Regeringskansliets rättsdatabaser

Vid tillämpning av lagen (1990:226) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna skall iakttas de överenskommelser som träffats med stöd av artikel 20 i avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden och som intagits som bilaga 1 och bilaga 2 till denna förordning. Bilaga 1 Överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden För att genomföra avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden, vilket omfattar Danmark, Färöarna, Grönland, Finland, Island, Norge och Sverige, har överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet träffats om följande bestämmelser. 1. Med uttrycket "införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter" i artikel 1 b) i avtalet avses införskaffande av deklaration eller annan uppgift för taxering (beskattning) eller annan åtgärd i ärende angående skatt i den avtalsslutande stat som begär handräckning. Uttrycket avser även tillhandahållande av deklarationer eller andra handlingar, i original eller kopia, som avgivits för taxering (beskattning) eller annan åtgärd i ärende angående skatt i den avtalsslutande stat till vilken framställningen riktas. 2. Med skatter för vilka handräckning skall medges likställs, a) dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning av skatt i en avtalsslutande stat intill den tidpunkt då fordringen överlämnas för indrivning i den andra avtalsslutande staten eller vid försummelse av uppgifts- eller redovisningsskyldighet i fråga om skatt eller offentlig avgift (förseningsavgift, avgiftstillägg etc.); b) sådan dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning av skatt i en avtalsslutande stat efter den tidpunkt då fordringen har överlämnats för indrivning i den andra avtalsslutande staten och för vilka handräckning begärs i särskild framställning; och c) ersättning för indrivningskostnad samt vite i den mån kostnaden respektive vitet inte har samband med rättegångsförfarande vid domstol. 3. A. Med "motorfordonsskatt" enligt artikel 2 punkt 1 h) 2) i avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med ändringar: a) för Danmarks del: registreringsavgift för motorfordon enligt lagen nr 221 den 26 maj 1971 samt viktavgift för motorfordon enligt lagen nr 99 den 28 mars 1962; b) för Finlands del: skatt enligt lagen om skatt på motorfordon (722/66) och lagen om bil- och motorcykelskatt (482/67); c) för Färöarnas del: avgift enligt lagtingslagen nr 102 den 1 oktober 1986 om registreringsavgift för motorfordon; d) för Grönlands del: avgift enligt landstingslagen nr 3 den 16 juni 1987 om avgift för motorfordon; e) för Islands del: årsavgift eller kilometeravgift på icke bensindrivna bilar enligt lagen nr 3/1987 och bilavgift enligt lagen nr 39/1988; f) för Norges del: följande avgifter enligt lagen den 19 juni 1959 nr 2, nämligen engångsavgift på motorfordon, sammansättningsavgift, årsavgift, kilometeravgift, omregistreringsavgift, avgift på bensin och avgift vid förstagångsregistrering av husvagnar; samt g) för Sveriges del: skatter enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) och (1988:327) samt enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt och lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon. B. Med "mervärdeskatt och annan allmän omsättningsskatt" i artikel 2 punkt 1 h) 3) i avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med ändringar: a) för Danmarks del: avgift enligt lagen nr 102 den 31 mars 1967 om allmän omsättningsavgift (mervärdeavgift); b) för Finlands del: skatt enligt lagen angående omsättningsskatt (532/63); c) för Färöarnas del: (utgår inte för närvarande); d) för Grönlands del: (utgår inte för närvarande); e) för Islands del: allmän omsättningsskatt enligt lagen nr 10/1960 och skatt enligt lagen om mervärdesskatt nr 50/1988; f) för Norges del: avgift enligt lagen den 