Post 6080 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1991:1232 ·
Visa register
Förordning (1991:1232) om handräckning i
skatteärenden mellan de nordiska länderna
Departement: Finansdepartementet S4
Utfärdad: 1991-08-15
Ikraft: 1991-09-15
Författningen har upphävts genom: SFS 1997:1157
Upphävd: 1998-01-01 överg.best.
Vid tillämpning av lagen (1990:226) om handräckning i skatteärenden
mellan de nordiska länderna skall iakttas de överenskommelser som
träffats med stöd av artikel 20 i avtalet mellan de nordiska länderna om
handräckning i skatteärenden och som intagits som bilaga 1 och bilaga 2
till denna förordning.
Bilaga 1
Överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet den 7 december 1989
mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden
För att genomföra avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska
länderna om handräckning i skatteärenden, vilket omfattar Danmark,
Färöarna, Grönland, Finland, Island, Norge och Sverige, har
överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet träffats om följande
bestämmelser.
1. Med uttrycket "införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter"
i artikel 1 b) i avtalet avses införskaffande av deklaration eller annan
uppgift för taxering (beskattning) eller annan åtgärd i ärende angående
skatt i den avtalsslutande stat som begär handräckning. Uttrycket avser
även tillhandahållande av deklarationer eller andra handlingar, i
original eller kopia, som avgivits för taxering (beskattning) eller
annan åtgärd i ärende angående skatt i den avtalsslutande stat till
vilken framställningen riktas.
2. Med skatter för vilka handräckning skall medges likställs,
a) dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund
av försummad inbetalning av skatt i en avtalsslutande stat intill den
tidpunkt då fordringen överlämnas för indrivning i den andra
avtalsslutande staten eller vid försummelse av uppgifts- eller
redovisningsskyldighet i fråga om skatt eller offentlig avgift
(förseningsavgift, avgiftstillägg etc.);
b) sådan dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på
grund av försummad inbetalning av skatt i en avtalsslutande stat efter
den tidpunkt då fordringen har överlämnats för indrivning i den andra
avtalsslutande staten och för vilka handräckning begärs i särskild
framställning; och
c) ersättning för indrivningskostnad samt vite i den mån kostnaden
respektive vitet inte har samband med rättegångsförfarande vid domstol.
3. A. Med "motorfordonsskatt" enligt artikel 2 punkt 1 h) 2) i avtalet
avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande
lagar med ändringar:
a) för Danmarks del: registreringsavgift för motorfordon enligt lagen nr
221 den 26 maj 1971 samt viktavgift för motorfordon enligt lagen nr 99
den 28 mars 1962;
b) för Finlands del: skatt enligt lagen om skatt på motorfordon (722/66)
och lagen om bil- och motorcykelskatt (482/67);
c) för Färöarnas del: avgift enligt lagtingslagen nr 102 den 1 oktober
1986 om registreringsavgift för motorfordon;
d) för Grönlands del: avgift enligt landstingslagen nr 3 den 16 juni
1987 om avgift för motorfordon;
e) för Islands del: årsavgift eller kilometeravgift på icke bensindrivna
bilar enligt lagen nr 3/1987 och bilavgift enligt lagen nr 39/1988;
f) för Norges del: följande avgifter enligt lagen den 19 juni 1959 nr 2,
nämligen engångsavgift på motorfordon, sammansättningsavgift, årsavgift,
kilometeravgift, omregistreringsavgift, avgift på bensin och avgift vid
förstagångsregistrering av husvagnar; samt
g) för Sveriges del: skatter enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) och
(1988:327) samt enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt och lagen
(1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon.
B. Med "mervärdeskatt och annan allmän omsättningsskatt" i artikel 2
punkt 1 h) 3) i avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande
utgår enligt följande lagar med ändringar:
a) för Danmarks del: avgift enligt lagen nr 102 den 31 mars 1967 om
allmän omsättningsavgift (mervärdeavgift);
b) för Finlands del: skatt enligt lagen angående omsättningsskatt
(532/63);
c) för Färöarnas del: (utgår inte för närvarande);
d) för Grönlands del: (utgår inte för närvarande);
e) för Islands del: allmän omsättningsskatt enligt lagen nr 10/1960 och
skatt enligt lagen om mervärdesskatt nr 50/1988;
f) för Norges del: avgift enligt lagen den 19 juni 1969 om
mervärdeavgift; samt
g) för Sveriges del: skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Förordning (1994:230).
