Post 6326 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1990:927 ·
Visa register
Förordning (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet IU
Utfärdad: 1990-09-06
Omtryck: SFS 1994:734
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:921
Ikraft: 1991-01-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig
ersättning till kommuner och regioner för mottagande av och
insatser för skyddsbehövande och vissa andra utlänningar som
avses i 3 § och som före utgången av november 2010 först togs
emot i en kommun.
För utlänningar som har varit registrerade vid en
mottagningsenhet hos Migrationsverket eller som har beviljats
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen
(2005:716) ska tidpunkten då de först togs emot i en kommun
anses vara den dag han eller hon faktiskt togs emot i
kommunen. För övriga utlänningar som omfattas av 3 § ska
tidpunkten då de först togs emot i en kommun anses vara då han
eller hon folkbokfördes i kommunen enligt uppgift i
folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling
av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet.
Förordning (2019:1010).
2 § Har upphävts genom förordning (2010:1141).
3 § Ersättning enligt denna förordning lämnas för
1. utlänningar som har överförts till Sverige med stöd av
ett särskilt regeringsbeslut,
2. utlänningar som har fått uppehållstillstånd och som har
tagits emot i kommunen efter att ha varit registrerade vid
en förläggning för asylsökande,
3. andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd med
tillämpning av 5 kap. 1 eller 6 § utlänningslagen
(2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, och
4. utlänningar som har fått uppehållstillstånd på grund av
sin anknytning till en utlänning som avses under 1–3 och
ansökt om uppehållstillstånd inom två år från det att den
person som han eller hon har anknytning till först togs
emot i en kommun. Förordning (2010:1141).
3 a § Har upphävts genom förordning (2010:1141).
4 § Ersättning enligt denna förordning får inte lämnas för
utlänningar som fått uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 a §
utlänningslagen (2005:716) eller för utlänningar som fått
uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en sådan
utlänning. Förordning (2008:894).
5 § Har upphävts genom förordning (2002:1056).
6 § Har upphävts genom förordning (2010:1141).
7 § Har upphävts genom förordning (2010:1141).
8 § Ersättning enligt denna förordning beslutas och betalas ut
av Migrationsverket. Förordning (2007:627).
9 § Har upphävts genom förordning (2010:1141).
10 § Har upphävts genom förordning (2017:200).
11 § Har upphävts genom förordning (2017:200).
12 § Har upphävts genom förordning (2017:200).
13 § Har upphävts genom förordning (2017:200).
14 § Har upphävts genom förordning (1995:1090).
15 § Har upphävts genom förordning (1994:734).
Ersättning till kommuner för vissa särskilda kostnader
16 § För utlänningar som omfattas av 1 § har en kommun rätt
till ersättning enligt 17 och 19-20 d §§ för vissa kostnader
för
- ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen
(2001:453),
- stöd och hjälp i boendet och för särskilda boendeformer
enligt socialtjänstlagen,
- insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade,
- assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken,
- bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (2018:222) om
bostadsanpassningsbidrag, och
- hälso- och sjukvård. Förordning (2019:79).
17 § /Upphör att gälla U:2026-01-01/
Ersättning lämnas för sådant ekonomiskt bistånd enligt
4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) som
kommunen lämnat efter det att 20 månader gått från tidpunkten
då utlänningen först togs emot i en kommun om utlänningen
1. hade fyllt 60 år när uppehållstillstånd beviljades första
gången, eller
2. inte kan försörja sig på grund av en sjukdom eller ett
funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först
togs emot i en kommun, eller som annars har ett direkt samband
med utlänningens situation som skyddsbehövande.
Ersättning enligt första stycket lämnas inte för en utlänning
som har fyllt 66 år. Förordning (2022:1454).
17 § /Träder i kraft I:2026-01-01/
Ersättning lämnas för sådant ekonomiskt bistånd enligt
4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen (2001:453) som
kommunen lämnat efter det att 20 månader gått från tidpunkten
då utlänningen först togs emot i en kommun om utlänningen
1. hade fyllt 60 år när uppehållstillstånd beviljades första
gången, eller
2. inte kan försörja sig på grund av en sjukdom eller ett
funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon först
togs emot i en kommun, eller som annars har ett direkt samband
med utlänningens situation som skyddsbehövande.
