Post 7163 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1987:1065 ·
Visa register
Tullag (1987:1065)
Departement: Finansdepartementet S6
Utfärdad: 1987-11-26
Ikraft: 1988-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1550
Upphävd: 1995-01-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller tull och annan skatt som tas ut vid införsel av
varor och tullverkets övervakning av införsel och utförsel av varor.
Med varor förstås i denna lag även transportmedel med vilka personer
eller varor befordras.
2 § Vad som sägs i denna lag om tull och annan skatt gäller även
avgifter som skall tas ut för varor vid införsel.
3 § Införsel och utförsel av varor, däribland transportmedel, skall
anmälas till tullmyndighet enligt denna lag och de föreskrifter som
regeringen meddelar. Lag (1991:157).
3 a § I verksamheten enligt denna lag använder tullmyndigheterna ett
system för automatisk databehandling (tulldatasystemet). Närmare
bestämmelser om register som ingår i systemet finns i tullregisterlagen
(1990:137). Lag (1990:138).
Definitioner
4 § I denna lag förstås med tullområdet:
Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver,
tullmyndighet: generaltullstyrelsen och underställda myndigheter enligt
fastställd distriktsorganisation för tullverket,
förtullning: tullmyndighets åtgärder för att tillåta fri förfoganderätt
över varor vid införsel,
tullklarering: tullmyndighets åtgärder för förtullning, för behandling
som avses i 7 § första stycket eller för utförsel av varor,
förenklat förfarande: att ta hand om och i övrigt förfoga över varor med
stöd av tillstånd enligt 8 § första stycket. Lag (1991:157).
Förtullning och annan tullklarering
5 § Varor som införs till tullområdet skall tullklareras.
Regeringen föreskriver på vilka platser varor får anmälas till
förtullning eller annan tullklarering.
Vid förtullning kontrollerar tullmyndigheten att varan får införas och
fastställer tull och annan skatt för den.
6 § Om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen, får inte någon förfoga över en vara, som
förts in till tullområdet, utan att den har förtullats. Lag (1991:157).
7 § Utan att förtullas får varor som införts till tullområdet
1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de
föreskrifter som regeringen meddelar,
2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn eller
exportbutik enligt 46--52 §§,
3. innehas med temporär tullfrihet enligt föreskrifter som meddelas
med stöd av 17 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m.,
4. återutföras, eller
5. överlåtas till staten eller förstöras enligt 109 §.
Oförtullad oljeprodukt får tillföras sådana märkämnen som avses i
2 § lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa
oljeprodukter.
Regeringen får föreskriva att tull- och skattefria varor inte behöver
anmälas till förtullning, om det kan ske utan risk för att före-
skrifter som gäller för införseln eftersätts. Lag (1993:852).
8 § Förenklade förfaranden efter anmälan till förtullning förekommer
enligt följande.
1. Den som betalar tull och annan skatt enligt 26 § får förfoga över
varor även om tull och annan skatt inte har betalats för varorna.
2. Tullmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,
bevilja importör eller sådant företag som i sin verksamhet anmäler varor
till förtullning för importörs räkning (ombud för importör), tillstånd
att ta hand om och i övrigt förfoga över varor innan tull och annan
skatt har fastställts. När det förenklade förfarandet används med stöd
av ett ombuds tillstånd får även importören ta hand om och förfoga över
varan.
Om det är nödvändigt för tullmyndigheternas kontroll, får regeringen
föreskriva begränsningar i rätten att ta hand om varor.
Det finns särskilda föreskrifter om andra begränsningar i rätten att ta
hand om varor enligt första stycket och att förfoga över varor som
tagits om hand. Lag (1991:157).
9 § En vara, som skall förtullas, skall anmälas till förtullning vid
införseln eller, om den sänds under tullverkets överinseende till en ort
inom tullområdet, vid ankomsten till den orten. Om en oförtullad vara
förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn, skall den anmälas
till förtullning innan förvaringen upphör. En vara, som innehas med
temporär tullfrihet, skall anmälas till förtullning innan den temporära
tullfriheten upphör, om regeringen inte föreskriver annat.
Varan behöver dock inte anmälas till förtullning, om den blir föremål
för annan tullklarering i anslutning till att försändningen, förvaringen
eller den temporära tullfriheten upphör. Lag (1991:157).
10 § Den som anmäler en vara till förtullning är tullskyldig för varan
om den inte behandlas enligt 7 § första stycket.
I 80--82 §§ föreskrivs om tullskyldighet i särskilda fall.
Den som är tullskyldig skall utom tull betala annan skatt som skall utgå
för varan.
Anträffas inte någon som är tullskyldig, skall tull och annan skatt tas
ut ur varan. Om det finns särskilda skäl, kan generaltullstyrelsen
besluta att tull och annan skatt inte skall tas ut ur varan. Lag
(1991:157).
11 § Vid förtullning av en vara skall, om inte annat är föreskrivet,
författningar om tull och annan skatt tillämpas i den lydelse som gällde
den dag då
1. ansökan om temporär tullfrihet för varan gjordes eller sådan
tullfrihet medgavs utan ansökan, eller
2. varan, när fråga inte är om fall som avses i 1, anmäldes till
förtullning.
Tullmyndigheten kan medge undantag från första stycket 1.
Om en åtgärd som avses i första stycket 2 inte har vidtagits inom
föreskriven tid, tillämpas författningarna i den lydelse som gällde den
dag då åtgärden senast borde ha vidtagits. Lag (1992:573).
11 a § Tullmyndigheten kan ge tillstånd till att tulldeklaration
och andra uppgifter som skall avges enligt denna lag eller enligt
lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. får lämnas genom ett
elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller på annat sätt med
hjälp av automatisk databehandling.
Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll
och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
Regeringen får meddela föreskrifter om det tekniska förfarandet för
uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.
Ett tillstånd enligt första stycket får förenas med särskilda villkor
om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om
förfarandet i övrigt.
En tullmyndighet får genom tulldatasystemet överföra elektroniska
dokument och andra upptagningar till en uppgiftslämnare. Lag (1993:640).
11 b § Ett elektroniskt dokument anses ha kommit in till en
tullmyndighet när det blivit tillgängligt för myndigheten för överföring
till sådan form att det kan läsas.
Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom annan myndighet
än tullmyndighet eller genom juridisk person efter bemyndigande enligt
9 § tullregisterlagen (1990:137) anses dokumentet dock ha kommit in till
tullmyndigheten redan när det tagits emot och kan antas ha avskilts för
tullmyndigheten hos förmedlaren. Lag (1991:157).
11 c § Om uppgifter lämnats genom överföring av ett elektroniskt
dokument till tulldatasystemet skall tullmyndigheten handlägga ärendet i
sak först sedan uppgiftslämnaren begärt tullklarering under åberopande
av dokumentets tullidentifikationsnummer (tullid). Lag (1991:157).
11 d § Tullmyndighets beslut i ärende som anhängiggjorts genom ett
elektroniskt dokument får meddelas genom ett sådant dokument. Lag
(1991:157).
12 § När en vara anmäls till förtullning, skall den tullskyldige till
ledning för förtullningen avge en tulldeklaration. Tulldeklarationen
skall ges in samtidigt med anmälan till förtullning utom i fall som
avses i andra stycket.
Om varan anmäls med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 8 §
första stycket 2, skall den tullskyldige ge in tulldeklaration senast
femton dagar från dagen för anmälan. Om det finns särskilda skäl, får
tullmyndigheten medge den tullskyldige en längre frist för att ge
in tulldeklaration.
Regeringen kan föreskriva att de uppgifter som behövs för förtullningen
får lämnas på annat sätt. Lag (1992:573).
