Regeringskansliets rättsdatabaser

1 kap. Bestämmelser om pass 1 § Med Schengenkonventionen avses i denna förordning konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, och med Schengenstat avses en stat som har tillträtt eller anslutit sig till Schengenkonventionen eller som har slutit avtal om samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna. Undantag från kravet på passinnehav 1 a § En utlänning som är medborgare i en Schengenstat och som kommer till Sverige direkt från en sådan stat, behöver inte ha pass vid inresa eller vistelse i landet. En utlänning behöver inte ha pass vid vistelse i Sverige om han eller hon har 1. permanent uppehållstillstånd, 2. tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelats efter prövning enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529), eller 3. beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av 2 a kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen. En utlänning under sexton år behöver inte ha eget pass för inresa eller vistelse i Sverige, om han följer med en vuxen person, vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa barnets identitet. Förordning (2006:12). 1 b § Besättningsmän eller personal som avses i 2 kap. 4 § 12 eller 15 behöver inte ha pass vid inresa och vistelse i landet. Förordning (2004:1008). 2 § En utlänning som inte behöver ha pass skall på begäran av en polismyndighet eller polisman visa att passfrihet föreligger för honom. Hemlandspass 3 § En resehandling får godtas som pass (hemlandspass), om handlingen är utfärdad av en behörig myndighet i det land där innehavaren är medborgare samt uppfyller de förutsättningar som anges i andra-fjärde styckena. I handlingen skall det finnas 1. uppgifter om innehavarens medborgarskap och fullständiga namn samt födelsedatum och födelseort, 2. uppgift om handlingens giltighetstid, 3. innehavarens namnteckning, 4. uppgift om vilken myndighet som har utfärdat handlingen, 5. uppgift om handlingens giltighet för resa till Sverige, 6. ett välliknande fotografi av innehavaren. En handling får inte godtas som pass om den inte tillåter återresa till hemlandet eller inresa till tredje land. Handlingen skall vara avfattad på svenska, danska, norska, engelska, franska, italienska, spanska eller tyska eller vara försedd med en bestyrkt översättning till något av dessa språk. Förordning (2004:286). 4 § Om det finns särskilda skäl, får sådan resehandling som avses i 3 § godtas som hemlandspass även om den inte uppfyller kraven i 3 § andra stycket 3 samt fjärde stycket. Innehavarens identitet måste dock alltid kunna fastställas med stöd av handlingen. Förordning (2004:286). 5 § Ett hemlandspass som har utfärdats för makar gemensamt godtas för inresa och vistelse i Sverige såväl när makarna följs åt som när endast en av dem reser in. Andra handlingar som kan godtas som pass 6 § Ett identitetskort som har utfärdats av en behörig myndighet i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz för den som är medborgare i det utfärdande landet gäller som pass vid utlänningens ankomst till Sverige och under den tid som utlänningen har rätt att vistas här. Detsamma gäller identitetskort som har utfärdats av behörig myndighet i ett land utanför EES eller Schweiz för en sådan utlännings maka eller make, för deras barn som är under 21 år eller beroende av dem för sin försörjning och för släktingar i närmast föregående led till sådan utlänning eller hans eller hennes make och som är beroende av dem, om familjemedlemmen är medborgare i det landet. Vad som sägs i första stycket gäller även för en sådan utlänning som avses i 4 kap. 2 § 4. Förordning (2002:146). 7 § En resehandling som har utfärdats av en behörig utländsk myndighet för någon som saknar medborgarskap eller är medborgare i ett annat land än det där handlingen utfärdats, får godtas som pass om handlingen är upprättad enligt och har det innehåll som föreskrivs i 3 § andra-fjärde styckena. Förordning (2004:286). 8 § En gemensam resehandling för flera utlänningar (kollektivpass) får godtas som pass, om utlänningarna skall resa genom landet i samlad grupp eller uppehålla sig här kortare tid för ett gemensamt ärende. Kollektivpasset får avse endast medborgare i det land vars myndighet har utfärdat passet. Det skall uppta minst tio och högst femtio personer. Den som är upptagen i passet skall ha en identitetshandling som är utställd av en behörig myndighet i hemlandet. I fråga om kollektivpass som har utfärdats i enlighet med den europeiska överenskommelsen av den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass och som har utställts av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar överenskommelsen, gäller överenskommelsen i stället för första stycket. Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att ha visering, skall passet ha godkänts av en svensk beskickningschef eller konsul som är behörig att ge visering eller av polismyndigheten i en ort där det finns passkontroll för inresa i Sverige. Sådant godkännande behövs dock inte, om passet har godkänts av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge för inresa i respektive land. Förordning (2005:664). 9 § Ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får godtas som pass meddelas av Migrationsverket efter samråd med Rikspolisstyrelsen. Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket efter samråd med Utrikesdepartementet i ett enskilt fall godta att en annan handling gäller som pass. Förordning (2001:1013). Resedokument 10 § Ett resedokument som har utfärdats av Migrationsverket enligt 3 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529) gäller som pass vid inresa och vistelse här i landet. Ett resedokument skall utfärdas i de fall som anges i konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som äro sjömän. Ett resedokument skall utfärdas för viss tid och får, då det utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt. Migrationsverket får förlänga giltighetstiden för ett resedokument. Förordning (2000:391). Provisorisk resehandling 10 a § En resehandling som upprättats i enlighet med det beslut som fattats av företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet 96/409/GUSP av den 25 juni 1996 om införandet av provisorisk resehandling (Europeiska unionens provisoriska resehandling), gäller som pass vid inresa och vistelse i Sverige. (Förordning 1997:700). Främlingspass 11 § Om en utlänning inte har någon handling som gäller som pass och saknar möjlighet att skaffa en sådan handling, får Migrationsverket utfärda främlingspass för honom att gälla som pass. Verket får utfärda främlingspass även i andra fall, om det finns särskilda skäl. Förordning (2000:391). Återlämnande av resedokument och främlingspass 12 § Ett främlingspass skall utfärdas för en viss tid och får, antingen då det utfärdas eller senare, förses med en anteckning som begränsar dess giltighetsområde. Migrationsverket får förlänga passets giltighetstid. Ett främlingspass får, då det utfärdas, förses med en antec kning om att innehavarens identitet inte är styrkt. Förordning (2002:791). Återlämnande av resedokument och främlingspass 13 § Om den som har ett av Migrationsverket utfärdat resedokument upphör att vara flykting eller statslös, skall resedokumentet återlämnas till Migrationsverket. Förordning (2000:391). 14 § Ett främlingspass skall återlämnas till Migrationsverket om den som har passet 1. har blivit svensk medborgare, 2. har fått en annan handling som gäller som pass, 3. skall resa till sitt hemland, 4. enligt särskilt beslut om avlägsnande inte längre har rätt att vistas i landet, eller 5. har avlidit. Förordning (2000:391). Diplomatpersonal m.fl. 15 § Bestämmelserna om krav på passinnehav i 1 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders i Sverige anställda diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning. Sådana personer skall ha hemlandspass. 16 § En diplomatisk kurir som kommer till Sverige skall utöver hemlandspass ha en officiell handling i vilken hans ställning intygas och antalet kollin i kurirsändningen anges. 2 kap. Bestämmelser om visering Enhetlig visering 1 § En visering för inresa och vistelse i högst tre månader skall utfärdas som en enhetlig visering i enlighet med föreskrifterna i Schengenkonventionen. En enhetlig visering är giltig vid inresa och vistelse i Schengenstaterna på sätt som framgår av viseringen. En enhetlig visering får inte införas i ett pass eller resedokument som inte är giltigt. Dokumentets giltighet skall överstiga viseringens med minst tre månader. Giltigheten av en enhetlig visering får inte omfatta en Schengenstat som inte har godkänt dokumentet. En enhetlig visering skall meddelas av den behöriga myndigheten i den stat som är resans huvudmål eller, om detta inte går att fastställa, av den av Schengenstaterna till vilken utlänningen först anländer. Förordning (2001:37). 