Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 6906 av 10923 träffar
SFS-nummer · 1988:594 · Visa register
Fartygssäkerhetsförordning (1988:594)
Departement: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1988-05-26
Ändring införd: t.o.m. SFS 2002:458
Ikraft: 1988-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2003:438
Upphävd: 2003-07-21
1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter i anslutning till fartygssäkerhetslagen (1988:49). Certifikat 2 § Dokument angående godkänd säkerhetsorganisation och certifikat som utfärdas på grund av föreskrifter i fartygssäkerhetslagen (1988:49) eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen skall avfattas på svenska och utfärdas på formulär som fastställs av Sjöfartsverket. Om ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation avser ett rederi vars fartyg används i internationell resa eller om ett certifikat avser ett fartyg i internationell resa, skall det förses med översättning till engelska. Sjöfartsverket får besluta att ett dokument eller certifikat som avser ett sådant rederi eller ett sådant fartyg avfattas endast på engelska. Förordning (1995:991). 3 § Sjöfartsverket får föreskriva att rederier och fartyg, utöver dokument om godkänd säkerhetsorganisation och certifikat som anges i fartygssäkerhetslagen (1988:49) eller i denna förordning, skall ha dokument, certifikat eller intyg avseende något visst förhållande. Bemyndiganden 4 § De organisationer som avses i 1 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) skall uppfylla de krav som anges i artikel 4 och 15 i rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed. Sjöfartsverket får träffa avtal med och uppdra åt en organisation som avses i första stycket att utfärda och förnya certifikat för svenska fartyg. Sjöfartsverket skall i verkets författningssamling tillkännage med vilka organisationer som avtal har träffats. Meddelande om detta skall även lämnas till Europeiska gemenskapernas kommission och till medlemsstaterna i Europeiska unionen i enlighet med vad som anges i artikel 4 i rådets direktiv 94/57/EG. Sjöfartsverket skall utöva den tillsyn som anges i artikel 11 och vidta de åtgärder som avses i artikel 12.1b och 12.2 i rådets direktiv 94/57/EG. Förordning (1997:681). 5 § Föreskrifter eller beslut som avses i 1 kap. 6 § tredje stycket fartygssäkerhetslagen (1988:49) får meddelas av Sjöfartsverket. Förordning (1997:51). 6 § Sjöfartsverket får föreskriva vilka certifikat utfärdade av en behörig utländsk myndighet eller vilka motsvarande handlingar som utländska fartyg skall inneha vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium. Sjöfartsverket får även föreskriva vilka dokument angående godkänd säkerhetsorganisation, utfärdade av en behörig utländsk myndighet, eller vilka motsvarande handlingar som utländska rederier, som bedriver sjöfart med ett svenskt fartyg eller använder ett annat fartyg till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium, skall inneha. Förordning (1995:991). Fartområden 7 § Följande fartområden skall finnas. Fartområde A: Annat fartområde än fartområdena B, C, D eller E. Fartområde B: Ett fartområde som sträcker sig högst 20 nautiska mil, vid medelvattenstånd, från en strandlinje där nödställda kan ta sig i land. Fartområde C: Ett fartområde där sannolikheten för en signifikant våghöjd som överstiger 2,5 meter är mindre än 10 procent under en ettårsperiod för åretrunttrafik eller under en begränsad period av året för trafik endast under den perioden. Området skall vara högst 15 nautiska mil från en skyddad plats eller inom 5 nautiska mil, vid medelvattenstånd, från en strandlinje där nödställda kan ta sig i land. Fartområde D: Ett fartområde där sannolikheten för en signifikant våghöjd som överstiger 1,5 meter är mindre än 10 procent under en ettårsperiod för åretrunttrafik eller under en begränsad period av året för trafik endast under den perioden. Området skall vara 6 nautiska mil från en skyddad plats eller