Post 6961 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1988:350 ·
Visa register
Förordning (1988:350) om tillämpning av
en konvention den 21 februari 1985 mellan
Sverige och Luxemburg om social trygghet;
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1988-05-26
Övrigt: Bilaga 3 finns inte med här.
Ikraft: 1988-07-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2005:336
Upphävd: 2005-06-01
Den konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet som har
undertecknats den 21 februari 1985 jämte slutprotokoll samt en samma dag
undertecknad överenskommelse om tillämpning av konventionen skall gälla
här i riket från och med den 1 juli 1988.
Konventionen, slutprotokollet och tillämpningsöverenskommelsen bifogas
denna förordning som bilagorna 1--3.
Med behörig myndighet i artiklarna 8, 9 och 34 i konventionen avses för
Sveriges del riksförsäkringsverket.
Bilaga 1
Konvention mellan Konungariket Sverige och Storhertigdömet
Luxemburg om social trygghet
Konungariket Sverige och Storhertigdömet Luxemburg, vilka önskar reglera
sina förbindelser på den sociala trygghetens område, har beslutat att
ingå en konvention om social trygghet och har i detta syfte utsett
följande personer som sina befullmäktigade ombud:
Konungariket Sverige,
Kaj Sundberg, Sveriges Ambassadör
Storhertigdömet Luxemburg,
Jacques Poos, Minister för Utrikes Ärenden,
Utrikeshandel samt Utvecklingssamarbete
Benny Berg, Socialminister
Efter att ha utväxlat sina fullmakter, vilka befunnits vara i god och
behörig ordning, har ombuden enats om följande bestämmelser:
AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
1. I och för tillämpningen av denna konvention
a) betecknar "Luxemburg" Storhertigdömet Luxemburg och "Sverige''
Konungariket Sverige,
b) innefattar uttrycket "lagstiftning" de lagar, förordningar och
kungörelser, som behandlar de i artikel 2 första stycket avsedda
grenarna av det sociala trygghetssystemet,
c) betecknar uttrycket "behörig myndighet"
i) vad beträffar Luxemburg arbets- och socialförsäkringsministeriet och,
vad gäller familjebidrag, familjeministeriet,
ii) vad beträffar Sverige regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer,
d) betecknar uttrycket "försäkringsorgan" det organ eller den myndighet
som har till uppgift att, helt eller delvis, tillämpa de lagar, som
åsyftas i artikel 2, första stycket,
e) betecknar uttrycket "behörigt försäkringsorgan" det försäkringsorgan
som enligt tillämplig lagstiftning är behörigt,
f) innebär uttrycket "försäkringsperioder" avgiftsperioder,
anställningsperioder respektive perioder för utövande av
förvärvsverksamhet samt bosättningsperioder, i den mån de definieras
eller godtas som försäkringsperioder av den lagstiftning, enligt vilken
de fullgjorts. Häri inräknas de kalenderår för vilka den svenska
försäkringen tillgodoräknar pensionspoäng för tilläggspension på grund
av en verksamhet som utövats under det aktuella året eller under en del
av nämnda år,
g) betecknar uttrycken "bidrag", "pensioner" och "livräntor" alla
bidrag, pensioner och livräntor, innefattande alla däri ingående delar
som utges av allmänna medel, såväl som alla höjningar och tillägg,
liksom de engångsbelopp som kan ersätta pensioner eller räntor, och de
utbetalningar som innebär återbetalning av socialförsäkringsavgifter,
h) används uttrycket "familjebidrag" om de periodiska kontantförmåner
som utbetalas uteslutande i förhållande till barnens antal och ålder,
i) förstås med uttrycket "familjemedlemmar" de personer som definieras
som eller godtas som familjemedlemmar eller anses som medlemmar av
hushållet av den lagstiftning, enligt vilken bidrag utbetalas, eller, i
det fall som avses i artikel 12, enligt den fördragsslutande stats
lagstiftning på vars territorium de vistas.
2. Övriga uttryck i denna konvention har den betydelse som tillkommer
dem enligt den tillämpliga lagstiftningen.
Artikel 2
1. Denna konvention tillämpas
A. i Luxemburg på de lagar som behandlar
a) sjuk- och moderskapsförsäkring,
b) försäkring mot olycksfall i arbete och arbetssjukdomar,
c) pensionsförsäkring, inräknat tilläggsförsäkring för gruvarbetare,
metallarbetare och yrkeschaufförer,
d) familjebidrag,
e) arbetslöshetsersättning,
B. i Sverige på de lagar som behandlar
a) sjukförsäkring, inräknat föräldraförsäkring,
b) försäkring mot olycksfall i arbete och arbetssjukdomar,
c) folkpension,
d) allmän tilläggspension,
e) allmänna barnbidrag,
f) arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.