19 juni 1969 om mervärdeavgift; samt g) för Sveriges del: skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Förordning (1994:230). C. Med "punktskatter" enligt artikel 2 punkt 1 h) 4) i avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med ändringar: a) för Danmarks del: avgifter enligt lagen nr 628 den 8 december 1982 om avgift på bensin, lagen nr 414 den 18 december 1968 om avgift på choklad och sötsaker, lagen nr 98 den 17 mars 1971 om avgift på vin och fruktvin, lagen nr 153 den 6 maj 1980 om avgift på sprit, lagen nr 62 den 19 februari 1986 om avgift på öl, lagen nr 68 den 28 februari 1950 om avgift på parfym, toalettvaror m. m., lagen nr 68 den 25 mars 1955 om tobaksavgifter, lagen nr 174 den 7 maj 1975 om avgift på ansvarsförsäkringar för motorfordon m. m., lagen nr 607 den 21 december 1946 om avgift på glass, lagen nr 406 den 20 augusti 1976 om avgift på socker m. m., lagen nr 413 den 20 augusti 1976 om avgift på nöjesbåtförsäkringar, lagen nr 634 den 21 december 1977 om avgift på vissa detaljhandelsförpackningar, lagen nr 453 den 7 september 1977 om avgift på vissa oljeprodukter, lagen nr 265 den 9 juni 1982 om avgift på stenkol, brunkol och koks m. m., lagen nr 577 den 15 december 1983 om avgift på mineralvatten, vissa safter samt läskedryckskoncentrat m. m., lagen nr 441 den 6 september 1977 om avgift på charterflyg, lagen nr 89 den 9 mars 1977 om avgift på elektricitet, lagen nr 291 den 29 juni 1979 om avgift på gas, lagen nr 174 den 30 april 1969 om stämpelavgift, lagen nr 284 den 23 maj 1973 om kapitaltillförselavgift, lagen nr 313 den 20 december 1915 om börsstämpelavgift, lagen nr 228 den 22 april 1987 om avgift på överlåtelse av aktier m. m. (aktieavgiftslagen), lagen nr 575 den 25 november 1977 om avgift på förstagångsöverlåtelse av vissa bostadsrättslägenheter, lagen nr 832 den 21 december 1988 om avgift på klorfluorkarboner och haloner (CFC-avgift), lagen nr 834 den 21 december 1988 om vissa miljöavgifter (engångsservis och bekämpningsmedel), lagen nr 376 den 6 juli 1989 om lokalradiofonden, lagen nr 838 den 19 december 1988 om avgift på avfall och råvaror, lagen nr 830 den 19 december 1989 om avgift på lönesumman för verksamheter inom den finansiella sektorn, avgifter enligt lagen nr 44 den 14 mars 1955 om skilda förbrukningsavgifter och avgifter enligt lagen nr 43 den 14 mars 1955 om förbrukningsbegränsande åtgärder; b) för Finlands del: skatter och avgifter enligt lagen om tobaksaccis (875/79), lagen om sötsaksaccis 867/79), lagen om ölaccis (877/79), lagen om läskedrycksaccis (870/79), lagen om accis på livsmedelsprodukter (868/79), lagen om bränsleaccis (948/82), lagen om accis på ätbara fetter (879/79), lagen om sockeraccis (872/79), lagen om accis på gödselmedel (881/79), lagen om skatt på alkoholdrycker (869/79), lagen om säkerhetsupplagsavgift (1105/83), lagen om proteinaccis (1092/85), lagen om oljeavfallsavgift (894/86), lagen om oljeskyddsfonden (379/74), lotteriskattelagen (259/70), lagen om skatt på vissa försäkringspremier (664/66), lagen angående stämpelskatt (662/43), biografskattelagen (366/64), lagen om skatt på motorfordon (722/66) och lagen om bil- och motorcykelskatt (482/67); c) för Färöarnas del: lagtingslagen nr 23 den 23 februari 1950 om importavgift m. m. (framställningsavgift), lagtingslagen nr 99 den 1 oktober 1986 om särskild avgift på brännolja m. m., lagtingslagen nr 37 den 26 maj 1988 om reseavgift och lagtingslagen nr 11 den 9 april 1968, som ändrats genom lagtingslagen nr 8 den 16 januari 1990, om avgift vid utlottning m. m.; d) för Grönlands del: avgifter enligt landstingslagen nr 1 den 6 maj 1989 om införsel av varor och införselavgifter, nr 8 den 25 oktober 1985 om restaurangavgift på försäljning och servering av starka drycker, nr 7 den 31 oktober 1987 om lotteriavgift, nr 8 den 31 oktober 1987 om stämpelavgift, nr 