inom 3 nautiska mil, vid medelvattenstånd, från en strandlinje där nödställda kan ta sig i land. Fartområde E: Ett fartområde som omfattar hamnar, floder, kanaler, insjöar och de områden i skärgård som erbjuder sjölä från påverkan av vågor från öppna havet samt skärgårdar i Vänern och Vättern. Området omfattar även skyddade fjärdar på vilka den signifikanta våghöjden inte överstiger 0,5 meter under mer än 10 procent av en ettårsperiod. Under perioden den 1 juni till och med den 31 augusti ingår öppna passager i ett i övrigt skyddat skärgårdsområde. Passagens oskyddade sträcka får inte vara större än en distansminut och den signifikanta våghöjden får inte överstiga 0,5 meter under mer än 10 procent av den perioden. Förordning (1999:669). 7 a § På inrikes resor gäller bestämmelserna i 10 kap. 9 b-9 e §§ fartygssäkerhetslagen (1988:49) inom fartområdena A och B. Förordning (2001:878). 8 § Sjöfartsverket får bestämma att ett fartygs fartområde skall ha en annan omfattning än vad som följer av 7 § om det finns särskilda skäl för det. 9 § Sjöfartsverket får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av 7 §. Förordning (1999:669). 2 kap. Fartygs sjövärdighet m.m. Dokument och certifikat 1 § I 2 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) föreskrivs vilka fartyg som skall ha fartcertifikat. I 2 kap. 4 c § samma lag föreskrivs vilka rederier och fartyg som skall ha dokument och certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation. Förordning (1995:991). 2 § Ett lastfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 skall ha dels ett konstruktionssäkerhetscertifikat för lastfartyg, dels ett utrustningssäkerhetscertifikat för lastfartyg. Närmare föreskrifter om dessa certifikat meddelas av sjöfartsverket. 3 § Sjöfartsverket får föreskriva att ett lastfartyg som används i internationell fart skall vara försett med radiokommunikationsutrustning och ha ett radiosäkerhetscertifikat. Bemyndiganden 4 § Sjöfartsverket meddelar föreskrifter enligt 2 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd samt om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation. Sjöfartsverket meddelar efter samråd med Post- och telestyrelsen också närmare föreskrifter om hur radiokommunikationsutrustning på ett fartyg som skall vara utrustat med sådan utrustning, i tekniskt hänseende skall vara utformad och installerad. Förordning (1995:991). 5 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om giltighetstiden för certifikat som rör fartygs sjövärdighet samt för dokument och certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation. Förordning (1995:991). 6 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter enligt 2 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen (1988:49). 3 kap. Fartygs lastning 1 § Sjöfartsverket får träffa avtal med en sådan organisation som avses i 1 kap. 4 § första stycket om fastställande av minsta tillåtna fribord för svenska fartyg. Förordning (1997:51). 2 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmärken, fribordscertifikat och lastning samt om säkring av last som ännu inte har förts ombord. Förordning (1995:991). 3 § För utländska fartyg skall bestämmelserna i lastlinjekonventionen den 5 april 1966 eller motsvarande bestämmelser tillämpas. 4 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om giltighetstiden för fribordscertifikat. 4 kap. Passagerarfartyg 1 § Bemyndigande för sjöfartsverket att meddela föreskrifter om passagerarfartygs sjövärdighet finns i 2 kap. 4 §. 2 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om rätt att använda passagerarfartyg till sjöfart utan hinder av vad som sägs i 4 kap. fartygssäkerhetslagen (1988:49). 3 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om skyldighet att registrera uppgifter om personer som finns ombord på passagerarfartyg. Förordning (1995:991). 