13 § Tulldeklaration får avges genom ombud som godkänts av
tullmyndigheten.
Tulldeklaration får avges av någon som är anställd och kan anses ha en
förtroendeställning hos den tullskyldige eller, om deklarationen avges
genom ett ombud som avses i första stycket, hos ombudet. Lag (1992:573).
14 § En tulldeklaration skall innehålla
1. varans nummer enligt tulltaxan i tulltaxelagen (1987:1068) eller
enligt statistisk varuförteckning, som utfärdats av
generaltullstyrelsen, och en kort varubeskrivning, om en sådan inte
finns i de handlingar som bifogas deklarationen,
2. tullsats och annan skattesats,
3. varans tull- och skattepliktiga kvantitet samt värde,
4. grund för nedsättning av eller frihet från tull eller annan skatt.
Regeringen får föreskriva
1. att de ytterligare uppgifter som behövs för kontroll av uppgifter
enligt första stycket och av att varan får införas skall lämnas i
tulldeklarationen eller annan handling,
2. att ytterligare uppgifter för tillämpningen av konventionen om
förenkling av formaliteterna vid handel med varor skall lämnas i
tulldeklarationen eller annan handling,
3. att uppgifterna i tulldeklarationen skall lämnas i kodform,
4. att uppgifter enligt första stycket inte behöver lämnas om
varusändningens värde uppgår till högst 10 000 kr.
Tullmyndigheten kan medge undantag från skyldighet att lämna uppgifter
som avses i första stycket, om tullmyndigheten finner att den
tullskyldige har avsevärd svårighet att lämna uppgifterna. Innebär
medgivandet att den tullskyldige inte behöver lämna uppgift om varans
nummer enligt första stycket 1, kan tullmyndigheten bestämma att han
skall lämna en sådan beskrivning av varan som behövs för varans
förtullning. Lag (1991:157).
Tulldeklaration m. m.
15 § Om varor som enligt tulltaxan skall klassificeras gemensamt anmäls
till förtullning vid skilda tillfällen, skall den tullskyldige avge
preliminära tulldeklarationer. Slutlig deklaration skall avges vid det
sista deklarationstillfället, om tullmyndigheten inte bestämmer annat.
En preliminär tulldeklaration skall innehålla en kort varubeskrivning,
om en sådan inte finns i handlingar som bifogas deklarationen, och
preliminärt beräknade belopp som skall betalas i tull och annan skatt.
Regeringen kan föreskriva att preliminär tulldeklaration får avges även
i andra fall än som avses i första stycket.
16 § Regeringen föreskriver vilka handlingar som skall bifogas
en tulldeklaration eller i övrigt inges för att styrka uppgifter om en
vara som skall förtullas. Lag (1994:476).
16 a § Den för vars räkning en vara förts in till tullområdet är
skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar
eller på annat lämpligt sätt sörja för att det finns underlag för att
fullgöra deklarationsskyldigheten och för kontroll av hur den har
fullgjorts.
Avser tulldeklarationen en vara som är införselreglerad skall vad
som nu sagts även gälla handlingar som visar att införselvillkoren
är uppfyllda.
Underlaget skall bevaras under fem år efter den dag då varan
anmäldes till förtullning eller den längre tid som för vissa uppgifter
eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning.
Lag (1993:640).
Tulltaxering, omtulltaxering, eftertulltaxering, skönstulltaxering
Tulltaxering
17 § Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter
fastställer en tullmyndighet tull och annan skatt (tulltaxering).
Om en preliminär tulldeklaration har avgetts, bestämmer en tullmyndighet
preliminärt tull och annan skatt (preliminär tulltaxering). Om det finns
särskilda skäl, får preliminär tulltaxering ske även i annat fall. Lag
(1991:157).
18 § En anmälan till förtullning av en vara får inte återkallas sedan
tulltaxeringsbeslut meddelats. Om det finns särskilda skäl, får
generaltullstyrelsen medge att återkallelse sker senare med verkan att
tulltaxeringsbeslutet upphävs.
Omtulltaxering
19 § En tullmyndighet skall ompröva tulltaxeringsbeslut
(omtulltaxering), om den tullskyldige begär det innan tiden för
överklagande av beslutet har gått ut.
Finner en tullmyndighet att ett tulltaxeringsbeslut är felaktigt, skall
myndigheten på eget initiativ besluta om rättelse genom omtulltaxering,
såvida inte felet är att anse som ringa. Fråga om sådan prövning får
inte tas upp sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.
Skyldigheten enligt första och andra styckena att ompröva
tulltaxeringsbeslut gäller inte, om beslut överklagats och
tullmyndigheten har överlämnat handlingarna i ärendet till en högre
instans. Lag (1991:157).
Eftertulltaxering
20 § Har den som är tullskyldig enligt 10 § första stycket
1. i tulldeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat
oriktig uppgift till ledning för tulltaxeringen, eller
2. underlåtit att lämna uppgift som det ålegat honom att lämna, skall en
tullmyndighet besluta om eftertulltaxering, om den oriktiga uppgiften
eller underlåtenheten har medfört att tull eller annan skatt inte
fastställts eller fastställts till för lågt belopp. Eftertulltaxering
får inte ske, om det belopp som avses är ringa eller det med hänsyn till
omständigheterna är uppenbart oskäligt att sådan taxering sker. Lag
(1991:1909).
21 § Eftertulltaxering får inte ske så länge omtulltaxering kan
förekomma. Eftertulltaxering får inte heller ske senare än fem år efter
den dag då varan anmäldes till förtullning, såvida inte den tullskyldige
samtyckt till att eftertulltaxering sker.
22 § Om den tullskyldige har avlidit, skall eftertulltaxeringen påföras
hans dödsbo. Beslut om sådan eftertulltaxering får meddelas senast under
andra året efter utgången av det kalenderår då bouppteckning efter den
tullskyldige lämnats in för registrering.
23 § Om den tullskyldige har åtalats för brott enligt lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling får, även efter utgången av den i 21 eller
22 § angivna tiden, eftertulltaxering ske för den vara som åtalet avser.
Beslut om sådan eftertulltaxering får dock inte meddelas senare än under
kalenderåret efter det då åtalet väcktes. Om den tullskyldige har
avlidit, får beslut om eftertulltaxering inte meddelas senare än sex
månader från dödsfallet. Ogillas åtalet, skall tullmyndigheten undanröja
eftertulltaxeringen, om domen vinner laga kraft.
Första stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en
juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för
varusmuggling, om brottet avser tull eller annan skatt som den juridiska
personen haft att betala.
Skönstulltaxering
24 § Om tull eller annan skatt inte kan beräknas tillförlitligt vid
tulltaxering, omtulltaxering eller eftertulltaxering, fastställs vad som
skall erläggas efter skälig grund (skönstulltaxering).
Betalning av tull och annan skatt
Betalning
25 § Tull och annan skatt skall betalas till tullmyndigheten inom 15
dagar från den dag då beslutet om tullen eller skatten meddelades.
26 § Tullmyndigheten får medge att den som bedriver
importverksamhet eller annan som importerar varor i större omfattning,
får betala tull och annan skatt enligt särskild tullräkning
(kreditimportör).
Särskild tullräkning får även utställas på sådant ombud som avses i 13 §
första stycket, om ombudet gentemot tullverket åtagit sig att fullgöra
den betalningsskyldighet som åvilar den tullskyldige.
Särskild tullräkning får utfärdas gemensamt för flera
tulltaxeringsbeslut. Räkningen skall betalas inom 15 dagar från den dag
då den utfärdades. Tullmyndigheten får i enskilda fall bestämma att
räkningen skall betalas tidigare, om det finns särskilda skäl.