C. Med "punktskatter" enligt artikel 2 punkt 1 h) 4) i avtalet avses
skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med
ändringar:
a) för Danmarks del: avgifter enligt lagen nr 628 den 8 december 1982 om
avgift på bensin, lagen nr 414 den 18 december 1968 om avgift på choklad
och sötsaker, lagen nr 98 den 17 mars 1971 om avgift på vin och
fruktvin, lagen nr 153 den 6 maj 1980 om avgift på sprit, lagen nr 62
den 19 februari 1986 om avgift på öl, lagen nr 68 den 28 februari 1950
om avgift på parfym, toalettvaror m. m., lagen nr 68 den 25 mars 1955 om
tobaksavgifter, lagen nr 174 den 7 maj 1975 om avgift på
ansvarsförsäkringar för motorfordon m. m., lagen nr 607 den 21 december
1946 om avgift på glass, lagen nr 406 den 20 augusti 1976 om avgift på
socker m. m., lagen nr 413 den 20 augusti 1976 om avgift på
nöjesbåtförsäkringar, lagen nr 634 den 21 december 1977 om avgift på
vissa detaljhandelsförpackningar, lagen nr 453 den 7 september 1977 om
avgift på vissa oljeprodukter, lagen nr 265 den 9 juni 1982 om avgift på
stenkol, brunkol och koks m. m., lagen nr 577 den 15 december 1983 om
avgift på mineralvatten, vissa safter samt läskedryckskoncentrat m. m.,
lagen nr 441 den 6 september 1977 om avgift på charterflyg, lagen nr 89
den 9 mars 1977 om avgift på elektricitet, lagen nr 291 den 29 juni 1979
om avgift på gas, lagen nr 174 den 30 april 1969 om stämpelavgift, lagen
nr 284 den 23 maj 1973 om kapitaltillförselavgift, lagen nr 313 den 20
december 1915 om börsstämpelavgift, lagen nr 228 den 22 april 1987 om
avgift på överlåtelse av aktier m. m. (aktieavgiftslagen), lagen nr 575
den 25 november 1977 om avgift på förstagångsöverlåtelse av vissa
bostadsrättslägenheter, lagen nr 832 den 21 december 1988 om avgift på
klorfluorkarboner och haloner (CFC-avgift), lagen nr 834 den 21 december
1988 om vissa miljöavgifter (engångsservis och bekämpningsmedel), lagen
nr 376 den 6 juli 1989 om lokalradiofonden, lagen nr 838 den 19 december
1988 om avgift på avfall och råvaror, lagen nr 830 den 19 december 1989
om avgift på lönesumman för verksamheter inom den finansiella sektorn,
avgifter enligt lagen nr 44 den 14 mars 1955 om skilda
förbrukningsavgifter och avgifter enligt lagen nr 43 den 14 mars 1955 om
förbrukningsbegränsande åtgärder;
b) för Finlands del: skatter och avgifter enligt lagen om tobaksaccis
(875/79), lagen om sötsaksaccis 867/79), lagen om ölaccis (877/79),
lagen om läskedrycksaccis (870/79), lagen om accis på
livsmedelsprodukter (868/79), lagen om bränsleaccis (948/82), lagen om
accis på ätbara fetter (879/79), lagen om sockeraccis (872/79), lagen om
accis på gödselmedel (881/79), lagen om skatt på alkoholdrycker
(869/79), lagen om säkerhetsupplagsavgift (1105/83), lagen om
proteinaccis (1092/85), lagen om oljeavfallsavgift (894/86), lagen om
oljeskyddsfonden (379/74), lotteriskattelagen (259/70), lagen om skatt
på vissa försäkringspremier (664/66), lagen angående stämpelskatt
(662/43), biografskattelagen (366/64), lagen om skatt på motorfordon
(722/66) och lagen om bil- och motorcykelskatt (482/67);
c) för Färöarnas del: lagtingslagen nr 23 den 23 februari 1950 om
importavgift m. m. (framställningsavgift), lagtingslagen nr 99 den 1
oktober 1986 om särskild avgift på brännolja m. m., lagtingslagen nr 37
den 26 maj 1988 om reseavgift och lagtingslagen nr 11 den 9 april 1968,
som ändrats genom lagtingslagen nr 8 den 16 januari 1990, om avgift vid
utlottning m. m.;
