyra
månader efter det att alla handlingar som gäller den sökande har
framlagts.
Räddningsverket skall se till att den sökande får den kännedom om
svenska författningar som är nödvändig för att utöva yrket. Om det
behövs, skall Räddningsverket även anvisa den sökande möjlighet att
inhämta de kunskaper i svenska språket som krävs för att utöva yrket.
Förordning (1994:1492).
31 b § Statens räddningsverk får efter hörande av Högskoleverket
meddela de föreskrifter om erkännande av utländska
yrkesbehörigheter som avses i 31 a §. Förordning (1995:1153).
Räddningstjänstplan
32 § Kommunens räddningstjänstplan skall tillställas länsstyrelsen,
Statens räddningsverk samt de kommuner och andra med vilka samverkan
i räddningstjänsten kan bli aktuell. Detta gäller också i fråga om
ändringar i och tillägg till planen.
33 § Framställning enligt 24 § räddningstjänstlagen (1986:1102) får
göras av Statens räddningsverk.
Övertagande av ansvaret för räddningstjänsten i vissa fall
34 § Fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal
räddningstjänst, skall länsstyrelsen ta över ansvaret för
räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Om
räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst, skall
länsstyrelsen svara för att räddningsinsatserna samordnas.
35 § Länsstyrelsen skall efter hörande av kommunerna i länet och
berörda myndigheter upprätta de planer som länsstyrelsen behöver för
att kunna utöva sitt ansvar enligt 34 §.
Länsstyrelsen skall informera allmänheten om innehållet i planerna.
Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om innehållet i
planerna. Förordning (1992:12).
Statlig räddningstjänst m.m.
Fjällräddningstjänst
36 § En plan för fjällräddningstjänsten skall finnas vid
Polismyndigheten Dalarna, Polismyndigheten i Jämtlands län,
Polismyndigheten i Västerbottens län och Polismyndigheten i
Norrbotten.
Planen skall innehålla uppgifter om organisationen, beredskapen
och ledningen av fjällräddningstjänsten samt om de resurser som
räddningsledaren kan förfoga över. Förordning (1999:764).
Flygräddningstjänst
37 § Bestämmelser om svensk flygräddningstjänst utanför svenskt
område finns i 107 § luftfartsförordningen (1986:171).
38 § För flygräddningstjänsten skall finnas en räddningscentral.
Luftfartsverket får inrätta räddningsundercentraler. Förordning
(1992:12).
39 § Luftfartsverket skall upprätta en plan för
flygräddningstjänsten.
Planen skall innehålla uppgifter om organisationen, beredskapen och
ledningen av flygräddningstjänsten och om samverkan och samordning
med andra myndigheter. Den skall också innehålla uppgifter om de
resurser som räddningsledaren kan förfoga över.
40 § När flygräddningstjänsten inom svenskt område avser luftfartyg
eller personer från en annan stat, skall luftfartyg och personal från
den staten tillåtas att delta i skälig omfattning och medföra önskad
utrustning. Rätten att delta är begränsad till de områden där det
efterspanade eller förolyckade luftfartyget eller någon ombordvarande
kan antas befinna sig.
41 § Vid flygräddningstjänst inom ett sådant restriktionsområde som
avses i 2 § andra stycket luftfartsförordningen (1986:171) får andra
än militära luftfartyg medverka bara med Försvarsmaktens tillstånd
och på de villkor som Försvarsmakten bestämmer. Förordning
(1994:382).
42 § Om ett luftfartyg som är registrerat i en annan stat har
förolyckats inom svenskt område, skall Luftfartsverket omedelbart
underrätta det konsulat för den staten som är närmast olycksplatsen.
Om det inte finns något konsulat i Sverige, skall statens beskickning
underrättas.
Om luftfartyget är registrerat hos en internationell organisation,
skall underrättelsen lämnas till organisationen.