Om ett ombud har mottagit medel av tullskyldiga för betalning av
tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra
tillgångar. Lag (1992:573).
27 § Regeringen får föreskriva att säkerhet skall ställas för tull och
annan skatt. Om säkerhet inte har ställts, utgör varan säkerhet för
tullen och skatten så länge den står under tullverkets överinseende.
Återbetalning
28 § Om en tullskyldig har betalat tull, annan skatt, tulltillägg eller
förseningsavgift med högre belopp än han rätteligen skall betala,
återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han
betalat tull, annan skatt, tulltillägg eller förseningsavgift som
rätteligen inte skall betalas. Belopp som får dras av vid redovisning
av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför
rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9--13 §§ samma lag återbetalas
dock inte. Om tullfrihet har beslutats med stöd av 12 § lagen
(1987:1069) om tullfrihet m. m. för en vara av visst slag, återbetalas
inbetalat tullbelopp.
Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för tull och
annan skatt som förfallit till betalning och som den tullskyldige
skall betala till Tullverket. Vid restitution av tull enligt lagen om
tullfrihet m. m. får avdrag göras för tull och annan skatt som
förfallit till betalning och som sökanden skall betala till Tullverket.
I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till
återbetalning. Lag (1994:499).
Dröjsmålsavgift
29 § Om tull eller annan skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2--5 mom. uppbördslagen (1953:272).
Tullmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten
att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Bestämmelserna i denna lag om tull och annan skatt tillämpas även
beträffande dröjsmålsavgift enligt första stycket. Lag (1992:643).
Ränta
30 § Ränta utgår på tull och annan skatt som skall betalas
1. på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering,
2. enligt beslut av Generaltullstyrelsen, kammarrätten eller
Regeringsrätten,
3. i fall som avses i 82 §, när tull eller annan skatt undandragits,
4. i fall som avses i 24 § eller 26 § första stycket lagen (1987:1069)
om tullfrihet m. m.
Om tull eller annan skatt enligt preliminärt beslut har erlagts med
lägre belopp än som slutligt fastställts, utgår ränta på det
överskjutande beloppet.
Ränta enligt första eller andra stycket utgår dock inte på belopp
som får dras av vid redovisning av skatt enligt
mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför rätt till
återbetalning enligt 10 kap. 9--13 §§ samma lag.
Om utfärdande av särskild tullräkning fördröjs till följd av att den
som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat
förfarande inte avgivit tulldeklaration inom föreskriven tid, utgår
ränta.
Bestämmelserna i denna lag om tull och annan skatt tillämpas även
beträffande ränta enligt denna paragraf. Lag (1994:499).
31 § Vid beräkning av ränta enligt 30 § första stycket 1, 2 eller 4
eller andra stycket gäller att ränta utgår
från utgången av den andra månaden efter den då varan anmäldes till
förtullning, dock att ränta på tull eller annan skatt, som motsvarar
tidigare återbetalat belopp, utgår från utgången av den månad då
beloppet återbetalades,
till och med den månad då beloppet skall erläggas.
Ränta enligt 30 § första stycket 3 utgår
från utgången av den månad då varan infördes eller det olovliga
förfarandet ägde rum,
till och med den månad då beloppet skall erläggas.
Ränta enligt första och andra styckena i denna paragraf utgår inte för
längre tid än två år utom i fall som avses i 30 § första stycket 4.
Ränta enligt 30 § fjärde stycket utgår för den tid fördröjningen
omfattar.
32 § På belopp som återbetalas enligt 28 § utgår ränta. Ränta utgår även
på ränta enligt 30 § och dröjsmålsavgift som återbetalas. Ränta utgår
från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med
den månad då beloppet återbetalas. Lag (1992:643).
33 § Ränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som
motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av
november det föregående året. Räntesatsen bestäms till procenttal med
högst en decimal. För den tid som infaller efter utgången av det år då
tull och annan skatt slutligt fastställs tillämpas dock den räntesats
som gäller för det året. Räntebelopp som inte uppgår till femtio kronor
tas inte ut och återbetalas inte. Lag (1992:643).
34 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 30 § har ändrats på sådant
sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med
lägre belopp, skall ny beräkning av räntan göras. För mycket erlagd
ränta återbetalas.
Ränta utgår inte på räntebelopp som en tullskyldig åläggs betala enligt
30 § utöver tidigare erlagd ränta.
Om ett beslut som föranlett ränta enligt 32 § har ändrats på sådant sätt
att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp,
skall den tullskyldige återbetala vad han uppburit för mycket.
Bestämmelserna i denna lag om tull och annan skatt gäller därvid i
tillämpliga delar.
34 a § För betalning enligt bestämmelserna i 25--34 §§ får uppgifter
lämnas mellan tullverket och annan genom överföring av elektroniska
dokument enligt de föreskrifter som regeringen meddelar. Lag (1991:157).
Indrivning m. m.
35 § Tull och annan skatt som har förfallit till betalning skall
lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m.
Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om
säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får
tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerheten. Lag (1993:912).
36 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit
att betala in tull eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han
tillsammans med den tullskyldige betalningsskyldig för tullen och
skatten. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det
finns särskilda skäl.
Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt första stycket
skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den
tullskyldiges betalningsskyldighet för beloppen har fallit bort enligt
lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. Hos
den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i
samma ordning som gäller för tull och annan skatt enligt 35 §.
Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp
enligt första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket. Lag (1993:912).
37 § De föreskrifter om ränta, dröjsmålsavgift, indrivning, avräkning,
avskrivning och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en
tullskyldig gäller även när motsvarande fordringar tagits upp i
tullräkning, som utställts på ombud enligt 26 § andra stycket. Lag
(1992:643).
Tullauktion m. m.
38 § Om tull och annan skatt skall tas ut ur en vara enligt 10 § fjärde
stycket eller 35 §, får varan säljas genom tullmyndighetens försorg på
offentlig auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om tullmyndigheten
finner det vara lämpligare. Om varan är skadad eller förskämd eller om
köpeskillingen inte kan beräknas täcka minst kostnaden för försäljningen
eller om tullmyndigheten annars finner att det föreligger särskilda
skäl, får varan i stället förstöras.
Att vissa varor inte får säljas på tullauktion följer av särskilda
bestämmelser. Lag (1991:157).
39 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.
Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt skall
tullmyndigheten i god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är
känd, till den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare
och den som kan antas ha särskild rätt till varan. Vad som sagts nu
skall om möjligt tillämpas även innan en vara förstörs.
40 § Medel som inflyter genom försäljning enligt 38 § skall användas
till att täcka i första hand tullverkets kostnader för förvaring och
försäljning av varan och i andra hand tull och annan skatt för varan
samt ränta.
Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas den tullskyldige eller,
om annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar att
han hade särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del av
beloppet tillställas honom.
Om beloppet inte har kunnat tillställas någon enligt andra stycket inom
ett år från dagen för försäljningen, tillfaller det staten.
Utförsel
41 § Den för vars räkning en vara förs ut ur landet (exportör) skall
göra en anmälan om utförseln till tullmyndighet. Anmälan skall innehålla
uppgift om
1. varans nummer enligt statistisk varuförteckning som utfärdats av
generaltullstyrelsen,
2. varans kvantitet och värde,
3. grund för återbetalning av eller befrielse från tull eller annan
skatt på grund av utförseln. Lag (1991:157).
42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om uppgifter och
handlingar som skall lämnas till tullmyndigheten när en vara förs ut
ur landet.
På grundval av de lämnade uppgifterna och den undersökning av
varan, som kan behövas, kontrollerar tullmyndigheten om det finns
något hinder mot utförseln. Lag (1994:476).
