Post 6357 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1990:712 ·
Visa register
Lag (1990:712) om undersökning av olyckor
Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM
Utfärdad: 1990-05-23
Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:725
Ikraft: 1990-07-01
Inledande bestämmelse
1 § Denna lag innehåller föreskrifter om undersökning från
säkerhetssynpunkt av olyckor och tillbud till olyckor.
Olyckor som skall undersökas
2 § Olyckor ska undersökas enligt denna lag, om de är av sådan
allvarlig art som anges i det följande, nämligen
1. luftfartsolyckor: Olyckor vid användningen av luftfartyg
som har medfört att
a) någon har avlidit eller blivit allvarligt skadad,
b) luftfartyget eller egendomen som inte transporterats med
luftfartyget har fått betydande skador eller omfattande skador
har uppkommit i miljön, eller
c) luftfartyget är oåtkomligt eller har försvunnit under
flygning och inte har kunnat återfinnas,
2. sjöolyckor: Olyckor vid driften av handelsfartyg,
fiskefartyg eller statsfartyg som enligt 2 c § utgör en mycket
allvarlig sjöolycka eller en olycka som likställs med en
mycket allvarlig sjöolycka,
3. järnvägsolyckor: Olyckor vid järnvägs-, tunnelbane- eller
spårvägsdrift orsakade antingen av kollisioner mellan
spårfordon eller urspårningar eller av andra händelser med
betydelse för säkerheten som har medfört att
a) minst en person har avlidit eller minst fem personer har
blivit allvarligt skadade, eller
b) spårfordon, spåranläggningar, egendom som inte
transporterats med spårfordonet eller miljön har fått så
omfattande skador att de sammanlagda kostnaderna uppskattas
till ett belopp motsvarande minst två miljoner euro,
4. vägtrafikolyckor och andra allvarliga olyckor: Andra
olyckor än som avses i 1–3 och 2 a § första stycket, om de har
medfört att
a) flera människor har avlidit eller blivit allvarligt
skadade, eller
b) omfattande skador har uppkommit på egendomen eller i
miljön.
Tillbud till olyckor som avses i första stycket 1, 3 och 4 ska
undersökas enligt denna lag, om tillbudet inneburit allvarlig
fara för att en olycka skulle inträffa eller om tillbudet
tyder på ett väsentligt fel hos luftfartyget, spårfordonet
eller spåranläggningen eller på andra väsentliga brister i
säkerhetshänseende.
Olyckor som avses i första stycket 1 och som rör luftfartyg
med en totalvikt av högst 2 250 kg vilka inte ska ha
luftvärdighetsbevis, och olyckor som avses i första stycket 4
samt tillbud till sådana olyckor ska undersökas endast om en
undersökning är av betydelse ur säkerhetssynpunkt.
Lag (2011:548).
2 a § Andra sjöolyckor än de som anges i 2 § första stycket 2
får undersökas enligt denna lag om de utgör en allvarlig
sjöolycka eller annan sjöolycka. Vid en allvarlig sjöolycka
ska den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag
först göra en preliminär bedömning i syfte att utreda om en
undersökning ska inledas eller inte.
Tillbud till sjöss ska undersökas enligt denna lag om
tillbudet skulle ha kunnat leda till en mycket allvarlig
sjöolycka eller en olycka som likställs med en mycket
allvarlig sjöolycka. Tillbud till sjöss får undersökas om
tillbudet skulle ha kunnat leda till en allvarlig sjöolycka
eller annan sjöolycka.
Vid en preliminär bedömning gällande allvarlig sjöolycka och
vid en bedömning om en undersökning angående annan sjöolycka
eller ett tillbud till sjöss ska inledas eller inte, ska det
beaktas hur allvarlig olyckan eller tillbudet är, vilken slags
fartyg och last som berörs och i vilken mån undersökningens
resultat kan förhindra framtida olyckor eller tillbud.
Lag (2011:548).
2 b § Med sjöolyckor och tillbud till sjöss avses i denna lag
olyckor eller tillbud till följd av en händelse eller en serie
av händelser som inträffar i direkt anslutning till driften av
handelsfartyg, fiskefartyg eller statsfartyg. Lag (2011:548).
2 c § I denna lag används följande beteckningar på sjöolyckor
och tillbud till sjöss.
1. Mycket allvarlig sjöolycka: en olycka som innebär att
– fartyget har försvunnit,
– en eller flera människor har avlidit, eller
– allvarlig skada har uppkommit i miljön.
2. Allvarlig sjöolycka: en olycka som inte utgör en sådan
olycka som anges i 1 och där händelser såsom brand, explosion,
kollision, grundstötning, skada på grund av hårt väder eller
is, eller inträffad eller misstänkt skada på fartygets skrov,
innebär att
– fartyget inte är i sådant skick att det uppfyller gällande
säkerhetskrav, och detta innebär fara för att fartyget eller
personer ombord skadas, eller det utgör ett oskäligt hot mot
miljön,
– skada har uppkommit i miljön, eller
– fartyget har råkat ut för ett haveri som medfört behov av
bogsering eller assistans från land.