Sjöräddningstjänst
43 § Utanför Sveriges sjöterritorium i de delar av havet, där
räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på
svenska myndigheter, skall Sjöfartsverket svara för räddningsinsatser
som avses i 27 § räddningstjänstlagen (1986:1102). Förordning
(1992:95).
44 § För sjöräddningstjänsten skall finnas en eller flera
räddningscentraler och räddningsundercentraler. Förordning (1992:95).
45 § Sjöfartsverket skall upprätta en plan för sjöräddningstjänsten.
Planen skall innehålla uppgifter om organisationen, beredskapen och
ledningen av räddningstjänsten och om samverkan och samordning med
andra myndigheter. Den skall också innehålla uppgifter om de resurser
som räddningsledaren kan förfoga över. Förordning (1992:95).
Miljöräddningstjänst till sjöss
46 § Utanför Sveriges sjöterritorium i de delar av havet, där
räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på
svenska myndigheter, skall Kustbevakningen svara för
räddningsinsatser som avses i 27 b § räddningstjänstlagen
(1986:1102). Förordning (1992:95).
46 a § För miljöräddningstjänsten till sjöss skall finnas
ledningscentraler. Förordning (1992:95).
46 b § Kustbevakningen skall upprätta en plan för
miljöräddningstjänsten till sjöss.
Planen skall innehålla uppgifter om organisationen, beredskapen och
ledningen av räddningstjänsten och om samverkan och samordning med
andra myndigheter. Den skall också innehålla uppgifter om de resurser
som räddningsledaren kan förfoga över. Förordning (1992:95).
Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen och sanering
efter sådana utsläpp
Särskilt om information till allmänheten i händelse av en
nödsituation som medför risk för strålning
46 c § Vid tillämpning av 46 d, 46 e och 46 f §§ skall följande
uttryck ha nedan angiven betydelse i information till
allmänheten.
En nödsituation som medför risk för strålning:
1. En situation som uppstår
a) när en olycka har inträffat vid en anläggning eller i
samband med sådana verksamheter som avses i 2 och olyckan
medför eller troligen kommer att medföra betydande utsläpp av
radioaktiva ämnen,
b) när onormala nivåer av radioaktivitet som kan vara skadliga
för befolkningens hälsa har påvisats i Sverige eller utomlands,
c) när anläggningar eller sådana verksamheter som avses i 2
varit inblandade vid andra olyckor än som avses i a och olyckan
medför eller troligen kommer att medföra betydande utsläpp av
radioaktiva ämnen, eller
d) när andra olyckor som medför eller troligen kommer att
medföra betydande utsläpp av radioaktiva ämnen har inträffat.
2. En situation som förorsakas av anläggningar och verksamheter
som nämns i 1 a och c, exempelvis
a) alla kärnreaktorer, oavsett lokalisering,
b) alla andra anläggningar i kärnbränslecykeln,
c) alla anläggningar för hantering av radioaktivt avfall,
d) transport och lagring av kärnbränsle eller radioaktivt
avfall,
e) tillverkning, användning, lagring, deponering och transport
av radioaktiva isotoper för användning inom jordbruk, industri,
medicinsk verksamhet och därmed förbunden vetenskap och
forskning,
f) användning av radioaktiva isotoper för kraftgenerering i
rymdfarkoster.
Betydande utsläpp av radioaktiva ämnen och onormala nivåer av
radioaktivitet som kan vara till skada för befolkningens hälsa:
en situation som troligen kan ha till följd att enskilda
personer ur befolkningen utsätts för doser som överstiger de
dosgränser som föreskrivits med stöd av bestämmelserna i
strålskyddslagen (1988:220).
Befolkning som troligen kommer att beröras i händelse av en
nödsituation som medför risk för strålning: en befolkningsgrupp
för vilken det finns utarbetade planer i händelse av en
nödsituation som medför risk för strålning.