43 § Bestämmelserna i 41 och 42 §§ tillämpas även i fråga om åtgärd som
enligt särskilda föreskrifter skall jämställas med utförsel.
44 § Regeringen får föreskriva att anmälan om utförsel får underlåtas i
fråga om varor som inte skall redovisas i handelsstatistiken, om det kan
ske utan risk för att föreskrifter som gäller för utförseln eftersätts.
Lag (1991:157).
Statistik
45 § En tullskyldig eller annan, som enligt denna lag eller bestämmelser
som meddelats med stöd av lagen är skyldig att göra anmälan eller lämna
uppgift om en vara, skall för statistiskt ändamål lämna de uppgifter om
varan som regeringen föreskriver.
Tullupplag, tullager, frihamn m. m.
46 § För förvaring av oförtullade varor under kortare tid får inrättas
tullupplag samt för annan förvaring av oförtullade varor tullager och
frihamn. Regeringen föreskriver vilka former av tullager som får
inrättas.
För försäljning av oförtullade eller obeskattade varor till
flygpassagerare som avreser till utlandet får inrättas butik på
flygplats (exportbutik). Om det finns särskilda skäl, får exportbutik
inrättas även på annan plats.
47 § Regeringen får föreskriva att tullupplag och tullager kan inrättas
av tullverket. Regeringen får meddela föreskrifter om verksamheten vid
sådana tullupplag och tullager.
Tillstånd för annan än tullverket att inrätta tullupplag eller tullager
meddelas av tullmyndighet.
Tillstånd att inrätta frihamn eller exportbutik meddelas av regeringen.
48 § Tullmyndighet får ta hand om en oförtullad vara för tillfällig
förvaring om det behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på
tullupplag eller i frihamn. I sådant fall tillämpas 50 § tredje stycket.
Innehavaren av ett tullupplag eller en frihamn är skyldig att ta emot
oförtullade varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.
49 § Regeringen får föreskriva den längsta tid under vilken oförtullade
varor får förvaras på tullupplag och tullager.
Om förvaringstiden för en vara, som inte får införas, har gått ut utan
att varan har anmälts till förtullning eller blivit föremål för
behandling enligt 7 § första stycket, får varan utan att förtullas
säljas för utförsel genom tullmyndighets försorg med tillämpning av
bestämmelserna i 38--40 §§.
50 § En fraktförare är skyldig att lägga upp en vara som införs till
tullområdet på tullupplag eller i frihamn. Om ingen fraktförare åtagit
sig att befordra varan, skall den som befordrat varan lägga upp den på
tullupplag eller i frihamn. Vad som sagts nu gäller inte, om varan
tullklareras på annat sätt.
Befordras en vara på ett fordon som kommer till tullområdet med fartyg,
åvilar skyldigheten att lägga upp varan på tullupplag eller i frihamn
den som svarar för vägtransporten, om fordonets förare medföljer
fartyget. I annat fall åvilar skyldigheten redaren.
Om en fraktförare eller den som annars befordrat en vara åsidosätter sin
skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på
tullupplag eller i frihamn genom tullverkets försorg. Den som åsidosatt
skyldigheten skall ersätta tullverket dess kostnader för varans
uppläggning och förvaring. Tullmyndigheten kan bestämma att varan inte
får tas ut från upplaget eller frihamnen, förrän kostnaderna ersatts
eller säkerhet ställts för dem.
51 § I frihamn får oförtullade varor förvaras utan tidsbegränsning.
I frihamn får bedrivas industriell verksamhet och detaljhandel i den
utsträckning regeringen föreskriver.
52 § Tullupplag, tullager, frihamnar och exportbutiker står under
tullverkets tillsyn.
Regeringen får meddela föreskrifter om anmälnings- och
redovisningsskyldighet i fråga om varor som förvaras på sådana platser.
53 § Den som i verksamhet vid tullupplag, tullager eller frihamn tar
befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnas för
tullklarering, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i
verksamheten erfarit om någon enskilds ekonomiska och personliga
förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället
bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).
54 § Tullmyndighet får, om det kan ske utan risk för att föreskrifter om
införsel åsidosätts, överlämna åt ett bolag eller en förening som
innehar tullupplag, frihamn eller, enligt vad regeringen föreskriver,
tullager att utföra den kontroll som annars ankommer på tullmyndighet i
samband med
1. att en vara skall läggas upp på tullupplaget, tullagret eller i
frihamnen,
2. att en vara som förvaras på tullupplaget, tullagret eller i frihamnen
skall tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 8 §
första stycket 2 eller i övrigt tas ut från tullupplaget, tullagret
eller frihamnen, eller
3. att en vara sänds från eller till tullupplaget, tullagret eller
frihamnen enligt 7 § första stycket 1.
Tullmyndighet får, om det kan ske utan risk för att föreskrifter om
utförsel åsidosätts, överlämna åt ett bolag eller en förening som
bedriver godshantering att utföra den kontroll som annars ankommer på
tullmyndighet i samband med att en vara skall föras ut ur landet. Lag
(1991:157).
Förhandsbesked
55 § Generaltullstyrelsen får meddela förhandsbesked om
1. en varas nummer enligt tulltaxan och statistisk varuförteckning som
utfärdats av styrelsen,
2. beräkning av en varas tullpliktiga kvantitet,
3. beräkning av en varas tullpliktiga värde,
4. tullsats och annan skattesats för en vara och
5. tullfrihet eller tullnedsättning för en vara av helt eller delvis
svenskt ursprung.
Ett förhandsbesked om skattesats gäller endast i den mån skatten skall
betalas till tullverket.
56 § Förhandsbesked meddelas efter ansökan av den som avser att införa
eller utföra en vara eller av någon annan vars intresse i väsentlig mån
berörs av bestämmelsernas tillämpning.
Förhandsbesked skall sökas skriftligt hos generaltullstyrelsen. Sökanden
skall lämna de uppgifter som behövs för att förhandsbesked skall kunna
meddelas. Styrelsen får begära varuprov av sökanden. Om
laboratorieundersökning görs eller sakkunnig anlitas för att utreda en
varas beskaffenhet, skall sökanden enligt beslut av styrelsen ersätta
kostnaden för detta, om styrelsen inte medger undantag.
Om generaltullstyrelsen med hänsyn till ansökningens innehåll,
utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter finner att
förhandsbesked inte bör meddelas, skall ansökningen avvisas.
57 § Ärenden om förhandsbesked skall handläggas skyndsamt.
Förhandsbesked gäller omedelbart. Beskedet är bindande för staten i
förhållande till sökanden i fråga om en vara som införs eller utförs av
honom eller för hans räkning eller i enlighet med ett av honom ingånget
avtal, om varan anmäls till förtullning eller utförsel inom två år från
den dag han fick del av beskedet och han yrkar det vid förtullningen
eller utförseln.
58 § Förhandsbesked upphör att gälla vid författningsändringar som
påverkar den fråga beskedet avser.
59 § Generaltullstyrelsen kan återkalla förhandsbesked, om styrelsen
finner att en bestämmelse skall ges annan tolkning än den som ligger
till grund för beskedet. Beslut om återkallelse skall delges den som
erhållit beskedet.
Ett förhandsbesked som har återkallats skall ändå gälla i fråga om en
vara som införts eller utförts i enlighet med avtal som den som erhållit
beskedet ingått innan beslutet om återkallelse delgavs honom, under
förutsättning att han begär det och att varan anmäls till förtullning
eller utförsel inom tre månader från den dag då beslutet om återkallelse
avsänts till honom.
Om det finns särskilda skäl, kan generaltullstyrelsen medge att verkan
av beslut om återkallelse skall inträda senare än som följer av andra
stycket.
