Post 7091 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1988:106 ·
Visa register
Förordning (1988:106) om tillämpning av en konvention
den 29 juni 1987 mellan Sverige och Förenade
Konungariket Storbritannien och Nordirland om social
trygghet
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1988-03-17
Ändring införd: t.o.m. SFS 1992:1090
Övrigt: Endast den svenska texten i bilagorna är med här.
Ikraft: 1988-05-01
Den konvention mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirland om social trygghet som har undertecknats den 29 juni 1987
jämte ett samma dag undertecknat protokoll om medicinsk vård samt en den
7 september 1987 undertecknad överenskommelse om tillämpning av
konventionen skall gälla här i riket från och med den 1 maj 1988.
Konventionen, protokollet och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna
förordning som bilagorna 1--3.
Med behörig myndighet i artiklarna 6, 7 och 9 samt artikel 27 andra
stycket i konventionen avses för svensk del Riksförsäkringsverket.
Konvention mellan regeringen i Konungariket Sverige och regeringen i
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet
Regeringen i Konungariket Sverige och regeringen i Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland,
som genomfört ömsesidighet på den sociala trygghetens område genom den
konvention som för deras räkning undertecknades i Stockholm den 9 juni
1956 och
som önskar utvidga och ändra omfattningen av denna ömsesidighet och
beakta ändringar i staternas lagstiftning,
har kommit överens om följande bestämmelser:
AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
1. I konventionen avses med uttrycken
a) "Förenade Konungariket" Förenade Konungariket Storbritannien och
Nordirland och "Sverige'' Konungariket Sverige;
b) "territorium" med avseende på Förenade Konungariket: England,
Skottland, Wales, Nordirland liksom öarna Man, Jersey, Guernsey,
Alderney, Herm och Jethou och med avseende på Sverige: Konungariket
Sveriges territorium;
c) "lagstiftning" den i konventionens artikel 2 angivna lagstiftning som
är i kraft inom den ena eller den andra statens territorium eller någon
del av detta;
d) "behörig myndighet" med avseende på Förenade Konungarikets
territorium: socialministern, hälso- och socialdepartementet för
Nordirland, ön Mans hälsovårds- och socialförsäkringsdepartement,
Jerseys parlaments socialförsäkringskommitté eller Guernseys parlaments
försäkringsmyndighet, allt efter omständigheterna, och med avseende på
Sverige: regeringen eller den myndighet som regeringen förordnar;
e) "försäkringsmyndighet" den myndighet eller det organ som är behörigt
att avgöra, om rätt till ifrågavarande förmån föreligger;
f) "behörigt organ" den myndighet eller det andra organ, varifrån den
ifrågavarande personen har rätt att uppbära förmån eller skulle ha sådan
rätt, om han vore bosatt inom den stats territorium, där myndigheten
eller organet finns;
g) "försäkrad" med avseende på Förenade Konungarikets territorium att
avgifter har betalats eller skall betalas av eller för den ifrågavarande
personen eller tillgodoförts honom eller, när det gäller artiklarna
21-23 i konventionen, att han är eller anses som anställd;
h) "avgiftsperiod" en period för vilken avgifter svarande mot den
förmån, varom fråga är, betalas, har betalats eller anses som betalade
enligt den ena eller andra statens lagstiftning;
i) "försäkringsperiod" en avgiftsperiod, en anställningsperiod eller
annan period som anses som försäkringsperiod eller därmed likvärdig
period i den lagstiftning, enligt vilken perioden fullgjorts, inbegripet
ett kalenderår för vilket pensionspoäng tillgodoräknats enligt den
svenska försäkringen för tilläggspension på grund av inkomst av
anställning eller annat förvärvsarbete under året eller en del därav;
j) "likvärdig period" med avseende på Förenade Konungarikets territorium
en period, för vilken avgifter svarande mot den förmån varom fråga är
har tillgodoräknats enligt lagstiftningen i denna stat;
k) "pension", "ersättning" eller "förmån" en pension, ersättning eller
förmån enligt den tillämpliga lagstiftningen, inbegripet alla däri
ingående delar som bekostas av allmänna medel liksom alla höjningar och
tilläggsbetalningar;
l) "ålderspension" med avseende på Förenade Konungarikets territorium en
ålderspension enligt lagstiftningen i denna stat och med avseende på
Sverige en ålderspension i form av folkpension eller tilläggspension;
m) "förmån vid barns födelse'' med avseende på Förenade Konungarikets
territorium moderskapspenning enligt lagstiftningen i denna stat och med
avseende på Sverige föräldrapennning;
n) "efterlevandeförmån" med avseende på Förenade Konungarikets
territorium änkeersättning, mödraersättning till änka och änkepension
enligt lagstiftningen i denna stat;
o) "förmån för efterlevande barn" med avseende på Förenade Konungarikets
territorium vårdbidrag och särskilt barnbidrag enligt lagstiftningen i
denna stat och med avseende på Sverige barnpension enligt lagstiftningen
i Sverige;
p) "barnbidrag" med avseende på Förenade Konungarikets territorium
förmåner till barn enligt lagstiftningen i denna stat och med avseende
på Sverige allmänt barnbidrag enligt lagstiftningen i denna stat;
q) "fartyg" med avseende på Förenade Konungarikets territorium ett
fartyg som är registrerat i en hamn inom detta territorium eller, i
fråga om svävare, registrerat inom detta territorium eller varje annat
fartyg, vars ägare (eller, om flera ägare finns, den som tjänstgör som
redare) eller redare är bosatt eller har sin huvudsakliga verksamhet i
detta territorium och med avseende på Sverige ett fartyg som för svensk
flagga;
r) "förvärvsarbetande'' en person som är anställd eller driver
självständig verksamhet;
s) "anställd" en person, som definieras som anställd eller annan
arbetstagare, eller en person som behandlas som sådan i den tillämpliga
lagstiftningen;
t) "anställning" förvärvsarbete som anställd;
u) "självständigt förvärvsverksam" en person som definieras som
självständig företagare eller som behandlas som sådan i den tillämpliga
lagstiftningen;
v) "socialhjälp" med avseende på Förenade Konungarikets territorium
behovsprövade förmåner enligt lagstiftningen i denna stat och med
avseende på Sverige socialhjälp som lämnas enligt svensk lag;
w) "avtalet" avtalet den 2 maj 1992 mellan den Europeiska gemenskapen,
dess medlemsstater och medlemsstaterna i den Europeiska
frihandelssammanslutningen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet;
x) "förordning (EEG) nr 1408/71" Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen med
de ändringar och tillägg till denna som gäller vid varje tidpunkt;
y) "tillämpningsförordningen" Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om
tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen med de ändringar och tillägg
till tillämpningsförordningen som gäller vid varje tidpunkt.
2. Andra ord och uttryck som används i konventionen har den innebörd som
tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen.
3. Vid tillämpningen av de bestämmelser i konventionen som gäller för
medborgare i den ena eller andra staten skall uttrycket "medborgare''
med avseende på Förenade Konungariket avse varje brittisk medborgare,
medborgare i till Storbritannien hörande territorier, medborgare i
brittiska översjöiska områden eller brittisk undersåte. Förordning
(1992:1090).
Artikel 2
1. Konventionen är tillämplig
a) med avseende på Förenade Konungarikets territorium på
i) 1975--1984 års lagar om social trygghet och 1975--1984 års lagar om
social trygghet avseende Nordirland;
ii) 1975--1984 års lagar om social trygghet (parlamentslagar) såsom de
gäller på Isle of Man med stöd av förordningar enligt 1982 års lag om
social trygghet (Tynwaldlag);
iii) Jerseys socialförsäkringslag av år 1974;
iv) Guernseys socialförsäkringslag av år 1978;
v) 1975 års lag om förmåner till barn, 1975 års förordning om förmåner
till barn avseende Nordirland och 1975 års lag om förmåner till barn
(parlamentslag) såsom den gäller på Isle of Man med stöd av förordningar
enligt 1982 års lag om social trygghet (Tynwaldlag), Jerseys
familjeförmånslag av år 1972 och Guernseys familjeförmånslag av år 1950;
och sådan lagstiftning som ingått i dessa lagar eller förordningar eller
upphävts genom lagstiftning som ingått i dem;
b) med avseende på Sveriges territorium på lagstiftningen om
i) sjukpenningförsäkring med föräldraförsäkring;
ii) folkpension;
iii) försäkring för tilläggspension;
iv) allmänna barnbidrag;
v) arbetsskadeförsäkring (olycksfall i arbete och arbetssjukdom);
vi) arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.