d) för Grönlands del: avgifter enligt landstingslagen nr 1 den 6 maj
1989 om införsel av varor och införselavgifter, nr 8 den 25 oktober 1985
om restaurangavgift på försäljning och servering av starka drycker, nr 7
den 31 oktober 1987 om lotteriavgift, nr 8 den 31 oktober 1987 om
stämpelavgift, nr 3 den 17 maj 1990 om avgift på automatspel, nr 16 den
18 oktober 1990 om avgift för flygtransport av passagerare internt på
Grönland och nr 20 den 25 oktober 1990 om avgift på räkor;
e) för Islands del: lagen om varuavgift nr 97/1987, lagen om
finansiering av väganläggningar nr 3/1987, lagen om nöjesskatt nr
158/1970, lagen om särskild importavgift på motorfordon nr 4/1960, lagen
om stämpelskatt nr 36/1978 och lagen om flyghamnsavgift nr 31/1987;
f) för Norges del: avgift på brännvin och vin m. m. och avgift på
alkohol i essenser m. m., som införs (lagen den 19 juni 1964 nr 1),
avgift på öl (lagen den 28 juni 1912 nr 4), avgift på tobaksvaror,
mineralolja, båtmotorer, elektrisk kraft, smörjolja, choklad och
sötsaker m. m., socker, alkoholfria dryckesvaror (utan kolsyra och med
kolsyra) och emballage till dryckesvaror, kosmetika, charterresor med
flyg och miljöfarliga batterier (lagen den 19 maj 1933 nr 11), de
motorfordonsavgifter som tagits upp under punkt 3 A f) (lagen den 19
juni 1959 nr 2), avgift på honorar till utländska konstnärer m. m.
(lagen den 5 april 1963 nr 10) dokumentavgift (lagen den 12 december
1975 nr 59), utsändningsavgift (lagen den 13 juni 1980 nr 36) och avgift
på utrustning för inspelning eller återgivning av ljud eller bilder
(lagen den 12 juni 1981 nr 69); samt
g) för Sveriges del: lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen
(1941:251) om särskild varuskatt, avgifter och skatter enligt lagen
(1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, lagen (1968:361) om avgift vid införsel av
vissa bakverk, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306)
om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt
på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt
för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på vissa
aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen (1990:587) om
svavelskatt och lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av
kväveoxider vid energiproduktion.
D. Såsom avgifter enligt artikel 2 punkt 1 h) 5) i avtalet avses skatter
och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med
ändringar:
a) för Danmarks del: arbetsgivaravgift till dagpenningfonden, jfr 41 §
fjärde stycket samt 11, 13 §§ och 15 § andra stycket i lagen nr 262 den
7 juni 1972 om dagpenning vid sjukdom och barnsbörd, avgift till
frivillig försäkring enligt 27 § lagen nr 852 den 20 december 1989 om
dagpenning vid sjukdom och barnsbörd, redaravgift jfr 21 § fjärde
stycket i lagen nr 311 den 9 juni 1971 om offentlig sjukförsäkring,
arbetsgivaravgift till förtidspension, jfr 54 och 55 §§ i lagen nr 624
den 28 september 1987 om social pension, försäkringspremie m. m. som en
försäkringspliktig arbetsgivare skall inbetala till särskilt godkänt
försäkringsbolag eller försäkringsförbund, jfr 42, 43 och 44 §§ i
Socialministeriets kungörelse den 25 juni 1987 om
arbetsskadeförsäkringslagen, ersättning som har påförts enligt lagen om
socialhjälp (lagen nr 333 den 19 juni 1974), när den enligt 7 §, jfr 27
§, kan indrivas som personlig skatt, avgift enligt lagen om
arbetsmarknadens tilläggspension (lagen nr 46 den 7 augusti 1964), kap.