2 § Om Migrationsverket återkallar en enhetlig visering som har utfärdats av en annan Schengenstat därför att utlänningen inte längre uppfyller villkoren för viseringen, skall den Schengenstat som utfärdat viseringen underrättas. Förordning (2001:37). Nationell visering 3 § En visering som ger tillstånd att resa in i och vistas i Sverige men inte i en annan Schengenstat, får utfärdas om det är nödvändigt av humanitära skäl, på grund av Sveriges internationella förpliktelser eller om det annars finns ett starkt nationellt intresse. En nationell visering får, när det finns särskilda skäl, beviljas för längre tid än tre månader, dock högst ett år. En sådan visering får endast när det finns särskilda skäl beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller. Om en nationell visering utfärdas, skall övriga Schengenstater underrättas. Förordning (2001:37). Undantag från kravet på visering 4 § Utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet på visering. 1. Medborgare i Amerikas förenta stater, Andorra, Argentina, Australien, Bolivia, Brasilien, Brunei, Bulgarien, Chile, Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Israel, Japan, Kanada, Kroatien, Malaysia, Mexico, Monaco, Nicaragua, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Republiken Korea, Rumänien, San Marino, Singapore, Uruguay eller Venezuela, om de har hemlandspass. 2. Medborgare i Storbritannien ("British citizen") som har hemlandspass eller den som innehar ett med "British passport" betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat identitetskort, där medborgarskapet är angivet som "British citizen" eller "British National Overseas" (BNO) och som gäller för inresa i Storbritannien. 3. Medborgare i Belgien, Cypern, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ungern eller Österrike, om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat av en behörig myndighet i hemlandet. 4. Medborgare i Kina som innehar hemlandspass med beteckningen "Hong Kong Special Administrative Region" eller "Região Administrativa Especial de Macau". 5. Medborgare i något av de länder som anges i 1-3 om de finns upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig myndighet i hemlandet. 6. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning eller konventionen den 23 november 1957 angående flyktingar som är sjömän och som har utfärdats av en svensk myndighet eller av en myndighet i en stat, som tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar den europeiska konventionen den 20 april 1959 om upphävande av passviseringstvånget för flyktingar. 7. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett svenskt kollektivpass eller i ett kollektivpass som har utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars resor på kollektivpass, dels enligt överenskommelsen och den av Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel. 8. De som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller något av dess fackorgan eller underordnade organ. 9. De som innehar Europeiska gemenskapernas "laissez passer". 10. Innehavare av vatikanpass. 11. Medborgare i Filippinerna, Makedonien (tidigare jugoslaviska republiken Makedonien), Thailand eller Turkiet som har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Tunisien som har diplomatpass. 12. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så länge som de inte lämnar - flygplatsen för mellanlandningen, eller - flygplatsen på bestämmelseorten, eller - den kommun där flygplatsen ligger, eller - flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats på en Schengenstats territorium. 13. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger. 14. Utlänningar som avses i 3 kap. 4 a § eller i 5 kap. 8 §. 15. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av följande avtal: a) avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51), och b) avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor (SÖ 2005:6). Förordning (2005:47). 5 § En utlänning som är under 18 år och som är bosatt men inte medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) är undantagen från kravet på visering under förutsättning att 1. vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en skolresa, 2. deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och 3. utlänningen innehar en handling som gäller som pass vid inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter som anges i artikel 2 i rådets beslut. Förordning (2001:37). Rätt att besluta om visering 6 § Migrationsverket får ge en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat rätt att besluta i ärenden om viseringar. Innan en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat ges rätt att avslå ansökningar om visering, skall Migrationsverket samråda med Utrikesdepartementet. Utrikesdepartementet får dessutom ge en sådan myndighet rätt att bevilja viseringar inom departementets ansvarsområde. Efter medgivande av Migrationsverket får en polismyndighet besluta om beviljande av nödfallsviseringar. Visering får beviljas av Sveriges exportråds kontor i Taiwan. Förordning (2001:37). Undantag från krav på uppehållstillstånd 7 § Den som har en gällande visering är undantagen från kravet på uppehållstillstånd. Förordning (2001:37). Bevis om visering 8 § Bevis om visering skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling. Förordning (2001:37). Visering för flygplatstransitering 9 § Medborgare i Afghanistan, Bangladesh, Etiopien, Eritrea, Ghana, Irak, Iran, Nigeria, Pakistan, Somalia, Sri Lanka eller Demokratiska republiken Kongo som passerar via internationellt flygplatsområde i Sverige skall ha visering för flygplatstransitering. Visering för flygplatstransitering krävs inte för en utlänning som avses i första stycket som - har visering för inresa i landet, - har giltigt uppehållstillstånd för längre tid än tre månader i ett land som ingår i Europeiska unionen (EU), - har beviljats visering för vistelse under längre tid än tre månader i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), - innehar diplomatpass, tjänstepass eller någon annan sådan handling som avses i 4 § 8-10, - är besättningsmedlem på luftfartyg och fartyg, eller - är en sådan flykting som avses i 4 § 6 eller 7. Förordning (2001:37). Nödfallsvisering 10 § En enhetlig visering för högst femton dagar och giltig för en inresa får utfärdas vid gränsen till en utlänning som är skyldig att ha visering men kommer till Sverige utan att ha visering, därför att han eller hon på grund av tidsbrist eller tvingande skäl inte har kunnat ansöka om sådan. En nationell visering för högst femton dagar och giltig för en inresa i landet får beviljas i annat fall än som sägs i första stycket - av humanitära skäl, - på grund av Sveriges internationella förpliktelser, eller - om det annars finns ett starkt nationellt intresse att bevilja inresa. Förordning (2001:37). Visering för sjömän 11 § En sjömansvisering är en enhetlig visering som får utfärdas till en utlänning som är sjöman och som i samband med av- eller påmönstring skall resa in i landet eller fortsätta till en annan Schengenstat. Sjömansvisering utfärdas av polismyndigheten vid gränsen och gäller i högst fem dagar. En sjömansvisering får utfärdas som en gruppvisering. När en polismyndighet anser det tveksamt om en sjömansvisering skall utfärdas, skall myndigheten begära besked från Migrationsverket. Förordning (2004:286). Gruppvisering 12 § En enhetlig visering får, om det finns särskilda skäl, utfärdas som en gruppvisering för flera utlänningar. En sådan visering får beviljas för högst 30 dagar. Förordning (2004:286). Diplomatpersonal m.fl. 13 § Bestämmelserna om visering i 1 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders, i Sverige anställda, diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän, deras familjer och betjäning samt diplomatiska kurirer. För personer som avses i 12 kap. 2 § utlänningslagen får en nationell visering beviljas för längre tids vistelse i Sverige än tre månader. Förordning (2001:37). 3 kap. Bestämmelser om uppehållstillstånd Beräkning av uppehållstillståndsfri tid 1 § Den tid av tre månader under vilken en utlänning enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) inte behöver ha uppehållstillstånd vid vistelse i Sverige (uppehållstillståndsfri tid) räknas från den tidpunkt då utlänningen reste in i Sverige eller i en annan Schengenstat. Om utlänningen under någon tid uppehållit sig i Sverige eller i en annan Schengenstat före inresan i Sverige, skall tiden för den vistelsen räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden. Den sammanlagda vistelsen inom Schengenområdet får inte överstiga tre månader under en period av sex månader räknat från första inresedag. Av en överenskommelse med annan stat kan framgå att tidigare vistelse i annan Schengenstat inte skall räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden. Förordning (2001:1013). 