2. Såvitt inte annat följer av bestämmelserna i tredje och fjärde
styckena i denna artikel skall konventionen tillämpas även på sådan
lagstiftning som ersätter, ändrar, kompletterar eller kodifierar den
lagstiftning som anges i första stycket i denna artikel.
3. Konventionen skall icke tillämpas på Europeiska Gemenskapernas
förordningar om social trygghet eller på någon konvention om social
trygghet som endera staten har slutit med en tredje stat eller på lagar
eller förordningar som ändrar den i första stycket i denna artikel
angivna lagstiftningen för att ge verkan åt en sådan konvention, men
skall icke hindra endera staten att i sin lagstiftning beakta
bestämmelserna i någon konvention som staten har slutit med en tredje
stat.
4. Konventionen skall tillämpas på lagstiftning som avser andra grenar
av social trygghet än de som anges i första stycket i denna artikel
endast om de två staterna kommer överens härom.
Artikel 3
1. I den mån icke annat stadgas i konventionen är den tillämplig på
a) medborgare i de båda staterna och personer som härleder sina
rättigheter från sådana personer;
b) andra personer, som är eller varit omfattade av lagstiftningen i
endera staten, och personer som härleder sina rättigheter från sådana
personer.
2. I den mån icke annat stadgas i konventionen skall medborgare i den
ena staten, som är bosatta inom den andra statens territorium, behandlas
som medborgare i den senare staten vid tillämpning av denna stats
lagstiftning.
3. Bestämmelserna i andra stycket i denna artikel skall i tillämpliga
delar avse jämväl
a) flyktingar och statslösa personer som avses i konventionen den 28
juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31
januari 1967 till nämnda konvention, ävensom konventionen den 28
september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning;
b) andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från en
medborgare i den ena staten eller från en i denna artikel avsedd
flykting eller statslös person.
Artikel 4
1. I den mån inte annat föreskrivs i artiklarna 14--23 i konventionen
skall
a) ålderspension, efterlevandeförmån, andra invalidförmåner än
invalidpension som är oberoende av avgiftsbetalning, eller varje
pension, ersättning eller förmån som utges på grund av en yrkesskada
enligt Förenade Konungarikets lagstiftning utges till personer inom
Sveriges territorium som om de befann sig inom Förenade Konungarikets
territorium;
b) ålders-, förtids- och efterlevandepensioner samt kontantförmåner på
grund av yrkesskada enligt den svenska lagstiftningen utges till
personer bosatta inom Förenade Konungarikets territorium som om de vore
bosatta inom Sveriges territorium.
2. I fall då enligt lagstiftningen i den ena staten någon förmån, för
vilken speciella regler gäller i konventionen, eller någon höjning av
sådan förmån, skulle utges för en familjemedlem om han vistades inom
denna stats territorium, skall den utges medan han vistas inom den andra
statens territorium.
3. I den mån icke annat stadgas i konventionen skall pensioner,
ersättningar och andra förmåner som skall utges av den ena staten utges
till medborgare i den andra staten, som är bosatta i en tredje stat, på
samma villkor och i samma omfattning som till medborgare i den första
staten som bor i den tredje staten.
AVDELNING II. BESTÄMMELSER OM TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING
Artikel 5
1. Med förbehåll för de följande bestämmelserna i denna artikel och
bestämmelserna i artiklarna 6--9 i konventionen skall skyldigheten för
en förvärvsarbetande person att vara försäkrad fastställas enligt
lagstiftningen i den stat inom vars territorium han utför
förvärvsarbete. Om en person utför förvärvsarbete inom båda staternas
territorier, skall han vara försäkrad inom vardera statens territorium
med avseende på hans förvärvsarbete inom detta.
2. När en person inte är förvärvsarbetande skall hans
försäkringstillhörighet bestämmas enligt svensk lagstiftning om han är
bosatt i Sverige och enligt lagstiftningen inom Förenade Konungarikets
territorium om han är bosatt där.
Artikel 6
1. Om en person, som är försäkrad enligt lagstiftningen i den ena staten
och är anställd hos en arbetsgivare inom denna stats territorium, av sin
arbetsgivare utsänds för att arbeta inom den andra statens territorium,
skall den förra statens lagstiftning fortsätta att gälla för honom som
om han var anställd inom dess territorium, förutsatt att anställningen
inom den senare statens territorium icke väntas vara längre än tolv
månader. Om hans anställning inom den andra statens territorium av
oförutsedda skäl fortsätter utöver denna tolvmånadersperiod, skall den
förra statens lagstiftning fortsätta att gälla för honom under en
ytterligare period av högst tolv månader, förutsatt att den behöriga
myndigheten i den senare staten samtycker härtill före utgången av den
första tolvmånadersperioden.
2. Följande bestämmelser skall gälla för en person som tillhör den
resande personalen inom ett företag som arbetar med transport av
passagerare eller varor till lands eller i luften, vare sig detta arbete
sker för ett annat företag eller för företagets egen räkning:
a) såvitt inte annat följer av bestämmelserna i mom. b) och c) i detta
stycke skall, då en person är anställd vid ett företag som har sin
huvudsakliga verksamhet inom den ena statens område, lagstiftningen i
denna stat gälla för honom, även om han är bosatt inom den andra statens
territorium;
b) såvitt inte annat följer av bestämmelserna i mom. c) i detta stycke
skall, i fall då företaget har en filial eller en agentur inom den ena
statens territorium och en person är anställd vid denna filial eller
agentur, lagstiftningen i denna stat gälla för honom;
c) i fall då en person är bosatt inom den ena statens territorium och är
anställd inom detta territorium, skall lagstiftningen i denna stat gälla
för honom, även om det företag där han är anställd icke har sin
huvudsakliga verksamhet eller någon filial eller agentur inom detta
territorium.
3. En person, som enligt bestämmelserna i denna artikel omfattas av
svensk lagstiftning, skall därvid betraktas som bosatt i Sverige.
Artikel 7
1. I fall då en person är anställd ombord på ett fartyg hemmahörande i
den ena staten skall, såvitt inte annat följer av bestämmelserna i andra
och tredje styckena i denna artikel, lagstiftningen i denna stat gälla
för honom som om villkoren i fråga om bosättning var uppfyllda för
honom, förutsatt att han är medborgare i endera staten.
2. I fall då en person, som är försäkrad enligt lagstiftningen i den ena
staten och anställd inom denna stats territorium eller ombord på ett
fartyg som hör hemma i denna stat, av en arbetsgivare i nämnda stat
sänds för att arbeta ombord på ett fartyg som hör hemma i den andra
staten, skall lagstiftningen i den förra staten fortsätta att gälla för
honom, förutsatt att hans anställning ombord på det fartyg som hör hemma
i den senare staten icke väntas vara längre än tolv månader. Om hans
anställning ombord på det fartyg som hör hemma i den senare staten av
oförutsedda skäl fortsätter utöver denna tolvmånadersperiod, skall
lagstiftningen i den förra staten fortsätta att gälla för honom för en
ytterligare period av högst tolv månader, förutsatt att den behöriga
myndigheten i den senare staten samtycker härtill före utgången av den
första tolvmånadersperioden.
3. I fall då en person, som är bosatt inom den ena statens territorium
och anställd ombord på ett fartyg hemmahörande i den andra staten, i
fråga om denna anställning avlönas av en person som är bosatt inom den
förra statens territorium eller av ett företag som har sin huvudsakliga
verksamhet där, skall den förra statens lagstiftning gälla för honom som
om fartyget var ett fartyg hemmahörande i denna stat, och den person
eller det företag som utbetalar lönen betraktas som arbetsgivare vid
tillämpningen av denna lagstiftning.
Artikel 8
1. Denna konvention berör inte de bestämmelser i Wienkonventionen om
diplomatiska förbindelser och Wienkonventionen om konsulära förbindelser
som avser den i artikel 2 första och andra styckena angivna
lagstiftningen.
2. Såvitt inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 6 och 7 och
av första stycket i denna artikel skall när en person som är anställd i
den ena statens tjänst eller eljest i allmän tjänst i denna stat men
arbetar i den andra staten, lagstiftningen i den förra staten i fråga om
försäkringstillhörighet gälla som om han var sysselsatt där, om de
behöriga myndigheterna enas om detta enligt artikel 9.