Ersättning enligt första stycket lämnas inte för en utlänning
som har uppnått riktåldern för pension. Förordning (2022:1455).
18 § Har upphävts genom förordning (2010:1141).
19 § Ersättning för kostnader för stöd och hjälp i boendet och
för särskilda boendeformer enligt socialtjänstlagen (2001:453)
lämnas om utlänningen har behov av sådana insatser på grund av
ålderdom, sjukdom eller funktionshinder. Ersättning för
kostnader för en insats på grund av ålderdom lämnas endast om
behovet av insatsen fanns när utlänningen först togs emot i en
kommun. Ersättning för kostnader för en insats på grund av
sjukdom eller funktionshinder lämnas endast om utlänningen
hade sjukdomen eller funktionshindret när han eller hon först
togs emot i en kommun, eller om sjukdomen eller
funktionshindret annars har ett direkt samband med utlänningens
situation som skyddsbehövande.
Ersättningen till kommunen ska motsvara 75 procent av
kommunens kostnader för insatsen, minskat med den avgift
utlänningen själv har betalat. Förordning (2019:79).
20 § Ersättning för kostnader enligt 17 och 19 §§ betalas
ut i efterskott för varje kalenderår efter ansökan. Den
första ansökan ska för respektive ersättningsslag ha kommit
in till Migrationsverket senast inom tre år från den dag då
utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns
särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har
kommit in senare. Förordning (2010:1141).
20 a § Ersättning för kostnader för insatser enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, samt för kostnader för
assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken, lämnas
om utlänningen har behov av sådana insatser på grund av en
sjukdom eller ett funktionshinder som utlänningen hade när
han eller hon först togs emot i en kommun, eller som annars
har ett direkt samband med utlänningens situation som
skyddsbehövande. Förordning (2010:1141).
20 b § Ersättning för kostnader för
bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (2018:222) om
bostadsanpassningsbidrag lämnas om utlänningen har behov av
sådant bidrag på grund av en sjukdom eller en
funktionsnedsättning som utlänningen hade när han eller hon
först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt
samband med utlänningens situation som skyddsbehövande.
Förordning (2018:225).
20 c § Ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård
lämnas om utlänningen, på grund av en sjukdom eller ett
funktionshinder som utlänningen hade när han eller hon
först togs emot i en kommun eller som annars har ett direkt
samband med utlänningens situation som skyddsbehövande,
måste beredas varaktig vård som ordinerats av läkare.
Ersättning lämnas endast om vården bedöms ha en varaktighet
av minst tre år. Ersättningens storlek bestäms enligt
Riksavtalet för utomlänsvård om inte annat avtalats.
När ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning
även lämnas för kostnader för tolk. Förordning (2010:1141).
20 d § Ersättning för kostnader enligt 20 a–20 c §§ lämnas
endast om kommunens sammanlagda kostnader för stöd och
service till vissa funktionshindrade, assistansersättning,
bostadsanpassningsbidrag samt hälso- och sjukvård för en
utlänning uppgått till lägst 60 000 kronor under en
tolvmånadersperiod. Ersättning betalas ut i efterskott
efter ansökan. Den första ansökan ska ha kommit in till
Migrationsverket senast inom tre år från den dag då
utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns
särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har
kommit in senare. Förordning (2010:1141).
21 § En kommun har rätt till ersättning enligt 22–23 a §§ för
mottagandet av ensamkommande barn som omfattas av 1 §. Med
ensamkommande barn avses barn under 18 år som vid ankomsten
till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från
någon annan vuxen person som får anses ha trätt i
föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan
sådan ställföreträdare. Rätten till ersättning gäller endast
så länge barnet är att anse som ensamkommande.
En kommun har även rätt till ersättning enligt 24–25 a §§ för
mottagandet av personer som har fyllt 18 men inte 21 år, som
har varit ensamkommande barn och som omfattas av 1 §.
