Regeringskansliets rättsdatabaser

Tillstånd och villkor 1 § En kommun som ingår i ett landsting får inom ramen för en försöksverksamhet erbjuda viss hälso- och sjukvård (primärvård), om landstinget och kommunen har kommit överens om det och fått tillstånd till det. Om viss tandvård (distriktstandvård) bedrivs som en integrerad del av primärvården får även denna tandvård ingå i försöksverksamheten. Socialstyrelsen prövar frågor om tillstånd till sådan försöksverksamhet och får fastställa villkor för verksamheten. Lag (1992:566). Föreskrifter i hälso- och sjukvårdslagen som gäller för försöksverksamheten 2 § Följande föreskrifter, utöver de som gäller all hälso- och sjukvård, i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) gäller för den primärvård som ingår i försöksverksamheten, nämligen 15 § om läkare under allmäntjänstgöring eller specialistutbildning, 16 § om bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom hälso- och sjukvården m.m., 20 och 21 §§ om planering av hälso- och sjukvården och om samverkan, 22 § första stycket om ledningen av den kommunala hälso- och sjukvården, 26 och 26 a §§ om vårdavgifter, 26 b § om forskning. Lag (1996:1288). 2 a § Föreskrifterna i tandvårdslagen (1985:125), utom 5 och 6 §§, 7 § första stycket 2 samt 10 och 11 §§, gäller för den distriktstandvård som ingår i försöksverksamheten. Vad som sägs om landstinget skall dock gälla kommunen och vad som sägs om folktandvården skall gälla distriktstandvården enligt denna lag. Lag (1992:566). Särskilda bestämmelser för försöksverksamheten 3 § Kommunen skall erbjuda en god primärvård åt dem som är bosatta inom det område som omfattas av försöksverksamhet och därvid verka för en god hälsa hos hela denna befolkning. Om distriktstandvård ingår i försöksverksamheten skall kommunen erbjuda en god sådan tandvård åt dem som är bosatta inom det område som omfattas av försöksverksamheten och därvid verka för en god tandhälsa hos hela denna befolkning. En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som kommunen ansvarar för enligt denna lag. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällilghet, en stiftelse eller en enskild individ. Lag (1992:1384). 3 a § Kommunen skall också erbjuda en god primärvård åt personer som är förvärvsverksamma eller registrerade som arbetssökande inom det område som omfattas av försöksverksamhet, om de, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Om distriktstandvård ingår i försöksverksamheten skall kommunen erbjuda en god distriktstandvård åt de personer som nämns i första stycket. I den utsträckning familjemedlemmar till personer som nämns i första stycket, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av den där nämnda förordningen, skall kommunen erbjuda en god primärvård och en god distriktstandvård även åt familjemedlemmarna. Lag (1994:1753). 4 § Om någon som vistas inom det område som omfattas av försöksverksamhet utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, som faller inom primärvården, skall kommunen erbjuda sådan vård. En kommun får också i andra fall erbjuda primärvård åt den som är bosatt i en annan kommun om berörda kommuner och landsting kommer överens om det. Bestämmelserna i första och andra stycket om primärvården gäller även distriktstandvården om denna ingår i försöksverksamheten. Lag (1992:566). 4 a § Kommunen skall organisera primärvården så att alla som är bosatta inom det område som omfattas av försöksverksamheten får tillgång till och kan välja en fast läkarkontakt. En sådan läkare skall ha specialistkompetens i allmänmedicin. Kommunen får inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt område inom det område som omfattas av försöksverksamheten. Lag (1998:1653). 4 b § betecknas 4 a § genom lag (1995:845). 5 § Sådan primärvård och distriktstandvård som en kommun har ansvar för enligt denna lag omfattas inte av landstingets ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller tandvårdslagen (1985:125). Lag (1992:566). 6 § Om ett landsting och en kommun har träffat en överenskommelse om försöksverksamhet enligt denna lag, får landstinget lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överenskommelsen. Lag (1992:566). 7 § Socialstyrelsens beslut enligt 1 § får överklagas hos regeringen av landstinget eller kommunen. Lag (1992:566). Övergångsbestämmelser 1993:592 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 2. Kommunens skyldighet enligt 4 b § inträder dock inte fullt ut förrän vid utgången av år 1995. 1995:845 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. En läkare som medgivits undantag från kravet på specialistkompetens i 2 § andra stycket lagen (1993:588) om husläkare i dess lydelse före den 1 januari 1996 skall anses uppfylla kravet på specialistkompetens i 4 a § denna lag. Om medgivandet gäller för viss tid gäller dock detta endast under samma tid.