Artikel 9
1. De behöriga myndigheterna i de båda staterna kan med avseende på
vissa personer eller persongrupper komma överens om avvikelser från
bestämmelserna i artiklarna 5--8.
2. Bestämmelserna i artikel 6 tredje stycket skall äga motsvarande
tillämpning i fall som här avses.
AVDELNING III. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER
Sektion 1. Särskilda bestämmelser i fråga om tillämpning av
lagstiftningen inom Förenade Konungarikets territorium
Artikel 10
1. Vid beräkning enligt artikel 15 i konventionen av rätt till
ålderspension enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket, vid
beräkning enligt artikel 17 av rätt till änkeförmån i Förenade
Konungariket och vid beräkning av rätt enligt lagstiftningen i Förenade
Konungariket till förmån som anges i artiklarna 11--13, skall såvitt
inte annat följer av bestämmelserna i fjärde och femte styckena av denna
artikel, försäkringsperioder som fullgjorts före den 6 april 1975 enligt
lagstiftningen i Sverige betraktas som om de varit försäkringsperioder
som fullgjorts enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket.
2. Vid beräkning enligt artikel 15 i konventionen av rätt till
ålderspension enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket och vid
beräkning enligt artikel 17 av rätt till änkeförmån i Förenade
Konungariket och vid beräkning av rätt enligt lagstiftningen i Förenade
Konungariket till förmån som anges i artiklarna 11--13 i konventionen
skall, såvitt inte annat följer av bestämmelserna i fjärde stycket i
denna artikel, försäkringsperioder som fullgjorts efter den 5 april 1975
som självständigt förvärvsverksam enligt lagstiftningen i Sverige
betraktas som om de varit försäkringsperioder, som fullgjorts som
självständigt förvärvsarbetande enligt lagstiftningen i Förenade
Konungariket.
3. Om inte annat följer av bestämmelserna i sjunde stycket av denna
artikel, skall vid beräkning av inkomstfaktor för rätt till förmån som
anges i artiklarna 11--17 i konventionen och som utges enligt den i
artikel 2 första stycket a) i) och ii) i konventionen angivna
lagstiftningen en person, från och med ett relevant beskattningsår som
börjar tidigast den 6 april 1975, för varje hel vecka som han fullgjort
en försäkringsperiod som anställd enligt lagstiftningen i Sverige anses
ha erlagt avgift som anställd för inkomster motsvarande två tredjedelar
av den högsta veckoinkomst som gäller för nämnda år.
4. Vid beräkning av avgiftsfaktor för att bestämma rätten till en förmån
som avses i artiklarna 11, 12 och 14--17 i konventionen och utges enligt
den lagstiftning som anges i artikel 2 första stycket a) iii) i
konventionen skall personen i fråga
a) för varje vecka av en försäkringsperiod som fullgjorts enligt svensk
lagstiftning under ett kvartal anses ha erlagt avgifter som motsvarar en
avgiftsfaktor av 0,077 för detta kvartal;
b) för varje vecka av en försäkringsperiod som fullgjorts enligt svensk
lagstiftning under ett år anses ha erlagt avgifter som motsvarar en
avgiftsfaktor av 0,0193 för detta år.
5. Vid bestämmande av rätten till förmån enligt artiklarna 11--17 och 24
i konventionen enligt den lagstiftning som anges i artikel 2 första
stycket a) iv) i konventionen skall försäkringsperioder som fullgjorts
enligt svensk lagstiftning anses som försäkringsperioder fullgjorda
enligt Guernseys lagstiftning.
6. Om inte annat följer av bestämmelserna i åttonde och nionde styckena
i denna artikel skall vid omvandling av försäkringsperioder som före den
6 april 1975 fullgjorts enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket en
avgiftsperiod eller likvärdig period som fullgjorts enligt
lagstiftningen i denna stat betraktas som om den hade varit en
försäkringsperiod fullgjord enligt lagstiftningen i Sverige.
7. Vid omvandling av en inkomstfaktor, som uppnåtts under ett
beskattningsår som börjar tidigast den 6 april 1975, till en
försäkringsperiod enligt den lagstiftning som anges i artikel 2 första
stycket a) i) och ii) i konventionen skall den behöriga myndigheten inom
Förenade Konungarikets territorium dela inkomstfaktorn med den inkomst
som motsvarar den lägre inkomstgränsen under året. Resultatet avrundas
till närmast lägre hela tal. Det sålunda framräknade talet skall anses
utgöra antalet veckor i den försäkringsperiod som fullgjorts enligt den
nämnda lagstiftningen. Talet får dock ej överstiga det antal veckor
under året, under vilka personen var underkastad denna lagstiftning.
8. Vid omvandling av en avgiftsfaktor som uppnåtts enligt den
lagstiftning som avses i artikel 2 första stycket a) iii) i konventionen
till en försäkringsperiod skall den behöriga myndigheten inom Förenade
Konungarikets territorium
a) när det gäller avgiftsfaktorn för kvartal, multiplicera den faktor
som uppnåtts av personen under ett kvartal med 13, och
b) när det gäller avgiftsfaktorn för år, multiplicera den faktor som
uppnåtts av en person under ett år med 52.
Resultatet avrundas till närmast lägre hela tal. Det sålunda framräknade
talet skall anses utgöra antalet veckor i den försäkringsperiod som
fullgjorts enligt denna lagstiftning. Talet får dock ej överstiga det
antal veckor som personen i fråga var underkastad lagstiftningen under
kvartalet eller året i fråga.
9. Vid omvandling av försäkringsperioder fullgjorda efter den 5 april
1975 enligt den lagstiftning som anges i artikel 2 första stycket a) iv)
i konventionen skall varje försäkringsperiod som fullgjorts enligt denna
lagstiftning anses som om den varit en försäkringsperiod fullgjord
enligt svensk lagstiftning.
10. I fall då det icke är möjligt att exakt bestämma de tidsperioder
inom vilka vissa försäkringsperioder fullgjorts enligt lagstiftningen i
den ena staten, skall sådana perioder betraktas som om de icke
sammanföll med försäkringsperioder fullgjorda enligt lagstiftningen i
den andra staten och skall medräknas på det för förmånstagaren
fördelaktigaste sättet.
11. Vid bestämmandet av rätt till tilläggsbelopp enligt lagstiftningen i
Förenade Konungariket skall icke beaktas försäkringsperioder fullgjorda
enligt lagstiftningen i Sverige.
Sektion 2. Förmåner vid sjukdom och barns födelse, moderskapshjälp
Artikel 11
1. Har en person, sedan han sist anlände till den ena statens
territorium, fullgjort en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i
denna stat, skall vid behandling av en ansökan om sjukförmån ingiven
enligt lagstiftningen i denna stat försäkringsperioder, som fullgjorts
enligt lagstiftningen i den andra staten, med beaktande av
bestämmelserna i konventionens artikel 10, betraktas som
försäkringsperioder fullgjorda enligt lagstiftningen i den förra staten.
2. Har en person, sedan han sist anlände till den ena statens
territorium, fullgjort en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i
denna stat, skall när det gäller förmån vid barnsbörd
försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i den andra
staten, med beaktande av bestämmelserna i artikel 10 i konventionen,
betraktas som försäkringsperioder fullgjorda enligt lagstiftningen i den
förra staten.
3. Har en person rätt till sjukförmån enligt lagstiftningen i den ena
staten, skall han ha rätt att uppbära denna förmån under en tillfällig
vistelse inom den andra statens territorium. Denna bestämmelse äger
motsvarande tillämpning på moderskapspenning enligt lagstiftningen i
Förenade Konungariket och föräldrapenning enligt lagstiftningen i
Sverige.
4. Skulle en person, bortsett från bestämmelserna i detta stycke, ha
rätt till förmån vid sjukdom eller barns födelse enligt lagstiftningen i
båda staterna för samma period med stöd av första eller andra styckena i
denna artikel, skall förmånen utges uteslutande enligt lagstiftningen i
den stat inom vars territorium han befinner sig.