5 kap. Fartygs bemanning Allmänna bestämmelser 1 § En befälhavare på ett handelsfartyg och på ett fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall vara svensk medborgare och ha fyllt 20 år, om inte sjöfartsverket på grund av särskilda skäl medger annat. Med handelsfartyg och fiskefartyg förstås detsamma som i förordningen (1982: 892) om behörigheter för sjöpersonal. 2 § Maskinchefen är skyldig att se till att befälhavaren har tillgång till de uppgifter som rör maskinchefens ansvarsområde som behövs för fartygets säkra framförande. Vakthållning 3 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om vakthållningen på fartyg. Syn och hörsel 4 § Besättningsmedlemmarna på fartyg som anges i 1 § skall uppfylla de krav på syn och hörsel som anges i föreskrifter meddelade med stöd av förordningen (1979: 38) om läkarintyg för sjöfolk. Att kraven är uppfyllda skall styrkas med ett läkarintyg, som inte får vara äldre än fyra år. Säkerhetsbesättning 5 § Vid fastställande av ett fartygs säkerhetsbesättning skall det särskilt beaktas hur arbetet på fartyget är organiserat, vad som enligt lag eller avtal gäller om personalens ordinarie arbetstid och, när det gäller fartyg med passagerarfartygscertifikat, om tillräcklig personal för att sköta livbåtar, livflottar och annan livräddningsutrustning. Under en resa som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars oavbruten gång, skall fartyget ha så stor besättning att den kan delas in i det antal vakter som behövs. Detsamma gäller även i andra fall när resan är sådan att arbetet måste delas in i skift. Under en resa får fartyget inte ha mindre besättning än att tillräcklig personal kan avdelas för intendenturtjänsten. Om fartyget enligt gällande föreskrifter skall vara utrustat med teleanläggning, skall personal också finnas för att anläggningen skall kunna användas på behörigt sätt. När en säkerhetsbesättning bestäms skall det vidare beaktas om arbetet ombord innebär att en befattningshavare kan utföra arbetsuppgifter inom flera av de arbetsområden som avses i 6 §, om underhållsarbetet skall utföras av en särskild landbaserad organisation samt om vakt ständigt måste hållas i maskinrummet. Förordning (1998:964). 6 § En säkerhetsbesättning skall ha en sådan storlek och sammansättning att fartyget får tillräcklig personal för manövrering och navigering, för drift och övervakning av maskineriet, för sådant nödvändigt underhåll av fartyget och dess utrustning som har betydelse för säkerheten, för brandskydds- och livräddningstjänsten, för radiotjänsten samt för intendenturtjänsten. Förordning (1998:964). 7 § För varje befattning som ingår i säkerhetsbesättningen skall den behörighet och specialbehörighet anges som fordras för att utöva befattningen. Om behörigheter och specialbehörigheter finns föreskrifter i förordningen (1982: 892) om behörigheter för sjöpersonal. Om det finns särskilda skäl, får andra krav ställas än som sägs där. Förordning (1998:964). 8 § Undantag från kraven på behörighet eller specialbehörighet får medges i fråga om en viss befattning på ett visst fartyg om det finns synnerliga skäl för det och det inte finns anledning att anta att säkerheten äventyras. Undantag får inte medges om det skulle strida mot någon internationell överenskommelse som biträtts av Sverige. Undantag från behörighetskraven för en viss befattning får medges endast i fråga om den som är behörig att inneha den närmast lägre befattningen. Om någon sådan befattning inte finns eller om det inte finns några behörighetskrav för den, får undantag medges en person som är tillräckligt kvalificerad och erfaren. För en befattning på ett fartyg i vidsträcktare fart än inre fart enligt 1 kap. 3 § förordningen (1998:965) om behörigheter för sjöpersonal får undantag medges för viss tid, högst sex månader. Ett beslut om undantag meddelas av den myndighet som har fastställt säkerhetsbesättningen. Ett beslut får förenas med villkor och får återkallas när det finns skäl till det. Berörda centrala organisationer för redare och ombordanställda skall få tillfälle att yttra sig innan ett beslut fattas, om det inte är fråga om en viss resa eller i övrigt en tillfällig avvikelse. Förordning (1999:669). 