V (ATP), arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen (lagen nr 114
den 24 mars 1970) samt arbetsmarknadsavgift enligt lagen nr 840 den 18
december 1987;
b) för Finlands del: avgifter och premier enligt folkpensionslagen
(347/56), sjukförsäkringslagen (364/63), lagen om arbetsgivares
socialskyddsavgift (366/63) och lagen om skogsvårdsföreningar (558/50);
c) för Färöarnas del: lagtingslagen nr 68 den 9 juni 1988, som ändrats
genom lagtingslagen nr 6 den 16 januari 1990, om garantifond för
fiskeriupphandling och lön m. m. (arbetsgivaravgift);
d) för Grönlands del: försäkringspremie, som en försäkringspliktig
arbetsgivare skall inbetala till erkända försäkringsbolag, jfr 48, 49
och 50 §§ enligt förordningen nr 558 den 28 december 1979 för Grönland
om arbetsskadeförsäkring samt arbetsgivaravgift enligt landstingslagen
nr 5 den 23 april 1988 om uppbörd av medel till finansiering av
praktikbidrag;
e) för Islands del: avgifter enligt lagen om folkförsäkring nr 67/1971,
lagen om arbetslöshetsförsäkring nr 96/1990, lagen om Industrilånefonden
nr 76/1987 och lagen om löneskatt nr 14/1965, samt skatt på
affärsverksamhet m. m., enligt V kap. i lagen om inkomstkällor för
kommunerna nr 90/1990, kyrkogårdsavgift enligt lagen om kyrkogårdar nr
21/1963, och industriavgift enligt lagen om industriavgift nr 48/1975;
f) för Norges del: avgifter enligt lagen den 17 juni 1966 om
folkförsäkring och lagen den 19 juni 1969 om avgift på investeringar m.
m. samt avgift enligt kgl. res. den 17 december 1971 med bestämmelser om
överlastavgift; samt
g) för Sveriges del: lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, avgifter
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1972:435) om
överlastavgift, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1981:691) om socialavgifter,
lagen (1982:423) om allmän löneavgift, lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild
löneskatt, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen
(1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar och lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m. m.
E. Överenskommelsen tillämpas också på skatter och avgifter av samma
eller i huvudsak likartat slag som de som nämns i punkterna A--D, som
före undertecknandet av överenskommelsen har påförts eller efter
undertecknandet kan komma att påföras vid sidan av eller i stället för
ovannämnda skatter och avgifter. De behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna skall snarast möjligt meddela varandra de
väsentliga ändringar som gjorts i respektive lagstiftning.
4. Skyldighet att lämna uppgift enligt artikel 11 i avtalet avser också
uppgift om utbetalat periodiskt understöd.
5. Vid framställning om handräckning för indrivning skall fogas, i
original eller kopia, det beslut på vilket skatteanspråket grundas eller
officiellt utdrag ur restlängd eller annan handling av vilket anspråket
framgår.
I framställningen skall anges:
a) den myndighet som begär handräckningen;
b) beträffande betalningsskyldig fysisk person: namn, bostadsadress,
födelsedata (personnummer) och hemortskommun samt, om möjligt,
arbetsplats och vistelseort;
c) beträffande betalningsskyldig juridisk person: juridisk karaktär,
namn och adress;
d) i förekommande fall, ort i den stat hos vilken indrivningen begärs
där betalningsskyldig tillhörig egendom finns samt egendomens
beskaffenhet;
e) anspråkets art och belopp, däri inbegripet upplupen ränta, den tid
anspråket avser samt tidpunkt då anspråket helt eller delvis
preskriberas enligt den egna statens lagstiftning;
f) grund för beräkning av ränta eller avgift enligt punkt 2 a) eller b);
samt
g) annan omständighet som kan underlätta eller påskynda indrivning av
fordringen.
Motsvarande uppgifter skall lämnas i framställning om handräckning för
säkerställande av betalning för fordran på skatt.
6. Framställning om handräckning för indrivning av skatt får göras
endast om det sammanlagda betalningsanspråket, däri inte inräknat belopp
som avses i punkt 2 a), uppgår till minst 2 500 danska kronor, 1 500
finska mark, 25 000 isländska kronor, 2 500 norska kronor eller 2 500
svenska kronor.
7. Indrivning sker i den avtalsslutande stats myntslag hos vilken
indrivning begärs. Vederbörande myndighet i denna stat skall snarast
möjligt efter det handräckningsframställningen har inkommit omräkna det
belopp framställningen avser till den statens myntslag enligt av
centralbanken rekommenderad kurs som gällde den dag då framställningen
kom in och skall indrivningen avse det sålunda framräknade beloppet. Vid
omräkningen får tillämpas de bestämmelser om avrundning till jämnt
belopp som kan gälla enligt lagstiftningen i denna stat.