3 den 17 maj 1990 om avgift på automatspel, nr 16 den 18 oktober 1990 om avgift för flygtransport av passagerare internt på Grönland och nr 20 den 25 oktober 1990 om avgift på räkor; e) för Islands del: lagen om varuavgift nr 97/1987, lagen om finansiering av väganläggningar nr 3/1987, lagen om nöjesskatt nr 158/1970, lagen om särskild importavgift på motorfordon nr 4/1960, lagen om stämpelskatt nr 36/1978 och lagen om flyghamnsavgift nr 31/1987; f) för Norges del: avgift på brännvin och vin m. m. och avgift på alkohol i essenser m. m., som införs (lagen den 19 juni 1964 nr 1), avgift på öl (lagen den 28 juni 1912 nr 4), avgift på tobaksvaror, mineralolja, båtmotorer, elektrisk kraft, smörjolja, choklad och sötsaker m. m., socker, alkoholfria dryckesvaror (utan kolsyra och med kolsyra) och emballage till dryckesvaror, kosmetika, charterresor med flyg och miljöfarliga batterier (lagen den 19 maj 1933 nr 11), de motorfordonsavgifter som tagits upp under punkt 3 A f) (lagen den 19 juni 1959 nr 2), avgift på honorar till utländska konstnärer m. m. (lagen den 5 april 1963 nr 10) dokumentavgift (lagen den 12 december 1975 nr 59), utsändningsavgift (lagen den 13 juni 1980 nr 36) och avgift på utrustning för inspelning eller återgivning av ljud eller bilder (lagen den 12 juni 1981 nr 69); samt g) för Sveriges del: lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, avgifter och skatter enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på vissa aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen (1990:587) om svavelskatt och lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. D. Såsom avgifter enligt artikel 2 punkt 1 h) 5) i avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt följande lagar med ändringar: a) för Danmarks del: arbetsgivaravgift till dagpenningfonden, jfr 41 § fjärde stycket samt 11, 13 §§ och 15 § andra stycket i lagen nr 262 den 7 juni 1972 om dagpenning vid sjukdom och barnsbörd, avgift till frivillig försäkring enligt 27 § lagen nr 852 den 20 december 1989 om dagpenning vid sjukdom och barnsbörd, redaravgift jfr 21 § fjärde stycket i lagen nr 311 den 9 juni 1971 om offentlig sjukförsäkring, arbetsgivaravgift till förtidspension, jfr 54 och 55 §§ i lagen nr 624 den 28 september 1987 om social pension, försäkringspremie m. m. som en försäkringspliktig arbetsgivare skall inbetala till särskilt godkänt försäkringsbolag eller försäkringsförbund, jfr 42, 43 och 44 §§ i Socialministeriets kungörelse den 25 juni 1987 om arbetsskadeförsäkringslagen, ersättning som har påförts enligt lagen om socialhjälp (lagen nr 333 den 19 juni 1974), när den enligt 7 §, jfr 27 §, kan indrivas som personlig skatt, avgift enligt lagen om arbetsmarknadens tilläggspension (lagen nr 46 den 7 augusti 1964), kap. V (ATP), arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen (lagen nr 114 den 24 mars 1970) samt arbetsmarknadsavgift enligt lagen nr 840 den 18 december 1987; b) för Finlands del: avgifter och premier enligt folkpensionslagen (347/56), sjukförsäkringslagen (364/63), lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift (366/63) och lagen om skogsvårdsföreningar (558/50); c) för Färöarnas del: lagtingslagen nr 68 den 9 juni 1988, som ändrats genom lagtingslagen nr 6 den 16 januari 1990, om garantifond för fiskeriupphandling och lön m. m. (arbetsgivaravgift); d) för Grönlands del: försäkringspremie, som en försäkringspliktig arbetsgivare skall inbetala till erkända försäkringsbolag, jfr 48, 49 och 50 §§ enligt förordningen nr 558 den 28 december 1979 för Grönland om arbetsskadeförsäkring samt arbetsgivaravgift enligt landstingslagen nr 5 den 23 april 1988 om uppbörd av medel till finansiering av praktikbidrag; e) för Islands del: avgifter enligt lagen om folkförsäkring nr 67/1971, lagen om arbetslöshetsförsäkring nr 96/1990, lagen om Industrilånefonden nr 