Post 6759 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1988:1114 ·
Visa register
Förordning (1988:1114) med instruktion för statens
haverikommission
Departement: Kommunikationsdepartementet
Utfärdad: 1988-11-17
Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:1349
Ikraft: 1989-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:282
Upphävd: 1996-06-01
Uppgifter
1 § Statens haverikommission gör undersökningar enligt lagen (1990:712)
om undersökning av olyckor. Förordning (1990:721).
2 § Haverikommissionen skall
1. följa den nationella och internationella utvecklingen på de
områden som omfattas av kommissionens verksamhet,
2. samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras
olycksförebyggande verksamhet,
3. fullgöra de uppgifter som följer av rådets direktiv 80/1266/EEG
av den 16 december 1980 om framtida samarbete och ömsesidig
hjälp mellan medlemsstater vid undersökningar av luftfartsolyckor,
som det hänvisas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den svenska texten till
rättsakten har publicerats i Svensk författningssamling (1992:588).
Förordning (1993:1349).
Verksförordningens tillämpning
3 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på haverikommissionen
med undantag av 18, 19 och 30 §§.
Med styrelsen förstås vid tillämpningen av verksförordningen
kommissionen.
Haverikommissionens organisation och ledning
4 § Haverikommissionen består av generaldirektören och åtta
haveriutredare.
I frågor som avses i 11--13 och 22 §§ verksförordningen (1987:1100) är
kommissionen beslutför när generaldirektören och minst tre
haveriutredare är närvarande. Förordning (1990:721).
5 § Generaldirektören skall vara eller ha varit ordinarie domare.
Av haveriutredarna skall
-- två vara eller ha varit ordinarie domare,
-- två ha flygoperativ sakkunskap,
-- en ha flygteknisk sakkunskap,
-- en ha sjöoperativ sakkunskap,
-- en ha sjöteknisk sakkunskap,
-- en ha allmän teknisk sakkunskap samt sakkunskap inom området
befolkningsskydd och räddningstjänst.
En av haveriutredarna är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning
(1990:721).
6 § Haverikommissionens generaldirektör är chef för myndigheten.
7 § För uppdrag att biträda med undersökningar som avses i 1 § anlitar
haverikommissionen experter och sakkunniga. Förordning (1990:721).
Handläggningen av kommissionens undersökningar
8 § En undersökning som avses i 1 § leds av generaldirektören eller av
en haveriutredare som är eller har varit domare. Förordning (1990:721).
9 § När kommissionen skall göra en undersökning som avses i 1 §
tillkallar den som leder utredningen de experter och sakkunniga som
behövs för undersökningen. Förordning (1990:721).
10 § Bestämmelser om handläggningen av undersökningar som avses i 1 §
finns i
-- lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,
-- förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor.
Förordning (1990:721).
11 § Vid undersökningar som avses i 1 § är kommissionen beslutför när
den som leder undersökningen och minst en haveriutredare är närvarande.
Förordning (1990:721).
12 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid överläggning i en
haveriutredning, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om
omröstning i tvistemål.
I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få
avvikande mening antecknad.
Tjänstetillsättningar m. m.
13 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.
Tjänsterna som haveriutredare tillsätts av regeringen.
Andra tjänster tillsätts av haverikommissionen.
14 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas
av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av
generaldirektören.
Bisysslor
15 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket
anställningsförordningen (1965:601) lämnas av haverikommissionen även i
fråga om haveriutredarna.
Överklagande
16 § Haverikommissionens beslut i personalärenden får
överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av
-- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att
pröva vissa mål,
-- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga,
-- andra föreskrifter.
Kommissionens beslut i andra ärenden får överklagas bara om det är
särskilt föreskrivet.