9 § I ett beslut om säkerhetsbesättning skall anges om det skall finnas befattningshavare med specialbehörighet att ha hand om visst slag av farlig last på fartyget. Förordning (1998:964). 10 § Befälhavaren, maskinchefen, överstyrman, förste maskinisten och varje annan person med direkt ansvar för lastning, lossning eller annan lasthantering på ett oljetankfartyg, kemikalietankfartyg och gastankfartyg skall ha specialbehörighet för oljelasthantering, kemikalielasthantering respektive gaslasthantering. Annan personal med särskilda arbetsuppgifter och ansvar i fråga om last och lastutrustning på tankfartyg skall ha genomgått lämplig utbildning för dessa arbetsuppgifter. På ett torrlastfartyg skall det finnas befattningshavare med specialbehörighet för torrlasthantering, om sjöfartsverket med hänsyn till lastens farlighet och mängd föreskriver det. 11 § Bestämmelserna i 10 § skall tillämpas också på fartyg som släpar eller skjuter farlig last. 12 § På ett passagerarfartyg i lägst närfart enligt 1 kap. 3 § förordningen (1998:965) om behörigheter för sjöpersonal skall det finnas det antal befattningshavare med certifikat för att handha räddningsfarkoster och beredskapsbåtar som Sjöfartsverket bestämmer. Fartygets befälhavare skall utse en befälhavare för varje livbåt och en ställföreträdare för denne bland dem som har certifikat för att handha räddningsfarkoster och beredskapsbåtar. För varje kranflottestation ombord skall det utses dels en kranskötare, dels en person som hjälper denne. Dessa skall ha genomgått särskild utbildning för detta. För varje motorlivbåt skall det finnas en person som kan sköta motorn. För varje livbåt som har radiotelegrafstation, radiotelefonstation eller strålkastare skall det finnas en person som kan sköta denna utrustning. Förordning (1999:669). 13 § För livflottar som inte finns på kranflottestation skall det finnas en person som är väl förtrogen med handhavandet och skötseln av sådana flottar. 14 § Ett beslut om säkerhetsbesättning för ett fartyg skall framgå av en särskild handling. Den eller en bestyrkt kopia av den skall förvaras ombord. Innehållet i ett beslut om säkerhetsbesättning skall tillkännages genom anslag på en lämplig plats ombord. Förordning (1998:964). 15 § Av ett beslut om säkerhetsbesättning skall det framgå för vilket fartområde beslutet gäller. Om fartyget skall användas i flera fartområden, skall säkerhetsbesättning fastställas för varje sådant område. Förordning (1998:964). 16 § På ett fartyg, för vilket beslut om säkerhetsbesättning fattats, skall det finnas en aktuell förteckning över besättningen på fartyget, om inte sjöfartsverket av särskilda skäl beslutar annat. Förordning (1998:964). 17 § Ett beslut om säkerhetsbesättning gäller tills vidare. Det får dock meddelas för begränsad tid om det finns särskilda skäl för det. Förordning (1998:964). 18 § Ett beslut av en befälhavare enligt 5 kap. 10 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) skall med angivande av skälen för det antecknas i skeppsdagboken, om en sådan förs, eller annars antecknas särskilt. Om det vid samråd enligt 5 kap. 11 § samma lag framförts en avvikande mening, skall också den antecknas. Om sjöfartsverket har meddelat beslutet om säkerhetsbesättning, skall befälhavaren genast underrätta verket om sitt beslut och skälen för det samt avvikande mening som förts fram vid samrådet. Förordning (1998:964). Bemanningsföreskrifter 19 § Sjöfartsverket får meddela bemanningsföreskrifter för sådana fartyg för vilka säkerhetsbesättning inte skall fastställas. För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten skall beträffande bemanningsföreskrifter tillämpas vad som föreskrivs i 5 kap. 7 § andra stycket fartygssäkerhetslagen (1988:49) om säkerhetsbesättning. Kustbevakningen behöver dock inte samråda när bemanningsföreskrifter i enskilda fall meddelas för dess fartyg. Förordning (1998:964). 