Befolkning som faktiskt kommer att beröras i händelse av en
nödsituation som medför risk för strålning: en befolkningsgrupp
för vilken särskilda skyddsåtgärder vidtas så snart en
nödsituation som medför risk för strålning uppstår.
Förordning (1999:1350).
46 d § Länsstyrelsen skall säkerställa att den befolkning som
troligen kommer att beröras i händelse av en nödsituation som
medför risk för strålning ges information om de
hälsoskyddsåtgärder som skall vidtas och de regler som gäller i
en sådan situation.
Länsstyrelsen skall vidare, i fall som avses i 28 §
räddningstjänstlagen (1986:1102), säkerställa att den
befolkning som faktiskt berörs i händelse av en nödsituation
som medför risk för strålning omedelbart underrättas om fakta
om olyckan, de regler som gäller för befolkningen och de
hälsoskyddsåtgärder som skall vidtas.
Statens räddningsverk får meddela ytterligare föreskrifter om
vad denna information skall innehålla. Förordning (1999:1350).
46 e § Länsstyrelsen skall säkerställa att de som inte hör till
personalen på de anläggningar eller är anställda inom de
verksamheter som anges i 46 c § andra stycket 2, men som kan
komma att delta i räddningsaktioner i händelse av en
nödsituation som medför risk för strålning, ges lämplig och
regelbundet uppdaterad information om de hälsorisker deras
deltagande kan komma att innebära och om de
försiktighetsåtgärder som skall vidtas vid ett sådant
tillfälle.
Statens räddningsverk får meddela ytterligare föreskrifter om
vad denna information skall innehålla. Förordning (1999:1350).
46 f § Om det krävs räddningsinsatser i kommunal
räddningstjänst till följd av sådana allvarliga olyckshändelser
som avser utsläpp av radioaktiva ämnen och som innebär en
nödsituation som medför risk för strålning, skall Statens
räddningsverk bistå kommunen med uppgifter om hur allmänheten
skall informeras. Förordning (1999:1350).
Räddningstjänstplan
47 § Länsstyrelsen skall efter hörande av berörda myndigheter,
kommuner och landsting upprätta en plan för räddningstjänsten enligt
28 § första stycket räddningstjänstlagen (1986:1102) och saneringen
enligt 28 § andra stycket samma lag. Förordning (1992:12).
48 § Planen skall behandla
1. organisation och ledning,
2. samband,
3. strålningsmätning,
4. information till allmänheten,
5. personella och materiella resurser i länet,
6. saneringsmetoder,
7. andra frågor av betydelse för beredskapen.
De planer som upprättas av länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar,
Skåne och Hallands län skall dessutom behandla frågor om
alarmering, utrymning, utdelning av jodtabletter och sådant bistånd
som sägs i 55 §. Uppgifter om biståndet skall även behandlas i den
plan som skall upprättas av länsstyrelsen i Västerbottens län.
Förordning (1996:1259).
Ledning
48 a § Till räddningsledare i räddningstjänst vid utsläpp av
radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning får endast den
förordnas som har kompetens att vara räddningschef och som har
erfarenhet av att leda stora räddningsinsatser, eller den som har
motsvarande kvalifikationer. Förordning (1992:12).
Beredskapszon
49 § Omkring kärnkraftverken i Barsebäck, Forsmark, Ringhals och
Simpevarp skall finnas en inre beredskapszon och en zon för
strålningsmätning (indikeringszon) enligt vad som anges i bilaga till
denna förordning.
50 § Vid varje kärnkraftverk skall alarmeringen förberedas så att
larm kan ges dels inom en central alarmeringszon närmast kraftverket,
dels inom olika sektorer av den inre beredskapszonen i övrigt.
Gränsen för den centrala alarmeringszonen skall ligga på ett avstånd
av minst fem och högst tio kilometer från kärnkraftverket.
51 § De som bor inom den inre beredskapszonen skall på lämpligt sätt
informeras om innehållet i den plan som avses i 47 §.