2. Denna konvention är likaledes tillämplig på alla lagar eller
förordningar som modifierar eller kompletterar de i denna artikels
första stycke uppräknade lagarna.
Dock tillämpas konventionen ej på
a) lagar eller författningar, som behandlar nya områden för den sociala
tryggheten, om inte de fördragsslutande staterna kommer överens härom,
b) lagar eller författningar som utsträcker nuvarande regleringar till
att gälla nya kategorier av förmånstagare annat än om den berörda staten
avstår från att underrätta den andra statens regering om att den
motsätter sig utvidgningen inom tre månader räknat från
offentliggörandet av nämnda åtgärder.
3. Konventionen tillämpas icke på system för social eller medicinsk
hjälp eller på speciella system för statsanställda eller personer som
behandlas som sådana.
Artikel 3
Om ej annat bestäms, är denna konvention tillämplig på personer, som
omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en av de
fördragsslutande staterna och som är medborgare i en av dessa stater,
ävensom på deras familjemedlemmar och efterlevande.
Artikel 4
Om ej annat bestäms, är de medborgare i en av de fördragsslutande
staterna, på vilka denna konvention är tillämplig, underkastade de
skyldigheter och berättigade till de förmåner som behandlas i de i
artikel 2 nämnda lagarna, på samma villkor som den andra statens
medborgare.
Artikel 5
1. Om ej annat bestäms i denna konvention får kontantförmåner som utgår
till invalider, åldringar eller efterlevande, livräntor som utgår med
anledning av olycksfall i arbete eller arbetssjukdomar samt de
engångsbidrag som ges till efterlevande med stöd av en fördragsslutande
stats lagstiftning ej bli föremål för någon som helst minskning, ej
heller förändring, tillfällig indragning, definitiv indragning eller
konfiskation, på grund av att förmånstagaren är bosatt på den andra
statens territorium.
2. De i föregående stycke behandlade förmåner som en fördragsslutande
stat är skyldig att utbetala, utges till de medborgare i den andra
staten som är bosatta på en tredje stats territorium på samma villkor
och i samma omfattning som till i den första statens där bosatta
medborgare.
Artikel 6
De bestämmelser, som en fördragsslutande stats lagstiftning kan
innehålla om minskning eller bortfall av en förmån när den sammanfaller
med andra socialförsäkringsförmåner eller med andra inkomster eller på
grund av utövandet av förvärvsverksamhet gäller mot förmånstagaren även
i fråga om förmåner som erhållits enligt lagstiftningen i den andra
staten och i fråga om inkomster som förvärvats eller en
förvärvsverksamhet som utövats på den andra statens territorium.
AVDELNING II. BESTÄMMELSER OM TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING
Artikel 7
Med förbehåll för artiklarna 8 och 9 avgörs vilken lagstiftning som är
tillämplig i enlighet med följande regler:
a) personer som utövar förvärvsverksamhet på en fördragsslutande stats
territorium omfattas av den statens lagstiftning,
b) personer som varaktigt utövar förvärvsverksamhet ombord på ett
fartyg, som för en fördragsslutande stats flagga, omfattas av den
statens lagstiftning.
Artikel 8
1. En arbetstagare eller därmed likställd person, som är anställd hos
ett företag med ett driftsställe inom en av de fördragsslutande
staternas territorier, vid vilket han regelmässigt är sysselsatt och som
utsänds av detta företag till den andra fördragsslutande statens
territorium för att där utföra arbete för företagets räkning, förblir
underställd den första statens lagstiftning som om han fortsatt att vara
sysselsatt inom dess territorium, under förutsättning att tiden för det
arbete han skall utföra ej förutses överstiga tolv månader och att han
inte sänts ut som ersättare för en annan arbetstagare, vars
utsändningsperiod nått sitt slut.
2. Om arbetets varaktighet på grund av oförutsedda omständigheter
förlängs till att omfatta mer än tolv månader, förblir den första
statens lagstiftning tillämplig under en ny tolvmånadersperiod,
förutsatt att den behöriga myndigheten i den fördragsslutande stat till
vilkens territorium arbetstagaren är utsänd, eller ett av denna
myndighet utsett organ, har samtyckt härtill före den första
tolvmånadersperiodens utgång.
3. En arbetstagare som i enlighet med de föregående styckena omfattas av
svensk lagstiftning anses i detta hänseende som bosatt i Sverige.
Detsamma gäller de i artikel 7 b) i denna konvention nämnda personerna.
Artikel 9
1. De fördragsslutande staternas behöriga myndigheter kan, till förmån
för vissa försäkrade eller vissa kategorier av försäkrade, komma överens
om avvikelser från bestämmelserna i artikel 7.
2. Om utsändningstiden till den ena fördragsslutande statens territorium
överstiger den tid som avses i artikel 8, andra stycket, i denna
konvention, kan de båda fördragsslutande staternas behöriga myndigheter
komma överens om att vidmakthålla tillämpningen av den utsändande
statens lagstiftning under en tid som myndigheterna bestämmer.