2 § Har upphävts genom förordning (2001:1013). 2 a § För en utlänning som är medborgare i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz skall den uppehållstillståndsfria tiden alltid räknas från inresan i Sverige. En sådan utlänning har även rätt att vistas i Sverige utan uppehållstillstånd om han eller hon har en anställning här men är bosatt inom en annan stat som omfattas av EES-avtalet eller Schweiz, dit utlänningen vanligtvis återvänder minst en gång i veckan. Förordning (2002:146). Särskilda bemyndiganden 3 § Har upphävts genom förordning (1997:677). 3 a § En svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja uppehållstillstånd för högst tre år i den omfattning som Migrationsverket bestämmer efter samråd med Utrikesdepartementet. Förordning (2000:391). Uppehållstillstånd för studier i vissa fall m.m. 4 § En utlänning som har antagits till förberedande utbildning i svenska vid universitet eller högskola och efterföljande högskoleutbildning skall, om inte särskilda skäl talar emot det, beviljas uppehållstillstånd för studietiden. Detsamma gäller en utlänning som har antagits till grundläggande högskoleutbildning utan att ha behov av att före denna genomgå förberedande utbildning i svenska och en utlänning som är behörig att antas till forskarutbildning. Första stycket gäller dock endast om utlänningens försörjning under studietiden är tryggad genom egna medel, stipendium eller på annat liknande sätt. Förordning (1993:978). Rätt till vistelse i vissa fall 4 a § En utlänning som har giltigt resedokument och ett uppehållstillstånd som är utfärdat av en Schengenstat får medges att resa in i och under högst tre månader vistas i Sverige om inresevillkoren enligt artikel 21 i Schengenkonventionen är uppfyllda. Vid beräkningen av vistelsetiden skall den tid räknas in som utlänningen vistats i en annan Schengenstat än den stat som utfärdat tillståndet, utan att han eller hon återvänt dit. Förordning (2001:37). Uppehållstillstånds varaktighet i vissa fall m.m. 5 § Tidsbegränsade uppehållstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om inte utlänningen 1) är medborgare i ett land som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), 2) är medborgare i Schweiz, 3) är en sådan anhörig som avses i 3 kap. 5 b §, eller 4) det annars föreligger särskilda skäl. Förordning (2002:146). 5 a § Uppehållstillstånd skall beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort, är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och som inte enligt 1 kap. 4 § första stycket utlänningslagen (1989:529) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd. För att beviljas uppehållstillstånd måste utlänningen uppfylla villkoren i något av andra till sjunde eller tionde styckena. Arbetstagare som har ett anställningsbevis och egna företagare som genom en handling kan visa att de är egna företagare skall beviljas uppehållstillstånd för fem år. Uppehållstillståndet kan förnyas. För arbetstagare gäller att om anställningstiden överstiger tre månader men understiger tolv månader, får uppehållstillstånd beviljas under anställningens varaktighet. De som tillhandahåller eller tar emot tjänster och kan styrka detta genom en handling skall beviljas uppehållstillstånd för den tid som tjänsten utförs. Egna företagare som har upphört med sin verksamhet skall beviljas uppehållstillstånd för fem år och kunna få tillståndet automatiskt förnyat förutsatt att de - har uppnått 65 års ålder när de upphör med sin verksamhet, bedrivit sin verksamhet i Sverige under de närmast föregående tolv månaderna och varit bosatta i Sverige i tre år, eller - slutar sin verksamhet på grund av en bestående arbetsoförmåga och utan avbrott har bott i Sverige under minst två år, eller - slutar sin verksamhet på grund av arbetsoförmåga som är en följd av ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom som berättigar till pension som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller - efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning i Sverige har fortsatt sin verksamhet i en annan EES-stat eller Schweiz och behållit sin bostad i Sverige till vilken de återvänt minst en gång i veckan. Egna företagare för vilka fjärde stycket inte gäller och pensionerade arbetstagare för vilka inte gäller kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där skall beviljas uppehållstillstånd för fem år. Detta förutsatt att de får en pension som är tillräcklig för uppehället och, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. Ett uppehållstillstånd får omprövas efter de första två årens bosättning. Det skall kunna förnyas efter fem år. Studerande skall beviljas uppehållstillstånd för den tid som utbildningen varar. Om utbildningen pågår längre än ett år får uppehållstillstånd beviljas för ett år i taget. Uppehållstillståndet kan förnyas. För att få uppehållstillstånd skall de studerande vara inskrivna vid en erkänd utbildningsanstalt och försäkra att de har tillräckliga egna medel för sin försörjning samt, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, ha en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. Övriga medborgare i ett EES-land eller Schweiz skall beviljas uppehållstillstånd för fem år, om de har tillräckliga medel för sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. Ett uppehållstillstånd får omprövas efter de första två årens bosättning. Det kan förnyas efter fem år. Arbetstagare som nämns i andra stycket skall inte få sitt uppehållstillstånd återkallat bara därför att de antingen inte längre är anställda, om orsaken är att de är tillfälligt oförmögna att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall, eller de är ofrivilligt arbetslösa och detta bekräftats av arbetsförmedlingen. När uppehållstillståndet första gången förnyas får tillståndstiden begränsas. Den får dock inte bli kortare än tolv månader om arbetstagaren varit ofrivilligt arbetslös längre än tolv månader i följd. Rätten för egna företagare att efter avslutad verksamhet få uppehållstillstånd enligt fjärde stycket påverkas inte, om de vistats utanför Sverige högst tre månader om året eller om de lämnat Sverige för att göra militärtjänst. Rätten påverkas inte heller av att en företagare efter avslutad verksamhet under högst två år vistas utomlands. Uppehållstillstånd skall beviljas medborgare i Schweiz under de förutsättningar som sägs i artikel 2 i Kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där. Förordning (2004:286). 5 b § Uppehållstillstånd skall beviljas en utlänning som på något sätt enligt denna paragraf är anhörig till en medborgare i en EES-stat och som inte omfattas av bestämmelserna i 5 a § eller enligt 1 kap. 4 § första stycket utlänningslagen (1989:529) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd. Uppehållstillståndet beviljas i samma omfattning som för den medborgare i EES-staten som utlänningen har anknytning till mot uppvisande av giltigt pass eller identitetskort, släktskapsintyg eller intyg om att utlänningen är beroende av medborgaren i EES-staten eller dennes maka eller make. Utlänningen skall i förekommande fall också visa upp de handlingar eller bevis som krävs för att styrka vad som anges under 1-5 samt stå i följande släktskapsförhållande till en medborgare i en EES-stat som nämns i 1) 5 a § andra och tredje stycket: - maka eller make, - deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och - släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES- staten eller dennes maka eller make och som är beroende av dem för sin försörjning, 2) 5 a § fjärde stycket: - maka eller make, - deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och - släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES- staten eller dennes maka eller make, 3) 5 a § femte stycket: - maka eller make, - deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och - släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES- staten eller dennes maka eller make och som är beroende av dem för sin försörjning; förutsättningen är att de har tillräckliga medel för sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, 4) 5 a § sjätte stycket: - maka eller make, och - deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, 5) 5 a § sjunde stycket: - maka eller make, - deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem för sin försörjning, och - släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES- staten eller dennes maka eller make och som är beroende av dem för sin försörjning; förutsättningen är att de, om de inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. Uppehållstillstånd för anhöriga som anges i första stycket 2 är giltiga även efter företagarens död och kan förnyas. Om företagaren avlider innan han förvärvat rätt till ett sådant uppehållstillstånd som anges i 5 a § fjärde stycket skall företagarens anhöriga ändå ha rätt till uppehållstillstånd, om företagaren vid sin död varit bosatt i Sverige i minst två år eller om hans död var följden av ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom. För företagarens anhöriga skall bestämmelsen i 5 a § nionde stycket tillämpas. En utlänning som på ett sätt som nämns i första stycket är anhörig till en medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge och som inte själv är medborgare i något av dessa länder skall beviljas uppehållstillstånd i fem år under förutsättning att den medborgare som utlänningen har anknytning till uppfyller villkoren i något av 5 a § andra till sjunde styckena. Ett uppehållstillstånd kan förnyas. Uppehållstillstånd skall på sätt som sägs i artikel 3 i bilaga I till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer beviljas en utlänning som är anhörig till en medborgare i Schweiz. Förordning (2002:146). 