Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelser 1 § Denna lag innehåller föreskrifter om ersättning av allmänna medel till smittbärare. Med en smittbärare förstås i lagen 1. den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha förlorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen, 2. den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk i en smittsam sjukdom, och 3. den som i annat fall än som avses i 1 eller 2 har eller kan antas ha varit utsatt för smitta av en samhällsfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168) utan att vara sjuk i en sådan sjukdom. Lag (2004:879). 2 § Ersättning utges i form av smittbärarpenning och resekostnadsersättning. Frågor om ersättning handhas av Försäkringskassan. Lag (2004:819). Smittbärarpenning 3 § En smittbärare har rätt till smittbärarpenning, om han måste avstå från förvärvsarbete på grund av 1. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag, eller 2. läkarundersökning eller hälsokontroll som smittbäraren genomgår utan att beslut enligt 1 har fattats men som syftar till att klarlägga om han är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller en annan skada som kan göra livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda. Första stycket gäller inte när fråga är om hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen eller beslut som avser avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen. Lag (2006:821). 4 § Smittbärarpenning utges med ett belopp som motsvarar smittbärarens sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vid tillämpning av 3 kap. 4 § första stycket och 10 a § första stycket lagen om allmän försäkring ska dock gälla att smittbärarpenning utges även för den första dagen, eller för en försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete, för de första sju dagarna i ersättningsperioden och alltid med det belopp som anges i 3 kap. 4 § första stycket 2 respektive 10 a § första stycket 2 nämnda lag. Om smittbäraren inte är sjukpenningförsäkrad enligt lagen om allmän försäkring och inte heller skulle ha varit det om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden, bestäms smittbärarpenningen till det belopp sjukpenningen skulle ha utgjort om den hade beräknats enligt föreskrifterna i den lagen. Vid tillämpning av 3 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring ska dock gälla att smittbärarpenning utges även för den första dagen, eller för en försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete, för de första sju dagarna i ersättningsperioden och alltid med det belopp som motsvarar vad som anges i 2. Smittbärarpenning enligt detta stycke beräknas alltid utan hänsyn till föreskrifterna i 3 kap. 10–10 b §§ nämnda lag. Som inkomst av anställning får i fall som avses nu räknas även ersättning för eget arbete från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person, när arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utomlands. Lag (2010:420). 5 § Hel smittbärarpenning utges till en smittbärare som måste avstå helt från förvärvsarbete. En fjärdedels, halv eller tre fjärdedels smittbärarpenning utges till en smittbärare som arbetar högst tre fjärdedelar, hälften respektive en fjärdedel av den tid han annars skulle ha arbetat. Vid tillämpning av första stycket ska som förvärvsarbete inte betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då smittbäraren förvärvsarbetar med stöd av 16 a kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det inte går att avgöra under vilken tid smittbäraren avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Lag (2008:864). 6 § Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den utsträckning förmånerna utges för samma tid: 1. sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning samt rehabiliteringspenning enligt lagen om allmän försäkring, 2. havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, 3. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre författning som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare, 4. sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Vad som föreskrivs i första stycket gäller även beträffande motsvarande förmån som utges till smittbäraren på grundval av utländsk lagstiftning. Lag (2007:1003). 7 § Om smittbäraren har inkomst av anställning från en arbetsgivare som avses i 1 eller 2 § lagen (1994:260) om offentlig anställning för tid som avses i 3 § utges smittbärarpenning endast till den del denna överstiger inkomsten. Lag (1994:265). 8 § Smittbärarpenning får sättas ned eller dras in om smittbäraren 1. inte följer förhållningsregler som har getts med stöd av smittskyddslagen (2004:168) eller överträder förbud enligt 3 kap. 9 § nämnda lag, eller 2. åsidosätter särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag. Lag (2006:821). 9 § I fråga om smittbärarpenning tillämpas även följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen 3 kap. 3 § om ersättning när sjukersättning eller aktivitetsersättning utges m.m., 3 kap. 6 § om anmälan av inkomstförhållanden m.m., 3 kap. 10 § tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för förvärvsarbete, 3 kap. 15 § första stycket a)–d) samt andra och tredje styckena om ersättning vid tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt m.m., 3 kap. 16 § om arbetsgivarinträde, 3 kap. 17 § om indragning eller nedsättning av ersättning. I fråga om den som uppbär smittbärarpenning tillämpas även föreskrifterna om åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 §§ lagen om allmän försäkring. Lag (2002:197). Resekostnadsersättning 10 § En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i samband med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmelserna i smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag. Ersättning enligt första stycket utges inte till den del ersättning för resan kan utges enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning. Lag (2006:821). Ansökan och beslut om ersättning 11 § En ansökan om ersättning skall göras skriftligen hos Försäkringskassan. Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på beslut enligt 3 § 1 skall fogas en kopia av beslutet eller ett intyg med uppgift om beslutets innehåll. Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på förhållande som anges i 3 § 2 eller en ansökan om resekostnadsersättning skall fogas ett intyg om den företagna åtgärden. Lag (2004:819). 12 § Har upphävts genom lag (2004:819). Återbetalningsskyldighet 13 § Försäkringskassan ska besluta om återbetalning av ersättning, om den som tagit emot ersättning genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har förorsakat att ersättning har utgetts felaktigt eller med för högt belopp. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har utgetts felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Om det finns särskilda skäl, får Försäkringskassan medge befrielse helt eller delvis från återbetalningsskyldighet. Om återbetalningsskyldighet har ålagts någon enligt första stycket, får Försäkringskassan vid senare utbetalning till denne hålla inne ett skäligt belopp i avräkning på vad som har utgetts för mycket. Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon enligt beslut av Försäkringskassan är återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på grund av en annan författning. Om en person som har befunnits återbetalningsskyldig enligt första stycket har träffat avtal med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller har medgetts anstånd med betalningen av det återkrävda beloppet, ska ränta tas ut på beloppet. Räntan ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Räntan ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller anstånd medgavs, dock inte för tid innan återkravet förfallit till betalning. Om ett belopp som har återkrävts enligt första stycket inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta tas ut på beloppet. För uttag av dröjsmålsränta gäller i tillämpliga delar räntelagen (1975:635). Om det finns särskilda skäl, får Försäkringskassan medge befrielse helt eller delvis från kravet på ränta enligt fjärde och femte styckena. Lag (2009:993). Överklagande m. m. 14 § Föreskrifterna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av Försäkringskassans beslut samt om överklagande av Försäkringskassans och domstols beslut tillämpas även i ärende om ersättning enligt denna lag. Ett beslut i ärende om ersättning enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol som har att pröva beslutet. Lag (2004:819). Övriga bestämmelser om ersättning m. m. 15 § I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen 20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut, 20 kap. 3 § om indragning eller nedsättning av ersättning, 20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse, 20 kap. 7 § om skadestånd, 20 kap. 8 § första-tredje styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter, 20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder, 20 kap. 9 a § om undantag från sekretess, 20 kap. 16 § om verkställighetsföreskrifter. Lag (2004:819). Övergångsbestämmelser 1989:225 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare skall upphöra att gälla. 2. Äldre föreskrifter om rätt till ersättning och ersättningens beräknande tillämpas fortfarande på ersättningsfall som inträffat före ikraftträdandet. 1990:160 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. 2. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om smittbärarpenning som avser tid före ikraftträdandet. 1990:1469 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Har en kommun och en landstingskommun med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar kommit överens om att under år 1991 föra över en vårdinrättning till kommunen tillämpas den nya bestämmelsen i vad den hänvisar till 3 kap. 4 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring från och med den dag övertagandet skedde för dem som vistas vid vårdinrättningen. Lag (1991:1043). 1992:1706 Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet. 1995:1483 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet. 1998:95 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. I fråga om omprövning av beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller 14 § i sin äldre lydelse. 2004:180 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004. 2. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla såvitt avser beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472). 2004:819 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. 2. Beträffande omprövning eller överklagande av beslut som har meddelats av en allmän försäkringskassa tillämpas föreskrifterna i punkt 4 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare tillämpas föreskriften i punkt 5 samma ikraftträdande- och övergångsbestämmelser om avvisningsbeslut har meddelats av en allmän försäkringskassa. 2007:199 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007. 2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången på sådana återkrav som har beslutats av Försäkringskassan efter ikraftträdandet. 2007:1003 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i de fall som ersättningsärenden enligt 21 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring alltjämt pågår. 2009:993 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010. 2. Under åren 2010 och 2011 ska de äldre bestämmelserna fortfarande gälla. Det som sägs om Premiepensionsmyndigheten ska därvid i stället gälla Pensionsmyndigheten.