3. Bestämmelserna i artikel 8, tredje stycket, är tillämpliga på de i
förevarande artikel avsedda fallen.
Artikel 10
Bestämmelserna i artikel 8 och artikel 9, andra stycket, i denna
konvention är tillämpliga oberoende av de avsedda arbetstagarnas
medborgarskap.
AVDELNING III. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER MED AVSEENDE PÅ OLIKA KATEGORIER
AV FÖRMÅNER
Kapitel 1. Sjukdom och moderskap
Artikel 11
När en person i följd eller växelvis har varit underställd de två
fördragsslutande staternas lagstiftningar, läggs de enligt de båda
lagstiftningarna fullgjorda försäkringsperioderna samman för förvärv,
bibehållande eller återvinnande av förmåner, såvida de icke
sammanfaller.
Artikel 12
1. Den som är bosatt på en fördragsslutande stats territorium och som
har rätt till vårdförmåner enligt nämnda stats lagstiftning, åtnjuter
vid tillfällig vistelse inom den andra fördragsslutande statens
territorium vårdförmåner om hans tillstånd gör det nödvändigt att sådana
förmåner omedelbart tillhandahålls.
2. Förmånerna utges av den tillfälliga vistelseortens försäkringsorgan
enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar, framför
allt vad beträffar förmånernas omfattning och sättet på vilket de utges.
Artikel 13
Familjemedlemmar till en person som är ansluten till ett
försäkringsorgan i en fördragsslutande stat åtnjuter vårdförmåner när de
är bosatta inom den andra statens territorium, som om denna person var
ansluten till försäkringsorganet på bosättningsorten. Omfattningen,
tidrymden och sättet för utgivande av dessa förmåner bestäms i enlighet
med den lagstiftning, som detta försäkringsorgan tillämpar.
Artikel 14
1. De arbetstagare, som avses i artikel 8 och artikel 9, andra stycket,
i denna konvention, och deras medföljande familjemedlemmar åtnjuter
vårdförmåner under hela sin vistelse inom den stats territorium vars
lagstiftning de ej är omfattade av.
2. Med avvikelse från föregående stycke gäller att arbetstagare, som
utsänts från Sverige till Luxemburg och som behandlas i artikel 9 i
denna konvention, har rätt till fortsatt försäkring i den nationella
sjukförsäkringskassan för arbetare, för att erhålla vårdförmåner enligt
luxemburgsk lag för sig själva och sina medföljande familjemedlemmar.
Artikel 15
1. Kontantförmåner i anledning av sjukdom eller moderskap, som skall
utgå i enlighet med en fördragsslutande stats lagstiftning, utbetalas
även när förmånstagaren vistas inom den andra fördragsslutande statens
territorium.
2. Kontantförmånerna utbetalas direkt av det behöriga försäkringsorgan,
till vilket förmånstagaren är ansluten.
Artikel 16
1. Den som samtidigt uppbär pension eller livränta enligt bägge
fördragsslutande staternas lagstiftning, åtnjuter för sin egen och för
sina familjemedlemmars del vårdförmåner i överensstämmelse med
lagstiftningen i den stat, på vilkens territorium han är bosatt och på
bekostnad av den statens institution.
2. Den som uppbär pension eller livränta på grund av lagstiftningen i en
av de fördragsslutande staterna och är bosatt på den andra statens
territorium, åtnjuter för sin och sina familjemedlemmars räkning
vårdförmåner i överensstämmelse med lagstiftningen i den stat, inom vars
territorium han är bosatt. Om förmånstagaren till en pension, som utgår
på grund av den svenska lagstiftningen, är bosatt i Luxemburg har han
rätt till fortsatt försäkring vid den nationella sjukförsäkringskassan
för arbetare. Avgifterna för denna försäkring bestäms på grundval av de
regler som är tillämpliga på personer som uppbär pension enligt
luxemburgsk lagstiftning.
Artikel 17
De vårdförmåner som tillhandahålls enligt bestämmelserna i detta kapitel
ger ej upphov till ersättning mellan berörda försäkringsorgan.
Kapitel 2. Olycksfall i arbete och arbetssjukdomar
Artikel 18
1. Den som på grund av olycksfall i arbete eller arbetssjukdom har rätt
till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat,
åtnjuter om han vistas inom den andra fördragsslutande statens
territorium vårdförmåner som utges av försäkringsorganet på
vistelseorten enligt reglerna i den lagstiftning som organet tillämpar.
2. Andra kontantförmåner på grund av arbetsskadeförsäkring än livräntor,
som utbetalas i enlighet med lagstiftningen i en fördragsslutande stat,
utbetalas likaledes när förmånstagaren vistas inom den andra
fördragsslutande statens territorium. De utges direkt av det behöriga
försäkringsorgan, till vilket förmånstagaren är ansluten.