5 c § Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning som nämns i 5 a § första stycket och som grundar sin rätt till vistelse här på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 9-11 §§ utlänningslagen (1989:529). Uppehållstillstånd för familjemedlem som nämns i 5 b § får återkallas, om anknytningen till medborgaren i EES-staten eller Schweiz bryts och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund. Förordning (2002:146). Uppehållstillstånd för tillfälligt arbete 5 d § En utlänning som skall arbeta tillfälligt i Sverige under sådana förutsättningar som anges i 4 kap. 2 § 4 skall, om inte allmän ordning, säkerhet eller hälsa talar emot det, beviljas uppehållstillstånd för den tid det tillfälliga arbetet beräknas pågå. Förordning (1999:457). Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd 6 § Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas personer som har upptagits i ett gemensamt pass. Ansökan om uppehållstillstånd 7 § En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt. Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än som nu sagts. En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket. Förordning (2005:48). 7 a § Utöver i de fall som föreskrivs i 2 kap. 5 § andra och tredje stycket utlänningslagen (1989:529) skall en ansökan om uppehållstillstånd kunna bifallas, även om ansökan görs eller prövas när utlänningen befinner sig i Sverige, om ansökan görs av en utlänning som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz. Detsamma gäller för ansökan som görs av en medlem av en sådan utlännings familj som anges i 5 b §. Vad som sägs i första stycket första meningen tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 5 d §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som skall intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan. Förordning (2002:146). Bevis om uppehållstillstånd 8 § Bevis om uppehållstillstånd skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling. Ett uppehållstillstånd som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall utfärdas i en särskild handling. För en utlänning som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är arbetstagare, skall uppehållstillståndet innehålla följande förklaring: "Detta tillstånd utfärdas enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 och i enlighet med de beslut som har fattats som ett led i genomförandet av direktiv 68/360/EEG med de anpassningar som har gjorts vid införandet i EES-avtalet. I enlighet med bestämmelserna i ovanstående förordning har innehavaren av detta tillstånd rätt att påbörja och utöva anställning inom svenskt territorium på samma villkor som svenska arbetstagare." Förordning (1998:153). 9 § Diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning får beviljas uppehållstillstånd under den tid som tjänstemannen är anställd vid en främmande stats beskickning eller konsulat i Sverige. Förordning (2001:534). 4 kap. Bestämmelser om arbetstillstånd Undantag från kravet på arbetstillstånd 1 § En utlänning som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz är undantagen från kravet på arbetstillstånd. Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller även, oavsett medborgarskap, maka eller make eller sambo till sådan utlänning som sägs i första stycket samt deras barn som är under 21 år eller beroende av dem för sin försörjning. Förordning (2002:146). 1 a § Utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) är en utlänning som, på grund av anställning utomlands, arbetar i Sverige som representant för ett företag eller som medlem av personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik undantagen från kravet på arbetstillstånd. Förordning (1992:1166). 2 § Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller också i följande fall. 1. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs av en person som besöker landet som turist eller som besättningsman på en turistbuss. 2. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som är anställd som vårdare av en person som besöker landet för läkarvård eller rekreation. 3. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre utbildningen, som har kallats hit för forsknings-, undervisnings- eller föreläsningsverksamhet. 4. För den tid det tillfälliga arbetet pågår, för en utlänning som är bosatt men inte medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz, om utlänningen har rätt att arbeta och vistas i det landet och är anställd vid ett företag i det landet och för företagets räkning skall arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en entreprenad eller liknande. 5. För en tid av två månader från inresan för en montör eller teknisk instruktör som skall utföra brådskande arbete i samband med uppsättning eller reparation av maskiner eller liknande. 6. För den tid som uppehållstillståndet gäller för en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 §, samt för den som har haft sådant uppehållstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft. 7. För en tid av en månad från inresan för en utlänning som tillfälligt engagerats av Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller nordisk Television AB för radio- eller televisionsutsändning. 8. För en sammanlagd tid av fjorton arbetsdagar under en tolvmånadersperiod för en utländsk artist samt hans eller hennes tekniker och annan turnépersonal under förutsättning att artisten inbjudits av en arrangör som finns angiven i den förteckning över etablerade arrangörer som förs av Migrationsverket efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen. 9. För en sammanlagd tid av tre månader under en tolvmånadersperiod för en utlänning som är professionell idrottsman eller funktionär och som besöker Sverige för att delta i internationella tävlingar. 10. För en sammanlagd tid som understiger ett år för en utlänning som har specialistuppgifter inom en internationell koncern och som i denna egenskap arbetar tillfälligt i Sverige. Förordning (2005:235). 3 § Den som har haft arbetstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft. Har en utlännings arbetstillstånd återkallats och har samtidigt beslut meddelats om utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529), är utlänningen undantagen från kravet på arbetstillstånd till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft. 3 a § Den som här i landet sökt uppehållstillstånd och därvid åberopat skäl enligt 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd i de fall Migrationsverket bedömer att dess beslut i ärendet inte kommer att kunna fattas inom fyra månader från ansökan. Undantaget gäller fram till dess att lagakraftvunnet beslut föreligger i ärendet. Om ett beslut om avvisning eller utvisning inte bedöms kunna verkställas med tvång på grund av förhållandena i mottagarlandet gäller undantaget fram till dess att utlänningen lämnar landet. Migrationsverket utfärdar särskilt bevis om undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Förordning (2005:1087). Särskilda bemyndiganden 4 § En polismyndighet får ge arbetstillstånd i den omfattning som Migrationsverket bestämmer efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen och Rikspolisstyrelsen. Förordning (2000:391). 4 a § En svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja arbetstillstånd i den omfattning som Migrationsverket bestämmer efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen och Utrikesdepartementet. Förordning (2000:391). 