52 § Inom den inre beredskapszonen skall jodtabletter delas ut till
allmänheten. Dessutom skall jodtabletter hållas i lager som medger en
komplettering av förhandsutdelningen och en begränsad utdelning inom
indikeringszonen.
53 § Länsstyrelsen i Södermanlands län skall i samråd med Statens
räddningsverk och Statens strålskyddsinstitut upprätta en
beredskapsplan för den kärntekniska anläggningen i Studsvik.
54 § Kommunen skall biträda länsstyrelsen med beredskapsplaneringen
beträffande den inre beredskapszonen.
Inom indikeringszonen skall kommunen biträda länsstyrelsen genom att
ställa personal och egendom till förfogande för mätning och
inrapportering av mätresultatet.
Personalberedskap
55 § Inom länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Skåne och Hallands
län skall organiseras en personalberedskap för räddningstjänsten
enligt 28 § räddningstjänstlagen (1986:1102). Dessa länsstyrelser och
länsstyrelsen i Västerbottens län skall bistå andra länsstyrelser i
frågor om sådan räddningstjänst. Förordning (1996:1259).
Bemyndiganden
56 § Statens räddningsverk får efter hörande av Statens
strålskyddsinstitut meddela ytterligare föreskrifter om
räddningstjänsten enligt 28 § första stycket räddningstjänstlagen
(1986:1102).
För saneringen enligt 28 § andra stycket räddningstjänstlagen får
Statens räddningsverk meddela ytterligare föreskrifter i samråd med
Statens strålskyddsinstitut och efter hörande av andra berörda
myndigheter och organisationer. Förordning (1992:12).
Tillsyn
57 § Statens räddningsverk skall utöva tillsynen över efterlevnaden
av räddningstjänstlagen (1986:1102) och med stöd av lagen meddelade
föreskrifter i frågor som rör planläggningen av räddningstjänsten
enligt 28 § första stycket räddningstjänstlagen samt planläggningen
av saneringen enligt andra stycket den paragrafen. Förordning
(1992:12).
Rådgivning
58 § Vid räddningstjänst enligt 28 § räddningstjänstlagen
(1986:1102) skall Statens strålskyddsinstitut ge råd om
strålningsmätningar samt samordna och biträda med
strålskyddsbedömningar.
Samordning
59 § Om en olyckshändelse eller en överhängande fara för en
olyckshändelse påkallar en gemensam räddningsinsats från två eller
flera statliga myndigheter med ansvar för räddningstjänst, skall
räddningsledarna komma överens om vem som skall leda insatsen.
60 § Om en statlig myndighet har lämpliga resurser för att delta i
räddningsinsatser, är myndigheten skyldig att medverka i
planläggningen av räddningstjänsten och vid övningar i
räddningstjänsten.
61 § Statens räddningsverk får meddela ytterligare föreskrifter om
samordning av räddningstjänsten och saneringen efter utsläpp av
radioaktiva ämnen. Förordning (1992:12).
62 § I fråga om den statliga räddningstjänsten utövar den myndighet
som svarar för räddningstjänsten också den centrala tillsynen över
efterlevnaden av räddningstjänstlagen (1986:1102) och föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen. Statens räddningsverk skall dock
utöva tillsynen över frågor som rör samordningen mellan den statliga
räddningstjänstens olika grenar.
Rikspolisstyrelsen utövar tillsynen över fjällräddningsverksamheten.
Ersättning till kommun för medverkan i räddningstjänst och sanering
63 § Ersättning enligt 36 § räddningstjänstlagen (1986:1102) lämnas
för den del av kostnaden som överstiger hälften av basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år då kostnaden
uppstod.
64 § Självrisken enligt 37 § räddningstjänstlagen (1986:1102)
utgörs av ett belopp som motsvarar 0,02 procent av det
sammanlagda skatteunderlag som står till kommunens förfogande
året före det år då kostnaderna uppkommit. Förordning (2000:899).