20 § Behörigheten hos befattningshavare och deras antal behöver anges i bemanningsföreskrifterna bara om det är nödvändigt från säkerhetssynpunkt. Härvid gäller föreskrifterna i 6--8 §§ och 13 §. Bemyndiganden 21 § Medgivande enligt 5 kap. 12 § andra stycket fartygssäkerhetslagen (1988:49) lämnas av sjöfartsverket. Verket får också meddela föreskrifter enligt 5 kap. 15 och 17 §§ samt besluta om avgifter enligt 19 § samma lag. 6 kap. Arbetsmiljö m.m. 1 § Har olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbete föranlett dödsfall eller svårare personskada eller samtidigt drabbat flera som utför fartygsarbete, skall arbetsgivaren omedelbart underrätta Sjöfartsverket. Detsamma gäller vid tillbud som har inneburit allvarlig fara för liv eller hälsa. Föreskrifter om anmälan om arbetsskada finns även i förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Föreskrifter om befälhavarens skyldighet att rapportera vissa händelser finns i 6 kap. 14 § sjölagen (1994:1009). Förordning (1994:1280). 2 § En läkare som i sin verksamhet får kännedom om sjukdomar som kan ha samband med fartygsarbete, skall anmäla detta till sjöfartsverket. Gemensamt arbetsställe 3 § Den som enligt 7 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) är ansvarig för samordning av skyddsåtgärder ombord skall sätta upp anslag med uppgift om detta på väl synlig plats i fartyget. Tillgängliga författningar 4 § På varje fartyg skall fartygssäkerhetslagen (1988:49) och denna förordning finnas tillgängliga för dem som utför fartygsarbete. Detsamma gäller i fråga om andra författningar som har utfärdats med stöd av lagen eller förordningen och rör den verksamhet som bedrivs på fartyget. Skyddsverksamhet 5 § Till skyddsombud skall utses en person med insikt i och intresse för arbetsmiljöfrågor och som har god förtrogenhet med arbetsförhållandena inom sitt skyddsområde. Antalet skyddsombud bestäms efter skyddsområdets omfattning, arbetets natur och arbetsförhållandena. Skyddsombud kan skiljas från sitt uppdrag genom beslut av dem som har utsett ombudet. 6 § Befälhavaren skall underrätta skyddsombud om till vem ombord som framställningar i skyddsfrågor skall göras. Redaren skall meddela de ombordanställda till vem inom rederiet som framställningar skall göras i frågor om fartygets skyddsförhållanden. Finner ett skyddsombud att åtgärder behöver vidtas för att få tillfredsställande skyddsförhållanden till stånd, skall ombudet göra framställning om det. Ett skyddsombud kan också begära att viss undersökning skall göras för kontroll av förhållanden inom skyddsområdet. Sådana framställningar av skyddsombud skall antecknas i fartygets skeppsdagbok. På begäran skall skriftligt bevis om att en framställning har gjorts genast lämnas till skyddsombudet. Om ett skyddsombud har gjort framställning om en viss skyddsåtgärd, skall besked i frågan lämnas utan dröjsmål. Sker inte detta, får skyddsombudet begära ingripande av sjöfartsverket eller annan berörd tillsynsmyndighet. Motsvarande gäller om framställningen inte beaktas inom skälig tid. Om en skyddskommitté finns, får ett skyddsombud direkt begära att kommittén behandlar skyddsfrågan. Säkerheten ombord bör övervakas genom regelbundna skyddsronder. 7 § Ett beslut enligt 9 kap. 7 eller 8 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) skall antecknas i fartygets skeppsdagbok. Befälhavaren skall genast skriftligen underrätta sjöfartsverket eller annan berörd tillsynsmyndighet om beslutet. 8 § Antalet ledamöter i en skyddskommitté bestäms med hänsyn till antalet ombordanställda och arbetsförhållandena på fartyget. Befälhavaren eller annan ansvarig arbetsledare som särskilt utsetts att handlägga skyddsfrågor, bör ingå i kommittén. I kommittén bör det också ingå ledamot av styrelse för facklig organisation av ombordanställda som verkar på fartyget. Vidare skall skyddsombud ingå i kommitten. Ordförande och sekreterare i skyddskommittén utses av redaren om inte annat överenskoms. Skyddskommittén bör sammanträda minst en gång varannan månad. 