Om förändring i växelkurs äger rum under indrivningsförfarandet kan den
behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat i vilken indrivning
begärs, efter hörande av centralbanken i denna stat, besluta om den
växelkurs som skall tillämpas i ärendet på grund av förändringen.
Utan hinder av föregående bestämmelser i denna punkt kan betalning av
det belopp framställningen avser ske i den avtalsslutande stats myntslag
som begär indrivning.
För Färöarnas och Grönlands del används som myntslag danska kronor.
8. Belopp, som flutit in på grund av handräckning enligt detta avtal,
skall indrivningsmyndigheten snarast möjligt betala in hos centralbanken
i den egna staten på ett konto som innehas av centralbanken i den
avtalsslutande stat för vars räkning indrivningen skett.
I samband med inbetalningen skall uppgift lämnas om namn och adress på
den indrivningsmyndighet som äger uppbära beloppet samt om det
skattekrav till vilket beloppet är att hänföra.
Influtet belopp kan även sättas in på postgirokonto som tillhör den
indrivningsmyndighet som har begärt handräckningen.
I förekommande fall avräknas rättegångs- och konkurskostnader från
influtet belopp ( artikel 22 i avtalet).
Med "indrivningsmyndighet" avses i denna punkt,
för Danmarks del: Told- og Skattestyrelsen,
för Finlands del: länsskatteverk, distriktstullkammare
och bilregistercentralen,
för Färöarnas del: Färöarnas gäldstuga,
för Grönlands del: Skattedirektoratet,
för Islands del: Uppbördsmyndigheten i Reykjavik,
för Norges del: Skattefogden i Oslo, och
för Sveriges del: kronofogdemyndighet.
Med "centralbank" avses i denna punkt,
för Danmarks del: Danmarks Nationalbank,
för Finlands del: Finlands Bank,
för Färöarnas del: Färöarnas Landsbank,
för Grönlands del: Nuna Bank A/S,
för Islands del: Islands Sedelbank,
för Norges del: Norges Bank, och
för Sveriges del: Sveriges Riksbank.
9. Överföring av valuta för skattebetalning från en avtalsslutande stat
till annan avtalsslutande stat sker inom ramen för gällande
betalningsöverenskommelse mellan dessa stater.
Denna överenskommelse träder i kraft trettionde dagen efter den då de
behöriga myndigheterna i samtliga avtalsslutande stater har undertecknat
överenskommelsen och tillämpas på ärenden som har kommit in efter
ikraftträdandet till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat
till vilken framställningen riktas.
Denna överenskommelse är utfärdad i åtta exemplar på danska, färöiska,
grönländska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på
svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för
Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet.
Bilaga 2
Överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt
För att genomföra avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska
länderna om handräckning i skatteärenden har följande överenskommelse
enligt artikel 20 i avtalet träffats:
I. Inledande bestämmelser
Artikel 1
Skatter som omfattas av överenskommelsen
Denna överenskommelse tillämpas på inkomstskatter som omfattas av
avtalet den 12 september 1989 mellan de nordiska länderna för att
undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på
förmögenhet (i det följande benämnt "dubbelbeskattningsavtalet").
Artikel 2
Definitioner
1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av denna
överenskommelse följande uttryck nedan angiven betydelse:
a) "skatt" åsyftar slutlig skatt eller preliminär skatt som skall
erläggas iavräkning på slutlig skatt; om endast slutlig skatt eller
endast preliminär skatt åsyftas används uttrycket "slutlig skatt"
respektive "preliminär skatt", varvid källskatt på inkomst av arbete
likställs med såväl "slutlig skatt" som "preliminär skatt";
b) "hemviststaten" åsyftar den avtalsslutande stat där en person har
hemvist;
c) "arbetsstaten" åsyftar den avtalsslutande stat -- annan än
hemviststaten -- där en person utför arbete som avses i denna
överenskommelse;
d) "den ansökande staten" åsyftar en avtalsslutande stat som till annan
avtalsslutande stat gör framställning om överföring av skatt;
e) "den anmodade staten" åsyftar en avtalsslutande stat som från annan
avtalsslutande stat tar emot framställning om överföring av skatt.