60 § Vad som i 59 § andra och tredje styckena sägs om återkallelse av
förhandsbesked skall gälla även i fråga om ändring av förhandsbesked
efter överklagande.
Tullverkets kontrollverksamhet
61 § Oförtullade varor och varor som anmälts till utförsel står under
tullverkets överinseende (tullkontroll). I fråga om vara som tagits om
hand med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 8 § första
stycket 2 gäller detta dock endast om den
1. är underkastad förfogandeförbud enligt 2 § 5 lagen (1973:980) om
transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.,
2. behandlas enligt 7 § första stycket denna lag, eller
3. förvaras enligt beslut som tullmyndighet meddelat med stöd av
föreskrift som avses i 8 § andra stycket.
Vad som sägs i första stycket gäller inte varor som lämnats ut till
fritt förfogande enligt 8 § första stycket 1. Lag (1991:157).
62 § Transportmedel står under tullkontroll, om det
1. medför varor till tullområdet, så länge varorna står under
tullkontroll och inte lossats,
2. kommer till tullområdet utan att medföra varor, tills anmälan om
transportmedlet enligt 3 § har behandlats av tullmyndighetens,
3. skall avgå från tullområdet, sedan anmälan gjorts härom.
Transportmedel, som kommer till tullområdet och skall undersökas enligt
63 §, står utan hinder av första stycket 1 och 2 under tullkontroll
tills undersökningen har slutförts.
63 § För kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fullgjorts
riktigt och fullständigt får tullmyndigheten undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan
förvaras vid införsel till eller utförsel från tullområdet,
2. områden för tullupplag, tullager, frihamnar och exportbutiker,
flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll
förvaras, och även lokaler inom sådana områden, samt
3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och
liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från
tullområdet eller av person som kan anmanas stanna enligt 64 §.
Bestämmelser om kroppsvisitation finns i 19 § lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling. Lag (1993:1413).
64 § Förare eller befälhavare på transportmedel som står under
tullkontroll är skyldig att använda anvisad väg eller led, att medföra
passhandling för transportmedlet och dess last och att stanna på
tullmyndighets anmaning.
Förbud får meddelas förare eller befälhavare som sägs i första stycket
att göra uppehåll under resa inom tullområdet, att utan tullmyndighets
medgivande ankomma eller avgå med transportmedlet samt att beträda eller
lämna och lossa eller lasta transportmedlet.
Förare och befälhavare på transportmedel som inte står under
tullkontroll och även annan person är skyldig att stanna på
tullmyndighets anmaning. Sådan anmaning får ges, när det finns anledning
anta att anmälningsskyldighet föreligger för honom enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Anvisning, anmaning och förbud som avses i denna paragraf får meddelas
endast om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning av
införsel eller utförsel och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för
detta ändamål. Lag (1991:157).
65 § En förare eller befälhavare på ett transportmedel eller annan, som
enligt 64 § är skyldig att stanna, skall på tulltjänstemans begäran
lämna de uppgifter och förete de handlingar som behövs för kontrollen.
66 § Tullmyndighet får anbringa lås, förseglingar och igenkänningsmärken
på transportmedel och andra varor som står under tullkontroll.
Tullmyndighet får också tillfälligt ta hand om registreringsbevis och
liknande handlingar, som avser ett sådant transportmedel, när det behövs
för att hindra transportmedlets avgång.
Om befogenhet för tullmyndighet att omhänderta oförtullade varor för
tillfällig förvaring föreskrivs i 48 § första stycket.
67 § Om det behövs för kontrollverksamheten och inte medför något
väsentligt hinder för trafiken, får tullmyndighet tillfälligt stänga av
områden där transportmedel lossas eller lastas. Vad som sagts nu gäller
även annat område närmast transportmedel, liksom infarter till och
utfarter från tullupplag, frihamnar och flygplatser.
68 § Tullmyndighet får preja fartyg inom tullområdet, om det behövs för
att möjliggöra tullverkets övervakning av införsel eller utförsel av
varor.
Om ett fartyg under resa mellan orter inom tullområdet avviker från
kursen och lämnar tullområdet utan att nöd eller annat tvingande skäl
föreligger, får tullmyndighet, om befälhavaren inte efterkommer en
anmaning att återvända till tullområdet, inbringa fartyget till en plats
inom detta. Kan anmaning inte ges eller finns särskild anledning anta
att en anmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra ett inbringande
av fartyget, får det inbringas utan föregående anmaning.
Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg
eller inom en främmande stats vattenområde, om det inte medges enligt
avtal med den främmande staten.
69 § För sådan kontroll som avses i 63 § skall den vars uppgifter skall
kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs bereda den
som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och
transportmedlet och utan kostnad tillhandahålla varuprov som behövs.
Denne skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen
som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen
avser.
Den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan
införs eller utförs skall svara för den transport av varan som behövs
samt för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla
arbetsbiträde vid provtagning och vägning. Den som åsidosätter dessa
skyldigheter skall enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten dess
kostnad för ifrågavarande åtgärder. Vad som sägs i 35 § om tull och
annan skatt skall gälla även sådan ersättning. Tullmyndighet får medge
befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.
70 § Även i annat fall än som avses i 69 § första stycket får
tulltjänsteman undersöka och ta prov på varor som står under
tullkontroll.
71 § Om det finns anledning anta att en uppgift som lämnats enligt denna
lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen inte är
riktig, får tullmyndigheten anlita särskild sakkunnig för att få fram
den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, är den som
lämnat uppgiften skyldig att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan
skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgiften avser varans
tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet
inte överstiger det uppgivna med mer än tio procent.
Tullmyndighet får, med generaltullstyrelsens medgivande, anlita särskild
sakkunnig även när en uppmaning att lämna uppgift eller handling rörande
en vara inte har följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften
eller handlingen skall stå för kostnaden, om styrelsen inte beslutar
annat.
Om tullverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon
annan skall stå för, skall denne enligt beslut av tullmyndighet ersätta
staten dess kostnad. Vad som sägs i 35 § om tull och annan skatt skall
gälla även sådan ersättning.
72 § Om det behövs för kontrollverksamheten eller för
uppgiftsskyldigheten enligt 114 §, får regeringen föreskriva att den som
är tullskyldig skall lämna uppgift om organisationsnummer eller
personnummer när en vara anmäls till förtullning samt att en exportör
skall lämna sådan uppgift när en vara anmäls till utförsel.
73 § Polisen och kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll-
verksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 63--70 §§ om tullmyndighet
och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och
kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid kustbevakningen.
Även Posten Aktiebolag och järnvägsföretag är skyldiga att medverka i
kontrollverksamheten enligt denna lag i fråga om varor som befordras
med post eller på järnväg. I fråga om sådan medverkan gäller inte
63--70 §§.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i
första och andra styckena. Lag (1993:1698).
74 § Transportföretag som befordrar resande från utlandet skall utan
kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till tullverkets
förfogande som enligt vad generaltullstyrelsen bedömer behövs för
undersökning och tulltaxering av resgods och fordon som resande för med
sig, för förhör och kroppsvisitation av resande samt för tullpersonal
under uppehåll i tjänstgöringen.
75 § Tullmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas
vara anmälnings- eller uppgiftsskyldig enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen att lämna uppgift,
visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som
behövs för kontroll av att anmälnings- eller uppgiftsskyldigheten
fullgjorts på ett riktigt och fullständigt sätt.
Vad som i första stycket sagts gäller även den för vars räkning en
vara förts in eller förts ut.
Avser ett föreläggande enligt första eller andra stycket uppgifter i
räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling
skall dessa därvid efter tullmyndighetens bestämmande
tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk
databehandling. Lag (1994:476).