3. Bestämmelserna i första och andra styckena i denna artikel är
tillämpliga även på personer, vilka råkat ut för olycksfall i arbete
eller arbetssjukdomar som skall ersättas enligt lagstiftningen i en
fördragsslutande stat, och som är bosatta eller bosätter sig inom den
andra fördragsslutande statens territorium.
Artikel 19
1. Vårdförmåner som utgår enligt artikel 18 i denna konvention skall
föranleda ersättning från de behöriga försäkringsorganen till de
försäkringsorgan som har utgivit förmånerna.
2. I första stycket åsyftade ersättningar bestäms och betalas i enlighet
med vad som bestäms genom den administrativa överenskommelse som avses i
artikel 34 i denna konvention.
3. De fördragsslutande staternas behöriga myndigheter kan komma överens
om att avstå från ersättningar mellan de försäkringsorgan som lyder
under dem.
Artikel 20
Om, när det gäller att i enlighet med den ena fördragsslutande statens
lagstiftning uppskatta den invaliditetsgrad, som blivit följden av
olycksfall i arbete eller arbetssjukdom, denna lagstiftning uttryckligen
eller underförstått förutsätter att även olycksfall i arbete eller
yrkessjukdomar som inträffat tidigare skall beaktas, gäller detta
likaledes de olycksfall i arbete och arbetssjukdomar som inträffat
tidigare under den andra fördragsslutande statens lagstiftning, som om
de hade inträffat under den första statens lagstiftning.
Artikel 21
1. När den som råkat ut för en arbetssjukdom har utövat en verksamhet,
vilken kunnat orsaka ifrågavarande sjukdom i båda de fördragsslutande
staterna, utbetalas de förmåner, på vilka den sjuke eller hans
efterlevande kan göra anspråk, endast i enlighet med lagstiftningen i
den stat, inom vars territorium denna verksamhet senast har utövats,
förutsatt att personen i fråga uppfyller de förutsättningar som
uppställs i denna lagstiftning, när så erfordras med hänsynstagande till
bestämmelserna i andra stycket.
2. Om beviljandet av arbetssjukdomsförmåner på grundval av en
fördragsslutande stats lagstiftning förutsätter att den aktuella
sjukdomen första gången har blivit medicinskt fastställd inom den
statens territorium, anses denna förutsättning uppfylld om sjukdomen
första gången har konstaterats inom den andra fördragsslutande statens
territorium.
Artikel 22
I fall av försämring av en arbetssjukdom tillämpas, om någon som
åtnjuter eller åtnjutit ersättning för arbetssjukdomen på grund av
lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna hävdar sin rätt till
ersättning enligt den andra statens lagstiftning för arbetssjukdom av
samma slag, följande regler:
a) om personen inom denna senare stats territorium ej har haft
sysselsättning, som kan anses ha framkallat eller förvärrat
arbetssjukdomen, åligger det den förra statens behöriga försäkringsorgan
att svara för utbetalningen av förmåner med beaktande av försämringen i
enlighet med bestämmelserna i den lagstiftning som försäkringsorganet
tillämpar,
b) om personen inom den senare statens territorium har haft en sådan
sysselsättning, åligger det den första statens behöriga försäkringsorgan
att svara för förmånerna utan beaktande av försämringen enligt
bestämmelserna i den lagstiftning som det försäkringsorganet tillämpar.
Den andra statens behöriga försäkringsorgan skall till personen utge ett
tillägg, vars belopp bestäms i enlighet med lagstiftningen i den staten
och som skall motsvara skillnaden mellan det förmånsbelopp, som skall
utgå efter försämringen och det förmånsbelopp, som skulle ha utgått före
försämringen.
Kapitel 3. Invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner)
Del 1. Utgivande av förmåner vid tillämpning av luxemburgsk lagstiftning
Artikel 23
1. När en försäkrad i följd eller växelvis har varit omfattad av
lagstiftningen i de två fördragsslutande staterna läggs de
försäkringsperioder eller därmed likställda perioder, som har
fullgjorts, samman för erhållande, bibehållande eller återvinnande av
rätten till förmåner, under förutsättning att de ej avser samma tid.
2. I den mån ej annat följer av bestämmelserna i tredje stycket i denna
artikel skall med luxemburgska försäkringsperioder jämställas
försäkringsperioder som fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen om
allmän tilläggspension och sådana bosättningsperioder före år 1960, för
vilka taxerats till inkomstskatt.
3. När luxemburgsk lagstiftning för beviljandet av vissa förmåner kräver
att försäkringsperioderna skall ha fullgjorts inom ett särskilt yrke
läggs endast de perioder samman, som under svensk lagstiftning
fullgjorts inom samma yrke eller, i förekommande fall, samma
sysselsättning. Om en person oaktat hänsyn tas till på detta sätt
fullgjorda perioder ej uppfyller kraven för att erhålla de nämnda
förmånerna, beaktas dessa perioder för beviljandet av förmåner enligt
allmänna bestämmelser.