2. I denna överenskommelse förstås med att preliminär skatt har erlagts
att skatten har betalats eller innehållits genom avdrag från en
arbetstagares lön.
3. Övriga uttryck, som förekommer i denna överenskommelse och som även
förekommer i dubbelbeskattningsavtalet, skall ha den betydelse som
uttrycket har enligt nämnda avtal.
4. Då en avtalsslutande stat tillämpar denna överenskommelse anses,
såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck, som inte
omfattas av punkterna 1--3, ha den betydelse som uttrycket har enligt
den statens lagstiftning om sådana skatter på vilka överenskommelsen
tillämpas.
II. Uppbörd av skatt
Artikel 3
Stat i vilken preliminär skatt kan krävas
1. När person med hemvist i en avtalsslutande stat har inkomst av arbete
som utförs i annan avtalsslutande stat och hemviststaten finner att
arbetet kommer att pågå under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt
inte kommer att överstiga 183 dagar under en tolvmånadersperiod samt att
ersättningen betalas av eller för arbetsgivare med hemvist i denna stat,
skall preliminär skatt erläggas till hemviststaten. Skattemyndighet i
arbetsstaten skall i sådant fall inte kräva preliminär skatt, om det
genom skriftligt meddelande från skattemyndighet i hemviststaten visas
att avdrag för preliminär skatt sker där. Godtar arbetsstaten
hemviststatens bedömning enligt första meningen, kan arbetsstaten
underlåta att kräva preliminär skatt även om meddelande enligt andra
meningen inte lämnats. Om avdrag för preliminär skatt inte längre görs i
hemviststaten, skall skattemyndigheten där, så snart den fått kännedom
om detta, underrätta skattemyndigheten i arbetsstaten.
2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om skattemyndighet i
hemviststaten finner att utgiven ersättning rätteligen skall belasta
fast driftställe eller stadigvarande anordning i arbetsstaten.
3. Framgår av underrättelse från arbetsgivaren eller annorledes att
förutsättningar för skatteavdrag i hemviststaten i enlighet med punkt 1
inte längre föreligger eller att sådant avdrag inte görs kan avdrag för
preliminär skatt krävas i arbetsstaten. Skattemyndigheten i arbetsstaten
skall innan sådant avdrag sker underrätta skattemyndigheten i
hemviststaten om de ändrade förhållandena och att sådan skatt kommer att
krävas i arbetsstaten.
4. Har preliminär skatt enligt punkt 3 tagits ut i arbetsstaten, skall
skattemyndigheten i denna stat, så snart den fått kännedom om att
arbetet upphört, underrätta skattemyndigheten i hemviststaten om detta.
Artikel 4
Krav på preliminär skatt i arbetsstaten
1. I fall då ersättningen skall beskattas i arbetsstaten enligt
bestämmelserna i artikel 21 punkt 7 i dubbelbeskattningsavtalet får
preliminär skatt krävas i denna stat. Detsamma gäller i fall då
ersättning som avses i artikel 3 punkt 1 betalas av eller för
arbetsgivare som varken har hemvist i arbetsstaten eller i
arbetstagarens hemviststat.
2. Finner skattemyndigheten i arbetsstaten att preliminär skatt erläggs
eller kommer att erläggas i arbetsstaten enligt bestämmelserna i denna
artikel, skall denna myndighet underrätta skattemyndigheten i
arbetstagarens hemviststat om nämnda förhållande. Sedan sistnämnda
skattemyndighet tagit emot sådan underrättelse, skall preliminär skatt
inte krävas i arbetstagarens hemviststat.
Artikel 5
Uthyrning av arbetskraft
1. Finner skattemyndigheten i arbetsstaten att fråga är om uthyrning av
arbetskraft, kan preliminär skatt tas ut där. Arbetstagare som avses i
artikel 3 punkt 1 anses uthyrd när han av någon (uthyrare) ställs till
förfogande för att utföra arbete i annans verksamhet i arbetsstaten
(uppdragsgivare, förutsatt att denne har hemvist eller fast driftställe
i arbetsstaten) och uthyraren inte har ansvar och inte heller står
risken för arbetsresultatet.