76/1987 och lagen om löneskatt nr 14/1965, samt skatt på affärsverksamhet m. m., enligt V kap. i lagen om inkomstkällor för kommunerna nr 90/1990, kyrkogårdsavgift enligt lagen om kyrkogårdar nr 21/1963, och industriavgift enligt lagen om industriavgift nr 48/1975; f) för Norges del: avgifter enligt lagen den 17 juni 1966 om folkförsäkring och lagen den 19 juni 1969 om avgift på investeringar m. m. samt avgift enligt kgl. res. den 17 december 1971 med bestämmelser om överlastavgift; samt g) för Sveriges del: lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, avgifter enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1972:435) om överlastavgift, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1982:423) om allmän löneavgift, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar och lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m. m. E. Överenskommelsen tillämpas också på skatter och avgifter av samma eller i huvudsak likartat slag som de som nämns i punkterna A--D, som före undertecknandet av överenskommelsen har påförts eller efter undertecknandet kan komma att påföras vid sidan av eller i stället för ovannämnda skatter och avgifter. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall snarast möjligt meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts i respektive lagstiftning. 4. Skyldighet att lämna uppgift enligt artikel 11 i avtalet avser också uppgift om utbetalat periodiskt understöd. 5. Vid framställning om handräckning för indrivning skall fogas, i original eller kopia, det beslut på vilket skatteanspråket grundas eller officiellt utdrag ur restlängd eller annan handling av vilket anspråket framgår. I framställningen skall anges: a) den myndighet som begär handräckningen; b) beträffande betalningsskyldig fysisk person: namn, bostadsadress, födelsedata (personnummer) och hemortskommun samt, om möjligt, arbetsplats och vistelseort; c) beträffande betalningsskyldig juridisk person: juridisk karaktär, namn och adress; d) i förekommande fall, ort i den stat hos vilken indrivningen begärs där betalningsskyldig tillhörig egendom finns samt egendomens beskaffenhet; e) anspråkets art och belopp, däri inbegripet upplupen ränta, den tid anspråket avser samt tidpunkt då anspråket helt eller delvis preskriberas enligt den egna statens lagstiftning; f) grund för beräkning av ränta eller avgift enligt punkt 2 a) eller b); samt g) annan omständighet som kan underlätta eller påskynda indrivning av fordringen. Motsvarande uppgifter skall lämnas i framställning om handräckning för säkerställande av betalning för fordran på skatt. 6. Framställning om handräckning för indrivning av skatt får göras endast om det sammanlagda betalningsanspråket, däri inte inräknat belopp som avses i punkt 2 a), uppgår till minst 2 500 danska kronor, 1 500 finska mark, 25 000 isländska kronor, 2 500 norska kronor eller 2 500 svenska kronor. 7. Indrivning sker i den avtalsslutande stats myntslag hos vilken indrivning begärs. Vederbörande myndighet i denna stat skall snarast möjligt efter det handräckningsframställningen har inkommit omräkna det belopp framställningen avser till den statens myntslag enligt av centralbanken rekommenderad kurs som gällde den dag då framställningen kom in och skall indrivningen avse det sålunda framräknade beloppet. Vid omräkningen får tillämpas de bestämmelser om avrundning till jämnt belopp som kan gälla enligt lagstiftningen i denna stat. Om förändring i växelkurs äger rum under indrivningsförfarandet kan den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat i vilken indrivning begärs, efter hörande av centralbanken i denna stat, besluta om den växelkurs som skall tillämpas i ärendet på grund av förändringen. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna punkt kan betalning av det belopp framställningen avser ske i den avtalsslutande stats myntslag som begär indrivning. För Färöarnas och Grönlands del används som myntslag danska kronor. 