Artikel 24
1. Pensionerna räknas ut och utbetalas i enlighet med bestämmelserna i
luxemburgsk lagstiftning men med iakttagande av bestämmelserna i
andra--fjärde styckena.
2. Barntillägget och det tillägg, som i vissa fall utgår för att
uppfylla lagstiftningen om minimipensioner, utgår i samma utsträckning
som den fasta del som finansieras av staten och kommunerna.
3. När svensk tilläggspension som har beräknats med beaktande av
antagandepoäng skall utfalla, utges de speciella tilläggen för
invaliditet eller för för tidig död med belopp som svarar mot
förhållandet mellan de försäkringsperioder, som fullgjorts under
luxemburgsk lagstiftning innan risken realiserats och den totala längden
på de försäkringsperioder, som fullgjorts innan risken realiserats under
de båda fördragsslutande staternas lagstiftning, och i fall av
tillämpning av artikel 30 i denna konvention i förhållande till den
totala längden av de försäkringsperioder till vilka hänsyn tagits för
att ge rätt till förmånen. Däremot skall de speciella tilläggen utgå i
sin helhet när den svenska tilläggspensionen ej omfattar antagandepoäng.
4. De försäkringsperioder, som fullgjorts enligt luxemburgsk
lagstiftning av svenska medborgare som ej varit bosatta inom
luxemburgskt territorium, likställs med bosättningsperioder för
beräkningen av den fasta delen av den luxemburgska pensionen.
Artikel 25
Om den totala längden av de försäkringsperioder som fullgjorts enligt
luxemburgsk lagstiftning ej uppgår till ett år, är det behöriga
luxemburgska försäkringsorganet ej skyldigt att bevilja förmåner på
grund av dessa perioder annat än om en rätt till förmåner enbart på
grund av dessa perioder föreligger enligt den lagstiftning, som
försäkringsorganet tillämpar.
Del 2. Utgivande av förmåner vid tillämpning av svensk lagstiftning
Artikel 26
1. Luxemburgska medborgare som ej uppfyller de krav för rätt till
folkpension som enligt svensk lag är tillämpliga på dem har, vare sig de
är bosatta i Sverige eller ej, rätt till folkpension beräknad i enlighet
med de bestämmelser som tillämpas på i utlandet bosatta svenska
medborgare.
2. Handikappersättning som ej utgår som tillägg till folkpension,
vårdbidrag för handikappade barn, pensionstillskott och inkomstprövade
pensionsförmåner utbetalas till luxemburgska medborgare, förutsatt att
de är bosatta i Sverige och med tillämpning av reglerna i första
stycket.
Artikel 27
För medborgare i en av de fördragsslutande staterna som ej har fullgjort
de svenska försäkringsperioder som krävs för erhållande av rätt till
folkpension i enlighet med de regler som är tillämpliga på svenska
medborgare som är bosatta utanför Sverige, tas hänsyn till de
försäkringsperioder som fullgjorts i enlighet med luxemburgsk
lagstiftning under förutsättning att de ej sammanfaller med svenska
försäkringsperioder.
Artikel 28
1. Denna konvention berör ej de övergångsbestämmelser i den svenska
lagstiftningen, som gäller beräkningen av folkpensioner för vissa
personer födda före år 1930.
2. Artikel 5 i denna konvention är ej tillämplig på de bestämmelser i
den svenska lagstiftningen, som gäller beviljandet av folkpension för
svenska medborgare bosatta utanför Sverige.
Artikel 29
1. Luxemburgska medborgare tillerkänns ej några pensionspoäng för
tilläggspension annat än på grund av yrkesverksamhet som utövats under
bosättning i Sverige eller på grund av anställning ombord på svenskt
handelsfartyg.
2. Har försäkringsperioder fullgjorts både inom ramen för den svenska
tilläggspensionen och det luxemburgska systemet för pensionsförsäkring
läggs perioderna, för såvitt de ej sammanfaller, samman i den mån det
behövs för erhållande av rätt till tilläggspension. I detta hänseende
motsvarar tolv månader, som fullgjorts inom ramen för den luxemburgska
försäkringen, ett kalenderår för vilket pensionspoäng har
tillgodoräknats.
3. Vid beräkningen av svensk tilläggspension beaktas endast perioder,
vilka fullgjorts enligt svensk lagstiftning.
4. Denna konvention berör ej den svenska lagstiftningens
övergångsbestämmelser gällande beräkning av tilläggspension för
personer, födda före år 1924.