9 § Kan i en skyddskommitté företrädare för redare och ombordanställda inte ena sig om ett beslut, skall på begäran av en ledamot frågan hänskjutas till sjöfartsverket eller annan berörd tillsynsmyndighet. I ett beslut av en skyddskommitté bör anges den tid inom vilket beslutet skall ha verkställts. 10 § Arbetsgivaren skall lämna uppgift till sjöfartsverket om vem som har utsetts att ta emot framställningar i frågor om fartygets skyddsförhållanden. Befälhavaren skall på lämpligt ställe ombord sätta upp anslag med uppgift om namn på skyddsombud och ledamöter av skyddskommitte'. Han skall också snarast möjligt efter förrättat val underrätta sjöfartsverket om vem som har utsetts till skyddsombud, dennes skyddsområde och mandattid. 11 § Vid tillsynsförrättning på fartyg skall förrättningsmannen sätta sig i förbindelse med skyddsombud, när förrättningen avser eller motiverar åtgärder inom skyddsorganisationens verksamhetsområde. Vid tillsynsförrättning bör berörda skyddsombud vara närvarande och beredda att lämna förrättningsmannen upplysningar. 12 § Om en tillsynsmyndighet har lämnat skyddsombud en kopia av meddelande i en skyddsfråga som gäller fartyget, skall skyddsombudet förvara kopian under minst två år, räknat från meddelandets datum. Om ett skyddsombud avgår, skall kopiorna överlämnas till efterträdaren. Bemyndiganden 13 § Sjöfartsverket får 1. meddela föreskrifter enligt 6 kap. 10 a § fartygssäkerhetslagen (1988:49), föreskrifter om sjukvård ombord på fartyg och om skeppsapotek samt föreskrifter i övrigt enligt 8 kap. 1--7 §§ samma lag, 2. meddela närmare föreskrifter om läkares anmälningsskyldighet enligt 2 §, 3. med de undantag som anges i 15 § meddela de föreskrifter som behövs i fråga om samordning av skyddsåtgärder på fartyg där flera arbetsgivare samtidigt driver verksamhet, 4. meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om hur fartyg skall vara utformade, inrättade och utrustade för att erbjuda en lämplig arbetsmiljö och tillfredsställande förhållanden i övrigt för de ombordanställda. I frågor som avser skydd mot ohälsa eller olycksfall i arbetet meddelas föreskrifterna efter samråd med Arbetsmiljöverket. Föreskrifter som rör även andra myndigheters verksamhetsområden meddelar sjöfartsverket efter samråd med respektive myndighet. Sjöfartsverket får medge undantag från föreskrifter som verket har meddelat. Förordning (2000:961). 14 § Föreskrifterna i 6 kap. 3--8 §§, 9 § första och andra styckena samt 7 kap. 5 och 6 §§ fartygssäkerhetslagen (1988:49) gäller även utländska fartyg. 15 § Beträffande fartyg som har tagits in på varv i Sverige meddelar Arbetsmiljöverket efter samråd med sjöfartsverket de föreskrifter som behövs i fråga om samordning av skyddsåtgärder. Detsamma gäller i fråga om fartyg i svensk hamn som är gemensamt arbetsställe till följd av att fartyget är under lastning eller lossning. Förordning (2000:961). 16 § Fråga om överlåtelse på redaren av det ansvar som avses i 7 kap. 6 § andra stycket fartygssäkerhetslagen (1988:49) prövas av Arbetsmiljöverket. Förordning (2000:961). 7 kap. Tillsyn Allmänna bestämmelser m.m. 1 § Tillsynen av arbetsmiljön utövas förutom, av Sjöfartsverket, av Arbetsmiljöverket. Närmare föreskrifter om samverkan mellan Sjöfartsverket och Arbetsmiljöverket meddelas av Sjöfartsverket i samråd med Arbetsmiljöverket. Förordning (2000:961). 2 § Arbetsmiljöverket och yrkesinspektionen utövar tillsyn av a) mudderverk och pontonkranar som saknar framdrivningsmaskineri och nyttjas i hamnar, kanaler, floder och liknande skyddade farvatten, samt b) pråmar som används till upplagsplats eller logement och endast undantagsvis förflyttas eller som används till annat än personbefordran vid lastageplats, i hamn eller på redd. Förordning (2000:961). 3 § Sjöfartsverket utövar tillsyn av radiokommunikationsutrustning och sådan utrustnings installation på fartyg. Förordning (1994:129). 