65 § Om en kommun har haft kostnader för sanering med anledning av
sådant utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen som avses
i 36 § räddningstjänstlagen (1986:1102), har kommunen rätt till
ersättning av staten för den del av kostnaderna som överstiger
hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
för det år då kostnaderna uppstod.
Gemensamma bestämmelser
66 § När en räddningsinsats är avslutad efter en olyckshändelse då
miljön har blivit skadad, skall räddningsledaren underrätta den eller
de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet eller länsstyrelsen. Förordning (1991:1600).
Utländskt bistånd
67 § Kustbevakningen får begära bistånd från och lämna bistånd
till utländska myndigheter vid räddningsinsatser enligt
1. överenskommelsen den 13 september 1983 om samarbete vid
bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra
skadliga ämnen,
2. konventionen av den 9 april 1992 om skydd av
Östersjöområdets marina miljö,
3. konventionen av den 30 november 1990 om beredskap för,
insatser vid och samarbete vid föroreningar genom olja, och
4. tilläggsprotokollet till konventionen under punkten 3 om
beredskapen för, insatser vid och samarbete vid föroreningar
genom skadliga och giftiga ämnen när detta är i kraft i
förhållande till Sverige. Förordning (2002:1153).
Riskanalys och information m.m.
68 § Ägaren eller innehavaren av en sådan anläggning som avses i 43 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) skall analysera riskerna för
sådana olyckshändelser vid anläggningen som skulle kunna medföra
allvarliga skador på människor eller i miljön. Förordning
(1992:1753).
69 § För sådan verksamhet som omfattas av kravet på säkerhets-
rapport enligt 10 § lagen (1999:381) om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
skall kommunen upprätta en plan för räddningsinsatser. Planen
skall utgöra en del av den räddningsplan som anges i 21 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) och den skall ha den
omfattning som säkerheten för omgivningen kräver. Verksamhets-
utövaren skall lämna nödvändiga upplysningar till kommunen.
Allmänheten skall på lämpligt sätt få möjlighet att lämna
synpunkter på planen.
Planen för räddningsinsatser skall förnyas vart tredje år eller
när det annars till följd av ändrade förhållanden finns
anledning därtill. Planen för räddningsinsatser skall inges
till länsstyrelsen.
Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om
verkställighet av första och andra stycket.
Förordning (1999:384).
70 § Om en olyckshändelse som kan orsaka allvarliga skador på
människor eller i miljön inträffar vid en sådan anläggning som
avses i 43 § räddningstjänstlagen (1986:1102) eller en
överhängande fara för en sådan olyckshändelse förelegat, skall
anläggningens ägare eller innehavare omgående informera den
kommun där anläggningen är belägen och Statens räddningsverk om
1. omständigheterna kring olyckshändelsen eller den befarade
olyckshändelsen,
2. vilka farliga ämnen som finns i anläggningen och som kan
orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön och om
några av dessa ämnen läckt ut,
3. de uppgifter som finns tillgängliga för att möjliggöra en
bedömning av följderna för människor och miljö, samt
4. vilka räddningsåtgärder som vidtagits.
Så snart det kan ske skall information också lämnas om
1. vilka sanerings- och restaureringsåtgärder som planeras för
att begränsa följderna, samt
2. vilka åtgärder som planeras för att förhindra att en
olyckshändelse inträffar igen.
Statens räddningsverk skall omgående informera regeringen och
andra berörda myndigheter om sådana olyckshändelser eller
befarade olyckshändelser som avses i första stycket.
Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om
verkställighet av första och andra stycket.
Förordning (1999:384).
70 a § Statens räddningsverk skall informera Europeiska
unionens kommission enligt artikel 15 och 19 i rådets
direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för
att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
olyckshändelser där farliga ämnen ingår.
(Förordning 1999:384).
Räddningstjänst under höjd beredskap m.m.