Artikel 12
1. Har en person, sedan han sist anlände till Jersey eller Guernsey,
fullgjort en försäkringsperiod enligt lagstiftningen på Jersey eller
Guernsey, skall vid behandling av en ansökan om moderskapshjälp enligt
lagstiftningen på Jersey eller Guernsey försäkringsperioder som
fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen, med beaktande av
bestämmelserna i konventionens artikel 10, betraktas som
försäkringsperioder fullgjorda enligt den lagstiftning som ansökan
hänför sig till.
2. När en kvinna förlossas i Storbritannien, Nordirland eller ön Man (i
annat fall än då kvinnan anses ha förlossats där med tillämpning av
tredje stycket i denna artikel), skall perioder då hon vistats i
Sverige, vid behandlingen av en ansökan från henne om moderskapshjälp
enligt lagstiftningen inom det territorium där förlossningen skedde,
betraktas som om det var perioder av vistelse inom detta territorium.
3. När det gäller rätt till moderskapshjälp enligt lagstiftningen i
Förenade Konungariket skall en förlossning inom Sveriges territorium
betraktas som en förlossning inom Förenade Konungarikets territorium.
4. Skulle en person, bortsett från bestämmelserna i detta stycke, ha
rätt till moderskapshjälp enligt lagstiftningen i flera delar av
Förenade Konungarikets territorium med stöd av denna konvention, skall
förmån utges endast enligt lagstiftningen i den del av territoriet där
förlossningen skedde. Skedde förlossningen i Sverige, skall förmån utges
enligt lagstiftningen i den del av Förenade Konungarikets territorium
där hon sist var bosatt.
Sektion 3. Arbetslöshetsersättning
Artikel 13
1. I fall då en person, sedan han sist anlände till den ena statens
territorium, har fullgjort en avgiftsperiod enligt lagstiftningen i
denna stat skall, såvitt inte annat följer av bestämmelserna i andra
stycket i denna artikel, vid behandling av ansökan om
arbetslöshetsersättning enligt lagstiftningen i denna stat
försäkringsperioder, fullgjorda enligt lagstiftningen i den andra
staten, med beaktande av bestämmelserna i konventionens artikel 10,
betraktas som försäkringsperioder fullgjorda enligt lagstiftningen i den
förra staten, förutsatt att de skulle ha betraktats som
försäkringsperioder om de fullgjorts enligt lagstiftningen i denna stat.
Dock skall,
a) försäkrings- eller sysselsättningsperioder som fullgjorts enligt
lagstiftningen i Jersey inte beaktas vid bestämning av rätt till
arbetslöshetsförmåner enligt svensk lagstiftning och
b) försäkrings- eller sysselsättningsperioder fullgjorda enligt svensk
lagstiftning beaktas vid bestämning av rätt till arbetslöshetsförmåner
endast enligt den lagstiftning som avses i artikel 2 första stycket a)
i), ii) och iv) i konventionen.
2. Tillämpningen av första stycket på svensk lagstiftning förutsätter,
att den ifrågavarande personen har varit anställd i Sverige under
sammanlagt minst fyra veckor under de sista tolv månaderna innan ansökan
gjordes. Första stycket skall likväl tillämpas, om anställningen utan
arbetstagarens förvållande upphört tidigare än efter fyra veckor och var
avsedd att vara längre tid.
3. I fall då en person med stöd av första stycket i denna artikel
ansöker om arbetslöshetsersättning enligt lagstiftningen i den ena
staten, skall en period under vilken han uppburit sådan ersättning
enligt lagstiftningen i den andra staten beaktas som om den varit en
period under vilken han uppburit sådan ersättning enligt lagstiftningen
i den förra staten, förutsatt att perioden föll inom de sista tolv
månaderna före den första dag för vilken arbetslöshetsersättning
utbetalas enligt lagstiftningen i den förra staten.
Sektion 4. Ålderspension och efterlevandeförmån enligt lagstiftningen
inom Förenade Konungarikets territorium
Artikel 14
1. Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket av denna
artikel, skall i fall då en person har rätt till ålderspension enligt
lagstiftningen inom Förenade Konungarikets territorium utan åberopande
av bestämmelserna i konventionen, den pensionen utges och bestämmelserna
i artikel 15 i konventionen icke tillämpas.
2. Utan hinder av andra bestämmelser i denna artikel eller konventionens
artikel 15 skall en gift kvinna, som inte har rätt till ålderspension
enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket på grundval av egna
försäkringsperioder men som har rätt till en ålderspension av kategori B
enligt denna lagstiftning på grundval av försäkringsperioder fullgjorda
av hennes make, ha rätt att kräva ålderspension enligt nämnda artikel
15. I fall då hon till följd av nämnda artikel 15 skulle vara berättigad
till ålderspension enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket, skall
hon ha rätt att välja denna pension framför den ålderspension av
kategori B som annars skulle utges på grundval av hennes makes
försäkringsperioder enligt denna lagstiftning.
Artikel 15
1. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 10 och andra stycket
av artikel 14 i denna konvention, skall i fall då en person har rätt
till ålderspension enligt lagstiftningen inom Förenade Konungarikets
territorium enbart med åberopande av bestämmelserna i konventionen,
försäkringsperioder som han fullgjort enligt lagstiftningen i Sverige
betraktas som försäkringsperioder fullgjorda enligt lagstiftningen inom
Förenade Konungarikets territorium, och hans rätt till ålderspension
enligt lagstiftningen inom Förenade Konungarikets territorium
fastställas enligt andra och tredje styckena i denna artikel.
2. Försäkringsmyndigheten inom Förenade Konungarikets territorium skall
fastställa
a) först beloppet av den teoretiska pension som skulle utges, om alla
försäkringsperioder som personen fullgjort enligt lagstiftningen i båda
staterna hade fullgjorts enligt lagstiftningen inom Förenade
Konungarikets territorium och därefter
b) den del av hela den teoretiska pensionen som svarar mot förhållandet
mellan summan av de försäkringsperioder personen fullgjort enligt
lagstiftningen i Förenade Konungariket, eller i en del av dess
territorium, och summan av alla försäkringsperioder som han fullgjort
enligt lagstiftningen i båda staterna.
Det sålunda proportionellt beräknade beloppet skall utgöra den pension
som utges.
3. Vid beräkningen enligt andra stycket i denna artikel skall, när alla
försäkringsperioder som fullgjorts av en person enligt lagstiftningen
a) antingen i Förenade Konungariket eller ön Man uppgår till mindre än
ett medräkningsbart år eller i förekommande fall mindre än ett
kvalificerande år, eller avser enbart perioder före den 6 april 1975 och
sammanlagt uppgår till mindre än 50 veckor, eller
b) på Jersey motsvarar en mindre årlig avgiftsfaktor än 1,00, eller
c) på Guernsey uppgår till mindre än 50 veckor,
dessa perioder behandlas som om de hade fullgjorts enligt lagstiftningen
i en annan del av Förenade Konungarikets territorium, enligt vilken rätt
till pension föreligger eller skulle föreligga om dessa perioder tas i
beräkning. När ingen rätt till pension föreligger eller skulle föreligga
i någon annan del av Förenade Konungarikets territorium skall dessa
perioder lämnas utan avseende.
4. Vid tillämpning av bestämmelserna i andra stycket i denna artikel
gäller följande:
a) försäkringsmyndigheten inom Förenade Konungarikets territorium skall
medräkna endast försäkringsperioder (fullgjorda enligt lagstiftningen i
endera staten) som skulle ha medräknats vid fastställandet av pensioner
enligt lagstiftningen inom Förenade Konungarikets territorium, om de
fullgjorts enligt nämnda lagstiftning, och skall när det gäller en
kvinna i förekommande fall enligt denna lagstiftning medräkna
försäkringsperioder som fullgjorts av hennes make;
b) hänsyn skall icke tas till inkomstberoende avgifter som betalats
enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket eller på ön Man före den 6
april 1975, och beloppet av inkomstförmåner som utges på grundval av
sådana avgifter skall läggas till beloppet av den pension som utges
enligt nämnda lagstiftning enligt andra stycket i denna artikel;
c) hänsyn skall icke tas enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket
till någon försäkringsperiod som fullgjorts efter det att personen i
fråga uppnått pensionsåldern, men den höjning av förmånen som kan följa
av en sådan period enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket skall
läggas till beloppet av de förmåner enligt lagstiftningen i Förenade
Konungariket som har beräknats enligt andra stycket i denna artikel;
d) i fall då en obligatorisk försäkringsperiod fullgjord enligt
lagstiftningen i Sverige sammanfaller med en frivillig försäkringsperiod
fullgjord enligt lagstiftningen i Förenade Konungariket, skall endast
den obligatoriska försäkringsperioden medräknas varvid förutsätts att
det pensionsbelopp, som skall utges enligt lagstiftningen i Förenade
Konungariket enligt bestämmelserna i andra stycket i denna artikel,
skall höjas med det belopp, varmed den enligt nämnda lagstiftning
utgående pensionen skulle ha höjts, om alla frivilliga avgifter enligt
nämnda lagstiftning hade medräknats;
e) i fall då en avgiftsperiod fullgjord enligt lagstiftningen i Sverige
sammanfaller med en likvärdig period fullgjord enligt lagstiftningen i
Förenade Konungariket skall den senare perioden icke medräknas;
f) i fall då det icke är möjligt att exakt fastställa den tidsperiod,
inom vilken vissa försäkringsperioder fullgjorts, skall dessa betraktas
som om de icke sammanföll med andra försäkringsperioder och medräknas,
om detta är till fördel.