75 a § Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver eller kan
antas bedriva verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av
betydelse för kontrollen av annan persons anmälnings- eller
uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten
att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av
handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den
andre personen (kontrolluppgift).
Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa
nödvändiga handlingar till tullmyndighetens förfogande för
granskning. Lag (1994:476).
75 b § Tullmyndigheten får besluta om revision hos den som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen
(1979:141) och hos annan juridisk person än dödsbo.
Revisionen får avse att kontrollera att anmälnings- eller
uppgiftsskyldigheten enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen fullgjorts riktigt och fullständigt.
Lag (1994:476).
76 § Ett beslut om revision skall överlämnas till den reviderade
innan revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta
handlingar och uppgifter enligt 78 och 79 §§.
I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera
tjänstemän att verkställa revisionen (revisor). Lag (1994:476).
77 § En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade
och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten.
För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om
vite i 77 b § fjärde stycket och om andra tvångsåtgärder i lagen
(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
Revisionen får verkställas hos den reviderade om han medger det.
Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det och
revisionen kan göras där utan betydande svårighet.
Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall
handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.
Lag (1994:476).
77 a § Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar
som rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt
78 §.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med tekniskt hjälpmedel. Lag (1994:476).
77 b § Vid revision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de
handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen.
Han skall också om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till
förfogande samt i övrigt ge den hjälp som behövs vid revisionen.
Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt
hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast
med sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället
tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet
kan granskas med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn
får kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning
som finns hos den reviderade.
Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast
de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs för
att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte
verkställas via telenät.
Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller
andra stycket får tullmyndigheten förelägga honom vid vite att
fullgöra dem. Lag (1994:476).
77 c § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt.
Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till
revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen
avslutats återlämnas till den reviderade.
Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
Lag (1994:476).
78 § På den enskildes begäran skall från föreläggande eller
revision undantas
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 §
rättegångsbalken,
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse om
handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör
komma till någon annans kännedom.
Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om
handlingens skyddsintresse överväger dess betydelse för kontrollen.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga
delar även föreläggande att lämna uppgifter. Lag (1994:476).
79 § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna
uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling,
skall ges in till länsrätten, tillsammans med föreläggandet och den
begärda handlingen eller uppgiften.
Om den reviderade begär att en handling skall undantas från
revision skall handlingen, om tullmyndigheten anser att den bör
granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften
skall undantas från kontrollen. Lag (1994:476).
79 a § I fråga om upptagning som avses i 77 a § andra stycket
bestämmer länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall
tillhandahållas i målet.
Länsrätten får i fråga om upptagning som avses i föregående stycke
besluta om sådana begränsningar i tullmyndighetens rätt att själv
använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift, som skall
undantas från granskning, inte skall bli tillgänglig för myndigheten.
Lag (1994:476).
79 b § Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut
kan fattas utan att rätten granskar handlingen.
Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av
kontrollen handläggs frågan om undantagande på sätt som anges i
79 och 79 a §§ samt i första stycket. Lag (1994:476).
79 c § Om en handling eller del av handling undantagits från
kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse
för granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även
om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att
den begärts undantagen.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller
omedelbart om inte annat anges i beslutet. Lag (1994:476).
Tullskyldighet i särskilda fall
80 § I fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser
är postbefordringsföretag som regeringen bestämmer tullskyldigt, om
varorna inte anmäls till förtullning eller annan tullklarering av
någon annan.
Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock vad som föreskrivs
i 19--23 §§ om omtulltaxering och eftertulltaxering gälla honom, även om
han inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna uppgift till
ledning för tulltaxeringen. Lag (1993:1698).
81 § Om en oförtullad vara går förlorad när den införs till tullområdet
eller sänds under tullkontroll inom detta, är fraktföraren tullskyldig
för varan. Om ingen fraktförare åtagit sig att befordra varan, är den
som befordrat varan tullskyldig för den. Om varan anmälts till
försändning enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 § första
stycket 1, är dock den som gjort anmälningen tullskyldig.
Om en oförtullad vara går förlorad när den förvaras på tullupplag eller
tullager eller i exportbutik eller frihamn, är innehavaren av upplaget,
lagret, exportbutiken eller frihamnen tullskyldig för varan.
Om en oförtullad vara går förlorad när den innehas med temporär
tullfrihet, är den som åtnjöt den temporära tullfriheten tullskyldig för
varan.
Den som visar att förlust av en vara inte beror på fel eller försummelse
av honom eller, i fall som avses i första stycket sista meningen, av den
som befordrat varan eller av någon för vilken dessa svarar är inte
tullskyldig enligt första--tredje styckena. Om det finns särskilda skäl,
kan tullmyndighet medge nedsättning av eller befrielse från tull eller
skatt i fall som avses i denna paragraf.
I fråga om tullskyldig som avses i första--tredje styckena gäller
bestämmelserna i 12--24 §§ i tillämpliga delar. Lag (1991:157).
82 § Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts
till förtullning eller annan tullklarering, är han skyldig att betala
den tull och annan skatt som skulle ha utgått om varan förtullats vid
införseln. Detsamma gäller den som i samband med införsel av en vara i
annat fall vidtagit sådan åtgärd att risk uppkommit för att varan skulle
undgå förtullning.
Den som förfogat över en oförtullad vara, som avses i 7 § första
stycket, i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är
skyldig att betala den tull och annan skatt som därigenom undandragits
eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid
mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller
återbetalning av tull eller annan skatt får inte åtnjuta förmånen.
Bestämmelserna i 17--24 §§ tillämpas även i fall som avses i första och
andra styckena. Den tullskyldige skall på begäran av tullmyndigheten
lämna sådana uppgifter om varan som behövs för tulltaxeringen.
Om det finns särskilda skäl, kan tullmyndighet medge nedsättning av
eller befrielse från tullen eller skatten eller medge befrielse från
tullskyldighet för varor som blir föremål för behandling enligt 7 §
första stycket.
Frågor om tullskyldighet enligt denna paragraf får inte prövas senare än
fem år efter utgången av den månad, under vilken varan infördes eller
det olovliga förfogandet ägde rum. Dock skall vad i 21--23 §§
föreskrivits om tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall
tillämpas på motsvarande sätt.
Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite
83 § Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna
tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat dokument som
under förfarandet avgetts till ledning för fastställande av tull eller
annan skatt, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han
påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent
av den tull och annan skatt som inte skulle ha påförts, om den
oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige
skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett omtulltaxeringsärende
eller ett överklagat ärende som avser fastställande av tull eller
annan skatt.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den
oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning
av kontrollmaterial som bifogats deklarationen.
Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering
skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo
procent av den tull och annan skatt som vid taxeringen påförs den
tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till
den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den
tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.
Om den som är tullskyldig enligt 82 § rätteligen skulle ha lämnat
tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan skatt,
skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull
och annan skatt som påförs eller, vid förfogande enligt 82 § andra
stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den
tullskyldige går miste om.
Tulltillägg beräknas inte på mervärdesskatt som får dras av vid
redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller
på belopp som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9--13 §§
samma lag. Lag (1994:499).
84 § Vid tillämpning av 83 § ansvarar den som är tullskyldig för
handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat
dokument som lämnas för en tullskyldig som är juridisk person skall
anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den tullskyldige.
85 § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning
eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat
dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.
Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av
ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på
tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en
uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.
Om en tullskyldig frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält
förhållande som avses i 82 § första eller andra stycket, påförs inte
tulltillägg.
86 § Om den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat
förfarande inte har kommit in med tulldeklaration vid den tidpunkt då
deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift
(förseningsavgift).