5 § Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden får besluta om arbetstillstånd i den omfattning som Migrationsverket bestämmer efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen. Förordning (2000:391). Riktlinjer för bedömning av tillståndsärenden 6 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall besluta om riktlinjer för bedömningen av ärenden om arbetstillstånd. Sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare skall få tillfälle att yttra sig innan riktlinjer utfärdas. Samråd i vissa fall 7 § I ett ärende om arbetstillstånd skall Migrationsverket samråda med länsarbetsnämnden, om inte ansökningen skall avslås. Samråd enligt första stycket skall anses ha skett, om Migrationsverket vid prövning av en ansökan om arbetstillstånd följer de riktlinjer som enligt 6 § utfärdats av Arbetsmarknadsstyrelsen. Har Migrationsverket samrått med en länsarbetsnämnd enligt första stycket och är ärendet av principiell betydelse eller annars av större vikt, skall länsarbetsnämnden lämna sammanslutningar av arbetsgivare respektive arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig. Förordning (2000:391). Beslut utan föregående samråd 8 § Migrationsverket får utan samråd enligt 7 § meddela arbetstillstånd 1. för högst en månad för konstnärliga yrkesutövare som besöker landet för gästspel, 2. om det finns särskilda skäl med hänsyn till längden av den tid utlänningen har vistats här, hans personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt. Förordning (2002:86). 9 § Ett arbetstillstånd får inte beviljas för längre tid än utlänningen har tillstånd att vistas här eller får vistas här utan tillstånd och inte för längre tid än utlänningens pass gäller, om det inte finns särskilda skäl. Ett arbetstillstånd får heller inte beviljas för en utlänning som endast innehar ett sådant identitetskort som avses i 1 kap. 6 § första stycket. Förordning (1996:1386). Ansökan om arbetstillstånd 10 § En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt. Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om arbetstillstånd får ges in till och utredas av en annan myndighet än som nu sagts. En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket. Förordning (2005:48). Bevis om arbetstillstånd 11 § Bevis om arbetstillstånd skall föras in i utlänningens pass eller någon annan handling. Diplomatpersonal m.fl. 12 § Bestämmelserna om krav på arbetstillstånd i 1 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även för främmande länders i Sverige anställda diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning. Kravet på arbetstillstånd gäller dock inte för anställning vid främmande länders beskickningar eller konsulat eller om detta följer av överenskommelse med något annat land. 5 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder Definitioner 1 § Med inre gräns avses en landgräns mot Schengenstat, samt hamnar för reguljära färjeförbindelser och flygplatser där avgående eller ankommande trafik inte kommer direkt från en ort utanför en Schengenstat. Med yttre gräns avses land- och sjögränser samt hamnar och flygplatser som inte räknas som inre gräns. Förordning (2001:37). Passerande av gränser 2 § En inre gräns får passeras utan att någon kontroll äger rum. Om det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller rikets säkerhet, får regeringen besluta att kontroll under en begränsad tid skall genomföras även vid en inre gräns. Begäran hos regeringen om införande av sådan kontroll görs av Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet. Innan sådan kontroll införs skall samråd ske med de övriga Schengenstaterna. Om ett omedelbart ingripande krävs, får Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet besluta att sådana åtgärder som anges i andra stycket får vidtas. Rikspolisstyrelsen skall omedelbart underrätta regeringen och övriga Schengenstater om beslutet. Regeringen skall snarast pröva om åtgärderna skall bestå. Förordning (2004:286). 3 § Inresa och utresa över en yttre gräns får inte utan tillstånd av polismyndigheten ske vid annat ställe än ett gränsövergångsställe. Gränsövergångsställen finns i Arlanda, Arvidsjaur, Bergkvara, Borgholm, Borlänge, Bromma, Falkenberg, Furusund, Gävle, Göteborg, Hallstavik, Halmstad, Hargshamn, Harnäs-Skutskär, Helsingborg, Holmsund, Hudiksvall, Husum, Jönköping, Kalmar, Kapellskär, Karlsborg, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kiruna, Kramfors, Kristianstad, Landskrona, Landvetter, Linköping, Luleå, Lysekil, Malmö, Mörbylånga, Mönsterås, Norrköping, Norrtälje, Nynäshamn, Oskarshamn, Oxelösund, Piteå, Ronehamn, Ronneby, Sandhamn, Simrishamn, Skavsta, Skellefteå, Skövde, Slite, Stockholm, Strömstad, Sturup, Sundsvall, Säve, Söderhamn, Söderköping, Södertälje, Timrå, Sölvesborg, Trelleborg, Trollhättan/Vänersborg, Umeå, Utansjö, Varberg, Visby, Västervik, Västerås, Växjö, Ystad, Åhus, Ängelholm, Örebro, Öregrund, Örnsköldsvik och Östersund. Polismyndigheten beslutar om öppethållandetider vid ett gränsövergångsställe. Förordning (2004:286). 4 § Bestämmelserna i 3 § första stycket gäller inte 1. medborgare i en Schengenstat som reser direkt in från eller ut till en Schengenstat på ett fritidsfartyg, 2. besättningsmän och passagerare på luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna och som har särskilda skäl, 3. besättningsmän och passagerare på fartyg som kommer från utrikes ort och som har särskilda skäl. Befälhavaren på ett luftfartyg skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om luftfartyget samt om personer ombord till polismyndigheten. Befälhavaren, eller en representant för denne, på ett fartyg skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om fartyget samt om personer ombord till Kustbevakningen. Anmälningsskyldigheten gäller ej sådana fritidsfartyg som avses i 1. Förordning (2004:286). Gränskontroll 5 § Utlänningar får inte resa in i eller ut från landet över en yttre gräns utan att kontrolleras. Kontrollen genomförs vid ett gränsövergångsställe. Polismyndigheten kan besluta att kontroll skall ske även vid ett annat ställe. Förordning (2004:286). 6 § Vid kontroll skall en utlänning som reser in i eller ut från landet över en yttre gräns visa upp sitt pass för polismyndigheten. Polismyndigheten skall i passet anteckna dagen för utlänningens inresa eller utresa. Anteckning skall dock inte göras på identitetskort eller i pass för en medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz. Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant. Om en utlänning som kommer till landet inte kan styrka sin rätt till inresa, skall Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller passkontrollanten genast underrätta polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i landet innan polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. Vid utresekontroll skall polismyndigheten underrättas om det finns skäl för det. Förordning (2001:37). Kontroll vid flygplatstransitering 7 § En utlänning som är skyldig att ha visering för flygplatstransitering skall vid ankomsten till flygplatsen visa upp ett bevis om viseringen på begäran av polismyndigheten. Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker under medverkan av Tullverket, Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant. Förordning (2001:37). Rätt till genomresa 8 § En utlänning som har en visering utfärdad av en Schengenstat för vistelse som överstiger tre månader och som uppfyller de krav för inresa som sägs i artikel 18 i Schengenkonventionen, får medges rätt att resa in i landet under högst fem dagar för att kunna fortsätta till det land som utfärdat viseringen. En utlänning som i annat fall än som sägs i 3 kap. 4 a § har ett uppehållstillstånd beviljat av en Schengenstat eller en visering utfärdad av en Schengenstat och giltig för inresa i den staten, får medges rätt att resa in i Sverige för att kunna ta sig till det land som utfärdat uppehållstillståndet eller viseringen. Förordning (2001:37). Särskilda bestämmelser 9 § Utländska besättningsmän som finns upptagna på besättningslistan för fartyget och som har en giltig sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän får, om inte polismyndigheten bestämmer något annat, tillfälligt lämna sitt fartyg utan att genomgå kontroll enligt 5 § och uppehålla sig i den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger om de inte bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning eller nationell säkerhet. Förordning (2004:286). 10 § Luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna eller ett fartyg som kommer från utrikes ort och som anländer till en ort som inte är ett gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd av polismyndigheten. Förordning (2004:286). Underrättelseskyldighet 11 § Befälhavaren på ett luftfartyg som kommer från en ort utanför Schengenstaterna skall före ankomst underrätta flygplatschefen om ankomsten. Flygplatschefen skall utan dröjsmål underrätta polismyndigheten om ett luftfartyg kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna. Förordning (2004:286). 