Artikel 16
Om en person icke samtidigt uppfyller villkoren för rätt till
ålderspension enligt lagstiftningen i båda staterna, skall hans rätt
till pension enligt lagstiftningen inom Förenade Konungarikets
territorium fastställas när han uppfyller villkoren i nämnda
lagstiftning. Bestämmelserna i artikel 15 i konventionen skall
tillämpas, och pensionsbeloppet skall omräknas när villkoren för rätt
till ålderspension enligt den svenska lagstiftningen är uppfyllda.
Artikel 17
Bestämmelserna i artiklarna 14--16 i konventionen skall, med de
ändringar som betingas av olikheten i förmånerna, gälla
efterlevandeförmåner.
Sektion 5. Pensioner enligt lagstiftningen i Sverige
Artikel 18
1. Om medborgare i Förenade Konungariket liksom personer som anges i
artikel 3 tredje stycket i konventionen icke uppfyller de villkor som
enligt den svenska lagstiftningen gäller för dem i fråga om rätt till
folkpension, skall de, vare sig de är bosatta i Sverige eller
annorstädes, ha rätt till folkpension enligt de regler som gäller för
utomlands bosatta svenska medborgare.
2. Handikappersättning som icke utgår som tillägg till folkpension,
vårdbidrag för handikappade barn, pensionstillskott och inkomstprövade
pensionsförmåner utbetalas till personer som anges i första stycket, om
de är bosatta i Sverige, varvid reglerna i nämnda stycke gäller i
tillämpliga delar.
3. Bestämmelserna i svensk lagstiftning om rätt till folkpension för
svenska medborgare som är bosatta utom Sverige berörs icke av artikel 4
i konventionen.
Artikel 19
I fall då en medborgare i den ena staten eller en person som anges i
artikel 3 tredje stycket i konventionen icke fullgjort erforderliga
svenska försäkringsperioder för att uppfylla villkoren för rätt till
folkpension enligt de bestämmelser som gäller för utom Sverige bosatta
svenska medborgare, skall försäkringsperioder som fullgjorts enligt
lagstiftningen inom Förenade Konungarikets territorium medräknas i den
mån de icke sammanfaller med svenska försäkringsperioder.
Artikel 20
1. I fall då försäkringsperioder har fullgjorts både enligt den svenska
försäkringen för tilläggspension och enligt lagstiftningen inom Förenade
Konungarikets territorium, skall dessa perioder, i den mån de icke
sammanfaller, läggas samman om så erfordras för förvärv av rätt till
tilläggspension.
2. Vid beräkning av tilläggspensionens belopp skall beaktas endast
försäkringsperioder fullgjorda enligt svensk lagstiftning.
3. Bestämmelserna i svensk lagstiftning om beräkning av tilläggspension
för personer födda 1923 eller tidigare berörs icke av konventionen.
Sektion 6. Förmåner vid arbetsskada (olycksfall i arbete och
yrkessjukdom)
Artikel 21
1. I fall då en person är anställd inom den ena statens territorium och
lagstiftningen i den andra staten gäller för honom enligt någon av
bestämmelserna i artiklarna 5--9 i konventionen, skall den senare
lagstiftningen tillämpas vid anspråk på förmån med anledning av
olycksfall i arbete eller yrkessjukdom som uppstått under anställningen,
som om olycksfallet hade inträffat eller sjukdomen ådragits inom den
senare statens territorium. I fall då förmån skulle ha utgetts med
anledning av anspråket om personen vistades inom den senare statens
territorium, skall förmånen utges när han vistas inom den förra statens
territorium.
2. I fall då en person på grund av sin anställning lämnar den ena
statens territorium för att bege sig till den andra statens territorium
och råkar ut för olycksfall innan han kommit till sistnämnda
territorium, skall i fråga om anspråk på förmån med anledning av
olycksfallet gälla att
a) olycksfallet skall behandlas som om det hade inträffat inom
territoriet i den stat, vars lagstiftning gällde för honom när
olycksfallet inträffade, och
b) vid fastställandet av om hans anställning omfattades av
lagstiftningen i nämnda stat skall bortses från att han icke befann sig
inom dess territorium.
Artikel 22
1. I fall då en person har råkat ut för olycksfall i arbete eller
ådragit sig yrkessjukdom som omfattas av lagstiftningen i den ena staten
och senare råkar ut för olycksfall i arbete eller ådrar sig yrkessjukdom
som omfattas av lagstiftningen i den andra staten, skall vid
fastställandet av graden av arbetsoförmåga enligt den senare statens
lagstiftning hänsyn tas till det förra olycksfallet eller den förra
sjukdomen som om olycksfallet eller sjukdomen omfattades av sistnämnda
lagstiftning.
2. I fall då en person ådrar sig en yrkessjukdom efter att ha varit
anställd inom endast den ena statens territorium i en sysselsättning som
enligt denna stats lagstiftning kan ha orsakat sjukdomen, skall nämnda
lagstiftning tillämpas, även om sjukdomen först konstateras inom den
andra statens territorium. Detta gäller också om sjukdomen förvärras,
förutsatt att personen icke under mellantiden varit ytterligare utsatt
för samma risk inom den senare statens territorium.
3. I fall då en person ådrar sig en yrkessjukdom efter att ha varit
anställd i båda staternas territorier i en sysselsättning som enligt
båda staternas lagstiftning kan ha orsakat sjukdomen och skulle bli
berättigad till förmån på grund av sjukdomen enligt båda staternas
lagstiftning, antingen med stöd av konventionen eller på annat sätt,
skall förmånen utges endast enligt lagstiftningen i det land inom vars
territorium han sist var anställd i denna sysselsättning innan sjukdomen
konstaterades.
4. I fall då en person har drabbats av försämring av en yrkessjukdom,
för vilken förmån har utgetts enligt bestämmelserna i andra eller tredje
styckena i denna artikel, skall följande gälla:
a) om personen icke haft ytterligare anställning i sysselsättningar som
kan ha orsakat sjukdomen eller försämringen eller haft sådan anställning
endast inom den stats territorium, enligt vars lagstiftning förmån har
utgetts, skall varje ytterligare förmån som han kan få rätt till som
följd av försämringen utges endast enligt nämnda lagstiftning;
b) om personen framställer anspråk enligt lagstiftningen i den stat,
inom vars territorium han är anställd, på grund av att sjukdomen
förvärrats medan han var anställd inom denna stats territorium i
sysselsättningar som enligt nämnda stats lagstiftning kan ha orsakat
försämringen, skall det behöriga organet i denna stat vara skyldigt att
utge förmån endast med avseende på den försämring som fastställts enligt
nämnda stats lagstiftning.
Artikel 23
I fall då, med bortseende från bestämmelserna i denna artikel och med
beaktande av bestämmelserna i artikel 22 fjärde stycket b) i
konventionen, en person skulle ha haft rätt till förmån vid olycksfall i
arbete eller yrkessjukdom enligt båda staternas lagstiftning, skall
förmånen utges uteslutande enligt lagstiftningen i den stat, inom vars
territorium personen sist var anställd.
