Post 7387 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1986:553 ·
Visa register
Förordning (1986:553) om statligt stöd till
fartygsfinansiering
Departement: Industridepartementet
Utfärdad: 1986-06-11
Ikraft: 1986-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1989:824
Upphävd: 1990-01-01 överg.best.
Allmänna bestämmelser för stöd
1 § För att utjämna skillnader i konkurrensvillkor mellan svenska och
utländska varvsföretag kan statligt stöd till fartygsfinansiering lämnas
enligt denna förordning eller enligt förordningen (1981:665) om
exportfinansiering med statligt stöd.
2 § Stöd får endast avse fartyg som har eller avses få en
bruttodräktighet av minst 200 och som är byggda eller byggs för att få
högsta klass i klassificeringssällskap, som godkänns av statens
industriverk, eller för att uppfylla motsvarande krav.
Till fartyg räknas även dess tillbehör.
3 § Stöd får lämnas för nybyggnad eller större ombyggnad av fartyg.
Med större ombyggnad av fartyg avses arbete för att förändra, för bättra
eller modernisera ett fartyg, om ersättningen härför uppgår till minst
1,5 miljoner kronor.
4 § Stöd får lämnas endast om varvsföretagets självkostnader för
fartyget eller ombyggnaden täcks av priset eller, i fråga om beställning
som ger underskott, underskottet kan täckas av överskott på andra
beställningar.
5 § Stöd skall förenas med de villkor som behövs med hänsyn till syftet
med stödet.
6 § Stöd får göras beroende av att varvsföretaget eller beställaren till
industridepartementet, riksgäldskontoret eller statens industriverk
lämnar uppgifter om förhållanden av betydelse för stödet. Förordning
(1989:269).
7 § Stöd lämnas i form av kreditgaranti, räntestöd eller kontantstöd.
Kreditgaranti
8 § Statlig garanti (kreditgaranti) får beviljas för
1. lån som svenska varvsföretag tar upp för att finansiera krediter vid
eller efter leverans till beställare av nybyggda fartyg eller av större
ombyggnader av fartyg (refinansieringslån),
2. lån som beställare tar upp i samband med betalning till svenska
varvsföretag för fartyg under byggnad eller för levererade fartyg som
har nybyggts eller undergått större ombyggnader (beställares lån),
3. lån som svenska varvsföretag tar upp för att finansiera beställda
fartyg under byggnad eller större ombyggnader (fartygsbyggnadslån). I
fråga om större ombyggnad för vilken ersättningen understiger 7,5
miljoner kronor får dock garanti för fartygsbyggnadslån endast lämnas om
särskilda skäl föreligger.
Kreditgaranti får inte lämnas efter utgången av år 1989.
9 § Kreditgaranti för beställares lån som avser ett fartyg under byggnad
eller för fartygsbyggnadslån som avser nybyggnad får lämnas tidigast
tolv månader eller, när det är fråga om ett fartyg med särskilt lång
byggnadstid, 24 månader innan fartyget avses bli levererat. Garanti för
fartygsbyggnadslån som avser en större ombyggnad får lämnas endast om
ombyggnadstiden överstiger sex månader och tidigast fyra månader innan
fartyget avses bli levererat.
10 § Kreditgaranti för refinansieringslån får motsvara högst den kredit
som varvsföretaget har lämnat beställaren.
11 § Kreditgaranti får beviljas endast i överensstämmelse med de
exportkreditöverenskommelser som Sverige har biträtt inom ramen för
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt med
andra internationella överenskommelser om begränsning av stöd till
varvsindustrin som Sverige kan komma att biträda.
Är beställaren svensk får kreditgaranti för refinansieringslån beviljas
endast om varvsföretagets kredit till beställaren inte överstiger 90
procent av priset för fartyget eller ombyggnaden.
Kreditgaranti för en svensk beställares lån får beviljas intill ett be
lopp som svarar mot högst 90 procent av priset för fartyget eller
ombyggnaden.
12 § Kreditgaranti får beviljas för den tid som fordras med hänsyn till
garantins syfte, dock längst för 15 år efter tidpunkten för leverans. Om
särskilda skäl föranleder det, får regeringen medge att garanti lämnas
för tid överstigande 15 år.
Är beställaren svensk får kreditgaranti för refinansieringslån beviljas
endast om varvsföretagets kredit till beställaren inte överstiger tolv
år efter leverans eller, i fråga om tekniskt avancerade fartyg, 15 år .
