Post 7333 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1987:12 ·
Visa register
Lag (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
Departement: Miljödepartementet
Utfärdad: 1987-01-08
Omtryck: SFS 1992:1146
Ändring införd: t.o.m. SFS 1996:2
Ikraft: 1987-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:811
Upphävd: 1999-01-01
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så
att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt
god hushållning främjas.
2 § Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är
föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291),
miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen (1964:822), lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948), lagen
(1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen
(1957:297), minerallagen (1991:45), lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln, lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och
avlysning av allmän farled och allmän hamn, lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.
Lag (1996:2)
2 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser
1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för
vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt
föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från
allmän synpunkt god hushållning.
2 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är
påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt
möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.
3 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt
skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.
4 § Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse.
Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar
endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta
behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt
genom att annan mark tas i anspråk.
Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas
mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.
5 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket
eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan
påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.
Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas
mot åtgärder som avses i första stycket.
6 § Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt
på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn
till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden
i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.
Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården
eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första
stycket. Lag (1995:1199).
7 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material
skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra
utvinningen av dessa.
Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av
riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.
8 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar
för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution,
kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt
möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller
utnyttjandet av sådana anläggningar.
Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket
skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller
utnyttjandet av anläggningarna.
9 § Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så
långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsvarets
intressen.
Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets
anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten
eller utnyttjandet av anläggningarna.
10 § Om ett område enligt 5--8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga
ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt
främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön
i övrigt. Behövs området eller en del av detta för en anläggning för total-
försvaret skall försvarsintresset ges företräde.
Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot hushållningsbestämmel-
serna i 3 kap.
3 kap. Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet
1 § De områden som anges i 2--7 §§ är, med hänsyn till de natur-
och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till
stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2--7 §§
och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i första stycket och 2--6 §§ utgör inte hinder för
utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringlivet
eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret.
Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder
för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen
eller material som avses i 2 kap. 7 § andra stycket. Lag (1994:1616).
2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det
rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av
tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:
Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till
Lysekil
Kustområdet i Halland
Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden
Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om Skillinge till Åhus
Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från
Oskarshamn till Arkösund
Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från
Oxelösund till Herräng och Singö
Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid
Ångermanälvens mynning till Skagsudde
Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till
riksgränsen mot Finland
Öland
Gotland
Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne
Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed
Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet
Vänern med öar och strandområden
Vättern med öar och strandområden
Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området utmed
Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp
Området Dalsland--Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid Vänern
till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervallskog i
norr
Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av
Klarälven inom Torsby kommun
Mälaren med öar och strandområden
Området Malingsbo--Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken och
Skinnskatteberg
Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär
Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed
Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över
Gulleråsen och Boda till Rättvik
Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik
Vindelådalen
Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med
undantag för de fjällområden som anges i 5 §.
3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot
Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till
Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens
mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i 4
kap. 1 § första stycket inte komma till stånd.
4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp
och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och
Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till
stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om
det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till
stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets
behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora
tätortsregionerna.
Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i
4 kap. 1 § första stycket 1--7 och 10--11 komma till stånd endast på
platser där anläggningar som skall prövas enligt 4 kap. 1 § första
stycket redan finns. Lag (1990:442).
5 § Inom fjällområdena Långfjället--Rogen, Sylarna--Helags, Skäckerfjällen,
Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken--Borgafjällen, Marsfjällen--Vardofjällen,
Artfjället, Tärna--Vindelfjällen, Sarek--Mavas, Kebnekaise--Sjaunja, Rostu och
Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs
för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller
det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om
det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.
6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftända-
mål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och
Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i följande vattenområden:
I Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforsen och
Österdalälven uppströms Trängslet
I Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga
I Ljungan Ljungan uppströms Storsjön samt Gimån uppströms
Holmsjön
I Indalsälven Åreälven, Ammerån, Storån -- Dammån samt
Hårkan
I Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,
Långselån--Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms
Ransarn samt Vojmån uppströms Vojmsjön
Vapstälven
Moälven
Lögdeälven
Öreälven
I Umeälven Tärnaån, Girjesån och Juktån uppströms Fjosoken
Sävarån
I Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure respektive
Riebnes samt Malån
Byskeälven
Åbyälven
I Luleälven Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven
uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven
Råneälven
Emån
Bräkneån
Mörrumsån
Fylleån
I Enningdals-
älven Enningdalsälven uppströms riksgränsen till Norge
Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för
kraftändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:
I Klarälven sträckan mellan Höljes och Edebäck
I Dalälven Västerdalälven nedströms Skiffsforsen samt
Dalälven nedströms Näs bruk
I Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön samt sträckan
mellan Laforsen och Arbråsjöarna
I Ljungan sträckan mellan Havern och Holmsjön samt sträckan
nedströms Viforsen
I Indalsälven Långan nedströms Landösjön
I Ångermanälven Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön
I Umeälven Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta
Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som
förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan. Lag (1993:189).
7 § Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en
nationalstadspark.
Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar
komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske
utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det
historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.
Lag (1994:1616).
4 kap. Tillåtlighetsprövning av industrianläggningar m. m.