71 § Statens räddningsverk får besluta om medverkan vid övningar
enligt 63 § räddningstjänstlagen (1986:1102).
Räddningsverket får meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av 65 § räddningstjänstlagen samt sådana
föreskrifter som avses i 66 § räddningstjänstlagen. Förordning
(1995:502).
72 § Under höjd beredskap får länsstyrelsen föreskriva undantag från
de utbildningskrav som gäller för en räddningschef eller något annat
befäl i räddningskåren. Förordning (1995:502).
73 § Rätt att besluta om användning av räddningskåren för
uppgifter som inte berör den egna kommunen enligt 67 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) tillkommer länsstyrelsen för
omfördelning mellan kommunerna i länet.
I 5 kap. 4 § lagen (1994:1720) om civilt försvar finns
bestämmelser om räddningsledares rätt att ta verkskydd i anspråk
för uppgifter inom räddningstjänsten. Förordning (2000:899).
74 § Ersättningen till en kommun enligt 67 § andra stycket
räddningstjänstlagen (1986:1102) bestäms av länsstyrelsen och betalas
ut av Statens räddningsverk. Förordning (1995:502).
Bestämmelser som rör enskilda m.fl.
Varning
75 § För varning enligt 39 § räddningstjänstlagen (1986:1102) får
den som äger eller innehar en anläggning som avses i 43 §
räddningstjänstlagen efter kommunens medgivande använda de
varningsanordningar som installerats enligt bestämmelserna i 7 kap.
1 § lagen (1994:1720) om civilt försvar. Förordning (1995:502).
76 § Statens räddningsverk får meddela föreskrifter om varning
enligt 39 § räddningstjänstlagen (1986:1102). Förordning (1995:502).
77 § har upphävts genom förordning (1995:1153).
Ersättning till enskilda för deltagande i räddningstjänst
78 § Ersättning för arbete och tidsspillan som avses i 48 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) lämnas enligt de grunder som senast
har avtalats i fråga om motsvarande ersättning till deltidsanställda
brandmän.
79 § Ersättning för resa och uppehälle som avses i 48 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) lämnas enligt de bestämmelser som
Statens räddningsverk meddelar.
80 § Färd till eller från platsen för ett arbete som avses i 48 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) räknas som medverkan i
räddningstjänsten eller övning med räddningskår, om färden har
föranletts av arbetet och stått i nära samband med detta.
Överklagande m.m.
81 § Länsstyrelsens beslut i frågor om medgivande enligt 7 §
får överklagas hos Statens räddningsverk.
Förordning (1998:1050).
82 § Beslut i frågor om antagning till utbildning enligt 9 och
30 §§ får överklagas hos Överklagandenämnden för
totalförsvaret. Förordning (2003:479).
83 § har upphävts genom förordning (1998:1050).
84 § Frågor om ersättning enligt 36 och 37 §§
räddningstjänstlagen (1986:1102) samt 65 § denna förordning
prövas av Statens räddningsverk. Förordning (1998:1050).
85 § Frågor om ersättning enligt 48, 50 och 51 §§
räddningstjänstlagen (1986:1102) prövas i fråga om kommunal
räddningstjänst eller övning med räddningskår av den eller de
kommunala nämnder som ansvarar för räddningstjänsten eller, i fråga
om statlig räddningstjänst och sanering efter utsläpp av radioaktiva
ämnen, av den myndighet som svarar för räddningstjänsten eller
saneringen. Förordning (1992:12).
86 § I 60 § räddningstjänstlagen (1986:1102) finns bestämmelser
om överklagande av kommunal nämnds beslut.
I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol av annat beslut.
Andra beslut av statlig myndighet än beslut enligt 36, 37, 48,
50 och 51 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) samt 31 a och 65 §§
denna förordning får dock inte överklagas. Förordning (1998:1050).
Övergångsbestämmelser
1996:932
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1996. Den som
uppfyller kraven på behörighet enligt bestämmelserna i deras äldre
lydelse skall dock anses vara behörig till utgången av år 1999.