Om varvsföretagets kredit till beställaren överstiger fem år och avser
en större ombyggnad av ett fartyg får garanti beviljas endast om det
finns särskilda skäl.
Kreditgaranti som avser en svensk beställares lån får beviljas för lån
med en löptid av längst tolv år efter tidpunkten för leverans eller, i
fråga om tekniskt avancerade fartyg, längst 15 år.
Har kreditgaranti beviljats för kortare tid än som anges i första-tredje
styckena, kan riksgäldskontoret medge att garantins giltighetstid
utsträcks intill den längsta tid som där sägs räknat från den dag då
garantin först beviljades. Förordning (1989:269).
13 § Kreditgaranti som avser annat lån än obligationslån eller lån av
svensk bank eller svenskt kreditaktiebolag får beviljas endast om
långivaren godkänns av riksgäldskontoret. Förordning (1989:269).
14 § För kreditgaranti skall ställas den säkerhet som statens
industriverk godkänner. Godkännande kan lämnas tidigast i samband med
att kontrakt tecknas.
Om inte särskilda skäl föranleder annat skall beträffande säkerheten
gälla följande.
Säkerheten skall vara hänförlig till fartyg för vilket eller vilka
garanti kan lämnas. För garanti för beställares lån skall därjämte
ställas borgen av varvsföretaget för 10 procent av vid varje tidpunkt
utestående kreditgaranti. Varvsföretag som direkt eller indirekt ägs av
staten skall därutöver ställa borgen för 15 procent av den eventuella
förlust som utöver nämnda 10 procent kan uppkomma genom infriande av en
kreditgaranti.
Riksgäldskontoret eller statens industriverk får begära att säkerhet
skall ställas, utöver vad som anges i föregående stycke. Förordning
(1989:269).
15 § Kreditgaranti för vilken säkerhet lämnas i form av panträtt i ett
fartyg får beviljas endast om fartyget är försäkrat på ett betryggande
sätt. Lämnas sådan säkerhet för kreditgaranti för nybyggnad av ett
fartyg skall den ha bästa rätt i fartyget, om inte särskilda skäl
föranleder annat.
16 § Kreditgaranti får beviljas endast om sådan svensk bank eller sådant
svenskt kreditinstitut, som riksgäldskontoret godkänner, åtar sig att
enligt anvisningar av kontoret förvara ställda säkerheter och bevaka
statens intresse som garantigivare. Förordning (1989:269).
17 § Kreditgaranti får lämnas för lån i svensk eller utländsk valuta och
kan avse kapitalbelopp, ränta och kostnader.
18 § För garanti som har beviljats skall låntagare årsvis i förskott
till riksgäldskontoret erlägga avgift.
Avgiften beräknas på utestående garantibelopp och utgår för
kreditgaranti som beslutas under tiden den 1 juli 1986--30 juni 1987 med
0,75 procent, under tiden den 1 juli 1987--30 juni 1988 med 1,0 procent
och från den 1 juli 1988 med 1,25 procent. För kreditgaranti som föregås
av utfästelse enligt 29 § bestäms avgiftens storlek istället utifrån den
dag då utfästelsen beslutas.
Räntestöd
19 § Räntestöd får lämnas för att delvis bekosta räntan vid finansie
ring av nybyggnad eller större ombyggnad av fartyg, som beställs av en
svensk beställare vid ett svenskt varvsföretag före utgången av år 1989.
Räntestöd får lämnas endast om kreditgaranti lämnats enligt denna
förordning för beställningen.
20 § Räntestöd förutsätter att konkurrerande utländskt varvsföretag på
grund av utländskt stöd erbjuder särskilt förmånliga räntevillkor.
21 § Bestämmelsen i 11 § första stycket gäller även i fråga om
räntestöd.
22 § Ett räntestöd skall vara så anpassat att räntan tillsammans med
övriga finansieringsvillkor inte får medföra en större sammanlagd
statlig subvention under löptiden av den kredit som stödet avser än som
gäller enligt de exportkreditöverenskommelser som avses i 11 §, varvid
dock om inte regeringen medger annat de i överenskommelserna angivna
räntenivåerna skall höjas med en halv procentenhet och, om krediten
lämnas i svenska kronor, med ytterligare en och en halv procentenhet.
Statens industriverk får medge att, såvitt gäller räntestöd för kredit i
svenska kronor, nämnda höjning görs lägre, dock lägst en procentenhet
över de i överenskommelserna angivna nivåerna, för beställare som
väsentligen erhåller sina intäkter av fartygsdriften i svenska kronor.