8. Belopp, som flutit in på grund av handräckning enligt detta avtal, skall indrivningsmyndigheten snarast möjligt betala in hos centralbanken i den egna staten på ett konto som innehas av centralbanken i den avtalsslutande stat för vars räkning indrivningen skett. I samband med inbetalningen skall uppgift lämnas om namn och adress på den indrivningsmyndighet som äger uppbära beloppet samt om det skattekrav till vilket beloppet är att hänföra. Influtet belopp kan även sättas in på postgirokonto som tillhör den indrivningsmyndighet som har begärt handräckningen. I förekommande fall avräknas rättegångs- och konkurskostnader från influtet belopp ( artikel 22 i avtalet). Med "indrivningsmyndighet" avses i denna punkt, för Danmarks del: Told- og Skattestyrelsen, för Finlands del: länsskatteverk, distriktstullkammare och bilregistercentralen, för Färöarnas del: Färöarnas gäldstuga, för Grönlands del: Skattedirektoratet, för Islands del: Uppbördsmyndigheten i Reykjavik, för Norges del: Skattefogden i Oslo, och för Sveriges del: kronofogdemyndighet. Med "centralbank" avses i denna punkt, för Danmarks del: Danmarks Nationalbank, för Finlands del: Finlands Bank, för Färöarnas del: Färöarnas Landsbank, för Grönlands del: Nuna Bank A/S, för Islands del: Islands Sedelbank, för Norges del: Norges Bank, och för Sveriges del: Sveriges Riksbank. 9. Överföring av valuta för skattebetalning från en avtalsslutande stat till annan avtalsslutande stat sker inom ramen för gällande betalningsöverenskommelse mellan dessa stater. Denna överenskommelse träder i kraft trettionde dagen efter den då de behöriga myndigheterna i samtliga avtalsslutande stater har undertecknat överenskommelsen och tillämpas på ärenden som har kommit in efter ikraftträdandet till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat till vilken framställningen riktas. Denna överenskommelse är utfärdad i åtta exemplar på danska, färöiska, grönländska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet. Bilaga 2 Överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt För att genomföra avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden har följande överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet träffats: I. Inledande bestämmelser Artikel 1 Skatter som omfattas av överenskommelsen Denna överenskommelse tillämpas på inkomstskatter som omfattas av avtalet den 12 september 1989 mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet (i det följande benämnt "dubbelbeskattningsavtalet"). Artikel 2 Definitioner 1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av denna överenskommelse följande uttryck nedan angiven betydelse: a) "skatt" åsyftar slutlig skatt eller preliminär skatt som skall erläggas iavräkning på slutlig skatt; om endast slutlig skatt eller endast preliminär skatt åsyftas används uttrycket "slutlig skatt" respektive "preliminär skatt", varvid källskatt på inkomst av arbete likställs med såväl "slutlig skatt" som "preliminär skatt"; b) "hemviststaten" åsyftar den avtalsslutande stat där en person har hemvist; c) "arbetsstaten" åsyftar den avtalsslutande stat -- annan än hemviststaten -- där en person utför arbete som avses i denna överenskommelse; d) "den ansökande staten" åsyftar en avtalsslutande stat som till annan avtalsslutande stat gör framställning om överföring av skatt; e) "den anmodade staten" åsyftar en avtalsslutande stat som från annan avtalsslutande stat tar emot framställning om överföring av skatt. 2. I denna överenskommelse förstås med att preliminär skatt har erlagts att skatten har betalats eller innehållits genom avdrag från en arbetstagares lön. 3. Övriga uttryck, som förekommer i denna överenskommelse och som även förekommer i dubbelbeskattningsavtalet, skall ha den betydelse som uttrycket har enligt nämnda avtal. 