1999:384
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1999.
2. För befintlig verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om
åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor skall planen för räddningsinsatser, enligt 69 §
denna förordning, upprättas av kommunen senast den 1 januari
2001. För befintlig verksamhet som inte omfattades av rådets
direktiv om risker för storolyckor i vissa industriella
verksamheter, 82/501/EEG, skall dock planen för
räddningsinsatser upprättas senast den 1 februari 2002.
Bilaga
Inre beredskapszon och indikeringszon för kärnkraftverken i
Barsebäck, Forsmark, Ringhals och Simpevarp
Kärnkraftverket i Barsebäck
Den inre beredskapszonen, omfattar hela Lomma kommun och de delar av
Kävlinge och Landskrona kommuner som utgörs av Annelövs, Barsebäcks,
Dagstorps, Hofterups, Högs, Kävlinge, Lackalänga, Löddeköpinge,
Saxtorps, Stävie och Västra Karaby församlingar.
Indikeringszonen omfattar
dels Burlövs, Bjuvs, Eslövs, Helsingborgs, Höörs, Klippans,
Kävlinge, Landskrona, Lomma, Lunds, Malmö, Staffanstorps, Svalövs,
Svedala, Trelleborgs, Vellinge, och Åstorps kommuner,
dels Vikens församling i Höganäs kommun, Fulltofta, Hörby, Lyby,
Västerstads och Östraby församlingar i Hörby kommun, Björka,
Blentarps, Brandstads, Everlövs, Ilstorps, Södra Åsums, Östra
Kärrtorps och Öveds församlingar i Sjöbo kommun, Hassle-Bösarps,
Skurups, Slimminge, Svenstorps och Västra Vemmenhögs församlingar i
Skurups kommun samt Ausås, Starby och Strövelstorps församlingar i
Ängelholms kommun.
Kärnkraftverk i Forsmark
De inre beredskapszonen omfattar de delar av Tierps och Östhammars
kommuner som utgörs av Berkinge, Dyvikens, Forsmarks, Gräsö,
Konradslunds, Norrboda, Snesslingebergs, Sunds, Söderboda, Valö,
Vamsta, Årböleby och Ängskärs telefonstationsområden.
Indikeringszonen omfattar
dels Tierps, Älvkarleby och Östhammars kommuner,
dels Bladåkers, Faringe, Lena, Rasbokils, Stavby,
Tensta, Tuna och Viksta församlingar i Uppsala kommun samt Edebo,
Häverö och Singö församlingar i Norrtälje kommun.
Kärnkraftverk i Ringhals
Den inre beredskapszonen omfattar de delar av Kungsbacka och
Varbergs kommuner som utgörs av Bua, Derome, Frillesås, Kärradals,
Veddige, Väröbacka, Åsa, Åsklosters och Älekärrs
telefonstationsområden.
Indikeringszonen omfattar
dels Kungsbacka, Mölndals och Varbergs kommuner,
dels den del av Göteborgs kommun som ligger söder om Göta älv och
Säveån,
dels Mjöbäcks församling i Svenljunga kommun, Marks kommun utom
församlingarna Fritsla och Skephult samt Falkenbergs kommun utom
församlingarna Abild, Asinge, Eftra, Gunnarp, Krogsered, Slöinge och
Årstad.
Kärnkraftverket i Simpevarp
Den inre beredskapszonen omfattar den del av Oskarhamns kommun som
utgörs av Bussviks, Figeholms, Fliviks, Fårbo, Jämserums,
Misterhults, Norra Uvö, Virkvarns och Åby Bro telefonstationsområden.
Indikeringszonen omfattar
dels Oskarhamns kommun,
dels de delar av Borgholms, Hultsfreds, Högsby, Mönsterås, Vimmerby
och Västerviks kommuner som ligger inom ett avstånd av 50 km från
kärnkraftverket.