Ersättning för mottagandet av ensamkommande barn och unga
enligt 22–23 a och 24–25 a §§ ska dock lämnas till den kommun
som i enlighet med 2 a kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453)
behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till
följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun.
Förordning (2017:200).
22 § Schablonersättning ska lämnas med 1 000 kronor per barn
och dygn för kostnader för sådan vård i ett annat hem än
barnets eget som ges till ett ensamkommande barn med stöd av
socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga. Förordning (2023:921).
23 § Ersättning ska lämnas för kostnader för vård som ges
till ett ensamkommande barn med stöd av lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även
lämnas för kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på
grund av sådana förhållanden som avses i 2 eller 3 § samma
lag men vården ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453).
Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per barn
och dygn för den del av kostnaden som överstiger beloppet för
schablonersättningen. Förordning (2017:200).
23 a § Om vårdnaden av ett barn har flyttats över till en
eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som barnet
tidigare har varit familjehemsplacerat hos och kommunen med
stöd av 6 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453) betalar
ersättning till dessa vårdnadshavare, ska skälig ersättning
lämnas för kommunens kostnader. Förordning (2017:200).
24 § Schablonersättning ska lämnas med 750 kronor per person
och dygn för mottagandet av en person som
1. har fyllt 18 men inte 21 år,
2. har varit ensamkommande barn,
3. inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige,
och
4. har beviljats studiehjälp enligt studiestödslagen
(1999:1395) för någon av månaderna i det kvartal som
ersättningen avser. Förordning (2017:200).
25 § För personer som har fyllt 18 men inte 21 år och som har
varit ensamkommande barn ska ersättning lämnas för kostnader
för vård som ges med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga. Ersättning ska även lämnas för
kostnader för vård när det finns ett vårdbehov på grund av
sådana förhållanden som avses i 3 § samma lag men vården ges
med stöd av socialtjänstlagen (2001:453). Rätten till
ersättning förutsätter att vården har påbörjats före 18 års
ålder.
Ersättning ska lämnas för kommunens faktiska kostnad per
person och dygn. Om schablonersättning har betalats ut enligt
24 §, ska ersättning lämnas för den del av kostnaden som
överstiger beloppet för schablonersättningen.
Förordning (2017:200).
25 a § Om en kommun inte har rätt till ersättning enligt 24
eller 25 §, ska ersättning lämnas för sådant ekonomiskt
bistånd som utgör försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § första
stycket socialtjänstlagen (2001:453) som kommunen har lämnat
till en person som
1. har fyllt 18 men inte 21 år,
2. har varit ensamkommande barn, och
3. inte har någon förälder som är folkbokförd i Sverige.
Förordning (2017:200).
25 b § Schablonersättning enligt 22 § ska betalas ut
kvartalsvis inom en månad från det kvartal som ersättningen
avser och schablonersättning enligt 24 § kvartalsvis inom tre
månader från det kvartal som ersättningen avser.
Förordning (2017:200).
25 c § Ersättning för kostnader enligt 23, 23 a, 25 och 25 a
§§ ska betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan. En
ansökan om ersättning ska ha kommit in till Migrationsverket
inom sex månader från utgången av det kvartal som ansökan
avser. Förordning (2017:200).
26 § Har upphävts genom förordning (2017:200).
27 § Har upphävts genom förordning (2007:627).
28 § Har upphävts genom förordning (2002:1056).
28 a § Har upphävts genom förordning (2002:1056).
29 § Har upphävts genom förordning (2002:1056).
30 § Har upphävts genom förordning (2002:1056).
31 § Har upphävts genom förordning (2002:1056).
Ersättning till regioner för hälso- och sjukvård
32 § Har upphävts genom förordning (1996:1375).
33 § Har upphävts genom förordning (1996:1375).
34 § En region har rätt till ersättning för kostnader för
hälso- och sjukvård av en utlänning som omfattas av 1 § och
som på grund av en sjukdom eller ett funktionshinder som
utlänningen hade när han eller hon först togs emot i en kommun
eller som annars har ett direkt samband med utlänningens
situation som skyddsbehövande, måste beredas varaktig vård som
ordinerats av läkare. Ersättning lämnas endast om vården
bedömts ha en varaktighet av minst tre år och regionens
sammanlagda vårdkostnad för utlänningen uppgått till lägst
60 000 kronor under en tolvmånadersperiod. Ersättningens
storlek bestäms enligt Riksavtalet för utomlänsvård om inte
annat avtalats.