4. Då en avtalsslutande stat tillämpar denna överenskommelse anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck, som inte omfattas av punkterna 1--3, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning om sådana skatter på vilka överenskommelsen tillämpas. II. Uppbörd av skatt Artikel 3 Stat i vilken preliminär skatt kan krävas 1. När person med hemvist i en avtalsslutande stat har inkomst av arbete som utförs i annan avtalsslutande stat och hemviststaten finner att arbetet kommer att pågå under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte kommer att överstiga 183 dagar under en tolvmånadersperiod samt att ersättningen betalas av eller för arbetsgivare med hemvist i denna stat, skall preliminär skatt erläggas till hemviststaten. Skattemyndighet i arbetsstaten skall i sådant fall inte kräva preliminär skatt, om det genom skriftligt meddelande från skattemyndighet i hemviststaten visas att avdrag för preliminär skatt sker där. Godtar arbetsstaten hemviststatens bedömning enligt första meningen, kan arbetsstaten underlåta att kräva preliminär skatt även om meddelande enligt andra meningen inte lämnats. Om avdrag för preliminär skatt inte längre görs i hemviststaten, skall skattemyndigheten där, så snart den fått kännedom om detta, underrätta skattemyndigheten i arbetsstaten. 2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om skattemyndighet i hemviststaten finner att utgiven ersättning rätteligen skall belasta fast driftställe eller stadigvarande anordning i arbetsstaten. 3. Framgår av underrättelse från arbetsgivaren eller annorledes att förutsättningar för skatteavdrag i hemviststaten i enlighet med punkt 1 inte längre föreligger eller att sådant avdrag inte görs kan avdrag för preliminär skatt krävas i arbetsstaten. Skattemyndigheten i arbetsstaten skall innan sådant avdrag sker underrätta skattemyndigheten i hemviststaten om de ändrade förhållandena och att sådan skatt kommer att krävas i arbetsstaten. 4. Har preliminär skatt enligt punkt 3 tagits ut i arbetsstaten, skall skattemyndigheten i denna stat, så snart den fått kännedom om att arbetet upphört, underrätta skattemyndigheten i hemviststaten om detta. Artikel 4 Krav på preliminär skatt i arbetsstaten 1. I fall då ersättningen skall beskattas i arbetsstaten enligt bestämmelserna i artikel 21 punkt 7 i dubbelbeskattningsavtalet får preliminär skatt krävas i denna stat. Detsamma gäller i fall då ersättning som avses i artikel 3 punkt 1 betalas av eller för arbetsgivare som varken har hemvist i arbetsstaten eller i arbetstagarens hemviststat. 2. Finner skattemyndigheten i arbetsstaten att preliminär skatt erläggs eller kommer att erläggas i arbetsstaten enligt bestämmelserna i denna artikel, skall denna myndighet underrätta skattemyndigheten i arbetstagarens hemviststat om nämnda förhållande. Sedan sistnämnda skattemyndighet tagit emot sådan underrättelse, skall preliminär skatt inte krävas i arbetstagarens hemviststat. Artikel 5 Uthyrning av arbetskraft 1. Finner skattemyndigheten i arbetsstaten att fråga är om uthyrning av arbetskraft, kan preliminär skatt tas ut där. Arbetstagare som avses i artikel 3 punkt 1 anses uthyrd när han av någon (uthyrare) ställs till förfogande för att utföra arbete i annans verksamhet i arbetsstaten (uppdragsgivare, förutsatt att denne har hemvist eller fast driftställe i arbetsstaten) och uthyraren inte har ansvar och inte heller står risken för arbetsresultatet. 