4 § Sjöfartsverket förordnar om tillsyn av skeppsapotek efter samråd med läkemedelsverket. Förordning (1990:559). Tillsynsförrättningar 5 § Föreskrifter om tillsynsförrättningar meddelas av sjöfartsverket. 6 § Olika tillsynsförrättningar beträffande samma fartyg skall om möjligt ske samtidigt. Förrättningarna bör samordnas med undersökning som görs av en sådan organisation som anges i 1 kap. 6 § fartygssäkerhetslagen (1988:49). Förordning (1996:996). 6 a § På begäran av ett rederi skall Sjöfartsverket erbjuda den behöriga myndigheten i en flaggstat, som inte är en värdstat, att skicka företrädare till en besiktning av ett fartyg som avses i 10 kap. 9 a § fartygssäkerhetslagen (1988:49). Förordning (2001:878). Skyldighet för redare 7 § Upphör ett fartyg att inneha klass i en sådan organisation som anges i 1 kap. 6 § första eller andra stycket fartygssäkerhetslagen (1988:49), skall redaren genast anmäla detta till Sjöfartsverket. Om fartyget är utomlands, kan en sådan anmälan lämnas även till en svensk utlandsmyndighet i den hamn som fartyget beräknas komma att anlöpa närmast. Redaren skall genast anmäla till Sjöfartsverket om rederiets organisation eller ledning ändras, om inte ändringen är utan betydelse för rederiets godkända säkerhetsorganisation. En sådan anmälan skall även göras om rederiet övertar redarfunktionerna för ett fartyg eller om dess fartyg övergår till ett annat rederi. Förordning (1997:51). Ritningar 8 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter och medge undantag enligt 10 kap. 23 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) angående ritningar. Tillsynsböcker 9 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om tillsynsböcker enligt 10 kap. 21 § fartygssäkerhetslagen (1988:49). Bemyndiganden 10 § Sjöfartsverket får träffa avtal om tillsyn av svenska fartyg med en sådan organisation som avses i 1 kap. 4 § första stycket. Förordning (1997:51). 11 § Föreskrifter eller beslut som avses i 10 kap. 20 § andra stycket fartygssäkerhetslagen (1988:49) meddelas av sjöfartsverket. Avgifter 12 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om avgifter enligt 10 kap. 22 § fartygssäkerhetslagen (1988:49). Förordning (1994:129). 8 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg 1 § Ett beslut enligt 11 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) får, förutom av sjöfartsverket, utanför Sverige meddelas av svensk utlandsmyndighet som förordnats att utöva tillsyn av fartyg. 2 § Om underställning av beslut enligt 11 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) som har meddelats av en annan myndighet än sjöfartverket föreskrivs i 13 kap. 2 § nämnda lag. 9 kap. Övriga bestämmelser Underställning 1 § Ett beslut som enligt 13 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen (1988:49) skall underställas Sjöfartsverket, skall inom verket prövas av chefen för Sjöfartsinspektionen. Ett beslut enligt 11 kap. 1, 1 a, 1 c eller 1 d § fartygssäkerhetslagen som meddelats av en annan befattningshavare än chefen för Sjöfartsinspektionen skall genast underställas denne. Förordning (2001:878). Bemyndiganden m.m. 2 § Sjöfartsverket bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter enligt 13 kap. 5 § andra stycket och 7 § fartygssäkerhetslagen (1988:49). Underrättelser 3 § Sjöfartsverket skall underrätta 1. svenska hamnar om ett förbud för ett fartyg att anlöpa hamn enligt 11 kap. 1 c § fartygssäkerhetslagen (1988:49) och om när ett sådant förbud har upphört att gälla, 2. de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) a) om ett fartyg har tillåtits att gå till ett svenskt reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller fortsätter den utan att anlöpa varvet, b) om ett förbud mot fartygs resa hävts av Sjöfartsverket för att hindra överbeläggning av inspektionshamnen, 3. den behöriga myndigheten i flaggstaten och den behöriga myndigheten i den stat där reparationsvarvet är beläget om sådana villkor som avses i 2 a, och 4. den behöriga myndigheten i den stat som har anvisat ett fartyg till ett reparationsvarv i Sverige eller som har anvisat ett svenskt fartyg till ett reparationsvarv i en stat inom EES om de åtgärder som har vidtagits i Sverige. Förordning (2001:878). 