När ersättning lämnas enligt första stycket får ersättning
även lämnas för kostnader för tolk. Förordning (2019:1010).
35 § En region har rätt till ersättning för kostnader för
hälsoundersökning av en utlänning som omfattas av 1 § som har
genomförts inom tolv månader från den tidpunkt då utlänningen
först togs emot i en kommun enligt 1 § andra stycket, om
utlänningen inte genomgått någon hälsoundersökning innan han
eller hon först togs emot i en kommun eller om hälsounder-
sökning krävs av smittskyddsskäl.
En hälsoundersökning enligt första stycket ersätts i form av
en schablonersättning med 2 000 kronor. I ersättningen ingår
kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen.
Förordning (2019:1010).
36 § Ersättning för kostnader enligt 34 och 35 §§ betalas
ut i efterskott efter ansökan.
Den första ansökan enligt 34 § ska ha kommit in till
Migrationsverket senast inom tre år från den dag då
utlänningen först togs emot i en kommun. Om det finns
särskilda skäl, får en ansökan prövas även om den har
kommit in senare. Förordning (2010:1141).
37 § Har upphävts genom förordning (2010:1141).
38 § Utöver ersättning enligt 34-36 §§ får Migrationsverket
inom ramen för anvisade medel lämna ersättning till regioner
och kommuner för betydande extraordinära kostnader för
vårdinsatser för skyddsbehövande. Sådan ersättning betalas
efter ansökan. Förordning (2019:1010).
Övrigt
39 § En ansökan om ersättning enligt denna förordning ska ha
kommit in till Migrationsverket senast inom ett år från
utgången av den period ansökan avser om inte annat anges i
andra bestämmelser i förordningen.
Kommuner och regioner är skyldiga att lämna Migrationsverket
de uppgifter som krävs för att verket ska kunna bedöma deras
rätt till ersättning enligt denna förordning.
Förordning (2019:1010).
40 § Har upphävts genom förordning (2007:627).
41 § En mottagare av ersättning enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig om ersättningen har lämnats på
felaktig grund eller med för högt belopp.
Om ett fel som avses i första stycket inte har orsakats av
mottagaren, är denna återbetalningsskyldig om mottagaren
insett eller skäligen borde ha insett felet.
En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in
i beslutet om ersättning. Förordning (2010:1141).
41 a § En mottagare av ersättning enligt 26 eller 38 § är
även återbetalningsskyldig för medel som inte har använts
för avsett ändamål. En upplysning om detta ska tas in i
beslutet om ersättning. Förordning (2010:1141).
41 b § Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 41 §,
ska Migrationsverket besluta att återkräva det felaktigt
utbetalda beloppet.
Om en mottagare är återbetalningsskyldig enligt 41 a §, får
Migrationsverket besluta att återkräva de medel som inte
har använts för avsett ändamål.
Om det finns särskilda skäl för det, får ett krav på
återbetalning efterges helt eller delvis.
Förordning (2010:1141).
42 § Migrationsverket får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning. Innan sådana
föreskrifter meddelas ska Sveriges Kommuner och Regioner få
tillfälle att yttra sig. Förordning (2020:136).
43 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Beslut enligt 26 och 38 §§ får dock inte överklagas.
Förordning (2018:954).
Övergångsbestämmelser
1990:927
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991 och avser, där
inte annat anges, personer som efter utgången av år 1990 har tagits emot
för första gången i en kommun.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1984:683) om statlig
ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kostnader som en kommun
eller en landstingskommun haft före den 1 januari 1991.
3. Bestämmelser om en schabloniserad ersättning för ekonomisk hjälp, som
lämnas under åren 1991--1993 till vissa utlänningar som fått
uppehållstillstånd före år 1991, finns i förordningen (1990:928) om
statlig ersättning för ekonomisk hjälp till flyktingar som beviljats
uppehållstillstånd under åren 1988--1990.