3. Annan sjöolycka: en mindre allvarlig sjöolycka som inte
utgör en sådan olycka som anges i 1 eller 2.
4. Tillbud till sjöss: en händelse eller en serie av händelser
som inte utgör en sådan olycka som anges i 1–3, men där
händelserna har utsatt eller, om de inte åtgärdats, skulle ha
kunnat utsätta fartyget, personer ombord eller utanför
fartyget, eller miljön för fara.
Med mycket allvarlig sjöolycka likställs att
– flera människor har blivit allvarligt skadade,
– fartyget eller egendom som inte transporterats med fartyget
har fått omfattande skador, eller
– fartyget har övergetts i sjön.
Som allvarlig sjöolycka anses också när en eller flera
människor har försvunnit från fartyget. Lag (2011:548).
2 d § Bestämmelserna i 2 b och 2 c §§ gäller bara under
förutsättning att händelsen eller händelserna som förorsakat
olyckan eller tillbudet inte orsakats av en avsiktlig handling
eller underlåtenhet i syfte att orsaka skada på fartygets
säkerhet, personer ombord eller utanför fartyget, eller
miljön. Lag (2011:548).
3 § Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall besluta att en
undersökning enligt denna lag skall göras också när en olycka eller ett
olyckstillbud inte är av sådan allvarlig art som anges i 2 § men en
undersökning ändå är påkallad från säkerhetssynpunkt.
4 § En undersökning enligt denna lag ska göras i fråga om
olyckor och tillbud som har inträffat i Sverige. Detta gäller
dock inte om olyckan eller tillbudet berör ett utländskt
statsfartyg.
En undersökning enligt denna lag av en sjöolycka eller ett
tillbud till sjöss som har inträffat utomlands ska göras när
olyckan eller tillbudet berör ett fartyg som för svensk flagg
eller är av annat väsentligt intresse för Sverige.
En undersökning enligt denna lag av en olycka eller ett
tillbud som berör ett svenskt luftfartyg ska göras även när
olyckan eller tillbudet har inträffat utomlands, om annat inte
följer av en internationell överenskommelse som har biträtts
av Sverige. Om olyckan eller tillbudet rör ett luftfartyg med
en totalvikt av högst 2 250 kg och som inte ska ha
luftvärdighetsbevis, ska en undersökning göras endast om det
är av synnerlig vikt från säkerhetssynpunkt och en
undersökning inte görs i den stat inom vars territorium
olyckan eller tillbudet inträffade.
Om en olycka eller ett tillbud som berör spårfordon i
internationell trafik inträffat på eller nära den svenska
gränsen, får den myndighet som enligt 5 § ansvarar för
undersökningen komma överens med motsvarande myndighet i den
andra berörda staten om vilken av dem som ska göra
undersökningen eller att de ska göra den tillsammans.
Lag (2011:548).
4 a § Trots vad som föreskrivs i 4 § skall en undersökning
enligt denna lag inledas när ett utländskt ro-ro-
passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg i reguljär
trafik har varit inblandat i en sjöolycka eller ett tillbud och
a) olyckan eller tillbudet har inträffat inom Sveriges
sjöterritorium, eller
b) olyckan eller tillbudet har inträffat på andra vatten och
fartyget senast besökte Sverige.
Har en undersökning inletts skall den fortgå till dess berörda
stater enats om vilken stat som skall ansvara för
undersökningen.
Med ro-ro-passagerarfartyg, höghastighetspassagerarfartyg och
reguljär trafik avses detsamma som i rådets direktiv 1999/35/EG
av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska
besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och
höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik3. Lag (2001:877).
4 b § Med annat väsentligt intresse i 4 § andra stycket avses
– att en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss medför att
svensk miljö får allvarliga skador,
– att följden av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss
orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för Sverige
som stat, innefattande konstgjorda öar, installationer och
konstruktioner som omfattas av svensk jurisdiktion,
– att följden av en sjöolycka medfört att svenska medborgare
har avlidit eller fått allvarliga skador, eller
– att en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss i annat fall
bedöms vara ett betydande svenskt intresse. Lag (2011:548).
Vem som skall göra undersökningen
5 § Undersökning enligt denna lag ska göras av den myndighet
som regeringen bestämmer.
Regeringen får föreskriva att myndigheten får överlåta åt
någon annan att göra undersökningen.
Den svenska undersökande myndigheten får överlåta
förvaltningsuppgifter gällande undersökningen av en sjöolycka
eller ett tillbud till sjöss till ett utländskt organ som
fullgör utredningsskyldighet enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om
grundläggande principer för utredning av olyckor i
sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv
1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/59/EG eller enligt Internationella sjöfartsorganisationens
resolution MSC.255(84), antagen den 16 maj 2008.
Lag (2011:548).