Sektion 7. Förmån för efterlevande barn enligt lagstiftningen inom
Förenade Konungarikets territorium
Artikel 24
1. Framställs anspråk på förmån för efterlevande barn enligt
lagstiftningen inom Förenade Konungarikets territorium skall
försäkringsperioder eller vistelseperioder som fullgjorts enligt svensk
lagstiftning eller i förekommande fall inom svenskt territorium
betraktas som försäkringsperioder eller vistelseperioder fullgjorda
enligt Förenade Konungarikets lagstiftning eller inom dess territorium.
2. I fall då en person skulle ha rätt till förmån för efterlevande barn
enligt lagstiftningen inom Förenade Konungarikets territorium utan
åberopande av första stycket, om personen eller barnet för vilket
förmånen begärs var bosatt inom denna stats territorium, skall förmånen
utges medan personen eller barnet är bosatt i Sverige.
3. I fall då, med bortseende från bestämmelserna i detta stycke, en
person skulle ha rätt till förmån för efterlevande barn för ett och
samma barn enligt lagstiftningen i båda staterna, antingen med
åberopande av konventionen eller på annat sätt, skall han ha rätt till
förmån endast enligt lagstiftningen i den stat inom vars territorium
barnet är bosatt.
Sektion 8. Barnbidrag
Artikel 25
1. Framställs anspråk på barnbidrag enligt lagstiftningen i den ena
staten, skall bosättningsperioder fullgjorda enligt lagstiftningen i den
andra staten betraktas som bosättningsperioder fullgjorda enligt
lagstiftningen i den förra staten.
2. Om rätt till barnbidrag föreligger för samma barn och för samma
period enligt lagstiftningen i båda staterna, skall barnbidrag utges
endast enligt lagstiftningen i Sverige om barnet är bosatt där och
enligt lagstiftningen inom Förenade Konungarikets territorium om barnet
är bosatt där.
Sektion 9. Återfående av förskotterade och för mycket utbetalda belopp
Artikel 26
1. I fall då ett behörigt organ i den ena staten har utbetalat en förmån
i förskott för viss period, kan senare retroaktiva utbetalningar av
motsvarande förmån för samma period enligt lagstiftningen i den andra
staten innehållas, varvid det belopp som innehålls icke får överstiga
det förskotterade beloppet. I fall då ett behörigt organ i den ena
staten har utgett för mycket i förmån för en period, för vilken ett
behörigt organ i den andra staten senare har att utge en motsvarande
förmån, skall vid tillämpning av första meningen i detta stycke det för
mycket utbetalade beloppet betraktas som en förskottsbetalning.
2. I fall då en person har mottagit socialhjälp enligt lagstiftningen i
den ena staten för en period för vilken personen senare blir berättigad
till förmån enligt lagstiftningen i den andra staten, skall det behöriga
organet i den senare staten, på begäran av det behöriga organet i den
förra staten och för dess räkning, av det belopp som skall utbetalas för
perioden innehålla det belopp varmed den utgivna socialhjälpens belopp
översteg det belopp som skulle ha betalats, om förmånen enligt den
senare statens lagstiftning hade utgetts innan socialhjälpsbeloppet
fastställdes, och skall överföra det innehållna beloppet till det
behöriga organet i den förra staten.
AVDELNING IV. ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Artikel 27
1. De behöriga myndigheterna i de båda staterna skall vidta de
administrativa åtgärder som erfordras för tillämpning av konventionen.
2. De behöriga myndigheterna i de båda staterna skall snarast möjligt
underrätta varandra om de åtgärder som de vidtar för tillämpningen av
konventionen och om ändringar i den nationella lagstiftningen, i den mån
ändringarna berör tillämpningen av konventionens bestämmelser.
3. De behöriga myndigheterna, försäkringsmyndigheter och behöriga organ
i de båda staterna kan vid tillämpning av konventionen skriftväxla
direkt med varandra, med personer som berörs av konventionen och med
deras rättsliga företrädare.
4. För att underlätta tillämpningen av konventionens bestämmelser skall
förbindelseorgan upprättas.
Artikel 28
1. Vid tillämpning av konventionen skall de behöriga myndigheterna,
försäkringsmyndigheter och behöriga organ i de båda staterna lämna
varandra bistånd, inbegripet läkarundersökningar, i samma utsträckning
som vid tillämpning av sin egen lagstiftning. Sådant bistånd lämnas utan
vederlag.
2. I fall då en förmån enligt lagstiftningen i den ena staten skall
utges till person inom den andra statens territorium, kan utbetalningen
göras av det behöriga organet i den senare staten på begäran av det
behöriga organet i den förra staten.
Artikel 29
1. I fall då lagstiftningen i den ena staten föreskriver att intyg eller
andra handlingar som inges enligt nämnda lagstiftning skall helt eller
delvis vara befriade från skatter, lagstadgade avgifter, konsulära
avgifter eller förvaltningsavgifter, skall denna befrielse gälla för
intyg eller andra handlingar som inges enligt den andra statens
lagstiftning eller enligt bestämmelserna i konventionen.
2. Uppgifter, intyg och andra handlingar som erfordras för tillämpning
av konventionen behöver icke legaliseras genom diplomatisk eller
konsulär myndighet.
Artikel 30
Intyg, uppgifter och andra handlingar som skrivits på endera statens
officiella språk får icke underkännas av den anledningen att de är
skrivna på främmande språk.
Artikel 31
1. Ansökningar, meddelanden eller besvär som enligt lagstiftningen i en
stat skall ha ingetts till försäkringsmyndigheten eller den behöriga
myndigheten i denna stat inom en föreskriven tid, skall anses ha ingetts
till denna myndighet i rätt tid, om de inom samma tid ingetts till en
försäkringsmyndighet eller behörig myndighet i den andra staten.
2. En ansökan om förmån som inges enligt den ena statens lagstiftning
skall, om ej annat stadgas i tredje stycket i denna artikel, bedömas som
en ansökan om motsvarande förmån enligt den andra statens lagstiftning,
i den mån sistnämnda förmån skall utges enligt konventionens
bestämmelser.
3. I fall då en ansökan om ålderspension ingetts enligt lagstiftningen
inom Förenade Konungarikets territorium, skall bestämmelserna i andra
stycket i denna artikel icke tillämpas med avseende på ålderspension
enligt lagstiftningen i Sverige, om sökanden anger att ansökan avser
pension endast enligt lagstiftningen inom detta territorium.
4. En handling som ingetts för tillämpning av lagstiftningen i Sverige
kan när det är tillämpligt betraktas som ett enligt lagstiftningen i
Förenade Konungariket lämnat meddelande om avgång ur tjänst.
5. I fall då bestämmelserna i första, andra eller fjärde styckena i
denna artikel är tillämpliga skall den myndighet, till vilken en
ansökan, ett meddelande, en besvärsskrift eller annan handling har
ingetts, utan dröjsmål vidarebefordra handlingen till
försäkringsmyndigheten i den andra staten.
Artikel 32
1. Utbetalning enligt bestämmelserna i konventionen kan göras i den
valuta som gäller i den stat, vars behöriga organ gör utbetalningen, och
en sådan utbetalning innebär full befrielse från förpliktelsen.
2. I fall då ett behörigt organ i den ena staten enligt bestämmelserna i
artikel 28 andra stycket i konventionen har utgett en förmån i stället
för det behöriga organet i den andra staten, skall ersättning för de av
det förra behöriga organet utbetalade beloppen lämnas i den senare
statens valuta.
3. Överföringar enligt konventionens bestämmelser skall ske i
överensstämmelse med de överenskommelser som vid överföringstillfället
gäller mellan de båda staterna.
Artikel 33
1. Tvist om tolkningen eller tillämpningen av konventionen skall lösas
genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i vardera staten.
2. Om tvisten icke kan lösas på detta sätt, skall den på begäran av
endera staten underställas en skiljedomstol som skall vara sammansatt på
följande sätt:
a) vardera staten skall utse en skiljeman inom en månad efter det
begäran om skiljedom mottagits. De två skiljemännen skall bland
medborgarna i en tredje stat utse en tredje skiljeman inom två månader
från den dag då den stat som sist utsåg sin skiljeman underrättade den
andra staten härom;
b) om endera staten icke skulle utse en skiljeman inom den föreskrivna
tiden, kan den andra staten begära att presidenten i Internationella
Domstolen, eller, om denne är medborgare i den ena av staterna,
vicepresidenten eller den därnäst äldste domaren i denna domstol som
inte är medborgare i endera staten, utser skiljemannen. Liknande
förfarande skall tillämpas på begäran av endera staten, om de båda
skiljemännen icke kan enas om utseendet av den tredje skiljemannen.