Del 3. Gemensam bestämmelse
Artikel 30
När en person ej är berättigad till förmåner enbart på grundval av
försäkringsperioder, som fullgjorts i de två fördragsslutande staterna,
tas beträffande förvärv, bibehållande eller återvinnande av rätt till
förmåner hänsyn även till de försäkringsperioder, som han fullgjort i en
tredje stat, med vilken båda de fördragsslutande staterna är förbundna
genom ett internationellt socialförsäkringsavtal som förutser
sammanläggning av försäkringsperioder.
Kapitel 4. Familjeförmåner
Artikel 31
Personer som omfattas av lagstiftningen i en fördragsslutande stat har
rätt att för barn som är bosatta inom den andra fördragsslutande statens
territorium erhålla familjeförmåner enligt den senare statens
lagstiftning. Dessa förmåner utges av försäkringsorganet på barnens
bosättningsort enligt bestämmelserna i den lagstiftning som detta
försäkringsorgan tillämpar.
Kapitel 5. Arbetslöshet
Artikel 32
1. Om lagstiftningen i en fördragsslutande stat gör erhållandet,
upprätthållandet eller återvinnandet av rätten till förmåner beroende av
fullgörandet av försäkringsperioder eller sysselsättningsperioder skall
det försäkringsorgan som tillämpar denna lagstiftning så långt det
behövs ta hänsyn till de försäkringsperioder eller
sysselsättningsperioder som fullgjorts under den andra fördragsslutande
statens lagstiftning, som om fråga var om försäkrings- eller
sysselsättningsperioder som fullgjorts under den första statens
lagstiftning. Den fördragsslutande stat, vars lagstiftning gör
erhållandet av rätten till bidrag beroende av fullgörandet av
försäkringsperioder, är ej pliktig att ta hänsyn till de i den andra
staten fullgjorda anställningsperioderna annat än under förutsättning
att dessa perioder skulle ha betraktats som försäkringsperioder om de
hade fullgjorts under den andra statens lagstiftning.
2. Tillämpningen av bestämmelserna i denna artikels första stycke
förutsätter att personen i fråga senast har omfattats av den
fördragsslutande stats lagstiftning, enligt vilken förmånerna yrkas samt
att han har utövat förvärvsverksamhet i enlighet med denna lagstiftning
åtminstone fyra veckor under de senaste tolv månaderna före
framställningen. Har en anställning utan arbetstagarens förvållande
upphört innan fyra veckor gått skall, om anställningen var avsedd att
vara längre tid, första stycket likväl tillämpas.
Artikel 33
I fall då bestämmelserna i artikel 32 i denna konvention är tillämpliga
skall det behöriga försäkringsorganet, vid fastställandet av
ersättningstidens längd, i mån av behov ta hänsyn till den tid för
vilken förmåner har utgetts av försäkringsorganet i den andra
fördragsslutande staten under de senaste tolv månaderna före ansökan om
förmåner.
AVDELNING IV. DIVERSE BESTÄMMELSER
Artikel 34
De behöriga myndigheterna
a) vidtar alla nödvändiga administrativa åtgärder för tillämpningen av
denna konvention,
b) utväxlar alla upplysningar om de åtgärder som vidtagits för
tillämpningen,
c) utväxlar alla upplysningar rörande förändringar i sina
lagstiftningar, som kan antas påverka tillämpningen av konventionen,
d) utfärdar gemensamt formulär till de blanketter och intyg som är
nödvändiga för tillämpningen.
Artikel 35
För tillämpningen av denna konvention skall de myndigheter och
försäkringsorgan som har att verkställa dess bestämmelser, bistå
varandra och handla som om fråga var om tillämpning av deras egen
lagstiftning. Det administrativa biträde som dessa myndigheter och
försäkringsorgan ger varandra är i princip kostnadsfritt. Dock kan de
fördragsslutande staternas behöriga myndigheter besluta om ersättning
för vissa kostnader.
Artikel 36
1. De fördragsslutande staterna skall ge varandra bistånd vad beträffar
uppbörden av socialförsäkringsavgifter, som skall betalas till ett
försäkringsorgan i en fördragsslutande stat av en gäldenär som befinner
sig på den andra fördragsslutande statens territorium.
2. Sättet för tillämpningen av första stycket bestäms, i mån av behov, i
den administrativa överenskommelse som avses i artikel 34 i denna
konvention.
Artikel 37
1. Har i en fördragsslutande stats lagstiftning föreskrivits befrielse
från eller nedsättning av stämpelavgifter, rättegångsavgifter eller
registreringsavgifter för de inlagor eller dokument, som skall inges
enligt denna stats lagstiftning, skall befrielsen eller nedsättningen
även avse de inlagor och dokument, som skall inges i enlighet med den
andra fördragsslutande statens lagstiftning eller denna konvention.
2. Handlingar, bevis och inlagor av vad slag de vara må, som skall
företes i och för denna konventions tillämpning, behöver ej legaliseras
genom diplomatisk eller konsulär myndighet eller beläggas med
stämpelavgift.