Undersökningens syfte
6 § Syftet med en undersökning enligt denna lag skall vara att
1. så långt som möjligt klarlägga såväl händelseförloppet och
orsaken till olyckan eller tillbudet som skador och effekter i
övrigt,
2. ge underlag för beslut om åtgärder som har som mål att
förebygga en upprepning av olyckan eller tillbudet eller att
begränsa effekten av sådana olyckor eller tillbud,
3. ge underlag för en bedömning av de insatser som samhällets
räddningstjänst har gjort i samband med olyckan eller tillbudet
och, om det finns skäl därtill, för förbättringar av
räddningstjänsten. Lag (2007:493).
Undersökningens genomförande
7 § Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag
ska, i den mån det är praktiskt genomförbart, underrätta dem
som kan vara berörda av olyckan eller tillbudet och ge dem
tillfälle att yttra sig. Dessa har rätt att närvara vid
undersökning på olycksplatsen och vid utredningsarbetet i
övrigt, om det kan ske utan men för utredningen.
Vid tillämpningen av första stycket ska dock alltid iakttas de
bestämmelser om medverkan vid undersökningar som finns i
internationella överenskommelser som har biträtts av Sverige.
När en undersökning av sjöolyckor och tillbud till sjöss
genomförs ska Europeiska unionens gemensamma metod för
utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss följas.
Lag (2011:548).
8 § En undersökning enligt denna lag ska genomföras i
samråd med den som enligt 23 kap. rättegångsbalken leder
förundersökning om det inträffade.
I avvaktan på att undersökningen inleds får Polismyndigheten
eller annan myndighet som regeringen bestämmer spärra av ett
område, ta hand om egendom eller vidta annan liknande åtgärd,
om det behövs för att säkerställa utredningen och åtgärden
inte kan skjutas upp. Lag (2014:725).
9 § Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag
får hålla förhör med den som antas kunna ge upplysningar av
betydelse för utredningen. Myndigheten har också rätt att ta
med sig och granska handlingar eller föremål som kan antas
vara av sådan betydelse.
Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den
myndighet som gör undersökningen begära att Polismyndigheten
lämnar den hjälp som behövs vid utredningen. För
Polismyndighetens utredning gäller bestämmelserna om
förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken i tillämpliga
delar.
Den myndighet som gör undersökningen har rätt att få
tillträde till platsen för olyckan eller tillbudet. Om
tillträde vägras, får Polismyndigheten lämna den hjälp som
behövs. Lag (2014:725).
10 § Den myndighet som gör undersökningen får begära att
vittnen eller sakkunniga hörs vid domstol eller att någon
föreläggs att tillhandahålla handlingar eller föremål. En sådan
begäran skall göras hos den tingsrätt inom vars område olyckan
eller tillbudet har inträffat eller den berörda personen
vistas. Rätten skall hålla förhör eller meddela föreläggande,
om laga hinder inte möter. Därvid gäller bestämmelserna om
bevisupptagning utom huvudförhandling. Lag (2007:493).
Förbud att rubba egendom
11 § Om det har inträffat en olycka eller ett tillbud som
undersöks enligt denna lag, får egendom som kan antas vara av
betydelse för undersökningen inte rubbas utan tillstånd av
Polismyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan
eller tillbudet.
Detta gäller inte om egendomen rubbas för att rädda
människoliv eller om det i övrigt finns synnerliga skäl för
det. Lag (2014:725).
Tillvaratagen egendom
12 § Den som har tagit till vara egendom som avses i 11 §
första stycket ska genast anmäla det till Polismyndigheten
eller den myndighet som undersöker olyckan. Detsamma gäller
den som, efter en olycka eller ett tillbud som berör
luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken och som undersöks
enligt denna lag, har tagit till vara egendom som har
transporterats med det luftfartyg, fartyg eller spårfordon
som berörs av olyckan eller tillbudet eller egendom som hör
till luftfartyget, fartyget, spårfordonet eller till den
spåranläggning som berörs. Om det behövs, får myndigheten ta
hand om egendomen. Lag (2014:725).
12 a § Bestämmelserna i 7–12 §§ ska även gälla vid en sådan
preliminär bedömning som ska göras vid en allvarlig sjöolycka
enligt 2 a § första stycket. Lag (2011:548).
Ansvar m. m.
13 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 11 eller 12 §
döms till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.
I ringa fall skall dock inte dömas till straff.
14 § Beslut enligt 8 § andra stycket, 11 eller 12 § får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1995:77).
15 § Regeringen får i fråga om kommunal räddningstjänst
föreskriva att kommunen skall underrätta den myndighet som
avses i 5 § första stycket om en olycka eller ett tillbud som
skall undersökas enligt denna lag. Lag (2007:493).
Övergångsbestämmelser
1995:77
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
2006:20
Denna lag träder i kraft den 1 april 2006. Den får tillämpas på
händelser som inträffat före ikraftträdandet.
2007:493
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. I fråga om olyckor och tillbud som har inträffat före
ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.