2. Vid avgörandet av frågan om en arbetstagare skall anses uthyrd, skall en samlad bedömning göras, varvid särskilt beaktas om a) den övergripande arbetsledningen åvilar uppdragsgivaren, b) arbetet utförs på en arbetsplats som disponeras av uppdragsgivaren och för vilken han har ansvar, c) ersättningen till uthyraren beräknas efter den tid som gått åt eller med ledning av annat samband mellan ersättningen och den lön arbetstagaren får, d) största delen av arbetsredskap och material ställs till förfogande av uppdragsgivaren, och e) uthyraren inte ensidigt bestämmer antalet arbetstagare och de kvalifikationer dessa skall ha. 3. Skattemyndigheten i arbetsstaten skall underrätta skattemyndigheten i hemviststaten om att preliminär skatt betalas i arbetsstaten. Har sådan underrättelse tagits emot, skall hemviststaten inte kräva preliminär skatt på inkomsten. Artikel 6 Ömsesidig överenskommelse vid tvist om uttagande av preliminär skatt 1. Om skattemyndigheten i en avtalsslutande stat, som enligt bestämmelserna ovan skall avstå från att kräva preliminär skatt, inte godtar beslut av skattemyndighet i annan avtalsslutande stat, skall frågan lösas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i dessa avtalsslutande stater. 2. Om de behöriga myndigheterna inte kommer överens om annat skall, till dess frågan är avgjord, skatt inte krävas i a) arbetsstaten, i fall då frågan skall avgöras enligt bestämmelserna i artikel 3, b) hemviststaten, i fall då frågan skall avgöras enligt bestämmelserna i artikel 4 eller artikel 5. Artikel 7 Gränsgångare Om dubbelbeskattningsavtalet eller särskild överenskommelse mellan avtalsslutande stater innehåller bestämmelser om beskattning av inkomst som s. k. gränsgångare med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av personligt arbete som utförs i annan avtalsslutande stat, skall bestämmelserna i artiklarna 3--6 inte tillämpas i fråga om sådan inkomst. III. Överföring av skatt Artikel 8 Allmänt om överföring av skatt Har skatt på viss inkomst erlagts i en avtalsslutande stat, kan den erlagda skatten, efter framställning av den behöriga myndigheten i annan avtalsslutande stat, överföras till denna andra stat för att där gottskrivas den skattskyldige som skatt på inkomsten. Artikel 9 Framställning om överföring av skatt på preliminärskattestadiet 1. Har preliminär skatt erlagts i annan avtalsslutande stat än den som enligt dubbelbeskattningsavtalet har rätt att kräva slutlig skatt, skall, på framställning av den sistnämnda staten, skatten överföras till denna stat. 2. Framställning enligt punkt 1 skall ha kommit in till behörig myndighet, i Danmark senast den 1 februari och i övriga avtalsslutande stater senast den 1 september under året efter inkomståret. 3. Överföring skall inte ske med högre belopp än det som med hänsyn till den skattskyldiges inkomstförhållanden borde ha erlagts som preliminär skatt på inkomsten enligt lagstiftningen i den ansökande staten. Inte heller skall högre belopp överföras än det som har erlagts som preliminär skatt på inkomsten i den anmodade staten. Undantas arbetsinkomst från beskattning i den anmodade staten, hindrar detta inte överföring av preliminär skatt som enligt vad som var känt vid tidpunkten för uppbörden borde ha erlagts i denna stat. Artikel 10 Framställning om överföring av skatt efter preliminärskattestadiet men inom tre år efter inkomstårets utgång 1. Görs framställning om överföring av skatt efter tidpunkt som anges i artikel 9 men inom tre år efter inkomstårets utgång, skall, med de begränsningar som följer av punkt 2, skatt som har erlagts för inkomsten i den anmodade staten överföras till den stat som enligt dubbelbeskattningsavtalet i första hand har rätt att beskatta inkomsten. 