12 § Befälhavaren, eller en representant för denne, på ett fartyg som kommer från utrikes ort skall till Kustbevakningen skriftligen lämna uppgifter om fartyget, besättningen, passagerarna, destinationsorten, hamnar som skall angöras och planerad tidpunkt för utresa ur svenskt sjöterritorium, - senast 24 timmar före ankomst till destinationsorten, och - vid uppehåll på svenskt sjöterritorium om det inte är frågan om sådan oskadlig genomfart som avses i Förenta nationernas havsrättskonvention. Befälhavaren, eller en representant för denne, skall även - senast fyra timmar i förväg meddela ändrad tidpunkt för utresa, - omedelbart meddela ändringar av övriga uppgifter som lämnats enligt första stycket. Uppgiftsskyldigheten gäller inte vid reguljär färjetrafik direkt mellan Schengenstater. Vid övrig reguljär färjetrafik behöver inte uppgifter om passagerare lämnas. Särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för fritidfartyg finns i 13 § och för fiskefartyg i 14 §. Förordning (2004:286). 13 § Befälhavaren på ett fritidsfartyg som kommer från eller reser till en ort utanför Schengenstaterna skall utan dröjsmål lämna uppgifter till Kustbevakningen om fartyget och om personer ombord samt beräknad tidpunkt för utresa ur svenskt sjöterritorium. Förordning (2004:286). 14 § Befälhavaren, eller en representant för denne, på ett fiskefartyg som kommer från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna skall senast sex timmar i förväg anmäla fartygets ankomst och planerad avgång till Kustbevakningen. Uppgift skall samtidigt lämnas om passagerare och om förändringar i besättningen. Förordning (2004:286). 15 § Polismyndigheten skall underrätta Rikspolisstyrelsen om en utlänning som avses i 4 kap. 1 § första stycket 5 utlänningslagen (1989:529) tillåtits resa in i landet. Rikspolisstyrelsen skall underrätta övriga Schengenstater. Förordning (2001:37). Registreringskort för hotellgäster 16 § Den som driver hotell, pensionat eller annan yrkesmässig uthyrningsverksamhet för övernattning skall se till att utlänningar på ett egenhändigt undertecknat registreringskort lämnar de uppgifter om sig som Rikspolisstyrelsen föreskriver. Utlänningen skall styrka sin identitet med en giltig legitimationshandling. Förordning (2001:37). Förvar 17 § De beslut som Migrationsverket fattar i särskilda fall enligt 6 kap. 19 § och 21-31 §§ utlänningslagen (1989:529) skall dokumenteras på lämpligt sätt. Beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 6 kap. 19 § andra stycket utlänningslagen skall vara motiverade och tas in i en särskild handling. Detsamma gäller även beslut om avskiljande enligt 6 kap. 22 § och beslut att vägra besök enligt 6 kap. 24 § samma lag. Förordning (2001:37). 18 § Egendom och försändelser som Migrationsverket tar om hand enligt 6 kap. 27 eller 28 § utlänningslagen (1989:529) skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den som verkställt omhändertagandet. Migrationsverket skall se till att det som tagits om hand förvaras på ett betryggande sätt. Förordning (2001:37). Fingeravtryck 19 § Beslut om att ta fingeravtryck eller fotografi enligt 5 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) fattas av den befattningshavare som ansvarar för att utredning genomförs i ett ärende som rör uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning eller av den som har att fatta beslut om förvar. Fingeravtryck och fotografi skall tillsammans med utredning i ärendet sändas till Migrationsverket. Förordning (2001:37). 20 § Migrationsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna om fingeravtryck och fotografi. Förordning (2001:37). 6 kap. Underrättelseskyldighet enligt utlänningslagstiftningen Underrättelse om utlännings vistelse m.m. i Sverige 1 § I de fall som föreskrivs i 2 § skall en underrättelse om utlänningars fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landet lämnas till polismyndigheten i det polisdistrikt där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. Sådan underrättelseskyldighet föreligger inte beträffande den som har eller visar att han har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd. 2 § Underrättelse enligt 1 § lämnas av 1. Skatteverket, när utlänningen första gången a. anmäler sig till folkbokföring i landet eller skall folkbokföras här utan egen anmälan, b. ansöker om att få en skattsedel och inte kan visa att han har arbetstillstånd eller permanent uppehållstillstånd, 2. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången anmäler sig hos förmedlingen för registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk, 3. socialnämnd, när nämnden första gången vidtar åtgärd i ett ärende om socialtjänst som angår utlänningen, 4. skolstyrelse, när utlänningen första gången skrivs in i grundskolan eller, om han inte tidigare varit elev i grundskolan, tas in i gymnasieskolan. Den som lämnar underrättelse enligt första stycket bör uppmana utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstillstånd. Polismyndigheten skall med anledning av en underrättelse enligt första stycket se till att utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger anledning till. Förordning (2003:945). Polismyndighetens underrättelseskyldighet 3 § En polismyndighet skall genast underrätta Migrationsverket om fråga uppkommit om avvisning som skall prövas av Migrationsverket enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) eller utvisning enligt 4 kap. 3 § samma lag. Om en polismyndighet har meddelat ett beslut om avvisning, skall Migrationsverket underrättas. Förordning (2000:391). 4 § När en polismyndighet har verkställt ett beslut om avvisning eller om utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529), skall Migrationsverket omedelbart underrättas om det. Om beslutet var förenat med förbud för utlänningen att återvända till Sverige, skall polismyndigheten även underrätta Rikspolisstyrelsen och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket. När en polismyndighet har verkställt ett beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen, skall polismyndigheten underrätta Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och, om beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket. Förordning (2003:945). 4 a § Har upphävts genom förordning (2004:286). Migrationsverkets och Utlänningsnämndens underrättelseskyldighet 5 § Om Migrationsverket eller Utlänningsnämnden fattar ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud skall Rikspolisstyrelsen underrättas. Rikspolisstyrelsen skall även underrättas om Migrationsverkets beslut har vunnit laga kraft eller inte. Förordning (2000:391). 5 a § Ett beslut om avvisning eller utvisning som har meddelats av Utlänningsnämnden skall så snart som möjligt sändas till Migrationsverket för verkställighet. Om Utlänningsnämnden med stöd av 8 kap. 11 § andra stycket 3 utlänningslagen (1989:529) har bestämt att en polismyndighet skall verkställa beslutet, skall beslutet så snart som möjligt sändas till Rikspolisstyrelsen. Om Migrationsverket eller Utlänningsnämnden upphäver eller meddelar inhibition av ett beslut om avvisning eller utvisning, skall den verkställande myndigheten omedelbart underrättas om åtgärden. Är beslutet förenat med återreseförbud skall även Rikspolisstyrelsen underrättas. När Migrationsverket har verkställt ett beslut om avvisning eller utvisning som är förenat med återreseförbud, skall verket underrätta Rikspolisstyrelsen och, om utlänningen är folkbokförd i Sverige, Skatteverket. Förordning (2003:945). 5 b § Migrationsverket och Utlänningsnämnden skall underrätta Rikspolisstyrelsen om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 7 kap. 15 § utlänningslagen (1989:529) meddelas. Förordning (2000:391). 6 § Migrationsverket skall underrätta Rikspolisstyrelsen om ett särskilt tillstånd enligt 4 kap. 15 § utlänningslagen (1989:529) meddelas. Migrationsverket skall underrätta Rikspolisstyrelsen om beslut som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge om utvisning med återreseförbud rörande medborgare i ett utomnordiskt land samt om upphävande av ett sådant beslut. Förordning (2000:391). 6 a § har upphävts genom förordning (1999:1143). Allmän domstols underrättelseskyldighet m.m. 7 § Om en allmän domstol har beslutat att häkta en utlänning, skall domstolen underrätta Migrationsverket om detta. Migrationsverket skall beträffande den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge underrätta den centrala utlänningsmyndigheten i den häktades hemland. Förordning (2000:391). 8 § Om det uppkommer fråga om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529) av en utlänning skall 1. domstolen inhämta yttrande från Migrationsverket, om det kan antas att det finns hinder mot verkställighet av en utvisning, 2. Migrationsverket på begäran av domstol, åklagare eller Kriminalvården lämna upplysningar om vad som framkommit om utlänningens familjeförhållanden i ett ärende enligt utlänningslagen hos Migrationsverket. Förordning (2005:1006). 