3. Skiljedomstolens utslag skall grundas på majoritetsbeslut. Utslaget
skall vara bindande för båda staterna. Varje stat skall bära kostnaderna
för den skiljeman som denna stat utsett. Återstående kostnader skall
fördelas lika på de båda staterna. Skiljedomstolen skall fastställa sin
procedurordning.
AVDELNING V. ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 34
1. När denna konvention träder i kraft skall den i Stockholm den 9 juni
1956 undertecknade konventionen upphöra att gälla och avlösas av denna
konvention.
2. Förmåner som beviljats eller rättigheter som förvärvats av en person
enligt bestämmelserna i den i Stockholm den 9 juni 1956 undertecknade
konventionen skall kvarstå, och rättigheter som någon håller på att
förvärva enligt nämnda konvention den dag då den nya konventionen träder
i kraft skall regleras enligt bestämmelserna i den nya konventionen.
3. Förmåner, med undantag av engångsbelopp, skall utbetalas enligt
bestämmelserna i denna konvention med avseende på händelser som
inträffade före den dag då den trädde i kraft. Ett olycksfall som
inträffade eller en sjukdom som visade sig före nämnda dag skall dock
icke enbart med stöd av konventionen betraktas som olycksfall i arbete
eller yrkessjukdom, om så icke skulle ha blivit fallet enligt den
lagstiftning eller konvention som gällde när olycksfallet inträffade
eller sjukdomen visade sig. För fastställande av rätt till förmåner
enligt bestämmelserna i konventionen medräknas försäkrings-,
bosättnings-, sysselsättnings- och vistelseperioder som fullgjorts före
dess ikraftträdande.
4. Tredje stycket i denna artikel grundar ingen rätt till utbetalning av
förmåner för tid före konventionens ikraftträdande.
5. Vid tillämpning av första meningen i tredje stycket i denna artikel
gäller:
a) rätt till förmån som en person förvärvat enligt bestämmelserna i
konventionen skall, på framställning av personen i fråga, fastställas
med verkan från dagen för dess ikraftträdande, om framställningen gjorts
inom två år från nämnda dag;
b) rätt till förmån som en person förvärvat enligt bestämmelserna i den
i Stockholm den 9 juni 1956 undertecknade konventionen kan, på
framställning av personen i fråga, fastställas på nytt enligt
bestämmelserna i denna konvention med verkan från dagen för dess
ikraftträdande, om framställningen gjorts inom två år från nämnda dag;
c) i fall då framställning om att förmånen skall fastställas på nytt
görs mer än två år efter dagen för konventionens ikraftträdande, skall
utbetalning ske från den dag som är fastställd i den ifrågavarande
lagstiftningen utan tillämpning av den förevarande konventionen.
Artikel 35
Konventionen skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten utväxlas i
London så snart som möjligt. Konventionen skall träda i kraft första
dagen i tredje månaden efter den månad under vilken
ratifikationsinstrumenten utväxlas.
Artikel 36
Konventionen skall gälla utan tidsbegränsning. Vardera staten kan
skriftligen säga upp konventionen att upphöra efter sex månader från
uppsägningen.
Artikel 37
Upphör konventionen att gälla skall rätten till en förmån som en person
förvärvat enligt dess bestämmelser upprätthållas, och förhandlingar
skall ske för att reglera andra rättigheter som någon då håller på att
förvärva med stöd av dessa bestämmelser.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat denna
konvention.
Som skedde i Stockholm den 29 juni 1987 i två exemplar på svenska och
engelska språken, vilka texter äger lika vitsord.
För regeringen i Konungariket Sverige
G. Sigurdsen
För regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och
Nordirland
Richard Parsons
Bilaga 2
Protokoll om medicinsk vård
Vid undertecknandet av konventionen om social trygghet denna dag mellan
regeringen i Konungariket Sverige och regeringen i Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland (i det följande kallad "konventionen") har
undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade,
som önskar bereda den som är bosatt inom endera av de båda staternas
territorier omedelbar medicinsk vård under tillfällig vistelse inom den
andra statens territorium,
kommit överens om följande:
Artikel 1
1. I detta protokoll avses med
a) "medicinsk vård":
i) med avseende på Förenade Konungariket och ön Man, vård som
tillhandahålls i enlighet med gällande lagstiftning om nationell
hälsovård i Förenade Konungariket och ön Man, genom
hälsovårdsmyndigheterna respektive ön Mans hälsovårds- och
socialförsäkringsdepartement;
ii) med avseende på ön Jersey, medicinsk och annan vård på sjukhus, däri
inbegripet tandvård, ögonvård och läkemedel, tillhandahållen av Jerseys
parlaments hälsovårdskommitte';
iii) med avseende på öarna Guernsey, Alderney, Herm, Jethou och Sark,
sjukhusvård som tillhandahålls av Guernseys parlaments
hälsovårdsmyndighet;
iv) med avseende på Sverige, sjukvårdsförmåner enligt den svenska
sjukförsäkringslagstiftningen.
b) "bosatt":
i) med avseende på Förenade Konungariket och ön Man, den som är bosatt i
Förenade Konungariket eller på ön Man och som innehar antingen ett
giltigt pass i Förenade Konungariket eller ett av följande dokument:
ett nationellt hälsovårdskort vad avser Storbritannien och ön Man, eller
ett hälsovårdskort vad avser Nordirland;
ii) med avseende på ön Jersey, den som är bosatt på nämnda ö och som
innehar ett giltigt pass i Förenade Konungariket eller ett bevis,
utfärdat av Jerseys parlaments socialförsäkringskommitte';
iii) med avseende på öarna Guernsey, Alderney, Herm, Jethou och Sark,
den som är bosatt på någon av dessa öar och som innehar antingen ett
giltigt pass i Förenade Konungariket eller ett försäkringsbevis,
utfärdat av Guernseys parlaments socialförsäkringsmyndighet, eller annat
bevis om sin bosättningsort;
iv) med avseende på Sverige, den som är bosatt i Sverige och som innehar
antingen ett giltigt svenskt pass eller ett besked eller intyg om
försäkring, utfärdat av en svensk allmän försäkringskassa.
2. Andra uttryck har samma innebörd som i konventionen.
Artikel 2
1. Om någon som är bosatt inom den ena statens territorium tillfälligt
vistas inom den andra statens territorium och behöver omedelbar
medicinsk vård, skall han ges sådan medicinsk vård, inräknat läkemedel,
som av kliniska skäl anses omedelbart nödvändig, på villkor som inte är
mindre förmånliga än de som gäller för den som är bosatt där.
Myndigheterna där skall bära alla kostnader för vården frånsett de
avgifter som normalt betalas av den som är bosatt inom denna stats
territorium.
2. Bestämmelserna i denna artikel är inte tillämpliga när någon som är
bosatt inom den ena statens territorium beger sig till den andra statens
territorium med direkt syfte att erhålla vård enligt detta protokoll i
annat fall än då den vårdsökande är medlem av besättningen eller
passagerare på ett fartyg eller flygplan på väg till eller från eller
omdestinerat till någon av staternas territorium och behovet av
omedelbar vård har uppstått under resan.
Artikel 3
1. Behöriga myndigheter för verkställighet av detta protokoll är
a) med avseende på Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands
territorium, departementet för hälsovård och social trygghet och de
andra myndigheter inom territoriet som är ansvariga för
tillhandahållande av den i artikel 1 (1) angivna vården,
b) med avseende på Sverige, riksförsäkringsverket.
2. Dessa behöriga myndigheter skall snarast möjligt underrätta varandra
om sådana ändringar i lagstiftningen i sina respektive regeringars
territorier, som i betydande grad kan påverka arten och omfånget av de
förmåner som tillhandahålls enligt detta protokoll.
Artikel 3 A
1. I den mån inte annat föreskrivs i andra stycket skall
konventionen (men inte det därtill fogade protokollet om
medicinsk vård) från den dag avtalet träder i kraft och vad avser
förhållandet mellan Sverige och England, Skottland, Wales och
Nordirland upphöra att gälla för alla personer för vilka
bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och
tillämpningsförordningen vid den tidpunkten gäller eller senare
kommer att gälla. För personer för vilka konventionen enligt
bestämmelserna i detta stycke upphör att gälla skall rättigheter som
är under förvärvande enligt konventionen omedelbart före dagen
för avtalets ikraftträdande fastställas enligt bestämmelserna i de
nämnda förordningarna.