4 § Sjöfartsverket skall underrätta 1. den behöriga myndigheten i en flaggstat och de behöriga myndigheterna i berörda värdstater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) om brister som framkommit vid besiktningar enligt 10 kap. 9 b och 9 c §§ fartygssäkerhetslagen (1988:49) och om beslut enligt 11 kap. 1, 1 d eller 5 § samma lag meddelade med anledning av förrättningarna, 2. Europeiska gemenskapernas kommission om resultatet av besiktningar enligt 10 kap. 9 b och 9 c §§ fartygssäkerhetslagen, 3. Europeiska gemenskapernas kommission om det råder bestående oenighet mellan behöriga myndigheter inom EES om i fall ett fartyg uppfyller kraven vad avser inledande kontroller enligt 10 kap. 9 b § 1 fartygssäkerhetslagen, 4. den behöriga myndigheten i en stat utanför EES som bär antingen flaggstatens ansvar eller ansvar liknande värdstatens för ett fartyg som avses i 10 kap. 9 a § fartygssäkerhetslagen, och som går i trafik mellan en hamn i EES och en hamn utanför EES, om de krav som gäller för ett rederi i rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik, och 5. befälhavaren, fartygets redare eller ägare samt flaggstaten om beslut enligt 11 kap. 1, 1 a, 1 c, 1 d och 5 §§ fartygssäkerhetslagen (1988:49). Lag (2002:458). 5 § Om Sjöfartsverket mottar ett klagomål som gäller efterlevnaden av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän ombord på ett utländskt fartyg som anlöpt svensk hamn skall verket, om inte klagomålet är uppenbart ogrundat, sända en rapport till den stat där fartyget är registrerat. Detsamma gäller om Sjöfartsverket har bevis för att samma lag inte efterlevs ombord på fartyget. En bestämmelse om sekretess för anmälan eller annan utsaga av enskild finns i 7 kap. 43 § sekretesslagen (1980:100). Lag (2002:458). Övergångsbestämmelser 1988:594 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. Genom förordningen upphävs förordningen (1965: 908) om säkerheten på fartyg, förordningen (1914:491) med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg, förordningen (1927:184) angående fartygs byggnad och utrustning, förordningen (1932:570) angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg (nyttjandeförordningen), kungörelsen (1937:815) om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på befälhavaren m. fl., kungörelsen (1952:818) angående bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda samt kungörelsen (1959:408) om ständig vakthållning i vissa fall vid radiotelefon å fartyg. En föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av de bestämmelser, som upphävs genom denna förordning och som gäller vid dennas ikraftträdande, skall fortfarande gälla och vid tillämpningen av den nya förordningen anses ha meddelats enligt denna. Den myndighet som meddelat föreskriften har bemyndigande att ändra eller upphäva den. 1989:920 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. En föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser och som gäller vid ikraftträdandet skall vid tillämpning av denna förordning anses ha meddelats enligt denna. 1990:720 Denna förordning träder i kraft, ifråga om 6 kap. 1 § den 1 juli 1990 och i fråga om 6 kap. 13 § den 1 december 1990. 1995:991 1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1995. 2. Bestämmelserna i 1 kap. 2, 3 och 6 §§, 2 kap. 1, 4 och 5 §§ och 7 kap. 7 § tillämpas dock först från och med den dag som regeringen bestämmer. 1999:669 1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1999. 2. Certifikat och andra handlingar som utfärdats före den 1 augusti 1999 och som hänför sig till äldre fartområde gäller fortfarande i enlighet med sin lydelse. 3. Sjöfartsverket får utfärda certifikat och andra handlingar efter den 1 augusti 1999 i enlighet med äldre bestämmelser om fartområde. Sådana certifikat och handlingar får dock gälla längst till den 1 juli 2010.