2. Den anmodade staten får begränsa överföringen till belopp med vilket den i denna stat erlagda skatten överstiger det på inkomståret belöpande skattekrav som kvarstår sedan inkomsten undantagits från beskattning eller, i fall då avräkningsmetoden används för att undanröja dubbelbeskattning, sedan avräkning medgivits för slutlig skatt på inkomsten i den ansökande staten. Avräkningsbeloppet får dock begränsas till den del av inkomstskatten (beräknad utan avräkning) i den anmodade staten som belöper på den inkomst som får beskattas i den ansökande staten. Artikel 11 Framställning om överföring av skatt sedan tre år förflutit efter inkomstårets utgång Görs framställning om överföring av skatt sedan tre år förflutit efter inkomstårets utgång, kan överföring ske enligt bestämmelserna i artikel 10. Överföringsbeloppet får emellertid i sådant fall begränsas även med hänsyn till andra krav som den anmodade staten har på sådana skatter och avgifter som inte belöper på inkomståret. Artikel 12 Återbetalning 1. Har preliminär skatt erlagts för samma inkomst i flera avtalsslutande stater, skall den stat, som enligt bestämmelserna i artikel 6 inte skall kräva skatt, återbetala skatten. 2. Uppkommer i en avtalsslutande stat fråga om återbetalning av skatt, skall återbetalningen, om annan avtalsslutande stat har anmält ett anspråk på skatten, anstå i avvaktan på att den sistnämnda staten gör framställning om överföring av skatten inom tid som anges i artikel 9 punkt 2. Om den skattskyldige själv begär återbetalning av skatt, tillämpas punkt 3 i denna artikel. 3. Skall återbetalning av för mycket erlagd skatt ske i en avtalsslutande stat på inkomst förvärvad i annan avtalsslutande stat och har denna andra stat inte framställt krav på överföring av skatt, skall, innan återbetalning sker, denna stat underrättas härom. Har den förstnämnda staten inte inom 30 dagar efter det sådan underrättelse avsänts tagit emot sådant krav på överföring, får återbetalning ske. Artikel 13 Ränta Den anmodade staten är inte skyldig att erlägga ränta på skattebelopp som överförs enligt artiklarna 8--11. Den ansökande staten får inte heller kräva ränta på sådant skattebelopp. IV. Övriga bestämmelser Artikel 14 Underrättelser och framställningar 1. Underrättelse enligt artiklarna 3--6 skall innehålla uppgift om a) arbetstagarens namn och födelsedatum samt adress och beskattningsort i båda staterna, b) arbetsgivarens namn och adress i båda staterna, och c) tid för vilken preliminär skatt har erlagts. Underrättelse skall såvitt möjligt även innehålla arbetstagarens personnummer i båda staterna samt arbetsgivarens arbetsgivarnummer (eller i förekommande fall personnummer) i båda staterna. Finner skattemyndigheten att de uppgifter som lämnats inte är tillräckliga som underlag för beslut om att preliminärskatteavdrag inte skall ske, skall skattemyndigheten i den andra staten omedelbart underrättas om detta. 2. Underrättelser enligt artikel 12 punkt 3 skall innehålla uppgift om a) den skattskyldiges namn och födelsedatum samt adress i den anmodade staten, b) arbetsgivarens namn och adress, om möjligt i båda staterna, c) den inkomst och imkomstperiod som återbetalningen avser, och d) den skattskyldiges civilstånd. 3. Framställning om överföring av skatt enligt artiklarna 9--11 skall innehålla uppgift om a) den skattskyldiges namn och födelsedatum samt adress i den anmodade staten, b) arbetsgivarens namn och adress, om möjligt i båda staterna, c) inkomst och inkomstperiod för vilken preliminär skatt borde ha erlagts i den ansökande staten, och d) belopp, som skall överföras. 4. Underrättelser och framställningar enligt denna överenskommelse sänds genom behörig myndighet. Artikel 15 Närmare tillämpning De behöriga myndigheterna kan komma överens om den närmare tillämpningen av bestämmelserna i denna överenskommelse. Artikel 16 Ikraftträdande Denna överenskommelse träder i kraft trettionde dagen efter den då de behöriga myndigheterna i samtliga avtalsslutande stater har undertecknat den. Denna överenskommelse är utfärdad i sju exemplar på danska, färöiska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet. Övergångsbestämmelser 1994:230 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av punkt 3 B i bilaga 1 gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som belöper på tid före ikraftträdandet.