Artikel 38
Skrivelser avseende denna konventions tillämpning, som inges till organ,
myndigheter eller domstolar, som handhar frågor om social trygghet i en
fördragsslutande stat, avfattas på svenska, franska, engelska eller
tyska.
Artikel 39
Ansökningar, framställningar eller besvär, som i och för tillämpningen
av en fördragsslutande stats lagstiftning inom viss tid skall inges till
en myndighet, ett försäkringsorgan eller en domstol i denna stat, skall
tas upp till prövning om de inom samma tid inges till motsvarande
myndighet, försäkringsorgan eller domstol i den andra fördragsslutande
staten. I sådant fall skall den myndighet, det försäkringsorgan eller
den domstol, hos vilken ärendet har anhängiggjorts, utan dröjsmål
överlämna dessa ansökningar, framställningar eller besvär till den
förstnämnda statens behöriga myndighet, försäkringsorgan eller domstol.
Detta kan ske antingen direkt eller genom förmedling av de båda
staternas behöriga myndigheter.
Artikel 40
Har en fördragsslutande stats försäkringsorgan med anledning av denna
konvention att utge kontantförmåner till förmånstagare som befinner sig
inom den andra fördragsslutande statens territorium, erlägger det giltig
betalning i den förra statens valuta. När försäkringsorganen har att
utge penningbelopp till försäkringsorgan inom den andra fördragsslutande
statens territorium åligger det dem att erlägga betalning i den senare
statens valuta.
Artikel 41
1. Varje tvist som kan uppstå mellan de fördragsslutande staterna
beträffande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention skall bli
föremål för direkta förhandlingar mellan de fördragsslutande staternas
behöriga myndigheter.
2. Om tvisten ej kan lösas inom en tidsperiod av sex månader från den
tidpunkt, då de i denna artikels första stycke föreskrivna
förhandlingarna påbörjats, skall den hänskjutas till en skiljenämnd,
vars sammansättning och arbetsordning de fördragsslutande staterna
gemensamt beslutar om. Skiljenämnden skall avgöra tvisten i enlighet med
denna konventions grundläggande principer och anda. Dess beslut är
bindande och definitiva.
Artikel 42
1. När en fördragsslutande stats försäkringsorgan till en förmånstagare
har utgivit förmåner till belopp, som överstiger det, till vilket denne
har rätt, kan detta försäkringsorgan, under de förutsättningar och inom
de gränser som framgår av den lagstiftning, som försäkringsorganet
tillämpar, begära att den andra fördragsslutande statens
försäkringsorgan, som har att utge förmåner till denna förmånstagare,
skall innehålla en summa, som motsvarar vad denne erhållit för mycket av
det belopp, som försäkringsorganet utger till nämnda förmånstagare. Det
senare försäkringsorganet gör avdraget på de villkor och inom de
gränser, som gäller enligt den lagstiftning försäkringsorganet i fråga
tillämpar, som om fråga var om ett belopp som organet självt hade
utbetalat. Försäkringsorganet skall överföra det sålunda innehållna
beloppet till det försäkringsorgan som har en fordran på förmånstagaren.
2. När en fördragsslutande stats försäkringsorgan har utgivit förskott
för en period, under vilken förmånstagaren hade rätt att erhålla
motsvarande förmåner på grund av den andra fördragsslutande statens
lagstiftning, kan detta försäkringsorgan uppmana den andra statens
försäkringsorgan att innehålla ett belopp, motsvarande nämnda förskott,
av det belopp som försäkringsorganet är skyldigt att utge till
förmånstagaren för samma period. Det senare försäkringsorganet gör
avdraget på de villkor och inom de gränser som gäller enligt den
lagstiftning som försäkringsorganet tillämpar och överför det sålunda
innehållna beloppet till det försäkringsorgan som har fordran på
förmånstagaren.
3. När någon har erhållit socialhjälp inom en fördragsslutande stats
territorium under en period då personen i fråga hade rätt att erhålla
förmåner på grund av den andra fördragsslutande statens lagstiftning,
kan det organ som har utgivit socialhjälpen, om organet har rätt till
återbetalning av den förmån som utgått till förmånstagaren, begära att
den andra fördragsslutande statens försäkringsorgan som skall utbetala
förmåner till ifrågavarande person innehåller ett belopp, motsvarande
kostnaderna för den socialhjälp som under nämnda period har beviljats,
av det belopp som försäkringsorganet utbetalar till nämnda person. Det
senare försäkringsorganet gör avdraget på de villkor och inom de gränser
som gäller enligt den lagstiftning, som försäkringsorganet tillämpar,
och överför det sålunda innehållna beloppet till det organ som har
fordran på förmånstagaren.