I fråga om plattformar för användning till havs inom oljeindustrin eller
därmed jämförliga havstekniska anläggningar gäller dock att subventionen
får vara större än som anges i första stycket om regeringen medger det.
Ett sådant medgivande förutsätter att
1. det styrks att utländska varvsföretag erbjuder förmånligare villkor
än vad som gäller enligt överenskommelse som avses i första stycket och
2. det kan antas att den ytterligare subventionen behövs för att
beställningen skall komma till stånd.
Kontantstöd
23 § Kontantstöd får lämnas som kontant bidrag till beställare av ny
byggnad eller större ombyggnad av fartyg, som beställs vid ett svenskt
varvsföretag före utgången av år 1989.
Kontantstöd får inte lämnas för beställning avseende plattform för
användning till havs inom oljeindustrin eller därmed jämförliga havs
tekniska anläggningar.
24 § Kontantstöd förutsätter att varvsföretaget inte påtagit sig
betalningsansvar i någon form för lån som beställaren upptagit för att
finansiera beställningen.
25 § Kontantstöd får inte lämnas om kreditgaranti enligt denna
förordning beviljats i samband med beställningen. Om kreditgarantin
avser kredit under byggnadstiden får dock kontantstöd lämnas. Förordning
(1987:866).
26 § Storleken av ett kontantstöd skall bestämmas med utgångspunkt i en
kredit enligt överenskommelse som avses i 11 § första stycket.
Ett kontantstöd skall utbetalas med tio belopp en gång per halvår under
fem år.
27 § Ingen del av ett kontantstöd får betalas ut innan beställaren helt
fullgjort sin betalning till varvsföretaget för fartygsbeställningen.
Förfarandet i stödärenden
28 § Frågor om kreditgaranti prövas av riksgäldskontoret, om inte annat
anges.
Frågor om räntestöd och kontantstöd prövas av statens industriverk.
Förordning (1989:269).
29 § Statens industriverk kan lämna utfästelse om att kreditgaranti
kommer att utfärdas vid senare tidpunkt mot viss säkerhet och på de
villkor i övrigt som riksgäldskontoret då bestämmer.
I ett beslut om utfästelse skall erinras om att utfästelsen endast
gäller om förutsättningarna inte väsentligen förändrats när garantin
skall utfärdas. Förordning (1989:269).
30 § Beslut av statens industriverk får överklagas till regeringen.
Beslut i fråga om säkerhet får dock ej överklagas.
31 § Ansökan om stöd eller utfästelse skall ges in till den myndighet
som skall pröva ansökan. Grundas ansökan på utfästelse skall uppgift
lämnas om förutsättningarna har ändrats sedan utfästelsen beslutades.
32 § Statens industriverk skall på begäran av riksgäldskontoret yttra
sig i ärende om kreditgaranti. Förordning (1989:269).
33 § Om det i ett visst fall uppkommer en fråga om stöd står i
överensstämmelse med stödgivningens syfte, får riksgäldskontoret eller
statens industriverk hänskjuta ärendet till regeringen för prövning.
Förordning (1989:269).
34 § Försätts ett varvsföretag i konkurs eller får varvsföretaget till
stånd offentligt ackord och levereras inte fartyget till beställare, får
riksgäldskontoret avstå från att rikta krav mot beställaren på grund av
förskottsväxlar som utgör säkerhet för lämnad kreditgaranti. Sådant
avstående från krav får utfästas när kreditgaranti tidigast kan
beviljas. Förordning (1989:269).
Övergångbestämmelser
1986:553
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986. Genom förordningen
upphävs förordningen (1980:561) om statligt stöd till varvsföretag m.m.
Äldre bestämmelser gäller i fråga om stöd som beviljats eller utfästs
före den 1 juli 1986. Frågor om stöd, som enligt äldre bestämmelser
prövats av nämnden för fartygskreditgarantier, skall dock efter den 1
juli 1986 prövas av statens industriverk.
Stöd avseende fartyg med en bruttodräktighet mindre än 300 eller
kontantstöd får endast beviljas om beställningskontrakt tecknats efter
ikraftträdandet.
1989:824
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990 och gäller till
utgången av år 1992.
Genom förordningen upphävs förordningen (1986:553) om statligt
stöd till fartygsfinansiering. Äldre bestämmelser gäller dock i
fråga om stöd som beviljats före den 1 januari 1990.