9 § Utöver vad som följer av förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. skall en allmän domstol som har meddelat en dom eller ett beslut om utvisning, inom en vecka sända en kopia av domen eller beslutet enligt följande. 1. En kopia skall alltid sändas till Migrationsverket. 2. I fråga om en utlänning som skall undergå behandling i kriminalvårdsanstalt och som är häktad eller i annat fall är intagen på en sådan anstalt skall en kopia sändas till häktet eller anstalten. 3. I fråga om en utlänning som skall undergå behandling i kriminalvårdsanstalt och som är på fri fot skall en kopia sändas till Kriminalvården. 4. I andra fall än som avses i 2 och 3 skall en kopia sändas till polismyndigheten i den ort där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas. Underrättelseskyldigheten enligt denna paragraf omfattar även utlänning som dömts enligt 10 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529). Sedan tiden för överklagande av domen eller beslutet har gått ut, skall domstolen genast underrätta den som enligt denna paragraf har fått en kopia av domen eller beslutet om talan har fullföljts eller inte. Förordning (2005:1006). 10 § Om en allmän domstol har meddelat beslut om särskild avgift enligt 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989: 529), skall länsstyrelsen i det län där verksamheten har bedrivits underrättas om det. Kriminalvårdens underrättelseskyldighet 11 § I de fall då en kopia av en dom eller ett beslut har sänts till ett häkte, en anstalt eller Kriminalvården, skall Kriminalvården se till att Migrationsverket och polismyndigheten i den ort inom vilken anstaltsbehandlingen pågår underrättas om den tidpunkt då behandlingen beräknas upphöra. I fråga om utlänningar som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall polismyndigheten underrättas senast fyra veckor före den dag då anstaltsbehandlingen upphör. I fråga om andra utlänningar är tiden sex månader. Kan de nämnda tidsperioderna inte iakttas, skall underrättelse ske så snart som möjligt. Om tidpunkten eller orten för frigivningen ändras, skall Kriminalvården se till att Migrationsverket och polismyndigheten underrättas om ändringen. Förordning (2005:1006). 12 § Om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529) har verkställts i anslutning till att verkställigheten av ett fängelsestraff som utlänningen har dömts till, har överflyttats till Danmark, Finland, Island eller Norge, skall Kriminalvården se till att Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Migrationsverket och polismyndigheten underrättas om det. Förordning (2005:1006). Regeringskansliets underrättelseskyldighet 12 a § Regeringskansliet skall underrätta Rikspolisstyrelsen om beslut som innebär 1. att ett avgörande helt eller delvis upphävs enligt 7 kap. 16 § utlänningslagen (1989:529), 2. att inhibition enligt 8 kap. 10 § första stycket, 10 a § eller 11 kap. 4 § utlänningslagen meddelas, 3. att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd enligt 7 kap. 16 § utlänningslagen beviljas, eller 4. att avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen beslutas. Förordning (2005:1087). Underrättelse om förvar i vissa fall 13 § Har en utlänning som har tagits i förvar överklagat förvarsbeslutet, och meddelas därefter beslut enligt 6 kap. 6 § utlänningslagen (1989:529) att utlänningen skall hållas kvar i förvar eller enligt 6 kap. 8 § samma lag att åtgärden har upphävts, skall den myndighet som fattat beslutet genast underrätta den förvaltningsdomstol som handlägger ärendet om det. Motsvarande underrättelseskyldighet gäller även vid ändringar avseende Migrationsverkets beslut om placering i kriminal- vårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 6 kap. 19 § andra stycket utlänningslagen eller om avskiljande enligt 6 kap. 22 § samma lag. Förordning (2000:391). Underrättelse till Europeiska unionens råd i vissa fall 14 § Om en utlänning som är medborgare i en annan stat som ingår i Europeiska unionen ansöker om uppehållstillstånd och anför sådana skäl som sägs i 3 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529), skall Europeiska unionens råd omedelbart underrättas. Förordning (1999:457). Underrättelse och information vid tillfälligt skydd 15 § Om föreskrifter enligt 2 a kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) beslutas skall Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission genast underrättas. Förordning (2002:1113). 16 § Information enligt artiklarna 10, 15 och 26 i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta3 får lämnas till Europeiska gemenskapernas kommission, övriga medlemsstater i Europeiska unionen samt Förenta nationernas Höge Kommissarie för flyktingar (UNHCR) om personer som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. Informationen får lämnas i följande omfattning. 1. Personuppgifter om den berörda personen (namn, nationalitet, födelsedatum och födelseplats, civilstånd och familjeförhållanden). 2. Identitetshandlingar och resehandlingar för den berörda personen. 3. Handlingar som bevis för familjeband (äktenskapsbevis, födelseattest eller adoptionsintyg). 4. Annan information som är viktig för att fastställa personens identitet eller familjeförhållanden. 5. Uppehållstillstånd, viseringar eller avslag på ansökan om uppehållstillstånd som utfärdats till den berörda personen och handlingar som ligger till grund för beslut. 6. Ansökningar om uppehållstillstånd och visering som den berörda personen har lämnat in och som är under utredning samt uppgifter om på vilket stadium handläggningen befinner sig. Förordning (2002:1113). 7 kap. Särskilda bestämmelser Undantag från principen om första asylland 1 § En utlänning skall inte avvisas med stöd av 3 kap. 4 § 4 utlänningslagen (1989:529) om 1. utlänningens make, barn eller förälder är bosatt här i landet och han inte har lika nära familjeanknytning till det land dit verkställigheten skulle komma att ske, eller 2. utlänningen på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med uppehållstillstånd har fått särskild anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning genom anhöriga till det land dit verkställigheten skulle komma att ske. Underrättelse i vissa fall när asyl vägrats 1 a § Om en utlänning vägrats asyl enligt 3 kap. 4 § andra stycket 4 utlänningslagen (1989:529), skall utlänningen få en särskild handling av vilken det framgår att de skäl för asyl som han eller hon anfört inte har prövats i sak i Sverige. Migrationsverket får meddela närmare föreskrifter om en sådan handling. Förordning (2000:391). Åtgärder i samband med verkställighet av avvisning eller utvisning 2 § Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning eller utvisning skall se till att beslutet verkställs i enlighet med 8 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) och att de anvisningar om verkställigheten som anges i beslutet i övrigt följs. Om särskilda anvisningar om verkställigheten inte anges i beslutet får den verkställande myndigheten endast bestämma tidpunkt för avresa, resväg, färdmedel eller annat som har att göra med det praktiska genomförandet av verkställigheten. Att en verkställande polismyndighet skall underrätta Migrationsverket om den finner att verkställigheten inte kan genomföras eller om ytterligare besked behövs framgår av 8 kap. 13 § utlänningslagen. Förordning (2004:399). 3 § Den myndighet som verkställer en avvisning eller utvisning skall se till att gällande bevis om visering samt uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som utlänningen har makuleras i samband med verkställigheten samt att resedokument och främlingspass i förekommande fall återlämnas till Migrationsverket. Förordning (2000:391). Ansökan om särskilt tillstånd till kort besök i Sverige 4 § En ansökan enligt 4 kap. 15 § utlänningslagen (1989:529) om särskilt tillstånd att göra ett kort besök i Sverige görs hos Migrationsverket. Förordning (2000:391). Undantag från bestämmelser om inresa och utresa m.m. 5 § När en utlänning kommer till eller reser från Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna, tillämpas bestämmelserna om utlänningars inresa i utlänningslagen (1989:529) och i denna förordning först när utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget. Avvisning eller utvisning skall dock inte anses verkställd förrän fartyget lämnar landet. Förordning (2001:37). 6 § har upphört att gälla genom förordning (2001:37). 