AVDELNING V. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 43
1. Denna konvention ger inga rättigheter till utbetalning av förmån för
perioder före konventionens ikraftträdande.
2. Varje försäkringsperiod, som före denna konventions ikraftträdande
fullgjorts enligt en av de fördragsslutande staternas lagstiftning,
skall tas i beaktande vid bestämmandet av rätten till förmån enligt
denna konvention.
3. Med förbehåll för bestämmelserna i första stycket i denna artikel
uppkommer en rätt till förmåner på grund av denna konvention även om den
hänför sig till en händelse som har inträffat före konventionens
ikraftträdande.
4. Varje förmån som ej utbetalats eller som har indragits på grund av
förmånstagarens nationalitet eller bosättning inom annan
fördragsslutande stats territorium än det, inom vilket det utbetalande
försäkringsorganet befinner sig, eller på grund av något annat hinder
som har avlägsnats genom denna konvention, skall på ansökan av den
förmånsberättigade utbetalas eller åter utbetalas från och med denna
konventions ikraftträdande, för såvitt inte de förmåner som tidigare har
utbetalats har reglerats genom en kapitalersättning.
5. De personer som före denna konventions ikraftträdande har erhållit en
pension eller livränta har rätt att på ansökan få sina rättigheter
bedömda på nytt med beaktande av bestämmelserna i denna konvention.
Dessa rättigheter kan ävenledes omprövas ex officio. I intet fall får en
sådan omprövning resultera i att tidigare förmåner inskränks.
6. Om en ansökan som avses i fjärde eller femte stycket i denna artikel
inges inom en period av två år räknat från denna konventions
ikraftträdande, skall de rättigheter som tillkommer någon på grund av
konventionen beviljas från och med denna tidpunkt utan att de
bestämmelser i de fördragsslutande staternas lagstiftning som gäller
rättigheternas förfallande eller preskription kan åberopas mot de
berörda.
7. Om en ansökan som avses i fjärde eller femte stycket i denna artikel
inges först sedan två år förflutit efter ikraftträdandet av denna
konvention, skall de rättigheter som ej förfallit eller preskriberats
beviljas från och med tiden för ansökan om ej de fördragsslutande
staternas lagstiftning innehåller mer fördelaktiga bestämmelser.
Artikel 44
Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall
utväxlas i Stockholm.
Artikel 45
Denna konvention träder i kraft första dagen i tredje månaden som följer
efter den månad under vilken ratifikationsinstrumenten har utväxlats.
Artikel 46
Denna konvention sluts för en obestämd tidrymd. Den kan uppsägas av var
och en av de fördragsslutande staterna. Uppsägningen skall tillkännages
senast tre månader före slutet av löpande kalenderår. Konventionen
upphör då att gälla vid det årets slut.
Artikel 47
1. Om denna konvention uppsägs skall varje rättighet som förvärvats i
kraft av dess bestämmelser bestå.
2. Rättigheter som håller på att förvärvas och som hänför sig till
perioder, som fullgjorts före den tidpunkt då uppsägningen träder i
kraft, förfaller ej på grund av uppsägningen. Dessa rättigheters
framtida giltighet bestäms enligt en gemensam överenskommelse eller, i
avsaknad av sådan överenskommelse, med hjälp av den lagstiftning som
ifrågavarande försäkringsorgan tillämpar.
Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden undertecknat denna
överenskommelse och försett den med sina sigill.
Som skedde i Luxemburg den 21 februari 1985 i två exemplar på svenska
och franska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.
För Konungariket Sverige
Kaj Sundberg
För Storhertigdömet Luxemburg
Jacques Poos
Benny Berg
Bilaga 2
Slutprokoll
Vid undertecknandet av konventionen mellan Sverige och Luxemburg om
social trygghet har de fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud
överenskommit om följande, vilket är att betrakta som en integrerande
del av konventionen:
1. Denna konvention är ävenledes tillämplig på dem som är att anse som
flyktingar enligt konventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av
den 31 januari 1967 om flyktingars ställning, liksom på dem som enligt
konventionen av den 28 september 1954 är att betrakta som statslösa, och
på dessa personers familjemedlemmar och efterlevande.
2. Med avvikelse från artikel 43 andra stycket i konventionen skall
gälla att de försäkringsperioder som fullgjorts före den 1 januari 1946
under den luxemburgska lagstiftningen om pensionsförsäkring ej beaktas
annat än i den mån som de rättigheter, som håller på att förvärvas, har
upprätthållits eller återvunnits uteslutande med tillämpning av denna
lagstiftning.
Detta protokoll träder i kraft vid samma tidpunkt som konventionen och
förblir i kraft lika länge som denna.
Som skedde i Luxemburg den 21 februari 1985 i två exemplar på svenska
och franska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.
För Konungariket Sverige
Kaj Sundberg
För Storhertigdömet Luxemburg
Jacques Poos
Benny Berg