2. Vid avgörandet av frågan om en arbetstagare skall anses uthyrd, skall
en samlad bedömning göras, varvid särskilt beaktas om
a) den övergripande arbetsledningen åvilar uppdragsgivaren,
b) arbetet utförs på en arbetsplats som disponeras av uppdragsgivaren
och för vilken han har ansvar,
c) ersättningen till uthyraren beräknas efter den tid som gått åt eller
med ledning av annat samband mellan ersättningen och den lön
arbetstagaren får,
d) största delen av arbetsredskap och material ställs till förfogande av
uppdragsgivaren, och
e) uthyraren inte ensidigt bestämmer antalet arbetstagare och de
kvalifikationer dessa skall ha.
3. Skattemyndigheten i arbetsstaten skall underrätta skattemyndigheten
i hemviststaten om att preliminär skatt betalas i arbetsstaten. Har
sådan underrättelse tagits emot, skall hemviststaten inte kräva
preliminär skatt på inkomsten.
Artikel 6
Ömsesidig överenskommelse vid tvist om uttagande av preliminär
skatt
1. Om skattemyndigheten i en avtalsslutande stat, som enligt
bestämmelserna ovan skall avstå från att kräva preliminär skatt, inte
godtar beslut av skattemyndighet i annan avtalsslutande stat, skall
frågan lösas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga
myndigheterna i dessa avtalsslutande stater.
2. Om de behöriga myndigheterna inte kommer överens om annat skall, till
dess frågan är avgjord, skatt inte krävas i
a) arbetsstaten, i fall då frågan skall avgöras enligt bestämmelserna i
artikel 3,
b) hemviststaten, i fall då frågan skall avgöras enligt bestämmelserna i
artikel 4 eller artikel 5.
Artikel 7
Gränsgångare
Om dubbelbeskattningsavtalet eller särskild överenskommelse mellan
avtalsslutande stater innehåller bestämmelser om beskattning av inkomst
som s. k. gränsgångare med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på
grund av personligt arbete som utförs i annan avtalsslutande stat, skall
bestämmelserna i artiklarna 3--6 inte tillämpas i fråga om sådan
inkomst.
III. Överföring av skatt
Artikel 8
Allmänt om överföring av skatt
Har skatt på viss inkomst erlagts i en avtalsslutande stat, kan den
erlagda skatten, efter framställning av den behöriga myndigheten i annan
avtalsslutande stat, överföras till denna andra stat för att där
gottskrivas den skattskyldige som skatt på inkomsten.
Artikel 9
Framställning om överföring av skatt på preliminärskattestadiet
1. Har preliminär skatt erlagts i annan avtalsslutande stat än den som
enligt dubbelbeskattningsavtalet har rätt att kräva slutlig skatt,
skall, på framställning av den sistnämnda staten, skatten överföras till
denna stat.
2. Framställning enligt punkt 1 skall ha kommit in till behörig
myndighet, i Danmark senast den 1 februari och i övriga avtalsslutande
stater senast den 1 september under året efter inkomståret.
3. Överföring skall inte ske med högre belopp än det som med hänsyn till
den skattskyldiges inkomstförhållanden borde ha erlagts som preliminär
skatt på inkomsten enligt lagstiftningen i den ansökande staten. Inte
heller skall högre belopp överföras än det som har erlagts som
preliminär skatt på inkomsten i den anmodade staten. Undantas
arbetsinkomst från beskattning i den anmodade staten, hindrar detta inte
överföring av preliminär skatt som enligt vad som var känt vid
tidpunkten för uppbörden borde ha erlagts i denna stat.
Artikel 10
Framställning om överföring av skatt efter preliminärskattestadiet
men inom tre år efter inkomstårets utgång
1. Görs framställning om överföring av skatt efter tidpunkt som anges i
artikel 9 men inom tre år efter inkomstårets utgång, skall, med de
begränsningar som följer av punkt 2, skatt som har erlagts för inkomsten
i den anmodade staten överföras till den stat som enligt
dubbelbeskattningsavtalet i första hand har rätt att beskatta inkomsten.
2. Den anmodade staten får begränsa överföringen till belopp med vilket
den i denna stat erlagda skatten överstiger det på inkomståret belöpande
skattekrav som kvarstår sedan inkomsten undantagits från beskattning
eller, i fall då avräkningsmetoden används för att undanröja
dubbelbeskattning, sedan avräkning medgivits för slutlig skatt på
inkomsten i den ansökande staten. Avräkningsbeloppet får dock begränsas
till den del av inkomstskatten (beräknad utan avräkning) i den anmodade
staten som belöper på den inkomst som får beskattas i den ansökande
staten.