Förseningsavgiften är 300 kronor. Avgiften är dock 600 kronor, om den
tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte fullgjort
skyldigheten inom den bestämda tiden. Lag (1991:157).
87 § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges, om
felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med
den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed
jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om
felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn
till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild
omständighet eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut
tillägget eller avgiften.
Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som
ringa.
Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när
underlåtenheten är att anse som ringa.
Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den
tullskyldige har avlidit. Lag (1991:1910).
88 § Om en oförtullad vara eller dess värde blir föremål för
förverkande, tas inte ut tull, annan skatt eller tulltillägg till den
del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om
tull, annan skatt eller tulltillägg skall upphävas eller ändras, sedan
dom eller beslut som innefattar förverkande vunnit laga kraft.
89 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av
tullmyndigheten. Kammarrätten prövar dock, på talan av det allmänna
ombudet som avses i 98 §, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga
uppgifter i mål om tull eller annan skatt. Sådan talan får föras, om den
oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte
har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den
månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga
kraft.
Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift
skall utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om
beslutet om den tull eller annan skatt som tulltillägget eller
förseningsavgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om
det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den
tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen
förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av tullmyndigheten.
Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift
skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.
Underrättelse om att tullmyndigheten överväger att påföra tulltillägg
eller förseningsavgift får ske genom överföring av elektroniskt
dokument. Lag (1991:157).
90 § Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift
skall beaktas, även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån
det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om
tulltillägg eller förseningavgift.
Om tull eller annan skatt sätts ned, skall också vidtas den ändring i
beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.
Vid handläggningen i kammarrätt av mål om tulltillägg eller
förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige
begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns
anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift kommer att utgå.
Lag (1987:1221).
91 § Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Öretal som uppkommer
vid beräkningen bortfaller.
Tulltillägg tillfaller staten.
92 § Om betalningsskyldighet för tull eller annan skatt inte längre kan
åläggas, får tullmyndigheten inte påföra tulltillägg på beloppet.
93 § Bestämmelserna i 25--27, 29, 34 a och 35 §§ tillämpas även
i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Lag (1993:1387).
94 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
1. lämna uppgift eller inge handling enligt 12--15 §§, 16 § första
stycket, 41 § eller 42 § första stycket, eller
2. lägga upp en vara på tullupplag enligt 50 § döms för tullförseelse
till böter.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Lag (1991:157).
95 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om underlåtenheten är
belagd med straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
96 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande
av tullmyndighet.
97 § När en tullmyndighet med stöd av denna lag eller föreskrift som
utfärdats med stöd av lagen meddelar föreläggande för tullskyldig eller
annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller för tullverkets
kontrollverksamhet, kan vite föreläggas.
Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller
inge handling enligt 12--15 §§ eller 16 § första stycket eller att
fullgöra skyldighet som föreskrivs i 69 § eller med stöd av 72 §.
Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller
högre än femtusen kronor.
Frågor om utdömande av vite prövas av generaltullstyrelsen.
Bestämmelsen i 34 a § tillämpas även i fråga om viten.
I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten. Lag
(1991:157).
Allmänt ombud
98 § Hos generaltullstyrelsen skall finnas ett allmänt ombud som för det
allmännas talan i mål och ärenden som avses i 100 § första stycket utom
sådana mål och ärenden som gäller eller har samband med inskränkning i
rätten att forfoga över varor. Det allmänna ombudet får föra talan även
till förmån för den tullskyldige eller annan enskild part. Ombudet har
då samma behörighet som den enskilda parten.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det
allmänna ombudet och ersättare för denne.
Överklagande
Överklagande i vanlig ordning
99 § Beslut, som någon annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen har
meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som utfärdats med
stöd av lagen, får överklagas hos generaltullstyrelsen.
Om överklagandet avser slutlig fastställelse av tull, annan skatt,
ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg, förseningsavgift eller ersättning
enligt 69 § andra stycket eller 71 §, skall skrivelsen med överklagandet
ha kommit in till den myndighet som meddelat beslutet inom ett år från
den dag då beslutet meddelades eller, i fall då omtulltaxering skett,
inom två månader från den dag då omtulltaxeringsbeslutet meddelades, om
tiden för överklagande därigenom blir längre.
Preliminära tulltaxeringsbeslut samt tullmyndighets beslut om
vitesföreläggande och beslut om granskning enligt 75 § får inte
överklagas.
Tullmyndighets beslut om inskränkning i rätten att förfoga över en vara
som anmälts till tullklarering får överklagas särskilt. Lag (1992:643).
100 § Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt
bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen får överklagas hos
kammarrätten genom besvär, när det är fråga om
1. fastställelse av tull eller annan skatt och prövningen inte gäller
sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av
tull och annan skatt som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande,
2. uttag av tull eller annan skatt ur en vara enligt 10 § fjärde stycket
eller 35 §,
3. temporär tullfrihet,
4. restitution av tull eller annan skatt,
5. ursprungsintyg enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska
ekonomiska gemenskapen eller bilaga B till konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,
6. inskränkning i rätten att förfoga över en vara,
7. förhandsbesked,
8. ränta eller dröjsmålsavgift,
9. tulltillägg eller förseningsavgift,
10. ersättning som avses i 56 § andra stycket, 69 § andra stycket eller
71 §, eller
11. utdömande av vite.
Om generaltullstyrelsen har avvisat en ansökan om förhandsbesked eller
återkallat ett lämnat förhandsbesked eller meddelat ett beslut som avses
i 59 § tredje stycket, får beslutet inte överklagas.
I övrigt överklagas generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller
enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen hos regeringen. Lag
(1992:643).
101 § Beslut om fastställelse av tull och annan skatt får överklagas
endast av den tullskyldige och av det allmänna ombudet. Om tull och
annan skatt skall tas ut ur en vara enligt 10 § fjärde stycket, får
beslutet om fastställelse av tull och skatt dock överklagas även av
ägaren till varan eller annan som visar särskild rätt till denna.
Generaltullstyrelsens beslut rörande förhandsbesked får överklagas
endast av sökanden och av det allmänna ombudet. Lag (1991:157).
102 § Om en part har överklagat ett beslut i sådant mål eller ärende
vari enligt 98 § det allmännas talan skall föras av ett allmänt ombud,
får också motparten överklaga beslutet, även om den för honom
föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse
skall ha kommit in till den myndighet som meddelade beslutet inom två
månader, om överklagande görs enligt 99 § andra stycket, inom en vecka i
mål om förhandsbesked och i övrigt inom två veckor från den dag då han
fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om han
inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast
skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.
Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är
även det senare överklagandet förfallet.
Överklagande i särskild ordning
103 § Den som är tullskyldig får överklaga i särskild ordning, om
1. tull eller annan skatt felaktigt fastställts mer än en gång för samma
vara,
2. den tullskyldige, till följd av underlåtenhet att lämna
tulldeklaration eller infordrad uppgift eller på grund av felaktighet i
en tulldeklaration eller i annan handling eller i annan uppgift som han
lämnat eller i en uppgift som legat till grund för en sådan deklaration
eller uppgift, fått tull eller annan skatt fastställd till belopp som
väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas, eller
3. den tullskyldige kan åberopa någon annan omständighet eller något
annat bevis som borde ha föranlett att tull eller annan skatt skulle ha
fastställts till ett belopp som väsentligt avviker från det som
fastställts.
Ett överklagande enligt första stycket 2 eller 3 får tas upp till
prövning endast om det kan grundas på en omständighet eller ett bevis,
som tullmyndigheten saknade kännedom om när tull eller annan skatt
fastställdes, och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse
inte i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset för att få
rättelse.
Överklagande som avses i denna paragraf får göras senast fem år efter
den dag då beslutet om fastställelse meddelades.
Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut om
tulltillägg eller förseningsavgift.
104 § Överklagande i särskild ordning över beslut av annan tullmyndighet
än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.
Är tulltaxering, omtulltaxering, eftertulltaxering eller fråga om
tulltillägg eller förseningsavgift föremål för prövning av kammarrätten
eller avgjord av generaltullstyrelsen genom beslut som har vunnit laga
kraft, ankommer det på kammarrätten att pröva överklagandet. Har frågan
prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall överklagandet
prövas av regeringsrätten.
Regeringsrätten och kammarrätten får, om överklagande som har gjorts i
särskild ordning skall tas upp till prövning, förordna att överklagandet
skall vidare handläggas av generaltullstyrelsen.
Särskilda bestämmelser
105 § Beslut enligt 17 § och 19--24 §§ samt beslut om tulltillägg och
förseningsavgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av
tullmyndighet, som meddelas enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller
ärendet avgörs.
106 § Om det finns skäl till det, får följande beslut återkallas av
generaltullstyrelsen och, om styrelsen inte meddelat beslutet, av annan
tullmyndighet,
1. beslut om godkännande av ombud enligt 13 § första stycket,
2. uppdrag att utföra tullmyndighets kontroll enligt 54 §,
3. tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande, och
4. andra tillstånd som utfärdats enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Tullmyndigheten kan i dessa fall förordna att beslutet om återkallelse
skall gälla omedelbart. Lag (1991:157).
107 § I beslut om tull och annan skatt samt ränta enligt denna lag skall
beloppen avrundas till närmast lägre hela krontal.
108 § Tull och annan skatt skall inte tas ut för en varuförsändelse
när den tull och annan skatt som är föreskriven för försändelsen
sammanlagt inte uppgår till etthundra kronor. Detta gäller dock inte
om det rör sig om försändelser som utgör ett led i en postorderförsäljning
och inte heller om försändelsen innehåller spritdrycker, vin, starköl
eller tobaksvaror. Lag (1992:573).
109 § En tullmyndighet kan medge att en till tullområdet införd vara som
inte förtullats överlåts till staten eller förstörs under kontroll av
myndighet eller någon annan som en tullmyndighet godkänner, om
överlåtelsen eller förstöringen inte medför olägenhet eller kostnad för
tullverket.
Tull och annan skatt skall inte tas ut för varor som överlåts till
staten eller förstörs enligt första stycket.
110 § Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter
om hur varor skall anmälas till tullklarering i vissa fall, när varor
införs till eller utförs från tullområdet på järnväg, med post eller med
luftfartyg. Lag (1990:138).
111 § På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten
inom område och på tid som regeringen föreskriver. Regeringen får
föreskriva att tullförrättning även i andra fall skall ske utan kostnad
för allmänheten.
112 § Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall
betala avgift för förrättningen (förrättningsavgift) enligt taxa som
regeringen föreskriver.
Bestämmelsen i 34 a § tillämpas även i fråga om förrättningsavgift. Lag
(1991:157).
113 § Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för
1. tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande,
2. utfärdande av särskild tullräkning,
3. tillstånd att inneha tullupplag och frihamn, och
4. tullverkets tillsyn över tullager och exportbutiker.
Bestämmelsen i 34 a § tillämpas även i fråga om avgifter enligt första
stycket. Lag (1991:157).
114 § Tullmyndigheterna skall på begäran tillhandahålla Sveriges
riksbank, Riksskatteverket, Statens livsmedelsverk, Statens
jordbruksverk, Kommerskollegium, skattemyndighet och Statistiska
centralbyrån uppgifter som förekommer hos tullmyndigheterna och som rör
import eller export av varor.
I tullregisterlagen (1990:137) finns bestämmelser om utlämnande till
vissa myndigheter av uppgifter ur tullregistret på medium för automatisk
databehandling. Lag (1992:1168).
115 § Regeringen får bemyndiga Generaltullstyrelsen att
meddela föreskrifter i de ämnen som anges i 3 §, 5 § andra stycket,
7 § första stycket 1, 7 § tredje stycket, 8 § första stycket 2 och andra
stycket, 9 § första stycket, 11 a § tredje stycket, 12 § tredje stycket,
14 § andra stycket, 15 § tredje stycket, 16 § första stycket, 27, 34 a,
44 och 45 §§, 47 § första stycket andra meningen, 49 § första
stycket, 51 § andra stycket, 52 § andra stycket, 72 §, 73 § tredje
stycket och 110--113 §§. Lag (1993:1387).
116 § Vid granskning inom riksrevisionsverket av statens räkenskaper får
anmärkning inte framställas i fråga om fastställelse och uppbörd av tull
eller annan skatt.
Övergångsbestämmelser
1987:1221
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 86 § i den
nya lydelsen tillämpas i fråga om deklaration som skall lämnas efter
ikraftträdandet.
1991:157
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Den nya lydelsen i 14 § första stycket skall dock i de fall
uppgifterna inte överförs elektroniskt börja tillämpas den dag
regeringen bestämmer.
3. En anmälan till tullklarering som kommit in före utgången av 1991
handläggs enligt äldre föreskrifter.
4. Äldre föreskrifter gäller för förtullning av en vara som tagits om
hand med stöd av hemtagningstillstånd före utgången av 1991.
5. Äldre föreskrifter gäller i fråga om överklagande av beslut som har
meddelats före utgången av 1991.
1992:643
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om tull och annan skatt som förfallit till
betalning före ikraftträdandet. Ränta som belöper på tid före
ikraftträdandet beräknas enligt äldre föreskrifter.
1994:218
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 28,
30 och 83 §§ gäller dock fortfarande i fråga om belopp som hänför
sig till tiden före ikraftträdandet.
1994:1550
1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Vid
lagens ikraftträdande upphör tullagen (1987:1065) och tulltaxelagen
(1987:1068) att gälla. Beslut enligt den upphävda tullagen som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.
2. De upphävda lagarna skall dock fortfarande tillämpas i fråga om
varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till
förtullning före ikraftträdandet.
3. Föreskrifterna i den upphävda tullagen om tullager och frihamn
gäller ett år efter ikraftträdandet i fråga om tullager och frihamnar
till vilka tillstånd getts före ikraftträdandet.
4. Bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldighet och om
Tullverkets kontrollverksamhet enligt den upphävda tullagen skall
fortfarande gälla i fråga om krigsmateriel som avses i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel och produkter som avses i lagen
(1991:341) om strategiska produkter när krigsmaterielen eller
produkterna förs ut ur landet till ett land som är medlem i
Europeiska unionen.
Bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt den
upphävda tullagen, samt 63 §, 64 § till den del den avser skyldighet
att stanna på tullmyndighets anmaning och 65 § samma lag skall
fortfarande gälla för varor som skall beskattas enligt lagen
(1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen.
Detsamma gäller
a. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
b. injektionssprutor och kanyler,
c. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot
vissa dopningsmedel,
d. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1973:1176),
e. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller
nithandskar och batonger samt karatepinnar, blydaggar,
spikklubbor eller liknande,
f. kulturföremål som avses i 5 kap. 4--6 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m. m.,
g. hundar och katter för annat ändamål än handel,
h. spritdrycker, vin eller starköl,
som förs in i landet från eller förs ut ur landet till ett land som är
medlem i den Europeiska unionen om införseln eller utförseln står i
strid med förbud eller sker med stöd av tillstånd som föranletts av
vilseledande uppgift.
5. Förekommer det i lag eller i annan författning hänvisning till
tullagen (1987:1065) eller tulltaxelagen (1987:1068) skall
hänvisningen i stället gälla motsvarande bestämmelser i den nya
tullagstiftningen.