7 § har upphört att gälla genom förordning (2001:37). Avgifter för vissa ärenden 7 a § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall och med de belopp som framgår av tredje stycket och 7 c §. För de ansökningar som skall ges in till en svensk beskickning eller ett svenskt karriärkonsulat tas avgift ut enligt förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna. För prövning av ansökan gäller i övrigt 11-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191). Ärendeslag Avgift kr Främlingspass (1 kap. 11 §) 500 Förlängning av giltighetstiden för främlingspass (1 kap. 12 §) 500 Nödfallsvisering (2 kap. 10 §) 315 Sjömansvisering (2 kap. 11 §) 315 Gruppvisering i form av nödfallsvisering och sjömansvisering, 315 därutöver för varje person 10 Avgift skall inte tas ut för prövning av ansökan om främlingspass för en utlänning som med stöd av ett särskilt regeringsbeslut överförs till Sverige eller för prövning av ansökan om visering för en sådan utlänning. Avgift skall inte tas ut för beviljande av nödfallsvisering för de utlänningar som avses i 3 kap. 5 b § eller 4 kap. 2 § 4. Förordning (2004:286). 7 b § För utfärdande av resedokument och för förlängning av giltighetstiden för resedokument enligt 1 kap. 10 § denna förordning tas expeditionsavgift ut med 150 kr. Beslut om avgift enligt första stycket får överklagas i samma ordning som gäller för andra beslut i fråga om resedokument. Förordning (1992:220). 7 c § Avgift tas ut för prövning av ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd med 1 000 kr för personer som fyllt 18 år och med 500 kr för personer som inte fyllt 18 år. Vid ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd på grund av familjeanknytning enligt 2 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) är avgiften 500 kr för personer som fyllt 18 år och 250 kr för personer som inte fyllt 18 år. Avgift skall dock inte tas ut av: 1. personer som avses i 2 a kap. 2, 3, 4 eller 6 §§ eller 3 kap. utlänningslagen, 2. personer som söker uppehålls- och/eller arbetstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 5 eller 3 kap. utlänningslagen, 3. medborgare eller anhörig till en medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), 4. personer som omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, 5. medborgare i Bulgarien och Rumänien, 6. utlänningar som avses i 12 kap. 2 § utlänningslagen, 7. studerande som av Sida, annan svensk organisation eller mellanfolklig organisation fått stipendier för studier i Sverige, 8. förundersökningsledare som söker uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen. Avgift enligt första stycket skall dock inte tas ut om internationell hänsyn eller sedvänja kräver det. Förordning (2004:699). Särskild avgift 7 d § Om det kan antas att transportören enligt 10 kap. 9 § utlänningslagen (1989:529) skall betala en särskild avgift, skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2004:399). Kostnadsansvar för återresor i vissa fall 8 § Om det kan antas att betalningsskyldighet enligt 9 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529) skall åläggas en transportör, skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan om betalningsansvar skall åläggas transportören. Transportören skall ges tillfälle att yttra sig. Betalningsskyldighet skall beslutas av den myndighet som verkställer avvisningen. Förordning (1998:1568). Indrivning 8 a § Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4--9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning. Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Förordning (1993:1252). Beslut i frågor om offentligt biträde 8 b § I sådana ärenden hos regeringen som avses i 11 kap. 9 § utlänningslagen (1989:529) skall prövningen göras av expeditionschefen eller av rättschefen i det departement till vilket ärendet hör. Detsamma gäller i fråga om yttrande i anledning av förordnande av eller ersättning till offentligt biträde. Regeringen kan uppdra även åt särskilda tjänstemän i departementen att pröva frågor och avge yttranden som har angetts nu. Förordning (1998:41). Överklagande 9 § Andra beslut enligt denna förordning än beslut enligt 7 a-7 c §§ får inte överklagas. Förordning (2004:399). Ingivande av överklagande 10 § En skrivelse med överklagande av en polismyndighets beslut om avvisning skall ges in till Migrationsverket inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit in för sent, skall Migrationsverket avvisa den. Skrivelsen skall dock inte avvisas, om förseningen beror på en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Inte heller skall skrivelsen avvisas, om den inom överklagandetiden har kommit in till polismyndigheten. Förordning (2000:391). Verkställighetsföreskrifter 11 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas i fråga om 1. pass och resedokument av Migrationsverket, 2. arbetstillstånd av Migrationsverket efter samråd med Arbetsmarknads-styrelsen, Rikspolisstyrelsen och Utrikesdepartementet, 3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs av Utrikesdepartementet av departementet, 4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket efter samråd med Rikspolisstyrelsen eller, när det gäller svenska utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av ärendena, efter samråd med Utrikesdepartementet, 5. inrese- och utresekontroll samt polismyndigheters uppgifter i andra fall än som avses i 1-4 av Rikspolisstyrelsen, 6. Tullverkets åligganden av Rikspolisstyrelsen efter samråd med Tullverket, 7. Kustbevakningens åligganden av Rikspolisstyrelsen efter samråd med Kustbevakningen, 8. underrättelse enligt 6 kap. 1 § av Rikspolisstyrelsen. Förordning (2001:37). Övergångsbestämmelser 1989:547 1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 4 kap. 6--8 §§ den 1 september 1989, och i övrigt den 1 juli 1989. 2. Genom förordningen upphävs -- utlänningsförordningen (1980: 377), i fråga om 49, 55 och 56 §§ den 1 september 1989, och i övrigt den 1 juli 1989, -- kungörelsen (1945: 105) med vissa bestämmelser angående avvisning och förpassning enligt utlänningslagen, -- kungörelsen (1950: 653) angående utsträckning i vissa fall av den tid utlänning utan uppehållstillstånd äger uppehålla sig i riket, -- kungörelsen (1955: 29) om resedokument för vissa flyktingar, -- kungörelsen (1962: 22) om resedokument för vissa flyktingar, som äro sjömän, -- kungörelsen (1965: 273) om resedokument för vissa statslösa personer. 3. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om ett ärende om avvisning eller utvisning på annan grund än brott och i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning, om beslut i ärendet meddelats med stöd av utlänningslagen (1980: 376). 4. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift, som har ersatts genom en bestämmelse i denna förordning, tillämpas i stället den nya bestämmelsen. 1992:581 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. 2. Bestämmelserna i 4 kap. 3 a § första stycket tillämpas inte beträffande den som ansökt om uppehållstillstånd före den 1 juli 1992. 3. Den som här i landet sökt uppehållstillstånd före den 1 juli 1992 och därvid åberopat skäl enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen är undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd i de fall han har ett arbetserbjudande och Statens invandrarverk inte meddelat beslut i ärendet före förordningens ikraftträdande. Invandrarverket skall på begäran av utlänningen utfärda ett bevis om att han inte behöver ha arbetstillstånd. Undantaget från skyldigheten att ha arbetstillstånd gäller fram till dess att lagakraftvunnet beslut föreligger i ärendet. 1992:1005 Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande i fråga om medlemmar i en familj i vilken det finns barn som vid denna förordnings ikraftträdande har fullgjort minst tre terminer i svensk skola, förskola eller liknande efter det att ansökan om uppehållstillstånd gjordes. 1994:1698 Denna förordning träder i kraft när lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen träder i kraft. 1995:254 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 1997:320 1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 1997. 2. Förordningen tillämpas även då offentligt biträde har förordnats enligt rättshjälpslagen (1972:429). 1998:1568 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Beslut om avvisning eller utvisning som vid utgången av år 1998 kommit in till polismyndigheten för verkställighet men som ännu inte verkställts handläggs enligt äldre föreskrifter. 2004:286 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004. 2. En handling som godtagits som pass enligt äldre bestämmelser skall godtas som pass för utlänning som rest in i landet före ikraftträdandet och som därefter oavbrutet vistats här. 2006:12 1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2006. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för tidsbegränsade uppehållstillstånd som beviljats före den 15 november 2005.