1 § Följande slag av nya anläggningar får inte utföras utan tillstånd
av regeringen:
1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,
2. massafabriker och pappersbruk,
3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk
produktion,
4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,
5. cementfabriker,
6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen
enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för
att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för
framställning av kärnbränsle,
7. förbränningsanläggningar om anläggningen har en tillförd effekt om
minst 200 megawatt,
8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat
med en sammanlagd uteffekt av minst 10 megawatt,
9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter
naturgas,
10. anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall om huvuddelen
av det avfall som avses bli behandlat i anläggningen härrör från andra
inrättningar och mer än 10 000 ton miljöfarligt avfall årligen
förbränns eller på annat sätt slutligt omhändertas vid anläggningen,
11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden
som anges i 3 kap. 5 §.
Tillstånd av regeringen krävs även för att bygga plattformar som är
avsedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsområden
och för att ankra eller förtöja sådana plattformar för reparation,
ombyggnad eller av annan anledning. Lag (1990:442).
2 § Om en anläggning eller en åtgärd, som inte omfattas av kravet på
tillstånd enligt 1 §, kan antas få betydande omfattning eller bli av
ingripande beskaffenhet, får regeringen i ett visst fall besluta att
anläggningen eller åtgärden inte får utföras utan tillstånd enligt
detta kapitel.
Statliga myndigheter som får kännedom om anläggningar och åtgärder som
avses i första stycket skall underrätta regeringen om detta.
3 § Tillstånd enligt 1 eller 2 § får lämnas om hinder inte möter på
grund av bestämmelserna i 2 eller 3 kap. eller med hänsyn till andra
allmänna planeringssynpunkter och om kommunfullmäktige har tillstyrkt
att tillstånd lämnas.
I fråga om anläggning som sägs i 4 kap. 1 § första stycket 6, om den
avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller
kärnavfall, eller anläggning som sägs i 4 kap. 1 § första stycket 7,
8, 9 eller 10 får, om det från nationell synpunkt är synnerligen
angeläget att anläggningen kommer till stånd, regeringen lämna
tillstånd även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt detta. Vad nu
sagts gäller inte, om en lämplig plats för anläggningen anvisats inom
annan kommun som kan antas godta en placering där, eller, i annat
fall, om en annan plats bedöms vara lämpligare. Lag (1990:442).
4 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall medge
undantag från kravet på tillstånd enligt 1 §.
5 § Tillstånd enligt 1 eller 2 § får förenas med villkor för att
tillgodose allmänna intressen och göras beroende av att saken inom
viss tid fullföljs genom ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen
(1969:387).
6 § Till böter eller fängelse i högst två år skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. påbörjar en anläggning eller vidtar någon annan åtgärd som anges i
1 § utan att regeringen har meddelat tillstånd eller medgett undantag
från kravet på tillstånd,
2. påbörjar eller fortsätter utförandet av en anläggning eller en
åtgärd sedan regeringen enligt 2 § har beslutat att anläggningen eller
åtgärden inte får utföras utan tillstånd, eller
3. inte rättar sig efter ett villkor eller en föreskrift som
regeringen har meddelat med stöd av detta kapitel, om överträdelsen
inte är ringa.
5 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar
1 § En ansökan om tillstånd för en anläggning eller en åtgärd som
avses i 4 kap. skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Lag
(1991:650).
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar som anges i
1 kap. 2 § skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt
detta kapitel. Lag (1991:650).
3 § Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning
av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på
miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Lag (1991:650).
4 § Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av den som ansvarar
för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga.
Lag (1991:650).
6 kap. Myndigheternas uppgifter, ansvarsfördelning m. m.
1 § Varje myndighet som skall tillämpa denna lag skall se till att
sådana planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant
planeringsunderlag som belyser hushållningsfrågan finns tillgängliga i
målet eller ärendet.
Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla
planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till
dessa.
Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat
planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med
naturresurser i länet och som finns hos statliga myndigheter.
Länsstyrelsen är skyldig att på begäran tillhandahålla sådant
planeringsunderlag åt kommuner och myndigheter som skall tillämpa
denna lag.
2 § Regeringen får i visst fall besluta att en eller flera kommuner
skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur
kommunen i sin planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser
att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med naturresurser.
Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer
behov av sådan redovisning.
3 § Länsstyrelsen har tillsyn i länet över hushållningen med naturresurser
och efterlevnaden av vad som föreskrivs i eller beslutas med stöd av 4 kap.
De centrala förvaltningsmyndigheterna har var och en inom sitt verksamhets-
område uppsikt över hushållningen med naturresurser. Boverket har den allmänna
uppsikten över hushållningen med naturresurser. Lag (1990:1366).
Övergångsbestämmelser
1987:12
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
1987:247
Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som anhängiggjorts
hos vattendomstol före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.
1988:407
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.
Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som anhängiggjorts
före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.
1990:237
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som anhängiggjorts
före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.
1991:46
Denna lag träder kraft den 1 juli 1992.
Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i mål och ärenden som
anhängiggjorts före ikraftträdandet.
1991:650
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som anhängiggjorts
före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.
1993:189
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1993.
Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291) som anhängiggjorts
före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.