Artikel 11
Framställning om överföring av skatt sedan tre år förflutit efter
inkomstårets utgång
Görs framställning om överföring av skatt sedan tre år förflutit efter
inkomstårets utgång, kan överföring ske enligt bestämmelserna i artikel
10. Överföringsbeloppet får emellertid i sådant fall begränsas även med
hänsyn till andra krav som den anmodade staten har på sådana skatter och
avgifter som inte belöper på inkomståret.
Artikel 12
Återbetalning
1. Har preliminär skatt erlagts för samma inkomst i flera avtalsslutande
stater, skall den stat, som enligt bestämmelserna i artikel 6 inte skall
kräva skatt, återbetala skatten.
2. Uppkommer i en avtalsslutande stat fråga om återbetalning av skatt,
skall återbetalningen, om annan avtalsslutande stat har anmält ett
anspråk på skatten, anstå i avvaktan på att den sistnämnda staten gör
framställning om överföring av skatten inom tid som anges i artikel 9
punkt 2. Om den skattskyldige själv begär återbetalning av skatt,
tillämpas punkt 3 i denna artikel.
3. Skall återbetalning av för mycket erlagd skatt ske i en
avtalsslutande stat på inkomst förvärvad i annan avtalsslutande stat och
har denna andra stat inte framställt krav på överföring av skatt, skall,
innan återbetalning sker, denna stat underrättas härom. Har den
förstnämnda staten inte inom 30 dagar efter det sådan underrättelse
avsänts tagit emot sådant krav på överföring, får återbetalning ske.
Artikel 13
Ränta
Den anmodade staten är inte skyldig att erlägga ränta på skattebelopp
som överförs enligt artiklarna 8--11. Den ansökande staten får inte
heller kräva ränta på sådant skattebelopp.
IV. Övriga bestämmelser
Artikel 14
Underrättelser och framställningar
1. Underrättelse enligt artiklarna 3--6 skall innehålla uppgift om
a) arbetstagarens namn och födelsedatum samt adress och beskattningsort
i båda staterna,
b) arbetsgivarens namn och adress i båda staterna, och
c) tid för vilken preliminär skatt har erlagts.
Underrättelse skall såvitt möjligt även innehålla arbetstagarens
personnummer i båda staterna samt arbetsgivarens arbetsgivarnummer
(eller i förekommande fall personnummer) i båda staterna.
Finner skattemyndigheten att de uppgifter som lämnats inte är
tillräckliga som underlag för beslut om att preliminärskatteavdrag inte
skall ske, skall skattemyndigheten i den andra staten omedelbart
underrättas om detta.
2. Underrättelser enligt artikel 12 punkt 3 skall innehålla uppgift om
a) den skattskyldiges namn och födelsedatum samt adress i den anmodade
staten,
b) arbetsgivarens namn och adress, om möjligt i båda staterna,
c) den inkomst och imkomstperiod som återbetalningen avser, och
d) den skattskyldiges civilstånd.
3. Framställning om överföring av skatt enligt artiklarna 9--11 skall
innehålla uppgift om
a) den skattskyldiges namn och födelsedatum samt adress i den anmodade
staten,
b) arbetsgivarens namn och adress, om möjligt i båda staterna,
c) inkomst och inkomstperiod för vilken preliminär skatt borde ha
erlagts i den ansökande staten, och
d) belopp, som skall överföras.
4. Underrättelser och framställningar enligt denna överenskommelse sänds
genom behörig myndighet.
Artikel 15
Närmare tillämpning
De behöriga myndigheterna kan komma överens om den närmare
tillämpningen av bestämmelserna i denna överenskommelse.
Artikel 16
Ikraftträdande
Denna överenskommelse träder i kraft trettionde dagen efter den då de
behöriga myndigheterna i samtliga avtalsslutande stater har undertecknat
den.
Denna överenskommelse är utfärdad i sju exemplar på danska, färöiska,
finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket
utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga
texter har samma giltighet.
Övergångsbestämmelser
1994:230
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen
av punkt 3 B i bilaga 1 gäller dock fortfarande i fråga om
mervärdesskatt som belöper på tid före ikraftträdandet.