1992:825
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Bestämmelserna i 6 och
31 §§ i deras nya lydelse och 25 a § skall tillämpas även på kostnader
som uppkommit före den 1 juli 1992.
1993:444
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993.
I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före
ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1994:734
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För utlänningar som tagits emot i en kommun före den 1 oktober
1993 tillämpas bestämmelserna i 12 och 13 §§ enligt den lydelse
paragraferna hade före ikraftträdandet av denna förordning.
3. I fråga om kostnader som en kommun eller ett landsting haft före
den 1 juli 1994 tillämpas bestämmelserna i 17, 27, 32 och 33 §§
enligt den lydelse paragraferna hade före ikraftträdandet av denna
förordning.
1995:255
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1995:1090
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.
2. I fråga om schablonersättning för flyktingar m. fl. som tagits
emot i en kommun under åren 1994 och 1995 skall 3 och 10--14 §§
tillämpas i dess äldre lydelse i den utsträckning som framgår av
förordningen (1995:1091) om schablonersättning för flyktingar och
vissa andra utlänningar som första gången togs emot i en kommun under
åren 1994 och 1995.
1996:1376
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997.
2. I fråga om kostnader som en kommun eller ett landsting haft före
den 1 januari 1997 tillämpas bestämmelserna i 32, 33 och 35 §§ enligt
den lydelse paragraferna hade före ikraftträdandet av denna
förordning.
1998:229
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1998.
2. Rätt till ersättning enligt denna förordning föreligger
även beträffande överenskommelser och avtal som träffats med
Statens invandrarverk före den 1 juni 1998.
3. I fråga om utlänningar som tagits emot före den 1 juni 1998
gäller 11 § i sin äldre lydelse.
2002:1056
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.
2. I fråga om kostnader som en kommun haft före den 1 januari
2003 gäller 17 § i sin äldre lydelse.
2003:894
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. För en
tolvmånadersperiod som påbörjats före ikraftträdandet gäller
34 § i sin äldre lydelse.
2007:627
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007.
Överenskommelser och avtal som dessförinnan har träffats med
Integrationsverket skall i stället anses ha träffats med
Migrationsverket.
2010:1141
1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 2010 i
fråga om 1, 2 och 9 §§ och i övrigt den 1 januari 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om kostnader
som en kommun eller ett landsting haft före den 1 januari
2011, samt för en tolvmånadersperiod enligt 34 § som påbörjats
före den 1 januari 2011. Förordning (2010:1440).
3. Vid tillämpningen av 11 § ska med utbildning i svenska
för invandrare även förstås motsvarande utbildning enligt
13 kap. skollagen (1985:1100).
4. Vad som föreskrivs om kostnader för ekonomiskt bistånd i
16 och 17 §§ ska också tillämpas på kostnader för sådan
introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om
introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar som beviljats enligt äldre föreskrifter.
5. Vad som föreskrivs om kostnader för assistansersättning
enligt socialförsäkringsbalken i 16 och 20 a §§ ska också
tillämpas på kostnader för assistansersättning som
beviljats enligt äldre föreskrifter.
2011:1233
Denna förordning träder i kraft den 10 januari 2012.
Bestämmelserna i 10 § i sin nya lydelse ska dock tillämpas för
tid från och med den 1 januari 2012.
2015:1008
1. Denna förordning träder i kraft den 15 januari 2016.
2. Bestämmelserna i 21–26 §§ i den nya lydelsen ska dock
tillämpas för tid från och med den 1 januari 2016.
3. För ersättningar för belagda platser som avser tid före
den 1 januari 2016 får ansökan göras till och med den 31
december 2016 trots den nya bestämmelsen i 25 §.
2017:200
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2017.
2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om kostnader som har
uppkommit före den 1 juli 2017. Ansökan om ersättning för
sådana kostnader ska ha kommit in senast den 31 december
2017.
2018:225
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för
bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag m.m.
2022:1454
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sådana
kostnader som en kommun haft före ikraftträdandet.
2022:1455
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2026.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sådana
kostnader som en kommun haft före ikraftträdandet.
2023:921
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2024.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sådana kostnader
som har uppkommit före ikraftträdandet.