2. Bestämmelserna i konventionen skall fortsätta att gälla vad
avser:
a) en förmån, pension eller ersättning som beviljats före dagen för
avtalets ikraftträdande;
b) ansökan om en förmån, pension eller ersättning som har gjorts
men som inte har avgjorts vid dagen för avtalets ikraftträdande;
c) ansökan om en förmån, pension eller ersättning som har gjorts
efter avtalets ikraftträdande, dock endast när ansökan avser rätt till
en förmån, pension eller ersättning för tid före dagen för avtalets
ikraftträdande. Förordning (1992:1090).
Artikel 4
Uppstår någon meningsskiljaktighet om tillämpningen av detta protokoll,
skall den lösas genom samråd mellan de behöriga myndigheterna.
Artikel 5
Detta protokoll, som träder i kraft samtidigt med konventionen, skall
utgöra en integrerande del av denna.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Stockholm den 29 juni 1987 i två exemplar på svenska och
engelska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.
För regeringen i Konungariket Sverige
G. Sigurdsen
För regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och
Nordirland
Richard Parsons
Bilaga 3
Överenskommelse om tillämpningen av konventionen mellan Konungariket
Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om
social trygghet
För tillämpningen av konventionen mellan Konungariket Sverige och
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet
har de behöriga myndigheterna i de fördragsslutande staterna i enlighet
med bestämmelserna i konventionens artikel 27 första stycket slutit
följande administrativa överenskommelse.
AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Sektion 1
1. I denna överenskommelse
a) avses med uttrycket "konvention" den konvention mellan Konungariket
Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om
social trygghet som undertecknats i Stockholm den 29 juni 1987
b) avses med uttrycket "överenskommelse" denna överenskommelse.
2. Andra uttryck i denna överenskommelse skall ha samma betydelse som i
konventionen, såvida icke annat anges i denna överenskommelse.
Sektion 2
1. För tillämpningen av konventionen har följande förbindelseorgan
utsetts
a) i Förenade Konungariket
i) i Storbritannien Department of Health and Social Security, Overseas
Branch, Newcastle upon Tyne NE98 1YX
ii) på Nordirland Department of Health and Social Services, Overseas
Branch, Lindsay House, 8--14 Callender Street, Belfast, Northern Ireland
BT1 5DP
iii) på Isle of Man the Isle of Man Department of Health and Social
Security, Markwell House, Market Street, Douglas, Isle of Man
iv) på Jersey the States of Jersey Social Security Department, Philip Le
Feuvre House, La Motte Street, St Helier, Jersey, Channel Islands
v) på Guernsey the States Insurance Authority, Edward T Wheadon House,
Le Truchot, St Peter Port, Guernsey, Channel Islands
b) i Sverige
i) riksförsäkringsverket, S-103 51 Stockholm
ii) arbetsmarknadsstyrelsen, S-171 99 Solna, vad avser
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.
2. Förbindelseorganen skall ha de uppgifter som anges i denna
överenskommelse. För tillämpningen av konventionen kan de träda i
omedelbar kontakt såväl med varandra som med berörda personer eller
deras ombud. De skall bistå varandra vid tillämpningen av konventionen.
3. De intyg, rapporter och blanketter som kan erfordras för
tillämpningen av denna överenskommelse skall fastställas av de berörda
förbindelseorganen.
AVDELNING II. TILLÄMPNING AV BESTÄMMELSERNA OM TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING
Sektion 3
1. I fall som avses i artikel 6 första stycket och artikel 7 andra
stycket i konventionen skall det behöriga organet eller
förbindelseorganet i den stat vars lagstiftning skall tillämpas på
begäran av den försäkrade eller dennes arbetsgivare utfärda ett intyg
utvisande att denna lagstiftning fortfarande gäller för den försäkrade.
2. Vid tillämpning av sista punkten i artikel 6 första stycket och
artikel 7 andra stycket i konventionen måste arbetsgivaren hos det
behöriga organ eller förbindelseorgan vars lagstiftning skall tillämpas
begära förlängning av tidigare utfärdat intyg, och om den behöriga
myndigheten inom det territorium där personen är anställd lämnar
medgivande till förlängningen skall den tillämpas fortsättningsvis.
AVDELNING III. TILLÄMPNING AV DE SÄRSKILDA BESTÄMMELSERNA OM FÖRMÅNER
VID SJUKDOM OCH BARNS FÖDELSE, MODERSKAPSHJÄLP
Sektion 4
1. För tillämpning av artikel 11 i konventionen skall det behöriga
organet i den stat, där ansökan om förmån görs, översända härför avsedda
blanketter för ansökan om förmåner vid sjukdom eller barns födelse till
det behöriga organet i den andra staten, som skall fylla i de uppgifter
som begärs och, i den mån det behövs, kostnadsfritt bistå med
läkarutlåtanden.
2. För tillämpning av artikel 12 i konventionen skall det behöriga
försäkringsorganet på begäran sända det behöriga organet i Förenade
Konungariket de upplysningar om försäkrings- eller bosättningsperioder
och de övriga upplysningar som kan behövas.
AVDELNING IV. TILLÄMPNING AV DE SÄRSKILDA BESTÄMMELSERNA OM
ARBETSLÖSHETSERSÄTTNING
Sektion 5
Om en person med åberopande av artikel 13 i konventionen ansöker om
arbetslöshetsersättning i den ena staten skall det behöriga organet i
denna stat översända en blankett till det behöriga organet i den andra
staten som skall fylla i de uppgifter som behövs.
AVDELNING V. TILLÄMPNING AV DE SÄRSKILDA BESTÄMMELSERNA OM ÅLDERDOM,
INVALIDITET OCH DÖDSFALL
Sektion 6
Det behöriga organet i en stat skall, när det behövs för tillämpning av
artiklarna 15--20 i konventionen, översända härför avsedd blankett till
det behöriga organet i den andra staten, som skall fylla i de uppgifter
som behövs.
AVDELNING VI. TILLÄMPNING AV DE SPECIELLA BESTÄMMELSERNA OM ARBETSSKADA
(OLYCKSFALL I ARBETE OCH YRKESSJUKDOM)
Sektion 7
För tillämpning av artiklarna 21, 22 och 23 i konventionen skall det
behöriga organet i den ena staten på begäran översända de uppgifter som
behövs till det behöriga organet i den andra staten och kostnadsfritt
bistå med läkarutlåtanden i den mån det är nödvändigt.
AVDELNING VII. TILLÄMPNING AV DE SÄRSKILDA BESTÄMMELSERNA FÖR
EFTERLEVANDE BARN
Sektion 8
För tillämpning av artikel 24 i konventionen skall det behöriga organet
i Sverige på begäran av det behöriga organet i Förenade Konungariket
översända uppgift om försäkringsperioder eller vistelseperioder eller
andra uppgifter som behövs.
AVDELNING VIII. TILLÄMPNING AV DE SPECIELLA BESTÄMMELSERNA OM BARNBIDRAG
Sektion 9
För tillämpning av artikel 25 i konventionen kan det behöriga organet i
den ena staten hos det behöriga organet i den andra staten begära
uppgift om bosättningsperioder i den senare staten.
AVDELNING IX. ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Sektion 10
För tillämpning av artikel 26 i konventionen skall det behöriga organet
i den ena staten på begäran av det behöriga organet i den andra staten
översända de uppgifter som behövs för återbetalning av för mycket
utbetalda belopp.
Sektion 11
Det behöriga organet i en stat skall från det behöriga organet i den
andra staten erhålla alla uppgifter och andra upplysningar om en
förmånstagare, som kan behövas för tillämpningen av konventionen.
AVDELNING X. SLUTBESTÄMMELSER
Sektion 12
Denna överenskommelse skall träda i kraft samtidigt med konventionen.
Som skedde i två exemplar i Stockholm och Newcastle upon Tyne den 7
september 1987 på svenska och engelska språken, vilka bägge texter äger
lika vitsord.
För den behöriga myndigheten i Sverige
G. Sigurdsen
För de behöriga myndigheterna i Förenade Konungariket
E. Pollard